Förslag till riksdagsbeslut

Sedan 2018 finns en särskild brottsrubricering för ”kontakt för att träffa barn i sexuellt syfte”. Straffskalan är i dag böter eller fängelse i högst två år. Detta är lågt i förhållande till brottets allvar och det trauma barnet riskerar att utsättas för.

Att en vuxen aktivt söker kontakt med barn i syfte att begå övergrepp är inte en isolerad handling – det är början på en process som ofta leder till allvarliga och livslånga konsekvenser för barnet. Forskning visar att sexuella övergrepp i barndomen är en av de traumatiska upplevelser som har starkast koppling till psykisk ohälsa senare i livet. Barn som utsatts löper markant högre risk för posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), depression, ångest, självskadebeteende och suicidförsök.

Studier visar att personer som utsatts för sexuella övergrepp som barn har upp till fyra gånger högre risk för suicidförsök jämfört med andra. Sambandet mellan övergrepp i barndomen och senare psykisk ohälsa är ett av de starkaste som forskningen har påvisat. Det betyder att varje fall som kan förebyggas genom tidigt ingripande inte bara skyddar ett barn från akut trauma utan också från livslångt lidande och en i värsta fall för tidig död.

Straffvärdet för brottet måste därför bättre spegla den mycket stora risk barnet utsätts för redan i kontaktstadiet. Genom att höja straffskalan markeras tydligare att samhället ser allvarligt på brottet, och rättsväsendet får fler verktyg i sitt arbete – bland annat möjlighet till längre häktningstider, mer omfattande tvångsmedel och starkare signaler till både gärningspersoner och brottsoffer.

Barns rätt till trygghet måste alltid väga tyngre än gärningspersonens frihet att ta kontakt i sexuellt syfte.

Marléne Lund Kopparklint (M)