Förslag till riksdagsbeslut

Sverige har ett rikt och mångfacetterat kulturarv. Det består inte enbart av byggnader som i sig är skyddsvärda, utan ofta av helhetsmiljöer där byggnader, inventarier och omgivande landskap tillsammans utgör en kulturhistorisk resurs. Många av dessa miljöer belyser inte bara den materiella historien utan också samhällsutveckling, markanvändning, sociala förhållanden och idéströmningar genom tiderna.

 Den nuvarande kulturmiljölagen har starka verktyg för att skydda byggnader exteriört, men svagheter när det gäller interiörer, inventarier och de omkringliggande landskapsmiljöerna. Detta innebär att viktiga delar av vårt gemensamma kulturarv riskerar att gå förlorade när helhetsmiljöer slås sönder.

 Statens fastighetsverk (SFV) har ett särskilt ansvar att förvalta de fastigheter som staten äger och som utgör viktiga delar av Sveriges kulturarv. I samband med försäljning av sådana fastigheter har det upprepade gånger uppstått situationer där värdena i sin helhet – byggnad, inredning och landskap – riskerar att splittras. När inventarier flyttas, marker säljs av eller byggnader mister sitt sammanhang urholkas kulturmiljön och förlorar sin betydelse.

För att långsiktigt värna dessa värden behöver kulturmiljölagen moderniseras. En sådan reform bör säkerställa att hela kulturmiljöer kan skyddas och bevaras i sitt sammanhang. Fram till dess att en sådan modernisering är genomförd bör regeringen tydliggöra i regleringsbrevet till SFV att inga försäljningar får ske på ett sätt som leder till att kulturarv skingras eller går förlorade.

 Ett sammanhållet skydd för kulturmiljöerna är nödvändigt för att kommande generationer ska kunna ta del av vårt gemensamma arv.

Inga-Lill Sjöblom (S)

Ardalan Shekarabi (S)