Förslag till riksdagsbeslut

Ett fungerande mobilnät är i dag en samhällsbärande infrastruktur. Nästan alla hushåll, företag, myndigheter och kommunala verksamheter är beroende av mobiltelefoni och datakommunikation. Fasta telefoner är i stort sett avvecklade, vilket gör mobilnätet till den enda kanalen för såväl privatpersoner som förskolor, skolor, äldreboenden och sjukhus.

 Våren 2025 drabbades Mölndal av ett fyra timmar långt strömavbrott. Redan efter en timme slogs samtliga mobilnät ut. Invånare kunde inte ringa 112, kommunen kunde inte kommunicera med sina verksamheter och trygghetslarmen slutade fungera. Endast Rakel-nätet var i drift, men mycket få enheter i samhället har tillgång till Rakel. Situationen visade tydligt att redundansen i dagens mobilnät är otillräcklig.

 Trots detta kunde operatörerna med rätta hävda att de uppfyllt sitt lagstadgade uppdrag: att hålla sina basstationer igång i en timme vid strömavbrott. På landsbygden gäller ett krav på fyra timmar. I tätorter är alltså säkerheten för samhällsviktiga funktioner betydligt svagare – trots att befolkningstätheten är som störst.

 Med det säkerhetspolitiska läge som råder i vår omvärld kan vi inte acceptera att hela mobilnät slås ut efter en timme i en större stad. Robustheten i vårt kommunikationssystem måste stärkas. Det är därför rimligt att utreda möjligheten att skärpa kraven på operatörernas reservkraft – exempelvis genom att kräva större batterier eller andra tekniska lösningar som klarar av längre strömavbrott, även i tätbebyggda områden.

 Ett robust mobilnät är avgörande för krisberedskap, trygghet och säkerhet i hela landet. Sverige måste säkerställa att mobiloperatörerna tar ett större ansvar för att hålla sina nät igång vid längre strömavbrott.

 

Cecilia Rönn (L)