Förslag till riksdagsbeslut

I maj presenterades betänkandet Ett skärpt regelverk om utvisning på grund av brott (SOU 2025:54), ett mycket välkommet steg mot ett rättsväsende där fokus förflyttas från förövaren till brottsoffret.

Otaliga är de exempel där utländska medborgare som har begått grova våldsbrott som exempelvis mord och sadistiska våldtäkter ändå har fått stanna i Sverige, på grund av varierande orsaker, bland annat familjeanknytning, etablering i Sverige och säkerhetssituationen i ursprungslandet. Men också för att åklagare har avstått från att yrka på utvisning. I en granskning, genomförd av tidningen Expressen, undersöktes alla fällande domar från 2024 för våldtäkt och våldtäkt mot barn, avseende personer som inte är svenska medborgare. I nästan 30 procent av fallen (34 av 118) yrkade åklagaren inte på utvisning i tingsrätten. Dessa brister i åklagarnas arbete kommer dessbättre att åtgärdas när förslaget i SOU 2025:54 om skyldighet för åklagare att yrka på utvisning när utlänningar åtalas för brott som är utvisningsgrundande blir lag.

I SOU 2025:54 lyfts också en fundering över det nuvarande systemets övergripande funktionalitet och effektivitet. Eftersom det nuvarande systemet är parallellt i det avseendet att beslut om utvisning kan fattas både av allmän domstol och i administrativ ordning bör en genomgripande förändring av systemet övervägas. Utredningens tankegång att frågan om utvisning på grund av brott inte längre ska hanteras av åklagare och prövas av allmän domstol utan av annan myndighet, företrädesvis av Migrations­verket, är värd att beakta. Förslagsvis bör alla fällande domar vid brott som ger mer än två månader i fängelse leda till automatisk utvisning. En sådan förändring skulle totalt sett kunna innebära en mer effektiv och samhällsekonomiskt motiverad processordning än den nuvarande. Det skulle även kunna medföra en mer enhetlig och fullständig prövning av utlänningens rätt att vistas i Sverige.

Boriana Åberg (M)