Förslag till riksdagsbeslut

Sexualbrott lämnar livslånga sår – både hos den enskilda människan och i hela samhället. Offren drabbas av psykisk ohälsa, missbruk och i värsta fall självmord. Samhället bär enorma kostnader, men framför allt handlar det om ett mänskligt lidande som inte kan mätas i siffror. För att bryta den onda cirkeln krävs kraftigt utökad forskning om traumabehandling för offer för sexuellt våld.

Sexualbrott orsakar djupa och långvariga skador. Våldtäkt är det trauma som oftast leder till posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och har starka kopplingar till självmordstankar, självskadebeteende och självmord. För de som utsatts i barndomen är riskerna ännu högre – forskning visar att barn som utsatts för sexuella övergrepp har upp till tolv gånger högre risk för självmord jämfört med andra.

Enligt Stiftelsen Allmänna Barnhuset har ett av fyra barn i Sverige utsatts för sexuella övergrepp, motsvarande fem av tjugo barn i en skolklass. Trots att regeringen tagit initiativ för att bekämpa dessa brott är resultaten otillräckliga. Enligt Brottsförebyggande rådet leder endast cirka 0,4 procent av alla sexualbrott mot barn till åtal och straff – det vill säga fyra av tusen brott.

Många offer utvecklar psykisk ohälsa, missbruk eller fastnar i destruktiva mönster. Dr. Gita Rajan betonar i sin forskning att sexuellt våld fungerar som en "livslång patogen" som orsakar många allvarliga men behandlingsbara sjukdomar. Hennes slutsats är tydlig: hälso- och sjukvården måste anpassa sig till den verklighet där sexuellt våld är vanligt, och traumavård måste baseras på vetenskaplig kunskap.

För att detta ska bli verklighet krävs:

Utökad forskning om traumabehandling av offer för sexuella övergrepp.

Större satsningar på att utveckla vårdformer med vetenskapligt bevisad effekt.

Spridning av forskningsresultat till vården så att behandlingarna når de utsatta.

Om vi inte erbjuder adekvat traumavård riskerar vi att skapa en ond cirkel av lidande, återtraumatisering och nya samhällskostnader. Genom att satsa på forskning och utveckling kan vi inte bara minska lidandet för offren, utan också bygga ett mer hållbart och tryggt samhälle.

Marléne Lund Kopparklint (M)

Jan Ericson (M)