Förslag till riksdagsbeslut

Svensk fotboll är en folkrörelse med djupa rötter, stark publikförankring och en unik läktarkultur. Publiksiffrorna i Allsvenskan och Superettan är bland de högsta i Europa sett till befolkningsmängd, och svensk supporterkultur framhålls ofta internationellt som en förebild.

Samtidigt finns konflikter. Användningen av pyroteknik på arenor har lett till återkommande motsättningar mellan supportrar, arrangörer och polis. Sverige har i dag ett totalförbud. Det har inte löst problemen utan snarare bidragit till ökade spänningar och en upptrappad konflikt mellan supportrar och myndigheter. Polisen tvingas använda resurser till ingripanden som i många fall kunde ha undvikits.

Det finns exempel från andra länder där man hittat fungerande lösningar genom tillståndsprövade och kontrollerade former för pyroteknik. Erfarenheter från Norge, Danmark och Tyskland visar att det går att kombinera publiktrygghet med en levande och färgstark läktarkultur.

Ett tillståndsbaserat system skulle kunna innebära att:

• Särskilda sektioner eller tidpunkter avsätts för pyroteknik i kontrollerade former.

• Certifierade personer inom supporterföreningar ges ansvar för hanteringen.

• Säkerhetsföreskrifter utformas i samråd mellan arrangör, supporterföreningar och myndigheter.

En sådan modell skulle både öka tryggheten, stärka läktarkulturen och minska konfliktnivån. Den skulle också frigöra resurser inom polisen som kan riktas mot de verkliga hoten mot idrotten: ekonomisk brottslighet, matchfixning och infiltration av organiserad kriminalitet.

Svensk fotboll behöver tydliga och moderna spelregler som värnar säkerhet och trygghet, men också möjliggör en levande läktarkultur. Att utveckla lagliga och säkra former för pyroteknik är därför inte bara en fråga om ordning, utan också om att värna en folkrörelse och ett kulturarv som engagerar hundratusentals människor i hela landet.

Lars Isacsson (S)