Förslag till riksdagsbeslut

Kalmar län är ett stort och glesbefolkat län där vardagens avstånd, ett exportinriktat näringsliv och en av landets starkaste besöksnäringar ställer höga krav på fungerande vägar och järnvägar året runt.

Länet har cirka 246 000 invånare fördelade över drygt 11 000 km², vilket motsvarar endast omkring 22 invånare per km². Det är klart under rikssnittet och innebär att samma mängd väg och järnväg måste bära vardagens pendling och godstransporter för relativt få invånare. När fördelningsnycklar i nationella planer enbart väger befolkningsstorlek riskerar Kalmar län att hamna på efterkälken.

Samtidigt förvandlas länet till en av landets största turistregioner under sommarmånaderna. Över 3,3 miljoner gästnätter registrerades under 2024, varav nästan hälften på Öland. Trafiken över Ölandsbron ökar med över 60 procent jämfört med vintertid. Den “sommarbefolkning” som turismen innebär gör att Kalmar län i praktiken fungerar som en betydligt större region än vad invånarantalet visar.

Länets näringsliv är mångfacetterat: stark basindustri, växande exportföretag, ett betydande lantbruk och en snabbt expanderande besöksnäring. Alla dessa sektorer är beroende av effektiva transporter. När vägar och järnvägar håller för låg standard påverkas både konkurrenskraft och arbetsmarknadsintegration negativt.

Det finns pågående insatser – exempelvis förbättringar på delar av E22 och vissa punktinsatser på järnvägen – men dessa är fragmenterade och räcker inte för att möta de samlade utmaningarna. För att Kalmar län ska kunna utvecklas krävs en nationell inriktning som väger in både den låga befolkningstätheten och den höga säsongsbelastningen.

Genom att låta infrastrukturen i Kalmar län prioriteras på ett rättvisare sätt kan hela landet vinna: boende får kortare restider och högre trafiksäkerhet, företagen får lägre transportkostnader och besöksnäringen kan växa hållbart.

 

Marie Nicholson (M)

Lars Engsund (M)