Förslag till riksdagsbeslut

Sverige har ett unikt system vad gäller vägtrafikregistret. Genom en enkel sökning finns uppgifter om fordon och ägare tillgängligt för allmänheten. Det kan finnas poänger med detta. Till exempel underlättas ägarbyten det blir lättare att kunna söka efter reservdelar till exempel. Men riskerna är också stora.

 

I takt med att bilar och andra fordon blivit svårare att stjäla har metoderna för tjuvar och kriminella ligor blivit alltmer utstuderade. Ofta sker rena beställningsjobb av en viss bilmodell. Inte sällan är det utländska ligor som utför detta på uppdrag. Det är inte bara hela fordon som stjäls utan även enskilda tekniskt avancerade och dyra delar. Det hela sker i industriell skala. Enligt försäkringsbranschen ligger bilbrottsligheten i Sverige sedan mer än ett decennium i topp per capita bland europeiska länder när det gäller stölder av motorfordon och reservdelar.

 

Vi ser också andra exempel där familjer parkerat sin bild på långtidsparkering vid flygplatsen under semestern får de sedan inbrott och hemmet länsat på värdesaker. Dessutom kan dagens system vara ett hot mot Sveriges nationella säkerhet. Närmare 12 000 aktörer har direkt tillgång till fordonsregistret i dagsläget. Den ansvariga myndigheten Transportstyrelsen gör ingen kontroll av vem som äger bolaget, om det finns utländska ägare eller om företaget skulle byta ägare. Risken är stor att uppgifter läcker och hamnar i fel händer.

 

Teknikutveckling är i grunden något bra. Det finns en poäng i att både privatpersoner och företag även fortsättningsvis ska kunna söka efter fordonsdata utan koppling till ägare. Men det bör göras på ett sätt som inte kan kopplas direkt till en ägare. I takt med digitaliseringen blir frågor om personlig integritet och informationssäkerhet allt viktigare. Både enskilda medborgare, kommuner, föreningar och företag har ett ansvar för att se till att de personliga uppgifterna inte sprids och kommer i orätta händer. Här borde staten vara ett föredöme.

 

Magnus Jacobsson (KD)