HD01SoU39: Förebyggande insatser inom socialtjänsten till skydd för barn och unga vid bristande medverkan

Socialutskottets betänkande 2025/26:SoU39

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till en ny lag om insatser inom socialtjänsten när samtycke saknas och förslaget till en ny registerlag för Polis­myndigheten samt ändringar i bl.a. socialförsäkringsbalken. Förslagen syftar till att förebygga och förhindra att barn och unga far illa.

Genom den nya lagen om insatser inom socialtjänsten när samtycke saknas ska socialnämnden få möjlighet att besluta om insatser till vårdnadshavare, barn och unga när insatserna inte kan ges på frivillig väg. Nämnden ska också få besluta om särskilda villkor för dem. Ett beslut om insatser till en vårdnads­havare ska få förenas med vite. Ett särskilt villkor för ett barn eller en ung person om att under vissa tider uppehålla sig i bostaden ska få förenas med elektronisk övervakning. Polisen ska tillfälligt få omhänderta ett barn eller en ung person som inte följer ett sådant särskilt villkor.

Regeringens förslag innebär även att en förälder ska kunna få tillfällig föräldrapenning när han eller hon deltar i vissa insatser enligt socialtjänstlagen eller den nya lagen om insatser inom socialtjänsten när samtycke saknas. Vidare införs en bestämmelse om att socialnämnden ska hålla ett särskilt sam­tal med ett barn eller en ung person om det är första gången han eller hon är misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa (allvarssamtal).

Lagförslagen, utom de om elektronisk övervakning, föreslås träda i kraft den 2 januari 2027. Lagförslagen om elektronisk övervakning föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns sex reservationer (V, C, MP) och ett särskilt yttrande (S).

Behandlade förslag

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Inledning

Regeringens lagförslag

Utskottets ställningstagande

Uppföljning och utvärdering m.m.

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Regeringens lagförslag, punkt 1 (V, MP)

2. Regeringens lagförslag, punkt 1 (C)

3. Utredning om att vilja ta emot stöd från socialtjänsten, punkt 2 (V)

4. Utredning om att vilja ta emot stöd från socialtjänsten, punkt 2 (C)

5. Utredning om att vilja ta emot stöd från socialtjänsten, punkt 2 (MP)

6. Uppföljning och utvärdering av den nya lagen m.m., punkt 3 (C, MP)

Särskilt yttrande

Regeringens lagförslag, punkt 1 (S)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:295 Förebyggande insatser inom socialtjänsten till skydd för barn och unga vid bristande med­verkan och tio yrkanden i följdmotioner. Regeringens förslag till riksdags­beslut och förslagen i motionerna finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till reger­ingens beslut om propositionen.

Socialutskottet har överlämnat den formella behandlingen av ett av lagförslagen i propositionen till justitieutskottet, nämligen förslaget till lag om ändring i brottsbalken. Denna lag är föremål för ändringsförslag i proposition 2025/26:293 Skärpta regler för unga lagöverträdare, som bereds av justitie­utskottet och som riksdagen avser att besluta om inom kort. Överlämnandet görs för att uppnå en lagteknisk samordning av lagförslagen. Socialutskottet svarar dock för den sakliga behandlingen av de delar av lagförslaget som berör socialutskottets beredningsområde. Överlämnandet av 32 kap. 1 och 1 a §§ lag om ändring i brottsbalken är en följd av ett överlämnande av dessa bestäm­melser i socialutskottets betänkande 2025/26:SoU38 För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga.

Den 18 november 2025 informerade socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall biträdd av medarbetare från Socialdepartementet och företrädare för Socialstyrelsen utskottet om det pågående arbetet med att ta fram en lag om insatser inom socialtjänsten till vårdnadshavare, barn och unga när samtycke saknas.

Den 4 juni 2026 informerade socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall biträdd av medarbetare från Socialdepartementet utskottet om de utredningar som för närvarande pågår eller vars betänkanden bereds när det gäller barn- och ungdomsfrågor.

Utskottets överväganden

Inledning

Betänkandet är disponerat så att utskottet inleder med att behandla regeringens lagförslag samt tre motionsyrkanden som innehåller förslag på delvis avslag på regeringens lagförslag och tre motionsyrkanden som innehåller förslag på tillkännagivanden. Därefter behandlas övriga motionsyrkanden som inne­håller förslag på tillkännagivanden till regeringen.

Propositionen

I detta avsnitt presenteras en sammanfattning av propositionen samt fördjup­ningar av vissa av regeringens förslag som tas upp av motionärerna.

Sammanfattning

I propositionen föreslås en ny lag om insatser inom socialtjänsten när sam­tycke saknas. Förslaget syftar till att förebygga och förhindra att barn och unga far illa. Vid beslut och andra åtgärder enligt den nya lagen ska det som är bäst för barnet eller den unge vara avgörande.

Genom den nya lagen ska socialnämnden få möjlighet att besluta om insatser till vårdnadshavare, barn och unga när insatserna inte kan ges på frivillig väg. Nämnden ska också få besluta om särskilda villkor för dem, t.ex. skolgång, skyldighet att iaktta nykterhet och drogfrihet – vilket kan följas upp med drogtester – samt skyldighet att under vissa tider uppehålla sig i bostaden. Ett beslut om insatser till en vård­nads­havare ska få förenas med vite. Ett särskilt villkor för ett barn eller en ung person om att under vissa tider uppehålla sig i bostaden ska få förenas med elektronisk övervakning. Polisen ska tillfälligt få omhänderta ett barn eller en ung person som inte följer ett sådant särskilt villkor. För att möjliggöra den behandling av personuppgifter som sådana omhändertaganden ger upphov till föreslås också en ny registerlag för Polismyndigheten.

I propositionen föreslås dessutom att en förälder ska kunna få tillfällig föräldrapenning när han eller hon deltar i vissa insatser enligt socialtjänstlagen (2025:400) eller den nya lagen om insatser inom socialtjänsten när samtycke saknas.

Därutöver föreslås att socialnämnden ska hålla ett särskilt samtal med ett barn eller en ung person om det är första gången han eller hon är misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa (allvarssamtal).

Förslagen, utom de om elektronisk övervakning, föreslås träda i kraft den 2 januari 2027. Bestämmelserna om elektronisk övervakning föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.

En ny lag om insatser till vårdnadshavare, barn och unga när samtycke saknas

Regeringen anför att Sverige befinner sig i en allvarlig samhällsutveckling där allt yngre gärningsmän begår grova brott. Socialnämnden är en central aktör i arbetet med att förhindra och motverka att barn och unga begår brott. Det handlar om såväl tidigt förebyggande arbete som möjligheter för social­nämnden att ge stöd och skydd till barn i riskzon eller i kriminalitet. Det är enligt regeringen avgörande att de verktyg som socialnämnden har att tillgå inom ramen för arbetet med dessa barn och unga kan möta upp mot allvaret i situationen. Stöd och skydd till barn och unga, samt till barns vårdnadshavare, i ett tidigt skede kan bryta en negativ utveckling.

Regeringen anser att det finns stora behov av att utöka socialnämndens möjligheter att agera till skydd och stöd för barn och unga. En möjlighet för socialnämnden att besluta att en vårdnadshavare, ett barn eller en ung person ska delta i insatser eller följa vissa krav (särskilda villkor) även om de inte sam­tycker till det kan enligt regeringen fylla det glapp mellan frivilliga insatser och omhänder­tagande för tvångsvård som finns i dag. När social­tjänsten bedömer att allvaret i en familjs situation trappas upp kan detta under­strykas och göras tydligare för vårdnadshavare, barn och unga om både insat­ser och krav kan beslutas innan det blir tal om ett omhändertagande med tvång. Enligt regeringen kan en sådan tydlighet stärka förtroendet för socialtjänsten. Dess­utom innebär en möjlighet för socialnämnden att besluta om insatser och särskilda villkor att social­nämndens utrymme för att motivera enskilda utvidgas.

Uppföljning och kontroll

Provtagning för kontroll av nykterhet och drogfrihet

Regeringen föreslår att socialnämnden ska, om det finns anledning till det, kontrollera om ett barn eller en ung person som har meddelats ett särskilt villkor om att iaktta nykterhet och drogfrihet, är eller har varit påverkad av exempelvis narkotika, alkohol­haltiga drycker eller andra berusningsmedel. Socialnämnden ska då få besluta att barnet eller den unge ska uppmanas att lämna blod-, urin-, utand­nings-, saliv-, svett- eller hårprov. Ett beslut om drogtest ska bara få fattas i den mån åtgärden är försvarlig med hänsyn till dess syfte och övriga omstän­dig­heter. Socialnämnden ska i beslutet särskilt ange vad för slags prov som avses och syftet med åtgärden.

En majoritet av de remissinstanser som yttrar sig över förslaget avstyrker eller är negativa till det. En remissinstans anger att aktuell forskning har visat att ökad användning av drogtester visser­ligen upptäcker men inte avskräcker från droganvändning. Enligt reger­ingen kan dock vetskapen om att tester före­kommer påverka vissa individers beteende. Dessutom är drogtester effektiva för att identifiera både regelbundet och sporadiskt bruk. Utan en sådan upp­täckt är det svårt för social­nämnden att erbjuda rätt stöd. Prov­tagningarna kan vara ett stöd i be­hand­lings­arbetet mot ett skadligt bruk eller beroende. Det kan leda till behand­ling eller andra stöd­åt­gärder, vilket kan vara avgörande för att bryta ett destruk­tivt mönster.

Flera remissinstanser anser att förslaget om beslut om provtagning är en ingripande åtgärd som inte står i proportion till nyttan med det. En av dessa remiss­instanser för fram att förslaget också kan vara starkt integritets­krän­kande. Regeringen bedömer att behovet av att kunna besluta om drogtester när det finns anledning till att kontrollera nykterhet och drog­fri­het väger upp det integritetsintrång som uppmaningen till ett sådant test ut­gör. Någon mindre ingripande åtgärd än ett drogtest för att uppnå syftet att skydda barns och ungas hälsa vid misstanke om användning av droger bedöms inte finnas i den aktuella situationen.

Handräckning och tillfälligt omhändertagande

Regeringen föreslår att Polismyndigheten på begäran av en socialnämnd eller någon ledamot eller tjänsteman som socialnämnden har förordnat ska lämna hjälp (handräckning) för att tillfälligt omhänderta ett barn eller en ung person som inte följer ett beslut om ett särskilt villkor om att under vissa tider uppe­hålla sig i bostaden eller på en annan anvisad plats som kan likställas med bostad. En begäran om handräckning ska endast få göras om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att de särskilda befogenheter att använda våld eller tvång som anges i polislagen (1984:387) behöver användas, eller det annars finns synnerliga skäl.

Majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig över förslaget avstyrker det. Flera remissinstanser för fram att handräckning och tillfälligt om­händer­tagande med bistånd av polisen är ett stort ingrepp i den personliga integriteten och kan väcka stor uppmärksamhet och olägenhet för barnet eller den unge.

Enligt regeringen bör utgångspunkten vara att åtgärderna ska vidtas utan medverkan av polisen eller annan myndighet. Först om socialnämnden kan konstatera att barnet eller den unge inte på egen hand, eller med hjälp av barnets vårdnads­havare om han eller hon är under 18 år, kan få barnet eller den unge att åter­vända till bostaden ska hjälp kunna begäras av Polis­myndig­heten. Som flera remissinstanser tar upp är det viktigt att det finns förtroende och tillit till social­tjänsten. Även av den anledningen finns det därför enligt reger­ingen skäl att vara restriktiv med att använda tvångs­medel som handräckning.

Åtgärder när beslut inte följs

Regeringen föreslår att socialnämnden ska få förena ett beslut om insatser till en vårdnadshavare med vite. Vite ska inte få förvandlas till fängelse.

En majoritet av remissinstanserna som yttrar sig avstyrker eller är negativa till förslaget om vite. Regeringen anser att socialnämnden har behov av nya verk­tyg för att säkra en god efterlevnad av beslut enligt den nya lagen om insatser inom socialtjänsten när samtycke saknas. Enligt reger­ingen är vite ett ef­fek­tivt påtryckningsmedel samtidigt som det erbjuder flexi­bi­litet i det enskilda fallet. Exempelvis ska vite fastställas till ett belopp som bedöms lämpligt med beaktande av den enskildes ekonomiska för­hål­lan­den. Detta medför att vård­nadshavare som har en mer ansträngd ekono­misk situation kan få ett lägre vitesbelopp fastställt medan en vårdnadshavare som har det bättre ekonomiskt ställt kan få ett högre vitesbelopp fastställt. Det finns dessutom utrymme för flex­ibilitet i bedöm­ningarna om ett beslut ska förenas med ett vites­före­läg­gande samt om myndig­heten ska ansöka om utdömande av vitet i en situation när den enskilde inte har efterlevt ett sådant beslut.

Några remissinstanser för fram att det saknas evidens för att ett vite leder till förbättrad efterlevnad av beslutet. Regeringen anser att möjligheten att förena ett beslut om insatser med vite kan leda dels till att fler vårdnads­ha­vare deltar frivilligt i insatser enligt socialtjänstlagen, dels till en ökad be­nä­gen­het att följa socialnämndens beslut om insatser som har beslutats utan den berörda personens samtycke.

Enligt regeringen innebär flexibiliteten i valet om ansökan om vite ska göras i det enskilda fallet och den efterföljande prövning som görs av förvalt­ningsrätten att oskäliga konsekvenser i det enskilda fallet kan undvikas.

Elektronisk övervakning

Det ska införas en möjlighet att besluta om elektronisk övervakning för vissa barn och unga

Regeringen föreslår att det ska införas en möjlighet att med hjälp av elek­tro­nisk övervakning kontrollera att ett barn eller en ung person följer ett beslut om att han eller hon under vissa tider endast får uppehålla sig i bostaden eller på en annan anvisad plats som kan likställas med bostad.

En majoritet av remissinstanserna som yttrar sig avstyrker eller är kritiska till förslaget.

Reger­ingen anför att sådan elektronisk övervakning som nu föreslås, dvs. som ett komplement till ett särskilt villkor om skyldighet att uppehålla sig i bostaden, ska vara en åtgärd inom socialtjänsten som vidtas i syfte att ge barnet eller den unge nödvändigt skydd och stöd för att förhindra och före­bygga att han eller hon ägnar sig åt brottslig verksamhet.

Regeringen anför vidare att det visserligen är riktigt, som några remiss­instanser för fram, att allt fler barn och unga rekryteras och deltar i brottslighet via digitala plattformar. En vistelse i bostaden kommer således inte garantera att barnet eller den unge inte kommer i kontakt med kriminella miljöer. Det är dock regeringens be­stämda uppfattning att ett villkor om att uppehålla sig i bostaden på kvällar och nätter som kontrolleras med elektronisk övervakning, tillsammans med andra åtgärder som tar sikte på den digitala miljön, kommer att bidra till att stoppa nyrekrytering av barn och unga till kriminella nätverk och genom­förandet av allvarliga brott på kvällar och nätter. Regeringen anser således att elektronisk övervakning utgör ett effektivt verktyg för att kon­trol­lera att barnet eller den unge håller sig hemma i stället för att befinna sig i olämpliga miljöer under olämpliga tider. Ett barn eller en ungdom som är över­vakad elektroniskt bör även bli mindre attraktiv för kriminella att rekrytera till att begå brott.

Flera remissinstanser har ifrågasatt den elektroniska övervakningens lämp­lig­het och förenlighet med erfarenhet och beprövad kunskap. Regeringen anför att verksamhet inom socialtjänsten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet (5 kap. 1 § socialtjänstlagen). Av förarbetena till bestäm­mel­sen fram­går bl.a. om det inom ett visst område saknas vetenskapliga studier eller be­prövad erfarenhet, eller om underlaget är begränsat, utgör bestämmelsen dock inget hinder mot att socialtjänsten ändå bedriver verksam­het inom detta om­råde (prop. 2024/25:89 s. 248–251 och 653). Enligt reger­ingens mening hin­drar således inte bristen på evidens att elektronisk över­vakning tillämpas inom ramen för socialtjänstens verksamhet.

Regeringen kan ha förståelse för uppfattningen att förslaget medför ne­ga­ti­va konsekvenser för socialtjänstens förutsättningar att bedriva ett tillits- och re­la­tio­nsbaserat stödjande arbete. Regeringen framhåller att de förslag som nu lämnas innebär att staten tar ett stort ansvar för övervakningen, dels genom att den ska beslutas av förvaltningsrätten, dels genom att det är Statens institu­tions­styrelse (Sis) som ska han­te­ra övervakningen (se nedan). Detta bör bidra till att minska risken för bristande tillit och förtroende för socialtjänsten som vissa remissinstanser pekar på.

Förvaltningsrätten ska pröva frågor om elektronisk övervakning efter ansökan av socialnämnden, och Sis ska ansvara för att verkställa den elektroniska övervakningen

Regeringen föreslår att förvaltningsrätten efter ansökan av socialnämnden ska pröva frågor om elektronisk övervakning med anledning av ett beslut av so­ci­al­nämnden om en skyldighet för barn och unga att under vissa tider uppehålla sig i bostaden eller på en annan anvisad plats som kan likställas med bostad.

Regeringen anför att elektronisk övervakning av barn och unga innebär ett betydande intrång i barn och ungas grundlagsfästa rätt till privatliv och per­son­liga integritet (jfr 2 kap. 6 § andra stycket och 19 § regeringsformen och ar­ti­kel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättig­het­erna och de grundläggande friheterna [Europakonventionen]).

En sådan över­vak­ning gör också att den begränsning av rörelsefriheten som det under­liggande särskilda villkoret om skyldighet att uppehålla sig i bo­sta­den innebär blir mera ingripande. Redan mot den bakgrunden är det, enligt reger­ingen, angeläget att säkerställa ett rätts­säkert beslutsförfarande. En prövning av förutsättningarna för elektronisk över­vakning kan också aktua­li­sera svåra juridiska bedöm­ningar, bl.a. i fråga om proportionalitet. Även detta talar för att elektronisk övervakning bör förut­sätta ett beslut av domstol som första instans. Rege­ringen bedömer att den föreslagna prövningsordningen i förening med de övriga förslag som lämnas, bl.a. rätten till offentligt biträde och ut­form­ning­en av förutsättningarna för ett beslut om elektronisk över­vak­ning, inne­bär att grundläggande rättssäkerhets­krav säkerställs. Regeringen föreslår att Sis ska ansvara för att verkställa den elek­tro­nis­ka övervakningen.

Förutsättningar för när elektronisk övervakning får beslutas, åldersgräns och övervakningens längd

Ett beslut om elektronisk övervakning ska få meddelas endast om det på grund av konkreta omständigheter finns skäl att anta att barnet eller den unge inte kommer att följa det särskilda villkoret och den elektroniska över­vakningen behövs för att förhindra eller förebygga att barnet eller den unge ägnar sig åt brottslig verksamhet. Som ytterligare förutsättning ska gälla att ett beslut om elektronisk över­vakning får meddelas endast om skälen för övervakningen väger tyngre än det intrång eller men i övrigt som övervakningen innebär för barnet eller den unge.

När det gäller barn och unga med funktionsnedsättning anför regeringen att elektronisk övervakning aldrig får användas som ett substitut för mera an­pas­sa­de stödinsatser. Förekomsten av en funktionsnedsättning kan även påverka bedömningen av om den elektro­ni­ska övervakningen är proportionerlig och till barnets eller den unges bästa.

Ett beslut om elektronisk övervakning ska enligt regeringens förslag inte få meddelas för barn som är under 13 år. Regeringen föreslår vidare att ett beslut om elektronisk övervakning ska gälla för en viss tid, dock högst tre månader i taget.

Allvarssamtal

Regeringen föreslår att socialnämnden ska hålla ett särskilt samtal (allvars­samtal) med ett barn eller en ung person som fyllt 18 men inte 21 år. Ett sådant samtal ska hållas om Polismyndigheten har informerat socialnämnden om att barnet eller den unge är misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa och det kan antas att det är första gången barnet eller den unge är misstänkt för ett sådant brott. Polismyndigheten ska medverka vid samtalet om det inte är upp­en­bart obehövligt eller finns särskilda skäl mot det.

Ett allvarssamtal ska enligt regeringens förslag syfta till att identifiera vilka behov av stöd och hjälp som barnet eller den unge samt barnets vårdnads­ha­vare kan ha samt informera om riskerna med och konsekvenserna av att in­vol­veras i brottslighet.

En majoritet av de remissinstanser som yttrar sig över förslaget om att soci­alnämnden ska hålla samtal vid misstanke om brott avstyrker eller är negativa.

Regeringen anser att den nuvarande regleringen i socialtjänstlagen och lagen med särskilda bestämmelser om unga lag­överträdare inte är en tillräcklig garanti för att socialnämnden agerar skynd­samt när ett barn eller en ung person för första gången misstänks för ett brott av viss allvarlighetsgrad. För att kom­mu­nerna ska arbeta på samma sätt anser regeringen att det finns behov av att in­föra en lagstadgad skyldighet att hålla samtal när barn för första gången miss­tänks för brott.

Flera remiss­instanser för fram att det saknas eller finns brist på veten­skap­liga studier om effekten av samtal vid misstanke om brott. Som framgår ovan är det regeringens mening att bristen på evidens inte hindrar att allvarssamtal bedrivs inom ramen för socialtjänstens verksamhet.

Regeringen konstaterar att ändamålet med ett allvarssamtal är att motverka fram­tida brottslighet hos barnet och den unge. Enligt regeringen fyller polisens närvaro i det avseendet en viktig funktion genom att sända en tydlig signal till berörda om att det inte bara är socialtjänsten som reagerar mot det inträffade.

Förslagens förenlighet med grundläggande fri- och rättigheter

De bedömningar som regeringen har redovisat i propositionen innebär sam­mantaget att de begränsningar av skyddet för rörelsefriheten, den person­liga integriteten och privat- och familjelivet som förslagen innebär bedöms vara förenliga med regeringsformen, Europa­konventionen och Europeiska unio­nens stadga om de grundläggande rättig­heterna (EU:s rättighetsstadga). För­slagen bedöms också förenliga med FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och FN:s konvention om rättigheter för personer med funk­tions­nedsättning.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:4232 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 2 före­slås att riksdagen avslår proposition 2025/26:295, utom i den del som avser ändringar i socialförsäkringsbalken och lagen (2025:1478) om ändring i socialförsäkringsbalken angående tillfällig föräldrapenning.

Motionärerna delar regeringens uppfattning att socialtjänsten måste ha goda förutsättningar att sätta in tidiga, förebyggande och verkningsfulla in­satser för barn och unga. Motionärerna anser dock att regeringens förslag i allt­för stor utsträckning bygger på tvång, kontroll och sanktioner snarare än på tillit, relationer och fungerande socialt arbete.

Motionärerna ser särskilt allvarligt på förslagen om elektronisk övervak­ning och polisens tillfälliga omhändertagande. Att barn och unga ska kunna åläggas att vistas i bostaden under vissa tider och kontrolleras med elek­tro­nisk övervakning innebär enligt motionärerna en långtgående begränsning av bar­nets frihet och in­teg­ritet. Motionärerna anför att det är åtgärder som riskerar att upplevas som straff snarare än stöd, och som kan vara särskilt pro­ble­ma­tiska för barn med neuropsykiatriska funk­tions­nedsättningar eller psykisk ohälsa.

Motionärerna välkomnar den del av propositionen som innebär att en för­älder ska kunna få tillfällig föräldrapenning när han eller hon deltar i vissa insatser enligt socialtjänstlagen eller den nya lagen om insatser inom social­tjänsten när samtycke saknas (regeringens förslag till riksdagsbeslut 5 och 6).

I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen snarast ska återkomma till riksdagen med lagförslag om eventuella följdändringar.

I kommittémotion 2025/26:4227 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkan­de 1 föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om insatser inom socialtjänsten när samtycke saknas, och i yrkan­de 2 föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om insatser inom socialtjänsten när samtycke saknas i de delar det avser 8 kap. 1 § och 10 kap. 1 § punkt 3.

Motionärerna stöder syftet med regeringens förslag att förebygga och för­hindra att barn och unga far illa. Motionärerna ser positivt på de flesta av reger­ingens förslag, men anser att propositionen även innehåller repressiva och oprövade verktyg som riskerar att skada förtroendet för socialtjänsten och stig­matisera redan utsatta barn, snarare än bygga på de principer om tidiga in­satser, tillgänglighet och kunskap som den nya socialtjänstlagen vilar på.

Motionärerna anser att riksdagen bör avslå regeringens förslag att införa elektronisk övervakning för barn från 13 års ålder som en social insats. Att sätta fotboja på barn som inte dömts för brott riskerar enligt motionärerna att förstärka en kriminell identitet och försvåra socialtjänstens relationsskapande arbete. Enligt motionärerna saknas det även vetenskapligt stöd för att elek­tro­nisk övervakning är en effektiv förebyggande insats. Förslaget är även svår­för­enligt med barnkonventionen.

Motionärerna anser vidare att regeringens förslag om att socialnämnden ska kunna förena beslut om insatser till vårdnadshavare med vite bör avslås. Vite riskerar enligt motionärerna att slå hårdast mot familjer som redan lever i eko­nomisk och social utsatthet. Socialtjänstens arbete med familjer bör enligt motionärerna bygga på samarbete, stöd och förtroende snarare än bestraffning.

I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag om eventuella följdändringar.

I kommittémotion 2025/26:4224 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkan­de 1 föreslås att riksdagen avslår proposition 2025/26:295, utom i den del som avser ändringar i socialförsäkringsbalken och lagen (2025:1478) om ändring i soci­alförsäkringsbalken angående tillfällig föräldrapenning.

Motionärerna anser att förslagen i propositionen riskerar att underminera tilliten till socialtjänsten och försvåra det förebyggande arbetet.

Motionärerna är bl.a. mycket kritiska till förslaget om att socialnämnden ska kunna förena beslut om insatser till vårdnadshavare med vite, eftersom detta ytterst riskerar att drabba barnen och redan ekonomiskt och socialt utsatta fa­miljer. Vidare motsätter sig motionärerna förslagen om att socialnämnden ska kunna besluta om drogtester och om elektronisk över­vakning för barn och unga, bl.a. eftersom förslagen innebär stora integritetsintrång, risk för stig­matisering, har tveksam brottsförebyggande effekt och saknar vetenskapligt stöd. Motio­närerna anser även att förslaget om polisens tillfälliga omhänder­tagande utgör ett betydande intrång i den personliga integriteten och riskerar att undergräva tilliten till socialtjänsten.

Motionärerna anser vidare att förslaget om att socialtjänsten ska hålla all­vars­samtal med unga vid misstanke om brott saknar evidens. Motionärerna anför dessutom att liknande möjligheter redan finns inom befintlig lagstift­ning.

I yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen snarast ska återkomma till riksdagen med lagförslag om eventuella följdändringar.

Pågående arbete

Uppdrag till Socialstyrelsen

I juli 2026 gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram och sprida information, vägledande material samt genomföra kunskapshöjande insatser för yrkesverksamma inom socialtjänsten inför införandet av nya bestämmelser som stärker skyddet för barn och unga (dnr S2026/01484). Uppdraget ska bidra till att de omfattande reformerna inom den sociala barn- och ungdoms­vården får fullt genomslag och tillämpas på ett rättssäkert och enhetligt sätt i hela landet.

Uppdraget omfattar de nya bestämmelser som föreslås i propositionen och i proposition För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhänder­tagande för vård av barn och unga (prop. 2025/26:294).

Uppdraget ska delredovisas muntligt till Regeringskansliet senast den 9 april 2027 och den 7 april 2028. Uppdraget ska slutredovisas till Regerings­kansliet senast den 19 januari 2029.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att det finns stora behov av att utöka socialnämndens möjligheter att agera till skydd och stöd för barn och unga som t.ex. är i riskzonen för att begå brott eller som lever i andra former av utsatthet. En möjlighet för socialnämnden att besluta att en vårdnadshavare, ett barn eller en ung person ska delta i insatser eller följa vissa krav även om de inte samtycker till det kan enligt regeringen fylla det glapp mellan frivilliga insatser och omhändertagande för tvångsvård som finns i dag. Utskottet delar denna bedömning. Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag att de ut­ökade befogenheterna för socialnämnden ska regleras i en ny särskild lag. Syftet med lagen ska vara att genom skydd och stöd förebygga och förhindra att barn och unga far illa.

Enligt regeringens förslag ska socialnämnden få besluta om insatser till vård­nads­havare, barn och unga när insatser inte kan ske på frivillig väg. Nämn­den ska också få besluta om särskilda villkor för insatserna. För barn och unga kan ett särskilt villkor handla om att hålla sig nykter och drogfri, vilket kan följas upp med drogtester. Ett drogtest kan möjliggöra att relevanta insatser kan sättas in så tidigt som möjligt och hindra att ett barn eller en ung person ut­vecklar en svårare problematik. Utskottet bedömer, i likhet med regeringen, att behovet av att kunna besluta om drogtester när det finns anledning till att kon­trol­lera nykterhet och drogfrihet väger upp det integritetsintrång som upp­maningen till ett sådant test utgör. Utskottet delar även regeringens bedömning att någon mindre ingripande åtgärd än ett drogtest för att uppnå syftet att skydda barns och ungas hälsa vid misstanke om användning av droger inte finns i den aktuella situationen.

Utskottet ställer sig också bakom regeringens förslag om begäran om hand­räckning för att tillfälligt omhänderta ett barn eller en ung person som inte följer ett beslut om ett särskilt villkor om att under vissa tider uppehålla sig i bostaden eller på en annan anvisad plats som kan likställas med bostad. En sådan begäran ska endast få göras om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att de särskilda befogenheter att använda våld eller tvång som anges i polislagen behöver användas, eller det annars finns synnerliga skäl. Utskottet delar regeringens uppfattning att tvångs­medel som handräckning bör användas restriktivt.

När det gäller förslaget att socialnämnden ska få förena ett beslut om in­satser till en vårdnadshavare med vite anser utskottet, i likhet med reger­ingen, att socialnämnden har behov av nya verktyg för att säkra en god efter­levnad av beslut enligt den nya lagen om insatser inom socialtjänsten när samtycke saknas. Vite är ett effektivt påtryck­nings­medel samtidigt som det erbjuder flexibilitet i det enskilda fallet. Vidare innebär flexibiliteten i valet om ansökan om vite ska göras och den efterföljande prövning som görs av förvalt­nings­rätten att oskäliga konse­kven­ser i det enskilda fallet kan undvikas. Utskottet instämmer i regeringens bedömning.

I propositionen föreslås vidare en möjlighet att med hjälp av elektronisk övervakning kontrollera att ett barn eller en ung person följer ett av social­nämnden beslutat särskilt villkor om en skyldighet att under vissa tider uppe­hålla sig i bostaden eller på en annan anvisad plats som kan likställas med bostad. Syftet med den elektroniska övervakningen som föreslås är att möjlig­göra en chans för socialtjänsten att på ett så tidigt stadium som möjligt före­bygga och förhindra att barn och unga ägnar sig åt brottslig verksamhet.

Utskottet kan, i likhet med regeringen, ha förståelse för uppfattningen att förslaget medför negativa kon­se­kvenser för socialtjänstens förutsättningar att bedriva ett tillits- och relations­baserat stödjande arbete. Utskottet vill dock, i enlighet med proposi­tio­nen, framhålla att de förslag som lämnas innebär att staten tar ett stort ansvar för övervakningen, dels genom att den ska beslutas av förvalt­ningsrätten, dels genom att det är Sis som ska hantera övervak­ningen. Detta bör bidra till att minska risken för bristande tillit och förtroende för social­tjänsten. Vidare delar utskottet regeringens uppfattning att brist på evidens inte utgör hinder mot att elektronisk övervakning tillämpas inom ramen för social­tjänstens verksamhet.

Utskottet delar också i övrigt regeringens överväganden och bedömningar när det gäller förslaget om elektronisk övervakning. Utskottet anser således att regeringens förslag om elektronisk övervakning är väl avvägt.

För att kom­mu­nerna ska arbeta på samma sätt anser utskottet, i likhet med reger­ingen, att det finns behov av att in­föra en lagstadgad skyldighet att hålla samtal när barn för första gången miss­tänks för brott (allvarssamtal). En brist på ve­ten­skapliga studier utgör enligt utskottet, i likhet med rege­ringen, inte ett hinder för att införa en skyldighet att hålla sådana samtal. Utskottet delar reger­ingens bedöm­ning att det är vik­tigt att socialtjänsten vidtar omedelbara åtgärder och agerar snabbt när ett barn för första gången blir misstänkt för ett brott. Enligt reger­ingen fyller polisens närvaro en viktig funktion genom att sända en tydlig signal till berörda om att det inte bara är socialtjänsten som reagerar mot det inträffade. Utskottet delar regeringens bedömning även i denna del.

Vidare ser utskottet positivt på förslaget att en förälder ska kunna få till­fällig för­äldra­penning när han eller hon deltar i vissa insatser som social­nämnden har beslutat om.

Utskottet delar regeringens bedömning att förslagen är förenliga med regeringsformen, Europakonventionen, EU:s rättighetsstadga, barnkon­ven­tionen och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktions­ned­sättning.

Slutligen välkomnar utskottet att regeringen har gett Socialstyrelsen i upp­drag att ta fram och sprida information, vägledande material samt genom­föra kunskaps­höjande insatser för yrkesverksamma inom socialtjänsten inför införandet av de nya bestämmelserna som stärker skyddet för barn och unga.

Bland lagförslagen i propositionen återfinns förslag till ändring i brottsbalken. Denna lag är även föremål för ändringsförslag i proposition 2025/26:293 Skärpta regler för unga lag­överträdare, som bereds av justitieutskottet och som riksdagen avser att besluta om inom kort. För att uppnå en lagteknisk samordning av förslagen har socialutskottet överlämnat det nämnda lagförslaget till justitieutskottet när det gäller beredningen av riksdagens beslut om att anta förslaget. Det bör dock understrykas att social­utskottet svarar för den sakliga behandlingen av de delar av lagförslaget som berör socialutskottets bered­nings­område och tillstyrker förslaget i dessa delar. Detta innebär att social­utskottet förordar att riksdagen godtar det som utskottet anför om förslaget till lag om ändring i brottsbalken. Överlämnandet av 32 kap. 1 och 1 a §§ lag om ändring i brottsbalken är en följd av ett överlämnande av dessa bestäm­melser i socialutskottets betänkande 2025/26:SoU38 För barns rättig­heter och trygghet – en ny lag om omhänder­tagande för vård av barn och unga.

I övrigt anser utskottet, av de skäl som anförs i propositionen, att riks­dagen bör anta regeringens lagförslag. Därmed bör riksdagen bifalla propo­sition 2025/26:295 och avslå motionerna 2025/26:4224 (MP) yrkandena 1 och 2, 2025/26:4227 (C) yrkandena 1–3 och 2025/26:4232 (V) yrkandena 2 och 3.

Propositionen

Varför samtycker barn, unga och vårdnadshavare inte till erbjudna insatser?

Regeringen anför i propositionen att en given utgångspunkt är att de flesta vårdnadshavare vill sina barn väl och att de själva söker hjälp när de behöver det eller tar emot det stöd som socialtjänsten föreslår och erbjuder. I propositionen refererar regeringen till vad som sägs i prome­morian En lag om insatser inom socialtjänsten till vårdnadshavare, barn och unga när samtycke saknas (Ds 2024:30) om varför vårdnadshavare tackar nej till det stöd som socialnämnden erbjuder. Av promemorian framgår att detta sker av olika anledningar. Det kan exempelvis bero på intellektuella svårigheter, psykisk ohälsa, rädsla, okunskap, misstro, våldsutsatthet eller praktiska och ekono­miska omständig­heter. När våld eller misstanke om våld i hemmet är orsaken till socialtjänstens kontakt är sannolikheten enligt promemorian hög att vårdnads­havarna inte samtycker till erbjudna insatser. Likaså är vårdnads­havare som utsätter sina barn för hedersrelaterat våld och förtryck en grupp som är särskilt svår för socialtjänsten att motivera till att ta emot insatser på frivillig väg. I dessa fall kan barnets väl­mående många gånger inte garanteras på något annat sätt än genom ett tvångsomhändertagande och placering utanför hemmet med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestäm­melser om vård av unga, förkortad LVU. Dessutom framgår av promemorian att vårdnads­ha­vare som befinner sig i en vårdnads-, boende- eller umgängestvist är en grupp som är svår för socialtjänsten att samarbeta med eftersom tvisterna kan bli mycket infekterade. Det konstateras också att det finns vårdnadshavare som inte delar socialtjänstens analys av behovet av stöd samt att språkförbistringar kan för­svåra samarbetet mellan socialtjänsten och vårdnadshavarna.

I propositionen anförs vidare att det inte förs statistik över hur många vård­nads­havare som motsätter sig det stöd som socialtjänsten föreslår eller erbjuder dem. I promemorian uppskattas att ca 40 procent av de barn och unga vars behov utreds av socialnämnden och som bedöms vara i behov av stöd inte får det till följd av bristande samtycke från barnet eller ungdomen själv eller barnets vårdnadshavare. Att många vårdnadshavare inte samtycker till stöd från socialtjänsten framgår enligt propositionen av studier på området. Enligt forsknings- och utvecklingsprojektet Nationell uppföljning av socialtjänstens omställ­ning (NUSO), som har genomförts vid Karlstads universitet och som har samlat in 21 000 barnavårdsutredningar, varierar samtycke från vård­nadshavare mellan 52 och 68 procent i de granskade utredningarna. Det finns stora variationer mellan kommunerna i vårdnadshavares inställning till erbju­det stöd. Vård­nads­havare samtycker oftare när utsattheten berör barnets eget beteende (70 procent) än när den enbart berör hemmiljön (51 procent). Det framkommer också att andelen vårdnadshavare som samtycker till stöd ökar med barnets ålder och är högre för flickor än pojkar från 12 års ålder (NUSO, 2025, PM 5 Samtycke, hänvisningar och insatser).

I en studie från Stockholms universitet, som omfattar 2 123 barn och deras familjer från åtta kommuner, finns uppgifter om att samtycke från vårdnads­havare och barn saknas i 12 procent av ärendena (Lundström, T., m.fl., People processing in the Swedish child welfare system: services to whom, on what grounds and what type?, 2024).

Reformen bör följas upp och utvärderas

Av propositionen framgår att regeringen bedömer att de föreslagna lag­ändringarna bör följas upp och utvärderas.

Regeringen anför att den ordning som föreslås i propositionen till viss del är ny och obeprövad. Det är därmed svårt att till fullo förutse vilka effekter och konsekvenser som följer av förslagen. Därför anser regeringen, liksom flera av remissinstanserna, att det kan finnas anledning att på sikt följa upp och utvärdera utfallet av reformen och undersöka om reglerna har lett till avsedd effekt. Regeringen anför vidare att en viss tid behöver ha förflutit efter det att förslagen har trätt i kraft för att det ska vara möjligt att utvärdera dem. Reger­ingen avser därför att följa utvecklingen och återkomma när det gäller den närmare utformningen för uppföljningen och utvärderingen av reformen.

Motionerna

Utredning om att vilja ta emot stöd från socialtjänsten

I kommittémotion 2025/26:4232 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen ska tillsätta en utredning som tar fram forskningsbaserade förslag på hur vårdnadshavare kan motiveras och ges verkliga förutsättningar att ta emot stöd från socialtjänsten. En sådan utredning bör enligt motionärerna bl.a. belysa hur socialtjänsten kan arbeta mer tillitsbyggande, hur insatser kan göras mer tillgängliga och relevanta, hur barns delaktighet kan stärkas och hur hinder som psykisk ohälsa, ekonomisk utsatt­het, tidigare negativa myndighetserfarenheter eller bristande kunskap om socialtjänsten kan hanteras.

I kommittémotion 2025/26:4227 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkan­de 4 föreslås ett tillkännagivande om att utreda varför vårdnadshavare tackar nej till sociala insatser. Motionärerna ser brister i regeringens underlag när det gäller andelen föräldrar och barn som tackar nej till insatser. Enligt motionär­erna är det viktigt att gå till botten med varför vårdnadshavare tackar nej, innan nya repressiva metoder införs som riskerar att motverka grunden om tillit och relationsskapande arbete i den nya socialtjänstlagen.

Uppföljning och utvärdering av den nya lagen m.m.

I kommittémotion 2025/26:4227 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen noga och systematiskt bör följa upp den nya lagen och annan lagstiftning inom socialtjänstområdet för att utvärdera dess konsekvenser för barn och föräldrar, utfall i deltagande och effekter på det förebyggande arbetet. En sådan uppföljning är enligt motio­närerna helt nödvändig för att säkerställa att lagstiftningen inte får negativa effekter och för att ge riksdagen kunskapsbaserat underlag för framtida justeringar.

Utskottets ställningstagande

När det gäller skälen till att vårdnadshavare tackar nej till stöd från social­nämnden noterar utskottet att regeringen i propositionen refererar till prome­morian En lag om insatser inom socialtjänsten till vårdnadshavare, barn och unga när samtycke saknas (Ds 2024:30). I den anges att detta exempelvis kan bero på intellektuella svårigheter, psykisk ohälsa, rädsla, okunskap, miss­tro, våldsutsatthet eller praktiska och ekonomiska omständigheter. När det gäller hur många vårdnads­havare som motsätter sig det stöd som socialtjänsten föreslår eller erbjuder dem hänvisar reger­ingen till olika studier på området, däribland forsk­nings- och utvecklingsprojektet NUSO. Enligt utskottet är det inte nödvändigt för riksdagen att ta några initiativ med anledning av motioner­na 2025/26:4227 (C) yrkande 4 och 2025/26:4232 (V) yrkande 1.

Vidare konstaterar utskottet att regeringen bedömer att det kan finnas anledning att på sikt följa upp och utvärdera utfallet av reformen och under­söka om reglerna har lett till avsedd effekt. Utskottet delar denna upp­fattning. I likhet med regeringen anser utskottet att en viss tid behöver ha för­flutit efter det att förslagen har trätt i kraft för att det ska vara möjligt att utvärdera dem. Utskottet anser inte att riksdagen behöver ta något initiativ med anledning av motion 2025/26:4227 (C) yrkande 5.

Reservationer

Ställningstagande

 

Vi anser att riksdagen bör avslå proposition 2025/26:295, utom i den del som avser ändringar i socialförsäkringsbalken och lagen (2025:1478) om ändring i socialförsäkringsbalken angående tillfällig föräldrapenning.

Vi delar regeringens uppfattning att socialtjänsten måste ha goda förut­sättningar att sätta in tidiga, förebyggande och verkningsfulla insatser för barn och unga. Barn som far illa, riskerar att fara illa eller dras in i kriminalitet måste få stöd tidigt. Men regeringens förslag bygger i alltför stor utsträckning på tvång, kontroll och sanktioner snarare än på tillit, relationer och fungerande socialt arbete. Förslagen riskerar att underminera tilliten till social­tjänsten och försvåra det förebyggande arbetet.

Vi motsätter oss bl.a. förslagen om att socialnämnden ska kunna besluta om drogtester och om polisens tillfälliga omhändertaganden. De utgör ett betydande intrång i den personliga integriteten och riskerar undergräva tilliten till social­tjänsten. Vidare är vi kritiska till förslaget att socialnämnden ska kunna förena beslut om insatser till vårdnadshavare med vite. Förslaget riskerar att ytterst drabba barnen och redan ekonomiskt och socialt utsatta familjer.

Vi ser särskilt allvarligt på förslaget om elektronisk övervakning. Att barn och unga ska kunna åläggas att vistas i bostaden under vissa tider och kontrolleras med elektronisk övervakning innebär en långtgående begränsning av barnets frihet och integritet. Vidare innebär det en risk för stigmatisering, har tveksam brottsförebyggande effekt och saknar vetenskapligt stöd. Det är en åtgärd som riskerar att upplevas som straff snarare än stöd, och som kan vara särskilt problematisk för barn med neuropsykiatriska funktionsned­sätt­ningar eller psykisk ohälsa. Åtgärden riskerar att stå i strid med regerings­formen, Europa­konventionen och barnkonventionen.

Förslaget om att socialtjänsten ska hålla allvarssamtal med unga vid misstanke om brott är enligt vår mening ytterligare en åtgärd som saknar evidens. Dessutom finns redan liknande möjligheter inom befintlig lagstift­ning.

Enligt vår mening är det genom tidiga, frivilliga och väl utformade insatser som socialtjänsten bygger förtroende och når fler familjer. Tvång ska inte ersätta bristen på resurser, relationer och rätt stöd.

Vi välkomnar dock den del av propositionen som innebär att en förälder ska kunna få tillfällig föräldrapenning när han eller hon deltar i vissa insatser enligt socialtjänstlagen eller den nya lagen om insatser inom socialtjänsten när samtycke saknas (regeringens förslag till riksdagsbeslut 5 och 6). Det är rim­ligt att för­äl­drar inte ska förlora inkomst när de deltar i insatser som syftar till att stärka barnets situation.

Slutligen anser vi att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med lagförslag om eventuella följd­ändringar.

 

Ställningstagande

Syftet med regeringens förslag är att förebygga och förhindra att barn och unga far illa, vilket jag stöder. Jag ser även positivt på bl.a. förslagen att införa en rätt till tillfällig föräldrapenning för föräldrar som behöver delta i social­tjänstens insatser för sina barn, möjligheten att införa allvarssamtal när unga misstänks för allvarligare brott samt förbättrad samverkan mellan myndigheter för att tidigt upptäcka barn i riskzon. Jag anser dock att propositionen inne­håller repressiva och oprövade verktyg som riskerar att skada förtroendet för socialtjänsten och stigmatisera redan utsatta barn, snarare än bygga på de principer om tidiga insatser, tillgänglighet och kunskap som den nya social­tjänstlagen vilar på.

Enligt min mening bör riksdagen avslå regeringens förslag att införa elek­tro­nisk övervakning för barn från 13 års ålder som en social insats. Att sätta fot­boja på barn som inte dömts för brott riskerar att förstärka en kriminell iden­titet och försvåra socialtjänstens relationsskapande arbete. Dessutom saknas det enligt min mening vetenskapligt stöd för att elektronisk över­vakning är en effektiv förebyggande insats. Förslaget är även svårförenligt med barnkon­ven­tionen. Riksdagen bör således avslå regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2026:000) om insatser inom socialtjänsten när samtycke saknas.

Vidare anser jag att regeringens förslag om att socialnämnden ska kunna förena beslut om insatser till vårdnadshavare med vite bör avslås. Vite riskerar enligt min mening att slå hårdast mot familjer som redan lever i ekonomisk och social utsatthet. Socialtjänstens arbete med familjer bör enligt min mening bygga på samarbete, stöd och förtroende snarare än bestraffning. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag till lag om insatser inom social­tjänsten när samtycke saknas i de delar det avser 8 kap. 1 § och 10 kap. 1 § punkt 3.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag om eventuella följdändringar.

 

Ställningstagande

Enligt min mening är det genom tidiga, frivilliga och väl utformade insatser som socialtjänsten bygger förtroende och når fler familjer. Jag anser därför att regeringen bör tillsätta en utredning som tar fram forskningsbaserade förslag på hur vårdnadshavare kan motiveras och ges verkliga förutsättningar att ta emot stöd från socialtjänsten. En sådan utredning bör bl.a. belysa hur social­tjänsten kan arbeta mer tillitsbyggande, hur insatser kan göras mer tillgängliga och relevanta, hur barns delaktighet kan stärkas och hur hinder som psykisk ohälsa, ekonomisk utsatt­het, tidigare negativa myndighetserfarenheter eller bristande kunskap om socialtjänsten kan hanteras.

 

Ställningstagande

Enligt min mening finns det brister i regeringens underlag när det gäller an­delen föräldrar och barn som tackar nej till insatser. Det är viktigt att gå till botten med varför vårdnadshavare tackar nej, innan nya repressiva metoder införs som riskerar att motverka grunden om tillit och relationsskapande arbete i den nya socialtjänstlagen. Regeringen bör därför tillsätta en utredning om varför vårdnadshavare tackar nej till sociala insatser.

 

Ställningstagande

Enligt min mening är det genom tidiga, frivilliga och väl utformade insatser som socialtjänsten bygger förtroende och når fler familjer. Regeringen bör där­för tillsätta en utredning som tar fram forskningsbaserade förslag på hur vård­nads­havare kan motiveras och ges verkliga förutsättningar att ta emot stöd från social­tjänsten. En sådan utredning bör bl.a. belysa hur socialtjänsten kan arbeta mer tillitsbyggande, hur insatser kan göras mer tillgängliga och rele­vanta, hur barns delaktighet kan stärkas och hur hinder som psykisk ohälsa, ekonomisk utsatt­het, tidigare negativa myndighetserfarenheter eller bristande kunskap om socialtjänsten kan hanteras.

Jag anser även att det finns brister i regeringens underlag när det gäller an­delen föräldrar och barn som tackar nej till insatser. Det är viktigt att gå till botten med varför vårdnadshavare tackar nej, innan nya repressiva metoder införs som riskerar att motverka grunden om tillit och re­la­tions­skapande arbete i den nya socialtjänstlagen. Regeringen bör därför tillsätta en utredning om varför vårdnadshavare tackar nej till sociala insatser.

 

Ställningstagande

Enligt vår mening bör regeringen noga och systematiskt följa upp den nya lagen och annan lagstiftning inom socialtjänstområdet för att utvärdera dess konse­kvenser för barn och föräldrar, utfall i deltagande och effekter på det före­byggande arbetet. En sådan uppföljning är helt nödvändig för att säker­ställa att lagstiftningen inte får negativa effekter och för att ge riksdagen kunskaps­baserat underlag för framtida justeringar.

Särskilt yttrande

Vi har valt att inte väcka någon följdmotion med anledning av propositionen och står bakom regeringens förslag.

Vi socialdemokrater har under hela mandatperioden krävt en lång rad åtgär­der på det brottsförebyggande området. Bland de föreslagna åtgärderna åter­finns punktmarkering av unga personer som riskerar att bli en del av den grova organiserade brottsligheten.

Som ett led i detta har vi föreslagit ekonomiska resursförstärkningar till socialtjänst och skola för att sätta in insatser för att följa dessa barn dygnet runt. Vi har därutöver föreslagit lagändringar för att socialtjänsten ska ges möj­lighet att använda elektronisk övervakning som ett verktyg i punkt­markerings­insatser.

I stället för en möjlighet till preventiv punktmarkering har regeringen med förevarande proposition tagit fram ett komplicerat regelverk för elektroniskt övervakad hemarrest nattetid. Det kommer sannolikt ta många år innan detta fungerar.

Vid ett eventuellt regeringsskifte kommer vi därför att ta initiativ till att tillsätta en ny utredning gällande socialtjänstens punktmarkering av unga på väg in i kriminalitet.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag