Förslag till riksdagsbeslut

 Som ägare till ett fordon som är avsett att framföras på allmän väg är man skyldig att kontrollbesikta detta inom ett givet tidsintervall som är olika långt beroende på fordons­typ. Konsekvensen av att inte besikta fordonet inom intervallet är att fordonet får kör­förbud och därmed inte får nyttjas förrän besiktning är genomförd.

 I Sverige finns besiktningsstationer från Kiruna i norr till Trelleborg i söder. Detta borde borga för att man oavsett var man bor i landet ges rimliga möjligheter att besikta sitt fordon för att undvika att körförbud inträder.

 Sedan besiktningsmarknaden avreglerades har emellertid antalet besiktningsstationer i storstadsregionerna blivit fler medan de på andra håll i landet blivit färre eller i alla fall sämre bemannade och därmed fått försämrade öppettider. När totalt sett fler stationer har öppnats, inom olika bolag som konkurrerar om samma besiktningstekniker, har servicen i vissa delar utarmats på ett sätt som får långtgående konsekvenser.

 I vissa delar av landet där det är glest mellan besiktningsstationerna kan avsaknaden av en tekniker med behörighet att besikta exempelvis släpvagnar eller motorcyklar innebära att berörda fordonsägare tvingas att köra tiotals mil i enkel riktning för att få fordonet besiktat eftersom den eller de närmaste stationerna inte längre kan erbjuda annat än besiktning av personbil. På andra håll är bristen på tekniker så omfattande att det inte går att få något fordon, oavsett fordonstyp, besiktat på hemorten på flera månader.

 Att ha god framförhållning är heller inte alltid möjligt. Det finns flera scenarier då det inte är möjligt men vanligast torde vara att ett fordon kan behöva besiktas för att få börja nyttjas efter att ha varit avställt och obesiktat vid ägarbyte.

 Inte bara ägare till privata fordon drabbas av att behöva färdas långa sträckor för att få sina fordon besiktade i tid för att undvika körförbud. Även kommuner, regioner och företag drabbas när fordon som används inom exempelvis hemtjänst och liknande måste tas ur tjänst en hel dag för att besiktas på annan ort. Något som dessutom medför andra kostnader då personal måste avsättas för att ombesörja transporten.

 Utgångspunkten bör vara att om staten kräver att fordonsägarna ska leva upp till det lagstadgade kravet på att besikta sina fordon inom stipulerat intervall så är det statens ansvar att tillse att detta är möjligt i alla delar av landet. Det är knappast rimligt att fordonsägare tvingas att välja mellan att köra trots körförbud eller avsätta en hel dag för att besikta ett fordon tiotals mil från hemorten för att leva upp till det lagen föreskriver.

 Det vore därför rimligt att låta utreda huruvida det är möjligt att införa någon form av besiktningsgaranti, med vårdgarantin som inspirationskälla. Hur en sådan besiktnings­garanti bör utformas är en fråga för en eventuell utredning att föreslå men syftet skulle vara att stärka fordonsägarnas rätt till besiktningstid, inom en fastställd tid från första försöket att göra en bokning och inom ett avstånd baserat på antingen maximal kör­sträcka eller uppskattad restid från hemorten. Rimligen skulle en besiktningsgaranti medföra att fordonsägare som inte kunnat erbjudas besiktningstid inom den fastställda tiden och avståndet tillåts fortsätta nyttja sitt obesiktade fordon tills dess att denne erbjudits en godtagbar möjlighet att utföra kontrollbesiktningen.

 

Eric Palmqvist (SD)