HD01SfU30: Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt

Socialförsäkringsutskottets betänkande 2025/26:SfU30

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i bl.a. utlännings­lagen, med en mindre redaktionell ändring. Förslagen innebär för det första att möjligheten för vissa utlänningar att beviljas permanent uppehållstillstånd utmönstras ur utlänningslagen. Detta gäller bl.a. personer i behov av skydd och personer med ställning som varaktigt bosatt i Sverige samt deras anhöriga. Utmönstringen är ett led i arbetet med att anpassa det svenska regelverket för beviljande av internationellt skydd och asylförfarandet till EU-rättens miniminivå. Målet för anpassningen är att skapa bättre förutsättningar för integration och att minska utanförskapet genom att minska den asylrelaterade invandringen. För det andra innebär förslagen att svensk rätt anpassas till EU:s migrations- och asylpakt. Det sker bl.a. genom att terminologin och systema­tiken för det svenska asylförfarandet ändras, det s.k. gränsförfarandet för asyl tillämpas i fler situationer än de som är obligatoriska enligt EU-rätten, rätten till offentligt biträde vid handläggningen av ärenden om internationellt skydd hos Migrationsverket begränsas, Polismyndigheten, Migrationsverket respek­tive regionerna pekas ut som ansvariga för utförande av det nya s.k. screening­förfarandet samt åldersgränsen för att ta fingeravtryck och fotografier i vissa fall under migrationsprocessen sänks till sex år.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 12 juli 2026 med vissa övergångs­bestämmelser förutom ändringarna i den nya mottagandelagen som föreslås träda i kraft den 2 oktober 2026.

I betänkandet finns sju reservationer (S, V, C, MP).

Utskottet föreslår att ärendet avgörs trots att betänkandet har varit tillgäng­ligt kortare tid än två vardagar före den dag då det behandlas.

Behandlade förslag

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Utskottets ställningstagande

Framtida utformning av lagstiftningen m.m.

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt, punkt 1 (V, MP)

2. Alternativ till permanent uppehållstillstånd, punkt 2 (S)

3. Alternativ till permanent uppehållstillstånd, punkt 2 (C)

4. Rätten till offentligt biträde, punkt 3 (S, V, C, MP)

5. Välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd, punkt 4 (S, C)

6. Värna EU:s migrations- och asylpakts grundsyfte, punkt 5 (C)

7. Uppföljning av de nya reglerna, punkt 6 (S)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:262 Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migra­tions- och asylpakt samt 16 yrkanden i följdmotioner.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut och förslagen i motionerna finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till reger­ingens beslut om propositionen.

Utskottets överväganden

Propositionen

Utgångspunkter för regeringens lagförslag

I propositionen anger regeringen att asylinvandringen till Sverige under lång tid har varit omfattande. Den tidigare stora invandringen i kombination med bristande integration har enligt regeringen bidragit till att Sverige står inför stora utmaningar med ett växande utanförskap. För att bryta och vända den utvecklingen genomför regeringen ett paradigmskifte inom svensk migrations­politik med målet att kraftigt minska såväl antalet asylsökande som söker sig till Sverige som antalet beviljade uppehållstillstånd. Sedan regeringen till­trädde 2022 har antalet asylsökande minskat men regeringen bedömer att fler åtgärder kan vidtas för att ytterligare minska antalet asylansökningar och behålla dem på en låg nivå. Utgångspunkten i det arbetet bör enligt regeringen vara att den svenska regleringen inte ska vara mer generös än vad EU-rätten och andra internationella åtaganden kräver. Regeringen anser därför att det finns skäl att se över de nuvarande reglerna om permanent uppehållstillstånd som beviljas på grund av skyddsbehov eller andra asylrelaterade grunder.

Regeringens politik utgår från att asylrelaterade uppehållstillstånd ska vara tidsbegränsade och leda till svenskt medborgarskap, återvandring eller åter­vändande. För att begränsa asylinvandringen är det enligt regeringen viktigt att de svenska reglerna är anpassade till EU:s rättsliga miniminivå i så stor utsträckning som möjligt. Att utmönstra möjligheten att bevilja permanenta uppehållstillstånd är ett viktigt led i det arbetet.

EU:s migrations- och asylpakt består av tio rättsakter. Rättsakterna utgörs av förordningar och ett omarbetat direktiv. En EU-förordning är bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater, men kan innebära att det finns såväl behov av som möjligheter till kompletterande bestämmelser i natio­nell rätt. Ett EU-direktiv är i sin tur bindande när det gäller det resultat som ska uppnås men överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillväga­gångssätt för genomförandet. För att ett direktiv ska bli gällande i svensk rätt måste det genomföras, dvs. införlivas i den svenska rättsord­ningen.

I propositionen gör regeringen bedömningen att nationella bestämmelser som kompletterar förordningarna behöver införas i bl.a. utlänningslagen och att flera befintliga bestämmelser behöver utmönstras för att undvika dubbel­reglering. Där utrymme finns för Sverige att välja om eller hur bestäm­melser i förordningarna ska tillämpas anser regeringen att den svenska regle­ringen inte bör vara mer generös än vad EU-rätten och andra internationella åtagan­den kräver, förutsatt att det inte finns starka skäl som talar för en annan ordning. Eftersom förord­ningarna i migrations- och asylpakten i allt väsentligt kommer att tillämpas fr.o.m. den 12 juni 2026 krävs skyndsamma anpass­ningar av svensk rätt. Utgångspunkten bör därför enligt regeringen vara att endast anpassningar bör göras som är nödvändiga för en effektiv och rättssäker tillämpning av de aktuella rätts­akterna och som säkerställer ett ansvarsfullt och restriktivt regel­verk som inte är mer förmånligt än vad EU-rätten och andra internatio­nella åtaganden kräver.

Regeringens lagförslag

Regeringen föreslår att möjligheten att beviljas permanent uppehållstillstånd ska utmönstras för en utlänning som

–      är flykting, alternativt skyddsbehövande eller vidarebosatt

–      har ställning som varaktigt bosatt i Sverige

–      beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständig­heter

–      beviljas uppehållstillstånd på grund av vissa bestående verkställighets­hinder

–      beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till en sådan utlänning som nämns ovan.

En utlänning med ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som ska gälla i fem år. Om en utlänning som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska uppehållstillståndets giltighetstid omprövas och bestämmas till fem år. En sådan utlänning ska också undantas från kravet på arbetstillstånd. Enligt förslaget ska en utlänning med tidsbegränsat uppehålls­tillstånd som varaktigt bosatt i Sverige kunna vara anknytningsperson om han eller hon har välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd.

Regeringen föreslår vidare att möjligheten för brottsutvisade utlänningar att beviljas permanent uppehållstillstånd utmönstras och att vid beräkning av den tid som krävs för att kunna förvärva uppehållstillstånd på grund av arbete ska inte tiden räknas då en utlänning haft uppehållstillstånd för arbete efter avslag på asylansökan (s.k. spårbyte).

Regeringen föreslår ett flertal ändringar som är nödvändiga för att anpassa svensk lagstiftning till asylprocedurförordningen, skyddsgrundsförordningen, scree­ningförordningen, Eurodacförordningen, asyl- och migrationshanterings­förordningen, förordningen om återvändandegränsförfarande samt vidarebo­sättningsförordningen. Bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra det nya omarbetade mottagandedirektivet ska vidare införas i den nya mot­tagandelagen.

Systematiken i det svenska asylförfarandet ska enligt regeringens förslag ändras för att överensstämma med systematiken i EU:s asylförfarande. Asyl­procedurförordningens och skyddsgrundsförordningens direkta tillämp­lighet innebär att den systematik för asylförfarandet som följer av förord­ningarna kommer att få direkt verkan i Sverige. En förändring av flera är att en ansökan om skydd inte längre kommer att kunna betraktas som en ansökan om uppe­hållstillstånd. I stället ska en ansökan om skydd registreras och handläg­gas som en ansökan om inter­nationellt skydd.

Regeringen föreslår att definitionen av begreppet asyl i utlänningslagen ska tas bort. Begreppen asyl, asylansökan och asylsökande ska utmönstras ur utlänningslagen och ersättas med uttryck som överensstämmer med den terminologi som finns i asylprocedurförordningen och skyddsgrunds­för­ord­ningen.

Regeringens förslag innebär att en utlänning som har ansökt om internatio­nellt skydd inte ska ha rätt att stanna kvar i Sverige under det administrativa förfarandet i vissa situationer när en s.k. efterföljande ansökan har gjorts, sökanden ska utlämnas, överlämnas eller överföras till en annan stat, en inter­nationell domstol eller tribunal eller när sökanden utgör en fara för den all­männa ord­ningen eller den nationella säkerheten. Med en efterföljande ansö­kan avses en ansökan som görs efter det att ett slutligt beslut har fattats om en tidigare ansökan från samma sökande.

Migrationsverket ska enligt förslaget göra en åldersbedömning i enlighet med asylprocedurförordningen och så snart som möjligt fatta ett tillfälligt beslut om sökandens ålder. Ett tillfälligt beslut om ålder ska gälla omedelbart. Om det är uppenbart att sökanden är 18 år eller äldre ska det dock inte krävas något sådant beslut. Ett slutligt ställningstagande till sökandens ålder ska göras i samband med det slutliga beslutet i ärendet om internationellt skydd.

Regeringen föreslår också att gränsförfarandet för asyl i asylprocedurför­ordningen ska tillämpas i fler fall än de obligatoriska och att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utöver en förteckning över säkra ursprungsländer även ska få meddela föreskrifter om en förteckning över säkra tredjeländer. Bestämmelser om efterföljande ansökningar kommer vidare att gälla liksom nya regler om frister för överklagande, ett överkla­gandes suspen­siva verkan och handläggningstider hos migrationsdomstolarna.

Bestämmelser införs vidare med anledning av screeningförordningen (bl.a. om identifiering och säkerhetskontroll), Eurodacförordningen (bl.a. om upp­tagning av biometriska uppgifter), asyl- och migrations­han­teringsförord­ningen, mottagandedirektivet samt förordningen om återvän­dandegräns­förfarande.

Redovisning av tillkännagivande

Riksdagen tillkännagav för regeringen i juni 2021 att det bör införas krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap för permanent uppehålls­tillstånd (bet. 2020/21:SfU28 punkt 19, rskr. 2020/21:412). I juni 2022 beslu­tade reger­ingen om kommittédirektiven Språk- och samhällskunskapskrav för perma­nent uppehållstillstånd (dir. 2022:79). I maj 2023 över­lämnade utred­ningen betän­kandet Kunskapskrav för permanent uppehållstill­stånd (SOU 2023:25) till regeringen i vilket krav på kunskaper av nämnda slag föreslås för perma­nent uppe­hållstillstånd.

Med anledning av förslagen i propositionen om att möjligheten att beviljas permanent uppehållstillstånd ska utmönstras för utlänningar med asylrelate­rade uppehållstillstånd och vissa andra grupper bedömer regeringen att de krav för permanent uppehållstillstånd som föreslås i SOU 2023:25 inte längre är ändamålsenliga. Regeringen lämnade i propositionen Skärpta krav för svenskt med­borgarskap (prop. 2025/26:175) vidare förslag om krav på kunska­per i svenska och om det svenska samhället för att få svenskt medborgarskap. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det saknas skäl att gå vidare med förslagen om språk- och samhällskunskapskrav för perma­nent uppehållstill­stånd och anser att tillkännagivandet därmed får anses slutbehandlat.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:4183 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 1 föreslås att riksdagen avslår proposition 2025/26:262 Utmönstring av permanent uppe­hållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt. I yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med ett nytt förslag om att anpassa svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt utifrån asylrätten och dess intentioner.

I kommittémotion 2025/26:4174 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 1 före­slås att riksdagen avslår proposition 2025/26:262 Utmönstring av perma­nent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt. I yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen snarast ska åter­komma med ett förslag på genomförande av EU:s migrations- och asylpakt som lever upp till asylrätten.

I motion 2025/26:4170 av Malcolm Momodou Jallow m.fl. (-) yrkande 1 föreslås att riksdagen avslår proposition 2025/26:262 i dess helhet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen när det gäller att den tidigare stora invandringen i kombination med bristande integration har bidra­git till att Sverige står inför stora utmaningar med ett växande utanförskap. För att vända utvecklingen och skapa bättre förutsättningar för integration och minska utanförskapet anser utskottet att den asylrelaterade invandringen behö­ver minska till hållbara nivåer. Åtgärder har redan vidtagits i detta syfte, men mer kan göras. Regeringen anger att utgångspunkten i ett sådant arbete bör vara att den svenska regleringen inte ska vara mer generös än vad EU-rätten och andra internationella åtaganden kräver. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att möjligheten att beviljas permanent uppehållstillstånd ska utmönstras för vissa utlänningar. Det handlar bl.a. om permanent uppehålls­tillstånd som beviljas på grund av skydds­behov och andra asylrelaterade grunder.

I motionerna anförs att regeringens förslag är negativt för utlän­ningars eta­blering och integration. Liknande synpunkter framfördes bl.a. i samband med införandet av en ordning där uppehållstillstånd som beviljas en flykting eller alternativt skyddsbehövande som huvudregel skulle vara tidsbe­gränsade (prop. 2020/21:191, bet. 2020/21:191, rskr. 2020/21:412). Av en redogörelse i den s.k. Miniminivå­utredningens utredningsbetän­kande Utmönstring av per­manent uppehållstill­stånd och vissa anpassningar till miniminivån enligt EU:s migrations- och asylpakt (SOU 2025:31) framgår att det har tagit lång tid för nyanlända att etablera sig i Sverige och skaffa egna inkomster även under åren när det har varit möjligt att få permanent uppehållstillstånd. Miniminivå­utred­ningen fann inte heller något tillförlitligt stöd för slutsatsen att nyanländas etablering i det svenska samhället försämrats ytterligare som en följd av infö­randet av en permanent ordning med tids­begränsade uppehållstillstånd för bl.a. skydds­behövande. Utskottet bedömer liksom regeringen att risken för att för­slaget skulle komma att motverka etablering på arbetsmarknaden får anses vara begränsad. Det gäller särskilt med beaktande av förslaget i propositionen att den som uppfyller kraven för att beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige ska beviljas ett längre uppehållstillstånd.

När det gäller barn ska rättigheterna i barnkonventionen ses som en helhet, och de är ömsesidigt förstärkande. Att säkerställa barnets rättigheter innebär inte alltid enkla och givna lösningar. Utskottet konstaterar att EU-rätten inte innehåller några särskilda bestämmelser om uppehållstillståndens giltighetstid för barn. Även om regeringens förslag kan innebära sämre förutsebarhet och trygghet för vissa barn än hittillsvarande regler gör utskottet bedömningen att svensk rätt även fortsätt­ningsvis kommer att vara i enlighet med EU-rätten och Sveriges internatio­nella åtaganden, däribland barn­konventionen.

Som Miniminivåutredningen konstaterar kan det inte uteslutas att utmönst­ringen av permanenta uppehållstillstånd medför en viss ökad risk för negativa hälsoeffekter, t.ex. psykisk ohälsa, och att det särskilt riskerar att påverka barn. Detta beror på att förslaget kan leda till att stora grupper under allt längre perioder kommer att leva i Sverige under förhållanden som framstår som tillfälliga. Utskottet bedömer dock i likhet med regeringen att utmönstringen ändå är lämplig med hänsyn till statens intresse av att kunna reglera invandringen och för att se till att de svenska reglerna inte är mer förmånliga än vad EU-rätten kräver.

Vidare vill utskottet i sammanhanget även lyfta fram följande. Det framgår av artikel 24 i skyddsgrundsförordningen att uppehållstillståndet ska ha en initial giltighets­tid på minst tre år för personer som har beviljats flyktingstatus respektive minst ett år för personer som har beviljats status som subsidiärt skyddsbehövande. När uppehållstillstånden löper ut ska de förnyas med minst tre år respektive två år. I propositionen föreslås att dessa giltighetstider fort­sättningsvis ska gälla för uppehålls­tillstånd som beviljas till skydds­behövande i Sverige. Det finns inga bestämmelser i förordningen eller i någon inter­natio­nell konvention som innebär att ett uppehållstillstånd måste vara permanent. Det kan noteras att skyddsgrundsförordningen vilar på en fullständig och absolut tillämpning av Genèvekonventionen (jfr skäl 2). Det framgår även att det vid tillämpning av förordningen i första hand bör beaktas vad som bedöms vara barnets bästa, i enlighet med barnkonventionen (skäl 15).

Flera motionärer har särskilt understrukit att uppehållstillstånd som beviljas personer som är vidarebosatta, även kallade kvotflyktingar, också i fort­sätt­ningen bör vara permanenta. Utskottet konstaterar att en utlänning som tas emot inom ramen för den s.k. flyktingkvoten sedan länge bevil­jas ett perma­nent uppehållstill­stånd redan vid det första beslutstillfället. Genom migrations- och asylpakten regleras vidarebosättning i vidare­bosätt­ningsförordningen. Den som vidarebo­sätts kommer i fortsättningen att omfat­tas av skyddsgrunds­förordningens bestämmelser om uppehållstillstånd och beviljas status som flykting eller subsidiärt skyddsbehövande. Det finns inget krav enligt vidare­bosättnings­förordningen på att medlemsstaterna ska bevilja permanent uppe­hållstillstånd till en person som är vidarebosatt. Så länge statusen som flykting eller subsidiärt skyddsbehövande inte återkallas kommer en sådan person att som utgångspunkt ha rätt till en förlängning av uppehålls­tillståndet. Efter fem år är det även möjligt, för den som uppfyller kraven för det, att beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige. Utskottet konstaterar även att förslaget innebär att tidsbegränsade uppe­hållstillstånd kommer att vara den nya varaktiga lösningen såväl för dessa personer som för andra skydds­behövande. Detta bidrar till ett så konsekvent och enhetligt regelverk som möjligt, vilket är en fördel vid tillämpningen. Utskottet anser därmed att det finns skäl för att utmönstra möjligheten att beviljas permanent uppehållstill­stånd också för personer som är vidarebosatta.

Utskottet konstaterar att även om en ordning med enbart tidsbegränsade uppehållstillstånd kan leda till en viss ökad arbetsbörda för myndigheter och domstolar är det en konsekvens som ligger i linje med syftet med förslaget, dvs. att asylrelaterade uppehållstillstånd ska vara tidsbegränsade och leda till antingen svenskt medborgarskap eller, om skyddsbehovet har upphört, återvandring eller återvändande.

När det gäller regeringens förslag till anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt kommer förordningarna i pakten i allt väsentligt att tillämpas fr.o.m. den 12 juni 2026. I fråga om flera av förordningarna finns det behov av att anpassa svensk rätt så att tillämpningen av förord­ningarna ska fungera på ett ändamålsenligt sätt och för att Sverige ska uppfylla sina åtagan­den enligt förordningarna. I propositionen görs bedömningen att natio­nella bestämmelser som kompletterar förordningarna behöver införas i bl.a. utlän­ningslagen och att flera befintliga bestämmelser behöver utmönstras för att undvika dubbelreglering. Utskottet anser mot denna bakgrund att det inte är ett alternativ att låta det rådande rättsläget bestå, något som också Lagrådet konstaterar.

Flera motionärer har kritiserat regeringens beredning av ärendet och lyft fram att Lagrådet anser att förslagen är otillräckligt genomlysta och att bered­nings­arbetet är behäftat med allvarliga brister. Som nämnts anser Lagrådet dock inte, med undantag för vissa förslag, att det är ett alternativ att låta rådande rättsläge bestå. Utskottet konstaterar att remisstiden varit relativt kort. Det beredningskrav som gäller för regeringsärenden enligt 7 kap. 2 § reger­ingsformen innebär dock inte att beredningen behöver vara lika i alla fall. I vissa fall kan beredningen behöva avvika från gängse rutiner (jfr konstitu­tions­utskottets bet. 2009/10:KU10 s. 76 och 77 och bet. 2022/23:KU20 s. 109). Lagstiftningsarbetet på migrationsrättens område är angeläget och prioriterat, och som konstaterats kommer förordningarna i migrations- och asylpakten i allt väsentligt att tillämpas fr.o.m. den 12 juni 2026. Utskottet har förståelse för att det därför krävs skyndsamma anpass­ningar av svensk rätt. Den aktuella remissen skickades vidare till både ett stort antal och en bred krets av remiss­instanser, varav de flesta svarade på remissen, många även utförligt. Samman­taget bedömer utskottet att förslagen och deras konse­kvenser har blivit tillräck­ligt belysta och att beredningskravet enligt regerings­formen får anses vara uppfyllt.

Utskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen bör anta regeringens lag­förslag, dock med en mindre korrigering av förslaget till ändring i studie­stödslagen (1999:1395), lagförslag 9. Därmed tillstyrker utskottet proposition 2025/26:262 och avstyrker motionerna 2025/26:4170 (-) yrkande 1, 2025/26:4174 (MP) yrkandena 1 och 2 samt 2025/26:4183 (V) yrkandena 1 och 2 om bl.a. avslag på propositionen.

Utskottet har vidare inga invändningar mot regeringens redovisning av tillkänna­givandet som regeringen anser är slutbehandlat bl.a. genom förslagen i propo­sitionen.

Propositionen

Rätten till offentligt biträde

Regeringen föreslår att i ärenden hos Migrationsverket enligt asylprocedur­förordningen eller asyl- och migrationshanteringsförordningen som inte gäller förvar ska ett offentligt biträde förordnas endast för den som begär det och som har rätt till kostnadsfri rättslig rådgivning enligt artikel 16 i asylprocedur­förordningen eller artikel 21 i asyl- och migrationshanteringsförordningen. Statens kostnadsansvar för det offentliga biträdets arbete ska begränsas till ersättning för arbete med sådan rådgivning. Ett förordnande om offentligt biträde för kostnadsfri rättslig rådgivning enligt asyl- och migrations­hanteringsförordningen ska gälla till dess att ansvarig medlemsstat fastställs.

Regeringen föreslår vidare att i ärenden enligt asylprocedurförordningen ska ersättning som utgångspunkt kunna beviljas för två timmars kostnadsfri rättslig rådgivning. Om det finns skäl för det ska ersättningen dock få motsvara högst tre timmars arbete. I ärenden om att fastställa ansvarig medlemsstat enligt asyl- och migrationshanteringsförordningen ska ersättning kunna bevil­jas för högst en timmes rådgivning.

Offentligt biträde ska enligt regeringens förslag inte förordnas i de situa­tioner som anges i artikel 16.3 i asylprocedurförordningen, dvs. när en ansökan är en första efterföljande ansökan som anses ha lämnats in endast för att försena eller hindra verkställigheten av ett beslut om återvändande som skulle leda till att sökanden omedelbart avlägsnas från medlemsstaten, när ansökan är en andra eller ytterligare efterföljande ansökan eller när sökanden redan bistås och biträds av en rättslig rådgivare.

Regeringen föreslår också att beslut om att inte förordna ett offentligt biträde för kostnadsfri rättslig rådgivning och beslut om ersättning för sådan rådgiv­ning inte ska kunna överklagas särskilt.

När det gäller överklagande av beslut enligt asylprocedurförordningen ska enligt regeringens förslag en migrationsdomstol eller Migrationsöverdom­stolen på utlänningens begäran förordna ett offentligt biträde för den som åtgärden avser om ett sådant inte redan har förordnats. Vid överklagande av beslut enligt asylprocedurförordningen ska ett offentligt biträde dock inte förordnas i de situationer som anges i artikel 17.2 b och d i asylprocedur­förord­ningen, dvs. om det anses att överklagandet saknar rimliga utsikter till fram­gång eller utgör ett missbruk av förfarandet eller sökanden redan bistås eller biträds av en rättslig rådgivare. Om ett offentligt biträde finns förordnat ska en migrationsdomstol entlediga det offentliga biträdet i samma situationer.

En migrationsdomstols beslut att entlediga ett offentligt biträde som har förordnats för att tillhandahålla kostnadsfri rättslig rådgivning eller att inte förordna ett offentligt biträde vid överklagande av beslut enligt asylprocedur­förordningen ska enligt regeringens förslag inte få överklagas.

Regeringen föreslår också att vid överklagande av beslut enligt asyl- och migrationshanteringsförordningen ska en migrationsdomstol eller Migrations­överdomstolen på utlänningens begäran förordna offentligt biträde för den som åtgärden avser. I sådana mål ska ett offentligt biträde inte förordnas om överklagandet anses sakna rimliga utsikter till framgång. Vidare ska en migrationsdomstols beslut att inte förordna offentligt biträde vid överklagande av beslut enligt förordningen inte få överklagas.

Välgrundade utsikter att beviljas permanent uppehållstillstånd

Regeringen föreslår att det ska införas ett undantag från kravet på perma­nent uppe­hållstillstånd för förvärv av svenskt medborgarskap för en utlänning som har välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd och som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av att han eller hon

–      är flykting, alternativt skyddsbehövande eller subsidiärt skyddsbehövande

–      har ställning som varaktigt bosatt i Sverige

–      har beviljats uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter

–      har beviljats uppehållstillstånd på grund av vissa bestående verkställig­hetshinder

–      har beviljats uppehållstillstånd på grund av anknytning till en sådan utlänning som nämns ovan.

Kravet på välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd ska inte gälla för en utlänning som har hemvist i Sverige sedan tio år.

En grundläggande förutsättning för att få svenskt medborgarskap är att utlänningen är nordisk medbor­gare eller har permanent uppehållstillstånd, uppehållsrätt eller uppehållsstatus i Sverige. Regeringens förslag att möjlig­heten att beviljas permanent uppehållstillstånd ska utmönstras för vissa grup­per syftar till att åstadkomma en ordning med enbart tidsbegränsade uppehålls­tillstånd för bl.a. skyddsbehövande, där den som vill stanna i Sverige bör göra det som svensk medborgare i stället för med stöd av ett permanent uppe­hållstillstånd. Det finns också en rätt till medborgarskap i vissa fall enligt ett antal konventioner som Sverige har tillträtt. Det krävs enligt regeringen därför vissa ändringar i medborgarskapslagen för att även utlänningar som enligt förslaget inte längre kommer att kunna beviljas permanent uppehålls­tillstånd ska kunna få svenskt medborgarskap.

Motionerna

Alternativ till permanent uppehållstillstånd

I kommittémotion 2025/26:4153 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att i stället för regeringens förslag om utmönstring av permanent uppehållstillstånd införa etableringstillstånd för alla grupper som omfattas av förslaget om utmönstring förutom för kvotflyktingar, som även fortsättningsvis ska kunna beviljas permanent uppehållstillstånd.

I kommittémotion 2025/26:4157 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) före­slås tillkännagivanden om att inte ta bort möjligheten att beviljas perma­nent uppehållstillstånd för vissa grupper (yrkande 1) och att utreda möjligheten att bevilja längre tidsbegränsade uppehållstillstånd än miniminivån i EU-rätten för att värna proportionaliteten och rättssäkerheten (yrkande 3).

Rätten till offentligt biträde

I kommittémotion 2025/26:4153 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att de nuvarande bestämmelserna om offent­ligt biträde ska bestå, med ändringen att även ärenden enligt asylprocedur­förordningen och asyl- och migrationshanteringsförordningen ska omfattas av bestämmel­serna om offentligt biträde i 18 kap. 1 § utlänningslagen.

I kommittémotion 2025/26:4157 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om att säkerställa tillgången till offent­ligt biträde under asylprocessen.

Välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd

I kommittémotion 2025/26:4157 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att förtydliga hur kravet på välgrundade utsik­ter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd ska tolkas och tillämpas.

Värna EU:s migrations- och asylpakts grundsyfte

I kommittémotion 2025/26:4157 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 5 föreslås ett tillkännagivande om att vikten av att värna EU:s migrations- och asylpakts grundsyfte om ett enhetligt ramverk.

Uppföljning av de nya reglerna

I kommittémotion 2025/26:4153 av Ida Karkiainen m.fl. (S) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om behovet av en grundlig uppföljning av förändringarna.

Rättssäkerhet m.m.

I motion 2025/26:4170 av Malcolm Momodou Jallow m.fl. (-) föreslås tillkännagivanden om att svensk migrations- och asylpolitik ska genomföras med beaktande av rättssäkerhet, proportionalitet, humanitet, barnets bästa och långsiktigt hållbar integration (yrkande 2) och om att genomförandet av EU:s migrations- och asylpakt inte får inskränka grund­läggande rättigheter eller medföra mer långtgående restriktioner än vad unions­rätten kräver (yrkande 3). Vidare föreslås i yrkande 4 ett tillkännagivande om att regeringen ska åter­komma med en ny och samlad konsekvensanalys av hur förslagen påverkar rättssäkerhet, barns rättigheter, integration, psykisk hälsa, kommunernas ansvar samt Sveriges internationella människorättsåtaganden.

Utskottets ställningstagande

Alternativ till permanent uppehållstillstånd

Regeringens förslag om utmönstring av permanent uppehållstillstånd är ett av flera förslag med målet att minska den asylrelaterade invandringen till hållbara nivåer för att skapa bättre förutsättningar för integration och för att minska utanförskapet. En viktig komponent för att nå målet är att anpassa det svenska regelverket för beviljande av internationellt skydd och asylförfarandet till EU:s rättsliga miniminivå, vilket således ligger till grund för för­slagen i pro­positionen om längden på uppehållstillståndet för skyddsbehövande och vissa andra grupper. Utskottet tillstyrker regeringens proposition och är därför inte berett att ställa sig bakom förslag till tillkännagivanden om en annan och längre form av uppehållstillstånd. Därmed avstyrks motionerna 2025/26:4153 (S) yrkande 1 och 2025/26:4157 (C) yrkandena 1 och 3.

Rätten till offentligt biträde

En presumtion för att förordna offentligt biträde i ärenden om utvisning infördes i svensk rätt 1978. Rätten till offentligt biträde har sedan dess inte genomgått några betydande förändringar, trots ett flertal större lagändringar på utlännings­rättens område.

Det kan konstateras att de hittillsvarande svenska reglerna om rätten till offentligt biträde sträcker sig utöver vad som krävs enligt EU-rätten. Utskottet anser liksom regeringen att reglerna behöver stramas åt och anpassas till EU:s rättsliga miniminivå. Även om detta innebär att vissa rättigheter som finns i dag kom­mer att begränsas anser utskottet att den föreslagna ordningen skapar ett effek­tivt och ändamålsenligt system med bibehållen rättssäkerhet. Också stats­finan­siella skäl talar för att rätten till offentligt biträde inte bör gå utöver vad som krävs för att upprätthålla en ändamålsenlig och rättssäker prövning. Utskottet är således inte berett att ställa sig bakom motionsyrkanden om att de nuvarande bestämmelserna om offentligt biträde ska bestå eller om att säker­ställa till­gången till offentligt biträde under asylprocessen och avstyrker där­med motio­nerna 2025/26:4153 (S) yrkande 2 och 2025/26:4157 (C) yrkande 4.

Välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd

Som en följd av utmönstringen av permanent uppehållstillstånd föreslår reger­ingen att det ska införas ett undantag från kravet på perma­nent uppe­hållstill­stånd för att få svenskt medborgarskap. En utlänning som har ett tidsbegrän­sat uppehållstillstånd på en grund som omfattas av förslaget ska kunna beviljas medborgarskap om han eller hon har välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd. Utskottet konstaterar att en sådan regle­ring av välgrundade utsikter överensstämmer med det krav som riktas mot en anknytningsperson för att uppehållstillstånd på grund av anknyt­ning enligt utlänningslagen i vissa fall ska kunna beviljas. Av propositionen framgår att en sådan prövning i dag ska göras i förhållande till hur troligt det är att skydds­behovet, eller i förekom­mande fall en annan grund för uppehållstill­ståndet, kvarstår vid tidpunkten för när personen som tidigast kan ansöka om perma­nent uppehållstillstånd.

Utskottet kan vidare konstatera att begreppet varaktigt uppehållstillstånd är ett EU-rättsligt begrepp och tolkningen av begreppet ska följa EU-rätten. I avvaktan på eventuell praxisutveckling inom EU bör dock, trots utmönstringen av permanent uppehållstillstånd, vägledning även fortsättningsvis kunna häm­tas från hittillsvarande förarbeten och praxis i rele­vanta delar. Redan enligt gällande rätt kan möjligheten att beviljas uppehålls­tillstånd under en längre tid beaktas vid prövningen. Även ett sådant längre uppehållstillstånd som reger­ingen föreslår ska beviljas till en utlänning som beviljas ställning som varak­tigt bosatt i Sverige bör alltså kunna beaktas. Av propositionen framgår också att en person som har tidsbegränsat uppehålls­tillstånd och ett gällande avlägs­nandebeslut som utgångspunkt inte bör anses uppfylla kravet på välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstill­stånd. Regeringen anger att det i övrigt bör överlämnas till rätts­tillämparen att ge vägledning om hur pröv­ningen ska göras.

Utskottet ser mot bakgrund av det som anförs ovan inte något behov av att ytterligare förtydliga hur kravet på välgrundade utsikter att beviljas var­aktigt uppehålls­tillstånd ska tolkas och tillämpas. Utskottet avstyrker därmed motion 2025/26:4157 (C) yrkande 2.

Värna EU:s migrations- och asylpakts grundsyfte

I en motion anförs att anpassningen till miniminivån vid genom­förandet av migrations- och asylpakten kan leda till den typ av ojämn ansvars­fördelning inom EU som pakten var avsedd att motverka.

Regeringen anger att där utrymme finns för Sverige att välja om eller hur bestämmelser i rättsakterna i pakten ska tillämpas bör den svenska regleringen inte vara mer generös än vad EU-rätten och andra internationella åtaganden kräver. Som nämnts ställer sig utskottet bakom denna linje, eftersom det finns ett behov av att vända utvecklingen med ett växande utanförskap som är en följd av den tidigare stora invandringen i kombination med bristande integra­tion. Utskottet vill även understryka att genomförandet sker inom de ramar som pakten drar upp och att pakten innehåller nya mekanismer för solidaritet mellan medlemsstaterna, både operativt och finansiellt. Utskottet avstyrker därmed motion 2025/26:4157 (C) yrkande 5.

Uppföljning

När det gäller frågan om uppföljning av den föreslagna lagstiftningen anser utskottet visserligen att det är viktigt att följa tillämpningen av de nya bestäm­melserna så att de får avsedd effekt. Utskottet, som förutsätter att regeringen följer utvecklingen, ser dock inte något behov av ett tillkännagivande i saken. Därmed avstyrks motion 2025/26:4153 (S) yrkande 3.

Rättssäkerhet m.m.

Utskottet finner inte skäl att ställa sig bakom förslag till tillkännagivanden om rättssäkerhet m.m. och avstyrker därmed motion 2025/26:4170 (-) yrkandena 2–4.

Reservationer

Ställningstagande

Regeringens proposition innebär långtgående försämringar av asylrätten i Sverige, rättssäkerheten i asylprövningen, barns rättigheter och möjligheten för människor med skyddsbehov att bygga en trygg framtid i Sverige. Framför allt bygger den på en uttalad ambition om att svensk rätt ska anpassas efter EU:s miniminivå, i stället för att förutsättningslöst ta fram en hållbar, human och rättssäker lagstiftning.

I praktiken använder regeringen EU:s migrations- och asylpakt som hävstång för att genomföra en långt mer restriktiv migrationspolitik än vad EU-rätten kräver. Att reger­ingen försatt riksdagen i ett läge där valet sägs stå mellan att rösta igenom en under­målig och hårt kritiserad lagstiftning eller riskera ett försenat genomförande, kan inte frånta riksdagen ansvaret för att värna grundläggande rättig­heter. Om valet står mellan att anta lagstiftning som riske­rar att bryta mot asylrätten och att Sverige blir försenat med delar av genom­förandet måste asylrätten väga tyngst.

Lagrådets yttrande över förslaget är omfattande och skarpt kritiskt. Lag­rådet konstaterar att materian är svåröverblickbar och att konsekvenserna av och nödvändigheten i förslagen är otillräckligt genomlysta. Lagrådet menar att beredningen har allvarliga brister och framhåller att detta viktiga rättsområde förtjänar en grundligare och mer demokratiskt förankrad översyn. Förslagen brister också i den demokratiska förankring som remissförfarandet är avsett att säkerställa.

Det saknas vidare en själv­ständig och kunskapsbaserad utredning. De syn­punkter som remissinstanserna trots det styrda beredningsunderlaget har fram­fört bemöts endast i begrän­sad utsträckning och avfärdas oftast enbart med hänvis­ning till EU-rättens miniminivå. Regeringen tycks genomgående sakna ett tyd­ligt flyk­tingperspektiv och beaktar inte i tillräcklig utsträckning den enskilda människans situation. Regeringen analyserar inte alls om en mer human flyktingpolitik skulle kunna bidra till förbättrad integration och minskat utanförskap. Inte heller behandlar man risken att ett strikt minimi­system kan komma att utestänga personer som i själva verket har rätt till inter­nationellt skydd och regeringen har inte ens övervägt hur många färre som skulle beviljas skydd om förslaget går igenom.

Stabilitet och förutsebarhet är grundläggande rättsstatsprinciper. Med regeringens förslag försvåras möjligheten för den enskilde att bygga ett självständigt och långsiktigt liv, vilket i sin tur försämrar förutsättningarna för integration. En rättsordning som bygger på återkommande tillstånds­pröv­ningar utan varaktig trygghet drabbar också barn särskilt hårt. Förslaget riske­rar dessutom att leda till ökad administrativ belastning för berörda myndig­heter samt till större inslag av godtycke i prövningarna, vilket i förlängningen innebär ökad rättsosäkerhet. Permanent uppehållstillstånd ska vara huvudregel i Sverige, eftersom det skapar de bästa förutsättningarna för en fungerande och långsiktig integration samt ett minskat utanförskap.

Regeringens förslag om utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt bör därmed avslås. Regeringen bör därefter återkomma med ett nytt, samlat och rättssäkert förslag till genomförande av migrations- och asylpakten i enlighet med vad som sägs ovan.

 

Ställningstagande

Med dagens system kan en person få permanent uppehållstillstånd utan en tydlig väg mot svenskt medborgarskap och en fastare anknytning till Sverige. Det riskerar att försvaga incitamenten för etablering. Dessutom är det inom EU endast ytterst få länder som beviljar permanenta uppehållstillstånd. En förändring är motiverad. Regeringens förslag är dock slarvigt utformat och riskerar att skapa ett otryggt och ineffektivt system och måste också ses i ljuset av de skärpta kraven för medborgarskap, där tiden för hemvist som huvudregel föreslås öka från fem till åtta år. När någon inte vet om han eller hon får stanna eller inte minskar drivkrafterna att investera i en framtid här, dvs. att lära sig språket, utbilda sig eller etablera sig på arbetsmarknaden. Regeringens förslag riskerar därmed att få negativa konsekvenser för integrationen. Kraftig kritik har riktats mot förslaget, som dessutom innebär att antalet ärenden hos Migrationsverket kommer att öka.

I stället för regeringens förslag behöver det skapas en ersättning för permanent uppehållstillstånd för berörda grupper i en mer ord­nad form. Eta­bleringstillstånd behöver därför införas, för att den som lever upp till vissa språk- och samhällskrav, jobbar och gör rätt för sig snabbt ska komma in i en samlad process för svenskt medborgarskap. Det skulle ge personer som etable­rar sig i Sverige en tydligare väg till svenskt medborgarskap och stärka integra­tionen genom att uppmuntra till att lära sig språket, jobba och våga satsa på ett liv i Sverige. Ett etableringstillstånd ska vara ett längre tidsbegränsat uppe­hållstillstånd för personer som uppfyller krav på språkfärdigheter, sam­hälls­kunskap, försörjning samt ett skötsamt och hederligt levnadssätt. Undantag från kraven ska kunna göras; t.ex. ska försörjningskravet inte gälla för grupper som saknar realistiska möjligheter att uppfylla det, som barn utan föräldrar i Sverige. Det bör som huvudregel vara möjligt att söka tillståndet efter tre års laglig vistelse i Sverige. Etableringstillståndet ska gälla till dess att personen i fråga kan ansöka om och beviljas medborgarskap.

Vi anser dock att permanent uppehållstillstånd behöver finnas kvar för kvotflyktingar, som är de allra mest utsatta och som Sverige aktivt har valt att ta emot via FN:s flyktingorgan UNHCR.

Regeringen bör återkomma med förslag i frågan.

 

Ställningstagande

Det ska vara ordning och reda i asylsystemet, men också ett fokus på jobb, språk och integration från dag ett. Sverige ska vara ett land där den som arbetar och bidrar också får stanna. För den som gör rätt för sig måste det finnas rimliga och förutsägbara vägar in i samhället. Regeringens förslag är ogenom­tänkt, skapar otrygghet och motverkar integration och det är därför fel väg att gå. Ett system där människor tvingas leva med en serie korta, tidsbegränsade tillstånd, utan en tydlig möjlighet att nå en permanent status, skapar en ständig oro. Denna otrygghet minskar incitamenten att investera i sin framtid, lära sig språket, utbilda sig och bli en del av det svenska samhället. Förslaget medför samtidigt en omfattande byråkratisk börda för Migrations­verket.

Regeringens utredning var politiskt styrd från början. Fokus låg på att hitta den absoluta miniminivå som EU-rätten tillåter, i stället för att analysera vad som faktiskt skulle minska utanförskapet och förbättra integrationen. Vidare är beredningsarbetet behäftat med allvarliga brister.

Vi motsätter oss med det som anförts regeringens förslag att utmönstra permanent uppehållstillstånd, som slår särskilt hårt mot kvotflyktingar. För att värna proportio­naliteten och rättssäkerheten bör regeringen utreda möjligheten att bevilja längre tidsbegränsade uppehållstillstånd än vad miniminivån i EU-rätten krä­ver och återkomma med ett sådant förslag.

 

Ställningstagande

Regeringen föreslår ändringar i bestämmelserna om offentligt biträde. Änd­ringarna, som bl.a. handlar om att rätten till offentligt biträde ska utgå från EU:s miniminivå, innebär t.ex. strikta begränsningar av ersättnings­berättigad rådgivningstid hos Migrationsverket. Detta är en dramatisk försämring. Asylprocessen är komplex och för den enskilde, som ofta befinner sig i en utsatt situation, är det avgörande att få professionell hjälp för att kunna presen­tera sina skyddsskäl på ett korrekt och fullständigt sätt. Lagrådet kritiserar den före­slagna regleringen och anser att det finns gränser för hur långt minimi­linjen får drivas i det enskilda fallet, inte minst när det gäller barn. Lagrådet pekar också på det orimliga i de strikta tidsgränserna, som strider mot god advokatsed och riskerar att lämna människor i nöd utan det stöd de har rätt till. Lagrådet ser ett behov av en ventil men avstår från att lämna konkreta förslag. Hur en sådan ventil ska vara utformad behöver sannolikt utredas. Vidare varnar flera remissinstanser för att förslaget kommer att få stora negativa konsekvenser för rättssäkerheten och leda till att tyngdpunkten i processen förskjuts till domstolarna.

De nuvarande reglerna bör få bestå med den ändringen att även ärenden enligt asylprocedurförordningen och asyl- och migrationshanterings­för­ord­ningen ska omfattas av 18 kap. 1 § utlänningslagen. Regeringen bör utreda och åter­komma med ett sådant förslag

 

Ställningstagande

Regeringen föreslår att kravet på permanent uppehållstillstånd för att få med­borgarskap ska ersättas med ett krav på välgrundade utsikter att beviljas var­aktigt uppehållstillstånd. Det är oklart hur detta ska tolkas, vilket kommer att leda till rättsosäkerhet. Regeringen bör därför återkomma med ett förtyd­ligande av hur detta nya krav ska tolkas.

 

Ställningstagande

Syftet med EU:s migrations- och asylpakt var att skapa ett mer förutsägbart, enhetligt och solidariskt system för hela unionen. När regeringen nu på flera punkter väljer att inte bara anpassa svensk lag till EU-rättens miniminivå, utan även att införa nationella särlösningar som är stramare än nödvändigt, riskerar man att urholka den gemensamma grunden. Detta kan på sikt leda till just den typ av ojämn ansvarsfördelning och ”asylum shopping” som pakten var avsedd att motverka. Det är problematiskt om Sverige agerar på ett sätt som under­gräver det långsiktiga målet om en gemensam och hållbar europeisk migra­tionspolitik.

Regeringen bör verka för att värna EU:s migrations- och asylpakts grund­syfte om ett enhetligt ramverk.

 

Ställningstagande

De stora förändringar som regeringen vill genomföra rymmer inte bara den nu aktuella propositionen utan även andra förslag som sammantaget är omfat­tande och djupgående. Materian är svåröverblickbar, och en förenklad syn på flykting­invandring har lett till förslag som är otillräckligt genomlysta och brister i den demokratiska förankring som remissförfarandet är avsett att säker­ställa. Till följd av migrations- och asylpakten är det dock inte ett alternativ att låta det rådande rättsläget bestå i avvaktan på ett omtag. Migrationsområdet förtjänar en grundligare och demokratiskt förankrad översyn inom en inte allt­för avlägsen framtid. De lagändringar som regeringen nu avser att driva ige­nom måste därför följas upp för att förhindra att enskilda människor drabbas.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag