Förslag till riksdagsbeslut

Staten äger ett stort antal fastigheter där det bedrivs statlig verksamhet i en eller annan form. Ofta används en modell där verksamheten hyr fastigheten eller lokalen av staten, t.ex. i form av Statens fastighetsverk eller Akademiska Hus. Ibland används modifierade modeller av denna hyresmodell. I grunden får verksamheten statliga pengar för att sedan i form av mer eller mindre rimlig hyra betala tillbaka samma statliga pengar till staten. Modellen infördes företrädesvis under 1980- och 90-talet. Orsakerna sades vara att statlig verksamhet inte skulle bedrivas i onödigt stora eller dyra fastigheter.

Hyresmodellen för statlig verksamhet är i grunden en formidabel rundgång av pengar således, där staten också kan höja bidragen med ena handen och ta tillbaka generöst tilltagna bidrag genom hyreshöjningar med andra handen. Hyreshöjningar kan också medföra att underhåll eller verksamhetens kvalitet eroderas med tiden. Det är mer rationellt och logiskt att staten tar det fulla ansvaret för sina verksamheter där det bedrivs statlig verksamhet. Staten låter verksamheten bedriva sina samhällsnyttiga verksamheter i de egna lokalerna samtidigt som en myndighet ser till att underhåll och eventuella renoveringar sköts på ett ansvarsfullt sätt. En del administration borde kunna minskas då rundgången på de statliga pengarna stoppas. Om någon verksamhet har för stora eller onödigt dyra lokaler skall detta kunna justeras med politiska beslut i laga ordning. Med det sagt så är det otänkbart att bedriva annan verksamhet än den befintliga i många av statens fastigheter som t.ex. museer och Operahuset. På grund av ovanstående borde det utredas om en ny linjär modell för statens fastigheter inte är mer rationell.

Robert Stenkvist (SD)