Förslag till riksdagsbeslut

Lagen om straff för hets mot folkgrupp (HMF) bygger helt naturligt på mycket subjektiva värderingar av vad som ryms inom yttrandefriheten och friheten att kritisera religioner, åsikter eller andra företeelser, samt vad syftet har varit med uttalandet eller handlingen. Varje gång ett ärende med koppling till HMF-lagstiftningen uppmärksammas blir det kraftfulla reaktioner – både när någon döms för dessa brott och när någon frikänns.

Tre exempel är den fällande domen mot en man som brände sin egen Koran samtidigt som han uttalade kritik mot religionen Islam, samt åklagarens beslut att lägga ned förundersökningen mot den konstinstallation på ett torg i Umeå där man hängt dockor föreställande judar i snaror, och där palestinska aktivister poserade framför verket. Även domen mot en man som uttryckt sig olämpligt på nätet i sin kritik mot dragqueenföreställningar för barn har väckt debatt.

 

Straffbestämmelsen för hets mot folkgrupp är i grunden onödig, det finns redan lagstiftning mot det som lagen vill förebygga, exempelvis brottet förtal.

Yttrandefriheten väger tungt, även när stötande saker framförs. Man måste få kritisera samhällsföreteelser, religioner, åsikter och handlingar, även på ett kraftfullt sätt och även om människor kan känna sig sårade. Man måste faktiskt rent av få vara både oförskämd och otrevlig utan att det för den delen anses vara brottsligt.

Lagen om hets mot folkgrupp borde kunna avskaffas i sin helhet, eller i vart fall genomgå en ordentlig översyn som stärker rättssäkerheten och yttrandefriheten.

 

 

Jan Ericson (M)
Sten Bergheden (M)	Lars Beckman (M)
Kjell Jansson (M)