Förslag till riksdagsbeslut

Den så kallade EBO-lagen ger asylsökande rätt att själva välja var de vill bosätta sig i Sverige. Av naturliga skäl söker sig många till områden där bekanta eller landsmän redan bor, ofta i närheten av större städer. Effekten blir att vissa stadsdelar får ta emot ett oproportionerligt stort antal nyanlända medan andra områden knappt berörs. Det leder till en sned fördelning, ökad segregation och minskade möjligheter till integration med svag förankring på arbetsmarknaden som riskerar att förstärka utanförskapet. 

EBO har också inneburit en omfattande trångboddhet. När det är svårt att få tag på bostad flyttar många nyanlända in i redan trånga bostäder hos någon de känner. För andra återstår osäkra lösningar som tredje- och fjärdehandskontrakt – ofta till överpriser och i vissa fall utanför det lagliga systemet. Det gör människor sårbara för utnyttjande och underminerar en långsiktigt hållbar bostadsmarknad.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen genomförde förändringar, där vissa utsatta områden undantogs från EBO. Sedan den 1 januari 2020 innebär dessa undantag att en asylsökande mister rätten till dagersättning om bosättning sker i ett område med särskilda socioekonomiska utmaningar. Det var ett viktigt steg för att bryta koncentrationen till redan utsatta stadsdelar.

Men för att skapa bättre förutsättningar för integration, trygghet och ett mer jämlikt mottagande krävs ytterligare reformer. De insatser som regeringen menar sig ha infört har inte fått avsedd effekt.

Ett avskaffande av lagen skulle inte bara minska segregationen, utan också ge kommunerna bättre möjligheter att planera mottagandet, fördela resurser och säkerställa att fler nyanlända snabbt kan etablera sig i arbetslivet och samhället.

Eva Lindh (S)
Teresa Carvalho (S)	Johan Andersson (S)
Johan Löfstrand (S)	Mattias Ottosson (S)