Förslag till riksdagsbeslut

Det är i dag lag på att en bilförare ska underrätta polisen om en viltolycka sker. Efter kollision med vildsvin, älg, rådjur, kronhjort, dovhjort, lo, björn, varg, järv, utter, mufflonfår och örn ska föraren larma via 112 och även markera olycksplatsen. Polisen i sin tur kontaktar eftersöksjägare, varpå jägare och hund arbetar på och invid vägen för att spåra upp och avliva det trafikskadade viltet.

 Det är alltså en skyldighet och ytterst viktigt att olycksplatsen där viltolyckan har inträffat märks ut. Djuret riskerar annars att lida betydligt längre eller inte hittas alls. För jägaren och hans hund blir väg och vägren dessutom en tillfällig, tidvis mycket farlig arbetsplats. Ändå märks olycksplatser i dag ofta ut med plastpåsar som blåser bort, reklamtröjor som inte syns, eller platsen markeras inte alls. Föraren har ofta svårt att beskriva olycksplatsen mer exakt än att söksträckan blir många hundra meter. Bristen på tydlig markering innebär med andra ord att eftersöksjägare och spårhund tvingas vistas på och intill trafikerad väg betydligt längre än vad som borde vara nödvändigt.

 Varje bilförare borde istället förvara en viltolycksremsa i bilen. En viltolycksremsa ger en tydlig markering av olycksplatsen, vilket förkortar lidandet för skadat vilt och skapar betydligt bättre och tryggare förutsättningar för jägare och hund nära olycksplatsen.

 Viltolycksremsor finns i dag på polisstationer, bilprovningsstationer och på Trafikverkets regionkontor och förarprovskontor för den som frågar efter dem. Mer än uppenbart är detta otillräckligt. Viltolycksremsor borde vara en självklarhet i varje fordon. De bör aktivt delas ut till förare i samband med uppkörning, samt vid varje besiktning av fordon.

 

Lina Nordquist (L)
Elin Nilsson (L)	Patrik Karlson (L)