Förslag till riksdagsbeslut

En trygg och fungerande skolmiljö är avgörande för barns och ungas lärande och framtidstro. För att elever ska kunna prestera i klassrummet måste både deras fysiska och psykiska hälsa tas på allvar.

Tidigare fanns en tydligt organiserad skolhälsovård med en sammanhållen struktur och ett klart uppdrag. Varje skola hade tillgång till skolsköterska, ofta på heltid, som följde eleverna kontinuerligt genom hela skolgången. Skolsköterskan samarbetade nära med en skolläkare som regelbundet kom till skolan för undersökningar och bedömningar, samt med en skolpsykolog och ibland även skolkurator. Tillsammans utgjorde de ett skolhälsoteam som hade ansvar för att genomföra hälsokontroller och vaccinationer, följa upp elevers utveckling och mående över tid, tidigt upptäcka både fysiska och psykiska problem samt samordna stödinsatser med lärare, vårdnadshavare och socialtjänst vid behov.

Detta gjorde att elevhälsovården var en självklar del av skolans vardag, med närhet, kontinuitet och låg tröskel för elever att söka hjälp.

Denna struktur har med tiden urholkats. I dag är elevhälsan i många skolor splittrad, underdimensionerad och ofta mer inriktad på administration och utredningar än på förebyggande och hälsofrämjande arbete. Skolsköterskor och kuratorer är ofta ambulerande mellan flera skolor, med begränsad tid för varje elev. Skolläkare och psykologer finns ofta bara tillgängliga vid särskilda ärenden. Detta har gjort att det förebyggande arbetet trängts undan och att insatser ofta sätts in först när problemen blivit omfattande.

Att återinföra elevhälsovården i sin tidigare bemärkelse innebär därför att skapa fasta elevhälsoteam knutna till varje skola eller skolområde, ge skolsköterskor, kuratorer och psykologer tillräcklig närvaro för att bygga relationer och upptäcka problem i tid, återge elevhälsan ett tydligt mandat att bedriva hälsofrämjande arbete och inte bara reagera på akuta problem samt stärka det tvärprofessionella samarbetet mellan elevhälsa och pedagogisk personal.

Tidiga insatser är avgörande. Genom att upptäcka problem i tid kan psykisk ohälsa minska, elevernas motivation stärkas och både skolfrånvaro och avhopp förebyggas. Elevhälsovården ska fungera som en garant för att ingen elev faller mellan stolarna.

En förstärkt och återupprättad elevhälsovård är också en investering i skolresultat, arbetsro i klassrummen och i framtidens arbetskraft. Genom att åter ge elevhälsan en tydlig struktur och tillräckliga resurser kan vi säkerställa att varje elev får rätt stöd, i rätt tid, av rätt kompetens.

Camilla Brunsberg (M)