Förslag till riksdagsbeslut

Sverige har en livsmedelslagstiftning som i grunden bygger på EU-regler och nationella bestämmelser. Tillsynen över livsmedelsföretagen sker dock på kommunal nivå, ofta genom miljö- och hälsoskyddsnämnder.

I praktiken leder detta till betydande skillnader i hur lagstiftningen tolkas och tillämpas. Ett företag kan möta ett visst krav i en kommun men ett helt annat i en annan – trots att verksamheten är identisk. Detta gäller såväl små mathantverksföretag och gårdsförsäljning som restauranger och streetfood-verksamheter.

Skillnaderna skapar flera problem:

- Rättsosäkerhet för företagare som inte kan förutse vilka krav som gäller.

- Ökade kostnader och byråkrati när verksamheter tvingas anpassa sig till lokala variationer.

- Hämmande av innovation och utveckling, särskilt för småskaliga livsmedelsföretag som ofta driver landsbygdsutveckling och turism.

- Ojämlika konkurrensvillkor mellan olika delar av landet.

Det är inte rimligt att samma verksamhet ska bedömas olika beroende på kommungränser. Livsmedelsföretag ska kunna förlita sig på en enhetlig och rättssäker tillämpning av lagstiftningen. Detta är särskilt viktigt i ett land med många små livsmedelsproducenter och med en växande besöksnäring.

För att åstadkomma förbättringar bör regeringen utreda hur ökad nationell samordning kan utradera skillnaderna i regeltolkning. Det kan handla om tydligare vägledning från Livsmedelsverket, gemensamma digitala verktyg för kommunernas inspektörer samt mekanismer för att företagare ska kunna få förhandsbesked som gäller nationellt.

En mer enhetlig tillämpning av livsmedelslagstiftningen stärker rättssäkerheten, minskar den administrativa bördan och skapar bättre förutsättningar för livsmedelsföretag i hela Sverige.

 

Marie Nicholson (M)