Förslag till riksdagsbeslut

Skyddade boenden fyller en avgörande roll för personer, ofta kvinnor och barn, som lever under hot och våld. Under lång tid har ideella organisationer och kvinnojourer burit ett stort ansvar för att tillhandahålla denna livsviktiga skyddsstruktur. Deras arbete har varit både brottsförebyggande och samhällsbärande. Många människoliv har på detta sätt räddats.

På senare år har lagstiftningen skärpts kring krav på tillstånd och reglering av skyddade boenden. Syftet är gott – att stärka rättssäkerhet och kvalitet. Men konsekvensen har blivit att många ideella aktörer riskerar att tvingas stänga sina verksamheter eftersom de inte har resurser eller administrativa muskler för att leva upp till de nya kraven.

I flera kommuner rapporteras redan att platser på skyddade boenden försvinner, vilket skapar otrygghet för de utsatta som behöver hjälp här och nu. Om utvecklingen fortsätter riskerar Sverige att stå utan den mångfald av skyddade boenden som länge har varit en styrka.

Det är därför nödvändigt att utvärdera både lagstiftningen och situationen för de ideella organisationerna. Frågor som måste belysas är:

• Har tillgången till skyddade boenden minskat sedan lagändringen?
• Hur påverkas små ideella organisationer i förhållande till större aktörer? Finns risk att en ny privat marknad växer fram, med alla de problem man sett i liknande situationer (LSS, HVB)
• Finns det behov av särskilt stöd eller anpassningar för att undvika att platser försvinner?

Att lagstiftning inte får leda till minskad trygghet för våldsutsatta måste vara en självklar princip. En grundlig utvärdering kan ge underlag för eventuella justeringar så att kvalitetssäkring och tillgänglighet går hand i hand.

Petter Löberg (S)

Jessica Rodén (S)