Förslag till riksdagsbeslut

Sveriges kommuner ansvarar för landets försörjning av det nationella behovet av vatten- och avloppstjänster. Landets vatten- och avlopps är det centrala nervsystemet för det livsviktiga behovet av rent och tjänligt vatten. I händelse av kriser är tillgången en avgörande faktor om ett land, en region eller en kommun klarar av att hantera den uppkomna krisen.

 

I Sverige har kommunerna ackumulerat en underhållsskuld gällande VA-systemet. Skulden bedöms vara mellan 600 och 900 miljarder kronor. Skulden är dock inte jämnt fördelad mellan landets 290 kommuner. Eftersom VA-systemet är ett integrerat system med flertalet integrerade mellankommunala samarbeten blir enskilda kommuner inte bara beroende av politiska beslut i det egna fullmäktige utan även beslut i omkringliggande kommuner spelar roll för kommunernas beredskapsförmåga.

 

Skuldens storlek har växt över de enskilda kommunerna förmåga att hantera den. Under verksamhetsåret 2024 så höjdes c:a 14% sett till alla kommuner. Fem kommuner behövde höja sin taxa med 50% eller mer. 184 kommuner höjde sin taxa med 10% eller mer. Endast två kommuner kunde erbjuda sina VA-kunder en sänkt taxa.

 

Skulden beror på flera anledningar. Den främsta anledningen är VA-systemens tekniska ålder vilket skapar ett underhållsbehov. När kommuner investerar i nya ledningssystem eller förbättrad rening enligt EU:s vatten- och avloppsdirektiv medför avskrivningar på investeringar ett kostnadstryck i taxekonstruktionen. Då lagen om vattentjänster inte medger en enkel underhållsfondering av medel så har i de kommunala ekonomierna kunna ta med detta i utformning av VA-taxa. En annan anledning är det rådande ränteläget. Under de senaste verksamhetsåren har ränteläget varit högre än de år då investeringsbesluten togs.

 

Ett annat problem för kommunerna är den s k §6-regeln i lagen om vattentjänster. Länsstyrelsen kan förelägga en kommun att erbjuda kommunalt VA till olika delar i kommunen. Kostnaden för detta ska sedan fördelas på det befintliga taxekollektivet. Den sjätte paragrafen är i sig bra och behöver vare sig förändra eller förtydligas. Det som behöver utredas och klargöras är var finansieringsansvaret bör ligga.

 

Sverige behöver en modern VA-lagstiftning som är anpassad till kommunala förutsättningar och behovet att beredskap i en osäker omvärld. Rådande lagstiftning hindrar i sin nuvarande utformning kommunerna att utföra det ansvar som är de ålagt. Möjligheten att anpassa den svenska VA-lagstiftningen till rådande läge som, tar större höjd för beredskap samt är ekonomiskt hållbar för taxekollektivet som ska finansiera nyttigheter, bör ses över.

 

 

Sten Bergheden (M)