HD01SfU22: Inhibition av verkställigheten – en ny ordning för vissa utlänningar vid tillfälliga verkställighetshinder

Socialförsäkringsutskottets betänkande 2025/26:SfU22

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i bl.a. utlänningslagen. Förslagen innebär bl.a. att verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning skjuts upp (inhiberas) i stället för att vissa utlänningar beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd när det finns ett hinder som inte är bestående mot verkställighet. Det ska gälla bl.a. en utlänning som utgör ett säkerhetshot enligt utlänningslagen eller som har utvisats på grund av brott. En utlänning får vidare åläggas anmälningsskyldighet och samtidigt förbjudas att lämna ett vistelseområde (områdesbegränsning). Den som bryter mot en anmälningsskyldighet eller en områdesbegränsning kan dömas till fängelse i högst ett år. Utlänningen ska tilldelas en boendeplats på ett av Migrations­verkets boenden och ska som huvudregel bo enbart där för att ha rätt till ekonomiskt bistånd. Utlänningens rätt att arbeta och tillgång till välfärds­förmåner ska begränsas vid inhibition av verkställigheten. Syftet är att skapa förutsättningar för ett effektivare återvändandearbete och att stärka statens förmåga att hantera individer som utgör ett hot mot den allmänna ordningen eller säkerheten och som under viss tid inte kan avlägsnas från landet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2026.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns fyra reservationer (V, C, MP) och ett särskilt yttrande (S).

Behandlade förslag

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Inhibition av verkställigheten - en ny ordning för vissa utlänningar vid tillfälliga verkställighetshinder

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Regeringens lagförslag, punkt 1 (V, MP)

2. Översyn, punkt 2 (V, MP)

3. Boendekrav, punkt 3 (V, MP)

4. Uppföljning, punkt 4 (C)

Särskilt yttrande

Regeringens lagförslag, punkt 1 (S)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2025/26:145.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Lagförslagen har granskats av Lagrådet.

Tre motioner har väckts med anledning av propositionen. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Propositionen

Inhibition av verkställigheten för vissa utlänningar

En utlänning som uppehåller sig i Sverige men som av olika skäl inte har rätt att vistas i landet får meddelas ett beslut om avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen (2005:716), förkortad UtlL. När en fråga om avvisning eller utvisning ska prövas ska hänsyn tas till om utlänningen på grund av bestämmelser i 12 kap. UtlL inte kan sändas till ett visst land eller om det annars finns särskilda hinder mot att beslutet verkställs (8 kap. 7 och 15 §§ samt 8 a kap. 3 § UtlL). Ett verkställighetshinder innebär att ett avlägsnandebeslut inte får verkställas. Hindret kan t.ex. bestå i att utlänningen vid verkställighet av avlägsnandebeslutet skulle vara i fara att straffas med döden eller utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling, eller att utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse (12 kap. 1 och 2 §§ UtlL).

I dag beviljas ofta uppehållstillstånd vid tillfälliga verkställighetshinder. Regeringen anser att det för att skapa förutsättningar för ett effektivare återvändandearbete bör införas en möjlighet att i stället skjuta upp verkställigheten vid tillfälliga verkställighetshinder. Regeringen föreslår därför att om det för vissa utlänningar finns ett hinder, som inte är bestående, mot att ett avvisnings- eller utvisningsbeslut verkställs ska som huvudregel ett särskilt beslut om inhibition fattas, benämnt inhibition av verkställigheten. Om det finns synnerliga skäl får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och arbets­tillstånd beviljas i stället. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljas vid synnerliga skäl ska, för en utlänning som har utvisats på grund av brott, gälla i högst sex månader. Tillståndstiden för övriga utlänningar ska vara högst ett år. Ett beslut om avvisning eller utvisning ska inte få verkställas medan ett tidsbegränsat uppehållstillstånd gäller.

Regeringen föreslår att ett beslut om inhibition av verkställigheten ska kunna meddelas vissa person- eller ärendekategorier. Inhibition ska kunna beslutas om

•       utlänningen förekommer i ett säkerhetsärende enligt utlänningslagen

•       utlänningen är utesluten från att anses som flykting eller alternativt skyddsbehövande

•       utlänningen har vägrats flyktingstatusförklaring

•       utlänningen har utvisats på grund av brott

•       utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning eller säkerhet eller

•       det i övrigt finns särskilda omständigheter hänförliga till utlänningens levnadssätt som motiverar det.

Beslut om inhibition av verkställigheten och tidsbegränsade uppehållstillstånd vid synnerliga skäl, för en utlänning som inte har utvisats på grund av brott, ska fattas av Migrationsverket, en migrationsdomstol eller Migrationsöver­domstolen. I fråga om den som har utvisats på grund av brott ska beslut om inhibition av verkställigheten och tidsbegränsade uppehållstillstånd vid synnerliga skäl fattas av en migrationsdomstol eller Migrationsöver­­domstolen, efter Migrationsverkets ställningstagande i ärendet.

Ett beslut om inhibition av verkställigheten ska omprövas varje år. Beslutet ska omedelbart upphävas, om det inte längre finns skäl för beslutet.

Anmälningsskyldighet och områdesbegränsning

Enligt regeringens förslag ska en utlänning som har meddelats ett beslut om inhibition av verkställigheten få åläggas skyldighet att anmäla sig hos Migrationsverket eller hos Polismyndigheten (anmälningsskyldighet) om det finns en risk att han eller hon avviker eller på annat sätt hindrar verkställigheten.

Ett beslut om anmälningsskyldighet ska få förenas med ett förbud att lämna ett vistelseområde (områdesbegränsning). Begränsningen ska inte få avse ett mindre vistelseområde än en kommun.

En utlänning som bryter mot en anmälningsskyldighet eller en områdes­begränsning ska enligt regeringens förslag dömas till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter. I ringa fall ska åtal för brott inte väckas annat än om det är motiverat från allmän synpunkt.

Också ett beslut om anmälningsskyldighet ska prövas på nytt senast inom ett år från beslutet. Beslutet ska omedelbart upphävas, helt eller delvis, om det inte längre finns skäl för beslutet.

Om det på grund av ändrade förhållanden finns skäl för det ska ett beslut om anmälningsskyldighet enligt regeringens förslag få ändras utan att grundbeslutet behöver prövas på nytt, om ändringen innebär att

•       anmälningsskyldigheten ska fullgöras på annan tid eller plats

•       antalet anmälningstillfällen ska minskas eller

•       vistelseområdet ska utökas.

Tillfälliga lättnader av villkoren i ett beslut om anmälningsskyldighet ska få beviljas på ansökan av utlänningen, om det finns särskilda skäl.

Överklagande

Regeringen föreslår att beslut om inhibition av verkställigheten och att ålägga en utlänning anmälningsskyldighet och, i förekommande fall, områdes­begränsning ska få överklagas.

Särskilda regler om boende samt dagersättning och särskilt bidrag m.m.

Regeringen föreslår att en utlänning som har meddelats ett beslut om inhibition av verkställigheten och som inte är ett ensamkommande barn ska tilldelas en plats på ett av Migrationsverkets boenden. Om utlänningen är ett ensam­kommande barn ska Migrationsverket i stället anvisa en kommun att anordna boendet. En utlänning som har egna tillgångar och som bor på ett av Migrationsverkets boenden ska betala ett skäligt belopp till Migrationsverket som ersättning för logi och mat om det ingår.

Regeringen föreslår att frågor om bistånd för en utlänning som har meddelats ett beslut om inhibition av verkställigheten ska regleras i en ny lag om bistånd till vissa utlänningar vid inhibition av verkställigheten. En utlänning som har meddelats ett beslut om inhibition av verkställigheten ska enligt regeringens förslag kunna få bistånd i form av dagersättning och särskilt bidrag. Grundläggande krav för att få sådant bistånd ska vara att utlänningen saknar egna medel, är registrerad av Migrationsverket och som huvudregel bor enbart på en tilldelad boendeplats. Kravet att utlänningen ska bo på tilldelad boendeplats för att ha rätt till dagersättning och särskilt bidrag ska inte gälla för ensamkommande barn. Det ska inte heller gälla för en utlänning som med hänsyn till sina familjeförhållanden har särskilda skäl att inte bo på en tilldelad boendeplats eller med hänsyn till sina personliga förhållanden i övrigt har synnerliga skäl att inte bo på en tilldelad boendeplats.

Dagersättningen ska få sättas ned, helt eller delvis, om utlänningen utan giltigt skäl vägrar medverka till en åtgärd som är nödvändig för att ett beslut om avvisning eller utvisning ska kunna verkställas. Om en utlänning håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller utvisning inte kan verkställas när verkställighetshindret upphör ska han eller hon inte ha rätt till dagersättning eller särskilt bidrag.

Enligt regeringens förslag ska en utlänning som har meddelats ett gällande beslut om inhibition av verkställigheten inte ha rätt till ekonomiskt bistånd enligt 12 kap. 1 § socialtjänstlagen (2025:400). Utlänningen ska inte heller ha rätt till bosättningsbaserade förmåner enligt socialförsäkringsbalken. Utlänningen ska vidare inte ha rätt till insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Utlänningen ska inte heller omfattas av lagen (2017:584) om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare.

Begränsad tillgång till hälso- och sjukvård, tandvård och utbildning

Regeringen föreslår att en utlänning som har meddelats ett beslut om inhibition av verkställigheten ska omfattas av lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. Det innebär att om utlänningen är vuxen ska han eller hon erbjudas hälso- och sjukvård samt tandvård som inte kan anstå. Om utlänningen är ett barn ska han eller hon ha tillgång till fullständig hälso- och sjukvård och tandvård på samma sätt som barn som är bosatta i landet.

Regeringen föreslår också att utlänningar som har meddelats ett beslut om inhibition av verkställigheten ska ha begränsad tillgång till utbildning. Barn som har meddelats ett beslut om inhibition av verkställigheten ska ha rätt till grundläggande utbildning. De ska dock inte omfattas av skolplikt. Utlänningar som har meddelats ett beslut om inhibition av verkställigheten ska också ha rätt till gymnasial utbildning om studierna har påbörjats innan utlänningen fyllt 18 år. Utlänningar som har meddelats ett beslut om inhibition av verkställigheten ska dock inte ha rätt att delta i kommunal vuxenutbildning (komvux).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringen föreslår att lagändringarna träder i kraft den 1 juni 2026.

När det gäller övergångsbestämmelser föreslås att ändringarna i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade inte ska tillämpas på beslut om insatser som fattats före ikraftträdandet. Ändringarna i skollagen om begränsningar i tillgången till utbildning ska inte gälla om utlänningen har påbörjat utbildningen före ikraftträdandet.

Konsekvenser

De kostnader som förslagen kan ge upphov till bedöms för de statliga myndigheterna rymmas inom berörda myndigheters befintliga ekonomiska ramar. Förslagen bedöms leda till minskade kostnader för kommuner och till begränsade kostnadsminskningar för regionerna. Förslagen bedöms därmed även leda till minskade kostnader för statlig ersättning till kommunerna.

Motionerna

Regeringens lagförslag

I kommittémotion 2025/26:3928 yrkar Tony Haddou m.fl. (V) avslag på propositionen (yrkande 1). Regeringens förslag innebär enligt motionärerna alltför betydande inskränkningar i enskildas mänskliga rättigheter. Inskränkningarna är inte tydligt föreskrivna i lag och öppnar därför för godtyckliga bedömningar som riskerar att drabba enskilda människor på ett oproportionerligt och rättsosäkert sätt. Regeringens förslag om att en utlänning ska kunna få verkställigheten inhiberad i stället för att få ett tidsbegränsat uppehållstillstånd vid särskilda omständigheter hänförliga till utlänningens levnadssätt uppfyller inte kravet på förutsebarhet i lagstiftningen, vilket är en grundläggande princip i svensk rättsordning och en förutsättning för en rättsstat.

I kommittémotion 2025/26:3930 yrkar Annika Hirvonen m.fl. (MP) avslag på propositionen (yrkande 1). Regeringens förslag med vida och otydliga kriterier som t.ex. hot mot allmän ordning eller säkerhet samt särskilda omständigheter hänförliga till utlänningens levnadssätt medför enligt motionärerna en risk för godtyckliga bedömningar. För en rättssäker, förutsebar och enhetlig tillämpning behövs tydligare vägledning om när bestämmelsen är avsedd att tillämpas. Behovet av en så vid reglering är inte heller tydligt motiverat. Analysen av förslagets konsekvenser brister också i flera avseenden. Dessutom riskerar förslaget att utgöra en oproportionerlig bestraffning för de utlänningar som dömts för mindre allvarlig brottslighet. Vidare är frågan om förslaget leder till den effektivisering som påstås.

Översyn

I kommittémotion 2025/26:3928 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma med en översyn av förslagen på migrationsområdet i syfte att säkerställa en harmonisering med övrig berörd lagstiftning. Även i kommittémotion 2025/26:3930 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om en översyn. I kommittémotion 2025/26:3928 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma med ett nytt förslag där det tydligt framgår att endast utlänningar som har utvisats på grund av grova brott eller som bedöms utgöra en säkerhetsrisk ska kunna meddelas inhibition av verkställigheten. Motionärerna anger bl.a. att det är rimligt att inhibition av verkställigheten ska kunna meddelas om utlänningen har utvisats på grund av grova brott eller om utlänningen utgör en säkerhetsrisk, men inte med de breda och vaga formuleringar som föreslås. Även i kommittémotion 2025/26:3930 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 2 föreslås ett liknande tillkänna­givande. Det är enligt motionärerna rimligt att inhibition av verkställighet beslutas när det gäller utlänningar som utvisats på grund av grova brott eller som bedöms utgöra en säkerhetsrisk, men regeringens förslag är dåligt genomarbetat.

Boendekrav

I kommittémotion 2025/26:3930 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om behovet av en fördjupad och samlad konsekvensanalys av boendekravet.

Uppföljning

I kommittémotion 2025/26:3925 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) föreslås ett tillkännagivande om en uppföljning av lagändringarna sett utifrån perspektivet om barnets bästa och barnkonventionen. Det är enligt motionärerna inte tillräckligt att i förarbetena konstatera att barnets bästa ska beaktas i enskilda fall. Det måste säkerställas att barnets bästa beaktas i enskilda fall i praktiken och att lagstiftningen inte leder till att barns rättigheter systematiskt åsidosätts.

Utskottets ställningstagande

Regeringens lagförslag

Utskottet vill inledningsvis framhålla vikten av ett effektivt återvändande­arbete för att åstadkomma en ansvarsfull och långsiktigt hållbar migrations­politik. Det är en given utgångspunkt att en utlänning som har fått ett avlägsnandebeslut ska lämna landet så snart som möjligt. Särskilt angeläget är det att verkställighet kommer till stånd i ärenden som rör utlänningar som inte har rätt att stanna i Sverige av säkerhetsskäl eller som gjort sig skyldiga till brott eller på annat sätt ägnat sig åt verksamheter eller beteenden som innebär en risk för allmän ordning eller säkerhet. I de fall det finns ett tillfälligt verkställighets­hinder är det också viktigt att det går att verkställa avlägsnande­beslutet så snart hindret har upphört.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det finns starka skäl för att införa en ordning som möjliggör att verkställigheten skjuts upp vid tillfälliga verkställighetshinder för vissa utlänningar, i stället för att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas. Detta ska gälla säkerhetsärenden enligt utlännings­lagen, brottsutvisade, uteslutandeärenden och vägransärenden, vid hot mot allmän ordning eller säkerhet eller vid särskilda omständigheter hänförliga till utlänningens levnadssätt som motiverar ett beslut om inhibition av verkställig­heten.

Utskottet noterar att den nuvarande ordningen där tidsbegränsade uppehållstillstånd beviljas vid tillfälliga verkställighetshinder ger utlänningar rätt att vistas i Sverige under hela tillståndets giltighetstid. Det innebär att om hindret upphör kan verkställighet inte ske förrän giltighetstiden har löpt ut. Ett uppehållstillstånd kan visserligen upphöra att gälla i förtid men endast om det finns grund för att återkalla tillståndet. En sådan återkallelseprocess kan också ta tid, beslutet kan överklagas och ett uppehållstillstånd upphör inte att gälla förrän beslutet om återkallelse har fått laga kraft. Nuvarande ordning inverkar således negativt på förutsättningarna att bedriva ett effektivt verkställighets­arbete.

Dessutom noterar utskottet att ett uppehållstillstånd som är beviljat enligt dagens ordning ger möjlighet att resa fritt inom EU. Det gäller såväl en utlänning som enligt Säkerhetspolisen bör avlägsnas av skäl som rör Sveriges säkerhet som en utlänning som ska lämna landet för att han eller hon har begått brott. Det finns uppenbara ordnings- och säkerhetsaspekter som talar emot att tillåta sådana utlänningar att röra sig fritt inom EU.

En utlänning som beviljas ett uppehållstillstånd på minst ett år får därutöver med dagens system ta del av alla de välfärdsförmåner som andra personer bosatta i Sverige har rätt till. Han eller hon har i ett sådant fall t.ex. rätt till full hälso- och sjukvård samt tandvård och omfattas i princip av rätten till bosättningsbaserade förmåner enligt socialförsäkringsbalken, exempelvis barnbidrag, assistansersättning, äldreförsörjningsstöd och bostadsbidrag.

Utskottet kan också konstatera att en utlänning som är bosatt i landet även under vissa förutsättningar kan ha rätt att få ekonomiskt bistånd av social­nämnden för sin försörjning och för sina levnadskostnader i övrigt trots att vistelsen i Sverige endast är tänkt att vara tillfällig och inte syftar till etable­ring.

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd förenas även normalt med ett arbets­tillstånd. En rätt att arbeta innebär att utlänningen i avvaktan på verkställighet kan stärka sin etablering i Sverige genom arbete.

Utskottet kan även konstatera att motsvarande möjlighet att skjuta upp verkställigheten av ett utvisningsbeslut redan finns för kvalificerade säkerhets­ärenden som handläggs enligt lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar.

Utskottet noterar att kategorin hot mot allmän ordning eller säkerhet innefattar brottsliga gärningar och andra beteenden som anses vara så allvarliga att utlänningen inte bör få vistas i landet och bör avlägsnas. Om det finns ett hinder mot att avlägsna en utlänning som utgör ett hot mot allmän ordning eller säkerhet är det ur ordnings- och säkerhetssynpunkt viktigt att det också finns förutsättningar för en effektiv hantering av verkställigheten så snart hindret upphör.

När det gäller risken för t.ex. godtyckliga bedömningar av den föreslagna kategorin särskilda omständigheter hänförliga till utlänningens levnadssätt anser utskottet att det är påkallat att det så långt som möjligt tydliggörs vad som ska kunna utgöra sådana särskilda omständigheter. Samtidigt är det viktigt att regelverket är flexibelt och hållbart över tid så att hänsyn kan tas till såväl omständigheterna i varje enskilt fall som utvecklingen i rättspraxis.

Som en generell utgångspunkt bör det inte vara tillräckligt med enstaka bagatellartade förseelser. Av de exempel som regeringen lämnar i proposi­tionen framgår att det bl.a. kan vara tillräckligt att en utlänning har dömts för brott till en strängare påföljd än böter, utan att ha utvisats på grund av brott. Även lagföring av mindre allvarlig brottslighet som lett till böter, i vart fall om det rör sig om upprepade brott, utgör sådana särskilda omständigheter. Misstanke om brott kan också innebära att det finns särskilda omständigheter som motiverar ett beslut om inhibition av verkställigheten. Även annan missköt­samhet än brott kan utgöra särskilda omständigheter som motiverar ett beslut om inhibition av verkställigheten, t.ex. samröre med eller deltagande i kriminella nätverk eller våldsbejakande organisationer. Så kan också vara fallet om en utlänning har fått ett beslut om återkrav av förmåner eller ersättningar från det offentliga som felaktigt betalats ut till utlänningen på grund av att han eller hon medvetet har lämnat oriktiga uppgifter. Detsamma gäller om utlänningen visat regelmässig ovilja att betala sina skulder till det allmänna eller till enskilda. Vidare kan det finnas särskilda omständigheter som motiverar ett inhibitionsbeslut om utlänningen utgör en fara för andra eller beter sig på ett grovt störande sätt på grund av intag av alkohol, narkotika eller andra droger eller beroendeframkallande medel. Dessutom kan omständigheten att en utlänning försörjer sig på ett oärligt sätt utgöra en sådan särskild omständighet som motiverar ett inhibitionsbeslut. Även ett beslutat kontaktförbud kan motivera ett beslut om inhibition. Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen lämnar ett flertal exempel på omständigheter hänförliga till utlänningens levnadssätt som kan motivera ett beslut om inhibition. Utskottet anser vidare i likhet med regeringen att vilka ytterligare omständigheter som skulle kunna anses utgöra särskilda omständigheter hänförliga till utlänningens levnadssätt för att ett beslut om inhibition av verkställigheten ska kunna meddelas närmare får utvecklas i rättstillämpning­en med ledning av de exempel som lämnas i propositionen och den proportionalitetsbedömning som alltid ska göras.

Utskottet noterar att det enligt regeringens förslag finns ett utrymme för att besluta om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd om det finns synnerliga skäl. Vid bedömningen av om det finns synnerliga skäl ska en helhetsbedömning göras och proportionalitetsprincipen beaktas. Det innebär att de skäl som talar för ett uppehållstillstånd ska vägas mot de omständigheter som talar mot ett tillstånd. Om ärendet direkt eller indirekt rör ett barn ska även hänsyn tas till barnkonventionen, och barnets bästa ska särskilt beaktas.

För att verkställande myndigheter ska kunna bedriva ett effektivt verkställighetsarbete med utlänningar som har meddelats ett beslut om inhibition av verkställigheten behöver myndigheterna ha kontroll över var utlänningarna befinner sig. Verkställande myndigheter bör därför enligt utskottets mening ges ytterligare verktyg som syftar till att öka kontrollen över och effektivisera verkställigheten. Det bör därför i vissa situationer vara möjligt att ålägga en utlänning som har meddelats inhibition av verkställig­heten anmälningsskyldighet och områdesbegränsning.

När det gäller frågan om rättssäkerhet noterar utskottet att Migrations­verkets beslut i fråga om inhibition av verkställigheten samt anmälnings­skyldighet och områdesbegränsning ska få överklagas. Därtill ska ett offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser i mål eller ärenden om inhibition och anmälningsskyldighet, om det inte måste antas att det saknas behov av biträde.

Vad gäller boende anser utskottet att det bör införas en ordning med ett reglerat boende som staten genom Migrationsverket ska ansvara för. Detta innebär att en utlänning som har meddelats ett beslut om inhibition av verkställigheten, och som inte är ett ensamkommande barn, ska tilldelas en boendeplats på ett av Migrationsverkets boenden. En utlänning ska som huvudregel bo enbart på det boende där han eller hon har tilldelats plats. Skyldigheten att bo enbart på tilldelad boendeplats ska även knytas till rätten till ekonomiskt bistånd. Utskottet vill dock som regeringen när det gäller boendets lämplighet framhålla att det är viktigt att boendet är tryggt. Hänsyn ska därför tas till frågor om skydd och säkerhet för de boende och Migrationsverket behöver i sin analys således beakta vilka som redan bor på det aktuella boendet, särskilt i förhållande till barn, hbtqi-personer, personer med funktionsnedsättning och personer som är utsatta eller riskerar att utsättas för våld, och säkerställa att det boende som tilldelas uppfyller kraven på trygghet och säkerhet.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att de inskränkningar i enskildas fri- och rättigheter som kan följa av förslagen om kontroll- och tvångsåtgärder, anmälningsskyldighet, områdesbegränsning samt boendekrav för bistånd är nödvändiga, proportionerliga och förenliga med skyddet för enskildas grundläggande fri- och rättigheter.

Utskottet anser att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen bör anta regeringens lagförslag. Därmed tillstyrker utskottet proposition 2025/26:145 och avstyrker motionerna 2025/26:3928 (V) yrkande 1 och 2025/26:3930 (MP) yrkande 1 om avslag på propositionen.

Översyn

Eftersom utskottet tillstyrker regeringens förslag om att införa en ny ordning där verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning skjuts upp i stället för att vissa utlänningar beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd avstyrks motionerna 2025/26:3928 (V) yrkande 3 och 2025/26:3930 (MP) yrkande 2 om att regeringen ska återkomma med ett nytt men mer begränsat förslag.

Vidare kan utskottet konstatera att regeringens förslag har föregåtts av en utredning vars lagförslag remitterats till berörda myndigheter och aktörer samt även till Lagrådet. Utskottet anser att det inte heller finns skäl för riksdagen att göra ett tillkännagivande om en översyn av regelverket för att säkerställa en harmonisering med övrig berörd lagstiftning. Därmed avstyrks också motionerna 2025/26:3928 (V) yrkande 2 och 2025/26:3930 (MP) yrkande 4.

Boendekrav

När det gäller det tidigare nämnda kravet på att utlänningen ska bo på en tilldelad boendeplats för att ha rätt till dagersättning och särskilt bidrag noterar utskottet att detta inte ska gälla för ensamkommande barn. Det ska inte heller gälla för en utlänning som med hänsyn till sina familjeförhållanden har särskilda skäl att inte bo på en tilldelad boendeplats eller med hänsyn till sina personliga förhållanden i övrigt har synnerliga skäl att inte bo på en tilldelad boendeplats. Vidare ska Migrationsverket analysera konsekvenserna för ett barn som berörs av inhibitionsbeslutet och ta hänsyn till barnets rättigheter. Vid varje åtgärd som rör barn ska det i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa i enlighet med barnkonventionen. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 2025/26:3930 (MP) yrkande 3 om en fördjupad och samlad konsekvensanalys av boendekravet.

Uppföljning

Regeringens förslag om t.ex. inhibition av verkställigheten, anmälnings­skyldighet och områdesbegränsning påverkar barn. Det kommer dock sannolikt att vara ovanligt att barn meddelas inhibition av verkställigheten och åläggs kontroll- och tvångsåtgärder. Som utskottet noterat ovan ska det vid en helhetsbedömning av om det finns synnerliga skäl för att bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i stället för att besluta om inhibition i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa om utlänningen är ett barn eller om utlänningen har ett barn i Sverige i enlighet med 1 kap. 10 § UtlL. Synnerliga skäl skulle t.ex. kunna finnas om utlänningen är ett barn som lider av svår sjukdom. Hänsyn bör även tas till om utlänningen är en utsatt person som t.ex. ett ensamkommande barn. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer tillämpningen av det nya systemet framför allt utifrån perspektivet om barnets bästa och barnkonventionen och ser inte skäl för riksdagen att göra ett tillkännagivande om en uppföljning. Därmed avstyrks motion 2025/26:3925 (C).

 

Reservationer

Ställningstagande

Regeringens förslag innebär alltför betydande inskränkningar i enskildas mänskliga rättigheter. För en rättssäker, förutsebar och enhetlig tillämpning behövs tydligare vägledning om när bestämmelsen är avsedd att tillämpas. Inskränkningarna är inte tydligt föreskrivna i lag och öppnar därför för godtyckliga bedömningar som riskerar att drabba enskilda människor på ett oproportionerligt och rättsosäkert sätt. Behovet av en så vid reglering är inte heller tydligt motiverat. Regeringens förslag om att en utlänning ska kunna få verkställigheten inhiberad i stället för att få ett tidsbegränsat uppehållstillstånd vid särskilda omständigheter hänförliga till utlänningens levnadssätt uppfyller inte kravet på förutsebarhet i lagstiftningen, vilket är en grundläggande princip i svensk rättsordning och en förutsättning för en rättsstat. Analysen av förslagets konsekvenser brister också i flera avseenden. Dessutom riskerar förslaget utgöra en oproportionerlig bestraffning för de utlänningar som dömts för mindre allvarlig brottslighet. Vidare är det oklart om förslaget leder till den effektivisering som påstås. Regeringens proposition bör därför avslås.

 

Ställningstagande

Det är rimligt att inhibition av verkställigheten ska kunna meddelas om utlänningen har utvisats på grund av grova brott eller om utlänningen utgör en säkerhetsrisk, men inte med de breda och vaga formuleringar som föreslås. Regeringens förslag är dessutom dåligt genomarbetat. Regeringen bör därför återkomma med ett nytt förslag där det tydligt framgår att endast utlänningar som har utvisats på grund av grova brott eller som bedöms utgöra en säkerhetsrisk ska kunna meddelas inhibition av verkställigheten.

Det är svårt att få en helhetsbild av alla de förestående förändringarna av det migrationsrättsliga systemet. Innan ytterligare begränsningar genomförs bör regeringen därför återkomma med en översyn av samtliga i närtid aktuella förslag på migrationsområdet i syfte att säkerställa en harmonisering med övrig berörd lagstiftning.

 

Ställningstagande

En utlänning som fått ett beslut om inhibition ska enligt regeringens förslag som huvudregel vara skyldig att bo på ett av Migrationsverkets boenden, och detta boendevillkor kopplas dessutom till rätten till ekonomiskt bistånd. Eftersom människor kan komma att tvingas in i Migrationsverkets boende­system under lång tid bör regeringen återkomma med en fördjupad och samlad konsekvensanalys av hur boendekravet påverkar människor i praktiken och hur det samverkar med andra föreslagna kontrollåtgärder.

 

Ställningstagande

Regeringens förslag kan skapa ett mer effektivt återvändande och ökad kontroll. Det är dock viktigt att åtgärderna för att effektivisera verkställigheten är proportionerliga, inte minst när det kommer till barn. Det är inte tillräckligt att i förarbetena konstatera att barnets bästa ska beaktas i enskilda fall. Det måste säkerställas att barnets bästa beaktas i enskilda fall i praktiken och att lagstiftningen inte leder till att barns rättigheter systematiskt åsidosätts. Det bör därför genomföras en oberoende uppföljning av lagändringarna sett utifrån perspektivet om barnets bästa och barnkonventionen.

 

Särskilt yttrande

Vi står bakom regeringens förslag. Därför har vi valt att inte reservera oss. Vi vill dock peka på vikten av en noggrann uppföljning, eftersom förslagen kan bidra till ökad kriminalitet.

När det gäller boende anser vi att ensamma vuxna bör separeras från barn och att det är viktigt med kvalitet i utformningen av boendena vad gäller både boendemiljön och verksamheten som bedrivs där samt att rum och gemensamma ytor är anpassade efter de behov som finns av t.ex. tillgäng­lighetsanpassning.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag