HD01SoU32: Stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård

Socialutskottets betänkande 2025/26:SoU32

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i hälso- och sjuk­vårdslagen. Förslagen innebär att kommunerna inte ansvarar för sådan hälso- och sjukvård som ges av läkare, men att de ska få anlita läkare i verksamheter inom den kommunala hälso- och sjukvården. Vidare föreslår regeringen att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska bemyndigas att meddela föreskrifter om ut­form­ningen av och innehållet i avtal om läkar­medverkan. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2026.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns två reservationer (S, V, C, MP).

Behandlade förslag

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Avslag på propositionen, punkt 1 (V)

2. Regeringens lagförslag, punkt 2 (S, V, C, MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:216 Stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård samt tre följdmotioner. Regeringens förslag till riksdagsbeslut och förslagen i motionerna redovisas i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om proposition.

Utskottets överväganden

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen en ändring i 12 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), förkortad HSL, som innebär att kommunen inte ansvarar för sådan hälso- och sjukvård som ges av läkare. I 12 kap. 3 § HSL föreslår regeringen en ändring som innebär att kommunerna ska få anlita läkare i de verksamheter som avser den kommunala hälso- och sjukvården.

Vidare föreslår regeringen att det i 16 kap. 1 § HSL ska föras in ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om ut­form­ningen av och innehållet i avtal om läkarmedverkan.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2026.

Ansvarsfördelning mellan huvudmännen

En majoritet av remissinstanserna avstyrker eller är kritiska till förslaget, och för fram att förslaget t.ex. kan medföra att det blir en oklar fördelning av det medicinska ansvaret för patienter, att det kan byggas upp parallella organi­sationer, att resursanvändningen kan bli ineffektiv och att de samlade resurserna kan påverkas negativt.

Regeringen anser inte att en ny befogenhet för kommunerna att anlita läkare medför att fördelningen av det medicinska ansvaret för patienter blir oklar. Kommunernas befogenhet att anlita läkare ger dem ökad flexibilitet när det gäller att säkerställa tillgång till läkare och därmed ytterst att tillhandhålla vård efter behov och av god kvalitet, vilket är i linje med de grundläggande princi­perna i hälso- och sjukvårdslagen. Regeringen delar inte heller remiss­instansernas uppfattning att det förhållandet att kommunerna får anlita läkare medför att parallella organisationer kommer att uppkomma eller att resursanvändning blir mindre effektiv, om en kommun, inom ramen för sitt sjukvårdsuppdrag, erbjuder patienter hälso- och sjukvård som ges av läkare. Kommunerna som huvudmän för hälso- och sjukvården får nämligen själva avgöra om de önskar anlita läkare för att tillgodose behovet av läkare inom den egna kommunala hälso- och sjukvården. Huvudmannaskapet och den grundläggande ansvarsfördelningen mellan regioner och kommuner förblir oförändrad. Det innebär att kommunernas frivilliga möjlighet att anställa läkare inte i någon del ska påverka regionernas grundläggande ansvar för läkarmedverkan i kommunal hälso- och sjukvård.

Några remissinstanser framför att ett system med kommunala läkare måste förhålla sig till reglerna om vårdval och fast läkarkontakt. I dag har alla patienter en rätt att själva välja vårdcentral och en egen läkare. Detta faktum innebär ibland praktiska problem, särskilt för patienter som är inskrivna i ett särskilt boende. Regionens ansvar för läkarmedverkan ska kvarstå oförändrat oavsett om en kommunal läkare har anställts eller inte. För patienterna i den kommunala hälso- och sjukvården gäller att de precis som i dag kommer att vara listade på en regional vårdcentral och ha sin fasta läkarkontakt där.

Huvudmannaskapet för hälso- och sjukvården är redan i dag delat mellan kommuner och regioner. Regeringen avser att följa lagförslagets konsekvenser för hälso- och sjukvården.

Jämlik vård

Flera remissinstanser anser att förslaget riskerar att leda till en mer ojämlik vård. Mot bakgrund av att ansvaret för att tillhandhålla läkarinsatser även fortsättningsvis ligger kvar hos regionerna bedömer regeringen, i motsats till remissinstanserna, att ett sådant förslag inte medför en ojämlik vård. Att erbjuda en behovsanpassad och effektiv hälso- och sjukvård av god kvalitet som ska vara jämlik och jämställd är en central målsättning och något som regeringen kontinuerligt arbetar för att uppnå. Det sker bl.a. inom ramen för arbetet med omställningen till en god och nära vård och en utbyggd primärvård samt regeringens satsning på kvinnors hälsa.

Regeringen anser att det förhållandet att kommunerna har olika förutsättningar för att anställa läkare inte bör hindra de kommuner som vill och har förutsättningar för det att på egen hand anlita läkare. Vad gäller de mindre kommunernas möjligheter att anställa läkare kan samarbeten mellan kommuner vara en framkomlig väg för att möjliggöra det. Det kan exempelvis ske inom ramen för kommunalförbunden.

Kompetensförsörjning och rekryteringsproblem

Flera remissinstanser för fram att förslaget kan bidra till att förvärra befintliga problem med att rekrytera läkare då kommuner och regioner skulle konkurrera om samma personalresurser som det redan i dag råder brist på. Regeringen är väl medveten om att det råder brist på personal inom flertalet legitimationsyrken, inklusive läkare, och att tillgången till sådan personal varierar över landet. Bristen på läkare förväntas dock kvarstå framöver och är därmed en realitet som kommuner och regioner behöver förhålla sig till. Regeringen anser att problem med att rekrytera läkare inte bör utgöra ett tillräckligt skäl för att kommunerna inte ska ha befogenhet att anlita läkare i den kommunala hälso- och sjukvården.

Praktiska utmaningar

Regeringen instämmer i huvudsak i det som utredningen och flera remissinstanser framför om att det kan finnas utmaningar som kan behöva hanteras. Det kan t.ex. handla om tillgång till laboratorium för provtagning, lokaler och teknisk utrustning samt om ansvar för och utformning av vård under jourtid. Regeringen bedömer att kommuner och regioner har kunskap om dessa utmaningar samt kompetens och förutsättningar för att hantera dessa i det fall det blir aktuellt. Regeringen konstaterar också att även i de fall då en kommun anlitar läkare i den kommunala hälso- och sjukvården så behöver kommunen, i egenskap av huvudman och vårdgivare, säkerställa att den hälso- och sjukvård som läkaren utför följer gällande regleringar. Befintliga regleringar som gäller för all hälso- och sjukvård gäller även i de fall då kommuner anlitar läkare. De bestämmelser om journalföring och behandling av personuppgifter som avser patienter gäller även för kommunal hälso- och sjukvård som utförs av läkare som kommuner anlitar.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:4081 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) föreslås att riksdagen ska avslå regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) i de delar det avser 12 kap. 1 och 3 §§. Ett likalydande yrkande framförs i kommittémotion 2025/26:4094 av Christofer Bergenblock m.fl. (C).

I kommittémotion 2025/26:4083 av Karin Rågsjö m.fl. (V) föreslås att riksdagen ska avslå propositionen. Med hänvisning till remissutfallet framför motionärerna att regeringens förslag bl.a. skulle skapa parallella vårdstrukturer, otydlig ansvarsfördelning och ekonomiska ojämlik­heter mellan vårdcentraler inom samma region samt leda till ojämlik vård.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar regeringens förslag om att ge kommunerna befogenhet att anlita läkare. Som regeringen anför medför förslaget ökad flexibilitet när det gäller kommunernas möjligheter att säkerställa tillgång till läkare och därmed ytterst att tillhandhålla vård efter behov och av god kvalitet. Utskottet konstaterar också att förslaget inte innebär att ansvarsfördelningen mellan regioner och kommuner ändras eller att det kommer att skapas parallella organisationer. Kommunerna får själva avgöra om de önskar anlita läkare för att tillgodose behovet av läkare inom den egna kommunala hälso- och sjukvården. Kommunerna ska emellertid inte ansvara för sådan hälso- och sjukvård som ges av läkare. Regionens ansvar för läkarmedverkan ska kvarstå oförändrat oavsett om en kommunal läkare har anställts eller inte. För patienterna i den kommunala hälso- och sjukvården gäller att de precis som i dag kommer att vara listade på en regional vårdcentral och ha sin fasta läkarkontakt där. Utskottet ser positivt på att regeringen avser att följa lagförslagets konsekvenser för hälso- och sjukvården.

Vidare anser utskottet inte att det förhållandet att landets kommuner har olika förutsättningar att anlita läkare innebär att förslaget leder till att vården blir ojämlik. Utskottet instämmer i det regeringen anför om möjligheten till samarbete mellan kommuner. Utskottet delar även regeringens uppfattning om att problem med att rekrytera läkare inte bör utgöra ett tillräckligt skäl för att kommunerna inte ska ha befogenhet att anlita läkare i den kommunala hälso- och sjukvården. Inte heller de praktiska utmaningar som kan uppstå kring bl.a. provtagning och teknisk utrustning bör utgöra hinder för att förslagen genomförs. Därmed anser utskottet att riksdagen bör anta regeringens lag­förslag av de skäl som framgår av propositionen och avslå motion 2025/26:4083 (V). Av samma skäl bör riksdagen avslå motionerna 2025/26:4081 (S) och 2025/26:4094 (C).

Reservationer

Ställningstagande

Kommunal hälso- och sjukvård ska fungera väl och bedrivas med hög kvalitet av personal med kompetens och erfarenhet av bl.a. äldres behov av vård. Jag anser också att primärvården behöver förstärkas med fler specialister i allmän­medicin. Regeringens förslag riskerar dock att skapa parallella vård­strukturer och en otydlig ansvars­fördelning mellan huvudmännen. Jag ser också att förslaget kan skapa ekonomiska ojämlikheter mellan kommunerna. Riksdagen bör avslå propositionen i dess helhet.

 

Ställningstagande

Patienter i den kommunala hälso- och sjuk­vården tillhör de mest sköra och har ofta komplexa vårdbehov. Vi delar därför regeringens ambition om att stärka den medicinska kompetensen i kommunal hälso- och sjukvård. Propositionen har emellertid mottagit stark och omfattande kritik från en majoritet av remiss­instanserna. Vi instämmer i den oro som dessa aktörer framför och anser bl.a. att regeringens förslag om att kommuner ska få anställa läkare för patientnära kliniskt arbete riskerar att skapa dubbla och ineffektiva strukturer, urholka regionernas ansvar och leda till en mer ojämlik vård i landet. Därför anser vi att riksdagen bör avslå propositionen i de delar som avser 12 kap. 1 och 3 §§ hälso- och sjukvårdslagen.

Vi anser att riksdagen bör anta regeringens förslag om ett bemyn­digande att meddela föreskrifter om utformningen av avtal om läkar­medverkan mellan regioner och kommuner. Genom tydligare och mer enhetliga avtal kan vi säkerställa att regionerna tar sitt ansvar utan att skapa splittrade organisationer.

 

bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag