Förslag till riksdagsbeslut

I Sverige finns det idag många invånare som har en stark emotionell anknytning till den region i världen där man har sin kulturella hemvist. Det ser vi inte minst med tanke på alla de hundratusentals invandrare som ofta reser på semester till det land man åkte ifrån för att ta sig till Sverige.

Värderingsmässigt så finns det stora skillnader mellan vårt samhälle och den delen av världen där Sverige har haft en stor invandring ifrån. Familjeåterförening i Sverige är en betydligt svårare och kostsam process, än om återföreningen sker i den delen av världen där man har sina rötter. Att återförenas med familjen i den region där man har sitt ursprung ger goda möjligheter att skapa en djupare känsla av tillhörighet och hemhörighet. En tillhörighet och hemkänsla som helt eller delvis saknas i Sverige.

Som individ ändrar man inte sin syn på värderingar och jämställdhet för att du reser till ett annat land. Din kultur, ditt levnadssätt och dina värderingar tar du med dig till det land du reser till; många gånger är inte dessa kompatibla med det svenska samhället. Det bidrar i sin tur starkt till att anpassningen till den svenska majoritetssamhället är svår och påfrestande för alla inblandade parter.

Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv så ter det sig mer naturligt att en återförening med familjen sker i hemlandet eller i ett land som befinner sig i den region där man har sina rötter. Det bidrar till att känna en större kulturell sammanhållning och gemenskap än om återföreningen sker i Sverige. Människor kommer till en miljö där de redan har etablerade sociala nätverk och gemenskaper. Det i sin tur innebär bättre möjligheter att etablera sig, arbeta och bli en del av samhället. Det är ett betydligt bättre alternativ än ett liv i utanförskap i Sverige.

Martin Westmont (SD)