Förslag till riksdagsbeslut

2022 införde den förra regeringen ett förbud mot prospektering och utvinning av olja, kol och gas i Sverige (Ds 2021:20). I förarbetena noterades att de svenska tillgångarna var begränsade, ändå beskrevs förbudet som viktigt för att uppfylla Sveriges klimatåtaganden. Eftersom Sverige under överskådlig tid behöver olja, kol och naturgas, och inget gjordes för att minska importen, så måste förbudet beskrivas som symboliskt snarare än som ett sätt att minska koldioxidutsläppen.  

Det geopolitiska läget är idag helt annorlunda än 2022, när lagen tillkom, och vårt behov av att trygga vår egen försörjning måste stå högt på agendan. Att lagen medför ett svenskt beroende av utländska råvaror, bland annat från Ryssland, visar hur skadliga konsekvenserna blivit.  

Om Sverige vid en fredstida kris, höjd beredskap eller krig till någon del ska kunna försörjas med inhemsk olja, kol eller naturgas, så går det inte att börja prospektering och utvinning då krisen redan är ett faktum. Sådana processer tar flera år. Utvinningen måste redan pågå då krisen drabbar oss. För att kunna nyttja de inhemska tillgångarna krävs därför att 2022 års förbud mot utvinning i Sverige tas bort. De slutsatserna drar Utredningen om näringslivets försörjningsberedskap i sitt slutbetänkandet (SOU 2025:68).   

Försörjningsutredningen noterar att Sverige inte utvinner ex gas i någon större omfattning och att investeringsviljan varit begränsad. Men utredningen skriver också att vissa av tillgångarna kan ha betydelse om exempelvis handelsvägarna störs eller delar av landet isoleras. Utredningen resonerar kring statliga stöd för utvinning, om lagring samt kring att prioritera användning vid kris. Men oavsett vad, så landar utredningen i att 2022 års förbudslag måste bort.

Näringspolitiskt är det också kontraproduktivt att förbjuda hela näringsgrenar som kan vara med och bygga vårt land. Inte minst vätgasen är högintressant både som insatsvara i industrin, värmebärare och att balansera våra elnät som i framtiden måste byggas ut och få en helt annan kapacitet. Siljansgasen är ett väldokumenterat exempel där gasen inte stannar i marken. Det läcker hela tiden gas över stora områden som påverkar miljön och klimatet men utan att bidra med någon som helst nytta. Det är mer rationellt att utvinna gasen och använda den under kontrollerade former.

 

 

Malin Höglund (M)