HD01SfU37: Skärpta villkor för anhöriginvandring

Socialförsäkringsutskottets betänkande 2025/26:SfU37

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i bl.a. utlännings­lagen. Förslagen innebär bl.a. följande. Reglerna om vem som kan beviljas uppehållstillstånd som anhörig anpassas till EU:s rättsliga miniminivåer. Olika regler ska gälla i fråga om möjligheten att vara anknytningsperson för svenska medborgare, andra nordiska medborgare och personer med permanent uppe­hållsrätt respektive för personer med uppehållstillstånd. För att uppehållstill­stånd ska kunna beviljas på grund av anknytning till en person som har tidsbe­gränsat uppehålls­tillstånd ska det som huvudregel krävas att anknytnings­personen har vistats med uppehållstillstånd i Sverige i minst två år. Undantag ska bl.a. gälla för ensamkommande barn och för flyktingar i vissa situationer. Försörj­ningskravet för anhöriginvandring skärps. Bland annat ska försörj­ningskrav gälla i fler situationer. Kravet ska gälla även vid en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd. Vidare anpassas reglerna om uppehållstillstånd för nära anhöriga utanför kärnfamiljen för förlängnings­situationer. Det innebär bl.a. att den som är under 21 år och tidigare har bevil­jats uppehållstillstånd på grund av anknytning som barn, men som har fyllt 18 år, ska kunna beviljas uppehållstillstånd. Även möjligheterna för vissa anhöriginvandrare att ansöka om uppehållstillstånd inifrån Sverige utökas tillfälligt.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2026 med vissa övergångsbestämmelser. Förslagen om tillfälligt utökade möjligheter för vissa anhöriginvandrare att ansöka om och beviljas uppehållstillstånd och arbetstillstånd inifrån Sverige liksom möjligheten att besluta om inhibition av ett beslut om utvisning avseende sådana utlänningar ska upphöra att gälla den 1 januari 2028.

Utskottet anser att riksdagen ska avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns 16 reservationer (S, V, C, MP) och sju särskilda yttranden (V, C, MP).

Utskottet föreslår att ärendet avgörs trots att betänkandet har varit till­gängligt kortare tid än två vardagar före den dag då det behandlas.

Behandlade förslag

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Utskottets ställningstagande

Framtida utformning av lagstiftningen m.m.

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Uppehållstillstånd på grund av anknytning, punkt 1 (S, C)

2. Uppehållstillstånd på grund av anknytning, punkt 1 (V, MP)

3. Krav på vistelsetid, punkt 2 (S, V, C, MP)

4. Försörjningskrav, punkt 3 (S, V, C, MP)

5. Försörjningskrav för familjemedlemmar till forskare, punkt 4 (S, V, C, MP)

6. Lagförslaget i övrigt, punkt 5 (V)

7. Lagförslaget i övrigt, punkt 5 (MP)

8. Möjlighet till uppehållstillstånd, punkt 6 (S, V, C, MP)

9. Familjeåterförening utan biologiskt släktskap, punkt 7 (V, C, MP)

10. Uppehållstillstånd för unga vuxna i vissa situationer, punkt 8 (S, V, C, MP)

11. Andra frågor om uppehållstillstånd för unga vuxna, punkt 9 (V, C, MP)

12. Rätt till studiestöd, punkt 10 (V, MP)

13. Frågor om försörjningskravet, punkt 11 (S)

14. Frågor om försörjningskravet, punkt 11 (V, C, MP)

15. Utvärdering och översyn av lagförslagen, punkt 12 (S, V, C, MP)

16. Behov av övrig utvärdering och översyn, punkt 13 (V, C, MP)

Särskilda yttranden

1. Uppehållstillstånd på grund av anknytning, punkt 1 (MP)

2. Krav på vistelsetid, punkt 2 (V)

3. Krav på vistelsetid, punkt 2 (C)

4. Krav på vistelsetid, punkt 2 (MP)

5. Försörjningskrav, punkt 3 (V)

6. Försörjningskrav, punkt 3 (MP)

7. Lagförslaget i övrigt, punkt 5 (MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Bilaga 3
Reservanternas lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:301 Skärpta villkor för anhöriginvandring samt 57 yrkanden i följdmotioner.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut och förslagen i motionerna finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2 och reservanternas lagförslag i bilaga 3.

I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till reger­ingens beslut om proposition.

Utskottets överväganden

Propositionen

Regeringen föreslår att anknytningspersoner ska delas in i två huvudkate­gorier, dels svenska medborgare, andra nordiska medborgare och personer med permanent uppehållsrätt, dels personer med uppehållstillstånd. I vissa avseenden ska skilda regler gälla för de olika kategorierna när det gäller möj­ligheten att vara anknytningsperson. För att en person i den sistnämnda katego­rin ska kunna vara anknytningsperson enligt 5 kap. utlänningslagen ska det krävas att personen är bosatt i Sverige och antingen har permanent uppehålls­tillstånd eller tidsbegränsat uppehållstillstånd med en giltighetstid om minst ett år. En person som inte har välgrundade utsikter att beviljas var­aktigt uppehållstillstånd ska inte kunna vara anknytningsperson. I fråga om ensam­kommande barn ska kravet på att barnet ska vara ogift för att kunna vara anknytningsperson i förhållande till sina föräldrar tas bort.

För anknytningspersoner som är subsidiärt skyddsbehövande ska reglerna vara fakultativa och innebära en möjlighet för vissa anhöriga att beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Även reglerna om uppehållstillstånd för anhöriga till svenska medborgare eller medborgare i något annat nordiskt land eller till en person som har permanent uppehållsrätt ska vara fakultativa. Reglerna om uppehållstillstånd för föräldrar till ensamkommande barn ska även i fortsättningen vara tving­ande i fråga om barn som har flyktingstatus. När det gäller barn med status som subsidiärt skyddsbehövande ska reglerna däremot i stället vara fakultativa.

När det gäller barn som inte är gemensamma ska det krävas att anknyt­ningspersonen eller dennes make eller sambo är vårdnadshavare för barnet. Kravet på att ett barn ska vara ogift för att kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning ska tas bort.

När det gäller anknytningspersoner med uppehållstillstånd i Sverige ska möjligheten att bevilja uppehållstillstånd för en blivande make eller sambo begränsas till de fall där förhållandet etablerats i hemlandet och det har funnits synnerliga svårigheter för paret att leva tillsammans där på grund av att förhållandet inte accepterats.

Det ska även i fortsättningen finnas en ventil som ger möjlighet att bevilja uppehållstillstånd på grund av särskild anknytning till Sverige om det finns synnerliga skäl. Det ska inte längre finnas en särskild bestämmelse om uppehållstillstånd för utlänningar som har svenskt ursprung eller som under lång tid har vistats i Sverige med uppehållstillstånd.

Reglerna om uppehållstillstånd för nära anhöriga utanför kärnfamiljen ska enligt regeringens förslag bli bättre anpassade för förlängningssituationer. Det ska gälla sådana situatio­ner som rör unga vuxna som tidigare har beviljats uppehållstillstånd på grund av anknytning som barn, men som har fyllt 18 år. Uppehållstillstånd ska kunna beviljas i en sådan situation om utlänningen är under 21 år. Uppehållstillstånd ska också kunna beviljas om utlänningen ingår i samma hushåll som anknytningspersonen och det finns ett särskilt beroende­förhållande mellan dem. Det ska då inte finnas något krav på att beroendeför­hållandet ska ha uppkommit i hemlandet. Ett uppehållstillstånd ska inte kunna återkallas på grund av att förutsättningarna för uppehållstillståndet inte längre är uppfyllda, när det finns förutsättningar att besluta om uppehållstillstånd av dessa slag.

Regeringen föreslår vidare att en utlänning som efter den 1 oktober 2023 har haft uppehållstillstånd på grund av anknytning i egenskap av barn till en förälder eller till förälderns make eller sambo ska kunna ansöka om och bevil­jas uppehållstillstånd på annan grund och arbetstillstånd inifrån Sverige. För en sådan person ska en ansökan om uppehållstillstånd efter inresan i Sverige få bifallas utan hinder av ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut om det beslutet fick laga kraft den 1 januari 2025 eller senare. Migrationsverket, en migra­tionsdomstol och Migrationsöverdomstolen ska få besluta om inhibition av beslutet att utvisa utlänningen.

För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas på grund av anknytning till en person som har tidsbegränsat uppehållstillstånd ska det som huvudregel krävas att anknytningspersonen har vistats med uppehållstillstånd i Sverige sedan minst två år, när ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning ges in. Kravet ska inte gälla vid tillämpning av regler om anhöriginvandring utanför 5 kap. utlänningslagen. Kravet på vistelsetid ska inte gälla

–      när ansökan avser familjeåterförening mellan ett ensamkommande barn och barnets förälder

–      om anknytningspersonen är flykting och det är fråga om en relation som har etablerats före inresan i Sverige

–      om utlänningen är ett barn som har fötts i Sverige och anknytnings­personen är barnets förälder som sammanbor med barnet i Sverige

–      om utlänningen tidigare har haft uppehållstillstånd i Sverige på grund av anknytning till anknytningspersonen och är under 21 år, eller ingår i samma hushåll som anknytningspersonen och det finns ett särskilt bero­endeförhållande mellan dem.

Undantag från kravet på vistelsetid ska också få göras vid särskilda skäl.

Försörjningskravet vid anhöriginvandring bör enligt regeringen även fort­sättningsvis regleras på lägre normnivå än lag och vara knutet till förbehålls­beloppet vid utmätning av lön. Nivån för försörjningskravet bör enligt reger­ingen dock höjas. Inkomst från subventionerad anställ­ning, ersättning från arbetslöshetsförsäkring eller aktivitetsstöd bör inte få beaktas. Inte heller andra ersättningar med anledning av arbetslöshet bör få beaktas. Regeringen föreslår att undantaget från försörjningskravet om det finns särskilda skäl ska begränsas. I ärenden om uppehållstillstånd för en blivande make eller sambo ska det som huvudregel i stället krävas synnerliga skäl för att undantag ska kunna göras. När anknytningspersonen är flykting ska försörjningskravet gälla om familje­återförening är möjlig i ett tredje land till vilket anknytnings­personen eller utlänningen har en särskild anknytning. Försörjningskravet ska enligt förslaget tillämpas även vid en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd på grund av anknytning. Det ska vara möjligt att göra undantag från kravet. Vid bedöm­ningen av om kravet är uppfyllt i en förlängningssituation bör även familje­medlemmens och andra hushållsmed­lemmars försörjningsförmåga kunna beaktas.

Försörjningskravet vid anhöriginvandring när anknytningspersonen har EU-blåkort eller ICT-tillstånd ska enligt propositionen gälla även vid pröv­ningen av en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd. Undantag från kravet ska även fortsättningsvis kunna göras vid särskilda skäl, både vid en förstagångs­ansökan och vid en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd. För att ett uppe­hållstillstånd ska bevil­jas en familjemedlem till en forskare ska familjemed­lemmen ha tillräckliga medel för sitt uppehälle under tillstånds­tiden. Undantag ska kunna göras vid särskilda skäl.

I propositionen föreslås vidare att det ska vara ett villkor för anhöriginvand­ring att den anhöriga har en heltäckande sjukförsäkring när anknytning åberopas till en person med EU-blåkort, ICT-tillstånd, nationellt uppehålls­tillstånd för arbete, uppehållstillstånd för forskning eller uppehållstillstånd för studier inom högre utbildning. Kravet på sjukförsäkring ska dock endast gälla vid vistelser som uppgår till högst ett år.

Regeringen lämnar också förslag om att det vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd som inte grundas på Sveriges internationella åtaganden särskilt ska beaktas om anknytningspersonen, eller någon annan familjemed­lem, kan antas komma att bli utsatt för våld eller annan allvarlig kränkning av sin frihet eller frid av utlänningen om ansökan beviljas.

Enligt förslaget ska möjligheten tas bort att bevilja fortsatt uppehållstill­stånd på grund av en utlännings särskilda anknytning till Sverige när en anknytningsgrundande relation har upphört. Fortsatt uppehållstillstånd ska däremot kunna beviljas om omständigheterna är särskilt ömmande.

Sökanden och anknytningspersonen ska kunna få en DNA-analys utförd för att bevisa det biologiska släktskap som åberopas i ansökan. Möjligheten ska finnas om sökanden inte genom annan utredning har kunnat styrka det åbero­pade släktskapet och det inte utifrån utredningen är uppenbart att det åberopade släktskapet inte finns.

Regeringen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 oktober 2026. Förslagen om tillfälligt utökade möjligheter för vissa anhöriginvandrare att ansöka om och beviljas uppehållstillstånd och arbetstillstånd inifrån Sverige ska upphöra att gälla den 1 januari 2028. Även möjligheten att besluta om inhibition av ett beslut om utvisning avseende sådana utlänningar ska upphöra att gälla vid den tidpunkten. Äldre föreskrifter ska fortsätta att gälla för över­klagande av beslut som har meddelats med stöd av de tidsbegränsade reglerna före upphörandet. Kravet på vistelsetid för uppehållstillstånd på grund av anknytning ska inte tillämpas i ärenden där ansökan om uppehållstillstånd har inkommit till Migrationsverket före ikraftträdandet. Kravet ska inte heller tillämpas vid en ansökan om förlängning av ett tidsbegränsat uppehållstill­stånd som har beviljats en utlänning på grund av anknytning enligt äldre regler. Tidsbegränsade uppehållstillstånd som har beviljats enligt äldre regler om uppehållstillstånd på grund av anknytning ska kunna återkallas.

Redovisning av tillkännagivanden

I propositionen redovisar regeringen ett tillkännagivande om att utförande av DNA-analys ska vara huvudregel i ärenden om uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning (bet. 2021/22:SfU16 punkt 1, rskr. 2021/22:196). I proposi­tionen anges att DNA-analys kommer att krävas i fler fall genom det före­slagna höjda beviskravet. Enligt regeringens mening åstadkommer försla­get därmed det som ett utförande av DNA-analys som huvudregel skulle åstad­komma. Regeringen anser att tillkännagivandet är slutbehandlat.

Vidare redovisar regeringen i propositionen också ett tillkännagivande om återvändande för den som utvisats på grund av brott mot familje­medlem (bet. 2021/22:SfU28 punkt 16, rskr. 2021/22:387). Genom förslaget om att det i vissa fall särskilt ska beaktas om anknytningsper­sonen, eller någon annan familjemedlem, kan antas komma att bli utsatt för våld eller annan allvarlig kränkning av utlänningen om ansökan beviljas för­tydligas att denna omstän­dig­het ska väga tungt som skäl mot uppehållstill­stånd. Regeringen anser att tillkännagivandet är slutbehandlat.

Motionerna

Uppehållstillstånd på grund av anknytning

I kommittémotion 2025/26:4220 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 1 före­slås att riksdagen avslår propositionen i dessa delar. I yrkande 3 i denna del föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör åter­komma till riksdagen med lagförslag om eventuella följd­ändringar.

I kommittémotion 2025/26:4216 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 4 föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen i de delar det avser att uppställa krav på vårdnad för uppe­hålls­tillstånd för barn i 5 kap. 3 § 3 och 4, 5 kap. 3 a § första stycket 3 och 4, tredje stycket 3 och 4, 5 kap. 3 e § 1 och 3 f §. I yrkande 9 i denna del föreslås ett tillkänna­givande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag med eventuella följdändringar.

I kommittémotion 2025/26:4226 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 1 föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen i de delar som avser 5 kap. 3–3 f och 3 h §§ samt regeringens förslag såvitt avser upphävande av nuvarande bestämmelser i motsvarande delar. Motionärerna föreslår i yrkande 6 att riksdagen ska anta 5 kap. 3 a § regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen med den ändringen att paragrafen ska ha den lydelse som framgår av motionens bilaga. I yrkande 7 föreslås att riksdagen ska anta 5 kap. 3 e § regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen med den ändringen att paragrafen ska ha den lydelse som framgår av motionens bilaga. I yrkande 23 i denna del föreslås ett tillkännagivande om att reger­ingen bör återkomma till riksdagen med lagförslag med eventuella följd­ändringar.

Krav på vistelsetid

I kommittémotion 2025/26:4219 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 6 föreslås att riksdagen antar 5 kap. 3 i § regeringens förslag till lag om ändring i utlän­ningslagen enligt den lydelse som framgår av motionens bilaga.

I kommittémotion 2025/26:4220 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 1 före­slås att riksdagen avslår propositionen i denna del. I yrkande 3 i denna del föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör åter­komma till riksdagen med lagförslag om eventuella följd­ändringar.

I kommittémotion 2025/26:4216 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 2 föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen i de delar det avser 5 kap. 3 i § om att en tvåårig vistelsetid införs som krav för uppehållstillstånd för anknytning. I yrkande 9 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag med eventuella följdändringar.

I kommittémotion 2025/26:4226 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 2 föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar som avser 5 kap. 3 i §. I yrkande 17 föreslås att riksdagen antar 5 kap. 3 i § regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen med den ändringen att paragrafen ska ha den lydelse som framgår av motionens bilaga. I yrkande 23 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagför­slag med eventuella följdändringar.

Försörjningskrav

I kommittémotion 2025/26:4219 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 10 föreslås ett tillkänna­givande om att försörjningskrav inte ska gälla vid en ansökan om fortsatt uppe­hållstillstånd på grund av anknytning.

I kommittémotion 2025/26:4220 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 1 före­slås att riksdagen avslår propositionen i denna del. I yrkande 3 i denna del föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör åter­komma till riksdagen med lagförslag om eventuella följd­ändringar.

I kommittémotion 2025/26:4226 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 3 i denna del föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar som avser 5 kap. 3 j §. I yrkande 19 föreslås att riksdagen antar 5 kap. 3 j § regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) med den ändringen att paragrafen ska ha den lydelse som framgår av motionens bilaga. I yrkande 23 föreslås ett tillkänna­givande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagför­slag med eventuella följdändringar.

Försörjningskrav för familjemedlemmar till forskare

I kommittémotion 2025/26:4220 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 1 före­slås att riksdagen avslår propositionen i denna del. I yrkande 3 i denna del föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör åter­komma till riksdagen med lagförslag om eventuella följd­ändringar.

I kommittémotion 2025/26:4216 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 8 föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen i de delar det avser 5 b kap. 19 § andra stycket första och tredje meningen om att försörj­ningskrav ska gälla för familjemedlemmar till forskare och forskarassistenter. I yrkande 9 i denna del föreslås ett tillkänna­givande om att reger­ingen bör återkomma till riksdagen med lagförslag med eventuella följdändringar.

I kommittémotion 2025/26:4226 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 3 i denna del föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen i de delar som avser 5 b kap. 19 §. I yrkande 23 i denna del föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag med eventuella följdändringar.

Lagförslaget i övrigt

I kommittémotion 2025/26:4220 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 1 i denna del före­slås att riksdagen avslår propositionen med undantag för regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen i de delar det avser 5 kap. 3 g, 18 och 18 b §§. I yrkande 3 i denna del föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör åter­komma till riksdagen med lagförslag om eventuella följd­ändringar.

I kommittémotion 2025/26:4226 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 3 i denna del föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen i de delar som avser 5 kap. 3 k och 3 l §§, 6 a kap. 9 och 10 a §§ samt 6 b kap. 14 §, om bl.a. vissa villkor för uppehålls­tillstånd. I yrkande 4 föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar som avser 5 kap. 16, 17 a, 17 b och 18 §§ samt 7 kap. 3 §, om vissa grunder för att vägra och återkalla uppehållstillstånd och om när uppehållstillstånd ska sökas. I yrkande 5 föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar som avser 13 kap. 15 och 16 §§, om DNA-analyser. I yrkande 8 föreslås att riksdagen antar 5 kap. 3 k § regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) med den ändringen att paragrafen ska ha den lydelse som framgår av motionens bilaga. Bestämmelsen rör undan­tag från försörjningskravet. I yrkande 9 föreslås att riksdagen antar 5 kap. 3 g § reger­ingens förslag till lag om ändring i utlän­ningslagen (2005:716) med den ändringen att paragrafen ska ha den lydelse som framgår av motionens bilaga. Bestämmelsen handlar om uppehålls­tillstånd i vissa särskilda situationer. I yrkande 10–12 föreslås att riksdagen antar 5 kap. 18 b §, 5 b kap. 15 a § respek­tive 6 a kap. 4 b § regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen med den ändringen att paragraferna ska ha den lydelse som framgår av motio­nens bilaga. Bestämmelserna handlar om när en ansökan om uppehållstillstånd ska vara gjord. I yrkande 23 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag med eventuella följdändringar.

Utskottets ställningstagande

Den omfattande asylrelaterade invand­ringen i kombination med bristande integration har bidragit till att Sverige står inför stora utmaningar med ett växande utanförskap. Utskottet anser, liksom regeringen, att det behövs omfat­tande reformer i syfte att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och lång­siktigt hållbar migrations­politik för att bryta och vända den negativa utveck­lingen. Antalet asylsökande har minskat kraftigt sedan 2022 men för att skapa bättre förut­sättningar för en lyckad integration behöver den asylrelaterade invand­ringen minska ytterligare, vilket innebär att fler åtgärder behöver vidtas.

Anhöriginvandringen har under lång tid kunnat ske på generösa villkor och har varit omfattande. Utskottet anser att villkoren behöver skärpas, eftersom det kan bidra till att förbättra integrationen och minska risken för att människor som flyttar till Sverige hamnar i ett utanförskap. Som utgångspunkt bör reg­lerna inte vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten och Sveriges övriga internationella åtaganden. Utskottet anser dock att det är viktigt att reglerna inte leder till orimliga resultat i enskilda fall och att de utformas med beaktande av exempelvis barnets bästa i enlighet med bl.a. FN:s konvention om barnets rättig­heter (barnkonventionen). Hänsyn bör också tas till Sveriges kon­kurrenskraft och kompetensförsörjning.

Utskottet konstaterar att innan familjeåterföreningsdirektivet genomfördes i svensk rätt var reglerna om anhöriginvandring i sin helhet fakultativa, på så sätt att de innebar en möjlighet att ge uppehållstillstånd för vissa anhöriga. För att åstadkomma ett långsiktigt hållbart regelverk anser utskottet att det är lämpligt med en återgång till den ordningen för de grupper som inte omfattas av EU-rättens tvingande regler. Genom att införa särskilda regler för de situationer som omfattas respektive inte omfattas av EU-rätten blir det även tydligare för tillämparen när EU-domstolens praxis måste tillämpas. Detta innebär att reglerna blir fakul­tativa för bl.a. svenska och andra nordiska med­borgare, personer med permanent uppehållsrätt och subsidiärt skydds­behövande.

Utskottet anser att det även när det gäller uppehållstillstånd för föräldrar till ensamkommande barn bör göras en åtskillnad mellan tvingande och fakul­tativa regler eftersom detta är i linje med den allmänna utgångspunkten att anpassa regelverket till EU:s rättsliga miniminivåer och tydliggöra vilka regler som har sin grund i EU-rätten. Att vissa person­kategorier inte omfattas av EU-rättens tvingande regler om uppehålls­tillstånd på grund av anknytning innebär dock inte att dessa saknar rättigheter, eftersom andra inter­nationella åtaganden beaktas, särskilt Europakonven­tionen, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och barnkonventionen.

När det gäller de anknytningspersoner som lever med uppehållstillstånd i Sverige före­slår regeringen att möjligheten att bevilja uppehållstillstånd för en blivande make eller sambo begränsas till de fall där förhållandet etablerats i hemlandet och det har funnits synnerliga svårigheter för paret att leva tillsam­mans där på grund av att förhållandet inte accepterats. Regeringen anger att någon skyldig­het att bevilja uppehållstillstånd för anhöriga utanför kärn­familjen inte följer av familjeåterföreningsdirektivet och att det finns anled­ning att skärpa reg­lerna för att åstadkomma en långsiktigt hållbar migrations­politik. Genom kra­vet på att det ska ha funnits synnerliga svårigheter att leva tillsammans i hem­landet begränsas tillämpningsområdet till sådana fall där par varit förhindrade att leva tillsammans på grund av lagstiftning eller starka normer i samhället. Utskottet konstaterar att det t.ex. kan gälla samkönade relationer och förhållanden som inte varit möjliga i hemlandet på grund av hedersrelaterade normer. Utskottet anser att regeringens förslag är väl avvägt.

Regeringen föreslår att det i fråga om barn som inte är gemensamma ska krävas att anknytningspersonen eller anknytningspersonens make eller sambo är vårdnadshavare för barnet för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas. Utskottet anser att detta är ett rimligt krav. Vidare anknyter familjeåter­för­eningsdirektivets regler om icke-gemensamma barns rätt till uppehållstillstånd till vårdnaden, och förslaget innebär därmed en anpassning till EU-rätten, vilket utskottet ställer sig bakom. Om kravet på vårdnad i enskilda fall skulle leda till orimliga resultat, t.ex. på grund av att lagstiftningen i utlandet begrän­sar kvinnors möjligheter att få vårdnad om barn, bör det utgöra skäl att bevilja uppehållstillstånd genom en tillämpning av den ventilbestämmelse som ger möjlighet att bevilja uppehållstillstånd på grund av särskild anknyt­ning till Sverige vid synnerliga skäl.

För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas på grund av anknytning till en person som har tidsbegränsat uppehållstillstånd föreslår regeringen att det ska krävas att anknytningspersonen har vistats med uppehållstill­stånd i Sverige i minst två år när ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning ges in. Utskottet anser att det är viktigt att åstadkomma en ansvarsfull, restriktiv och långsiktigt hållbar migrationspolitik. En betydelsefull del i det är att möjlig­heterna att vara anknytningsperson för den som har beviljats uppehålls­tillstånd i Sverige som utgångspunkt inte ska vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten eller Sveriges internationella åtaganden i övrigt. EU-rätten medger krav på vistelsetid, och flera EU-länder tillämpar i dag ett sådant krav. Vidare anser utskottet att arbete, språkkunskaper och bostad för den egna familjen är viktiga faktorer för en god integration. För att anknytningspersonen ska kunna uppnå detta krävs normalt en tids vistelse i landet. Detta ger i sin tur anknyt­ningspersonens familje­medlemmar bättre förutsättningar för inte­gration när de anländer till Sverige. Regeringen föreslår flera undantag från kravet. Utskottet anser att regeringens förslag om krav på vistelsetid och undantag från kravet är väl avvägda.

Att kunna försörja sig själv har stor betydelse för en persons möjligheter att vara en del av det svenska samhället. Om anknytningspersonen redan har etablerats i samhället genom att han eller hon är egenförsörjande och har en bostad främjas vidare de nyanlända familjemedlemmarnas integration. För­sörjningskravet vid anhöriginvandring som infördes 2010 syftar framför allt till att stärka integrationen. Eftersom problemen med bristande integration och ett växande utanförskap kvarstår anser utskottet i likhet med regeringen att en översyn och skärpning av reglerna om försörjningskrav är ett viktigt led i arbetet med att komma till rätta med dessa problem. Regeringen anser att nivån på försörjningskravet bör höjas och föreslår att inkomst från subventionerad anställning, ersättning från arbetslöshetsförsäkring eller aktivitetsstöd inte bör få beaktas vid beräkningen medan arbetsrelaterad ersättning som lämnas tillfälligt under pågående anställning däremot bör jämställas med lön. När det gäller höjningen av nivån på försörjningskravet anför regeringen att försörj­ningskravet bör utformas på ett sådant sätt att ingen anhöriginvandrare ska räknas som fattig eller riskera fattigdom vid ankomsten till Sverige. Det innebär också att anknytningspersonen eller hans eller hennes familjemed­lemmar inte blir en belastning för det sociala förmånssystemet om uppehålls­tillstånd för familjeåterförening beviljas. Försörjningskravet vid anhörig­invandring bör enligt regeringens uppfattning utformas så att det ger incitament för anknytningspersonen att etablera sig på arbetsmarknaden. Att beakta inkomster från subventionerad anställning, ersättning från arbetslös­hetsförsäkring, andra inkomster vid arbetslöshet eller aktivitetsstöd kan inte sägas ge incitament för att etablera sig på arbetsmarknaden. Regeringen framhåller också att det i de situationer det skulle vara orimligt att inte medge anhöriginvandring finns möjlighet att göra undantag från försörjningskravet.

Regeringen föreslår vidare att försörjningskravet även ska gälla i förläng­ningssituationer. Utskottet konstaterat att syftet med försörjningskravet inte är att det endast ska vara uppfyllt när frågan om uppehållstillstånd för den anhörige prövas första gången. För att vara meningsfullt måste kravet fortsätta att vara uppfyllt även därefter. Det kan nämligen dröja innan anhörig­invand­raren själv har fått en varaktig egen försörjning. Fram till dess är han eller hon beroende av anknytningspersonens försörjning. Att inte följa upp försörjnings­kravet kan dessutom medföra att incitamenten till självförsörjning minskar med tiden. Det kan motverka integrationen i samhället och bidra till utanför­skap.

Enligt de hittillsvarande reglerna gäller inte något försörjningskrav för sådan anhöriginvandring som regleras i 5 b kap. 19 § utlänningslagen, dvs. när anknytningspersonen har beviljats uppehållstillstånd för bl.a. forskning. Regeringen konstaterar att det inte finns något hinder mot att ställa upp ett sådant krav enligt student- och forskardirektivet (2016/801/EU). Det finns inte heller några tungt vägande skäl för att forskare ska behandlas annorlunda än andra personer i det här avseendet. Ett försörjningskrav som villkor för anhöriginvandring för den aktuella gruppen kan enligt regeringens bedömning inte antas innebära någon överhängande risk för att Sverige skulle bli mindre attraktivt som forsknings- och innovationsnation eller på något annat sätt påverka Sveriges möjligheter att attrahera internationell kompetens. För att minska risken för att kravet i enskilda fall ska komplicera ansökningsförfaran­det eller annars riskera att få negativa effekter formulerar regeringen dock försörjningskravet som ett krav på att familjemedlemmen har tillräckliga medel. Det innebär ett lägre ställt krav än för andra kategorier av anhörig­invandrare, där anknytnings­personen måste kunna försörja både sig själv och den anhöriga. Det ska vidare vara möjligt att göra undantag från kravet vid särskilda skäl.

Utskottet anser att regeringens förslag när det gäller försörjningskrav för anhöriginvandring är väl avvägda.

När det gäller prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd som inte grundas på Sveriges internationella åtaganden föreslår regeringen att det särskilt ska beaktas om anknytningspersonen, eller någon annan familjemed­lem, kan antas komma att bli utsatt för våld eller någon annan allvarlig kränk­ning av sin frihet eller frid av utlänningen om ansökan beviljas. Det är alltså fråga om en framåtblickande riskbedömning, på ett sätt som motsvarar den befintliga bedömningen av risken för att utlänningen eller utlänningens barn far illa som görs enligt gällande regler. Våld eller kränkningar som har begåtts i en tidigare relation ska kunna beaktas vid riskbedömningen. Utskottet ställer sig bakom förslaget.

Ett uppehållstillstånd som beviljas på grund av anknytning ska vara tidsbegränsat vid första beslutstillfället, och när det uppehållstillståndet löper ut behöver utlänningen ansöka om ett nytt uppehållstillstånd. Om denne har beviljats uppehållstillstånd i egenskap av make eller sambo, blivande make eller sambo eller barn till en sådan person får ett nytt tidsbegränsat uppe­hållstillstånd endast beviljas på den grunden om förhållandet består. Om det anknytningsgrundande förhållandet har upphört kan dock fortsatt uppehålls­tillstånd beviljas i tre situationer, bl.a. om utlänningen har särskild anknytning till Sverige. Regeringen föreslår att denna möjlighet tas bort. Bestämmelsen om fortsatt uppehållstillstånd på grund av särskild anknytning täcker både familjeanknytningsfall och fall där utlänningen på något annat sätt har fått särskild anknytning till det svenska samhället, t.ex. genom etablering på arbetsmarknaden. Utskottet konstaterar att det saknas skyldighet för Sverige att ha en regel av detta slag. Att ta bort regeln framstår också som en viktig och nödvändig åtgärd för att åstadkomma en ansvarsfull och långsiktigt hållbar migrationspolitik. Det kommer även i fortsättningen att finnas möjlighet för perso­nerna som omfattas av förslaget att söka uppehållstillstånd på andra grunder. Regeln är dessutom anpassad till en tid då de flesta anhöriga omedel­bart beviljades permanent uppehållstillstånd. Sedan dess har utlänningslag­stift­ningen utformats med andra utgångspunkter; bl.a. är huvudregeln numera att den som inte längre har en grund för uppehållstillstånd som utgångspunkt ska återvända hem. Utskottet delar regeringens bedömning att möjligheten till fortsatt uppehållstillstånd på grund av anknytning till Sverige ska tas bort.

Regeringen föreslår att sökanden och anknytningspersonen ska kunna få en DNA-analys utförd för att bevisa det biologiska släktskap som åberopas i ansökan. Detta ska vara aktuellt om sökanden inte genom annan utredning har kunnat styrka det åberopade släktskapet, och det inte utifrån utredningen är uppenbart att det åberopade släktskapet inte finns. Utskottet konstaterar att DNA-analyser redan i dag används i anhörigärenden. En DNA-analys kommer även fortsättningsvis endast att erbjudas när den övriga bevisningen inte är tillräcklig och bygger på frivillighet. Utskottet konstaterar också att analysen avser biologiska släktskap och förslagen påverkar därmed inte sådana anhöriga som vare sig har eller påstås ha ett biologiskt band till anknytnings­personen.

Reglerna om uppehållstillstånd för nära anhö­riga utanför kärnfamiljen har gett upphov till vissa tillämpningssvårigheter i förlängningssituationer och i en del fall också lett till oönskade effekter. Det gäller särskilt i fråga om unga personer som har fyllt 18 år men som t.ex. studerar på gymnasienivå och fortfarande är beroende av sina föräldrar. Regeringen föreslår därför att reglerna om uppehållstillstånd för nära anhöriga utanför kärn­familjen ska bli bättre anpassade till förlängningssituationer. Förslaget syftar till att säkerställa en rimlig ordning för unga personer som fortfarande är beroende av sina föräldrar, men omfattar även de som börjar bli självständiga genom t.ex. studier eller arbete. Unga vuxna som har kommit till Sverige som del av en familj ska kunna avsluta sina gymnasiestudier och få tid på sig att påbörja ett självständigt liv, t.ex. genom studier vid högskola eller arbete.

För att åstadkomma detta bör en anhörig, som tidigare har haft uppehålls­tillstånd på grund av anknytning till anknytningspersonen, kunna få uppehålls­tillstånd om han eller hon är under 21 år. Det bör enligt regeringen alltså inte krävas något ytterligare för att fortsatt uppehållstillstånd ska kunna beviljas genom anknytning till samma person. Uppehållstillstånd bör enligt regeringen också kunna beviljas, oavsett utlänningens ålder, om han eller hon tidigare har haft uppehållstillstånd på grund av anknytning till anknytnings­personen och ingår i samma hushåll som denne och det finns ett särskilt bero­endeförhållande mellan släktingarna. Det ställs inte krav på att det särskilda beroendeför­hållandet ska ha funnits redan i hemlandet.

Det finns emellertid unga vuxna som har haft uppehållstillstånd på grund av anknytning och som fortfarande befinner sig i landet men som inte kommer att kunna få ett uppehållstillstånd enligt den föreslagna bestämmelsen om uppehållstillstånd för nära anhöriga under 21 år. Det kan gälla t.ex. om utlän­ningen hinner fylla 21 år innan en prövning kan göras. Det finns också unga vuxna som har haft uppehållstillstånd på grund av anknytning men som inte kommer att kunna ansöka om ett sådant uppehållstillstånd inifrån landet, t.ex. för att giltighetstiden för utlänningens tidigare uppehållstillstånd hinner löpa ut innan en ny ansökan görs. Enligt nuvarande regelverk behöver dessa unga vuxna som utgångspunkt lämna landet för att ansöka om och beviljas uppehållstillstånd. Många av dessa personer hade sannolikt kunnat beviljas ett sådant uppehållstillstånd om deras ansökan om förlängning av uppehållstill­stånd hade prövats efter det att den regeln trätt i kraft. Att dessa personer ska behöva lämna landet för att ansöka om uppehållstillstånd är varken rimligt eller ändamålsenligt. Utskottet ser därför med tillfreds­ställelse på att dessa unga vuxna enligt regeringens förslag får en möjlighet att ansöka om och beviljas uppehållstillstånd inifrån landet och att möjligheten inte begrän­sas till någon särskild grund. Utskottet anser vidare i likhet med regeringen att det är angeläget att det inte har förflutit alltför lång tid sedan utlänningen hade ett uppehållstillstånd på grund av anknytning och att utlänningen därför bör ha haft ett sådant uppehållstillstånd någon gång under de senaste tre åren före ikraft­trädandet. Tidsgränsen får anses väl avvägd.

När det gäller de svårigheter som kan finnas för unga vuxna att uppfylla kraven för att beviljas uppehållstillstånd för t.ex. arbete eller studier konstaterar utskottet att syftet med de aktuella förslagen inte är att införa någon ny grund för uppehållstillstånd utan att ge en möjlighet för utlänningar som befinner sig i Sverige att under vissa förutsättningar ansöka om och beviljas uppehållstill­stånd inifrån landet. Det är ett viktigt led i en reglerad invandring att en utlänning som vill vistas i Sverige också uppfyller kraven för det, t.ex. genom att beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning eller för arbete eller studier.

Utskottet anser i likhet med regeringen också att möjligheten att ansöka om och beviljas uppehållstillstånd inifrån Sverige i det här fallet även bör omfatta vissa utlänningar som har ett utvisningsbeslut som har fått laga kraft och att det är positivt att det införs en uttrycklig möjlighet att i vissa situationer inhibera ett utvisningsbeslut. Utskottet anser att regeringens förslag om unga vuxna är väl avvägda i alla delar.

Utskottet anser slutligen att riksdagen även i övrigt bör anta regeringens lagförslag av de skäl som anförs i propositionen.

Riksdagen bör således bifalla proposition 2025/26:301 punkterna 1–6 och avslå motionerna 2025/26:4216 (C) yrkandena 2, 4, 8 och 9, 2025/26:4219 (S) yrkandena 6 och 10, 2025/26:4220 (V) yrkandena 1 och 3 och 2025/26:4226 (MP) yrkandena 1–12, 17, 19 och 23.

Utskottet har inget att invända mot regeringens redovisning av hanteringen av riksdagens tillkännagivanden.

Motionerna

Möjlighet till uppehållstillstånd

I kommittémotion 2025/26:4219 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att tvingande regler om uppehållstillstånd även ska omfatta subsidiärt skyddsbehövande i enlighet med EU-kom­missionens rikt­linjer. I yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om möjlig­heten för studenter som har studerat i Sverige en längre tid att vara anknyt­nings­personer. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör åter­komma till riksdagen med förslag på en tydligare utformad bestämmelse som ger kvinnor och män samma förutsättningar att vara anknytningspersoner då barn inte är gemensamma. I yrkande 7 föreslås ett tillkännagivande om att väntetiden vid anhöriginvandring där ett barn är inblandat ska begränsas till maximalt ett år. I yrkande 9 föreslås ett tillkännagivande om att arbets­relate­rade inkomster och ersättningar ska kunna beaktas vid prövning av för­sörj­ningskravet. I yrkande 11 föreslås ett tillkännagivande om att försörjnings­krav inte ska gälla för forskare och doktorander. I yrkande 13 föreslås ett tillkänna­givande om en vidare utred­ning av övergångsbestämmelser i syfte att upprätt­hålla rätts­säkerheten.

I kommittémotion 2025/26:4220 av Tony Haddou m.fl. (V) föreslås i yrkande 2 ett tillkännagivande om att gifta barn ska omfattas av rätten till familje­återförening. I yrkande 6 föreslås ett tillkännagivande om att införa övergångsbestämmelser.

I kommittémotion 2025/26:4216 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) föreslås i yrkande 3 ett tillkännagivande om att subsidiärt skyddsbehövande i enlighet med EU-kommissionens riktlinjer ska ha samma rättigheter till och villkor för familje­återförening som flyktingar. I yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om en tydligare utformad bestämmelse som ger kvinnor och män lika förutsättningar att vara anknytningspersoner i fall där barn inte är gemensamma. I yrkande 6 föreslås ett tillkännagivande om att inkomster från a-kassa och subventio­nerade anställningar, likt i dag, även i fortsättningen ska räknas som godtag­bara inkomster, vid prövning av försörjningskravet. I yrkande 10 föreslås ett tillkännagivande om en vidare utredning av övergångsbestämmelser i syfte att upprätthålla rättssäkerheten.

I kommittémotion 2025/26:4226 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 15 föreslås ett tillkännagivande om att reglerna om uppehållstillstånd på grund av anknytning som barn inte bör vara fakultativa utan tvingande. I yrkande 24 föreslås ett tillkännagivande om att införa övergångsbestämmelser.

Familjeåterförening utan biologiskt släktskap

I kommittémotion 2025/26:4226 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 21 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag till lagändring som innebär att andra familjeband än biologiska erkänns tydligare.

Uppehållstillstånd för unga vuxna i vissa situationer

I kommittémotion 2025/26:4219 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag som innebär att den som vistats i landet under lång tid och har starkare anknytning till Sverige än något annat land inte ska utvisas.

I kommittémotion 2025/26:4216 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) föreslås i yrkande 12 ett tillkännagivande om att en persons starka anknytning till Sverige inte ska vara ett hinder för att kunna beviljas uppehållstillstånd för studier.

Andra frågor om uppehållstillstånd för unga vuxna

I kommittémotion 2025/26:4220 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 4 före­slås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag om att införa en bestämmelse i utlänningslagen med innebörden att den som har fått uppehållstillstånd på grund av anknytning till någon av sina föräldrar före 21 års ålder ska kunna få förlängt uppehålls­tillstånd på grund av anknytning oavsett ålder. I yrkande 5 föreslås ett till­kännagivande om att återinföra bestämmelserna om särskilt ömmande omstän­digheter som avskaffades 2023.

I kommittémotion 2025/26:4216 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) föreslås i yrkande 1 ett tillkännagivande om det som anförs i motionen om utökade möjligheter till uppehållstillstånd för unga vuxna. I yrkande 11 föreslås ett tillkännagivande om att återinföra möjligheten att bevilja uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter.

I kommittémotion 2025/26:4226 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 13 föreslås ett tillkännagivande om att snarast återinföra den grund för särskilt ömmande omständigheter som gäller personer som har en särskild anknytning till Sverige. I yrkande 14 föreslås ett tillkännagivande om att de som haft uppe­hållstillstånd på grund av anknytning som barn och som fått ett utvisnings­beslut som vunnit laga kraft och lämnat Sverige bör få en möjlighet att åter­vända hem.

Rätt till studiestöd

I kommittémotion 2025/26:4226 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 16 föreslås ett tillkännagivande om att justera rätten till studiestöd från CSN.

Frågor om försörjningskravet

I kommittémotion 2025/26:4219 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 8 föreslås ett tillkännagivande om att höjningen av försörjningskravet ska begränsas till 1,10 gånger normalbeloppet vid utmät­ning av lön och bostadskostnaden.

I kommittémotion 2025/26:4216 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 7 föreslås ett tillkännagivande om det som anförs i motionen om nivån på förhöjt försörj­ningskrav samt krav på försörjning vid förlängning.

Utvärdering och översyn av lagförslagen

I kommittémotion 2025/26:4219 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om en allmän översyn av ventilerna i lagstiftningen där man säkerställer tydliga förarbeten och att det som behövs regleras i lag. I yrkande 12 föreslås ett tillkännagivande om att möjligheterna till DNA-analys bör utvär­deras noga. I yrkande 14 föreslås ett tillkänna­givande om att de lagändringar som omfattas av propositionen ska bli föremål för en omedelbar och systematisk uppföljning.

I kommittémotion 2025/26:4226 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 20 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör säkerställa att reglerna om DNA-analys inte leder till diskriminering av hbtqi-familjer eller andra familjer utan genetiskt släktskap. I yrkande 22 föreslås ett tillkänna­givande om att regeringen bör återkomma med en utvärdering av om de nya reglerna om DNA-analys lett till orimliga konsekvenser för barn, hbtqi-familjer och barn som tillkommit genom övergrepp.

Behov av övrig utvärdering och översyn

I kommittémotion 2025/26:4226 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 18 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med en utvärdering av Migrationsverkets handläggningstider och hur de redan i dag påverkar vistelsetiden och familjers möjlighet att återförenas i Sverige. I yrkande 25 föreslås ett tillkännagivande om behovet av en samlad översyn av förslagen på migrationsområdet, för att säkerställa en samlad analys och harmonisering.

Utskottets ställningstagande

Det har framställts ett antal yrkanden om möjlighet till uppehållstillstånd, bl.a. om att reglerna om uppehållstillstånd ska vara tvingande också i förhållande till subsidiärt skyddsbehövande och anknytning som barn, om kravet på vårdnad, om arbetsrelaterade inkomster och ersättningar vid prövning av för­sörjningskravet, om att väntetiden vid anhöriginvandring där barn är inblan­dade ska begränsas, om studenters möjlighet att vara anknytningsperson och om övergångsbestämmelser.

Vad gäller frågor om tvingande regler för subsidiärt skyddsbehövande och anknytning som barn, kravet på vårdnad, arbetsrelaterade inkomster vid prövning av försörjningskravet och väntetid har utskottet ovan ställt sig bakom regeringens förslag. Utskottet ser därför inte något skäl för riksdagen att göra något tillkännagivande i dessa frågor. 

När det gäller rätten för studenter att vara anknytningsperson anför reger­ingen som grund för sin bedömning om att ta bort möjligheten till detta att det saknas skäl att i andra fall än för forskare och doktorander ha förmånligare regler än vad som krävs enligt tvingande EU-regler. Utskottet instämmer i regeringens bedömning.

När det gäller övergångsbestämmelser anser utskottet att det rent allmänt kan finnas anledning att iaktta viss försiktighet när det gäller att införa bestämmelser som påverkar sådana rättigheter eller skyldigheter för enskilda som uppkommit före ikraftträdandet. Regeringen anser dock att syftet med förslagen, dvs. att anpassa den svenska regleringen till miniminivån enligt EU-rätten, med styrka talar för att låta de nya reglerna få ett snabbt genomslag. Utskottet delar denna bedömning. Liksom regeringen bedömer utskottet att en sådan ordning inte står i strid med kraven på förutsebarhet och rättssäkerhet.

Därmed bör motionerna 2025/26:4216 (C) yrkan­dena 3, 5, 6 och 10, 2025/26:4219 (S) yrkandena 1–3, 7, 9, 11 och 13, 2025/26:4220 (V) yrkan­dena 2 och 6 och 2025/26:4226 (MP) yrkandena 15 och 24 avslås.

När det gäller motionsyrkandet om familjeåterförening utan biologiskt släktskap vill utskottet hänvisa till de resonemang och avvägningar som regeringen framför i propositionen. Motion 2025/26:4226 (MP) yrkande 21 bör avslås.

Utskottet anser, som framgår ovan, att regeringens förslag när det gäller uppehållstillstånd för unga vuxna är väl avvägda. Utskottet anser därför att riksdagen inte behöver ta några initiativ när det gäller motionerna 2025/26:4216 (C) yrkande 12 och 2025/26:4219 (S) yrkande 4. Motions­yrkandena bör avslås. Utskottet anser även att 2025/26:4216 (C) yrkandena 1 och 11, 2025/26:4220 (V) yrkandena 4 och 5 samt 2025/26:4226 (MP) yrkan­dena 13 och 14 bör avslås. Vidare anser utskottet inte att riksdagen behöver ta något initiativ med anledning av motion 2025/26:4226 (MP) yrkande 16 om rätt till studiestöd. Motionsyrkandet bör avslås.

När det gäller frågor om försörjningskravet vill utskottet hänvisa till vad utskottet framfört ovan i avsnittet om regeringens lagförslag. Därmed bör motionerna 2025/26:4216 (C) yrkande 7 och 2025/26:4219 (S) yrkande 8 avslås.

Slutligen, när det gäller frågor om behovet av utvärderingar av de före­slagna föränd­ringarna och frågor i anslutning till dessa, förutsätter utskottet att regeringen vid behov genom­för uppföljningar. Enligt utskottets bedömning saknas det emellertid behov av ett särskilt tillkännagivande om detta. Utskottet anser därmed inte att riksdagen behöver vidta åtgärder när det gäller motio­nerna 2025/26:4219 (S) yrkandena 5, 12 och 14 samt 2025/26:4226 (MP) yrkandena 20 och 22. Motionsyrkandena bör avslås. Även motion 2025/26:4226 (MP) yrkandena 18 och 25 bör avslås.

Reservationer

Ställningstagande

Regeringens förslag att knyta uppehållstillstånd i fråga om barn till vårdnaden kan tyckas rimligt men i praktiken får det skadliga effekter som inte har beak­tats tillräckligt. Förslaget kan få negativa konsekvenser särskilt för kvinnor, eftersom kvinnors möjlighet att få rättslig vårdnad om barn är begrän­sad i vissa länder. Regeringens förslag riskerar att skapa en strukturell diskri­minering av kvinnor, något vi inte kan acceptera.

Vi anser att regeringens förslag till lag om ändringar i utlänningslagen i de delar det avser att ställa krav på vårdnad för uppehållstillstånd för barn bör avslås. Regeringen bör vidare återkomma till riksdagen med eventuella följdändringar.

 

Ställningstagande

Genom regeringens förslag kommer fler familjemedlemmar att tvingas att leva skilda från varandra, och fler som lever tillsammans här kommer att skil­jas åt när kraven för att få stanna och leva tillsammans skärps. Förslagen står i konflikt med Europakonventionen, EU:s rättighets­stadga och EU:s familje­återföreningsdirektiv, som betonar att familjeåterför­ening är en grundläggande mänsklig rättighet. Reglerna om familjeåterför­ening ska därför vara tvingande och inte, som regeringen föreslår, fakultativa. Det gäller bl.a. anhöriga till svenska medbor­gare, nordiska medborgare, personer med permanent uppehållsrätt och sub­sidiärt skyddsbehövande.

Sammantaget anser vi att regeringens förslag om uppehållstillstånd

•       på grund av anknytning till bl.a. svenska medborgare

•       på grund av anknytning till personer med uppehållstillstånd i Sverige

•       för barn som adopteras

•       på grund av anknytning till barn

•       på grund av anknytning i särskilda situationer

•       på grund av särskild anknytning till Sverige

bör avslås. Vidare bör regeringen återkomma till riksdagen med lagförslag om eventuella följdändringar.

 

Ställningstagande

När det gäller kravet på vistelsetid anser vi att det bör finnas en viss väntetid för att ge nödvändig tid för att försäkra sig om att en familjeåterförening kan ske under goda villkor. Vi kan dock konstatera att väntetiden redan i dag kan bli lång och att försörjningskravet kan leda till att väntetiden ytterligare förlängs. Till detta ska läggas de senaste årens rekordlånga handläggningstider i familjeåterföreningsärenden och den kritik som riktats mot Migrationsverket från både Justitieombudsmannen och Justitiekanslern. Att leva i mer än två år utan sina barn eller utan sina föräldrar om man själv är ett barn är för de flesta otänkbart. Vi anser därför att regeringens förslag inte är proportionerligt och föreslår i stället att väntetiden begränsas till ett år. Vi anser också, i likhet med EU-kommissionen, att väntetiden ska börja löpa från den tidpunkt då anknytningspersonen ansöker om internationellt skydd eller på annat sätt har legaliserat sin vistelse i Sverige.

Vi anser därför att riksdagen bör anta vårt förslag till ändringar i den aktuella bestämmelsen. Regeringen bör vidare återkomma till riksdagen med eventuella följdändringar.

 

Ställningstagande

Försörjningskravet är redan i dag ett av de största hindren för familje­återförening. Eftersom försörjningskravet enligt regeringens förslag också ska gälla i förlängningssituationer kommer även familjer som redan lever till­sammans och som etablerat sig i Sverige att splittras. Det är inhumant och orimligt. Ingen ska behöva välja bort ett av sina äldre barn bara för att en lillebror föds och familjen inte får en större lägenhet eller högre lön. Familjer som är etablerade ska inte dras isär bara för att en förälder blir av med jobbet, får cancer eller vidareutbildar sig.

Vi anser därför att riksdagen bör anta vårt förslag till ändringar i den aktuella bestämmelsen. Regeringen bör vidare återkomma till riksdagen med eventuella följdändringar.

 

Ställningstagande

Att låta forskare omfattas av ett försörjningskrav kan, som flera remiss­instanser påpekar, få negativa effekter på Sveriges möjligheter att attrahera och behålla internationell kompetens. Förslaget motverkar Sveriges ambition att vara en ledande kunskapsnation och kommer att minska Sveriges attrak­tivitet för internationell spetskompetens och bör därför avslås. Reger­ingen bör vidare återkomma till riksdagen med eventuella följdändringar.  

 

 

 

Ställningstagande

Propositionen är ännu en del av den här regeringens utvisningspolitik. Genom förslagen kommer fler familjer att tvingas att leva skilda från varandra, och fler som lever tillsammans här kommer att skiljas åt när kraven för att få stanna och leva tillsammans skärps. Det är dåligt för integrationen och för samman­hållningen i samhället, och det är dåligt för Sverige.

Regeringens samlade förslag om att skärpa reglerna för anhöriginvandring och anpassa svensk rätt till EU:s absoluta miniminivå utgör ett centralt led i en bredare omläggning av migrationspolitiken där rätten till familjeliv succes­sivt försvagas till förmån för restriktiva styrningsambitioner. Reger­ingens uttryckliga ambition att lägga svensk lagstiftning på EU:s lägstanivå innebär ett principiellt vägval där Sverige frivilligt avstår från att upprätthålla ett starkare skydd för familjelivet än vad som minimalt krävs. Jag avvisar denna inriktning och anser att huvuddelen av förslagen i propositionen bör avslås.

Utveckling av mina ställningstaganden till frågor om uppehållstillstånd på grund av anknytning, krav på vistelsetid, försörjningskrav samt försörjnings­krav för familjemedlemmar till forskare finns i de reservationer jag står bakom tidigare i detta betänkande. Därutöver vill jag särskilt kommentera förslaget om skärpt vandelsprövning. I ärenden om anhöriginvandring innebär reger­ingens förslag om en utvidgning av lämplighetsbedömningar att vaga och svår­definierade kriterier riskerar att få avgörande betydelse för rätten till familje­liv. Jag anser att detta innebär en förskjutning från rättighetsprövning till mora­liserande bedömningar av individers livsföring, vilket riskerar att undergräva rättssäkerheten. Många remissinstanser pekar på en risk för godtycke, bristande proportionalitet och oförutsebarhet i tillämpningen. Jag anser att befintliga regler är tillräckliga för att hantera allvarliga fall och att regeringens förslag därför ska avslås. Jag vill också kommentera förslaget om skärpta krav för att bevisa biologiska släktskap. Förslaget riskerar att försvåra familjeåter­förening för människor på flykt där dokumentation ofta saknas. Jag anser att det finns behov av rättssäkra identitetsbedömningar men anser att migrations­rätten måste utgå från verkligheten för människor på flykt, där bevisning ofta inte kan presenteras i traditionell form. Även förslagen i denna del bör alltså avslås. Regeringen bör vidare återkomma till riksdagen med eventuella följdändringar.

När det gäller tonårsutvisningarna tycker jag att det är bra att regeringen nu efter starka påtryckningar lämnat förslag för att åtgärda problemen. Förslagen är tyvärr inte tillräckliga men de är ett steg i rätt riktning, varför jag ändå står bakom ändringsförslagen och anser att de bör antas av riksdagen.

 

Ställningstagande

Regeringens förslag är en familjesplittringslag. Det är en medveten nedmonte­ring av rätten till familjeliv, som skyddas av såväl internationella konventioner som svensk lag. Förslagen försvagar barns rätt till sina föräldrar och försämrar förutsättningarna för integration i Sverige. I stället utgår de från en politisk vilja att kraftigt försämra möjligheten för människor att återförenas och leva tillsammans med sina närmaste i Sverige. På punkt efter punkt sätter regeringen upp nya hinder mellan föräldrar och barn, mellan makar, mellan sambor och mellan unga människor och det land där de har vuxit upp. Jag och mitt parti står upp för en human och rättssäker migrationspolitik som bygger på att människor som söker skydd i Sverige eller som studerar, arbetar eller vill återförenas med sin familj här ska kunna bygga ett liv här. Det är inte bara en fråga om medmänsklighet och grundläggande fri- och rättigheter. Det stärker också integrationen och tilliten till det offentliga och Sverige som land. Regeringens förslag gör det motsatta. Det tvingar in människor i långvarig osäkerhet vad gäller om de och deras familjer får stanna och krossar därmed förutsättningarna för att de ska våga planera för en framtid här.

Jag står inte bakom majoriteten av regeringens förslag, men i några delar tycker jag att förslagen innebär förbättringar. Det gäller bl.a. förslaget om att slopa kravet på att barn ska vara ogifta för att omfattas av reglerna om anknytning. Sverige varken tillåter eller erkänner barnäktenskap. Det är inte acceptabelt att barnäktenskap då ska få den rättsliga följden att barnet inte får leva med sina föräldrar. Jag välkomnar även att den kraftiga opinionen gjort att regeringen till slut tvingas agera mot de orättvisa tonårsutvisningarna. Dessvärre är regeringens förslag otillräckligt men det är ett steg i rätt riktning som jag står bakom nu. Lagstiftningen måste snarast förbättras avsevärt för att på riktigt hindra att unga som vuxit upp i Sverige utvisas. Utöver detta anser jag att övriga lagförslag bör avslås. Regeringen bör vidare återkomma till riksdagen med eventuella följdändringar.

Utveckling av mina ställningstaganden till frågor om uppehållstillstånd på grund av anknytning, krav på vistelsetid, försörjningskrav samt försörjnings­krav för familjemedlemmar till forskare finns i de reservationer jag står bakom tidigare i detta betänkande. Därutöver vill jag särskilt kommentera att jag anser att det är särskilt allvarligt att regeringen tar bort möjligheten till fortsatt uppehållstillstånd på grund av särskild anknytning till Sverige när en anknytningsgrundande relation upphör. I dag kan den bestämmelsen få betydelse för personer som etablerat sig i Sverige genom arbete, språk, familj och vänner. Den kan också vara avgörande för personer som behöver lämna en relation men inte kan bevisa våld eller allvarliga kränkningar på det sätt som krävs. Ingen ska tvingas att stanna i en relation av rädsla för utvisning. Jag anser att möjligheten till fortsatt uppehållstillstånd på grund av särskild anknytning till Sverige ska finnas kvar enligt den ordning som gäller i dag. Det är en nödvändig rättssäkerhetsventil.

När det gäller regeringens förslag om skärpta krav för att bevisa biologiska släktskap anser jag att DNA-analys även fortsättningsvis ska vara frivillig och användas restriktivt när annan dokumentation inte räcker. Det är viktigt att denna möjlighet inte missbrukas eller normaliseras till en generell kontrollåtgärd. Det skulle få allvarliga konsekvenser, inte minst för kvinnor som blivit gravida genom övergrepp, och riskera att leda till en ordning där familjeband som inte är genetiska inte erkänns i samma omfattning som andra familjeband. Det måste tydligt framgå att en helhetsbedömning av familjeliv och barnets bästa ska göras.

 

Ställningstagande

Uppehållstillstånd på grund av anknytning föreslås i propositionen även fortsättningsvis ges till make, sambo och barn inom kärnfamiljen om det följer av familjeåterföreningsdirektivet. För anknytningspersoner som är subsidiärt skyddsbehövande föreslås reglerna vara fakultativt utformade. Det innebär att rätten till anhöriginvandring för denna grupp ändras till enbart en möjlighet. Detta skapar en oacceptabel rättsosäkerhet för en redan utsatt grupp och en åtskillnad mellan olika skyddsbehov som vi inte kan ställa oss bakom. Att låta barns möjlighet att leva med sina föräldrar bero på skyddsgrund är oacceptabelt. EU-kommissionen har i sina riktlinjer för tillämpning av familjeåterföreningsdirektivet uppmanat medlemsstaterna att ge personer med subsidiärt skydd liknande rättigheter som flyktingar. EU-domstolen har också i några domar gett uttryck för samma inställning. Vi anser därför att reglerna för subsidiärt skyddsbehövande inte ska vara fakultativa utan tvingande.

För uppehållstillstånd på grund av anknytning föreslår regeringen i fråga om barn som inte är gemensamma att det ska införas krav på att anknytnings­personen eller anknytningspersonens make eller sambo är vårdnadshavare för barnet. Det kan få negativa konsekvenser särskilt för kvinnor, eftersom kvinnors möjlighet att få rättslig vårdnad om barn är begränsad i vissa länder. Vi anser att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar att vara anknyt­ningspersoner i fall där barn inte är gemensamma.

Det är vidare så att vistelsetiden i familjeåterföreningsärenden redan utan den väntetid om två år som regeringen föreslår kan bli lång till följd av de långa handläggningstiderna hos Migrationsverket. Som framgått ovan föreslår vi att väntetiden ska kortas. För att ytterligare förkorta den tid som barn är skilda från sina vårdnadshavare bör väntetiden i ärenden där barn är inblan­dade utformas som ett tak och begränsas till maximalt ett år.

Regeringen anser också att studenters möjligheter att vara anknytningsper­soner vid anhöriginvandring bör tas bort i andra fall än de som omfattas av tvingande EU-regler. För doktorander menar regeringen att det fortsatt bör finnas en möjlighet att vara anknytningsperson. Regeringen avser att bereda och återkomma med förslag på sådana förordningsändringar. De parallella regelverk som sådana förslag innebär medför en risk för tolknings- och tillämpningssvårigheter. Utöver det bör man också beakta att äldre studenter i större utsträckning har familjebildningar. Vi anser därför att universitets­studerande som har studerat i Sverige en längre tid ska kunna vara anknyt­ningspersoner för anhöriginvandring.

I fråga om försörjningskravet bör, i likhet med vad som gäller i dag, olika arbetsrelaterade inkomster och ersättningar, t.ex. arbetslöshetsersättning och inkomst av subventionerade anställningar, beaktas vid beräkning av försörj­ningskravet. Vidare bör, för att inte skada Sveriges konkurrenskraft och vår möjlighet att vara en attraktiv forskarnation, inte endast forskare undantas från försörjningskravet utan kretsen bör vara något bredare och även omfatta doktorander.

Regeringen bör mot denna bakgrund återkomma med förslag som innebär att reglerna för subsidiärt skyddsbehövande ska vara tvingande och inte fakul­tativa, att kvinnor och män får förutsättningar att vara anknytningspersoner i fall där barn inte är gemensamma och att väntetiden vid ansökan om anhörig­invandring då barn är inblandade utformas som ett tak och begränsas till maxi­malt ett år. Vidare bör regeringen bibehålla möjligheten för universitets­studerande som har studerat i Sverige en längre tid att vara anknytnings­personer för anhöriginvandring. Regeringen bör också återkomma med förslag som innebär att vissa arbetsrelaterade inkomster även i fortsättningen betraktas som godtagbara inkomster vid beräkning av försörjningskravet och se till att såväl forskare som doktorander undantas från försörjningskravet.

Slutligen kan vi konstatera att utredningen bakom förslagen gör bedöm­ningen att ett direkt ikraftträdande kan leda till att lika ärenden behandlas olika beroende på handläggningstid, att redan beredda ärenden kan behöva komplet­teras, att belastningen på Migrationsverket kan väntas öka och att enskilda som överklagar beslut i enlighet med de äldre reglerna hamnar i ett sämre läge genom överklagandet. Trots det bedömer både utredningen och regeringen att de nya reglerna bör tillämpas direkt, för att få snabbt genomslag. Människor måste kunna lita på att livsavgörande myndighetsbeslut prövas likvärdigt och enligt förutsebara regler. En samstämmig bild från remissinstanserna är att införandet av de nya bestämmelserna kräver noggrant utformade övergångs­regler. Utan sådana regler riskeras både rättssäkerheten för individer och för­troendet för det offentliga.

Vi kan inte överblicka alla de omständigheter som kan uppkomma med de nya förslagen till lagändringar. Regeringen bör se över frågan om övergångs­bestämmelser ytterligare och återkomma till riksdagen i frågan.

 

Ställningstagande

Familjer är inte alltid biologiska. Barn kan ha vuxit upp med en social förälder, en styvförälder eller en släkting eller i en hbtqi-familj. Barn kan ha tillkommit genom övergrepp eller i situationer där biologiskt släktskap inte motsvarar barnets faktiska familjeliv. En lagstiftning som fäster för stor vikt vid biolo­giskt släktskap riskerar att drabba familjekonstellationer som skiljer sig från normen.

Regeringen bör återkomma med förslag som innebär att andra familjeband än biologiska erkänns tydligare.

 

Ställningstagande

Vi konstaterar i likhet med flera remissinstanser att regeringens förslag för att stoppa utvisningar av unga vuxna från deras familjer i Sverige är otillräckligt och endast kommer att innebära en kortare respit för de berörda personerna. Risken med förslaget är att unga vuxna som har en stark anknytning till Sverige, bott här i många år, skött sig och gjort allt rätt, ändå kommer att utvisas. Vi menar därför att det behöver snabbutredas hur den som vistats i vårt land under lång tid och som har starkare anknytning till Sverige än till något annat land inte ska utvisas samt hur uppehållstillstånden i större utsträckning kan följa med föräldrarnas.

Därtill innebär dagens regler när det gäller rätten till uppehållstillstånd på grund av studier att studierna ska vara det huvudsakliga syftet med vistelsen. För personer som vill fortsätta leva med sin familj i Sverige kan anknytningen till landet i praktiken bli ett hinder i ansökan. Dessutom riskerar de att behöva betala mycket höga studieavgifter trots att de vuxit upp i Sverige.

Regeringen bör vidta de åtgärder som krävs med anledning av det anförda.

 

Ställningstagande

Vi har under lång tid uppmärksammat konsekvenserna av de s.k. tonårsutvis­ningarna, där unga människor som vuxit upp i Sverige, gått i svensk skola och har sin familj här riskerar att utvisas när de fyller 18 år. Vi välkomnar reger­ingens förslag att höja åldersgränsen till 21 år. Samtidigt kvarstår betydande problem. Barn och unga kommer att fortsätta växa upp i Sverige med en ständig osäkerhet om huruvida får stanna i det land som de ser som sitt hem.

För att få stanna efter 21 års ålder krävs i praktiken ofta arbete eller studier som grund för uppehållstillstånd. Där möter många unga hinder som är svåra eller omöjliga att övervinna. Många unga kommer fortfarande att stoppas av lönekrav, studieavgifter eller andra villkor som är omöjliga att uppfylla i deras situation. Det är orimligt att kräva att dessa ungdomar ska beviljas uppehållstillstånd genom arbete eller studier som om de aldrig bott i Sverige. Personer som vuxit upp i Sverige måste kunna stanna här genom anknytningen till Sverige.

Regeringen har inte heller lyckats presentera någon lösning för de som redan har utvisats och lämnat Sverige på grund av nu gällande lagstiftning. Vi anser därför att utvidgningen av möjligheterna att förlänga ett uppehålls­tillstånd på grund av anknytning även bör omfatta dem som redan har lämnat Sverige på grund av utvisning enligt tidigare lagstiftning och att det ska vara möjligt att ansöka om man befinner sig utanför Sverige.

Det är vidare så att relationen mellan föräldrar och barn är livslång för de flesta, och det är orimligt att kräva att den ska avslutas oavsett om det beror på att barnet hunnit fylla 18 eller 21 år. Den som har fått uppehållstillstånd på grund av anknytning till någon av sina föräldrar innan 21 års ålder bör därför kunna få förlängt uppehållstillstånd på grund av anknytning oavsett ålder, och utan något krav på ett särskilt beroendeförhållande.

Slutligen kan vi konstatera att det fortfarande saknas en möjlighet att väga in stark anknytning till Sverige, familjesituation och andra humanitära omständigheter, något som är nödvändigt för att stoppa tonårsutvisningarna på riktigt. Den reglering av särskilt ömmande omständigheter som regeringen tog bort 2023 tog sikte på anknytning till Sverige och hade sannolikt lett till att en stor del av de tonåringar som utvisats hade fått stanna.

Regeringen bör återkomma med förslag som innebär ökade möjligheter till uppehållstillstånd för unga vuxna i enlighet med det ovan anförda.

 

Ställningstagande

För att få stanna i Sverige med de nya reglerna efter det att man fyllt 21 år krävs fortfarande att unga som vuxit upp här uppfyller samma villkor som personer som ansöker om att komma hit från utlandet. Många unga kommer fortfarande att stoppas av lönekrav, studieavgifter eller andra villkor som är omöjliga att uppfylla i deras situation. Den som vill studera kan behöva betala studieavgifter på över hundratusen kronor per år, eftersom personer med tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av anknytning som huvudregel inte har rätt till svenskt studiestöd. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte juste­rar studiestödslagen i denna del så att även personer med uppehållstillstånd på grund av anknytning till personer med arbetstillstånd, EU-blåkort, ICT-tillstånd eller tillstånd som forskare ska kunna beviljas studiemedel.

Regeringen bör återkomma med förslag i enlighet med det ovan sagda.

 

Ställningstagande

Vi anser att det även fortsättningsvis ska finnas ett försörjningskrav och att det kan vara motiverat med en viss höjning. Regeringens höjning är dock opropor­tionerligt stor och kommer att leda till stora svårigheter för familje­återförening om anknytningspersoner inte har en mycket hög lön. Vi anser därför att höjningen bör begränsas till 1,10 gånger normalbeloppet vid utmätning av lön och bostadskostnaden.

Regeringen bör vidta de åtgärder som svarar mot detta.

 

Ställningstagande

Vi motsätter oss att försörjningskravet höjs. Regeringens föreslagna höjning till 1,30 gånger normalbeloppet är oproportionerligt stor och kommer att utgöra ett oöverstigligt hinder för många.

Regeringen bör vidta de åtgärder som svarar mot detta.

 

Ställningstagande

Regeringen föreslår att det även fortsättningsvis ska finnas en ventil som ger möjlighet att bevilja uppehållstillstånd på grund av särskild anknytning till Sverige om det finns synnerliga skäl. Vi delar uppfattningen att en sådan behövs. Men mot bakgrund av de oförutsedda svårigheter som kan uppstå vid tillämpningen av nya lagar och särskilt mot bakgrund av de problem som uppstått i samband med hanteringen av ärenden där tonåringar utvisats, menar vi att det bör göras en allmän översyn av ventilerna i lagstiftningen. I den översynen är det viktigt att man säkerställer tydliga förarbeten samt att det som behövs regleras i lag.

När det gäller DNA-analyser kan sådana vara viktiga för personer som saknar fungerande identitetshandlingar. DNA-analys kan i vissa fall hjälpa familjer som saknar handlingar som bekräftar deras släktskap, t.ex. när de splittras under flykten eller kommer från länder där fungerande folkbokföring saknas. Samtidigt finns en risk att frivilligheten urholkas om den som inte ger sitt medgivande till DNA-analys riskerar att nekas familjeåterförening. Det kan också uppstå svåra situationer, exempelvis om ett barn blivit till av ett sexuellt övergrepp och det har förknippats med livsfara för modern att röja den omständigheten. Det finns även en risk för att analyserna leder till diskrimi­nering genom att personer från vissa länder riskerar att behöva genomgå DNA-analys oftare än andra. Möjligheten till DNA-analys får inte missbrukas eller normaliseras till en generell kontrollåtgärd. Det måste tydligt framgå att en helhetsbedömning av familjeliv och barnets bästa ska göras. Det behöver där­för säkerställas att DNA-analyser inte leder till diskriminering eller orimliga konsekvenser för exempelvis hbtqi-familjer, andra familjer utan genetiskt släktskap eller barn som tillkommit genom övergrepp.

Det är vidare svårt att få en överblick över de många förändringarna av lagstiftningen inom migrationsområdet och det är svårt att avgöra vilken den sammantagna effekten kommer att bli. Lagstiftningsprocesserna har varit svår­överblickbara och lagförslagen har presenterats i en ordning som är bakvänd och otillfredsställande, vilket riskerar att leda till en bristfällig lagstiftning. Regeringens arbetssätt har gjort det svårt att granska och bedöma konse­kvenserna av alla dessa lagändringar på ett tillförlitligt sätt. Det finns risk för att de effekter vi har erfarit med de s.k. tonårsutvisningarna kan återupprepas inom flera av migrationspolitikens delar. De beslutade föränd­ringarna behöver därför bli föremål för en omedelbar och systematisk uppföljning.

Regeringen bör återkomma med uppföljningar och utvärderingar i enlighet med det anförda.

 

Ställningstagande

Vad gäller regeringens förslag om vistelsetid för ansökan om uppehålls­tillstånd på grund av anknytning är vi mycket kritiska till detta. Det kommer att starkt bidra till att hålla familjer isär under en orimligt lång tid, försämra integrationen och öka den psykiska belastningen för människor som redan befinner sig i en sårbar och utsatt situation. Enligt Migrationsverkets egen statistik är handlägg­ningstiden i anknytningsärenden i genomsnitt 15 månader för att bo med en partner, 18 månader för barn som ska bo med en förälder och 24 månader för föräldrar till barn i Sverige. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte gör en ordentlig analys av hur Migrationsverkets hand­läggningstider redan i dag utgör en väntetid.

Vidare kan det konstateras att regeringen på kort tid har drivit igenom flera stora reformer på migrationsrättens område. Flera remissinstanser har åter­kommande varnat för att den höga reformtakten gör det svårt att överblicka de sammantagna konsekvenserna och att skapa sig en helhetsbild av alla de förestående förändringarna av det migrationsrättsliga systemet. Vi delar den kritiken. Det nu aktuella förslaget utgör ytterligare ett exempel på hur reger­ingen lämnar ett utredningsuppdrag där uppgiften är avgränsad men rätts­frågorna vidsträckta. Det behöver göras en översyn av förslagen på migra­tionsområdet för att säkerställa en samlad analys och harmonisering.

Regeringen bör återkomma med en utvärdering av hur Migrationsverkets hand­läggningstider påverkar vistelsetiden och familjers möjlighet att återför­enas i Sverige samt en samlad översyn av förslagen på migrationsområdet.

Särskilda yttranden

Som framgår av min reservation anser jag att regeringens förslag till ändring i utlänningslagen om rätten till uppehållstillstånd på grund av anknytning, bl.a. 5 kap. 3 a och 3 e §§, bör avslås. Om riksdagen ändå beslutar i enlighet med regeringens förslag kommer jag i lämpliga sammanhang att verka för att även subsidiärt skyddsbehövande, inklusive ensamkommande barn med subsidiär skyddsstatus, ska ha samma möjligheter till familje­återförening som flyktingar (jfr motion 2025/26:4226 [MP] yrkande 6). Jag kommer också att verka för att uppehållstillstånd på grund av anknytning till barn även bör omfatta barn med tidsbegränsat uppehållstillstånd (jfr motion 2025/26:4226 [MP] yrkande 7). Att låta barns möjlighet att leva med sina föräldrar bero på skyddsgrund är oacceptabelt.

 

Jag är mycket kritisk till regeringens förslag om vistelsetid som krav för uppehålls­tillstånd på grund av anknytning. Det förslag som läggs fram i motion 2025/26:4219 (S) yrkande 6 är väsentligt bättre än regeringens förslag och innebär också att kravet på vistelsetid kortas. Därför väljer jag att inte följa upp motion 2025/26:4220 (V) yrkande 1 utan ställer mig i stället bakom motion 2025/26:4219 (S) yrkande 6.

 

Min utgångspunkt är att det inte bör införas en tvåårig vistelsetid som krav för uppehållstillstånd på grund av anknytning. Jag har inte kunnat samla tillräckligt stöd för ett sådant förslag och i avsaknad därav anser jag att det är bättre att i varje fall begränsa vistelsetiden så mycket som möjligt och utöka möjligheten till undantag från kravet. Därför väljer jag att inte följa upp motion 2025/26:4216 (C) yrkande 2 utan ställer mig i stället bakom motion 2025/26:4219 (S) yrkande 6.

 

Jag är mycket kritisk till regeringens förslag om vistelsetid som krav för uppehållstillstånd på grund av anknytning. Det förslag som läggs fram i motion 2025/26:4219 (S) yrkande 6 är väsentligt bättre än regeringens förslag då det innebär att kravet på vistelsetid kortas. Med förhoppning om att detta förslag röstas igenom i stället för regeringens väljer jag att inte följa upp motion 2025/26:4226 (MP) yrkandena 2 och 17 utan ställer mig i stället bakom motion 2025/26:4219 (S) yrkande 6.

 

Jag är mycket kritisk till regeringens förslag om skärpning av försörjnings­kravet för uppehållstillstånd på grund av anknytning. Det förslag som läggs fram i motion 2025/26:4226 (MP) yrkande 19 är väsentligt bättre än reger­ingens och innebär att försörjningskravet inte ska gälla i förlängnings­situa­tioner. Därför väljer jag att inte följa upp motion 2025/26:4220 (V) yrkande 1 utan ställer mig i stället bakom motion 2025/26:4226 (MP) yrkande 19.

 

Jag är mycket kritisk till regeringens förslag om skärpning av försörjnings­kravet för uppehållstillstånd på grund av anknytning. Att försörj­ningskravet inte ska gälla i förlängningssituationer är en förbättring, men jag kommer i lämpliga sammanhang att verka för att kravet ska avskaffas (jfr motion 2025/26:4226 [MP] yrkande 3).

 

Som framgår av min reservation anser jag att regeringens förslag till ändring i utlänningslagen vad gäller olika förslag kopplade till kravet på försörjning, bl.a. 5 kap. 3 k §, bör avslås. Om riksdagen ändå beslutar i enlighet med reger­ingens förslag kommer jag i lämpliga sammanhang att verka för att subsidiärt skyddsbehövande jämställs med flyktingar och att familje­medlemmar som lever i Sverige ska få återförenas med sin familj här, även om återförening också vore möjlig i ett land utanför EU (jfr motion 2025/26:4216 [MP] yrkande 8).

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

 

Bilaga 3

Reservanternas lagförslag

Reservation 3 (förslagspunkt 2)

Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

 

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

 

5 kap.

3 i §

Om anknytningspersonen har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får uppehållstillstånd på grund av anknytning till honom eller henne enligt 3 a §, 3 f § eller 3 g § 1 beviljas endast om anknytningspersonen har vistats i Sverige med uppehållstillstånd sedan minst två år när ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning gavs in.       Kravet på vistelsetid gäller inte om 1. anknytningspersonen har beviljats internationellt skydd som flykting och familjebanden mellan utlänningen och anknytnings­personen har etablerats före anknytningspersonens inresa i Sverige, eller   2. utlänningen är ett barn som har fötts i Sverige och anknytnings­personen är barnets förälder och sammanbor med barnet i Sverige.

Om anknytningspersonen har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får uppehållstillstånd på grund av anknytning till honom eller henne enligt 3 a §, 3 f § eller 3 g § 1 beviljas endast om anknytningspersonen vid tidpunkten för ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning, har vistats i Sverige sedan minst ett år räknat från den dag då han eller hon ansökt om internationellt skydd eller på annat sätt legaliserat sin vistelse i Sverige.   1. anknytningspersonen har beviljats internationellt skydd som flykting eller subsidiärt skydds­behövande och familjebanden mellan utlänningen och anknytnings­personen har etablerats före anknytningspersonens inresa i Sverige, 2. utlänningen är ett barn som har fötts i Sverige och anknytnings­personen är barnets förälder och sammanbor med barnet i Sverige, eller 3. utlänningen är ett barn under 18 år som befinner sig utanför Sverige och som ansöker om uppehållstillstånd på grund av anknytning till en förälder i Sverige.

Utöver det som framgår av andra stycket får undantag från kravet på vistelsetid medges om det finns särskilda skäl.

Reservation 4 (förslagspunkt 3)

Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

 

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

 

5 kap.

3 j §

Uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person enligt 3, 3 a, 3 f eller 3 g § får beviljas endast om anknytningspersonen kan försörja sig och utlänningen samt har en bostad av tillräcklig storlek och standard för sig och utlänningen.

Uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person enligt 3, 3 a, 3 f eller 3 g § får beviljas endast om anknytningspersonen kan försörja sig och utlänningen samt har en bostad av tillräcklig storlek och standard för sig och utlänningen. Detta gäller dock inte vid prövning av en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd.

Första stycket gäller inte om

1. anknytningspersonen är ett barn,

2. utlänningen är ett barn som har fötts i Sverige och anknytningspersonen är barnets förälder och sammanbor med barnet i Sverige, eller

3. anknytningspersonen är medborgare i Sverige eller en annan EES-stat eller Schweiz, utlänningen är anknytningspersonens make eller sambo och utlänningen och anknytningspersonen har sammanbott utomlands en längre tid eller det på något annat sätt står klart att förhållandet är väl etablerat.

Reservation 7 (förslagspunkt 5)

Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

 

Regeringens förslag

Reservantens förslag

5 kap.

3 g §

Uppehållstillstånd på grund av anknytning till en sådan anknytningsperson som avses i 3 eller 3 a § får ges till en utlänning som på annat sätt än vad som i övrigt anges i detta kapitel är nära anhörig till anknytningspersonen, om

1. utlänningen har ingått i samma hushåll som anknytningspersonen och det finns ett särskilt beroendeförhållande mellan dem som fanns redan i hemlandet, eller 

2. utlänningen tidigare har haft uppehållstillstånd i Sverige på grund av anknytning till anknytningspersonen och 

a) är under 21 år, eller

a) är under 21 år, eller är en vuxen person som har vistats i Sverige med uppehållstillstånd och under den tiden fått en särskild anknytning till Sverige. Vid bedömningen av om det finns en särskild anknytning får även sådan anknytning beaktas som har uppstått under tiden mellan det att ansökan om asyl gavs in och att uppehållstillstånd beviljas, eller

b) ingår i samma hushåll som anknytningspersonen och det finns ett särskilt beroendeförhållande mellan dem.

 

18 b §

Det som föreskrivs i 18 § första stycket gäller inte för en utlänning som efter den 1 oktober 2023 har haft uppehållstillstånd i Sverige på grund av anknytning i egenskap av barn till en förälder eller till förälderns make eller sambo.

En ansökan om uppehållstillstånd efter inresan i Sverige får bifallas för en utlänning som avses i första stycket utan hinder av ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut om det beslutet fick laga kraft den 1 januari 2025 eller senare.

En ansökan om uppehållstillstånd efter inresan i Sverige får bifallas för en utlänning som avses i första stycket utan hinder av ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut.

 

 

5 b kap.

15 a §

Det som föreskrivs i 15 § första stycket gäller inte för en utlänning som efter den 1 oktober 2023 har haft uppehållstillstånd i Sverige på grund av anknytning i egenskap av barn till en förälder eller till förälderns make eller sambo.

En ansökan om uppehållstillstånd efter inresan i Sverige får bifallas för en utlänning som avses i första stycket utan hinder av ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut om det beslutet fick laga kraft den 1 januari 2025 eller senare.

En ansökan om uppehållstillstånd efter inresan i Sverige får bifallas för en utlänning som avses i första stycket utan hinder av ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut.

 

6 a kap.

4 b §

Det som föreskrivs i 4 § första stycket gäller inte för en utlänning som efter den 1 oktober 2023 har haft uppehållstillstånd i Sverige på grund av anknytning i egenskap av barn till en förälder eller till förälderns make eller sambo.

En ansökan om EU-blåkort efter inresan i Sverige får bifallas för en utlänning som avses i första stycket utan hinder av ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut om det beslutet fick laga kraft den 1 januari 2025 eller senare.

En ansökan om EU-blåkort efter inresan i Sverige får bifallas för en utlänning som avses i första stycket utan hinder av ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut.