HD01UU24: Sveriges utrikes underrättelsetjänst

Utrikesutskottets betänkande 2025/26:UU24

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom de lagförslag som regeringen föreslår med anledning av inrättandet av en ny myndighet, Sveriges utrikes underrättelse­tjänst (Und). Den nya lag som utskottet tillstyrker innehåller bestämmelser om behandling av personuppgifter vid Und. Övriga lagändringar krävs för att inrätta myndigheten.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns sju reservationer (V, C, MP) och tre särskilda yttranden (S, V, MP).

Utskottet föreslår att ärendet avgörs trots att betänkandet har varit tillgängligt kortare tid än två vardagar före den dag då det behandlas.

Behandlade förslag

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Bakgrund

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Direktåtkomst

Samordning mellan Sveriges underrättelsemyndigheter

Uppföljning av lagstiftningen

Övriga frågor

Reservationer

1. Regeringens lagförslag, punkt 1 (C)

2. Direktåtkomst, punkt 2 (V, MP)

3. Samordning mellan Sveriges underrättelsemyndigheter, punkt 3 (V, MP)

4. Uppföljning av lagstiftningen, punkt 4 (V, C)

5. Övriga frågor, punkt 5 (C)

6. Övriga frågor, punkt 5 (MP)

7. Övriga frågor, punkt 5 – motiveringen (V)

Särskilda yttranden

1. Regeringens lagförslag, punkt 1 (S)

2. Regeringens lagförslag, punkt 1 (V)

3. Regeringens lagförslag, punkt 1 (MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Bilaga 3
Försvarsutskottets protokollsutdrag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 2025/26:290 Sveriges utrikes underrättelsetjänst. Tre följdmotioner med sju yrkanden har kommit in med anledning av propositionen. Regeringens förslag till riksdags­beslut och motionsförslagen finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Utskottet beslutade den 2 juli 2026 att ge försvarsutskottet möjlighet att yttra sig över propositionen och eventuella följdmotioner i de delar som berör försvarsutskottets beredningsområde. (prot. 2025/26:45). Försvars­utskottet har lämnat ett yttrande genom ett protokollsutdrag (2025/26:53) som finns i bilaga 3.

Den 27 november 2025 informerade utrikesminister Maria Malmer Stener­gard utskottet om inrättandet av en civil utrikes underrättelsetjänst.

Den 10 mars 2026 informerade generallöjtnant Thomas Nilsson, chef för Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (Must) vid Försvarsmakten, och överdirektör Maria Diamant, Försvarets radioanstalt (FRA), utskottet om myndigheternas remissvar på SOU 2025:78 En reformerad underrättelse­verksamhet.

Den 16 april 2026 informerade kabinettssekreterare Dag Hartelius, Utrikes­departementet, och statssekreterare Peter Sandwall, Försvars­departementet, utskottet om de förändringar som föreslogs i vårändringsbudgeten och den ekonomiska vårpropositionen i syfte att ge finansiella förutsättningar för att inrätta en ny myndighet för utrikes underrättelser inom utgiftsområde 5.

Den 5 maj 2026 hade utrikesutskottet, tillsammans med försvarsutskottet och justitieutskottet, ett möte med det finska parlamentets underrättelse­tillsyns­utskott för att utbyta erfarenheter.

Den 2 juli 2026 informerade utrikesminister Maria Malmer Stenergard utskottet om den aktuella propositionen.

Utskottet beslutade den 19 maj 2026 om yttrande 2025/26:UU3y till finans­utskottet. Utskottet yttrade sig där bl.a. över regeringens förslag i vår­ändrings­budgeten om att ett nytt anslag 1:6 Sveriges utrikes under­rättelsetjänst skulle föras upp på statens budget med 170 000 000 kronor. Anslaget får användas för Sveriges utrikes underrättelsetjänsts förvaltningsutgifter. Anslaget får även användas för utgifter för att förbereda inrättandet av myndig­heten. Utskottet yttrade sig även över förslaget om att riksdagen skulle bemyndiga regeringen att besluta om förvärv av aktier eller andelar i och om kapital­tillskott till företag för att skydda de personer som är verksamma inom eller den verksamhet som kommer att bedrivas vid Sveriges utrikes under­rättelse­tjänst inom ramen för en särskilt beslutad skyddsidentitet enligt lagen om kvalificerade skyddsidentiteter samt att besluta om försäljning eller av­veckling av företag som har förvärvats i motsvarande syften. Utskottet föreslog att finansutskottet skulle tillstyrka regeringens förslag. I yttrandet fanns två särskilda yttranden (S, V, C, MP).

Utskottet beslutade den 26 maj 2026 om yttrande 2025/26:UU7y till konstitutions­utskottet. Utskottet yttrade sig där över regeringens förslag i 2026 års ekonomiska vårproposition om att delar av de ändamål och verksamheter som avser underrättelseverksamhet vid Försvarsmakten och som finansieras från anslaget 1:1 Förbandsverksamhet och beredskap inom utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap skulle flyttas till utgiftsområde 5 Internationell samverkan. Utskottet föreslog att konstitutionsutskottet skulle till­styrka regeringens förslag. I yttrandet fanns en avvikande mening (V, MP) och två särskilda yttranden (S, C).

Regeringen beslutade den 30 april 2026 att be Lagrådet att yttra sig över lagförslagen. Regeringen följer enligt propositionen Lagrådets synpunkter och förslag. I förhållande till lagråds­remissen har dessutom vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts. Den 18 juni 2026 fattade regeringen beslut om den aktuella propositionen.

Bakgrund

Den 26 oktober 2023 fattade regeringen beslut om kommittédirektiv till en utredning om en översyn av underrättelseverksamheten (dir. 2023:150). Utredningen tog namnet Underrättelseutredningen och redovisade den 13 juni 2025 betänkandet En reformerad underrättelseverksamhet (SOU 2025:78). Utredningen lämnade ett antal förslag på förändringar av underrättelse­verksamheten, bl.a. att en ny civil utrikes underrättelsetjänst skulle inrättas. Utredningen lämnade dock inga författningsförslag. Regeringen fattade därefter den 23 oktober 2025 beslut om kommittédirektiven Inrättande av en civil utrikes underrättelsetjänst (dir. 2025:92). En särskild utredare fick då i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av en ny myndighet med uppgift att bedriva civil utrikes underrättelsetjänst. Uppdraget gavs med förbehåll för att riksdagens godkännande krävs i vissa delar och det ska slut­redovisas senast den 31 december 2026. Myndigheten ska enligt uppdraget kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2027.

I promemorian Myndigheten för utrikes underrättelser föreslogs en ny lag och andra författningsändringar som är nödvändiga för att myndigheten ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2027.

Utskottets överväganden

Propositionen

I propositionen lämnar regeringen förslag till lagstiftning med anledning av inrättandet av en ny myndighet, Sveriges utrikes underrättelsetjänst (Und). I propositionen föreslår regeringen en ny lag om behandling av personuppgifter vid Und. Regeringen föreslår även andra lagändringar som krävs för att den nya myndigheten Sveriges utrikes underrättelsetjänst ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2027. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Motionen

I kommittémotion 2025/26:4207 av Kerstin Lundgren och Mikael Larsson (båda C) yrkande 1 anför motionärerna att riksdagen ska avslå regeringens förslag om att lagförslagen ska träda i kraft den 1 januari 2027 och att riks­dagen i stället ska bemyndiga regeringen att fastställa ett lämpligt datum för ikraft­trädande efter den 1 januari 2027. Motionärerna anser att uppenbara risker för en påverkan på underrättelsetjänstens förmåga under övergångs­perioden bör tas på stort allvar och att frågan om ikraftträdande den 1 januari 2027 bör bli föremål för särskilda övervägningar så att det säkerställs att över­gången inte innebär en nedgång i underrättelseförmågan.

Försvarsutskottets yttrande

Försvarsutskottet konstaterar att en ny lag om personuppgifter och andra författning­sändringar är nödvändiga för att den nya myndigheten ska kunna in­leda sin verksamhet den 1 januari 2027. Försvarsutskottet tillstyrker därför regeringens förslag i proposition 2025/26:290 av de skäl som anförs i propositionen. I protokollsutdraget finns ett gemensamt särskilt yttrande av S, V, C och MP där partierna bl.a. anför att de avstår från ställningstagande när det gäller propositionens förslag. I det särskilda yttrandet konstateras även att försvars­utskottets yttrande inte omfattar eventuella följdmotioner. Det finns också ett särskilt yttrande av SD där det framgår att de står bakom majoritetens ställnings­tagande men att de vill göra vissa påpekanden när det gäller tids­planen för genomförandet, Utrikesdepartementets erfarenheter av strategiskt under­rättelse­arbete, den långsiktiga kompetensförsörjningen och relationerna till redan etablerade underrättelseaktörer.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ställer sig bakom den nya lag och de andra författningsändringar som regeringen föreslår. Den nya lagen om behandling av personuppgifter vid Sveriges utrikes underrättelsetjänst ska säkerställa att Und kan behandla person­uppgifter på ett ändamålsenligt sätt och skydda fysiska personers grund­läggande fri- och rättigheter i samband med sådan behandling. Regeringens lag­förslag ger sammantaget de rättsliga förutsättningar som krävs för att den nya myndigheten Sveriges utrikes underrättelsetjänst ska kunna inleda sin verksamhet den 1 januari 2027.

Utskottet konstaterar att inrättandet av Und innebär en betydande reform av den svenska underrättelsestrukturen. Utskottet är vidare medvetet om de ut­maningar som är förenade med att en omfattande organisationsförändring görs inom en begränsad tidsperiod, men utskottet anser samtidigt att det rådande säkerhetspolitiska läget motiverar att myndigheten ska kunna inleda sin verksamhet den dag som regeringen föreslår.

Utskottet anser därmed att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen bör anta regeringens lagförslag och avstyrker därmed motion 2025/26:4207 (C) yrkande 1.

Propositionen

Det grundläggande skyddet för personuppgifter

Enligt regeringsformen (RF) är var och en skyddad gentemot det allmänna mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga för­hållanden (2 kap. 6 § andra stycket RF). Skyddet får begränsas genom lag, men endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. En begränsning får inte gå utöver vad som är nödvändigt med hän­syn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Begränsningen får inte heller göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning (2 kap. 20 och 21 §§ RF).

Europakonventionen gäller som lag. Enligt artikel 8 i Europakonventionen har var och en rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. En offentlig myndighet får inte inskränka denna rätt annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hän­syn bl.a. till den nationella säkerheten och den allmänna säkerheten. Tillämpnings­området för artikeln omfattar behandling av personuppgifter om privat­liv, familjeliv, hem eller korrespondens. En inskränkning i en konventions­skyddad rättighet ska ha stöd i lag. Lagen ska vara så preciserad att inskränkningarna är förutsebara och att lagen är allmänt tillgänglig. Europa­domstolen har i sin praxis slagit fast att intrånget ska vara nödvändigt, dvs. att det ska finnas ett angeläget samhälleligt behov, och att inskränkningen ska stå i rimlig proportion till det syfte som ska tillgodoses genom den. En lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen (2 kap. 19 § RF).

Sverige har ratificerat Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk behandling av personuppgifter (ETS 108), den s.k. dataskydds­konventionen. Konventionen brukar ses som en precisering av artikel 8 i Europa­konventionen. Dataskyddskonventionen tar sikte på behandling av person­uppgifter i automatiserade personregister och automatiserad person­uppgifts­behandling i allmän och enskild verksamhet. Personuppgifterna ska enligt konventionen inhämtas och behandlas på ett korrekt sätt och de ska vara relevanta med hänsyn till ändamålet (artikel 5). Dataskyddskonventionen reglerar även enskildas rätt att få veta att information lagras om honom eller henne och rätten att vid behov få den korrigerad (artikel 8). Restriktioner när det gäller rättigheterna i konventionen är endast möjliga när det handlar om ett över­ordnat intresse, såsom statens säkerhet (artikel 9). Enligt artikel 10 i data­skydds­konventionen, som även omfattar personuppgiftsbehandling som rör nationell säkerhet, åtar sig konventionsstaterna att införa lämpliga sanktioner och rättsmedel för överträdelser av sådana bestämmelser i den nationella lag genom vilka de grundläggande principer för dataskydd som har angetts i konventionens kapitel två har genomförts. Konventionen anger dock inte vilka krav som ställs på sådana sanktioner.

Sverige har även ratificerat ett tilläggsprotokoll till data­skydds­konventionen (ETS 181). Tilläggsprotokollet innehåller bestämmelser om tillsyns­myndigheter och överföring av personuppgifter till länder som inte är bundna av konventionen. Av protokollet framgår bl.a. att varje konventions­­stat ska se till att en eller flera myndigheter ansvarar för att kontrollera att de åtgärder respekteras som inom dess nationella lagstiftning ger verkan åt de principer som anges i konventionens kapitel två och tre och i tilläggs­protokollet. Tilläggsprotokollet innehåller vidare bestämmelser som anger att konventions­staterna ska vidta åtgärder för att säkerställa att överföring av person­uppgifter till ett land som inte är konventionspart bara får ske om landet i fråga säkerställer en adekvat skyddsnivå för uppgifterna.

Av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, för­kortad EU-stadgan, framgår att var och en har rätt till skydd av de person­uppgifter som rör honom eller henne. Sådana uppgifter ska behandlas lagenligt för bestämda ändamål och på grundval av den berörda personens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund. Var och en har rätt att få tillgång till insamlade uppgifter som rör honom eller henne och att få rättelse av dem. En oberoende myndighet ska kontrollera att dessa regler efterlevs (artikel 8).

EU-stadgan är rättsligt bindande för medlemsstaterna vid tillämpning av unionsrätten. Stadgan är således inte tillämplig på nationell lagstiftning inom områden där EU inte har lagstiftningskompetens.

EU:s dataskyddsförordning, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av person­uppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), utgör den rättsliga grunden för generell personuppgiftsbehandling inom EU. Dataskydds­förordningen är direkt tillämplig i alla EU:s medlemsstater men förutsätter och möjlig­­gör samtidigt kompletterande och specificerande nationella bestämmelser av olika slag. Behandling av personuppgifter som sker inom verksamhet som inte omfattas av EU-rätten, t.ex. försvar och nationell säkerhet samt behandling som sker inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhets­politik är uttryckligen undantagna från tillämpningsområdet (artikel 2).

Utöver dataskyddsförordningen gäller sedan den 25 maj 2018 även lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen). Bestämmelserna i EU:s dataskyddsförordning och data­skydds­lagen gäller även vid behandling av personuppgifter som utgör ett led i en verksamhet som inte omfattas av unionsrätten (1 kap. 2 § dataskyddslagen). Särskilda undantag för detta utvidgade tillämpningsområde har gjorts för bl.a. lagen (2021:1171) om behandling av personuppgifter vid Försvarsmakten, lagen (2021:1172) om behandling av personuppgifter vid Försvarets radio­anstalt och lagen (2019:1182) om Säkerhetspolisens behandling av person­uppgifter (1 kap. 3 § dataskyddslagen).

 

Förslag till ny lag om behandling av personuppgifter vid Und

Regeringen föreslår i propositionen att den nya lagen om behandling av person­uppgifter vid Und ska vara heltäckande och utformas så att den gäller exklusivt på de områden som anges i lagen. EU:s dataskyddsförordning och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning ska inte gälla vid behandling av personuppgifter enligt den nya lagen. Det ska vidare framgå av lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskydds­förordning att lagen inte är tillämplig i verksamhet som omfattas av lagen om behandling av personuppgifter vid Sveriges utrikes under­rättelsetjänst.

Användning av direktåtkomst

Det som typiskt avses med direktåtkomst är att någon har direkt tillgång till någon annans register eller databas och på egen hand kan söka efter information, dock utan att kunna påverka innehållet i registret eller databasen. I uttrycket direktåtkomst ligger också att den som är personuppgiftsansvarig för registret eller databasen saknar kontroll över vilka uppgifter som den som har direktåtkomst vid ett visst tillfälle tar del av.

I likhet med vad som i dag gäller för bl.a. Försvarsmakten bedömer regeringen att det bör införas en möjlighet för Sveriges utrikes underrättelse­tjänst att kunna medge direktåtkomst för utländsk underrättelse- eller säker­hets­tjänst. Den fortsatta tekniska utvecklingen medför att förutsättningarna för att möjliggöra direktåtkomst har förbättrats och att det är möjligt att säkerställa en nödvändig skyddsnivå för den utlämnande myndighetens system och person­uppgifter. Sveriges utrikes underrättelse­tjänst måste dock fortfarande, enligt bl.a. gällande bestämmelser om sekretess, säkerhets­skydd och data­skydd, på förhand bedöma om direktåtkomst bör medges en utländsk aktör.

Enligt propositionen kommer direktåtkomst endast komma i fråga mellan underrättelse­funktioner som är delaktiga i ett tätt och interaktivt samarbete inom ramen för de utländska förhållanden som utrikesunderrättelseverksamhet inriktas mot. De personuppgifter som kommer att överföras genom t.ex. direkt­åtkomst är sådana som bedömts vara relevanta för gemensamma under­rättelse­områden.

Regeringen anger att i de fall där samarbete i hög grad förutsätter skynd­samhet, samt i de fall där samarbete syftar till att gemensamt följa ett skeende, är det i vissa fall nödvändigt att inom ramen för samarbetet tillgängliggöra information genom direktåtkomst. En sådan situation kan exempelvis uppstå inför ett förmodat förestående terrordåd. Behov av att kunna medge direkt­åtkomst kan även uppstå på andra områden såsom när Sveriges utrikes under­rättelse­tjänst följer ett underrättelsemässigt intressant skeende tillsammans med en utländsk myndighet. I sådana fall är det angeläget att kunna tillgänglig­göra ett samlat kunskapsläge över tid. Regeringen anser därför att en möjlighet bör kunna vara att Sveriges utrikes underrättelsetjänst medger att en utländsk under­rättelse- eller säkerhetstjänst får direktåtkomst till personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga inom myndigheten specifikt för ett sådant samarbete.

Om det behövs för samarbetet mot terrorism eller vid svenskt deltagande i annat internationellt underrättelse- och säkerhetssamarbete ska en utländsk under­rättelse- eller säkerhetstjänst därmed enligt lagförslaget få medges direkt­åtkomst hos Sveriges utrikes underrättelsetjänst till personuppgifter som behandlas i myndighetens utrikesunderrättelseverksamhet och som har gjorts gemensamt till­gängliga inom Sveriges utrikes underrättelsetjänst i syfte att ge mottagaren till­gång till uppgifterna.

Den närmare omfattningen av den direktåtkomst som möjliggörs genom för­slaget samt dokumentations- och användarkrav hos mottagaren kan enligt regeringen lämpligen regleras i förordning.

Försvarets radioanstalt har i sitt remissvar anfört att det bör införas en bestämmelse som innebär att direktåtkomst i dessa fall bara ska få medges i den utsträckning som sådan direktåtkomst följer av lag eller förordning eller om regeringen har beslutat om den i ett enskilt fall. Regeringen anser dock att det inte har framkommit något skäl för en ytterligare begränsning av möjligheterna att medge direktåtkomst.

Motionen

I kommittémotion 2025:26:4208 av Jacob Risberg m.fl. (MP) yrkande 3 anför motionärerna att regeringen bör säkerställa att det finns särskilt strikta skydds­åtgärder vid direktåtkomst för utländska underrättelse- eller säkerhetstjänster.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis framhålla betydelsen av ett starkt rättssäkerhets- och integritetsskydd inom underrättelseverksamheten. Verksamhetens särskilda karaktär innebär att insynen av nödvändighet är begränsad, vilket samtidigt ställer höga krav på effektiva mekanismer för tillsyn och granskning. Utskottet noterar att verksamheten vid Und kommer att omfattas av de kontroll­­mekanismer som gäller för nuvarande försvarsunderrättelse­verksamhet, däribland tillsyn och domstolsprövning.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det inte har framkommit något skäl för en ytterligare begränsning av möjligheterna att medge direktåtkomst för utländsk underrättelse- eller säkerhetstjänst.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 2025/26:4208 (MP) yrkande 3

Propositionen

I propositionen konstateras att den nya myndigheten ska överta vissa uppgifter och förmågor från nuvarande Must, som är en del av Försvarsmakten. En stor del av Försvarsmaktens uppgifter när det avser utrikesunderrättelseverksamhet och delar av Försvarsmaktens uppgift avseende omvärldsbevakning ska över­föras till och inordnas i den nya myndigheten. Sveriges utrikes under­rättelse­tjänst ska överta de delar av Försvarsmaktens uppgifter avseende utrikes­under­rättelse­verksamhet som omfattar säkerhetspolitiska frågor, partner­samarbeten med motsvarande utrikes underrättelsetjänster, inhämtnings­­förmågor som hanterar nationella behov och inhämtning via öppna och kommersiellt tillgängliga källor samt Kontoret för särskild inhämtning. Sveriges utrikes under­rättelse­tjänst ska även utveckla nya förmågor. Myndigheten ska bl.a. ha en kvalificerad förmåga att inhämta och hantera allmänt tillgänglig information från öppna och kommersiellt tillgängliga källor inklusive förmåga att genomföra myndighetsgemensamma upp­handlingar av sådan information och tillhörande förmågor. Försvars­makten ska fortsätta att bedriva militär underrättelse­verksamhet som omfattar militärstrategisk, operativ, taktisk och militär­teknisk verksamhet. Försvars­makten ska även fortsätta att bedriva utrikes­underrättelse­verksamhet enligt lagen (2000:130) om utrikes­underrättelse­verksamhet.

I propositionen framhålls vikten av att ansvarsfördelningen mellan den nya myndigheten och Försvarsmakten blir så tydlig som möjlig. Genom lag­förslagen i propositionen finns enligt regeringen förutsättningar för både Sveriges utrikes underrättelsetjänst och Försvarsmakten att bedriva en effektiv och ändamålsenlig verksamhet. Vilka uppgifter som Sveriges utrikes under­rättelse­tjänst ska bedriva kommer att regleras närmare i framför allt myndighetens instruktion.

Kommittédirektiv för inrättande av en civil utrikes underrättelse­tjänst

I kommittédirektiven för inrättandet av en civil utrikes underrättelsetjänst anges att myndighetens uppdrag ska utformas så att det på ett kostnadseffektivt och ändamålsenligt sätt särskilt beaktar regeringens, Regeringskansliets, Försvars­maktens, Försvarets radioanstalts, Försvarets materielverks, Total­försvarets forskningsinstituts och Säkerhetspolisens uppdrag och behov, inter­nationell interoperabilitet med partners och allierade samt säkerställer ett fungerande underrättelsesystem i alla beredskaps- och konfliktnivåer.

Vidare ska utredaren som en del av en konsekvensutredning bl.a. bedöma förslagens ekonomiska och samhällsekonomiska konsekvenser. Utredaren ska även redovisa förslagets personella konsekvenser. Formerna för samverkan och informations­delning mellan regeringen, Regeringskansliet, Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forsknings­institut och Säkerhetspolisen ska beaktas särskilt inom ramen för en konsekvensutredning.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:4206 av Håkan Svenneling m.fl. (V) anför motionärerna att regeringen i det fortsatta arbetet med inrättandet av den nya myndigheten bör möjliggöra ett ändamålsenligt ömsesidigt stöd mellan Försvars­makten och Sveriges utrikes underrättelsetjänst.

I kommittémotion 2025/26:4208 av Jacob Risberg m.fl. (MP) yrkande 1 anförs att regeringen bör säkerställa en tydlig ansvarsfördelning och fungerande samordning mellan Sveriges utrikes underrättelsetjänst, Försvars­makten, Försvarets radioanstalt, Säkerhetspolisen och andra berörda myndigheter samt att dessa myndigheter har tillräckliga resurser.

Utskottets ställningstagande

Utskottet utgår från att reformen av underrättelseverksamheten genomförs med särskilt fokus på att upprätthålla operativ förmåga, kompetensförsörjning och kontinuitet i verksamheten. Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att de ekonomiska, personella och rättsliga förutsättningarna för verksamheten är tillräckliga såväl under övergångsperioden som därefter. Genom­förandet av reformen får inte medföra att den samlade svenska under­rättelse­förmågan försvagas eller att det inte går att upprätthålla verksamhets­kritiska funktioner, såsom vissa förmågor, och stödfunktioner. Utskottet bedömer att detta ryms inom det ansvar som redan åvilar regeringen och myndigheterna.

Utskottet vill särskilt understryka vikten av att övergången till den nya myndighets­strukturen genomförs på ett sådant sätt att den samlade svenska under­rättelseförmågan upprätthålls och stärks över tid. Det är av central betydelse att Sveriges utrikes underrättelsetjänst, Försvarsmakten, Försvarets radio­anstalt, Säkerhetspolisen och andra berörda aktörer kan samverka effektivt inom ramen för sina respektive uppdrag. En tydlig ansvarsfördelning, ett väl fungerande informationsutbyte och en långsiktigt hållbar kompetens­försörjning är viktiga förutsättningar för att reformen ska få avsedd effekt. Utskottet förutsätter att regeringen agerar utifrån dessa utgångspunkter och ser därför ingen anledning att rikta ett tillkännagivande till regeringen om sam­ordning mellan Sveriges underrättelsemyndigheter. Därmed föreslår utskottet att riksdagen avslår de båda motionerna 2025/26:4206 (V) och 2025/26:4208 (MP) yrkande 1.

Motionen

I kommittémotion 2025/26:4207 av Kerstin Lundgren och Mikael Larsson (båda C) yrkande 3 anför motionärerna att lagstiftningen måste följas upp under kommande mandatperiod.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det saknas anledning att redan nu ta ett initiativ till tillkänna­givande om en uppföljning av den aktuella lagstiftningen. Utskottet avser att följa processen för att inrätta Sveriges utrikes underrättelsetjänst i en nära dialog med regeringen och berörda myndigheter. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 2025/26:4207 (C) yrkande 3.

Propositionen

Underrättelsemyndighetens namn

Regeringen anger i propositionen att den nya myndigheten ska heta Sveriges utrikes underrättelsetjänst och föreslår att uttrycket försvars­underrättelse­verksamhet ska bytas ut mot uttrycket utrikes­underrättelseverksamhet.

Lagrådet konstaterade i sitt yttrande att regeringens namnval för den nya myndigheten inte regleras i de förslag som lagts fram i lagrådsremissen och att namnvalet därmed inte faller under Lagrådets granskning. Lagrådet ansåg att beteckningen ”utrikes underrättelseverksamhet” var otydlig och miss­visande vilket kunde innebära en risk för tillämpningsproblem. Den under­rättelse­verksamhet som den nya myndigheten ska bedriva är avsedd att bedrivas främst i Sverige, men särskrivningen ger enligt Lagrådet intrycket av att verksamheten är förlagd till utlandet. Eftersom beteckningen avser under­rättelse­verksamhet som har med utlandet att göra ansåg Lagrådet att det vore lämpligare att använda uttrycket ”utrikesunderrättelseverksamhet”. Regeringen har i enlighet med Lagrådets synpunkt valt denna skrivning för myndighetens verksamhet.

Resurstilldelning till tillsynsmyndigheter

Av propositionen framgår att den nya myndigheten kommer att stå under till­syn, bl.a. genom den kontrollverksamhet som Statens inspektion för utrikes­under­rättelseverksamheten (Siun, nuvarande Statens inspektion för försvars­under­rättelseverksamheten) kommer att bedriva. Siun är kontroll­myndighet enligt lagen om utrikesunderrättelseverksamhet. I propositionen föreslås även att Integritetsskyddsmyndighetens tillsyn och Siuns granskning av Sveriges utrikes underrättelsetjänsts behandling av personuppgifter i huvudsak ska bedrivas på samma sätt som det görs i dag när det avser Försvarsmaktens utrikes­underrättelseverksamhet.

I propositionen redovisas att Siun i sitt remissvar på promemorian Myndigheten för utrikes underrättelser anförde att de nya uppgifter som upp­kommer genom lagförslagen innebär att myndigheten behöver tillföras ytter­ligare medel. Siun pekade i remissvaret bl.a. på att Försvarsmakten även fort­sättnings­vis ska bedriva utrikesunderrättelse­verksamhet och att förslagen därför innebär att Siun ska kontrollera ytterligare en myndighets utrikes­­under­rättelse­verksamhet och granska ytterligare en myndighets person­­uppgifts­behandling. Regeringen anför i propositionen att eftersom Sveriges utrikes under­rättelse­tjänst i huvudsak ska ta över uppgifter från Must blir det inte fråga om nya områden för myndigheternas granskningsinsatser. Förslaget bedöms därför inte påverka myndigheternas verksamhet i sådan omfattning att det ställer krav på ytterligare medel.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:4207 av Kerstin Lundgren och Mikael Larsson (båda C) yrkande 2 anser motionärerna att regeringen bör ändra myndighetens namn i enlighet med Lagrådets förslag.

I kommittémotion 2025/26:4208 av Jacob Risberg m.fl. (MP) yrkande 2 anförs att regeringen bör säkerställa att Statens inspektion för försvars­under­rättelse­­verksamheten och Integritetsskyddsmyndigheten har tillräckliga resurser för tillsyn över Sveriges utrikes underrättelsetjänst.

Bakgrund

Utredningen om en reformerad underrättelseverksamhet

I utredningen om en reformerad underrättelseverksamhet (SOU 2025:78) gjordes bedömningen att det nuvarande systemet för demokratisk insyn och kontroll fungerar väl. Vidare konstaterades i utredningen att det svenska systemet i jämförelse med andra länders system innehåller relativt svaga inslag av parlamentarisk förankring. Underrättelsecheferna föredrar i Sverige sina öppna årsrapporter för utrikes- och försvarsutskotten. Det finns en årlig skrivelse från regeringen till riksdagen rörande integritetsskydd vid signal­spaning i försvars-underrättelseverksamheten. Andra länder har i regel en starkare roll för sittande parlament, vanligtvis i form av ett utskott eller en kommitté specifikt för underrättelse- och säkerhetstjänsternas verksamhet. För att stärka den demokratiska förankringen sägs i utredningen att man på sikt skulle kunna överväga former för stärkt insyn från sittande riksdagsledamöter, i linje med hur det var organiserat i den tidigare Försvarets underrättelsenämnd (FUN). När reformer av processerna för tillsyn och kontroll i underrättelse­verksamheterna övervägs är det alltid viktigt att de höga nivåerna av säkerhetsskydd och sekretess i verksamheten, vilka syftar till att skydda Sveriges säkerhet, kan upprätthållas.

Kommittédirektiv för inrättande av en civil utrikes underrättelse­tjänst

I kommittédirektiven för inrättandet av en civil utrikes underrättelsetjänst anges att utredaren vid uppdragets genomförande ska ta hänsyn till att den nya myndigheten ska stå under tillsyn av Statens inspektion för försvars­under­rättelse­verksamheten (Siun) och Integritetsskyddsmyndigheten och vid behov lämna förslag på hur tillsynen ska bedrivas. Utredaren ska även över­väga om det finns behov av ett insynsråd eller motsvarande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det är regeringens sak att avgöra frågan om namn på myndigheten. Utskottet konstaterar även att valet av namn på den nya myndigheten inte faller inom Lagrådets granskning. Utskottet ser mot denna bak­grund ingen anledning att rikta ett tillkännagivande till regeringen och av­styrker därför motion 2025/26:4207 (C) yrkande 2.

När det gäller frågan om resurstilldelning till tillsynsmyndigheter in­stämmer utskottet i regeringens bedömning att det inte är fråga om nya områden för de aktuella myndigheternas granskningsinsatser och att det där­med inte bör påverka myndigheternas verksamhet i en sådan omfattning att ytter­ligare medel krävs. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår motion 2025/26:4208 (MP) yrkande 2.

Utöver utskottets uttalande om vikten av ett starkt rättssäkerhets- och integritets­skydd i avsnittet Direktåtkomst vill utskottet tillägga att det följer frågorna om insyn och kontroll med stort intresse, och i synnerhet frågan om parlamentarisk förankring.

Utskottet konstaterar även att frågor om myndighetens interna styrning, arbets­former och stödstrukturer i första hand bör avgöras av regeringen och berörda myndigheter, men utskottet vill särskilt betona vikten av det finns funktioner för att säkerställa både myndighetens förtroende och rättssäkerhet.

Utskottet ser dock ingen anledning att utifrån ovanstående resonemang vidta någon åtgärd.

Reservationer

Ställningstagande

Jag ställer mig i likhet med övriga utskottsledamöter bakom regeringens lag­förslag, men jag invänder mot regeringens val av datum för ikraftträdande av lagförslagen.

I ett mycket allvarligt säkerhetsläge är det av yttersta vikt att Sverige har en väl fungerande underrättelseförmåga. Jag är mycket kritisk till hur regeringen har hanterat den här reformen. I uppbyggandet av en ny underrättelse­myndighet har skyndsamhet prioriterats på bekostnad av en beslutsgång där beslut fattas i rätt ordning. Jag känner oro för att den underrättelseförmåga vi behöver kan sjunka när den snarare behöver upprätthållas och stärkas. Regeringen har valt att budgetera för och inleda uppbyggnadsarbetet av den nya myndigheten utan att ha riksdagens godkännande av den lagstiftning som behövs för att inrätta myndigheten. Detta innebär i praktiken att den militära under­rättelse­tjänsten redan har börjat avlövas innan de rättsliga förutsättningarna för den nya myndigheten är på plats. Budgeten är antagen utan att riksdagen haft möjlighet att ta ställning till den lagstiftning som behövs för att myndigheten ska kunna inleda sin verksamhet. Därmed finns det goda skäl att hävda att regeringens sätt att inrätta en ny underrättelsemyndighet brister i demokratiskt hänseende. Om riksdagen skulle avslå propositionen skulle Sverige stå utan en fungerande underrättelseverksamhet eftersom över­flyttningen i praktiken redan inletts. Jag bedömer därför i detta läge att den över­flyttning som inletts måste fortgå. Det enda ansvarsfulla alternativet för riksdagen blir att godkänna regeringens lagförslag.

Men jag invänder mot valet av datum för ikraftträdande av lagförslagen. Försvarsmakten behöver ha en egen underrättelseförmåga och den förmåga som förlorats genom denna reform behöver snarast möjligt återtas. För att säker­ställa att inte underrättelseverksamhetens förmåga minskar under över­gångs­perioden måste därför frågan om ikraftträdande från den 1 januari 2027 bli föremål för särskilda överväganden. De uppenbara riskerna för under­rättelseförmågan måste tas på stort allvar, och av det skälet bör regeringen ges mandat att besluta om en lämplig tidpunkt för ikraftträdande efter den 1 januari 2027.

 

Ställningstagande

Internationellt underrättelsesamarbete är nödvändigt, men direktåtkomst för utländska underrättelse- eller säkerhetstjänster är särskilt känsligt. Direkt­åtkomst skiljer sig från ett vanligt utlämnande genom att mottagaren själv kan söka i uppgifter inom ramen för den tekniska tillgång som medgetts. Detta ställer mycket höga krav på behörighetsstyrning, dokumentation och kontroll. Det måste i efterhand vara möjligt att granska vem som haft tillgång till vilka uppgifter, för vilket ändamål och på vilken grund. Regeringen bör därför säker­ställa att sådan direktåtkomst omgärdas av särskilt strikta skyddsåtgärder och att det finns möjlighet att avbryta åtkomsten.

 

Ställningstagande

Inrättandet av en ny civil underrättelsetjänst kommer att innebära en omfattande omfördelning av uppgifter, förmågor och sannolikt även personal från Försvars­makten till den nya civila underrättelsemyndigheten. Samtidigt ska Försvars­makten fortsätta att ha ansvar för militärstrategisk, operativ, taktisk och militär­teknisk underrättelseverksamhet. I sitt remissvar över betänkandet bedömer Försvarsmakten att den förmåga som överförs till en civil under­rättelse­tjänst i allt väsentligt kommer att behöva återuppbyggas inom Försvars­makten. Regeringen har inte redovisat hur Försvarsmakten ska kompenseras för de förlorade personalresurserna. Återuppbyggnad av kompetenser och etablering av infrastruktur, materiel och samverkan är kost­samt och tar lång tid. I praktiken innebär uppstarten av en ny civil utrikes­underrättelse­­myndighet att två organisationer ska byggas upp parallellt – Und och Försvarsmaktens återuppbyggnad av sin organisation för att göra sitt jobb. I bästa fall kan detta innebära en utökning av det totala antalet resurser och en överlappning inom underrättelsesystemet som är till godo. I värsta fall kan det innebära en dränering av Försvarsmaktens viktiga och helt nödvändiga arbete.

Försvarsmakten pekar på riskerna med en uppdelning i en civil och en militär underrättelsetjänst. Utifrån omvärlds- och teknikutveckling är det inte möjligt att dela upp varken hotbilden, behov eller underrättelseproduktion utifrån dessa begrepp. Vi ser positivt på att regeringen uppmärksammar behovet av samverkan och informationsutbyte mellan Und, Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt (FRA) och Säkerhetspolisen. För att undvika dubbel­arbete, parallella analyser, otydliga beställarroller och en risk för att information faller mellan stolarna bör regeringen säkerställa en tydlig ansvars­fördelning och följa upp hur samverkan kommer fungera i praktiken. Flera centrala gräns­dragningar behöver regleras i instruktioner och praktiska arbets­former.

I sitt remissvar föreslår Försvarsmakten att det i respektive myndighets instruktion skrivs in att Försvarsmakten och Und ska utgöra ett ändamåls­enligt ömse­sidigt stöd för varandra. Vi stöder detta förslag.

När ytterligare en myndighet ges rätt att inrikta signalspaning ökar kraven på prioritering, samordning och resurssättning hos FRA. Regeringen gör bedömningen att undanträngningseffekterna är begränsade, men det behöver säker­ställas att FRA har tillräckliga resurser för att omhänderta samtliga in­riktande myndigheters behov. Detta behöver särskilt följas upp eftersom bristande kapacitet riskerar att påverka både säkerhet, rättssäkerhet och integritetsskydd.

 

Ställningstagande

Vi anser att den nu aktuella lagstiftningen bör följas upp under den kommande mandat­perioden mot bakgrund av bristerna i processen för att inrätta myndigheten, risken för att Sverige förlorar underrättelseförmåga, det obesvarade behovet av insyn och tillsyn samt myndighetens otydliga namn och de risker som detta i sig kan medföra.

 

Ställningstagande

Jag anser att regeringen bör ändra myndighetens namn i enlighet med Lag­rådets förslag till Sveriges utrikesunderrättelsemyndighet. Det namn som regeringen har valt för den nya myndigheten är missvisande då verksamheten ska bedrivas i Sverige. Till bilden hör också att risker kan uppstå när ytterligare steg tas för inrikes övervakning. Om insyn inte säkerställs finns det en risk att myndighetens verksamhet politiseras. Det skulle potentiellt hota vissa av de värden som myndigheten är satt att försvara.

Jag ser ett behov av att ge riksdagen möjlighet till insyn i myndighetens verksamhet, inte minst med hänsyn till de ökade möjligheterna att bedriva spaning inom landet. Det finns skäl att överväga att inrätta ett underrättelse­tillsyns­utskott i likhet med vad Finland har. Ett sådant utskott skulle för riksdagens räkning utöva parlamentarisk tillsyn över den civila och militära underrättelse­tjänsten. Inom underrättelseverksamhet hanteras uppgifter av mycket känslig karaktär. Denna hantering riskerar att tangera och i värsta fall över­skrida de krav som kan ställas för skydd av medborgares personliga integritet och säkerhet samt även vad som kan anses vara skäligt i förhållande till annan lagstiftning och de rättigheter som fastslås i grundlagarna.

 

Ställningstagande

Underrättelseverksamhet måste kunna bedrivas med hög sekretess. Just därför är det enligt mig särskilt viktigt med oberoende tillsyn och demokratisk kontroll. Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten (Siun) anser att de nya uppgifter som de får genom lagförslagen innebär att de bör tillföras ytterligare medel för att fullgöra sitt uppdrag. Detta väljer regeringen att inte hör­samma, vilket jag beklagar. Jag anser att det inte är tillräckligt att konstatera att tillsynen i huvudsak ska bedrivas som tidigare när reformen innebär att det tillkommer ytterligare en myndighet vars verksamhet och person­uppgiftsbehandling ska granskas. Jag anser att regeringen måste säker­ställa att Siun och Integritetsskyddsmyndigheten (Imy) har tillräckliga resurser och ändamålsenliga befogenheter för att utöva tillsyn över den nya myndigheten.

Jag anser vidare att regeringen bör pröva om ett insynsråd eller mot­­svarande ordning för särskild demokratisk insyn bör inrättas för Und, med hänsyn till att verksamhetens höga sekretesskrav försvårar allmänhetens insyn. Ett sådant organ skulle inte ersätta Siun, Imy eller den parlamentariska kontroll som redan finns utan bidra till legitimitet samt ge möjlighet till etiska av­vägningar och en återkommande granskning av myndighetens övergripande inriktning.

 

Ställningstagande

Jag anser att en ökad demokratisering av underrättelsetjänsten är av stor vikt. Samtidigt som underrättelseverksamhet av nödvändighet till stor del är hemlig, är det nödvändigt att det finns ett väl etablerat kontroll- och granskningssystem för att upprätthålla allmänhetens förtroende för under­rättelse­tjänsterna. I likhet med Sveriges advokatsamfund vill jag peka på riskerna för att fler aktörer innebär att fler personer får tillgång till personuppgifter och att därmed fler misstag kan ske. I utredningen om en reformerad under­rättelse­verksamhet (SOU 2025:78) konstateras att det svenska underrättelsesystemet i jämförelse med andra länders system har relativt svaga inslag av parlamentarisk för­ankring. I den nämnda utredningen förs det även ett resonemang om att former för stärkt insyn från sittande riksdagsledamöter, i linje med tidigare Försvarets under­rättelsenämnd (FUN), skulle kunna övervägas som ett sätt att stärka den demokratiska förankringen.

Jag anser att det finns goda skäl, även historiska sådana, för en skärpt kontroll av svensk underrättelseverksamhet i samband med att Und inrättas. Den tillsyn som Siun utövar behöver stärkas med en utvecklad parlamentarisk insyn och kontroll.

Jag anser att det behövs en starkare koppling till sittande parlament. Till exempel Finland, Danmark och Storbritannien har särskilda parlamentariska organ för tillsyn av underrättelseverksamheten. Det finska underrättelse­tillsyns­utskottet fungerar som det finska parlamentets särskilda kontrollorgan för både civil och militär underrättelseverksamhet och övervakar att verksamheten bedrivs på ett både ändamålsenligt och lagenligt sätt. Därtill har Finland en oberoende underrättelseombudsman med långtgående kontroll­befogenhet och möjlighet att pröva vissa underrättelsemetoder i domstol. Jag anser att Sveriges riksdag bör införa ett särskilt underrättelseutskott för att öka den parlamentariska insynen i underrättelsetjänsternas arbete och även att regeringen bör utreda formerna för en särskild underrättelseombudsman. En sådan funktion skulle kunna stärka inflytandet för den nya myndighetens personal genom att erbjuda en oberoende instans dit missförhållanden eller andra betänkligheter kunde rapporteras. En ombudsman kan även ha en medlande och förtroendeskapande roll i lägen där myndighetens personal inte uppfattar varken Siuns inspektionsverksamhet eller fackliga organisationer som ändamåls­enliga kanaler. Om Underrättelse­ombudsmannen har en stark integritet och det finns ett högt förtroende för denna instans skulle denne ha möjlighet att uppmärksamma viktiga frågeställningar till centrala företrädare för Regeringskansliet.

Jag avstyrker i likhet med utskottsmajoriteten motionerna 2025/26:4207 (C) yrkande 2 och 2025/26:4208 (MP) yrkande 2.

 

 

Särskilda yttranden

Enligt regeringsformen ansvarar regeringen för myndighetsorganisationen och regeringen har därmed rätt att besluta om hur statliga myndigheter ska organiseras. Det är en viktig ordning som vi vill slå vakt om. Propositionen handlar därför inte om inrättandet av den nya myndigheten som sådan, utan om de lagändringar som krävs för att den nya organisationen ska kunna fungera.

Vi konstaterar att omställningen redan har påbörjats genom rekryteringar och förberedande åtgärder. Det är problematiskt att genomförandet har kommit så långt redan innan riksdagen fick möjlighet att ta ställning till de rättsliga och budgetära förutsättningarna för reformen.

Vi ifrågasätter både tidsplanen och tidpunkten. Att genomföra en så omfattande omorganisation av underrättelseverksamheten på så kort tid innebär betydande risker. Underrättelseverksamheten är en av statens mest centrala funktioner för att värna Sveriges säkerhet och måste hanteras med stor omsorg. Omorganisationen genomförs dessutom under en period då hotbilden mot Sverige är hög och det pågår ett krig i vårt närområde. Dessutom står vi nu inför ett allmänt val, vilket innebär att främmande makt och andra antagonistiska aktörer har ett ökat intresse av att genomföra olika typer av påverkansoperationer.

Mot den bakgrunden ställs särskilt höga krav på kontinuitet, stabilitet och operativ förmåga inom underrättelseverksamheten. Regeringen har enligt vår mening inte i tillräcklig utsträckning redovisat hur de risker som är förknippade med att genomföra en omfattande omorganisation under denna period ska hanteras.

Den utredning som föregick reformen har mött kritik från flera remiss­instanser, däribland Försvarsmakten. Regeringen har inte klarlagt vilka lång­siktiga konsekvenser reformen får för Försvarsmakten och dess under­rättelse­förmåga. Inte heller har regeringen på ett tillfredsställande sätt redo­visat hur eventuella behov av förstärkningar eller kompensatoriska åtgärder ska hanteras.

Vi konstaterar också att regeringen inte redovisat någon tillfredsställande ordning för parlamentarisk insyn och kontroll av verksamheten. Till exempel har Säpo ett insynsråd sedan ett antal år tillbaka, och i Finland följs under­rättelse­verksamheten av ett särskilt riksdagsutskott. Också den frågan måste analyseras ytterligare.

Trots dessa invändningar anser vi inte att det i det nuvarande skedet skulle vara ansvarsfullt att försöka avbryta den pågående reformen. Med tanke på hur långt processen redan har gått skulle ett avbrytande vid denna tidpunkt leda till ännu större osäkerhet. Sveriges underrättelseverksamhet måste präglas av stabilitet, långsiktighet och förutsägbarhet. Därför väljer vi att ställa oss bakom utskottets förslag till beslut.

Den allvarliga kritiken från remissinstanserna understryker dock behovet av en noggrann uppföljning av genomförandet av reformen och dess konsekvenser för Sveriges underrättelseförmåga.

Det centrala är att reformen nu genomförs på ett sådant sätt att Sveriges samlade underrättelseförmåga stärks. Genomförandet måste utvärderas löpande och eventuella negativa konsekvenser för Försvarsmaktens verksamhet, kompetensförsörjningen eller den operativa förmågan måste hanteras skyndsamt. 

 

Jag har valt att ställa mig bakom regeringens lagförslag, men jag och mitt parti Vänsterpartiet är starkt kritiska till processen för att inrätta en ny underrättelse­myndighet. Processen och konsekvenserna av att inrätta en ny myndighet har mötts av stark kritik i remissvar och i debatten om den nya myndigheten. Inrättandet av en ny myndighet riskerar att skapa fler problem än det löser.

Processen har genomförts i expressfart. Arbetet med att inrätta en ny myndighet påbörjades inom mindre än ett halvår efter att utredningen om en reformerad underrättelseverksamhet (SOU 2025:78) blev klar, och trots att det fanns omfattande kritik mot myndighetens inrättande. Dessa stora och om­fattande ändringar har inte diskuterats mellan regeringen och riksdagens partier i särskilt stor utsträckning. Regeringen har därtill valt att nära inpå riksdags­valet överlämna de lagförslag som ger de rättsliga förutsättningarna för att myndigheten ska kunna bedriva sin verksamhet. I stället för att dra in de aktuella underrättelsemyndigheterna i en omfattande organisatorisk för­ändrings­process borde regeringen förstärka det arbete som redan pågår, och i de fall det behövs göra förändringar i den existerande organisationen för att t.ex. möta en bredare hotbild. Inrättandet av en underrättelsemyndighet tar lång tid, och det är stor risk att arbetet förlorar kraft och hastighet under uppbyggnads­tiden.

I flera remissvar har det varnats för risken för dubbelarbete i samband med inrättandet av en ny myndighet. Under en övergångsperiod kommer arbets­uppgifter att behöva hanteras av både den nuvarande militära underrättelse­tjänsten och den nya myndigheten samtidigt som den nuvarande och den nya underrättelse­myndigheten kommer att konkurrera om samma personal. Därtill till­kommer kostnader för att inrätta en ny myndighet med personal, lokaler och eget säkerhetsarbete.

 

 

Sverige befinner sig i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Utrikes­underrättelse­verksamheten har därför stor betydelse för Sveriges förmåga att förstå, förebygga och möta yttre hot, och det är av yttersta vikt att vi har förmågan att kartlägga omvärlden utifrån en bred hotbild. Jag har valt att ställa mig bakom regeringens lagförslag men anser att den process som lett till etableringen av den nya myndigheten för utrikes underrättelsetjänst har varit brist­fällig av flera skäl och att konsekvenserna av den omfattande reformen inte har analyserats i tillräcklig utsträckning. Riksdagen har inte fått möjlighet att samlat ta ställning till reformens organisatoriska, ekonomiska och säkerhets­mässiga konsekvenser. Den snäva tidsram som regeringen har satt för myndighetens bildande väcker dessutom frågor om lämpligheten i att genom­föra en så omfattande omorganisation av underrättelseverksamheten i det rådande säkerhetspolitiska läget och inför ett stundande val.

Mitt parti Miljöpartiet riktade kritik mot regeringens hantering av frågan redan i behandlingen av vårändringsbudgeten för 2026. Regeringen begärde då att riksdagen skulle ta ställning till en flytt av anslagsmedel från utgifts­område 6 till utgiftsområde 5 Internationell samverkan för att möjliggöra inrättandet av den nya myndigheten till den 1 januari 2027. Detta skedde alltså innan riksdagen hade fått ta del av de rättsliga förutsättningarna för myndighetens verksamhet, dvs. den nu aktuella propositionen, och innan riksdagen fått ett tillräckligt under lag om hur överföring av uppgifter, befogenheter, kompetens och ekonomiska medel från Försvarsmakten, inklusive Must, skulle påverka nuvarande underrättelseverksamhet. Riksdagen borde först ha fått ta ställning till reformens innebörd och konsekvenser, och därefter till hur verksamheten ska finansieras.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Försvarsutskottets protokollsutdrag