Tidigare regeringar har alldeles för länge ignorerat det faktum att svenska barn förs ut ur landet för att giftas bort eller på annat sätt utsätts för hedersförtryck. Trots oroväckande rapporter finns det inte en samlad bild av hur många barn som aldrig kommer tillbaka efter sommarloven. Det vi vet är att det varje år försvinner hundratals, kanske tusentals barn från Sverige.

År 2019 genomförde en svensk dagstidning en granskning av kommunernas registrering av barn som försvinner under sommarloven. På dagstidningens förfrågan svarade endast 126 av 290 kommuner, ingen av landets tre största städer fanns bland de svarande. Enligt granskningen var det 146 barn som saknades i klassrummen när höstterminen började. Konkreta misstankar om hedersbrott som könsstympning eller bortgifte fanns i flera fall. 

2023 gjorde SVT:s Uppdrag granskning en kartläggning av problemet och kom fram till att 538 barn har saknats efter sommarloven mellan år 2018 och år 2022. Även Göteborg stad gjorde en lokal undersökning och noterade att 158 elever saknades tre månader efter skolstart. Socialtjänsten känner till många av dessa fall, men brist på kunskap och ibland även avsaknad av vilja gör att få åtgärder vidtas. Därmed är en årlig och gedigen kartläggning av hur det ser ut i kommunerna mycket angeläget.

Höjda straff för hedersbrott är också en viktig åtgärd som genomförts för att skydda barnen. Det hjälper dock inte de barn som redan förts bort, de barn som idag lever under slavliknande förhållanden och som själva inte har en chans att ta sig hem till Sverige.

Fler åtgärder måste vidtas för att hämta hem barnen. Exempelvis bör biståndspolitiska aspekter ta hänsyn till länder som bör samarbeta med Sverige kring dessa frågor, men som inte gör det i tillräcklig utsträckning. Utrikesdepartementet bör få de resurser och förutsättningar som krävs för att kunna genomföra uppdraget.

Noria Manouchi (M)