Förslag till riksdagsbeslut

edan den 1 november 2011 är Sverige indelat i fyra elprisområden. Gränserna har beslutats av Svenska kraftnät och går vid de tre snitt i Sverige där stamnätets elöverföringskapacitet är begränsad, eller mer vardagligt uttryckt där det råder flaskhalsar i kraftöverföringssystemet. Elprisområde 1 omfattar nordligaste Sverige, elprisområde 2 området mellan Luleå i norr och Gävle i söder, elprisområde 3 det område som sträcker sig från strax söder om Gävle i norr till strax söder om Oskarshamn i söder och elprisområde 4 den återstående delen av södra Sverige.

Det nordisk-baltiska området bildar ett sammanhängande marknadsområde och består av olika elområden. I marknadsområdet kan el handlas oberoende av nationsgränser så länge nätens tekniska kapacitet att överföra elen räcker till. Elprisområden med produktionsöverskott kommer att få lägre priser än områden med produktionsunderskott när det finns överföringsbegränsningar mellan områdena. För svensk del gäller att det i norra Sverige finns ett överskott av elproduktionskapacitet jämfört med efterfrågan på el. I södra Sverige råder det motsatta förhållandet. Det betyder enkelt att södra Sverige har dyrare el än vad norra Sverige har.

Att elpriset varierar så mycket mellan olika delar i samma land leder till att det ekonomiskt kan slå väldigt hårt mot både privatpersoner och näringsliv i exempelvis södra Sverige.

Frågan om elprisområden måste därför belysas ytterligare, i ljuset av såväl den svenska energiförsörjningen som den europeiska elmarknaden. Det bör vara möjligt att redan nu slå fast att inriktningen för det kommande arbetet ska vara att minska prisskillnaderna i landet, genom investeringar i ny elproduktion främst i södra Sverige och i nya elnät som möjliggör förändring av elprisområden och/eller genom kompensationsmekanismer som skyddar särskilt utsatta regioner.

Magnus Manhammar (S)