Förslag till riksdagsbeslut

Om man med akademisk frihet syftar på rätten för forskare, lärare och studenter vid universitet och högskolor att fritt bedriva forskning, undervisa, publicera och diskutera idéer utan otillbörlig påverkan från staten så menar undertecknad att det är något som behöver värnas och försvaras. Dock bör man i sammanhanget påtala att det handlar om skattefinansierad verksamhet där skattebetalarna kan förväntas ha tydliga förväntningar på verksamheten, så som att utbilda studenter, främja forskning, främja kritiskt tänkande, bidra till samhällets utveckling och bevara och sprida kunskap. Konceptet om akade­misk frihet måste därför ha gränser och vi behöver ha en fördjupad diskussion om var dessa gränser ska gå.

Undertecknad menar att det är en enorm skillnad på att studera extrema och totalitära läror och att lära ut dem. Att studera en ideologi innebär att man undervisar om ideolo­gins innehåll, historia och utveckling och dess påverkan på samhället genom en kritisk och objektiv överblick. Att däremot lära ut en ideologi genom att man aktivt försöker överföra ideologins värderingar, principer och övertygelser till studenterna är något helt annat. I sådana fall menar jag att man har passerat gränsen för akademisk frihet och grovt överskrider syftet med de skattemedel som investeras i lärosätena.

I Sverige har vi enorma problem med en politiserad akademi. Detta leder inte minst till att våra högre lärosäten befolkas av och producerar politiska aktivister, vilka driver en ideologisk agenda snarare än objektiv kunskap. Detta leder i sin tur till att Sverige blir dummare och fattigare och förlorar relevans på den geopolitiska kartan.

Jag menar att det är dags att bekämpa de radikala och extrema ideologiska doktrin­erna på svenska högre lärosäten, och hur detta bäst genomförs bör regeringen låta utreda.

Josef Fransson (SD)