Förslag till riksdagsbeslut

Strandskyddet är en viktig åtgärd för att skydda områden med högt biologiskt värde och

säkerställa allmänhetens tillgång till stränder. Dessa områden kräver särskild omsorg

och skydd. Samtidigt ökar efterfrågan på bebyggelse nära stränderna på grund av den

attraktiva miljön, vilket ibland leder till konflikter mellan olika intressen. Det är en

utmaning att skapa en nationell lagstiftning som är effektiv och träffsäker och som tar

hänsyn till lokala variationer runt om i landet, som är väldigt stora.

Den nuvarande lagstiftningen kring strandskyddet är föråldrad och det är positivt att

Regeringen redan har reviderat reglerna något och är på väg att revidera reglerna ytterligare. I detta arbete är det viktigt att kommunerna ges ett stort inflytande över var strandskydd ska gälla och var det inte ska gälla. De lokala förtroendevalda är de som bäst känner till de lokala förutsättningarna och de som har bäst förmåga att fatta kloka och hållbara beslut för kommunens framtida utveckling.

Riksdagen har vid flera tillfällen tagit ställning för att göra reglerna mer ändamåls

enliga, där skyddsvärd natur och människor ska kunna samspela och människor ska

kunna ges större tillträde till vattennära mark, för att kunna bo, verka och besöka.

Strandskyddet behöver också bli mer flexibelt för att kunna hantera tillfälliga

evenemang och aktiviteter som arrangeras nära vatten. Det kan krävas tillfälliga

byggnader eller staket som behöver uppföras och sedan tas ner, vilket kan vara i

konflikt med strandskyddet. Därför bör det övervägas att kommunerna ges möjlighet att

bevilja dispens från strandskyddet för tillfälliga byggnader under pågående evenemang,

även om evenemangen är återkommande.

Riksdagen bör därför uppmana regeringen att beakta dessa synpunkter och framlägga

en översyn av strandskyddsreglerna.

Ludvig Ceimertz (M)