Förslag till riksdagsbeslut

Sverige är medlem i Europeiska unionen och därmed bundet av unionens lagstiftning, inklusive förordningar som är direkt tillämpliga i samtliga medlemsstater. För att underlätta en enhetlig och ändamålsenlig tillämpning av denna lagstiftning tillhandahåller EU-kommissionen ofta tolkningsdokument, vägledningar så kallade guidelines, inledande skäl (recitals), samt andra kompletterande texter. Dessa dokument klargör syftet med lagstiftningen och hur den ska tolkas i praktiken.

I Sverige tillämpar myndigheter som Länsstyrelsen, Naturvårdsverket, Jordbruksverket och andra ofta EU-förordningar strikt efter ordalydelsen, utan att i tillräcklig grad beakta de tolkningsdokument som tagits fram av EU:s institutioner. Detta kan leda till en rättstillämpning som är mer restriktiv än nödvändigt, och i vissa fall strängare än vad EU:s lagstiftare avsett.

I andra medlemsländer, såsom Nederländerna, Tyskland och Frankrike, används tolkningsdokument från EU som en integrerad del av rättstillämpningen. Detta möjliggör en mer flexibel, förutsägbar och praktiskt fungerande tillämpning av gemensam lagstiftning. När våra svenska myndigheter väljer att inte använda dessa vägledningar skapas en risk för att vi får en överimplementering med regler som gör att det blir mer betungande i Sverige än i andra EU-länder. Det skapar i sin tur konkurrensnackdelar för svenska företag, jordbrukare och kommuner och då tillämpningen inte alltid speglar den rättsliga intentionen på EU-nivå kan det bli rättsosäkert.

Det är av stor vikt att svenska myndigheter agerar i samklang med EU:s intentioner och att man effektivt arbetar inom ramen för de tidsaspekter som är utsatta så att tillämpningen av EU-rätten sker så likvärdigt som möjligt över hela unionen. Regleringsbreven bör därför innehålla direktiv om att myndigheterna bör använda sig av de tolkningsdokument som tillhandahålls av EU-kommissionen.

 

 

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)