Vi lever i en osäker tid och säkerhetsläget i Europa har förändrats det senaste året och det kan bli läge att aktualisera användningen av våra skyddsrum igen. En tredjedel av hushållen i Sverige har en katt eller en hund som familjemedlem och med nuvarande regelverk kan dessa familjemedlemmar inte erbjudas skydd. Vi har en djurskyddslag (2018:1192) i Sverige och där ingår bland annat följande:

2 kap. 1 § ”Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.”

2 kap. 2 § ”Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att

1. deras välfärd främjas,
2. de kan utföra sådana beteenden som är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande (naturligt beteende), och
3. beteendestörningar förebyggs.”

2 kap. 4 § ”Djur ska ges tillräcklig tillsyn.”

2 kap. 9 § ”Djur av tamdjursart får inte överges.”

Vår djurskyddslag är utformad efter uppfattningen om att djur är tänkande och kännande varelser som behöver vårt lagstadgade skydd. Men i Sverige är det inte tillåtet att ha med sig djur i skyddsrummen, vilket helt motsäger det som står skrivet i djurskydds­lagen. Katter och hundar klarar sig inte ett par dagar själva, utan behöver daglig tillsyn.

I varken lagen om skyddsrum (2006:545) eller förordning om skyddsrum (2006:638) finns det något understöd för att vägra djur tillträde till skyddsrum. Det finns alltså inget i lagen som säger att djur inte skall få vistas i skyddsrummen. Det finns däremot gott om paragrafer som stödjer deras rätt till att skyddas. Men för att garantera sällskaps­djurens rätt till skydd bör nuvarande lagar kompletteras med ett tillägg som garanterar djurens tillträde till skyddsrum.

Att sitta i ett skyddsrum i flera dagar, med vetskapen om att man har lämnat ifrån sig en familjemedlem till sitt egna öde, utan att veta hur den individen mår eller om den överhuvudtaget lever skulle vara psykiskt förödande för många människor. Familjer skall inte behöva splittras i svåra tider.

Victoria Tiblom (SD)