Förslag till riksdagsbeslut

År 2017 antog Sverige ett klimatpolitiskt ramverk som inkluderar en klimatlag, klimatmål och inrättandet av ett klimatpolitiskt råd. Syftet med detta ramverk var att säkerställa att Sverige inte har några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären senast 2045, med ambitionen att därefter uppnå negativa utsläpp. Av alla partier i Sveriges riksdag var det endast Sverigedemokraterna som röstade emot förslaget om detta omfattande klimatpolitiska ramverk.

 Miljöpartiet beskrev detta klimatpolitiska ramverk och dess klimatpolitiska råd i en pressrelease den 2 februari 2017 med följande ord: ”Miljöpartiets viktigaste vallöfte blir nu verklighet! Idag presenterade statsminister Stefan Löfven (S) och klimatminister Isabella Lövin (MP) Sveriges nya klimatlag. Den blir hörnstenen i ett klimatpolitiskt ramverk. [...] Det är den viktigaste klimatreformen någonsin. Det klimatpolitiska ramverket innebär att Sverige får en klimatlag, ambitiösa långsiktiga klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Med den nya lagen kommer alla kommande regeringar att vara skyldiga att minska klimatutsläppen. Lagen slår också fast att Sverige senast 2045 inte ska ha några utsläpp av växthusgaser.”

 Det klimatpolitiska rådet, som skapades inom ramen för detta initiativ, har som uppgift att utvärdera regeringens arbete och bedöma om den förda politiken är förenlig med de beslutade klimatmålen. Det är dock viktigt att notera att samtliga ledamöter i rådet utsågs självständigt av den dåvarande vänsterregeringen, och rådet har sedan dess själva föreslagit sina efterträdare enligt rådets egna regler. Detta innebär att rådet i praktiken fungerar som ett redskap för att genomdriva miljöpartistisk politik, oavsett den politiska majoriteten i riksdagen eller svenska folkets vilja.

 Vidare antog Europeiska unionen i juni 2021 en klimatlag som fastställer att EU ska uppnå klimatneutralitet senast 2050 och därefter nå nettonegativa utsläpp. Detta innebär att alla medlemsländer, inklusive Sverige, redan är skyldiga att följa dessa mål. Eftersom EU:s klimatlag är tvingande för alla medlemsstater, anser jag att det svenska klimatpolitiska ramverket nu är överflödigt.

 Det nationella klimatpolitiska ramverket, och särskilt det klimatpolitiska rådet, skapar en onödig byråkratisk struktur parallellt med redan existerande europeiska direktiv. Medan EU:s klimatlag redan fastställer tydliga mål för klimatneutralitet, är det inte rimligt att Sverige upprätthåller en separat och redundant myndighet med liknande mål och ansvarsområden.

 Att det klimatpolitiska rådets ledamöter utses självständigt och har mandat att föreslå sina efterträdare utan direkt demokratiskt inflytande undergräver den demokratiska insynen och kontrollen över en viktig del av svensk klimatpolitik. Detta strider mot principen om att makten bör utgå från folket och dess valda representanter.

 Genom att avskaffa det klimatpolitiska rådet och överföra dess uppgifter till redan existerande myndigheter som Naturvårdsverket, kan vi effektivisera användningen av offentliga resurser. Färre myndigheter leder till minskad byråkrati och bättre översikt över hur klimatpolitiska mål implementeras och övervakas.

 Slutligen, genom att förlita oss på EU:s redan tvingande klimatlagstiftning, som alla medlemsländer, inklusive Sverige, är bundna av, kan vi samtidigt säkra vår nationella suveränitet och demokratiska processer. Det är onödigt att behålla ett separat, inhemskt ramverk när EU redan tillhandahåller den nödvändiga politiska strukturen för att möta klimatfrågan. Med dessa argument anser jag att Sveriges klimatpolitiska råd bör avskaffas så snart som möjligt.

Rashid Farivar (SD)