Förslag till riksdagsbeslut

Riksväg 62 är en livsnerv för Värmland, en viktig förbindelse för både pendlare, näringsliv och turism. Längs vissa sträckor löper vägen alldeles intill Klarälven, och på flera platser har erosionen gått så långt att vägbanken riskerar att rasa ner i älven. Situationen är akut – ett ras skulle kunna leda till att hela sträckor av vägen stängs av, vilket i sin tur skulle isolera boende, försvåra för företag och äventyra framkomligheten för räddningstjänst.

Problemet försvåras av att vägen passerar genom Natura 2000-områden. Nuvarande regelverk innebär att även akuta åtgärder kan fastna i utdragna tillståndsprocesser, trots att syftet är att förhindra stora samhällsstörningar. Här måste regelverket anpassas. Att värna miljön är viktigt, men det får inte innebära att människors säkerhet, framkomlig­het eller samhällskritiska transporter riskeras.

Det behövs därför en nationell modell för att hantera dessa situationer. Trafikverket och kommunerna måste kunna agera snabbt med förstärkningsåtgärder när vägar hotas av ras, utan att långdragna processer sätter käppar i hjulen. Samtidigt bör det säker­ställas att tillfälliga lösningar kombineras med långsiktiga och hållbara metoder för att värna både miljön och infrastrukturen.

Riksväg 62 i Värmland är ett tydligt exempel, men utmaningen finns i flera delar av landet där vägar löper genom känsliga naturområden. Sverige behöver därför ett tydligt och förutsägbart regelverk för akuta infrastrukturåtgärder i riskzoner. Detta skulle både skydda samhällskritisk infrastruktur, öka tryggheten för medborgarna och stärka förtroendet för statens förmåga att agera när krisen står för dörren.

Marléne Lund Kopparklint (M)