Förslag till riksdagsbeslut

Bredband är i dag en grundläggande samhällsfunktion. Kontakten med vården, bankärenden, skoluppgifter, jobbsökande och myndighetskontakter förutsätter i dag en stabil uppkoppling. Därför är det bekymmersamt att bredbandspriserna i hyresrätter har stigit kraftigt de senaste åren, med omkring 70 procent sedan 2017. Samtidigt har kostnaderna i bostadsrätter legat mer eller mindre stilla.

 

Den stora skillnaden kan spåras till det som brukar kallas för näthyra eller kickbacks, alltså avgifter som fastighetsägare tar ut från bredbandsleverantörer för att ge dem tillgång till fastighetsnätet. Avgifter som i sin tur hamnar på hyresgästernas faktura, men som saknar tydlig koppling till verkliga kostnader.

 

Det innebär att hyresgäster betalar en dold miljardnota för sin uppkoppling. I allmännyttans bestånd kan det röra sig om en till tre miljarder kronor per år, enligt siffror från Hyresgästföreningen. För ett privat fastighetsbolag med några tusen lägenheter handlar det om tiotals miljoner. Men ingen vet egentligen vad pengarna används till, om de återinvesteras i underhåll eller går rakt in som vinst. Bristen på transparens gör det omöjligt för hyresgästerna att förstå varför de betalar mer än andra för samma typ av bredband.

 

Det vore därför rimligt med en självkostnadsprincip för bredband i flerfamiljshus. En sådan modell skulle innebära att fastighetsägare bara får ta ut ersättning som motsvarar faktiska kostnader för installation, drift och underhåll av nätet. När avgifterna speglar verkliga kostnader försvinner de dolda intäkterna och hyresgäster kan känna trygghet i att de inte betalar mer än nödvändigt.

 

Bredband bör behandlas som den samhällsnödvändighet det faktiskt är. Självkostnadsprincipen är det tydligaste och mest rättvisa sättet att återställa balansen och skydda hyresgästerna. Detta behöver utredas.

 

Mathias Bengtsson (KD)