Förslag till riksdagsbeslut

Sexualbrott är bland de mest allvarliga kränkningar en människa kan utsättas för. Den som blir utsatt drabbas inte bara av en omedelbar och djupgående kränkning, utan löper också stor risk att få långvariga konsekvenser. Det handlar ofta om psykisk ohälsa, svårigheter i relationer och en försvagad tillit till andra människor. För många påverkas även arbetsliv och studier, vilket ytterligare försvårar återgången till ett normalt liv.

 En nationell studie från 2022, genomförd av Stiftelsen Allmänna Barnhuset, visar att en av fyra ungdomar uppger att de någon gång under sin uppväxt har utsatts för någon form av sexuellt övergrepp. Dessa siffror illustrerar med tydlighet att frågan om brottsoffers rättigheter inte kan betraktas som marginell, utan utgör en central samhällsfråga. Antalet anmälda sexualbrott är också högt. Under 2022 rapporterades ca 24 656 sexualbrott i Sverige, varav 9 635 klassificerades som våldtäkter enligt Brottsförebyggande rådet.

 I dag finns det en oroande diskrepans mellan brottsoffers upplevelser och den ersättning som tilldöms. Kränkningsersättningen är i många fall låg i förhållande till brottets allvar, och den ger inte alltid uttryck för den skada som brottsoffer faktiskt har lidit. En sådan ordning riskerar att underminera tilltron till rättsväsendet och förstärka känslan av att staten inte förmår ge en fullgod upprättelse.

 Sverige har ett ansvar att tydligt markera att brottsoffer inte ska lämnas ensamma med konsekvenserna av det våld och de övergrepp de utsatts för. Det rättsliga systemet måste inte bara leverera kännbara straff för gärningspersoner, utan också säkerställa att brottsoffer får ett tydligt erkännande för det lidande de uthärdat. En förstärkning av kränkningsersättningen skulle innebära en viktig signal om att samhället står på brottsoffrens sida och tar deras situation på största allvar.

 En höjd och mer konsekvent tillämpad kränkningsersättning stärker dessutom rättsstatens legitimitet. När brottsoffer upplever att systemet ger dem reell upprättelse, ökar också förtroendet för rättsväsendet och i förlängningen tilliten till våra gemensamma institutioner. Det stärker i sin tur hela samhällskontraktet, vilket är avgörande för ett tryggt och fungerande Sverige.

 Riksdagen bör därför ställa sig bakom det som anförs i motionen om att stärka brottsoffers rätt till ersättning samt höja beloppen för kränkningsersättning vid sexualbrott.

Johanna Rantsi (M)