Förslag till riksdagsbeslut

Kusten är området mellan hav eller sjö och land. Stränder, hamnar och kustsamhällen har i alla tider varit attraktiva för handel, transporter, boende och rekreation. Men stigande havsnivåer till följd av klimatförändringar innebär allt större risk för översvämning och erosion.

Kustlinjen förändras naturligt, men mänskliga ingrepp har ofta förvärrat erosionen. När stränder krymper och mark försvinner hotas både bostäder, infrastruktur, naturvärden och turistnäring. Kostnaderna blir mycket stora, men idag bär kustkommunerna nästan hela bördan själva.

De skånska stränderna vid Skanör–Falsterbo, Lomma–Bjärred, Ystad–Löderup, Åhus–Yngsjö, Abbekås, Böste, Ribersborg, Sandhammaren, delar av Kullahalvön såsom Viken, Nyhamnsläge och Jonstorp är fortsatt bland de mest utsatta.

Stormen Babet (oktober 2023) och efterföljande skador har fått långtgående effekter. Vid Knäbäckshusen på Österlen har erosionen accelererat så kraftigt att delar av stranden försvunnit.

Under 2025 har kommunen tvingats stänga av området för allmänheten av säkerhetsskäl, då marken och trappor mot stranden rasat och träd fallit.

Förstudie Kustzon (2025) från Region Skåne visar att klimatrisker som stranderosion redan har märkbara konsekvenser och att kortsiktiga åtgärder är nödvändiga. Rapporten konstaterar också att nuvarande praxis ofta lutar mot hårda konstruktioner, medan naturbaserade lösningar och reträtt från riskzoner ännu inte används i tillräcklig omfattning.

Vellinge kommun har under 2024–2025 fortsatt arbetet med nya samrådsunderlag för vattenverksamheter som omfattar kustskydd i bland annat Kämpinge strandbad. Där framgår tydligt att kommunens egna resurser inte räcker utan långsiktig statlig finansiering.

Lomma kommun har infört krav på att nybyggnation ska ha en lägsta bygghöjd på 3 meter över havets medelvattenstånd. Man arbetar med att förnya och förstärka kommunens skydd mot översvämningar genom att skapa fler ytor för att hålla kvar vatten (t.ex. dammar, vegeterade ytor) och genom dagvattenhantering.

Vallarna byggs och dimensioneras för att klara framtida regulatoriska klimat- och havsnivåscenarier och har utformats så att den bevarar natur- och rekreationsvärden i landskapet.

Ärendepolicyn för stranderosion i Skåne (2023) används nu i skarpt läge av kommunerna för att hantera tillståndsfrågor 2024–2025. Den visar på behovet av förenklade processer och tydligare ansvarsfördelning mellan stat, länsstyrelse och kommun.

Dessa exempel visar att erosionen i Skåne inte bara är ett framtidsscenario utan redan påtagligt påverkar samhällen, infrastruktur och kulturmiljöer. Kommunerna agerar, men utan statlig samverkan, långsiktig finansiering och ett tydligare regelverk riskerar åtgärderna att bli både dyra och otillräckliga.

Brister i nuvarande system. Idag finns vissa möjligheter till statligt stöd via MSB, men erosion orsakad av havet undantas. Kommunerna tvingas dessutom betala för den sand som de återför till stränderna genom strandfodring, trots att samma sand ingår i ett naturligt kretslopp. Detta är orimligt.

Regelverket för strandfodring är både dubbelt och motsägelsefullt: miljöbalken och kontinentalsockellagen överlappar, olika myndigheter gör olika bedömningar och regeringen kan överpröva även domstolsbeslut. Detta leder till utdragna processer och ibland avslag trots att alla fackmyndigheter är överens.

Den nationella klimatanpassningsstrategin (prop. 2017/18:163) pekar ut behovet av åtgärder mot erosion, men lämnar i praktiken frågan åt forskning och utveckling. Problemet för kommunerna – hur de ska hantera befintlig bebyggelse och skydda invånarnas hem, företag och infrastruktur – riskeras att lämnas orört.

För att möta hotet från stranderosion krävs att staten tar ett större ansvar.

Kommunernas befintliga program och riskkartläggningar, som i Vellinge och Lomma, måste integreras i den nationella planeringen. Pilotprojekt med naturbaserade lösningar, som ålgräsplantering i kombination med skyddsvallar, bör finansieras av staten och utvärderas vetenskapligt.

En nationell handlingsplan måste tas fram, med Skåne som pilotregion. Endast så kan vi säkerställa att svenska kustområden även i framtiden är attraktiva, trygga och hållbara miljöer för människor, företag och natur. Det är hög tid att staten tar ett tydligt ansvar för att skydda våra kuster. Sverige har inte råd att vänta.

Emma Ahlström Köster (M)
Boriana Åberg (M)	Lars-Ingvar Ljungman (M)
Ludvig Ceimertz (M)	Noria Manouchi (M)
Lars Johnsson (M)	Peter Ollén (M)
Ulrika Heindorff (M)	Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)