Förslag till riksdagsbeslut

Skönhetsoperationer är en företeelse som blivit vanligt förekommande. Det är vars och ens beslut att genomgå en skönhetsoperation, och om det inte är medicinskt betingat bekostas ingreppet av den enskilde. Däremot riskerar skattebetalarna att få stå för kostnaderna såväl för eftervård som för sjukskrivning till följd av ingreppet. Så borde inte vara fallet. På samma sätt som den enskilde får stå för kostnaderna för själva ingreppet borde det vara självklart att man också får stå för dessa följdkostnader.

Det svenska sjukskrivningssystemet, där de första två veckorna betalas av arbets­givaren, och tiden därefter av Försäkringskassan, tar i dag ingen hänsyn till om ingreppet är medicinskt motiverat eller inte. Arbetsförmågeutredningen (SOU 2009:89) föreslog i sitt slutbetänkande att rätten till sjuklön och sjukpenning vid plastikkirurgiska operationer endast ska omfatta rekonstruktiv kirurgi orsakad av medfödda deformiteter, utvecklingsrubbningar, trauma, infektion eller sjukdom. Enligt rättspraxis bedöms dock arbetsförmågan hos en person som genomgått ett kirurgiskt ingrepp utifrån det sjuk­domstillstånd som ingreppet medfört och inte utifrån den bakomliggande orsaken till operationen.

Det är nu dags att överväga den förändring som Arbetsförmågeutredningen föreslog, innebärandes att rätten till sjukpenning efter plastikkirurgiska ingrepp ska bedömas utifrån orsaken till ingreppet.

 

 

 

Boriana Åberg (M)

Jan Ericson (M)