Förslag till riksdagsbeslut

Barn som har svenskt teckenspråk som sitt modersmål har i dag inte samma rätt till undervisning som barn med andra modersmål. Trots att svenskt teckenspråk har en särskild ställning i språklagen, saknas det fortfarande en nationell kursplan för ämnet modersmål – svenskt teckenspråk. Det gör att kommuner nekar undervisning med hänvisning till att det inte finns någon läroplan att följa.

Detta är ett stort problem för många döva och hörselskadade elever, särskilt de som inte går i specialskola. För dem är modersmålsundervisningen i svenskt teckenspråk ofta den enda möjligheten att få stöd i sin språkutveckling. Att det saknas en kursplan gör rätten till undervisning godtycklig och ojämlik – och i praktiken rättsosäker.

Flera statliga utredningar visar att den generella kursplanen för ämnet modersmål inte är tillämplig för teckenspråk, eftersom den bygger på förmågor i tal och skrift. Att använda en sådan kursplan för ett visuellt språk utan skriftspråk är inte förenligt med principerna om likvärdig undervisning.

Svenskt teckenspråk är ett språk – inte ett hjälpmedel. Barn som har teckenspråk som sitt modersmål ska ha samma rätt till undervisning som andra barn. Då krävs att det finns en nationell kursplan som går att luta sig mot, både för lärare och huvudmän.

Jessica Rodén (S)