Jakten är en omistlig del av vårt svenska kulturarv, vår svenska viltförvaltning och en verksamhet som hundratusentals svenskar lägger miljontals obetalda timmar på för att vidmakthålla. Jakten bidrar till att bibehålla vår biologiska mångfald, förvalta viltstammarna, förebygga viltskador, ger en miljövänlig och nyttig naturresurs i form av kött och andra viltprodukter samt ger en fantastisk möjlighet till rekreation för jaktens utövare. Jakten bidrar även till ökad kunskap om viltet samt en god viltvård genom biotopförbättrande åtgärder, utfodring vintertid och predatorkontroll. Sverige har på detta sätt skapat en av världens mest liberala jaktlagstiftningar som matchas av en av världens mest ansvarstagande jägarkårer.

I Sverige idag pågår många intressanta och ofta livliga debatter om olika aspekter av den svenska jaktlagstiftningen vilket är viktigt och bra för jaktens fortsatta utveckling. En fråga som ofta berörs är frågan om förvaltningen av den svenska vargstammen. I detta har riksdagen tidigare uttalat sig om vilket antal vargindivider som är lämpligt i Sverige och regeringen bör vidta de nödvändiga åtgärder som krävs för att riksdagens beslut och mening även ska tillämpas av ansvariga myndigheter. I dagsläget finns en tydlig diskrepans mellan vad riksdagen har beslutat och vilket antal vargindivider som eftersträvas av ansvariga myndigheter vilket är problematiskt ur ett demokratiperspektiv.

Även koncentrationen av vargar är en fråga som diskuteras flitigt i den allmänna debatten. Det är orimligt att ett fåtal län får ta en allt för stor andel av bördan för den nationella vargförvaltningen. Dessa får ta en allt för stor del av bördan som det innebär med en för koncentrerad vargstam. Det påverkar skötsel av tamboskap, hundägare och jägare på ett allt för menligt sätt vilket regeringen genom sin styrning av myndigheterna ansvarar för att åtgärda.

Jakten på varg är en viktig del av arbetet med att förvalta stammen och minska skadorna från varg. Detta rör till stor del hur storleken på stammen regleras men måste även handla om vilka vargar det är som fälls. Det är ett oomstritt faktum att ett viltslag som jagas ändrar sitt beteende så att det blir skyggt för människan. Detta gör att vi, för att minska skadorna från varg, även bör bedriva en förvaltning av vargstammen som inriktar sig på att skapa denna skygghet hos vargen. Vargar som uppvisar ett oskyggt beteende bör skyddsjagas i den mån licensjakten på varg inte fullgör syftet i detta avseende. Därför bör regeringen överväga att ta initiativ till att länsstyrelserna får i uppdrag att besluta om skyddsjakt på oskygga vargar i syfte att minska framtida skador från varg.

Erik Ottoson (M)