Förslag till riksdagsbeslut

Barn och unga med funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom tillhör fram till myndighetsdagen barnsjukvården. Därefter flyttas man över till vuxensjukvården. Från att sjukvården ofta har hjälpt till att ha ett samlat grepp kring den vård som krävs och föräldrar vid sin sida som vid behov kan hjälpa till så ska man nu på egen hand bygga upp nya vårdkontakter. De insatser som görs för att förbereda övergången brukar kallas övergångsvård.

 För vissa innebär övergången att man från att ha varit inom specialistsjukvården och träffat specialister nu hänvisas till primärvården och där träffar generalister. Denna övergång mellan barnsjukvård och vuxensjukvård upplevs av många unga med funktionsnedsättning som problematiskt. Överlämning och förberedelse uteblir. I en rapport från Unga Hörselskadade uppger mer än hälften av 18 till 20-åringarna att de inte förberetts på flytten från barnhabiliteringen till vuxenhabiliteringen. Forskning visar även på ökade hälsorisker vid övergången, exempelvis ökad risk för avstötning av transplanterade organ och sämre kontroll på blodsockervärde vid diabetes. Dessa hälsorisker, visar forskning, minskar tydligt när övergången förbereds och den unge ges verktyg för att själva kunna hantera övergången. Det finns stora vinster för såväl individen som samhället i en fungerande övergångsvård. Idag saknas nationella riktlinjer för vad som bör ingå i övergångsvården men det finns goda exempel att utgå ifrån. En ökad nationell styrning av övergångsvården för barn och unga vore därför önskvärt.

 

Malin Danielsson (L)