HD01SfU31: Skärpta regler om uppsikt och förvar

Socialförsäkringsutskottets betänkande 2025/26:SfU31

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i bl.a. utlänningslagen, men med vissa lagtekniska anpassningar.

Lagändringarna som utskottet tillstyrker innebär att att det införs fler former av uppsikt, bl.a. vistelseskyldighet som kan övervakas elektroniskt (förstärkt uppsikt). Dessutom tydliggörs och utvidgas förutsättningarna för att ställa en utlänning under uppsikt och att ta en utlänning i förvar. Det blir också tydligare vilken myndighet som i varje skede av migrationsprocessen är ansvarig för att besluta om uppsikt och förvar. Därutöver ska en utlänning som hålls i förvar och som utgör en säkerhetsrisk kunna placeras på en säkerhetsavdelning. Färre utlänningar behöver därmed externplaceras i en kriminalvårdsanstalt. Om det behövs kan en förvarstagen utlänning i vissa fall hållas i förvar under längre tid.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 21 juli 2026, med undantag för vissa bestämmelser om en ny grund för uppsikt och förvar och om förstärkt uppsikt som föreslås träda i kraft den 1 oktober 2026 respektive den 1 december 2027 eller den tidigare dag som regeringen bestämmer.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

Utskottet föreslår att ärendet avgörs trots att betänkandet har varit tillgängligt kortare tid än två vardagar före den dag då det behandlas.

Behandlade förslag

Proposition 2025/26:265 Skärpta regler om uppsikt och förvar.

Del av proposition 2025/26:229 En ny mottagandelag (lagteknisk behandling).

23 yrkanden i följdmotioner.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Skärpta regler om uppsikt och förvar

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Regeringens lagförslag, punkt 1 (V)

2. Regeringens lagförslag, punkt 1 (MP)

3. Översyn, punkt 2 (V, MP)

4. Barn och andra utsatta personer, punkt 3 (V, C, MP)

5. Rättssäkerhet m.m., punkt 4 (MP)

Särskilt yttrande

Regeringens lagförslag, punkt 1 (S)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2025/26:229

Proposition 2025/26:265

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Förslag som lagts fram i proposition 2025/26:229

Förslag som lagts fram i proposition 2025/26:265

Bilaga 3
Utskottets lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2025/26:265 Skärpta regler om uppsikt och förvar och de följdmotionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen.

I proposition 2025/26:265 föreslås en ändring i 9 kap. 11 § utlänningslagen (2005:716). Ett förslag till ändring i denna bestämmelse finns även i proposition 2025/26:263 Stärkt återvändandeverksamhet, som riksdagen behandlar i betänkande 2025/26:SfU32. Förslagen är inte samordnade. Inom ramen för beredningen av bestämmelsen i nu aktuellt ärende beaktar utskottet också den ändringen.

I ärendet behandlar utskottet också en del av förslaget till lag om ändring i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. i proposition 2025/26:229 En ny mottagandelag, punkt 9.2. Förslaget behandlas i de delar det avser 4 § lagen om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. Utskottet har i sitt betänkande 2025/26:SfU35 tillstyrkt de ändringar i paragrafen som föreslås i proposition 2025/26:229. Av lagtekniska skäl och i syfte att samordna lagförslaget i proposition 2025/26:229 med det nu aktuella förslaget till ändringar i samma lagrum har utskottet överfört den formella behandlingen av lagförslaget för beredning i detta ärende. Övriga lagförslag i proposition 2025/26:229 behandlas av utskottet i betänkande 2025/26:SfU35.

De behandlade förslagen återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2 och utskottets lagförslag finns i bilaga 3.

 

Utskottets överväganden

Propositionen

Regeringen anser att det bör införas fler former av uppsikt som alternativ till förvar och föreslår därför att uppsikt ska kunna innebära att en utlänning är skyldig att bo på en viss plats (boendeskyldighet) eller vistas inom ett visst område (vistelseskyldighet). Vistelseskyldighet ska få förenas med villkor om elektronisk övervakning om det behövs för kontroll av att skyldigheten följs (förstärkt uppsikt). Uppgifter om utlänningens position vid förstärkt uppsikt ska få registreras och tas fram endast i samband med att utlänningen träder ur eller vistas utanför det anvisade området eller den elektroniska övervakningen hindras.

Regeringen bedömer att förutsättningarna för uppsikt och förvar enligt utlänningslagen behöver ändras för att de ska bli tydligare, stå i bättre överensstämmelse med EU-rätten och för att säkerställa en ordnad och effektiv migrationsprocess. Det ska tydliggöras att en utlänning får tas i förvar endast om syftet med åtgärden inte kan uppnås genom att utlänningen ställs under uppsikt.

Förslagen innebär att utlänningar, både vuxna och barn, kan ställas under uppsikt och tas i förvar i fler fall och under längre tid än i dag, med ökad risk för intrång i den personliga integriteten och rörelsefriheten som följd. Samtidigt leder förslagen till en ökad rättssäkerhet och bättre förutsättningar att säkerställa en ordnad och effektiv migrationsprocess. Sammantaget ger förslagen enligt regeringen uttryck för en rimlig avvägning mellan behovet av en ordnad och effektiv migrationsprocess och enskildas rätt till skydd för sin personliga integritet och rörelsefrihet. Regeringen anför att förslagen är förenliga med skyddet för den personliga integriteten, rörelsefriheten och barns rättigheter enligt regeringsformen, Europakonventionen och barn­konventionen.

Förutsättningar för uppsikt eller förvar

När det gäller vuxna som är sökande av internationellt skydd föreslår regeringen att en utlänning som har fyllt 18 år ska få ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som utlänningen har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd

•       om det är nödvändigt för att bestämma eller bekräfta utlänningens identitet eller nationalitet

•       om det är nödvändigt för att utreda de omständigheter som ansökan om internationellt skydd grundas på

•       om utlänningen inte har följt ett beslut om boende på en bestämd plats enligt mottagandelagen och det finns en risk för att utlänningen avviker

•       om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt asyl­procedurförordningen för att avgöra om utlänningen har rätt att resa in i Sverige

•       om utlänningen vid tidpunkten för ansökan om internationellt skydd hålls i förvar inför avlägsnande och det finns anledning att anta att syftet med ansökan är att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning

•       om det är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning eller

•       om det följer av asyl- och migrationshanteringsförordningen.

Vad gäller barn föreslår regeringen att ett barn ska få ställas under uppsikt eller tas i förvar under den tid som barnet har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd

•       om barnet inte har följt ett beslut om boende på en bestämd plats enligt mottagandelagen och det finns en uppenbar risk för att barnet avviker

•       om det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt asyl­procedurförordningen för att avgöra om barnet har rätt att resa in i Sverige

•       om barnet vid tidpunkten för ansökan om internationellt skydd hålls i förvar inför avlägsnande och det finns anledning att anta att syftet med ansökan är att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning

•       om det är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning eller

•       om det följer av asyl- och migrationshanteringsförordningen.

Vissa grunder för uppsikt och förvar ska även gälla för vuxna och barn som är EU-medborgare och som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av flyktingförklaring. För den som har utvisats av allmän domstol på grund av brott ska i stället grunderna för uppsikt och förvar av vuxna respektive barn i övrigt gälla.

Vidare föreslår regeringen att en utlänning som har fyllt 18 år och inte omfattas av bestämmelserna om uppsikt och förvar av utlänningar som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd ska få ställas under uppsikt eller tas i förvar

•       om det är nödvändigt för att en utredning av utlänningens identitet eller rätt att resa in i eller stanna i Sverige ska kunna genomföras eller

•       om det kan antas att utlänningen kommer att avvisas eller utvisas eller det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning och om det finns en risk för att utlänningen bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker, håller sig undan eller på annat sätt försvårar verkställigheten.

Ett barn som inte omfattas av bestämmelserna om uppsikt och förvar av barn som har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd ska få ställas under uppsikt eller tas i förvar

•       om det är sannolikt att barnet kommer att avvisas av Polismyndigheten eller avvisas med omedelbar verkställighet av Migrationsverket eller

•       om det är fråga om att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning.

Barnet ska få ställas under uppsikt eller tas i förvar endast om det annars finns en uppenbar risk för att barnet bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker, håller sig undan eller på annat sätt försvårar verkställigheten.

Ett barn eller en vårdnadshavare ska få tas i förvar även om det skulle innebära att barnet skiljs från sin eller sina vårdnadshavare. Detta ska dock endast gälla om barnet inte har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd och det finns synnerliga skäl.

Ett beslut om uppsikt eller förvar ska få fattas trots att det saknas förutsättningar för det, om skälet för att förutsättningarna brister endast är att utlänningens rörelsefrihet är inskränkt med stöd av annan lag. Verkställighet av beslutet ska i sådana fall få ske när förutsättningarna för uppsikten eller förvarstagandet är uppfyllda. Om en socialnämnd, chefsöverläkare eller smittskyddsläkare har underrättats om ett sådant beslut om uppsikt eller förvar ska nämnden eller läkaren i vissa fall omedelbart underrätta den myndighet som fattat beslutet när inskränkningen i utlänningens rörelsefrihet upphör.

En tredjelandsmedborgare ska få omhändertas eller tas i förvar av Polismyndigheten om det är nödvändigt för att en transitering ska kunna genomföras.

Tidsgränser för förstärkt uppsikt och förvar

När det gäller tidsgränser föreslår regeringen att ett barn inte ska få vara ställd under förstärkt uppsikt längre tid än 3 månader eller, om det finns synnerliga skäl, 6 månader. I ett säkerhetsärende ska ett barn inte få vara ställd under förstärkt uppsikt längre tid än 12 månader eller, om det finns synnerliga skäl, 18 månader. De senare tidsgränserna ska även gälla i fråga om ett barn som har utvisats av allmän domstol på grund av brott.

Dessutom föreslår regeringen att en utlänning som har fyllt 18 år inte ska få hållas i förvar med stöd av bestämmelserna om förvar av sökande av internationellt skydd längre tid än fyra veckor, om det sker på grunden att det är nödvändigt för att bestämma eller bekräfta utlänningens identitet eller nationalitet eller för att utreda de omständigheter som ansökan grundas på. Utlänningen ska inte få hållas i förvar längre tid än tolv veckor om det sker på grunden att det är nödvändigt som ett led i ett gränsförfarande enligt asylprocedurförordningen. Utlänningen ska inte få hållas i förvar längre tid än tolv månader, om det sker på någon av grunderna att

•       utlänningen inte har följt ett beslut om boendeskyldighet enligt mottagandelagen

•       det kan antas att utlänningens ansökan om internationellt skydd gjorts för att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning eller

•       det är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller för att upprätthålla allmän ordning.

Därutöver föreslår regeringen att en utlänning som har fyllt 18 år inte ska få hållas i förvar längre tid än fyra veckor med stöd av bestämmelserna om förvar av utlänningar i andra fall än om utlänningen är sökande av internationellt skydd och det sker på grunden att det är nödvändigt för att en utredning om utlänningens identitet eller rätt att resa in i eller stanna i Sverige ska kunna genomföras. Om utlänningen hålls i förvar inför avlägsnande ska han eller hon inte få hållas i förvar längre tid än sex månader. Om bristande samarbete från utlänningens sida eller tidsåtgången för att införskaffa nödvändiga handlingar medför att det är sannolikt att verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning kommer att dröja längre än sex månader ska utlänningen dock få hållas i förvar i ytterligare högst tolv månader. Dessa tidsgränser ska inte gälla om utlänningen har utvisats av allmän domstol på grund av brott. Om utlänningen hålls i förvar inför avlägsnande till en EES-stat ska han eller hon inte få hållas i förvar längre tid än sex månader eller, om det finns särskilda skäl, tolv månader. I ett säkerhetsärende ska en utlänning inte få hållas i förvar inför avlägsnande längre tid än tolv månader. Om bristande samarbete från utlänningens sida eller tidsåtgången för att införskaffa nödvändiga handlingar eller om något annat väsentligt skäl som hänför sig till verkställigheten medför att det är sannolikt att verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning kommer att dröja längre än tolv månader ska utlänningen dock få hållas i förvar i ytterligare högst tolv månader.

Regeringen föreslår att ett barn som huvudregel inte ska få hållas i förvar längre sammanlagd tid än sex dygn eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex dygn. Om barnet inte har hållits i förvar under en tolvmånaders­period ska tidigare tid i förvar inte beaktas vid fastställande av förvarstiden. I ett säkerhetsärende ska ett barn inte få hållas i förvar med stöd av vissa grunder längre sammanlagd tid än tre månader eller, om det finns synnerliga skäl, sex månader. Dessa tidsgränser ska även gälla i fråga om ett barn som har utvisats av allmän domstol på grund av brott.

En tredjelandsmedborgare ska inte få vara omhändertagen eller hållas i förvar i syfte att genomföra en transitering längre tid än 48 timmar.

Beslut om förstärkt uppsikt eller förvar ska löpande omprövas inom vissa tider som anges i lagen.

Beslutande myndighet

Vidare föreslår regeringen att Migrationsdomstolarna och Migrationsöver­domstolen inte längre ska ansvara för att, som första instans, besluta om uppsikt och förvar eller för ny prövning av sådana beslut. I stället ska Polismyndigheten få besluta om uppsikt och förvar när myndigheten handlägger ett ärende om avvisning eller ska verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Säkerhetspolisen ska få besluta om uppsikt och förvar när myndigheten ska verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Polismyndigheten och Säkerhetspolisen ska behålla sina nuvarande behörigheter att besluta om uppsikt och förvar i vissa fall när ett beslut om utvisning inte längre får verkställas på grund av att utlänningen har åberopat hinder mot verkställighet, till dess att Migrationsverket har beslutat i frågan om en prövning ska beviljas. Migrationsverket ska få besluta om uppsikt och förvar, om inte Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen är beslutande myndighet.

Placering på säkerhetsavdelning eller externplacering

Regeringen föreslår att en utlänning som är tagen i förvar inte ska få placeras så att han eller hon utsätts för mer ingripande övervakning eller kontroll än vad som är nödvändigt för att ordning eller säkerhet ska kunna upprätthållas. Med ordning eller säkerhet avses i synnerhet ordning eller säkerhet på förvaren men även ordning eller säkerhet i vidare bemärkelse. Migrationsverket ska dock få besluta att en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år ska placeras på en säkerhetsavdelning under vissa förutsättningar.

Migrationsverket ska också få besluta att en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år under vissa förutsättningar ska placeras i kriminalvårds­anstalt, häkte eller polisarrest. En placering i polisarrest ska vara tillfällig.

Regeringen föreslår också att Säkerhetspolisen i ett säkerhetsärende ska få besluta om placering av en utlänning som är tagen i förvar om det inte finns tid att avvakta Migrationsverkets beslut. Ett sådant beslut ska så snart som möjligt anmälas till Migrationsverket, som skyndsamt ska pröva frågan om placering. När Migrationsverket har beslutat i frågan ska Säkerhetspolisens beslut upphöra att gälla.

Överklagande och offentligt biträde

Beslut om förvar för transitering av en tredjelandsmedborgare ska enligt regeringens förslag få överklagas till en migrationsdomstol, och en migrationsdomstols beslut ska få överklagas till Migrationsöverdomstolen.

Regeringen föreslår även att en migrationsdomstol ska meddela ett slutligt avgörande i ett mål om förvar enligt bestämmelserna om förvar av sökande av internationellt skydd inom 15 dagar eller, om det finns särskilda skäl, 21 dagar från den dag då överklagandet kom in till migrationsdomstolen. Om ett slutligt avgörande i ett sådant mål inte meddelas inom 21 dagar från den dag då överklagandet kom in till migrationsdomstolen ska det överklagade beslutet upphöra att gälla.

I mål och ärenden om uppsikt som gäller ett barn ska ett offentligt biträde enligt regeringens förslag förordnas för barnet, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Ett offentligt biträde ska också förordnas i mål och ärenden om förstärkt uppsikt, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Ett offentligt biträde ska också förordnas för en utlänning som har fyllt 18 år, om utlänningen har hållits i förvar sedan mer än tre dagar och det inte måste antas att behov av biträde saknas. Ett offentligt biträde ska förordnas för barn som hålls i förvar.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringen föreslår att merparten av de föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 21 juli 2026. De föreslagna ändringarna om uppsikt och förvar vid överträdelse av boendeskyldighet enligt mottagandelagen ska träda i kraft den 1 oktober 2026. De föreslagna ändringarna om förstärkt uppsikt ska träda i kraft den 1 december 2027 eller den tidigare dag som regeringen bestämmer. I fråga om ett beslut om uppsikt eller förvar som har meddelats före ikraftträdandet ska upphävda föreskrifter om grunder för uppsikt och förvar, ny prövning och beslutande myndigheter fortfarande gälla fram till dess att beslutet prövas på nytt. Migrationsverket ska pröva ett beslut om extern­placering med stöd av vissa upphävda föreskrifter på nytt senast en månad efter ikraftträdandet. Vid tillämpningen av de föreslagna tidsgränserna för förvar inför avlägsnande ska den tid som en utlänning som fyllt 18 år har hållits i förvar med stöd av grunden att det är sannolikt att han eller hon kommer att avvisas eller utvisas (sannolikhetsförvar) eller grunden att det är fråga om att förbereda eller genomföra verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning (verkställighetsförvar) räknas in i förvarstidens längd om det är fråga om samma verkställighetsärende. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla vid överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

Tillkännagivande

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om åtgärder mot skuggsamhället (bet. 2021/22:SfU16 punkt 1, rskr. 2021/22:196). Av tillkännagivandet framgår bl.a. att elektronisk övervakning, t.ex. med fotboja, ska kunna användas för personer som har ett lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut (bet. 2021/22:SfU16 s. 14). Regeringen anser att tillkänna­givandet i denna del tillgodoses genom förslaget om att vistelseskyldighet ska kunna förenas med villkor om elektronisk övervakning om det behövs för att kontrollera att skyldigheten följs. Tillkännagivandet är inte slutbehandlat.

Motionerna

Regeringens lagförslag

I kommittémotion 2025/26:4182 yrkar Tony Haddou m.fl. (V) avslag på propositionen (yrkande 1). Motionärerna anför att regeringens lagförslag brister när det gäller tydlighet, förutsebarhet och rättssäkerhet. Även i motion 2025/26:4167 av Malcolm Momodou Jallow m.fl. (-) föreslås avslag på propositionen.

I kommittémotion 2025/26:4172 yrkar Annika Hirvonen m.fl. (MP) avslag på regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 10 kap. 11 och 12 §§. Motionärerna är kritiska mot förslaget om att utöka tidsgränserna för vuxna i förvar (yrkande 1). Motionärerna yrkar vidare avslag på regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen i de delar det avser 10 kap. 4, 6, 7, 13, 17 §§ samt 10 a kap. 10 och 13 §§. Enligt motionärerna bör förvar av barn förbjudas. Barn ska inte separeras från sina föräldrar eller övervakas elektroniskt. (yrkande 2). Därutöver yrkar motionärerna avslag på regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen i de delar det avser 10 kap. 1 § 3 och 4 om boende- och vistelseskyldighet (yrkande 3). Dessutom yrkar motionärerna avslag på regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen i de delar det avser 10 kap. 2, 3 och 18 §§ samt 10 a kap. 2 §. Motionärerna anför bl.a. att regeringens utgångspunkt borde vara att minska användningen av förvar till minimum och säkerställa att mindre ingripande alternativ till förvar används som huvudregel (yrkande 4). Motionärerna yrkar även avslag på regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen i de delar det avser 11 kap. 4 § om besöksbegränsningar om det är nödvändigt med hänsyn till risken för överförande av smitta (yrkande 5). Motionärerna yrkar även avslag på regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen i de delar det avser 11 kap. 7 a § om att en utlänning som hålls i förvar och har fyllt 18 år får beläggas med fängsel vid t.ex. förflyttning och transporter (yrkande 6). Slutligen föreslår motionärerna i yrkande 7 ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag om eventuella följdändringar.

Översyn

I kommittémotion 2025/26:4182 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med ett nytt förslag på lagstiftning som präglas av tydlighet, förutsägbarhet och noggranna rätts­säkerhetsbedömningar.

I kommittémotion 2025/26:4172 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 8 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör göra en mer fördjupad analys av förslaget om förstärkt uppsikt med elektronisk övervakning och därefter återkomma med ett förslag om det kan visas vara nödvändigt, effektivt och proportionerligt.

I motion 2025/26:4167 av Malcolm Momodou Jallow (-) yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med en samlad analys av propositionens konsekvenser för mänskliga rättigheter, psykisk hälsa, barns rättigheter, diskriminering och Sveriges internationella åtaganden.

Barn och andra utsatta personer

I kommittémotion 2025/26:4160 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att barn enbart ska kunna placeras på förvar om de är barnsäkrade. I yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att säkerställa villkoren för kvinnor och hbtqi-personer i förvaren. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att frihetsberövande av barn endast bör få ske i absoluta undantagsfall och för kortast möjliga tid. I yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om att Migrationsverket bör få i uppdrag att säkerställa att barn som befinner sig på ett förvar får sin rätt till lek och familjeliv tillgodosedd.

Rättssäkerhet m.m.

I kommittémotion 2025/26:4172 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 9 föreslås ett tillkännagivande om att offentligt biträde alltid ska förordnas för förvarstagna. I yrkande 10 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör säkerställa att externplacering bara får ske vid utvisning på grund av brott eller i säkerhetsärenden. I yrkande 11 föreslås ett tillkännagivande om att stärka rättssäkerheten vid förvar. I yrkande 12 föreslås ett tillkännagivande om att Migrationsverket och Polismyndigheten bör säkerställa att beslut om förvar enbart fattas efter att andra alternativ har beaktats.

I motion 2025/26:4167 av Malcolm Momodou Jallow (-) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att frihetsberövanden inom migrationsrätten endast ska användas som en sista utväg, under så kort tid som möjligt och med starka rättssäkerhetsgarantier. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att elektronisk övervakning inom migrationsprocessen inte ska normaliseras eller användas oproportionerligt mot människor som inte dömts för brott. I yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om att barnets bästa, familjeliv, psykisk hälsa och proportionalitetsprincipen ska väga tyngre vid beslut om uppsikt och förvar.

Utskottets ställningstagande

Regeringens lagförslag

Tillräckliga möjligheter att ställa utlänningar under uppsikt och ta utlänningar i förvar är en viktig del i en välordnad och effektiv verkställighetsprocess. Det är även nödvändigt för vissa andra syften, som för att genomföra utredningar om utlänningars rätt att resa in i och vistas i Sverige. Eftersom uppsikt och förvar kan medföra allvarliga ingrepp i enskildas grundläggande fri- och rättigheter, är det samtidigt viktigt att förutsättningarna för åtgärderna är väl avvägda och förutsebara. Enligt utskottet tillgodoser de nuvarande reglerna om uppsikt och förvar inte nämnda intressen i tillräckligt hög grad.

Vidare har såväl migrationen till Sverige som den svenska migrations­politiken genomgått stora förändringar sedan reglerna om uppsikt och förvar i utlänningslagen fick sin nuvarande utformning. Dessa förändringar visar att det behövs bättre förutsättningar att hantera de olika situationer som kan uppstå i migrationsprocessen. En del i detta är utökade möjligheter att besluta om uppsikt och förvar. Det är angeläget att det utrymme som finns att besluta om uppsikt och förvar enligt EU-rätten nyttjas i större utsträckning, bl.a. eftersom det i högre grad säkerställer en effektiv verkställighetsprocess. Utöver att de nationella reglerna inte ger tillräckliga förutsättningar att besluta om uppsikt och förvar när det behövs har det visat sig att de av andra skäl inte bidrar till en ordnad verkställighetsprocess på det sätt som är önskvärt. Som exempel har det visat sig att reglerna om förvar av barn i viss mån kan medföra onödiga påfrestningar på barnfamiljer och onödiga kostnader för det allmänna. Hittillsvarande regler om uppsikt och förvar har även vissa brister i tydlighet och förutsebarhet. I likhet med regeringen anser utskottet att förutsättningarna för uppsikt och förvar behöver ändras för att bli tydligare, stå i bättre överensstämmelse med EU-rätten och för att säkerställa en ordnad och effektiv migrationsprocess.

Utskottet noterar att i valet mellan uppsikt och förvar ska gälla att en utlänning endast får tas i förvar om syftet med åtgärden inte kan uppnås genom att utlänningen ställs under uppsikt. Utskottet kan också konstatera att det vid valet av åtgärd även ska göras en proportionalitetsbedömning.

Vidare anser utskottet i likhet med regeringen att det bör införas fler former av uppsikt som alternativ till förvar. Trots fördelarna med alternativ till förvar används uppsikt i förhållandevis liten utsträckning. Fler former av uppsikt, som är olika ingripande och som kan användas i kombination med varandra, ökar möjligheten att använda uppsikt i stället för förvar. Det bör i sin tur minska intrånget i de grundläggande rättigheterna samtidigt som kostnads­effektiviteten ökar. Fler uppsiktsformer bör också kunna innebära att större hänsyn kan tas till individuella behov och omständigheter.

Utskottet anser också att utöver nuvarande uppsiktsformer, dvs. anmälningsskyldighet och skyldighet att lämna ifrån sig pass eller annan identitetshandling, framstår en skyldighet att bo på en viss plats och skyldighet att uppehålla sig inom ett visst område som lämpliga alternativ till förvar. Dessa kontrollåtgärder bör, på motsvarande sätt som nuvarande uppsikts­former, kunna förhindra att utlänningen avviker under utredning och inför verkställighet av avlägsnandebeslut. Utskottet noterar att vistelseskyldigheten bör utformas så att det möjliggör för utlänningen att ha sociala kontakter, ta sig till och från en eventuell arbetsplats eller skola och utnyttja service såsom mat- och klädbutiker. Avgränsningen av området behöver också innebära att utlänningen kan ta sig till sjukhus och andra vårdinrättningar. Utskottet instämmer i vad regeringen anför om att vistelseskyldigheten under vissa förutsättningar bör kunna kombineras med elektronisk övervakning (s.k. förstärkt uppsikt). Detta bör avsevärt förbättra förutsättningarna för kontroll av efterlevnaden och ha en avskräckande effekt. En möjlighet till elektronisk övervakning bör kunna innebära att utlänningar i fler fall kan ställas under uppsikt i stället för att tas i förvar, vilket är positivt ur ett integritetsperspektiv. Utskottet noterar även att proportionalitetsprincipen kommer att innebära en tydlig begränsning av tillämpningen, särskilt i förhållande till barn. Elektronisk övervakning måste vara förenlig med de rättigheter som barn har enligt barn­konventionen. Det betyder bl.a. att de hänsyn som enligt barn­konventionen ska tas till barnets bästa måste bedömas och beaktas vid avvägningen mot det behov som finns av åtgärden. Det kan antas att det endast i undantagsfall är motiverat att besluta om förstärkt uppsikt för yngre barn. Det bör röra sig om fall när förvar av barnet annars är det enda tänkbara alternativet. Främst bör det handla om barn som är brottsutvisade och barn i säkerhetsärenden. För barnfamiljer bör avvikanderisken ofta kunna begränsas genom att använda förstärkt uppsikt.

Även om förvar är särskilt ingripande för barn och kan skada barns hälsa, välmående och utveckling anser utskottet som regeringen att det även i fortsättningen finns fall när behovet av att ta ett barn i förvar överväger den negativa påverkan som ett förvarstagande innebär för barnet. När det gäller uppsikt och förvar av barn får kravet på proportionalitet särskild betydelse. Ju yngre barnet är, desto starkare skäl behövs för att uppsikt eller förvar ska vara proportionerligt. Även andra sårbarheter än låg ålder ska beaktas, exempelvis sen mognad. Vid alla åtgärder som rör ett barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.

När det gäller regeringens förslag om att ett barn eller en vårdnadshavare ska få tas i förvar även om det skulle innebära att barnet skiljs från sin eller sina vårdnadshavare noterar utskottet att det endast ska gälla om barnet inte har rätt att vistas i Sverige i egenskap av sökande av internationellt skydd och det finns synnerliga skäl. Vad som kan utgöra synnerliga skäl får ytterst avgöras i rättstillämpningen. Exempelvis kan det vara motiverat att ta ett barn i övre tonåren som har utvisats på grund av brott i förvar, om det finns risk för allvarlig brottslighet och ett förvarstagande krävs för att barnet ska kunna avlägsnas tillsammans med sin familj. Utöver synnerliga skäl krävs det att åtgärden inte strider mot barnets bästa och övriga rättigheter som barn har enligt barnkonventionen. Som regeringen framhåller torde det ytterst sällan finnas tillräckliga skäl för att separera ett yngre barn från sina vårdnadshavare genom ett förvarstagande.

Vad gäller de tidsgränser för bl.a. förvar som regeringen föreslår noterar utskottet att detta är maximala tider. Det bör framhållas att om det inte längre finns skäl för ett beslut om en tvångsåtgärd eller om den inte längre är proportionerlig, ska beslutet omedelbart upphävas.

I fråga om regeringens förslag om externplacering noterar utskottet att Migrationsverket ska få besluta att en utlänning som är tagen i förvar och har fyllt 18 år ska placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest, bl.a. om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen eller säkerheten i en förvarslokal. Genom förslaget om att Migrationsverket i vissa fall ska kunna placera en utlänning som är tagen i förvar på en säkerhetsavdelning bör en stor del av dem som i dag externplaceras med hänvisning till att de har utvisats på grund av brott eller av säkerhetsskäl i stället kunna placeras på en sådan avdelning. Enligt regeringens förslag ska också beslut om externplacering prövas på nytt inom en viss tid. Den proportionalitetsbedömning som i varje enskilt fall ska föregå ett beslut om placering på en vanlig förvarsavdelning, på en säkerhetsavdelning eller externplacering på t.ex. en kriminalvårdsanstalt ska grundas på omständigheterna vid tidpunkten för beslutet. En utlänning som är tagen i förvar får inte placeras så att han eller hon utsätts för mer ingripande övervakning eller kontroll än vad som är nödvändigt för att ordning eller säkerhet ska kunna upprätthållas.

När det gäller frågan om besöksbegränsningar vid smitta noterar utskottet att Migrationsverket ska få besluta detta endast om det är nödvändigt med hänsyn till risken för överförande av smitta. Det innebär att det som utgångspunkt krävs en påtaglig risk för smitta vid fysiska besök och att riskerna för de förvarstagnas och andra människors hälsa vid smittspridning är av allvarligt slag. Som regeringen framhåller är det viktigt att förvarstagna i sådana situationer kan upprätthålla kontakten med anhöriga och andra på annat sätt än fysiska besök, t.ex. genom röst- och videosamtal. Det är även viktigt att kontakt med frivilligorganisationer prioriteras.

Utskottet noterar att det genom regeringens förslag blir möjligt för en förvarstagen att få permission, dvs. tillstånd att tillfälligt lämna förvars­lokalerna, om det finns synnerligen ömmande skäl, som t.ex. besök hos en närstående som är allvarligt sjuk, närvaro vid en närståendes begravning eller en viktig angelägenhet som rör en förvarstagen persons barn.

Vad gäller regeringens förslag om att Migrationsverket i vissa fall ska få besluta om att en utlänning som fyllt 18 år ska få beläggas med fängsel noterar utskottet att Migrationsverket i större utsträckning kommer att handskas med personer som utgör ordnings- eller säkerhetshot genom förslaget om placering på säkerhetsavdelning. Utskottet delar regeringens bedömning att en sådan möjlighet är motiverad mot bakgrund av det betydande behovet, även med beaktande av de risker det för med sig genom att det innebär en begränsning i skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Utskottet vill i detta sammanhang lyfta fram att fängsel endast får användas när starka skäl talar för det. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig, ska den användas i stället.

Utskottet noterar att beslut av Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller Migrationsverket om uppsikt eller förvar redan med dagens regelverk får överklagas särskilt och utan begränsning till viss tid, till en migrationsdomstol. Enligt regeringens förslag kommer även beslut om placering på säkerhets­avdelning eller permission att få överklagas till en migrationsdomstol precis som beslut om externplacering går att överklaga enligt dagens regelverk. Även Migrationsverkets beslut om besöksbegränsningar, permission och att belägga en förvarstagen utlänning med fängsel kommer att kunna överklagas.

Vidare noterar utskottet att regeringens förslag förenklar och förtydligar regelverket när det gäller vilken myndighet som är behörig att besluta om uppsikt och förvar.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att förslagen innebär att utlänningar, både vuxna och barn, kan ställas under uppsikt och tas i förvar i fler fall och under längre tid än i dag, med ökad risk för intrång i den personliga integriteten och rörelsefriheten som följd. Samtidigt leder förslagen till en ökad rättssäkerhet och bättre förutsättningar att säkerställa en ordnad och effektiv migrationsprocess. Sammantaget ger förslagen enligt utskottet uttryck för en rimlig avvägning mellan behovet av en ordnad och effektiv migrations­process och enskildas rätt till skydd för sin personliga integritet och rörelsefrihet. Utskottet anser också att förslagen är förenliga med skyddet för den personliga integriteten, rörelsefriheten och barns rättigheter enligt regeringsformen, Europakonventionen och barnkonventionen.

Vad gäller regeringens lagförslag i 9 kap. 11 § utlänningslagen bör detta ändras genom en lagteknisk anpassning för att det ska överensstämma med annan lagstiftning. Förslag till ändring av denna bestämmelse finns även i proposition 2025/26:263 Stärkt återvändandeverksamhet. Ändringen i den propositionen föreslås träda i kraft den 13 juli 2026. Utskottet har i betänkande 2025/26:SfU32 ställt sig bakom regeringens lagförslag i proposition 2025/26:263. Förslagen i propositionen är inte samordnade. I utskottets lagförslag i bilaga 3 har de ändringar som föreslås i det andra betänkandet beaktats.

Sammanfattningsvis anser utskottet, av de skäl som förs fram i propositionen, att riksdagen bör anta regeringens lagförslag med den lag­tekniska anpassning som framgår ovan. Utskottet tillstyrker därmed proposition 2025/26:265 och avstyrker motionerna 2025/26:4182 (V) yrkande 1 och 2025/26:4167 (-) yrkande 1 om avslag på propositionen i sin helhet och motion 2025/26:4172 (MP) yrkandena 1–6 om delvis avslag på propositionen. Utskottet avstyrker även motion 2025/26:4172 (MP) yrkande 7 om följdändringar.

En annan åtgärd som bör vidtas gäller den ändring i 4 § lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. som föreslås i proposition 2025/26:229 En ny mottagandelag. Utskottet har i sitt betänkande 2025/26:SfU35 i sak ställt sig bakom den ändring som föreslås i proposition 2025/26:229 men av samordningsskäl överlåtit behandlingen av det författningstekniska antagandet till det nu aktuella betänkandet. För att samordna lagförslagen bör riksdagen anta regeringens förslag. Utskottet tillstyrker således även proposition 2025/26:229 punkt 9.2.

Utskottet har vidare inget att invända mot regeringens redovisning av hanteringen av riksdagens tillkännagivande.

Översyn

Som framgår ovan har utskottet tillstyrkt ett nytt regelverk för uppsikt och förvar. Utskottet noterar att lagförslaget har föregåtts av en utredning som har gjort en översyn av de bestämmelser som gäller i dag (dir. 2023:119). Lagförslagen har remitterats till berörda myndigheter och aktörer samt även till Lagrådet. Utskottet finner därför inte skäl för riksdagen att göra tillkännagivanden om bl.a. fördjupad analys av vissa förslag eller om att regeringen bör återkomma med nya förslag om lagstiftning präglad av rättssäkerhet. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:4182 (V) yrkande 2, 2025/26:4172 (MP) yrkande 8 och 2025/26:4167 (-) yrkande 5.

Barn och andra utsatta personer

Utskottet noterar att en utlänning som hålls i förvar ska ges tillfälle till aktiviteter, förströelse, fysisk träning och vistelse utomhus. Ett barn som hålls i förvar ska erbjudas utbildning och ges möjlighet till lek och aktiviteter som är lämpliga för barnets ålder.

Vidare noterar utskottet att Migrationsverket med det nya regelverk som utskottet har tillstyrkt kommer att kunna placera personer med beteenden som stör ordningen eller säkerheten genom hot, våld eller otillbörliga påtryck­­ningar mot andra förvarstagna på säkerhetsavdelning.

När det gäller frågan om förvar av barn har utskottet ovan ställt sig bakom regeringens förslag och särskilt lyft fram den proportionalitetsbedömning som ska göras i varje enskilt fall.

Utskottet ser med anledning av ovanstående inte skäl för riksdagen att göra tillkännagivanden om bl.a. barnsäkrade förvar, barns rätt till lek och familjeliv, frihetsberövande av barn i absoluta undantagsfall samt villkoren för kvinnor och hbtqi-personer i förvar. Utskottet avstyrker därför motion 2025/26:4160 (C) yrkandena 1–4.

Rättssäkerhet m.m.

När det gäller frågan om rättssäkerhet noterar utskottet att beslut om uppsikt och förvar alltjämt ska kunna överklagas. Därutöver kan konstateras att det nya regelverk som utskottet har tillstyrkt innebär att i mål och ärenden om uppsikt som gäller ett barn ska ett offentligt biträde förordnas för barnet, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Ett offentligt biträde ska också förordnas i mål och ärenden om förstärkt uppsikt, om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Dessutom ska ett offentligt biträde förordnas för en utlänning som har fyllt 18 år, om utlänningen har hållits i förvar sedan mer än tre dagar och det inte måste antas att behov av biträde saknas. Ett offentligt biträde ska förordnas för barn som hålls i förvar.

Vidare ställer sig utskottet som framgår ovan bakom regeringens förslag om externplacering.

Dessutom vill utskottet som tidigare lyfta fram att lagförslagen som utskottet tillstyrkt när det gäller uppsikt och förvar tydliggör att uppsikt ska användas i första hand. En utlänning får tas i förvar endast om syftet med åtgärden inte kan uppnås genom att utlänningen ställs under uppsikt. Vid valet av åtgärd ska även en proportionalitetsbedömning göras.

Mot denna bakgrund anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att göra tillkännagivanden om bl.a. stärkt rättssäkerhet, offentligt biträde, externplacering och förvar som sista alternativ. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 2025/26:4172 (MP) yrkandena 9–12 samt 2025/26:4167 (-) yrkandena 2–4.

 

 

Reservationer

Ställningstagande

Regeringens lagförslag brister när det gäller tydlighet, förutsebarhet och rättssäkerhet. Förslagen om bl.a. boende- och vistelseskyldighet, förstärkt uppsikt, förvar av barn som söker internationellt skydd, utökade tidsgränser för förvar, externplacering, besöksbegränsningar vid smitta och användning av fängsel innebär ytterligare en förskjutning mot ökade frihetsinskränkningar, utökad kontroll och ett försvagat skydd för barns och vuxnas grundläggande rättigheter. Förslagen väcker frågor om proportionalitet, rättssäkerhet och förenlighet med internationella konventioner. Längre tider i förvar leder till psykisk ohälsa, isolering och ökad utsatthet, särskilt hos barn.

Därför bör regeringens förslag avslås.

 

Ställningstagande

Att frihetsberöva en människa är en av statens mest ingripande åtgärder. De människor som frihetsberövas genom förvar har typiskt sett inte begått något brott. De frihetsberövas för att beslut om att de inte får fortsätta leva i Sverige ska verkställas. Det ställer mycket höga krav på proportionalitet, rättssäkerhet och medmänsklighet. Situationen på förvaren i dag är djupt problematisk. Återkommande rapporter har vittnat om bl.a. långa förvarstider och människor som hålls frihetsberövade utan att veta när de kan friges. Larm har också kommit om övergrepp och allvarliga kränkningar av människors rättigheter, inte minst barns. Regeringens utgångspunkt borde vara att minska användningen av förvar till ett minimum och säkerställa att mindre ingripande alternativ till förvar används som huvudregel. Dessutom bör förvar av barn förbjudas. Barn ska inte separeras från sina föräldrar eller övervakas elektroniskt.

Regeringens förslag om bl.a. förvar eller elektronisk övervakning av barn, utökade tidsgränser för vuxna i förvar, boende- och vistelseskyldighet, besöksbegränsningar vid smitta samt fängsel vid t.ex. förflyttning bör därför avslås.

Slutligen bör regeringen återkomma till riksdagen med lagförslag om eventuella följdändringar.

 

Ställningstagande

Regeringen bör återkomma med ett nytt förslag på lagstiftning som präglas av tydlighet, förutsägbarhet och noggranna rättssäkerhetsbedömningar bl.a. om att uppsikt ska användas i första hand, om ny prövning av beslut om uppsikt och förvar, om offentligt biträde och om att en placering av en förvarstagen inte ska vara mer ingripande än nödvändigt.

Det kan vidare ifrågasättas om regeringens förslag om förstärkt uppsikt blir en effektiv åtgärd. Den riskerar också att bli mer ingripande än tänkt. Regeringen bör därför göra en mer fördjupad analys av förslaget om förstärkt uppsikt med elektronisk övervakning och därefter återkomma med ett förslag om det kan visas vara nödvändigt, effektivt och proportionerligt.

 

Ställningstagande

Regeringens förslag lever inte fullt ut upp till de höga krav som barn­konventionen ställer på att frihetsberövande av barn endast får ske i absoluta undantagsfall och under kortast möjliga tid. Att frihetsberöva barn är en extremt ingripande åtgärd med bevisat negativa konsekvenser för barnets hälsa och utveckling.

Om ett barn, i ett absolut undantagsfall, ändå måste tas i förvar är det oacceptabelt att detta sker i en miljö som inte är anpassad för ett barns behov. Lokalerna måste vara trygga, anpassade och stimulerande. Det måste finnas tillgång till utemiljö och natur och möjlighet till meningsfulla aktiviteter. Regeringen måste säkerställa att förvar som används för barn är fullt ut barnsäkrade och barnanpassade. Det måste också finnas en tydlig skyldighet för Migrationsverket att aktivt säkerställa att barn som befinner sig på ett förvar får sina rättigheter enligt barnkonventionen tillgodosedda. Detta inkluderar rätten till lek och fritid och rätten att upprätthålla kontakten med sin familj. Regeringen bör därför ge Migrationsverket i uppdrag att säkerställa att barn som befinner sig på ett förvar får sin rätt till lek och familjeliv tillgodosedd.

Slutligen bör regeringen säkerställa villkoren för kvinnor och hbtqi-personer i förvaren. Det handlar om att säkerställa personal med hög kompetens om hbtqi-personers livsvillkor och våldsutsatthet samt att det finns tillgång till säkra boendealternativ inom förvaren som kan separera individer vid en hotbild.

 

Ställningstagande

Åtgärden att ta en person i förvar är mycket ingripande och måste därför alltid vara proportionerlig och väl motiverad och användas med stor restriktivitet. Förvar ska användas som en sista utväg, endast när det är nödvändigt och under så kort tid som möjligt. Regeringen bör vidta åtgärder för att säkerställa att Migrationsverket och Polismyndigheten enbart fattar beslut om förvar efter att andra alternativ har beaktats.

Vidare bör regeringen återkomma med åtgärder för att stärka rätts­säkerheten vid förvar. Ett offentligt biträde bör alltid förordnas för förvars­tagna och regeringen bör säkerställa skriftlig och begriplig information på ett språk som den förvarstagne förstår.

Slutligen står jag bakom införandet av säkerhetsavdelningar på förvaren för vuxna och att förvarstagna endast i särskilda fall ska externplaceras hos Kriminalvården. Externplacerade får ofta en mer isolerad tillvaro och sämre möjligheter till kontakt med omvärlden. Regeringen bör därför säkerställa att externplacering bara få ske vid utvisning på grund av brott eller i säkerhetsärenden.

 

Särskilt yttrande

Vår syn på förvar och förvarsverksamheten framgår av betänkandet 2025/26:SfU34 Riksrevisionens rapport om förvar i migrationsprocessen. Därför har vi inte lämnat in några motioner i det nu aktuella ärendet utan hänvisar till vårt ställningstagande där.

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag som lagts fram i proposition 2025/26:229

Förslag som lagts fram i proposition 2025/26:265

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

 

Lydelse enligt prop. 2025/26:263

Utskottets förslag

 

9 kap.

11 §

En utlänning är skyldig att stanna kvar för utredning i samband med in- eller utresekontroll enligt kodexen om Schengengränserna eller i samband med kallelse, medtagande eller hämtning enligt 9 §, dock inte längre än nödvändigt och inte i något fall längre än sex timmar. Detta gäller inte om ett beslut har meddelats om förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 §.

En utlänning är skyldig att stanna kvar för utredning i samband med in- eller utresekontroll enligt kodexen om Schengengränserna eller i samband med kallelse, medtagande eller hämtning enligt 9 §, dock inte längre än nödvändigt och inte i något fall längre än sex timmar. Detta gäller inte om ett beslut har meddelats om förvar enligt 10 kap.

Om en utlänning har tagits med eller hämtats enligt 9 §, ska den tid som utlänningen är skyldig att stanna kvar beräknas från det att han eller hon kom till myndighetens lokaler.

En polisman får hålla kvar en utlänning som vägrar att stanna kvar för utredning.