Förslag till riksdagsbeslut

I Sverige begravs i genomsnitt två personer varje vecka, utan att någon ur personens familj eller vänkrets finns där för att ta farväl. Varje år kremeras också cirka 9 000 personer utan att någon begravning hålls, enligt uppgifter från Sveriges Begravningsbyråers Förbund. Det är inte en tillfredsställande situation att så många går miste om en värdig och meningsfull avskedsstund.

I Nederländerna finns en ordning som kallas eenzaam uitvaart, eller på svenska ”ensambegravning”, där lokala poeter, musiker eller konstnärer närvarar vid begravningar om anhöriga saknas. Det konstnärliga inslaget kan vara en dikt, en sång eller något annat, som hedrar den avlidne. En sådan ordning säkerställer att varje människa får ett respektfullt avsked även om familj och vänner saknas. De humanitära, mellanmänskliga och själsliga motiven för detta behöver knappt radas upp.

Emedan det finns frivilliggrupper som besöker ensambegravningar i Sverige idag är det inte självklart att den modellen räcker till, varken nu eller i framtiden. Om vi i stället blickar mot just Nederländerna finns en beprövad modell som är mer heltäckande och har en större systematik och varaktighet. Även om en rak kopia kanske är olämplig så finns skäl att inspireras.

Man kan tänka sig en ordning där kommuner får i uppdrag att säkerställa att värdiga begravningar anordnas för personer utan anhöriga - där en poet, musiker eller annan konstnär tillkallas för att medverka vid begravningen och skapa ett personligt och meningsfullt avsked. Finansieringen för detta skulle kunna tillhandahållas genom staten, genom omfördelning av befintliga kulturstöd, för att ersätta kulturskaparna för deras insats.

Man kan också tänka sig att en del av kommunens sociala budgetposter används för syftet. Samt att kommunerna nyttjar sin möjlighet att samarbeta med lokala kulturinstitutioner, konstnärsföreningar eller utbildningsinstitutioner för att identifiera lämpliga kulturskapare.

Att utforma etiska riktlinjer och ramverk, för att säkerställa att varje begravning får en individuell och värdig prägel, bör inte vara ett komplicerat åtagande. Balansgången mellan en respektfull ceremoni och konstnärlig frihet ter sig inte heller särdeles svår. Att peka ut en aktör med ansvar för den uppgiften blir i så fall regeringens uppdrag.

Syftet med en ny ordning för att göra ensambegravningar mindre ensamma är att säkerställa att alla människor, oavsett om de har anhöriga eller inte, får ett värdigt avslut på sina liv. Ett konstnärligt inslag i begravningen förmedlar respekt för den avlidne och skapar en ceremoniell värdighet, också till oss andra som fortfarande lever. Utöver att förslaget potentiellt skapar nya inkomstmöjligheter för kulturskapare i Sverige, så stärker det också samhällets delaktighet i att hedra varje människoliv, oavsett människors sociala omständigheter. Detta bör ges regeringen till känna.

Jesper Skalberg Karlsson (M)