Förslag till riksdagsbeslut

 Den svenska flaggan med sitt guldgula kors mot blå botten har anor från Gustav Vasas tid på 1550-talet. Dess utseende och roll har förändrats över tid och år 1906, efter unionsupplösningen med Norge, fick den svenska flaggan sin nuvarande form och utseende.

 Vår första flagglag härstammar från 1663 och den har sedan ersatts av nya och modernare flagglagar 1906 och 1982. Dessa båda uppdaterade flagglagar avspeglar också det faktum att den svenska flaggan gått ifrån att initialt vara en symbol som primärt bara användes i militära sammanhang eller av kungen till att bli en folklig flagga som symboliserar Sverige som fri nation med fritt statsskick. Bidragande till denna utveckling har sannolikt det årliga firandet av svenska flaggans dag den 6 juni, som infördes 1906, varit. En dag som sedan 1983 betraktas som vår nationaldag. Att det är just den 6 juni som firas har historisk förankring. Det var nämligen den 6 juni 1523 under riksmötet i Strängnäs som Gustav Vasa valdes till Sveriges kung. Det var också den 6 juni som 1809 års regeringsform undertecknades och flera av de medborgerliga rättigheter vi idag tar för givna gavs det svenska folket.

 Den svenska flaggan är idag en enande symbol för oss som nation och för fred och frihet. Den förekommer i alla möjliga sammanhang: från bordsflagga på midsommar­festen eller studentskivan till stora flaggor i publikhavet på sportevenemang. Vi ser den som fasadflagga på sommarstugan och som fullstor, i flaggstängernas topp, där sådana finns. För väldigt många är flaggan en symbol för samhörighet, demokrati och frihet och något man är stolt över.

 Stolthet över den egna nationens flagga och dess värde som samhörighetssymbol är inte ovanligt utan förekommer i många andra länder oaktat flaggornas olika historia.

 I en del länder förekommer det att flaggor delas ut officiellt i olika sammanhang. Det kan handla om ceremonier för stupade soldater vars anhöriga erhåller en flagga eller firandet av nya medborgare i samband med nationaldagen eller liknande. I vissa länder förfogar parlamentets ledamöter över ett visst antal flaggor som de har rätt att ge till allmänheten och på andra håll förekommer det att allmänheten har rätt att ansöka om en flagga som har vajat på parlamentets flaggstång.

 I exempelvis Kanada förfogar varje parlamentsledamot över ett givet antal flaggor som denne har rätt att donera till människor ur allmänheten under sin tjänstgöringstid. Detta är en uppskattad tradition och efterfrågan av dessa flaggor är stor. Det symboliska värdet av att de som genom demokratiska val har givits förtroendet att värna och upprätthålla demokratin också delar ut landets flagga, och demokratisymbol, till de som så önskar ska inte underskattas.

 I Kanada finns även en möjlighet för allmänheten att ansöka om en flagga som vajat en dag på parlamentets tak. Kön för att tilldelas en sådan flagga är mångårig då traditionen är mycket uppskattad. Detta visar på hur stark symbolik en sådan flagga har och vilket värde många av medborgarna tillskriver den.

 Det vore mot bakgrund av ovanstående och det faktum att vi nyligen firat 500 år som monarki och 100 år av demokrati synnerligen välmotiverat att införa en möjlighet för ledamöter av Sveriges riksdag att dela ut svenska flaggor till allmänheten, likt den ledamöterna i Kanadas parlament har.

 Likaledes borde Sveriges medborgare ges möjlighet att ansöka om en svensk flagga som vajat en dag i flaggstången på det svenska riksdagshusets tak, enligt kanadensisk förlaga, varför regelverk för båda dessa förslag bör framarbetas.

 

Eric Palmqvist (SD)