HD01SoU38: För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga

Socialutskottets betänkande 2025/26:SoU38

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag att den nuvarande lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga ersätts av en ny lag om omhänder­tagande för vård av barn och unga och en ny lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården.

Den nya reglering som utskottet tillstyrker syftar till att åstadkomma en modern, tydlig och överskådlig lagstiftning som utgår från barnet som egen rättighetsbärare och som svarar mot de behov av skydd och stöd som barn och unga har i dag.

I den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga införs även en ny grund om omhändertagande för vård på grund av anknytning till familje­hemmet. Det blir också möjligt att i vissa fall avvisa en vårdnadshavares begäran om att ett omhändertagande ska upphöra. För att omhändertaganden bättre ska svara mot barns och ungas behov av skydd och vård justeras och kompletteras också förutsättningarna för vilka förhållanden i hemmet och vilka beteenden som kan utgöra grund för ett omhändertagande för vård.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

Behandlade förslag

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Inledning

Regeringens lagförslag

Utskottets ställningstagande

Lagstiftningens framtida utformning

Utskottets ställningstagande

Uppföljning och utvärdering

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Regeringens lagförslag, punkt 1 (MP)

2. Krav på samtycke från barn som fyllt 15 år, punkt 2 (S, V, C, MP)

3. Stöd till vårdnadshavare och föräldrar, punkt 3 (S, V, C, MP)

4. Bemötandefrågor, punkt 4 (V)

5. Översyn av särskilda befogenheter, punkt 5 (V, MP)

6. Uppföljning och utvärdering, punkt 6 (MP)

Särskilt yttrande

Särskilt yttrande (C)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:294 För barns rättig­heter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga och elva yrkanden i följdmotioner. Regeringens förslag till riksdagsbeslut och förslagen i motionerna finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till reger­ingens beslut om propositionen.

Socialutskottet har överlämnat den formella behandlingen av delar av två lagförslag till justitieutskottet, nämligen förslaget till lag om ändring i brotts­balken i de delar det avser 32 kap. 1 och 1 a §§ och förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsbalken i de delar det avser 7 kap. 2 §. Dessa förslag är även föremål för ändringsförslag i proposition 2025/26:293 Skärpta regler för unga lagöverträdare, som bereds av justitieutskottet och som riksdagen avser att besluta om inom kort. Överlämnandet görs för att uppnå en lagteknisk samordning av förslagen. Socialutskottet svarar dock för den sakliga behand­lingen av de delar av förslagen som berör socialutskottets beredningsområde.

Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) informerade utskot­tet dels den 21 april 2026 om den kommande reformen För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, dels den 4 juni 2026 om de utredningar som för närvarande pågår eller vars betänkanden bereds när det gäller barn- och ungdomsfrågor.

I ärendet har utskottet tagit emot en skrivelse.

Utskottets överväganden

Inledning

Betänkandet är disponerat så att utskottet inleder med att behandla regeringens lagförslag tillsammans med två motionsyrkanden om att riksdagen ska avslå regeringens proposition och två motionsyrkanden med förslag om tillkänna­givanden till regeringen. Därefter behandlar utskottet övriga motionsyrkanden med förslag om tillkännagivanden till regeringen.

Propositionen

Regeringens lagförslag

I propositionen föreslås att den nuvarande lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, förkortad LVU, ersätts av en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga och en ny lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården.

Förslagen syftar till att åstadkomma en modern, tydlig och överskådlig lagstiftning som utgår från barnet som egen rättighetsbärare och som svarar mot de behov av skydd och stöd som barn och unga har i dag. Ett starkare barnrättsperspektiv föreslås bl.a. genom att barns och ungas rättigheter samlas i ett eget kapitel i lagarna. Dessutom föreslås att rätten till offentligt biträde förtydligas och utökas.

I den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga föreslås även en ny grund om omhändertagande för vård på grund av anknytning till familjehemmet. Detta föreslås för att åstadkomma ökad trygghet och stabilitet för barn som är placerade i familjehem. I detta syfte föreslås det också bli möjligt att i vissa fall avvisa en vårdnadshavares begäran om att ett omhänder­tagande ska upphöra. För att omhändertaganden bättre ska svara mot barns och ungas behov av skydd och vård föreslås också att förutsättningarna för vilka förhållanden i hemmet och vilka beteenden som kan utgöra grund för ett omhändertagande för vård ska justeras och kompletteras i vissa avseenden.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Redovisning av tillkännagivanden

I propositionen redovisar regeringen fyra tillkännagivanden från riksdagen. Med hänvisning till förslagen i propositionen bedömer regeringen att två till­kännagivanden om en ny LVU är tillgodosedda och att två andra om en bred översyn av tvångsvården respektive barnets bästa vid fortsatt vård enligt LVU är delvis tillgodosedda. I det följande ges en närmare beskrivning av reger­ingens redovisning av de fyra tillkännagivandena.

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om en ny LVU (bet. 2020/21:SoU19 punkt 1, rskr. 2020/21:187). Av tillkännagiv­andet följer att det är angeläget att förslagen i utredningsbetänkandet Barns och ungas rätt vid tvångsvård (SOU 2015:71) bereds skyndsamt. Utredningens förslag skulle enligt utskottet innebära ett stärkt barnrättsperspektiv och en ökad rättssäkerhet för barn i samhällets vård och särskilt för dem som behöver tvångsvård. Riksdagen har därefter återigen till­kännagett för regeringen det som utskottet anför om en ny LVU (bet. 2021/22:SoU33 punkt 4, rskr. 2021/22:322). Av tillkännagivandet följer att regeringen påminns om det tidi­gare tillkännagivandet. Genom förslagen i propositionen bedömer regeringen att dessa båda tillkännagivanden är tillgodosedda och därmed slutbehandlade.

Riksdagen har även tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om en bred översyn av tvångsvården (bet. 2020/21:SoU38, rskr. 2020/21:378). Av tillkännagivandet följer bl.a. att det är viktigt när det gäller tvångsvård av barn och unga att de som omhändertas får vara mer delaktiga i besluten och i vården så att deras rättigheter tillgodoses. Regeringen bedömer att förslaget om en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga, som genomsyras av ett starkt barnrättsperspektiv och betonar barn och unga som egna rättighetsbä­rare, tillgodoser tillkännagivandet i den del det gäller barn och unga i samhälls­vård. Regeringen avser att återkomma i fråga om övriga delar av tillkännagi­vandet. Regeringen anser att tillkännagivandet därmed inte är slutbehandlat.

Vidare har riksdagen tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om att regeringen med utgångspunkt i promemorian Barnets bästa vid fortsatt vård enligt LVU, och med beaktande av remissvaren, ska återkomma till riks­dagen med ett lagförslag som syftar till att stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten för barn och unga samt att regeringen årligen ska återkomma till riksdagen med information om hur arbetet med att stärka kvaliteten, barnrättsperspektivet och rättssäkerheten för barn och unga fortlöper (bet. 2022/23:SoU9, rskr. 2022/23:114). Av tillkännagivandet följer att samhället har ett stort ansvar för utsatta barn och unga. Detta ansvar är särskilt tydligt i fråga om barn och unga som befinner sig i samhällets vård. I promemorian Barnets bästa vid fortsatt vård enligt LVU lämnas förslag som syftar till att ytterligare stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten för barn och unga som vårdas enligt LVU. Regeringen bedömer att förslaget i propositionen om en ny grund för omhändertagande tillgodoser tillkännagivandet i den del som avser att åter­komma till riksdagen med lagförslag utifrån promemorian Bar­nets bästa vid fortsatt vård enligt LVU. Regeringen anser att tillkännagivandet därmed inte är slutbehandlat.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:4221 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 1 föreslås att riksdagen avslår proposition 2025/26:294 För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga. Motio­närerna välkomnar initiativet till en genomgripande översyn av LVU men anser att propositionen som helhet brister i såväl beredning som barnrättslig analys. Motionärerna lyfter bl.a. fram att utkastet till lagrådsremiss remit­terades den 1 december 2025 med sista svarsdag den 19 januari 2026. Eftersom remisstiden sträckte sig över jul och nyår, då remissinstanserna kan antas ha haft begränsad bemanning, blev den sju veckor långa remisstiden i praktiken betydligt kortare. Ett likalydande yrkande finns i motion 2025/26:4233 av Lorena Delgado Varas m.fl. (-) yrkande 1.

I kommittémotion 2025/26:4221 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrk­ande 2 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen snarast ska återkomma med ett förslag, motsvarande det i proposition 2025/26:294, om en ny grund för omhändertagande för vård på grund av barnets anknytning till familje­hemmet inarbetat i nuvarande LVU. Motionärerna påpekar att familjehemmet kan vara den tryggaste och mest stabila omsorgsmiljön för ett barn som har varit placerat under lång tid. Ett abrupt uppbrott kan få allvarliga konsekvenser för barnets hälsa och utveckling. Enligt motionärerna måste barnets rätt till kontinuitet, stabilitet och nära relationer kunna väga tyngre än i dag.

I motion 2025/26:4233 av Lorena Delgado Varas m.fl. (-) yrkande 2 före­slås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med en samlad, barnrättsbaserad reform av den statliga barn- och ungdomsvården som bygger på kunskap, delaktighet och rättssäkerhet, inte ökade tvångsåtgärder och en formaliserad kontrollapparat. De positiva delarna bör enligt motionärerna i stället genomföras inom ramen för en samlad och rättssäker reform som fullt ut utgår från barnkonventionen, barnets bästa och barns och ungas egna erfa­renheter.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar propositionen. Förslagen syftar till att åstadkomma en modern, tydlig och överskådlig lagstiftning som utgår från barnet som egen rättighetsbärare och som svarar mot de behov av skydd och stöd som barn och unga har i dag.

Regeringens beredning vid framtagandet av propositionen har ifrågasatts under beredningen i utskottet. Enligt utskottet finns det dock inte skäl att vidta ytterligare beredningsåtgärder. Utskottet anser alltså att underlaget är tillräckligt för att riksdagen ska kunna ta ställning till förslagen.

Regeringen föreslår bl.a. ändringar i 32 kap. 1 och 1 a §§ brottsbalken och 7 kap. 2 § socialförsäkringsbalken. Dessa förslag är även föremål för ändrings­förslag i proposition 2025/26:293 Skärpta regler för unga lagöverträdare, som bereds av justitieutskottet och som riksdagen avser att besluta om inom kort. För att uppnå en lagteknisk samordning mellan lagförslagen har de över­lämnats till justitieutskottet när det gäller beredningen av riksdagens beslut om att anta förslagen. Det bör dock understrykas att socialutskottet svarar för den sakliga behandlingen av de delar av förslagen som berör socialutskottets beredningsområde och tillstyrker dem i dessa delar. Detta innebär att social­utskottet förordar att riksdagen godtar det som utskottet anför om förslaget till lag om ändring i brottsbalken i de delar det avser 32 kap. 1 och 1 a §§ och förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsbalken i de delar det avser 7 kap. 2 §.

Sammanfattningsvis anser utskottet, av de skäl som anförs i propositionen, att riksdagen bör anta och godta regeringens lagförslag. Riksdagen bör därför bifalla propositionen och avslå motionerna 2025/26:4221 (MP) yrkande 1 och 2025/26:4233 (-) yrkande 1.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det inte finns skäl för någon åtgärd från riksdagen med anledning av motionerna 2025/26:4221 (MP) yrk­ande 2 och 2025/26:4233 (-) yrkande 2. Motionsyrkandena bör därför avslås.

Utskottet har inget att invända mot regeringens redovisning av hanteringen av riksdagens tillkännagivanden.

Propositionen

Krav på samtycke från barn som fyllt 15 år

Regeringen föreslår i propositionen att ett barns anknytning till det familjehem som barnet varit placerad i ska införas som en ny grund för omhändertagande för fortsatt vård. Den nya grunden ska omfatta barn som är omhändertagna för vård på grund av förhållanden i hemmet när dessa förhållanden har förändrats på ett så varaktigt och genomgripande sätt att omhändertagandet ska upphöra.

Det övergripande syftet med den nya omhändertagandegrunden är att kunna ta hänsyn till barnets behov av stabilitet och kontinuitet när ett omhänderta­gande upphör. Regeringen bedömer att barnet i sådana fall visserligen inte längre har något vårdbehov till följd av brister i hemförhållandena men att ett vårdbehov i stället kan ha uppkommit hos barnet till följd av omhänder­tagandet, vilket samhället därmed har ett ansvar för att tillgodose.

En av förutsättningarna för tillämpningen av den nya omhändertagande­grunden är att det kan antas att pla­ceringen i familjehemmet inte kan fortsätta med samtycke av barnets vård­nadshavare och, om barnet har fyllt 15 år, av barnet själv. När socialnämnden prövar om förutsättningarna för ett omhänder­tagande för vård enligt den nya grunden är uppfyllda ska den särskilt beakta bl.a. barnets inställning. I propositionen framhålls att barnets inställning är en självklar omständighet att beakta vid frågan om ett omhändertagande ska fortsätta. Barnets åsikter och inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Det framhålls emellertid också att vad som be­döms vara bäst för barnet inte alltid är detsamma som att barnet får som han eller hon vill eller uttrycker. Att barnets inställning anges som en omständighet att särskilt beakta innebär således inte att barnets vilja ska vara avgörande för beslutet. Det kan därmed enligt regeringen bli aktuellt att besluta i strid med vad barnet själv har uttryckt. Det är socialnämnden som, utifrån en helhets­bedömning av samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet, bedömer om barnet har en sådan anknytning till familjehemmet att det är bäst för barnet att stanna där.

Detta innebär enligt propositionen att det även ska vara möjligt att besluta om ett omhändertagande i strid med vad ett barn över 15 år vill. Regeringen bedömer dock att ett omhändertagande för vård på grund av anknytning i de allra flesta fall inte blir aktuellt om ett barn över 15 år inte själv vill stanna i familjehemmet. Regeringen anser att om barnet har fyllt 15 år så bör dess vilja inte frångås utan vägande skäl, vilket motsvarar vad som gäller vid beslut om flyttningsförbud. Även om ett omhändertagande mot barnets vilja endast bör komma i fråga i undantagsfall anser regeringen att bestämmelsen bör utformas på så sätt att det är socialnämnden som ytterst svarar för bedömningen av vad som är bäst för barnet. Detta är också, framhåller regeringen, i linje med vad som gäller för övriga omhändertaganden.

Stöd till vårdnadshavare och föräldrar

I den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga föreslår reger­ingen bestämmelser om umgänge med närstående och stöd till vårdnadshavare och föräldrar.

När det gäller umgänge vid ett omhändertagande har socialnämnden enligt den gällande bestäm­melsen i 14 § första stycket LVU ett uttryckligt ansvar för att tillgodose den unges behov av umgänge med vårdnadshavare och föräldrar så långt det är möjligt. Denna bestämmelse ska enligt regeringens förslag föras över till den nya lagen, där den utvidgas till att även omfatta um­gänge med syskon och andra närstående (7 kap. 1 §). I propo­sitionen hänvisar regeringen till uttalanden som gjordes i samband med att den nuvarande bestämmelsen infördes. I dessa uttalanden framhålls att en nära och god kon­takt mellan vårdnadshavare eller föräldrar och barnet under vårdtiden oftast är en viktig förutsättning för att barnet ska kunna utvecklas väl i familjehemmet och på sikt kunna återförenas med vårdnadshavarna eller föräldrarna. Vidare anges att bestämmelsen främst är tillämplig i de fall när barnets föräldrar inte gör tillräckligt stora ansträngningar för att träffa barnet under vårdtiden och att socialnämnden då har ett ansvar för att föräldrarna får stöd och hjälp att klara kontakten med barnet.

Regeringen framhåller att en förutsättning för umgänge är att det bedöms vara till barnets bästa och att hänsyn måste tas till barnets åsikter vid den bedömningen. Umgänget vid ett omhändertagande ska således i första hand vara till för barnet eller den unge, och det är hans eller hennes intressen som ska vara avgörande. För att barnets eller den unges önskemål ska få bättre genomslag vid frågor om umgänge föreslår regeringen att bestämmelsen om socialnämndens ansvar för barnets eller den unges umgänge ska ändras genom att uttrycket ”tillgodose den unges behov av umgänge” ersätts med att barnet eller den unge ska ”ges möjlighet till umgänge”.

När det gäller socialnämndens stöd till vårdnadshavare och föräldrar vid ett omhändertagande för vård anser regeringen att den befintliga bestämmelsen om detta i 22 kap. 10 § socialtjänstlagen bör tydliggöras och förstärkas. I den nya lagen ska därför en bestämmelse införas som anger att socialnämnden ska erbjuda vårdnadshavare och föräldrar stöd som kan bidra till att de blir delaktiga i vården av barnet eller utvecklas i sitt föräldraskap (7 kap. 4 §). Syftet med stödet är enligt propositionen att stärka vårdnadshavarna och för­äldrarna i deras nya roll och ge dem förutsättningar att fortsätta vara delaktiga i barnets liv. Av kommentaren till den nya bestämmelsen framgår att det t.ex. kan handla om att man behöver krisstöd för att bearbeta att barnet har flyttat från hemmet eller stöd för att upprätthålla kontakten med barnet.

I motiveringen till den nya bestämmelsen redogör regeringen för ett upp­drag om att stärka föräldraskapsstödet i samband med att barn placeras utanför det egna hemmet. I uppdraget, som regeringen har gett till Myndigheten för familjerätt och föräldra­skapsstöd och Socialstyrelsen, ingår att analysera och ta ställning till om det tillgängliga föräldraskapsstödet motsvarar föräldrarnas behov och om det är anpassat utifrån både föräldrarnas och barnets behov, däribland behovet av praktiskt stöd.

Omtanke om och aktning för barnets eller den unges person eller egenart

I propositionen redogör regeringen för att utredningen Barns och ungas rätt vid tvångsvård (SOU 2015:71) föreslår att den nya lagen ska kompletteras med att vården ska ges med omtanke och aktning för barnets eller den unges person och egenart. Detta för att betona vikten av ett respektfullt bemötande vid kontakten med socialtjänsten. Regeringen gör dock bedömningen att det inte bör införas en särskild bestämmelse om att vården ska ges med aktning för barnets eller den unges person eller egenart. Regeringen framför att respekt­fullt bemötande är en förutsättning för god kvalitet och påminner om att det av 5 kap. 1 § första stycket första meningen socialtjänstlagen följer att verk­samhet inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet. Regeringen föreslår även att en motsvarande bestämmelse om att vården ska vara av god kvalitet ska införas i den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga. Det ska bl.a. bidra till att kravet på god kvalitet synliggörs även vid ett omhändertagande för vård och att socialnämnden och de som har det direkta ansvaret för denna vård uppmärksammas på sin skyldighet att se till att kravet tillgodoses. Regeringen framhåller att utan ett bra bemötande vill och vågar inte människor söka stöd och hjälp vid behov. Regeringen pekar vidare på att bemötandet också har stor betydelse för enskildas tillit till och förtroende för socialtjänsten och att socialtjänsten riskerar att inte få ta del av den enskildes erfarenheter och önskemål om inte han eller hon uppfattar att bemötandet är respektfullt. Ett respektfullt bemötande är således enligt regeringen en förut­sättning för att vården ska vara av god kvalitet. I propositionen En före­byggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter (prop. 2024/25:89) bedömer regeringen att det inte går att nå upp till lagens krav på god kvalitet om inte enskilda bemöts på ett respektfullt sätt utifrån sina förutsättningar och behov. Att den enskilde ska bemötas med respekt framgår således redan av att vården ska vara av god kvalitet. Regeringen anser därför att bestämmelsen om respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet inte bör kompletteras med uttrycken omsorg och aktning.

I propositionen redogör regeringen även för att det av 6 kap. 1 § föräldra­balken följer att vård ska ges med aktning för barnets och den unges person och egenart. Den meningen ska markera att barnets rättigheter enligt föräldra­balken även ska respekteras när barnet omhändertas enligt den nya lagen. Regeringen konstaterar därför att det redan i dag således framgår av bestäm­melsens ordalydelse att barnets rättigheter ska respekteras vid vård utan sam­tycke. Regeringen påminner om att föräldrabalkens bestämmelser dessutom gäller för alla barn oavsett om de är omhändertagna eller inte.

Översyn av de särskilda befogenheterna

I propositionen föreslår regeringen bl.a. en ny lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. Regeringen redogör för att ett antal remissinstanser påtalar att Statens institutionsstyrelses (Sis) tillämpning av de särskilda befogenheterna återkommande har kritiserats av flera tillsyns­myndigheter och civilsamhällesorganisationer och att remissinstanserna därför anser att bestämmelserna inte bör föras över till en ny lag utan en översyn eller närmare analys. Regeringen framför att den kan ha förståelse för synpunkten men anser att den ordning som nu föreslås med en överföring av bestämmelserna om särskilda befogenheter till en särskild lag i princip är rent lagteknisk. I propositionen framhåller regeringen även att i den mån bestäm­melserna har utvidgats har det endast skett i syfte att modernisera och förenkla språket eller att stärka barnets eller den unges rättigheter. Regeringen konsta­terar vidare att det inte finns något beredningsunderlag när det gäller det som remissinsatserna efterfrågar i detta lagstiftningsärende. I sammanhanget på­minner regeringen också om att det pågår en översyn av verksamheten vid Sis i syfte att stärka den statliga barn- och ungdomsvårdens vårdande uppdrag och del i vårdkedjan (dir. 2024:13 och dir. 2025:95). En rättssäker tillämpning av de särskilda befogenheterna är en viktig del i att uppnå det syftet. Målsätt­ningen är också enligt regeringen att behovet av ingripande och skadliga tvångsåtgärder såsom avskiljningar ska minimeras genom en hög vårdkvalitet och en verksamhet som är anpassad för målgrupperna. Utredningen ska lämna sin redovisning den 11 augusti 2026. Regeringen pekar vidare på att Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) med anledning av ett regeringsuppdrag om alternativa metoder och arbetssätt till tvångsåtgärder har utvärderat interventioner för att förebygga och minska användningen av tvångsåtgärder inom både psykiatrisk vård och institutionsvård av barn och unga (S2022/04744 och S2023/02103). Rapporten slutredovisades den 11 de­cember 2025 och kan användas som underlag i det fortsatta arbetet med att minska användandet av tvångsåtgärder inom den statliga barn- och ungdoms­vården.

Motionerna

Krav på samtycke från barn som fyllt 15 år

I kommittémotion 2025/26:4218 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att barn över 15 år inte ska tvingas vara kvar i ett familjehem när de brister hos de biologiska föräldrarna som föranledde placeringen är undanröjda. Motionärerna anser att det inte kan vara till barnets bästa att ett barn som har fyllt 15 år och som själv inte vill stanna i ett familjehem efter att orsakerna till det ursprungliga omhändertagandet har upphört, ändå ska fortsätta att vara placerad i familjehemmet på grund av sin anknytning till det. Motionärerna motsätter sig därför regeringens lagförslag i den del det innebär att det blir möjligt att besluta om ett omhändertagande på grund av anknytning till familjehemmet i strid med vad ett barn som har fyllt 15 år vill.

Ett snarlikt förslag framställs av Maj Karlsson m.fl. (V) i kommittémotion 2025/26:4231 yrkande 1. Motionärerna anser att ett barns anknytning till fa­milje­hemmet inte ska kunna användas för att hålla kvar barnet mot dess vilja när de ursprungliga missförhållandena i hemmet har upphört. Det vore fel anser de att låta barnets anknytning till familjehemmet bli en självständig omhändertagandegrund som i praktiken stärker familjehemmets ställning på bekostnad av barnets rätt till familjeliv och barnets egen vilja. Motionärerna föreslår därför att regeringen ska återkomma med ett förslag som innebär att ett omhändertagande på grund av barnets anknytning till familjehemmet endast ska vara möjligt med barnets samtycke om barnet har fyllt 15 år.

Stöd till vårdnadshavare och föräldrar

I kommittémotion 2025/26:4218 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkan­de 1 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med för­slag för att stärka möjligheten till kontakt mellan barn och biologiska föräldrar när det är till barnets bästa. Motionärerna anser att sådana förslag behövs för att stödja kommunernas socialtjänst i arbetet med att, i enlighet med reger­ingens lagförslag, erbjuda vårdnadshavare och föräldrar stöd som kan bidra till att de blir delaktiga i vården av barnet eller utvecklas i sitt föräldraskap.

I motionens yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att den förstärkning av stödet till vårdnadshavare och föräldrar som regeringen föreslår behöver omfatta en ökad kunskap om våld och våldsutsatthet. Motionärerna anser att kompetensen inom socialtjänsten måste stärkas för att förebygga, upptäcka och förhindra våld och övergrepp. Det handlar om att öka kunskapen om olika typer av våld och övergrepp mot barn, om hur signaler om våldsutsatthet kan fångas upp och tolkas och om vilket stöd och vilka insatser som krävs i olika situationer. Ett stärkt stöd till vårdnadshavare och föräldrar ska enligt motionä­rerna helt utgå från barnets bästa och barnets rätt till en uppväxt fri från våld.

Bemötandefrågor

I kommittémotion 2025/26:4231 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag på hur insatser enligt den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga ska kompletteras med att vården ska ges med omtanke om och aktning för barnets eller den unges person eller egenart. Motionärerna framhåller att vård utan samtycke är ett av de mest ingripande beslut som staten kan fatta mot ett barn. Motionärerna anser därför att lagen måste vara tydlig med att vården inte bara ska vara rättssäker och av god kvalitet, utan också präglas av omtanke i det konkreta mötet med barnet.

Översyn av de särskilda befogenheterna

I kommittémotion 2025/26:4231 av Maj Karlsson m.fl. (V) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör ta initiativ till en särskild översyn av de särskilda befogenheterna inom den statliga barn- och ungdomsvården. Motionärerna framför att det är otillräckligt att i huvudsak föra över de nuvarande bestämmelserna om särskilda befogenheter till en ny lag utan en bredare översyn. En sådan översyn bör enligt motionärerna särskilt analysera hur tvångsåtgärder används i praktiken, hur barns rättigheter tillgodoses, hur funktionsrätts- och diskrimineringsperspektivet säkerställs, vilka förebygg­ande alternativ som finns och hur tvångsåtgärder kan minska.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har i betänkandets föregående avsnitt tillstyrkt regeringens lagför­slag, bl.a. förslaget att möjliggöra ett omhändertagande för vård på grund av anknytning till familjehemmet. När det gäller detta förslag vill utskottet under­stryka vad som framgår av propositionen om att även ett sådant omhänder­tagande ska tjäna till att tillgodose ett vårdbehov och att det är fråga om ett annat vårdbehov än det som låg till grund för det ursprungliga omhändertagan­det och placeringen i familje­hemmet. Det ska dessutom vara till barnets bästa att vården fortsätter.

I två motioner före­slås att barn som har fyllt 15 år måste ge sitt samtycke för att en fortsatt place­ring i familjehemmet på grund av anknytning ska kunna anses vara till barnets bästa och bli aktuell. Utskottet delar inte den uppfatt­ningen. Enligt den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga ska barnets inställning särskilt beaktas vid prövningen av om förutsättningarna för ett omhänder­tagande på grund av anknytning är uppfyllda. Utskottet anser dock, i likhet med vad regeringen framför i propositionen, att detta inte ska innebära att barnets inställning ska vara avgörande för om man ska kunna fatta beslut om ett omhänder­tagande på grund av anknytning till familjehemmet. I linje med vad som gäller vid andra beslut om omhänder­taganden är det socialnämnden som ska bedöma vad som är bäst för barnet med hänsyn till samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet.

Med det sagt uppmärksammar utskottet regeringens uttalanden om att barnets inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad, att det bör krävas vägande skäl för att besluta om en fortsatt placering i familje­hemmet i motsats till vad ett barn som har fyllt 15 år uttrycker som sin vilja och att sådana beslut mot ett barns vilja endast bör komma i fråga i undan­tagsfall.

Med detta avstyrker utskottet motionerna 2025/26:4218 (S) yrkande 2 och 2025/26:4231 (V) yrkande 1.

Intentionen i den svenska lagstiftningen är sedan länge att barn som pla­ceras utanför det egna hemmet ska återförenas med sina vårdnadshavare när syftet med vården har uppnåtts. Även om det successivt har införts regler som inne­bär avsteg från denna återföreningsprincip noterar utskottet att det fram­går av propositionen att utgångspunkten även fortsättningsvis ska vara att barnets bästa är att få växa upp hos sina föräldrar om det är möjligt och att ett omhän­dertagande för vård inte ska pågå längre än nödvändigt. För att bidra till att skapa förutsättningar för en återförening på sikt föreslår regeringen bestäm­melser om möjligheter till umgänge och om stärkt stöd till vårdnadshavare och föräldrar.

I en motion framförs att regeringen behöver till­godose behov av att dels stärka möjligheten till kontakt mellan barnet och dess biologiska föräldrar när det är till barnets bästa, dels höja socialnämndens förmåga att i sitt stöd till vårdnadshavare och föräldrar upptäcka och förhindra våld. Med anledning av dessa förslag hänvisar utskottet till vad som framförs i propositionen om betydelsen av en nära och god kontakt mellan vårdnadshavare eller föräldrar och barnet under vårdtiden. Det framgår också av propositionen att det stöd som ska erbjudas vårdnadshavare och föräldrar omfattar stöd för att upprätt­hålla kontakten med barnet och att en förutsättning för umgänge är att det bedöms vara till barnets bästa.

Utskottet noterar vidare att regeringen genom ett myndig­hetsuppdrag har inlett ett arbete för att stärka föräldraskapsstödet före, under och efter en place­ring av barn utanför det egna hemmet. I begreppet föräldra­skapsstöd ingår enligt uppdraget insatser, aktivi­teter och verksamheter som riktas till föräldrar i syfte att stärka deras föräldra­förmåga och relationen mellan förälder och barn. När uppdraget genomförs ska kunskap hämtas in från bl.a. Barnafrid vid Linköpings universitet, som är nationellt centrum för kunskap om våld mot barn.

Därutöver noterar utskottet att regeringen den 9 juli 2026 gav ett uppdrag till Socialstyrelsen (S2026/01484) att ta fram och sprida information, utarbeta vägledande material samt genomföra kunskapshöjande insatser för yrkesverk­samma inom socialtjänsten för att förbereda införandet av de nya bestämmel­ser om stärkt skydd för barn och unga som föreslagits i den proposition som utskottet be­handlar i detta betänkande och i proposition 2025/26:295 Förebyg­gande insat­ser inom socialtjänsten till skydd för barn och unga vid bristande medverkan, som utskottet behandlar i betänkande 2025/26:SoU39.

Utskottet uppmärksammar också att regeringen den 30 juli 2026 antog en nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn (S2026/01542). Samtidigt fattade regeringen beslut om ett antal myndighetsuppdrag, bl.a. ett uppdrag till flera myndigheter att etablera en nationell samordningsstruktur för arbetet med strategin (S2026/01538) och ett uppdrag till Socialstyrelsen att genomföra en informationssatsning till allmänheten om våld mot barn och om hur det kan förebyggas.

Med hänvisning till detta anser utskottet att det saknas anledning för riksdagen att ta initiativ enligt förslagen i motion 2025/26:4218 (S) yrkandena 1 och 3, vilka utskottet därmed avstyrker.

I ett motionsyrkande framförs ett önskemål om att komplettera den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga med särskilda bestäm­melser om att vården ska ges med omtanke om och aktning för barnets eller den unges person eller egenart. I propositionen gör regeringen bedömningen att regelverket inte bör kompletteras med uttrycken omsorg och aktning för barnets eller den unges person eller egenart. Utskottet vill peka på det som regeringen framför om att den enskilde ska bemötas med respekt redan framgår av att vården ska vara av god kvalitet. Vidare anför regeringen att det redan i dag framgår av föräldrabalken att barnets rättigheter ska respekteras vid vård utan samtycke och att en sådan justering därför inte skulle tillföra något nytt. Utskottet delar regeringens bedömning och finner därmed inte heller att det finns skäl att föreslå någon åtgärd från riksdagen med anledning av förslaget. Utskottet vill dock i sammanhanget framhålla betydelsen av ett respektfullt bemötande utifrån den enskildes förutsättningar och behov. Detta är enligt utskottets uppfattning också en förutsättning för att vården ska vara av god kvalitet på så sätt som föreskrivs i socialtjänstlagen och som även före­slås införas i den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga. Utskottet avstyrker därmed förslaget i motion 2025/26:4231 (V) yrkande 2.

I ett motionsyrkande efterfrågas en översyn av de särskilda befogenheterna för den statliga barn- och ungdomsvården. I propositionen framhåller reger­ingen att den överföring som föreslås av bestämmelserna om särskilda befo­genheter till en särskild lag i princip är rent lagteknisk. Regeringen konstaterar även att det inom ramen för det här lagstiftningsärendet inte heller finns något beredningsunderlag för en översyn av de särskilda befogenheterna. Utskottet finner inte anledning att göra en annan bedömning. Utskottet påminner dock i sammanhanget om att det pågår en översyn av verksamheten vid Sis, som ska redovisas i augusti 2026, i syfte att stärka den statliga barn- och ungdoms­vårdens vårdande uppdrag och del i vårdkedjan och att SBU nyligen har genomfört en utvärdering av alternativa metoder och arbetssätt till tvångs­åtgärder. Mot denna bakgrund anser utskottet att det saknas skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av förslaget i motion 2025/26:4231 (V) yrkande 3, vilket utskottet därmed avstyrker.

Propositionen

Regeringen bedömer att de föreslagna lagändringarna bör följas upp och utvärderas. Uppföljningen bör syfta till att analysera tillämpningen av de nya bestämmelserna och så långt det är möjligt analysera resultaten för enskilda och kommuner samt tillvarata andra erfarenheter. Reformen bör även följas upp för att utvärdera om den har fått en ändamålsenlig och proportionerlig utformning och lett till avsedd effekt. För att det ska vara möjligt att utvärdera förslagen behöver en viss tid ha förflutit efter det att de har trätt i kraft. Regeringen avser därför att följa utvecklingen och återkomma när det gäller uppföljningen och utvärderingen av reformen.

Motionen

I kommittémotion 2025/26:4221 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om utvärdering av den nya grunden för omhän­dertagande för vård på grund av barnets anknytning till familjehemmet. Motionärerna anser att den nya grunden för omhändertagande bör följas upp och utvärderas fem år efter ikraftträdandet. En sådan utvärdering bör exem­pelvis kunna analysera antalet beslut som fattats med stöd av den nya grunden, barns erfarenheter och regionala skillnader.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att regeringen bedömer att de föreslagna lagändringarna bör följas upp och utvärderas. Enligt regeringen behöver en viss tid ha förflutit efter det att förslagen har trätt i kraft för att det ska vara möjligt att utvärdera dem. Regeringen avser därför att följa utvecklingen och återkomma när det gäller uppföljningen och utvärderingen av reformen. Utskottet delar reger­ingens bedömning.

Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte finns skäl att föreslå någon åtgärd från riksdagen med anledning av motionsyrkandet. Motionsyrkandet bör därmed avslås.

Reservationer

Ställningstagande

Inledningsvis anser jag att riksdagen bör avslå proposition 2025/26:294 För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga. Jag välkomnar initiativet till en genomgripande översyn av LVU men anser att propositionen som helhet brister i såväl beredning som barnrättslig analys. Jag vill bl.a. lyfta fram att utkastet till lagrådsremiss remitterades den 1 december 2025 med sista svarsdag den 19 januari 2026. Eftersom remisstiden sträckte sig över jul och nyår, då remissinstanserna kan antas ha haft begränsad bemanning, blev den sju veckor långa remisstiden i praktiken betydligt kortare.

Vidare anser jag att regeringen snarast ska återkomma med förslag, motsvarande det i propositionen, om att en ny grund för omhändertagande för vård på grund av barnets anknytning till familjehemmet ska inarbetas i nuvarande LVU. För ett barn som har varit placerat under lång tid kan familjehemmet vara barnets tryggaste och mest stabila omsorgsmiljö. Ett abrupt uppbrott kan få allvarliga konsekvenser för barnets hälsa och utveckling. Enligt min mening måste barnets rätt till kontinuitet, stabilitet och nära relationer kunna väga tyngre än i dag.

 

Ställningstagande

En förutsättning för ett omhändertagande för vård på grund av anknytning till familjehemmet ska enligt regeringens förslag vara att det kan antas att placer­ingen i familjehemmet inte kan fortsätta med samtycke av barnets vårdnads­havare och, om barnet har fyllt 15 år, av barnet själv.

I remissförfarandet fram­förde ett antal remissinstanser kritik mot att det ska kunna fattas beslut om ett om­händertagande på grund av anknytning mot barnets vilja när barnet har fyllt 15 år. Socialstyrelsen och Rädda Barnen framförde t.ex. att det inte kan vara till barnets bästa att bo kvar om det inte längre finns något vårdbehov och barnet inte vill stanna kvar i familjehemmet.

Inte heller vi anser att det kan vara till barnets bästa att ett barn som har fyllt 15 år tvingas bo kvar i ett familjehem mot sin vilja om de brister i hemför­hållandena som var anledningen till den ursprungliga placeringen i familje­hemmet inte längre finns. Det vore fel att låta anknytningen till familjehemmet bli en självständig grund för tvångsomhändertagande som i praktiken stärker familjehemmets ställning på bekostnad av barnets rätt till familjeliv och barnets egen vilja.

Vi motsätter oss således regeringens förslag i denna del och anser att reger­ingen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med förslag som innebär att barnets samtycke ska vara en förutsättning för ett omhändertagande för vård på grund av anknytning till familjehemmet när omhändertagandet avser ett barn som har fyllt 15 år.

 

Ställningstagande

Vid omhändertaganden för vård av barn med placering i en annan familj finns som huvudregel en intention att barnet och vårdnadshavarna ska återför­enas. Att vårdnadshavare och föräldrar får stöd kan ha stor betydelse för att de ska finnas kvar i det omhändertagna barnets liv, vilket bidrar till förutsätt­ningarna för en återförening på sikt. Det är därför välkommet att regeringen har före­slagit att stödet till vård­nadshavare och föräldrar ska stärkas genom en ny bestämmelse om att social­nämnden ska erbjuda vårdnadshavare och föräldrar stöd som kan bidra till att de blir delaktiga i vården av barnet eller utvecklas i sitt föräldra­skap. För att stödja kommunernas socialtjänst i arbetet med att stötta vårdnads­havare och föräldrar bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag som stärker möjligheten till kontakt mellan barnet och dess biologiska föräldrar när det är till barnets bästa.

En aspekt som saknas i regeringens förslag om stärkt stöd till vårdnads­havare och föräldrar är att stödet fullt ut måste utgå från barnets bästa och barnets rätt till en uppväxt fri från våld. För att säkerställa en sådan utgångs­punkt måste socialnämnden ha en god förmåga att upptäcka och förhindra våld och övergrepp. Detta kräver insatser för att höja socialnämndens kunskap om olika typer av våld och övergrepp mot barn, hur signaler om våldsutsatthet kan fångas upp och tolkas samt vilket stöd och vilka insatser som krävs i olika situationer. Regeringen har, som framgår av propositionen, fattat beslut om ett myn­dighetsuppdrag om stärkt föräldraskapsstöd före, under och efter en placering av barn utanför det egna hemmet. Utöver detta bör regeringen vidta åtgärder för att öka socialnämndens kunskap om våld och våldsutsatthet som ett led i arbetet med att stärka stödet till vårdnadshavare och föräldrar.

 

Omtanke om och aktning för barnets eller den unges person och egenart

Ställningstagande

Jag anser att det är olyckligt att regeringen har valt att inte följa utredningen Barns och ungas rätt vid tvångsvård (SOU 2015:71) när det gäller förslaget om att komplettera den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga med att vården ska ges med omtanke om och aktning för barnets eller den unges person eller egenart. Jag vill också peka på att inom ramen för remissförfarandet framförde bl.a. Barnombudsmannen att barn som har vårdats enligt LVU återkommande har beskrivit brist på omtanke, omsorg och respekt samt att det finns en tydlig skillnad mellan god kvalitet i teorin och barns faktiska erfarenheter i praktiken. Jag anser därför att lagen måste vara tydlig med att vården inte bara ska vara rättssäker och av god kvalitet, utan att den också ska präglas av omtanke i det konkreta mötet med barnet. Enligt min uppfattning är generella formuleringar om god kvalitet inte tillräckliga. Jag anser därför att regeringen bör återkomma med ett förslag där insatser enligt den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga ska kompletteras med att vården ska ges med omtanke om och aktning för barnets eller den unges person eller egenart.

 

Översyn av de särskilda befogenheterna

Ställningstagande

Vi anser att det är otillräckligt att göra som regeringen föreslår i propositionen och föra över de nuvarande bestämmelserna om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården till en ny lag utan att göra en bredare översyn av om dessa är nödvändiga, proportionerliga, rättssäkra och förenliga med barnets rättigheter. Vi vill peka på att inom ramen för remissförfarandet har flera remissinstanser också påtalat att både tillsynsmyndigheter och civilsamhällesorganisationer återkommande har kritiserat Sis tillämpning av de särskilda befogenheterna. I propositionen konstaterar regeringen att det inte finns något beredningsunderlag i detta lagstiftningsärende för en översyn av de särskilda befogenheterna. Vi menar att detta är ett problem. Vi anser därför att regeringen bör ta initiativ till en särskild översyn av de särskilda befogenheterna inom den statliga barn- och ungdomsvården. En sådan översyn bör bl.a. analysera hur tvångsåtgärder används i praktiken, hur barns rättigheter tillgodoses, hur funktionsrätts- och diskrimineringsperspektivet säkerställs, vilka förebyggande alternativ som finns och hur tvångsåtgärder kan minska.

 

Ställningstagande

Jag anser att regeringen bör se över frågan om utvärdering av den nya grunden för omhändertagande för vård på grund av barnets anknytning till familje­hemmet. Jag anser att den nya grunden för omhändertagande bör följas upp och utvärderas fem år efter ikraftträdandet. En sådan utvärdering bör exempelvis kunna analysera antalet beslut som fattats med stöd av den nya grunden, barns erfarenheter och regionala skillnader.

Särskilt yttrande

Jag står bakom förslaget att bifalla propositionen, men vill påpeka att det är viktigt att följa upp den lagstiftning, de förordningsändringar och de regler­ingsbrev som det hittills har fattats beslut om inom barn- och ungdomsområdet samt inom socialtjänst- och justitieområdet.

Det är angeläget att kunna se att det som hittills har gjorts har lett till att färre barn far illa eller hamnar hos kriminella aktörer. Det behövs för att avgöra vad som behöver ändras, tas bort eller läggas till för att nå ett samhälle där barn och unga får det stöd de behöver och där inga barn ska fara illa framöver.

Jag kommer att fortsätta att noga följa arbetet med dessa frågor och åter­komma med förslag om det finns skäl för det.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag