Förslag till riksdagsbeslut

När det gäller sexualbrottslingar som har begått grova övergrepp mot barn måste vi se över hur länge markeringen i belastningsregistret ska finnas kvar. I dag raderas dessa uppgifter efter en viss tid, även vid de grövsta brotten mot barn. Det är orimligt.

Vi lever i en verklighet där omkring 25 procent av alla barn någon gång utsatts för sexuella övergrepp. Det motsvarar åtta barn i en genomsnittlig skolklass. Denna utveckling är oacceptabel och måste brytas. Barns rätt till trygghet och skydd mot övergrepp väger tyngre än att begränsa en dömd förövare.

Redan i dag ska arbetsgivare som anställer personal inom exempelvis förskola och skola kontrollera belastningsregistret. Men om det gått fem till tio år sedan domen avkunnats riskerar markeringen att vara utgallrad, även när det gäller grova sexualbrott mot barn. Då står arbetsgivaren utan ett viktigt beslutsunderlag – och barn riskerar att möta personer som aldrig borde få arbeta nära dem.

Sexuella övergrepp i barndomen skapar ofta livslånga trauman. När gärningspersonen drivs av en sexuell dragning till barn innebär det dessutom en betydande risk för återfall. Därför måste vi förstärka skyddet kring barnen och ge arbetsgivare bättre verktyg för att göra säkra rekryteringar. Att låta markeringen försvinna efter några år är inte försvarbart. Den bör vara kvar hela den arbetsföra åldern, till minst pensionsåldern eventuellt livslångt om personen i fråga återfaller i sexualbrott.

Vi har tidigare motionerat i frågan (riksmötet 2024/25) men anser att den är lika angelägen i dag. För barns skull måste vi ompröva reglerna för hur länge en brottsmarkering vid grova sexualbrott mot barn ska ligga kvar i belastningsregistret.

Marléne Lund Kopparklint (M)

Jennie Wernäng (M)