Andelen elever som går ut grundskolan utan behörighet till gymnasieutbildning ökar sedan många år tillbaka. Alltför ofta skrivs det om att elever går ut grundskolan utan att kunna vare sig läsa eller skriva ordentligt.

Att få möjlighet och kunna söka in till och påbörja sin gymnasieutbildning är ett viktigt steg till vuxenlivet och framtida studier och arbetsliv. Gymnasieutbildningen är en valbar utbildning och innebär att eleven för första gången i sitt liv faktiskt får fatta ett beslut om vilken inriktning som önskas i studier och program för det framtida livet.

Att gå ut grundskolan och sakna behörighet för att komma vidare till gymnasiet innebär att känslan av att tillhöra en grupp, samhörigheten mellan en själv och vännerna försvinner. Detta är ett stort problem som många drabbas av.

Vem är det då som drabbas? Är det elever som inte orkat hela vägen fram? Är det elever som i sista läsåret helt enkelt blivit skoltrötta och slutat ta emot undervisningen? Det ska inte vara möjligt att problemet har funnits längre tillbaka. Det ska inte vara möjligt att lämna mellanstadium eller lågstadium bakom sig om man inte kan läsa eller skriva. Det är ett svek mot varje enskild elev att denne får gå vidare till nästa årskurs om inte kunskapsmålen uppnåtts. Ju längre man väntar, desto större blir kunskapsgapet till klasskamrater och läroplan och det blir ännu svårare att hämta in de förlorade kunskaperna.

Det måste finnas tydliga avstämningspunkter under läsåret, som bekräftar att målen, som man måste ha nått för att gå vidare till nästa årskurs, har uppnåtts. Det är bättre för både elever, föräldrar och ur samhällsperspektivet att en elev går om ett år i en lägre årskurs än att behöva gå förberedelsegymnasium eller hoppa av en gymnasieutbildning för att man inte klarar av den.

Mona Olin (SD)