Förslag till riksdagsbeslut

 En grundläggande princip i hälso- och sjukvårdslagen är att vården ska ges på lika villkor till hela befolkningen. Trots detta finns det stora skillnader i tillgången till gynekologisk vård mellan olika delar av landet.

Ett tydligt exempel är Haninge kommun i Stockholms län. Med över 100 000 invånare saknas här en gynekologmottagning, vilket innebär att kvinnor tvingas resa till andra kommuner för undersökningar, behandlingar och uppföljning. Detta är varken rimligt eller förenligt med målet om en jämlik vård.

 Gynekologisk vård är central för kvinnors hälsa under hela livet, från ungdomsåren till klimakteriet och ålderdomen. Bristande tillgång kan leda till försenad diagnostik av allvarliga sjukdomar såsom gynekologisk cancer, men också till utebliven hjälp vid klimakteriebesvär, infektioner eller infertilitetsproblem.

För att garantera en jämlik tillgång till vård bör det införas en nationell minimistandard. En sådan standard kan utformas så att varje kommun över en viss befolkningsstorlek, exempelvis 50 000 invånare, ska ha minst en gynekologmottagning inom rimligt avstånd. Regeringen bör se över möjligheten att Socialstyrelsen i uppdrag att utreda exakta kriterier.

En nationell minimistandard skulle motverka den ojämlikhet som idag råder och säkerställa att kvinnor i hela landet får tillgång till likvärdig och specialiserad vård.

Alexandra Anstrell (M)
Arin Karapet (M)	Joanna Lewerentz (M)
Kristina Axén Olin (M)	Merit Frost Lindberg (M)
Maria Stockhaus (M)