HD01NU3: Utgiftsområde 21 Energi

Näringsutskottets betänkande 2025/26:NU3

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag för 2026 inom utgifts­om­rå­de 21, som uppgår till ca 7,9 miljarder kronor. Därmed avstyrker utskottet de alter­nativa budgetförslag som har förts fram i motioner.

Utskottet tillstyrker också regeringens förslag om vissa bemyndiganden om ekonomiska åtaganden, bl.a. sådana som avser finansiering av ny kärnkraft, och om Svenska kraftnäts investeringsplan för perioden 2026–2028.

I betänkandet finns fyra särskilda yttranden (S, V, C, MP). Ledamöterna från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet avstår från ställningstagande när det gäller budgetbeslutet och redovisar i stället sina överväganden i de särskilda yttrandena.

Behandlade förslag

Proposition 2025/26:1 inom utgiftsområde 21 Energi.

15 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2025/26.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Budgetprocessen i riksdagen

Betänkandets disposition

Utskottets överväganden

Regeringens resultatredovisning för utgiftsområde 21

Utskottets bedömning

Statens budget inom utgiftsområde 21

Utskottets ställningstagande

Särskilda yttranden

1. Statens budget inom utgiftsområde 21 (S)

2. Statens budget inom utgiftsområde 21 (V)

3. Statens budget inom utgiftsområde 21 (C)

4. Statens budget inom utgiftsområde 21 (MP)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Motioner från allmänna motionstiden 2025/26

Bilaga 2
Regeringens och motionärernas anslagsförslag

Bilaga 3
Regeringens förslag till beställningsbemyndiganden

Tabell

Tabell Regeringens och motionärernas förslag till utgiftsnivåer för utgiftsområde 21 Energi

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens budgetproposition 2025/26:1 i de delar som gäller utgiftsområde 21 Energi och 15 motionsyrkanden från all­män­na motionstiden 2025/26. Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Motionsförslagen finns också i bilaga 1.

I bilagorna 2 och 3 finns en sammanställning av regeringens förslag till an­slag för 2026 och be­ställ­nings­bemyndiganden samt de avvikelser från dessa förslag som Social­de­mokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpar­tiet före­slår i sina res­pek­tive budgetmotioner.

Budgetprocessen i riksdagen

Rambeslutsprocessen

Budgetprocessen innebär bl.a. att riksdagen i ett första steg genom ett beslut fastställer en utgiftsram för varje utgiftsområde. Utgiftsramen anger det belopp som utgiftsområdets anslag högst får uppgå till (11 kap. 18 § tredje stycket riks­dagsordningen).

Riksdagen har bifallit regeringens förslag och bestämt utgiftsramen för 2026 för utgiftsområde 21 Energi till 7 939 815 000 kronor (prop. 2025/26:1, bet. 2025/26:FiU1, rskr. 2025/26:64–65). I detta betänkande föreslår närings­ut­skot­tet för riksdagen hur anslagen för utgiftsområdet ska fördelas inom ut­gifts­områdesramen. Riksdagens ställningstagande till anslag och bemyndi­gan­den om ekonomiska åtaganden för utgiftsområdet ska göras genom ett enda be­slut. Lagförslag som har en tydlig anknytning till statens budget ska också in­gå i be­slutet (11 kap. 18 § fjärde och sjätte styckena riks­dags­ordningen).

Uppföljning av regeringens resultatredovisning

Regeringen ska enligt 10 kap. 3 § budgetlagen (2011:203) lämna en redovis­ning i budgetpropositionen av de resultat som har uppnåtts i verksam­heten i förhållande till de mål som riksdagen har beslutat om.

I utskottens uppgifter ingår att följa upp och utvärdera riksdagsbeslut (4 kap. 8 § regeringsformen). Som en del i utskottens uppföljning ingår att be­handla den resultatinformation som regeringen presenterar. Riksdagen har be­slutat om riktlinjer för bl.a. den lö­pan­de uppföljningen av regeringens resul­tat­redo­visning (framst. 2005/06:RS3, bet. 2005/06:KU21, rskr. 2005/06:333–335).

Utskottet har mot den bakgrunden gått igenom regeringens resultat­redo­vis­ning för utgiftsområde 21 i budgetpropositionen. Genom­gången är ett un­der­lag för utskottets behand­ling av budgetproposi­tionen och för den fort­sat­ta mål- och resultatdialogen med regeringen.

Betänkandets disposition

Betänkandet har disponerats så att resultatredovisningen för utgiftsområdet be­handlas först. Därefter behandlar utskottet de förslag i budgetpropositionen och de motionsförslag som gäller statens budget inom utgiftsområde 21.

 

Utskottets överväganden

Regeringens resultatredovisning för utgiftsområde 21

Inledning

Näringsutskottet har sedan 2015 kontinuerligt följt upp regeringens resultat­redo­visning i budgetpropositionen, utgiftsområdena 19 Regional utveckling, 21 Energi och 24 Näringsliv. Den årliga uppföljningen har sedan dess van­ligen innefattat en översiktlig genomgång av de mål och indikatorer som används inom respektive utgiftsområde. Därutöver har resultatredovisningens struktur och förhållandet mellan mål, indikatorer och vissa resultat undersökts. Efter­föl­jande år har ut­skottet följt upp i vilken utsträckning regeringen har beaktat och tillgodosett de synpunkter som utskottet har haft på resultat­redo­visningen samt redovisat even­tuella nya iakttagelser. Utskottets grupp för uppföljning och utvärdering har under des­sa år även vid behov fört en dialog med de be­rör­da statssekreterarna om reger­ingens resultatre­do­visning.

Utskottets senaste iakttagelser och bedömningar re­do­visades i utskot­tets bud­getbetänkanden för respektive utgiftsområde från bud­getbered­ningen un­der hösten 2024 (bet. 2024/25:NU1, bet. 2024/25:NU2, bet. 2024/25:NU3).

Utskottets bedömning

Inledning

Utskottet vill inledningsvis påminna om att regeringen, enligt 10 kap. 3 § bud­get­lagen, ska lämna en redovisning i budgetpropositionen av de resultat som har upp­nåtts i förhållande till de mål som riksdagen har fattat beslut om, och re­do­visningen ska vara anpassad till utgiftsområdena.

I likhet med tidigare år vill utskottet framhålla betydelsen av att resultat­re­do­vis­ningen i budgetpropositionen är klar och tydlig eftersom den utgör ett vik­tigt under­lag för riksdagens beredning av statens budget. Enligt utskottets uppfattning bör resultatredovisningen utformas på ett sådant sätt att den bidrar till en ökad förståelse för hur statliga anslagsmedel används och vilka resultat de olika in­satser­na leder till. Sedan flera år tillbaka pågår en dialog mellan riks­dagen och reger­ingen om utvecklingen av den ekonomiska styrningen och om hur reger­ingens resultatredovisning till riksdagen kan utvecklas. Enligt ut­skottets upp­fatt­ning är denna dialog betydelsefull, och den har på flera sätt bidragit till att ut­veckla och förbättra den resultatredovisning som lämnas i bud­getpropositionen. Utskottet välkomnar därför att regeringen anför att den avser att fortsätta att utveckla resultatredovisningen i dialog med riksdagen. Utskottet vill i det föl­jande lyfta fram några iakttagelser från genom­gången av resultatredovisningen för utgiftsområde 21 Energi.

Allmänna iakttagelser

Näringsutskottet har sedan 2015 följt upp regeringens resultatredovisning inom utgiftsområde 21. I likhet med tidigare tar årets genomgång sikte på dels i vil­ken utsträckning regeringen har beaktat utskottets tidigare synpunkter, dels övri­ga iakttagelser som kan bidra till en mer transparent och ändamåls­enlig re­do­vis­ning. Därtill har utskottet genomfört en närmare uppföljning av den del av resul­tat­re­do­visningen som gäller stödet till affärsut­veck­ling och kom­mer­sia­li­sering. Detta stöd finansieras genom anslaget 1:3 Ener­gi­forsk­ning.

Utskottet konstaterar att regeringen i årets budgetproposition redovisar re­sultat i förhållande till de mål som gällde under 2024 och att uppföljningen mot de mål som riksdagen beslutade om under 2025 aviseras till kommande pro­po­sitioner. Det gäller alltså det övergripande målet för forskning och inno­vation på energi­området som riksdagen beslutade om i mars 2025. Utskot­tet noterar vidare att två nya mål som beslutades 2024 – ett leverans­säker­hetsmål och ett planeringsmål – omnämns och diskuteras i reger­ingens be­dömning av måluppfyllelsen. Ännu har det emellertid inte tillkommit några nya indikatorer för att möjliggöra en syste­ma­tisk uppföljning av resul­ta­tet i förhållande till dessa mål. Utskottet välkomnar där­för att reger­ingen har gett Energimyn­dig­he­ten i uppdrag att utveckla sådana indi­katorer.

Som framgår av budgetpropositionen utgår det övergripande målet för ener­gipo­li­tiken från samma tre grundpelare som energisamarbetet i EU, och det syftar till att förena försörjningstrygghet, konkurrenskraft och ekologisk håll­bar­het. När det gäller resultatredovisningen i förhållande till pelaren om eko­logisk hållbarhet kvarstår utskottets tidigare önskemål om en indikator för den totala fossila ener­gi­för­brukningen. Regeringen redovisar visserligen en upp­gift om den sam­man­lagda använd­ningen av fossila bränslen men utan jäm­förel­ser över tid, vil­ket för­svårar en tillförlitlig bedömning av utveck­ling­en. Utskottet upp­repar därför sitt önskemål till regeringen om att komplettera upp­sättningen indikatorer.

Utskottet har tidigare efterlyst en sammanvägd analys av fossilenergi­an­vänd­ningens utveckling inom olika sektorer i relation till målet om ekologisk håll­barhet. Inte heller i årets redovisning finns det en sådan tvärsektoriell be­döm­ning. Utskottet ser även fortsättningsvis ett behov av att analysen bred­das, ut­över uppgifter om elektrifieringen av transportsektorn. Vida­re noterar ut­skot­tet att regeringen inte längre refererar till att resultat med relevans för be­döm­ningen av målet om ekolo­gisk hållbarhet finns i andra delar av budget­pro­posi­tio­nen – före­trädes­vis inom resultatredo­visningen för utgifts­om­råde 20 Kli­mat, miljö och na­tur. Det framgår dock inte om detta är en följd av att reger­ingen inte längre anser att detta re­sultat har betydelse för be­döm­ningen av resultatet i för­hål­lande till det energi­politiska målet eller om det finns någon annan grund för att inte längre hänvisa till resul­tatredovisningen inom utgifts­område 20. Detta ser utskottet som en brist. I anslut­ning till detta vill ut­skottet också nämna att det har under­sökt före­koms­ten av eventuella ytter­li­gare hän­visningar till att resultat som är rele­vanta för bedömningen av de energi­po­li­tiska målen finns inom andra delar av budget­propositionen. Några sådana hän­vis­ningar har dock inte gått att finna.

Vidare noterar utskottet att konkurrenskraftsindikatorn fossilgaspris inte längre används. Regeringen anger endast att priserna på fossilgas påverkar el­pri­serna i Europa. Utskottet hade välkomnat en något utförligare reflektion kring hur priset på fossilgas faktiskt slår mot svenska elpriser och det hade va­rit värdefullt med några ord om kon­se­kven­serna för den elin­tensiva svenska basindustrin – inte minst i anslut­ning till reso­nemang med kopplingar till kon­kur­rens­krafts­delen av det energi­poli­tiska målet.

I bedömningen av konkurrenskraft och energikostnaders andel inom indu­strin nämner regeringen olika anledningar till variation mellan företag och bran­scher. Regeringen lyfter också fram elintensiva företags möjlighet att pris­säkra sin elan­vänd­ning genom att teckna långsiktiga elköpsavtal med pro­du­center. Utskottet saknar alltjämt ett något mer utför­ligt resonemang om hur el­prisernas nivåer och volatilitet på­verkar in­dustrins kon­kur­rens­kraft samt en reflektion om risker med alltför låga elpri­ser för elpro­du­cen­ternas vilja och för­måga att investera i såväl ny som befintlig kraftpro­duk­tion.

Beträffande försörjningstrygghetsmålet konstaterar utskottet att de indika­to­rer som används i allt väsentligt avser elförsörjning. Utskottet delar upp­fatt­ningen att elens betydelse är central och växande, men påminner om att kom­plet­terande in­di­katorer om tillgång till drivmedel, gas och icke elbaserad upp­värmning skulle ge en mer heltäckande bild av försörjningstryggheten – inte minst i ljuset av att försörjningstrygghetsfrågor har hamnat mer i fokus i takt med att det säkerhets­poli­tiska omvärldsläget har försämrats.

Vidare saknar utskottet fortfarande en redovisning av kostnader och andra kon­sekvenser för kun­der vid störningar i transmissionsnätet och i regionnäten. Ut­skot­tet anser att regeringen bör eftersträva ett mer fullständigt underlag om konsekvenser, exempelvis pro­duktionsstörningar och extrakostnader hos di­rekt­an­slutna elintensiva före­tag.

Utskottet välkomnar att regeringens redovisning av resultatet i förhållande till energiintensitetsmålet nu innehåller ett diagram som visar både energi­in­ten­sitet och BNP‑utveckling, vilket ökar transparensen. Möjligen hade sam­ban­det mellan de två variabler, tillförd energi och BNP, som formar måttet energi­intensitet (kvoten mellan tillförd energi och BNP) blivit tydligare om de hade redovisats i diagram­met tillsammans med energiintensiteten. Att som nu utesluta en av variablerna, tillförd energi, gör att diagrammets värde blir mindre.

Utskottet ser också en risk i att de olika resultatindikatorernas koppling till de olika energipolitiska målen blir otydligare när de som i årets budgetpro­po­sition presen­teras i en lista utan att det tydligt framgår till vilket eller vilka mål respek­tive indikator hör. I de närmast föregående årens budgetpropositioner har mål och indika­torer redovisats i en samlad tabell, vilket utskottet har sett positivt på. En struk­tur där varje indikator tydligt knyts till mål underlättar upp­följningen, inte minst i årets budgetproposition där nya mål omnämns, men där det ännu saknas indi­ka­to­rer.

Utskottet noterar också att regeringen återkommer på flera ställen i resultat­redo­visningen till åtgärder som syftar till att möjliggöra ny kärnkraft och anger att dessa bedöms kunna ha en positiv inverkan på målen om leverans­sä­kerhet och fos­silfri elproduktion. Utskottet har inga invändningar mot att detta är reger­ingens ambition, men eftersom huvuddelen av dessa åtgärder ännu inte har om­satts i resultat i form av ökad fossilfri elproduk­tion anser utskottet att åtgär­dernas koppling till måluppfyllelsen bör redovisas mer återhållsamt i re­sul­tat­redo­vis­nings­avsnittet. Enligt utskottets uppfattning har denna typ av re­so­nemang en mer naturlig plats i avsnittet Politikens inrikt­ning.

Avslutningsvis ser utskottet positivt på att regeringen i högre grad än tidi­gare refererar till specifika an­slag i resultatdelen och i bedömningen av mål­upp­fyllel­sen. Det underlättar för­ståelsen av tänkta samband mellan medel och resultat. Samtidigt ser utskottet utrym­me för ytterligare förtydliganden. Det kan bl.a. handla om att de eftersträ­vade eller faktiska effekterna av olika in­sat­ser nämns eller estimeras för att det ska vara möjligt att bedöma målupp­fyllel­sen eller för­utsättningarna för att målen ska kunna nås på sikt.

Fördjupad uppföljning av stödet till affärsutveckling och kommersialisering

Utskottet har i år valt att titta närmare på redovisningen av resultatet för det stöd till affärsutveckling och kommersialisering som fi­nansieras genom ansla­get 1:3 Energiforskning. Under 2024 omfattade anslaget ca 1,2 miljarder kro­nor, varav ca 74 mil­joner kronor fördelades inom området affärsutveckling och kom­mer­siali­sering. Motivet till en fördjupning kring redovisningen av re­sul­ta­tet på just detta område var att utskottet hade vissa svårigheter att tolka denna redo­vis­ning i förra årets budgetproposition och att resultat­redo­vis­ning­en i årets bud­get­pro­position alltjämt väcker en del fråge­tecken.

I det följande redovisas utskottets iakttagelser med bäring på regeringens redo­visning av resultat i fråga om detta stöd. Utöver en analys av det som reger­ingen redovisar i bud­getpropositionen på detta tema har utskottet även stu­derat det underlag som sannolikt har legat till grund för regeringens redo­vis­ning. Det handlar bl.a. om Ener­gimyndighetens års­redo­visning samt en kon­sult­rap­port.

Som indikator för affärsutveckling och kommersialisering inom energi­forsk­ningen använder regeringen utveckling av den totala nettoom­sättningen sedan 2020 bland de företag som har fått stöd mellan 2005 och 2018. I bud­getpro­positionen redovisar regeringen en ökad nettoomsättning för 2020–2023 och noterar att utvecklingen till stor del beror på två enskilda företag, vars net­to­om­sättning har ökat kraftigt under åren. Det framgår dock inte vilka dessa företag är eller hur utvecklingen har sett ut bland andra företag som har tagit del av stödet.

Utskottet uppfattar en viss förklaringsstyrka i utfallet men noterar att reger­ingen redo­visade en ännu högre nettoomsättning i förra årets budgetpropo­sition och att utvecklingen de facto har minskat med drygt 650 miljoner kronor under det se­naste året, vilket inte kommenteras närmare av regeringen.

Vidare gör utskottet ett antal iakttagelser kring stödet och uppföljningen som inte framkommer i den form som regeringen har valt att redovisa resulta­tet, men som går att utläsa i bl.a. Energimyndighetens årsredovisning. Till att börja med no­terar utskottet att stödet ursprungligen betalades ut som lån med återbetal­nings­skyldighet. Samtliga lån som betalades ut mellan 2007 och 2014 om­vandlades dock till bidrag under 2024 eftersom en övervägande majoritet av de företag som hade beviljats lån, enligt Energimyndigheten inte hade re­dovisat någon lönsam­het och inte heller hade påbörjat någon återbe­talning av lånen. Utskottet noterar också att en inte försumbar andel av de före­tag som tog emot stöd tycks ha ge­nom­gått likvidation, konkurs eller rekon­struk­tion. En reflektion från regeringen kring detta faktum hade nyanserat bilden av den re­do­visning av resultatet som finns i budgetpropositionen och hade kunnat fun­gera som en utgångspunkt för en framtida stödutformning med en liknande in­rikt­ning.

Utskottet noterar också att av de två företag som sägs utgöra en stor del av indi­katorns utveckling står ett enskilt företag, Gasum AB, för mer än 80 pro­cent av den redovisade nettoin­komst­ökningen. Detta företag är sedan 2017 hel­ägt av den finska staten. Det andra företaget som utgör en stor andel av nettoom­sätt­ningen är batteritillverkningsföretaget Northvolt, som trots en stor nettoomsätt­ning noterade ett kraftigt minusresultat 2023 och som därefter har gått i konkurs. Under för­utsättning att den aktuella indikatorn kommer att fin­nas kvar kommer North­volts konkurs att ge utslag i kommande resultat­redo­visningar. Utskottet anser att det hade varit rimligt att regeringen redan i detta läge hade valt att kommentera det­ta. Sammantaget anser utskottet att den valda indikatorn är känslig för extrema vär­den och att den inte speglar resul­tatet av det aktuella stödet på ett vederhäftigt sätt. Det finns såldes behov av komplet­terande eller alternativa mått som skulle öka robustheten i bedöm­ningen av stö­dets värde.

Som har nämnts tidigare beslutade riksdagen i mars 2025 om ett nytt över­gri­pan­de mål för forskning och innovation på energiområdet (prop. 2024/25:72, bet. 2024/25:NU14, rskr. 2024/25:161). Till detta övergripande mål knöts fyra re­sul­tat­mål som bl.a. innebär att insatser på området ska ”ut­veckla teknik, tjäns­ter, produkter och lösningar” samt ”främja nyttig­göran­de av forsk­ning och inno­va­tion”. Beroende på om stödet för affärs­utveck­ling och kom­mersia­lisering kom­mer att förändras till följd av de nya målen, bedömer utskottet att redovis­ningen av stödets resultat kan utveck­las genom komplet­terande indi­katorer samt en sär­skild redovisning av hur ex­trema obser­vationer påverkar totalutfallet.

Ut­skottet har tidigare noterat att regeringen har gett Energimyndigheten i upp­drag att utveckla nya indikatorer med koppling till det nya energi­forsk­nings­må­let. När det gäller stöd till företag för kommersialisering liknande det nu aktuel­la kan t.ex. indikatorer för medianförändring i netto­om­sättning bland företag som har beviljats stöd och andelen företag med posi­tivt rörel­seresultat över­vä­gas liksom uppgifter om hur stor del av omsätt­ningen som avser svensk­ägda före­tag eller företag som har produktion i Sverige.

Inledning

Den 26 november 2025 fattade riksdagen beslut om statsbudgetens ramar för de olika utgiftsområdena för 2026 och en preliminär fördelning av utgifter på utgiftsområdena för 2027–2028 (bet. 2025/26:FiU1, rskr. 2025/26:64–65).

Tabell Regeringens och motionärernas förslag till utgiftsnivåer för utgiftsområde 21 Energi

Miljoner kronor

År	Regeringens förslag	Avvikelse från regeringen
		S	V	C	MP
2026 (föreslagen ram)	7 940	100	–1 041	583	12 574
2027 (beräknad ram)	8 327	100	–46	1 493	–451
2028 (beräknad ram)	8 495	100	–141	2 203	–271

Av tabellen ovan framgår regeringens och motionärernas förslag till ram för utgiftsområde 21 Energi för 2026 och motsvarande beräkningar för 2027 och 2028. Andra uppfattningar än regeringens om utgiftsramarnas storlek redovi­sas i partimotionerna 2025/26:3551 (S), 2025/26:2792 (V), 2025/26:3811 (C) och 2025/26:3770 (MP).

Finansutskottet beslutade den 25 september 2025 att ge övriga utskott möj­lighet att yttra sig över budgetpropositionen för 2026 samt de motioner om in­koms­ter och utgiftsramar som berör utskottets beredningsområde. Närings­ut­skottet yttrade sig till finansutskottet den 6 november 2025 (yttr. 2025/26:NU2y). I yttrandet förordar näringsutskottet att finansutskottet ska till­styrka regeringens förslag i budgetpropositionen när det gäller ramen för ut­giftsområde 21 Energi. I yttrandet finns fyra avvikande meningar (S, V, C, MP). Finansutskottet justerade betänkandet om utgiftsra­mar­na (bet. 2025/26:FiU1) den 20 november 2025.

I detta ärende ska utskottet föreslå för riksdagen hur anslagen för utgifts­området ska fördelas inom utgiftsområdesramen. Utgångspunkten för bered­ningen är att ramen för utgiftsområde 21 Energi är fastställd till 7 939 815 000 kronor för 2026 (prop. 2025/26:1, bet. 2025/26:FiU1).

Regeringens förslag till fördelning på olika anslag inom utgiftsområdet fram­går av tabellen i bilaga 2. I bilagan redovisas också de förslag som finns i motionerna 2025/26:3594 (S), 2025/26:3174 (V), 2025/26:3745 (C) och 2025/26:3507 (MP).

Enligt förslaget i propositionen kompletteras vissa av anslagen inom ut­gifts­området med beställ­nings­bemyn­diganden för att regeringen ska kunna ingå eko­nomiska åtaganden som leder till utgifter de kommande åren (se bi­la­ga 3).

I det följande redovisas inledningsvis utgiftsområdets omfattning och vad regeringen anför om politikens inriktning. Därefter redogörs för regeringens över­väganden om vart och ett av de 14 anslagen inom utgiftsområdet och de föreslagna bemyndiganden som är kopplade till anslagen. I därpå följande av­snitt refereras regeringens förslag om elberedskapsavgiftens storlek samt in­ves­teringsram och ekonomiska åtaganden för Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät). Slutligen återges huvuddragen i de motio­ner som inne­hål­ler alternativa förslag till anslagsfördelning inom utgifts­om­rå­det och andra upp­fattningar än regeringens när det gäller förslaget om ett be­myndigande till regeringen att kunna besluta om kreditgarantier för lån till ny kärnkraft.

Propositionen

Utgiftsområdets omfattning

Utgiftsområdet omfattar frågor om tillförsel och användning av energi samt el­säkerhet. Myndigheter som hör till utgiftsområdet är Statens energi­myndig­het (Energimyndigheten), Energimarknadsinspektionen, Svenska kraftnät, El­sä­ker­hetsverket och Olje­krisnämnden.

Politikens inriktning

I budgetpropositionen redovisar regeringen inriktningen för energipolitiken. I detta avsnitt sammanfattas huvuddragen i denna redovisning. För den full­stän­diga texten hänvisas till propositionen.

Regeringen konstaterar inledningsvis att Sveriges välstånd, konkur­rens­kraft och säkerhet vilar på en trygg tillgång till fossilfri energi till konkurrens­kraftiga priser. Regeringens energipolitik har en tydlig långsiktig inriktning: att steg för steg bygga ett robust, kostnadseffektivt och fossilfritt energisystem som möjliggör klimatomställningen, stärker kon­kur­renskraften och möter fram­tidens behov – i vardag, i kris och ytterst i krig. För att säkerställa en trygg och samhällsekonomiskt effektiv energiför­sörjning och energianvändning krävs samlade insatser och goda förutsättningar för investeringar i fossilfri el­produktion, förstärkningar av energiinfrastrukturen, effektivare energian­vänd­ning och ett bättre nyttjande av hela energisystemet.

För att uppnå en bättre balans mellan elproduktion och elanvändning i alla de­lar av Sverige samt en hög och stabil överföringsförmåga behöver utveck­ling­en av elanvändning, elproduktion, flexibilitet och elnät gå i takt tids­mäs­sigt och geografiskt. Vidare anser regeringen att utbyggnaden av elsystemet och utvecklingen av elmarknaden behöver ta sin utgångspunkt i ett system­pers­pektiv och ske på ett sammanhållet och teknikneutralt sätt för att uppnå en sam­hälls­ekonomiskt effektiv och trygg elförsörjning som säkrar elsystemets leverans­säkerhet.

Behovet av att stärka samhällets förmåga att hantera störningar i energi­för­sörj­ningen har ökat. Sveriges energisystem behöver därför fortsätta att utveck­las för att stärka försörjningstryggheten i såväl krissituationer som i hän­delse av höjd beredskap och då ytterst krig.

Regeringen anger också att den vidtar åtgärder för att hålla nere energikost­na­derna, vilket därmed bidrar till att stärka hushållens ekonomi och företagens konkurrenskraft. Bland annat sänks energiskatten på el, och regeringen pekar på vikten av att kundernas nätavgifter är skäliga samtidigt som nätföre­tagen har förutsättningar att genomföra omfattande investeringar i näten. Vida­re före­slår regeringen att det avsätts medel för att kunna införa ett högkost­nads­skydd för hushållen i händelse av en längre period med höga el- och gas­priser.

Regeringen anger också att den ökar takten i energi­effek­tiviseringsarbetet genom att föreslå en förlängd och utvecklad satsning på det nuvarande stödet till ener­gieffektivisering i småhus som även inne­fat­tar infor­mations- och kom­pe­tens­höjande insatser.

För att det ska vara möjligt att nå de klimat- och energipolitiska målen, till­godose framtidens elbehov inklusive anslutningar för industrin, öka leve­rans­säkerheten i elsystemet och överföringsförmågan i transmissionsnätet, mins­ka prisskillnaderna mellan de svenska elområdena och bidra till konkur­rens­kraftiga elpriser för elkunderna anser regeringen att det behöver byggas nya kärnkraftsreaktorer i Sverige. Därför har regeringen inlett ett kärnkrafts­pro­gram som innehåller flertalet initiativ och åtgärder för att möjliggöra ny kärn­kraft i Sverige. Det handlar bl.a. om ett förändrat regelverk och effektivare tillståndsprocesser, statliga finansieringsmöjligheter och medel för samord­nings­insatser.

Regeringen anser också att elmarknaden behöver utvecklas för att stärka in­ci­tamenten för aktörerna att leverera de nyttor som krävs för ett leverans­säkert och effektivt elsystem. Regeringen har bl.a. gett Svenska kraft­nät, Ener­gimarknadsinspektionen och Energimyndigheten i uppdrag att uppdatera re­gelverk och metoder för utformning och integrering av inter­mit­tent elpro­duk­tion (t.ex. vind- och solkraft) i elsystemet samt att ta fram inci­tament för bättre effektbidrag från sådan kraftproduktion. Vidare anger regeringen att det på­går beredning i Regeringskansliet av förslagen i Elmarknadsutredningens be­tän­kande Spänning i tillvaron – hur säkrar vi vår framtida elför­sörjning? (SOU 2025:47).

Regeringen har även gett Svenska kraftnät i uppdrag att analysera förutsätt­ningarna för att dels ändra den nuvarande svenska elområdesindelningen, dels se över anslutningsprocessen till elsystemet och tillträdet till elmarknaden. Svenska kraftnät har även fått i uppdrag att utvidga transmis­sionsnätet i norra Norrbottens län för att skapa likvärdiga och långsiktigt hållbara förutsättningar för samhälle och industri att utvecklas i denna del av landet.

Energimyndigheten har fått i uppdrag att tillsammans med Svenska kraftnät beskriva vattenkraftens nyttor och ta fram ett strategiskt stödmaterial, och re­ger­ingen föreslår att investeringsstödet för att stärka leveranssäkerheten i el­systemet, det s.k. Kraftlyftet, utökas.

Regeringen konstaterar att fjärr- och kraftvärmen bidrar till en trygg energi­försörjning och den lokala och regionala elförsörjningen, dels genom att mins­ka behovet av el för uppvärmning, dels genom att tillföra lokal och pla­ner­bar pro­duktion av el. För att ytterligare stärka konkurrenskraften för fjärr- och kraft­värmen på kort och lång sikt har regeringen gett Energi­myn­digheten i upp­drag att genomföra och föreslå åtgärder för att värna och stärka fjärr- och kraftvärmen.

Regeringen föreslår att Energimyndigheten tillförs ytterligare medel för ar­betet med cybersäkerhet och att Elsäkerhetsverket tillförs anslagsmedel i syfte att stärka det skadeförebyggande arbetet med elsäkerhet.

Anslag och bemyndiganden för 2026

Regeringen föreslår att 7 939 815 000 kronor anvisas till utgiftsområde 21 Ener­gi för 2026. Hur beloppet fördelas på de olika anslagen inom utgifts­om­rådet framgår nedan och av bilaga 2. För sex av anslagen föreslår regeringen att den ska bemyndigas att ingå ekonomiska åtaganden som leder till utgifter de kommande åren. Förslagen till bemyndiganden redovisas i bilaga 3.

Anslaget 1:1 Statens energimyndighet får användas för myndighetens för­valt­ningsutgifter samt för Fjärrvärmenämnden. För 2026 föreslår reger­ingen att riksdagen anvisar drygt 602 miljoner kronor till det aktuella anslaget. Regeringens förslag innebär att anslaget ökas med 5 miljoner kronor för 2026, bl.a. för utvecklingsarbete i enlighet med EU:s regelverk om cybersäkerhet. Det bör även nämnas att viss verksamhet vid Energimyndigheten finansieras med offentligrättsliga avgifter, av vilka myndigheten disponerar en viss del. Vil­ka dessa avgifter är framgår av budgetpropositionen.

Anslaget 1:2 Insatser för energieffektivisering får användas för utgifter för att utveckla och introducera ny energieffektiv teknik på marknaden samt för stöd till energieffektiv teknik. Anslaget får även användas för utgifter för in­satser för informationsspridning, utveckling och spridning av verktyg och me­toder samt utredningsinsatser. Utöver detta får anslaget användas för utgif­ter för genomförandet av EU-rättsakter samt annat internationellt sam­arbe­te inom energieffektiviseringsområdet och därtill hörande metod-, utveck­lings- och utredningsarbete. Det är även tillåtet att använda anslaget för att täcka ut­gifter för utveckling av styrmedel för energi- och effekteffek­tivi­sering, inklu­sive efter­frågeflexibilitet, samt för insamling av ny och utveckling av befintlig ener­gistatistik som kan användas i syfte att minska energi­an­vänd­ningen. Av­slut­ningsvis får anslaget också användas till inves­teringsstöd som leder till mins­kad energianvändning i lokaler och hos hushåll samt för de administrativa utgifter som ett sådant investeringsstöd medför. Regeringen föreslår att 327 mil­joner kronor avsätts för anslaget under 2026.

Anslaget 1:3 Energiforskning får användas för utgifter och statsbidrag för forskning och innovation samt för att nyttiggöra dessa insatser inom energiom­rådet. Anslaget får även användas för utgifter för bidrag för att främja utveck­lingen av teknik som baseras på fossilfria energislag och effektiv energi­an­vänd­ning i industriella processer i försöks- eller fullskaleanlägg­ningar. Reger­ingen föreslår att drygt 1,5 miljarder kronor ska anvisas till anslaget för 2026. För att det ska vara möjligt att planera och teckna avtal om fleråriga projekt är det en­ligt regeringen nödvändigt att kunna fatta beslut som medför åtaganden för kommande år. Regeringen föreslår därför att den ska bemyndigas att under 2026 ingå ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför be­hov av framtida anslag på högst 4,1 miljarder kronor 2027–2031.

Energimarknadsinspektionens förvaltningsutgifter finansieras via anslaget 1:4 Energimarknadsinspektionen. Vidare finansieras viss verksamhet vid myn­dig­heten genom offentligrättsliga avgifter, av vilka myndigheten får dis­po­ne­ra en viss del. Regeringen föreslår att riksdagen ska anvisa drygt 234 mil­joner kronor till anslaget för 2026.

Anslaget 1:5 Energiplanering får användas för arbetet med energipla­ner­ing, grön omställning, att stimulera till utbyggnad av vindkraft samt för inves­ter­ingar som bidrar till planerings- och leveranssäkerhetsmål för elsys­te­met och därmed ökar försörjningstryggheten på nationell, regional och lokal nivå. An­slaget får användas för statsbidrag till kommuner för att stärka kommu­ner­nas förmåga att bidra till ökad försörjningstrygghet på lokal nivå, stimulera till ut­byggnad av vindkraft, kommunal energi- och klimatrådgivning samt för myn­dig­he­ter­nas administrativa utgifter kopplade till stöden. Anslaget får även användas för ekonomiska bidrag till investeringar som stärker leverans­säker­heten eller ökar anslutningskapaciteten i elsystemet regionalt eller lokalt. Myn­digheters kost­na­der för särskilda insatser, uppgifter eller andra myn­dig­hets­gemen­sam­ma utvecklingsarbeten som syftar till kortare ledtider för till­ståndsprövning får ock­så finansieras via anslaget.

Regeringen redovisar uppfattningen att det på kort sikt behövs en kraftig ut­byggnad av elsystemet för att det ska vara möjligt att nå klimatmålen och möj­liggöra den gröna omställningen. Det behövs mer investeringar i utökad el­produktionskapacitet från exempelvis kraftvärme och värmelager, regionala anslutningsåtgärder som säkerställer tilldelning av effekt samt andra inves­te­ringar som bidrar till en mer flexibel effekt- och energianvändning hos större elanvändare så att elnäten kan nyttjas mer effektivt och ytterligare kapa­citet kan tilldelas. Regeringen föreslår därför att det befintliga ekono­miska stödet ökar för att främja sådana investeringar i elsystemet som inte kan bära sig utan statligt stöd, men som höjer förmågorna för planerbarhet och därmed stärkt leve­ranssäkerhet i samtliga systemdriftstillstånd. I förslaget ingår även infor­ma­tions- och kompetenshöjande insatser riktade till aktörer som kan bidra till att stärka förmågan och minska sårbarheten i de regionala energisystemen. An­slaget bör därför öka med 250 miljoner kronor 2026.

Vidare anför regeringen att det behövs goda planeringsförutsättningar samt samordning med någon annan samhällsviktig infrastruktur och mellan rele­van­ta myn­dig­heter, regioner och länsstyrelser för att effektivt möjliggöra ny kärn­kraft. Det behövs såväl nationell som regional samordning för att verk­stäl­la ny kärnkraft. Arbetsformer, resurser och kompetens behöver därför ut­veck­las. Av det skälet föreslås anslaget öka med 20 miljoner kronor 2026 för pla­ne­rings- och utredningsarbete för ny kärnkraft. Sammantaget innebär detta att reger­ingen föreslår att riksdagen ska anvisa 1 195 miljoner kronor till an­sla­get 1:5 Ener­gi­pla­ne­ring för 2026.

För att det ska vara möjligt att planera och teckna avtal om fleråriga projekt anser regeringen att det är nödvändigt att kunna fatta beslut som medför åta­gan­den för kommande år. Därför föreslås att riksdagen ska bemyndiga reger­ingen att under 2026 för anslaget 1:5 Energiplanering ingå ekonomiska åta­gan­den som inklusive tidigare åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 5,26 miljarder kronor 2027–2035.

Anslaget 1:6 Avgifter till internationella organisationer får användas för att täcka utgifter för avgifter till internationella organisationer samt utgifter för in­ternationellt samarbete inom energiområdet. Regeringen föreslår att riksda­gen anvisar drygt 33 miljoner kronor till det aktuella anslaget för 2026.

Elsäkerhetsverkets förvaltningsutgifter finansieras via anslaget 1:7 Elsä­ker­hetsverket. Regeringen föreslår att riksdagen anvisar drygt 89 miljoner kronor till det anslaget för 2026. Det innebär att anslaget ökar med 8 miljoner kronor för att kunna möta ett förändrat omvärldsläge och samhällets behov av säker el.

Det bör noteras att Elsäker­hetsverkets verksamhet i huvudsak finansieras av avgifter, däribland elsäkerhetsavgiften, elberedskapsavgiften och nätöver­vak­ningsavgiften.

Anslaget 1:8 Laddinfrastruktur får användas till stöd för ladd- och tank­sta­tio­ner för el och vätgas samt till utgifter för berörda myndigheters arbe­te kopp­lat till dessa stöd. Regeringen föreslår att riksdagen ska anvisa 605 mil­joner kronor till anslaget under 2026. Regeringen föreslår vidare att riks­dagen be­myn­digar regeringen att under 2026 för samma anslag ingå eko­no­miska åta­gan­den som inklusive tidigare åtaganden medför behov av fram­tida anslag på högst 2 miljarder kronor 2027–2030. Bemyndigandet syftar till att göra det möj­ligt att fatta beslut som medför åtaganden för kommande år och för att det ska vara möjligt att planera och teckna avtal om fleråriga projekt.

För utgifter för att stimulera utvecklingen av biogasproduktion får anslaget 1:9 Biogasstöd användas. Anslaget får även användas för de administrativa ut­gifter som detta medför. Regeringen föreslår att 1 035 miljoner kronor av­sätts till an­sla­get under 2026.

Anslaget 1:10 Energiberedskap får användas för Energimyndighetens ut­gif­ter för energiberedskapsåtgärder och civilt försvar inom energisektorn. An­sla­get får också användas för ersättning för solidaritetsgas som begärs enligt artikel 13 i EU:s gasförsörjningsförordning.[1] Anslaget får även använ­das för myn­dighetens förvaltningskostnader inom dessa områden. Regeringen före­slår att 398 miljoner kronor avsätts till anslaget under 2026. För att det ska vara möjligt att planera och teckna avtal om fleråriga projekt är det enligt reger­ingen nödvändigt att kunna fatta beslut som medför åtaganden för kom­mande år. Regeringen föreslår därför att den ska bemyndigas att under 2026 för anslaget 1:10 Energiberedskap kunna ingå ekonomiska åtaganden som in­klusive tidi­ga­re åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 1 050 miljoner kro­nor 2027–2029.

Anslaget 1:11 Elberedskap får användas för Svenska kraftnäts utgifter för elberedskapsåtgärder, dammsäkerhet, tillsynsuppdrag enligt säkerhetsskydds­lagen inom områdena elförsörjning och dammanläggningar, med undantag för kärnteknisk verksamhet, samt för myndighetens arbete med totalförsvar och som beredskapsmyndighet. Anslaget får användas för myndighetens förvalt­nings­kost­nader inom dessa områden. Regeringen föreslår att 705 miljoner kro­nor anvisas till anslaget 1:11 Elberedskap för 2026. För att det ska vara möjligt att planera och teckna avtal om fleråriga projekt är det nödvändigt att kunna fatta beslut som medför åtaganden för kommande år. Regeringen före­slår där­för att den bör bemyndigas att under 2026 för det aktuella anslaget ingå eko­no­miska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför behov av fram­tida anslag på högst 2 miljarder kronor 2027–2041.

Det nya anslaget 1:12 Energistöd får användas för elstöd till kommuner. Anslaget får även användas för högkostnadsskydd till hushåll vid höga el- och gaspriser samt för myndigheternas administration för att betala ut ett sådant stöd. Ett ekonomiskt elstöd behöver finansieras genom statens budget eftersom det inte längre är möjligt att använda s.k. flaskhalsintäkter för att finansiera ett sådant stöd. Till anslaget tillförs 137 miljoner kronor 2026 i syfte att ersätta de kommuner som inte fick fullt elstöd 2023 som en följd av att de ansågs bedriva jordbruksverksamhet. Vidare avser regeringen att införa ett högkostnadsskydd om må­nads­medelvärdet för spotpriset på el överstiger 1,5 kronor per kilo­wattimme (kWh) inom ett elpris­område i Sverige. Motsvarande utform­ning av stöd ska även an­vändas för hushåll som värms upp med gas. Till anslaget till­förs därför ytter­ligare 1 mil­jard kronor 2026 som ska användas vid behov av ett energistöd till hus­håll. Reger­ingen anger också att om det blir aktuellt med stöd kan det behö­va tillföras ytterligare medel.

Även anslaget 1:13 Subvention för förväntade kostnader för lån till nya kärn­kraftsreaktorer är nytt. Anslaget får användas för utgifter för att subven­tionera statens förväntade kostnader för lån till företag enligt lagen (2025:587) om statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft. Enligt 2 § i den nyssnämnda lagen får stöd lämnas i form av statliga lån. I syfte att sänka kapitalkostnaden, särskilt under investeringsfasen, kan kostnaderna för de stat­liga lånen subven­tioneras jämfört med statens förväntade kostnader. Lånen är tillfälliga och väntas be­talas tillbaka successivt efter det att reaktorerna har tagits i drift. Sta­ten för­väntas ingå låneavtal under 2026 eller senast 2027 för de första inves­teringarna i ny kärnkraft som får stöd. Ett nytt anslag bör därför föras upp på statens bud­get för att finansiera subventioner av statens förvän­tade kostnader för ut­lå­ningen. Regeringen föreslår att 50 miljoner kronor anvisas till ansla­get 1:13 Subven­tion av förväntade kostnader för lån till nya kärnkraftsreak­torer för 2026.

Vidare föreslår regeringen en låneram för förväntade investeringskostnader som bedöms kunna räcka till investeringar som omfattar ungefär hälften av stö­det. Förslaget innebär att regeringen bemyndigas att under 2026 och 2027 be­slu­ta om lån i Riksgäldskontoret enligt lagen (2025:587) om statligt stöd för in­vesteringar i ny kärnkraft för förväntade investeringskostnader som uppgår till högst 220 miljarder kronor i 2026 års prisnivå 2026–2045. Utöver detta föreslår re­ger­ingen även ett bemyndigande med innebörden att den under 2026 och 2027 får besluta om en riskreserv för ytterligare lån i Riksgäldskontoret vid ovän­tade fördyringar till företag som fått lån enligt lagen (2025:587) om stat­ligt stöd för investeringar i ny kärnkraft. Riskreserven får uppgå till högst 220 miljarder kronor i 2026 års prisnivå 2026–2045.

Liksom det föregående anslaget är det nya anslaget 1:14 Ersättning för dub­belriktade differenskontrakt för nya kärnkraftsreaktorer en del av den finan­siering av ny kärnkraft som riksdagen beslutade om våren 2025. Dif­fe­rens­kon­trakten säkerställer ett minimiersättningsskydd till företag un­der den rutin­mäs­siga driften av nya kärnkraftsreaktorer och sätter samtidigt en gräns som för­hindrar överkompensation och som återför övervinster till staten. Ut­form­ningen av differenskontraktet kommer att fastställas i förhandlingar med pro­jekt­bolag som ansöker om det statliga stödet. Regeringen bedömer att avtal om diffe­renskontrakt för de första investeringsprojekten kan ingås under 2026 eller senast 2027 beroende bl.a. på när en ansökan lämnas in och tiden för stats­stödsprövning, och den första reaktorn med statligt stöd antas tas i drift 2035. Regeringen föreslår att 1 miljon kronor anvisas till anslaget 1:14 Er­sätt­ning för dubbelriktade differenskontrakt för nya kärn­krafts­reaktorer för 2026.

På samma sätt som lån utgör differenskontrakten ekonomiska åtaganden som kräver ett särskilt bemyndigande från riksdagen, i enlighet med 9 kap. 8 § regeringsformen. Därför föreslår regeringen att den ska bemyndigas att under 2026 och 2027 för anslaget 1:14 Ersättning för dubbelriktade differenskontrakt för nya kärnkraftsreaktorer ingå ekonomiska åtaganden enligt la­gen (2025:587) om statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft i form av dub­bel­rik­tade differenskontrakt som medför behov av framtida anslag på högst 400 miljarder kronor i 2026 års prisnivå 2035–2085.

Elberedskapsavgiften

För åtgärder som genomförs enligt elberedskapslagen (1997:288) betalar den som innehar nätkoncession enligt ellagen (1997:857) en avgift. Åtgärderna syf­tar till att förebygga, motstå och hantera sådana störningar i elförsörjningen som kan medföra svåra påfrestningar på samhället och att tillgodose elför­sörj­ningen vid höjd elberedskap. Åtgärderna finansieras från den del av anslaget 1:11 Elberedskap som disponeras av Svenska kraftnät för elberedskap och upp­går till motsvarande belopp som avgiftsuttaget över tid. Regeringen före­slår att avgiftsuttaget för elberedskapsavgiften som tas ut under 2026 i enlighet med elberedskapslagen för att finansiera beredskapsåtgärder som beslutas med stöd av lagen, fastställs till högst 800 miljoner kronor.

Svenska kraftnäts investeringsplan

Svenska kraftnät har redovisat sitt förslag till investerings- och finan­sierings­plan för treårsperioden 2026–2028, och den omfattar åtgärder i transmis­sions­nätet och utrustning för elektronisk kommunikation. De planerade investering­arna under perioden beräknas uppgå till 56 miljarder kronor, varav 14,6 mil­jarder kronor avser 2026. In­ves­teringsvolymerna ökar kraftigt under perio­den och bedöms uppgå till över 20 miljarder kronor 2027 och 2028. Ökningen är en följd av Svenska kraft­näts lång­siktiga plan för att an­passa systemet till en framtida ökad elan­vänd­ning. I volym­ök­ningen finns också en stor del rein­ves­teringar på grund av ett åld­rande trans­missionsnät. I budgetpropo­sitio­nen redo­visar reger­ingen de in­vesteringar som har tillkommit sedan före­gående inves­terings­plan redo­visa­des och vars beräk­na­de totalbelopp översti­ger 400 miljo­ner kronor. För en närmare beskrivning av dessa investeringar hänvisas till bud­getpropositionen.

Svenska kraftnäts finansiella befogenheter

När det gäller Svenska kraftnäts finansiella befogenheter föreslår regeringen följande:

–      Regeringen bemyndigas att för 2026 låta Svenska kraftnät placera likvida medel i och utanför Riksgäldskontoret.

–      Regeringen bemyndigas för 2026 att besluta om delägarlån eller borgen om högst 500 miljoner kronor till förmån för bolag i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens aktier.

–      Regeringen bemyndigas för 2026 bevilja lån som uppgår till högst till 700 miljoner kronor till företag som bedriver nät­verksamhet enligt ellagen.

–      Regeringen bemyndigas att för 2026 besluta om att förvärva och bilda bo­lag som ska verka inom Svenska kraftnäts verksamhetsområde intill ett be­lopp om 20 miljoner kronor samt avyttra aktier intill ett belopp om 20 mil­joner kronor.

Motionerna

Socialdemokraterna

I Socialdemokraternas kommittémotion 2025/26:3594 av Fredrik Olovsson m.fl. slås det inledningsvis fast att energisystemet lägger grunden för det mo­derna samhället och är centralt för ett lands utveckling. Vidare me­nar motio­närerna att en framgångsrik elektrifiering är avgörande för att öka till­växten, skapa välstånd och samtidigt nå de nationella klimatmålen om net­to­nollutsläpp 2045. Motio­närerna anser att detta förutsätter mer el från vatten, vind, sol, kärn­kraft och bioenergi och att det behövs en fortsatt ut­byggnad av både elpro­duktion och elnät i alla delar av landet.

Enligt motionärerna behövs det en blocköverskridande beredning i form av en energikommission för att det ska vara möjligt att skapa lång­siktighet i el­systemets utveckling. De understryker också behovet av en mer välfun­gerande svensk och europeisk elmarknad. Regeringen har ett ansvar att driva på för att grannländernas hantering av elmarknaden är rimlig och ända­målsenlig även ur ett svenskt perspektiv.

Motionärerna anser också att självförsörjningen av energi behöver stärkas i hela Europa och beroendet av fossila energikällor minska snabbare. Sverige är nettoexportör av el och ska fortsätta att spela en viktig roll genom export av fos­sil­fri el till våra grannländer.

I sitt förslag till anslag för 2026 inom utgiftsområde 21 Energi förordar mo­tionärerna inga andra nivåer när det gäller de anslag som reger­ingen föreslår i budgetpropositionen. Däremot föreslår motionärerna i yrkande 1 ett nytt an­slag, 99:1 Snabbhetsbonus till vindkraft, som ska kunna finansiera en ersätt­ning till kom­muner som under 2026 väljer att ompröva ett tidigare avslag och i stället ger till­stånd till vindkraft. Det nya anslaget föreslås omfatta 100 miljo­ner kronor under 2026.

I yrkande 2 föreslår motionärerna, i likhet med regeringen, att riksdagen ska bemyndiga regeringen att under 2026 och 2027 besluta om lån till för­vän­tade in­ves­teringskostnader i 2026 års prisnivå 2026–2045 som uppgår till högst 220 miljarder kronor. Motionärerna säger sig vara öppna för all fos­silfri elpro­duk­tion som byggs och accepterar därför ramen, men vill­korar sam­tidigt be­myn­digandet med att det vidgas till att omfatta all storskalig fos­sil­fri elpro­duk­tion och att en bred energiöverenskommelse sluts innan det fat­tas några inves­terings­be­slut om ny kärn­kraft.

Vänsterpartiet

I partimotion 2025/26:3174 av Nooshi Dadgostar m.fl. redovisar Väns­ter­par­tiet sin syn på hur anslagen bör fördelas inom utgiftsområde 21 Energi. För en närmare beskrivning av partiets samlade syn på energipolitiken hän­vi­sar motionärerna till partiets budgetmotion 2025/26:2792.

När det gäller anslagen inom utgiftsområde 21 (yrkande 1) föreslår mo­tio­närerna att anslaget 1:1 Statens energimyndighet ska vara 20 miljoner kro­nor lägre än vad reger­ingen har föreslagit. Skälet till detta är att motio­nä­rerna av­visar regeringens förslag om att medel avsätts för sådana samord­nings­in­satser mel­lan myndig­heter, regioner och länsstyrelser som gäller ny kärnkraft. Mo­tio­närerna anser att kärnkraft inte är ett kostnadseffektivt eller hållbart alter­nativ för framtidens energibehov. Enligt dem är förnybar energi­pro­duk­tion som vind­kraft, solkraft och havsenergi, vä­gen framåt. Mot den bak­grun­den avvisar motionärerna även regeringens förslag till de två nya an­slagen 1:13 Sub­vention av förväntade kostnader för lån till nya kärn­krafts­reaktorer och 1:14 Ersättning för dubbelriktade differens­kon­trakt för nya kärn­krafts­re­ak­to­rer.

Motionärerna avvisar också det tillfälliga skydd mot höga elkostnader som regeringen föreslår ska finansieras genom det nya anslaget 1:12 Energistöd. Vänsterpartiet föreslår i stället ett elpristak för hushåll på 75 öre per kWh, som fi­nan­sieras genom en obligatorisk elprisförsäkringsavgift på elbranschen. Kost­na­derna kommer därigenom bäras av branschen, inte av skattebetalarna.

Avslutningsvis föreslår motionärerna ett nytt anslag 99:2 för stöd till drift av laddinfrastruktur. Motionärerna vill göra det möjligt för företag att söka underskottstäckning för drift av laddstationer. För detta ändamål avsätter de 30 miljoner kronor under 2026.

Eftersom motionärerna motsätter sig regeringens satsningar på att bygga ny kärnkraft avvisar de också de förslag till bemyndiganden som regeringen före­slår med koppling till denna satsning (yrkande 2–4). Förslagen om att be­myn­diga regeringen att be­slu­ta om lån för nya kärnkraftsreaktorer, en risk­re­serv för ytterligare lån vid oväntade fördyrningar för nya kärnkrafts­reak­to­rer och att in­gå ekonomiska åta­gan­den i form av dubbelriktade differens­kon­trakt för ny kärnkraft bör enligt motio­nä­rerna därför avslås av riksdagen. Dessa bemyn­di­ganden kan enligt motionärerna leda till att miljardbelopp satsas på smut­sig och riskfylld energi i stället för på hållbara lösningar.

Centerpartiet

Rickard Nordin m.fl. (C) anför inledningsvis i kommittémotion 2025/26:3745 att Sverige behöver en långsiktig och ambitiös energipolitik som gör att väl­färden kan öka, att ekonomin växer och att det blir möjligt att ställa om till ett hållbart samhälle. Framtidens robusta och effektiva energi­sys­tem måste säkras samtidigt som beroendet av fossila energikällor bryts. Mo­tionärerna anser ock­så att det är viktigt med en bred energipolitisk över­ens­kommelse som ska­par sta­bila villkor, minskar den politiska risken och där­med stärker inves­te­rings­viljan.

Efterfrågan på el väntas öka kraftigt, och motionärerna vill därför kraftigt bygga ut produktionen av fossilfri el. De värnar en teknikneutral politik och fo­ku­serar på de förmågor som systemet behöver, i den omfattning behoven upp­kommer. Motionärerna anser att alla fossilfria kraftslag behövs, samtidigt som det är logiskt att fokusera utbyggnaden på de kraftslag som är billigast och går att bygga ut snabbast som vind- och solenergi. Samtidigt framhåller de att kärnkraften har en viktig roll i dagens energisystem och kan komma att ha det under lång tid framöver, men motionärerna ser det som grundläggande att kärnkraften står för sina egna kostnader för bl.a. säkerhet, avfallshantering och olycksförsäkring.

Motionärerna vill även se riktade satsningar på tekniker som stärker energi­sys­temet, som exempelvis batterier, vätgas, överföringskapa­ci­tet, lagring och digi­talisering. Detta möjliggör ökad effektivitet och en mer flexibel använd­ning, smarta elnät, energilagring och balansering. Motio­nä­rer­na pekar också på den lönsamma potentialen för energieffekti­visering. Genom energi­effek­ti­visering blir utbyggnadsbehovet av såväl elproduktion som elnät bil­ligare, resursanvändningen minskar och belastningen på miljön mindre.

Utöver detta vill motionärerna se en satsning på upphandling av biodriv­me­del och på en teknikneutral statlig satsning på anslutningspunkter till större energianläggningar. De anser också att ett system med lokal ersättning till kom­muner och närboende är en viktig åtgärd för att öka den lokala accep­tan­sen för vindkraftsetableringar och därmed möjliggöra en snabbare utbygg­nad av den landbaserade vindkraften. Motionärerna förordar även att det s.k. Indu­stri­klivet skalas upp i syfte att kunna stötta nya gröna industriprojekt.

När det gäller anslagen inom utgiftsområde 21 Energi för 2026 avvisar mo­tionärerna den tidigare ökningen av Energimyndighetens förvaltningsan­slag, vilket minskar anslaget 1:1 Statens energimyndighet med 20 miljoner kro­nor. Sam­tidigt vill motionärerna se snabbare tillståndsprocesser och avsät­ter därför 5 miljoner kronor 2026 för detta under samma anslag.

Motionärerna avvisar regeringens satsning på energieffektivisering i små­hus till förmån för ett grönt skatteavdrag. Därför är deras förslag till nivå på anslaget 1:2 Energieffektivisering 327 miljoner kronor lägre än vad regeringen före­slår för 2026. Även anslaget 1:5 Energiplanering föreslås få en annan nivå än vad reger­ingen föreslår, nämligen 420 miljoner kronor lägre. Här hän­vi­sar mo­tionärerna till upp­fatt­ningen att vindkraftsskatten fullt ut och per­manent ska till­falla kom­mu­ner­na, vil­ket innebär minskade skatteintäkter för staten och där­för även en sänk­ning av det nyss­nämnda anslaget. Eftersom motionärerna avfärdar reger­ingens satsningar på ny kärnkraft avvisar de även helt de nya an­slag som regeringen föreslår, dvs. anslagen 1:13 Subvention av för­vän­tade kostnader för lån till nya kärnkrafts­reak­torer (–50 miljoner kronor) och 1:14 Ersättning för dubbel­rik­tade differenskontrakt för nya kärn­krafts­reaktorer (–1 mil­jon kronor). Sam­ti­digt avstyrker motionärerna re­ger­ingens tre förslag om be­myndiganden som sammanhänger med finan­sie­ringen av regeringens sats­ning på ny kärnkraft.

I stället för en ensidig satsning på kärnkraft vill motionärerna bl.a. se en tek­nikneutral ersättning för anslutning av ny elpro­duk­tion, vilket finansieras via ett nytt anslag 99:3 Teknikneutral er­sätt­ning för anslutning av ny elpro­duktion. Anslaget föreslås uppgå till 900 miljoner kronor 2026. Vidare vill mo­­tio­­närerna satsa på inhemsk produktion av biodriv­me­del och avsätter för det än­da­målet 500 miljoner kronor under 2026 till det nya an­slaget 99:4 In­hemsk bio­driv­me­delsproduktion för fossilfrihet. Den minsk­ning av Ener­gi­myndig­hetens, Ener­gimarknadsinspektionens respektive Elsäker­hets­verkets för­valt­nings­an­slag (anslagen 1:1 respektive 1:4) som åter­finns i motio­närernas för­slag är en följd av att de föreslår ett större pro­duk­ti­vi­tets­av­drag som sänker den pris- och löne­om­räk­ning som görs i fråga om myndig­heternas förvalt­nings- respektive in­ves­te­rings­anslag med 25 procent.

Miljöpartiet

I Miljöpartiets kommittémotion 2025/26:3507 av Linus Lakso m.fl. redo­visar partiet sin syn på anslagsfördelningen inom utgiftsområde 21 Energi.

Motionärerna framhåller att det enskilt billigaste och snabbaste sättet att få fram mer tillgänglig el är genom energieffektiviseringar. För att realisera ener­gi­effektiviseringens potential föreslår de att stödet till energieffek­tivisering av industriföretag (Energisteget) återinförs. På det nya anslaget 99:7 Åter­inför Ener­gisteget för företagens energieffek­tivi­sering vill motionärerna därför satsa 3 miljarder kronor på att återinföra och bred­da Energisteget så att även mindre företag omfattas. Man ska dess­utom kunna få stöd för upp till 60 procent av kostnaden för åtgärden.

I motionen refereras till att partiet i en annan av sina kommittémotioner fö­reslår ett mål och ett inves­te­ringsstöd för det man betecknar grön baskraft. I begreppet grön baskraft innefattar motionärerna alla kraftkällor och tekniker som kan lagra energi och snabbt reglera effekten. I målet om 10 gigawatt (GW) grön baskraft till 2030 in­går höjd effekt i vattenkraften, mer flexibilitet i och effekt från kraftvärmen och gastur­bi­ner drivna av förnybara bränslen. Även energilagring i form av vätgas, pump­kraft och värmelagring ingår, samt flexi­bilitet exempelvis i form av smart styrning av elbilsladdning och av vär­me­pumpar. För ändamålet vill motionärerna satsa 6 miljarder kronor under 2026 på det nya anslaget 99:9 Inves­teringsstöd grön baskraft. Samtidigt avvisar mo­tio­närerna de medel som reger­ingen har avsatt för Kraftlyftet inom anslaget 1:5 Ener­giplanering till förmån för det egna förslaget.

Motionärerna anser att en central åtgärd för att öka utbyggnaden av vind­kraft på land är att kommuner ersätts för den nytta de skapar genom att pro­ducera förnybar el. Motionärerna anser dock att regeringens förslag om ersätt­ning till kom­munerna som ska finansieras via anslaget 1:5 Energiplanering är otill­räck­ligt, och de förordar i stället ett eget förslag som finansieras via de två nya an­slagen 99:5 Ersättning till kommuner för vind och sol respektive 99:6 Ersättning till regioner för vattenkraft. Förslaget innebär att kom­mu­nerna får 1 öre per kWh för den befintliga vindkraftsproduktionen och 3 öre per kWh för den produktion som tillkommer under de kommande tio åren. Regio­nerna får i sin tur 1 öre per kWh för den befintliga vattenkraften. För anslaget 99:5 avsätts 400 miljoner kronor för 2026 och för anslaget 99:6 avsätts 700 miljoner kro­nor. Sammantaget inne­bär detta att motio­nä­rerna föreslår en nivå på an­sla­get 1:5 Energiplanering som är 875 miljoner kronor lägre under 2026 än vad reger­ingen föreslår.

Vidare föreslår motionärerna en satsning på ett produktionsstöd för elek­trobränslen och avancerade biodrivmedel, däribland sådana som tillverkas av vätgas och infångad biogen koldioxid. Under 2026 avsätter motionärerna 3 mil­jarder kronor till det nya anslaget 99:8 Produktionsstöd för elektro­bräns­len och avancerade biodrivmedel som ska användas för att finansiera ett sådant stöd.

Motionärerna efterfrågar även nationella planer för utbyggnad av laddin­fra­struktur, biogas och vätgas samt förbättrad tillgång till laddinfrastruktur längs med de större vägarna samt för att boende ska kunna ladda hemma i an­slut­ning till villan, bostadsrätten eller hyresrätten. Av det skälet avsätter de 400 miljoner kronor mer än regeringen till anslaget 1:8 Laddinfrastruktur.

Motionärerna avfärdar helt regeringens satsning på ny kärnkraft och av­styr­ker därför alla de anslagsförslag och de tre förslag om bemyndiganden till re­geringen som hänger samman­ med denna satsning. Motionärerna menar bl.a. att motsvarande el och effekt som den nya kärnkraften kan ge kan byggas till en bråkdel av den kostnad som regeringen anger för ny kärnkraft. Stödet till ny kärnkraft riskerar också enligt motionärerna att tränga undan investeringar i annan fossilfri elproduktion – både i effekthöjningar och livstidsför­läng­ning­ar av den befintliga elproduktionen och i ny förnybar elproduktion. Utöver detta ser de en risk för att det föreslagna kärnkraftsprogrammet under bygg­fa­sen kom­mer att tvinga fram nedskärningar i välfärden och tränga undan andra offent­liga investeringar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar regeringens tydliga ställningstagande att den långsiktiga inriktningen för energipolitiken ligger fast och att den stegvis och målmedvetet omsätts i praktisk handling. I likhet med regeringen anser utskottet att Sve­ri­ges välstånd, konkurrenskraft och säkerhet vilar på en trygg tillgång till fos­sil­fri energi till konkurrenskraftiga priser. Ett robust, kostnadseffektivt och fos­sil­fritt energisystem gör det möjligt att ställa om för klimatets bästa och för att möta framtidens behov inte bara under normala förhål­lan­den utan även när kriser uppstår och ytterst även under krig. Det är ett beklagligt faktum att ett spänt omvärldsläge har tydliggjort behovet av att Sveriges energisystem behö­ver utvecklas även fortsättningsvis för att ytterligare stärka försörjnings­trygg­heten under orostider.

Utskottet välkomnar också regeringens tydliga strävan efter att skapa goda för­utsättningar för investeringar i fossilfri elproduktion, förstärkningar av ener­gi­infrastrukturen, effektivare energianvändning och ett bättre nyttjande av ett väl­integrerat energisystem där el-, gas- och fjärrvärmesystemen samspelar på ett effektivt sätt.

El kommer att vara den viktigaste energibäraren i Sverige under över­skåd­lig tid. I likhet med regeringen anser utskottet att det behövs mer fossilfri el­pro­duktion för att tillgodose framtidens elbehov på kort, medellång och lång sikt. En av de viktigaste satsningarna är den som regeringen gör för att bereda vä­gen för ny kärnkraft i Sverige. Utskottet instämmer i upp­fatt­ning­en att ny kärnkraft behövs för att det ska vara möjligt att nå de klimat- och ener­gi­po­litiska målen, tillgodose framtidens elbehov och öka leverans­säker­heten i el­systemet. Utöver detta kan ny kärnkraft förstärka överförings­för­må­gan i trans­missionsnätet, minska prisskillnaderna mellan de svenska el­områ­dena och bidra till konkurrenskraftiga elpriser för elkunderna, såväl för stora indu­striella användare som för hushållskonsumenter. Utskottet ser posi­tivt på att reger­ingen har inlett ett kärnkraftsprogram som inne­håller flera an­ge­lägna ini­tiativ och åtgärder för att göra ny kärnkraft möjlig i Sverige, inklusive de för­slag med koppling till detta som finns i den aktuella budget­propo­si­tio­nen. Det hand­lar bl.a. om bemyndiganden och nya anslag som behövs för att regeringen ska kunna gå vidare med den finansierings- och risk­del­nings­lös­ning som riks­dagen godkände våren 2025 (prop. 2024/25:150, bet. 2024/25:NU20, rskr. 2024/25:217).

Utöver satsningar på ny kärnkraft noterar utskottet att regeringen bl.a. pekar på vattenkraftens centrala betydelse för elsystemet och att Energimyndigheten har fått i uppdrag att tillsammans med Svenska kraftnät värdera vattenkraftens bidrag inom ramen för energi- och beredskapsplaneringen.

I anslutning till detta vill utskottet även ställa sig bakom att regeringen ut­ökar det s.k. Kraftlyftet. Detta är ett investeringsstöd som syftar till att stärka leve­rans­säkerheten i elsystemet, genom investeringar i bl.a. utökad elpro­duk­tions­ka­pacitet från exempelvis kraftvärme och värmelager samt andra inves­teringar som bidrar till en mer flexibel effekt- och energianvändning hos större elan­vändare, vilket bidrar till att elnäten kan nyttjas mer effektivt. Fjärr- och kraftvärmen bidrar också till en trygg energiförsörjning och den lokala och re­gio­nala elförsörjningen, dels genom att minska behovet av el för uppvärm­ning, dels genom att tillföra lokal och planerbar produktion av el. Därför väl­komnar utskottet att regeringen har gett Energimyndigheten i uppdrag att ge­nom­föra och föreslå åtgärder för att värna och stärka fjärr- och kraftvärmen.

Elens alltmer betydelsefulla roll för en konkurrenskraftig och klimatvänlig utveckling i Sverige ställer krav på att den kan handlas på en välfungerande marknad. Utskottet noterar att regeringen delar denna uppfattning och att den redovisar ett flertal olika åtgärder som syftar till att vässa elmarknadens funk­tion inom ramen för de gränser som det EU-gemensamma regelverket sät­ter. Det handlar bl.a. om att stärka incitamenten för aktörerna att leverera de nyttor som krävs för ett leveranssäkert och effektivt elsystem. Därtill ser ut­skot­tet fram emot utfallet av den pågående beredningen av Elmarknadsutredningens förslag. En annan utredning med koppling till elmarknadens funktion som ut­skottet välkomnar är den som Svenska kraftnät genomför på uppdrag av reger­ingen och där förutsättningarna för att ändra den nuvarande svenska el­om­rå­des­in­del­ningen ska analyseras.

Utskottet vill också understryka vikten av att den monopoldel av elmark­na­den som nätsidan utgör regleras på ett sådant sätt att nätavgifterna blir skä­liga för både konsumenter och producenter av el samtidigt som nätföretagens in­täk­ter möjliggör de ny- och reinvesteringar som behövs för att kunna möta den utveckling som väntas inom de närmaste decennierna. Riksdagen har på för­slag från regeringen så sent som för några veckor sedan beslutat om lag­änd­ringar som ska bidra till detta (prop. 2025/26:26, bet. 2025/26:NU10, rskr. 2025/26:62).

På en avreglerad marknad kan och bör en bristande tillgång påverka priset på utbudet, t.ex. priset på el. Samtidigt är det inte rimligt att kraftiga och ut­dragna pristoppar drabbar svaga konsumenter på ett oacceptabelt sätt. Mot den bakgrunden ser utskottet positivt på att regeringen anser att det behövs en be­redskap för att kunna införa ett högkostnadsskydd för hushållen i händelse av en längre period med höga el- och gaspriser och att den föreslår att det ska av­sättas medel för ändamålet. Utskottet väl­komnar också att regeringen har för avsikt att undersöka i vilken utsträck­ning de s.k. flaskhalsinkomsterna kan användas för att motverka höga energi­priser och mildra dess effekter.

Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen, dess samarbetsparti eller oppo­sitions­partierna som samtliga tycks vara överens om att den el som pro­duceras ska användas på ett effektivt sätt. Att regeringen ökar takten i arbe­tet med att stimulera åtgärder som bidrar till detta bör därför kunna anses ha ett brett stöd.

Utskottet har redan tidigare i detta ställningstagande berört frågor om för­sörj­ningstrygghet och i det sammanhanget refererat till det spända om­världs­läget. Här vill utskottet – i likhet med regeringen – peka på det för­hållandevis nya hot som olika former av cyberangrepp kan utgöra för det svenska energi­sys­te­met. Det är enligt ut­skottet därför både välkommet och angeläget att reger­ingen verkar för att stär­ka Sveriges förmåga att säkra, skydda och stärka samhällets funktioner på cybersäkerhetsområdet, bl.a. genom att tillföra extra resurser för ändamålet till Energimyndigheten.

När det gäller de budgetförslag som vart och ett av de fyra opposi­tions­par­tierna har presenterat kan utskottet inledningsvis konstatera att de avviker i betydande ut­sträckning från varandra och att det därför är mycket svårt att skön­ja någon linje i deras förslag som skulle kunna ligga till grund för en ge­men­sam rödgrön energipolitik.

Utskottet väljer att inte kommentera var och en av de avvikelser från reger­ingens anslagsförslag som oppositionspartierna föreslår, men vill kort beröra några av de mer betydande avvikelserna i förhållande till regeringens förslag. Utskottet noterar att Centerpartiet har en annan lösning än reger­ingen för att stimulera en effektivare användning av energi, och förordar en lösning med skatteavdrag i stället för en som finansieras genom anslag. Det gör att Center­partiet helt kan avvisa regeringens förslag på detta område, vilket de även har valt att göra. Även på vindkraftssidan förordar Centerpartiet en skatterelaterad lösning där det de betecknar vindkraftsskatten ska gå direkt till kommunerna, och de anser att de medel som regeringen föreslår för det ändamålet inom an­slaget för energipla­ne­ring därför kan sänkas. Utskottet för­ordar regeringens lös­ning.

Miljöpartiet föreslår en betydande satsning på anslaget 1:8 Laddin­fra­struk­tur. Utskottet delar visserligen motionärernas uppfattning om att det är viktigt att öka tempot i vägtransportsektorns elektrifiering, men anser att regeringens nivå på det aktuella anslaget är väl avvägd och att andra angelägna satsningar mås­te prioriteras. Sammantaget innebär Miljöpartiets förslag att det skulle be­höva skjutas till ca 4,5 miljarder kronor till utgiftsområdet utöver vad reger­ingen har föreslagit. Förslagen omfattar, utöver att avvisa flera av reger­ingens anslagsförslag, ett antal nya anslag som totalt uppgår till drygt 13 miljarder kro­nor. Detta är mycket pengar, och det rimmar inte med utskottets uppfatt­ning om att skattebetalarnas pengar ska gå till sådana åtgärder som på ett effek­tivt sätt bidrar till att de energipolitiska målen nås. Miljöpartiets ineffektiva sym­bol­po­litik har ingen plats i det sammanhanget.

Utskottet noterar också att Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag till ett högkostnadsskydd mot höga elpriser till förmån för ett elpristak för hushåll som finan­sieras genom en obligatorisk elprisförsäkringsavgift på elbranschen. Här vill utskottet påminna om att elmarknaden är avreglerad och att marknads­ingrepp av den art som föreslås kan störa marknadens funktion på ett icke önsk­värt sätt. Ett elpristak kan bl.a. leda till sämre in­citament för sparande och investeringar. Utskottet uppfattar därtill att förslaget – i sin rudimentära skep­nad – är rik­tat till alla hushåll och oavsett vilka elkostnader de har eller hur de använder sin el. Det kan därmed betraktas som ett mycket trub­bigt in­stru­ment som ut­skottet ställer sig tveksamt till.

Sammantaget innebär det som anförs ovan att utskottet tillstyrker reger­ing­ens förslag till anslagsfördelning inom utgiftsområde 21 Energi. Utskottet till­styr­ker även de förslag till bemyndiganden för 2026 som är knutna till några av anslagen. Detsamma gäller bemyndigandena till regeringen om att under 2026 och 2027 besluta om lån i Riksgäldskontoret enligt lagen (2025:587) om stat­ligt stöd för investeringar i ny kärnkraft för förväntade investerings­kost­na­der samt att under samma period besluta om en riskreserv för ytterligare lån i Riks­gälds­kontoret vid oväntade för­dyringar till företag som fått lån enligt den nyssnämnda lagen om statligt stöd för inves­teringar i ny kärnkraft. Vidare till­styrker utskottet förslaget om att riksdagen under 2026 och 2027 bemyndigar regeringen att för an­slaget 1:14 Ersättning för dubbelriktade differenskontrakt för nya kärn­krafts­reak­torer ingå ekonomiska åtaganden en­ligt lagen om statligt stöd för in­ves­teringar i ny kärnkraft i form av dubbel­riktade diffe­rens­kon­trakt som med­för behov av framtida anslag i enlighet med regeringens förslag.

Utöver detta anser utskottet att riksdagen ska bifalla de förslag som gäller Svenska kraftnäts investeringsplan 2026–2028 respektive finansiella befo­gen­heter 2026 liksom förslaget om elberedskaps­av­giftens storlek 2026. Följakt­ligen avstyrker utskottet de alter­na­tiva förslag som föreslås i motio­nerna.

Särskilda yttranden

XX

Riksdagen har genom sitt beslut den 26 november 2025 fastställt att de sam­lade utgifterna för utgiftsområde 21 Energi inte får överstiga 7 940 miljoner kro­nor 2026 (bet. 2025/26:FiU1, rskr. 2025/26:64–65). Den samlade kraftfulla poli­tik vi står bakom och som Sverige verkligen behöver i en orolig tid redo­visas i partimotion 2025/26:3551 (S). Förslagen i den motionen måste ses som en helhet, och vi anser därför att det vore olämpligt att bryta ut vissa delar och be­handla dessa i en särskild ordning. Motionen behandlas i betänkande 2025/26:FiU1, och partiets samlade förslag framgår av reservation 5 i det be­tän­kandet.

Eftersom riksdagen under budgetberedningens första steg alltså har ställt sig bakom andra utgiftsramar och beräkningar av inkomsterna än de vi har fö­re­slagit avstår vi från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 21 Energi. Vi vill i detta särskilda yttrande dock återge hu­vuddragen i den syn på energipolitiken som beskrivs utförligt i kommit­té­motion 2025/26:3594 (S). I motionen finns det för övrigt många angelägna ener­gipolitiska förslag som kommer att behandlas av riksdagen senare under det innevarande riksmötet.

Energisystemet är en viktig grundsten för det moderna sam­häl­let och det är centralt för ett lands utveckling. Vi anser att en omfattande elek­trifiering – där transporter, industriella processer och andra verksamheter byter fossila bräns­len mot el – är avgörande för att öka tillväxten, skapa välstånd och sam­tidigt nå de nationella klimatmålen om nettonollutsläpp 2045. Under rätt förutsätt­ningar kan Sveriges elförsörjning förbli en unik konkurrensfördel ge­nom hög leveranssäkerhet, låg miljöpåverkan och el till låga och konkur­rens­kraftiga pri­ser.

En framgångsrik elektrifiering kräver dock mer billig el samtidigt som den el som produceras används på ett klokt sätt. Mer el måste komma från alla kon­kurrenskraftiga fossilfria källor, från vattenkraft, vindkraft, solkraft, kärn­kraft och bio­kraft. Här är det dock viktigt att produktion tillkommer i närtid och att en allt­för ensidig inriktning på t.ex. ny kärnkraft inte flyttar fokus från det faktum att mer el behövs långt innan några nya kärnreaktorer kan vara i drift. Vi vill att det sätts upp mål för mer förnybar fossilfri el redan till 2030 och 2035, och att de byråkratiska hinder som finns för en offensiv utbyggnad undanröjs. Det är t.ex. be­svärande att tillståndsprocesserna inte sällan är tids­ut­dragna och svår­för­ut­sägbara och att investeringar i elnäts- och kraftpro­duk­tionsutbyggnad häm­mas på grund av detta. Ett reformerat regelverk är därför viktigt för att under­lätta för nyindus­tria­li­ser­ingen och för att förverkliga kli­mat­om­ställ­ningen.

Vi delar regeringens uppfattning att kärnkraften kommer att utgöra en vik­tig del av elsystemet under lång tid. Tillsammans med vattenkraften ger den go­da möjligheter att åstadkomma en balanserad och stabil elförsörjning även om elen allt­mer kommer från förnybara energislag som vind- och sol­kraft. Ny kärnkraft kan spela roll för elproduktionen på längre sikt, och vi har därför ingen avvikande uppfattning i förhållanden till regeringen när det gäller de för­slag till nya anslag och bemyndiganden med inriktning på ny kärn­kraft som regeringen vill att riksdagen ska ställa sig bakom. Dock gör vi det be­gränsade förbehållet att be­myn­digandena vidgas till all storskalig fossilfri elproduktion och att en bred ener­giöverenskommelse sluts innan det fattas några investe­rings­beslut om ny kärnkraft.

Vi är övertygade om att det finns ett stort värde i att energipolitiken ges po­litisk bärkraft över tid genom breda överenskommelser. Långsiktiga och sta­bila villkor är mycket viktiga för att tillräckliga investeringar ska komma på plats inom ener­gi­sek­torn, och det finns därför tungt vägande skäl för att poli­tiskt samförstånd i möjligaste mån kan uppnås inom ramen för en block­över­skri­dande energikommission.

Utöver att ny kärnkraft byggs på sikt ser vi också stora möjligheter i att för­länga de befintliga reaktorernas driftstid och att öka deras effekt. För oss är det alltjämt inte aktuellt att ny kärnkraft tillkommer på andra platser än de be­fintliga, dvs. i anslutning till anläggningarna i Oskarshamn, Ringhals eller Forsmark. Våra motiv till detta redovisas utförligt i motion 2025/26:3594 (S).

Vi vill i detta sam­man­hang även framhålla att vi ser det som rimligt att se över ägandet av an­lägg­ningen i Oskarshamn, som i dag till övervägande del ägs av den tyska sta­ten.

En kärnenergikälla som blir alltmer intressant är fusionskraften. Därför an­ser vi att det behövs en nationell fusionsstrategi där staten ger en tydlig po­litisk signal om ett svenskt engagemang för fusionsenergins möjliga poten­tial som en grön kraftkälla i Sverige.

Det tar dock lång tid att få ny kärnkraft i drift, och det behövs mycket ny el långt dessförinnan. Särskilt vindkraften kan bidra med mer el på relativt kort sikt, men då måste till­stånds­processerna vässas, samtidigt som närboende och kommuner ges in­ci­tament för att ställa sig positiva till vindkraftsprojekt. Här har vi föreslagit att de kommuner som ändrar ett tidigare veto mot vindkrafts­parker ges en extra bonus om de meddelar ett nytt positivt beslut under 2026. Havsbaserad vind­kraft bidrar till ett elsystem med hög leveranssäkerhet, låg miljöpåverkan och el till konkurrenskraftiga priser. De tidigare villkoren för den havs­baserade vindkraften att ansluta sig till Svenska kraftnäts stamnät bör därför återställas eller göras än mer fördelaktiga.

En annan förnybar energikälla som behöver ökad tydlighet och ända­måls­enliga regelverk är solkraften. En stor potential finns i storskaliga parker i form av större markbaserade anläggningar, men här måste regeringen säkerställa att länsstyrelserna tillämpar regelverket på ett likvärdigt sätt över landet. Energi­marknadsinspektionen bör dessutom få i uppdrag att ta fram regelverk som kortar ledtiderna och säkerställer rimliga kostnader för att ansluta dessa sol­kraftsanläggningar till elnätet.

Vattenkraftens potential behöver också tas till vara på ett bättre sätt. Vat­tenkraftens regler­barhet är en särskilt viktig del i energisystemet. Värdet av reglerbarhet ökar dessutom i takt med att andelen väderberoende förnybar el från vind- och solkraft blir större i energisystemet. I den tidigare omnämnda utgiftsområ­des­mo­tionen 2025/26:3594 (S) finns flera angelägna förslag som kan bidra till att stärka vattenkraftens roll ytter­ligare.

En kraftig elektrifiering ställer krav på en väl fungerande svensk och euro­peisk elmarknad där Sverige ges de rätta förutsättningarna att även fort­sätt­ningsvis kunna vara en nettoexportör av el. Samtidigt är det viktigt att elexpor­ten inte äventyrar svenska intressen. Regeringen har ett stort ansvar för att dri­va på för att grannländernas hantering av elmarknaden är rimlig och ända­måls­enlig även ur ett svenskt perspektiv. Elområdesindelningen på konti­nen­ten får t.ex. inte bidra till att svenska elkonsumenter – särskilt i södra Sve­rige – drab­bas av orättfärdigt höga elpriser.

Att exportera el såväl som att överföra el mellan olika delar inom landet kräver en infrastruktur med hög kapacitet. Därför an­ser vi att det svenska elnä­tet behöver byggas ut snabbare, och att det görs kost­nads­effek­tivt. Här bör Svenska kraftnät ges en tydligare roll i fråga om att utveckla elsystemet i takt med behoven. En mer omfattande proaktiv nät­pla­nering bör ingå i uppdrag till Svenska kraftnät liksom att tydliggöra förutsättningarna för att främja flexi­bilitet vid an­slutning av nya elkrävande verksamheter. Förbättrad över­förings­kapacitet inom landet i kombination med att pro­duktion tillkom­mer i Sveriges södra delar kommer på sikt att leda till att prisskillnaderna mellan elprisom­rå­dena jämnas ut och att det går att skapa ett enhetligt svenskt elområde med ett lågt pris. Det är regeringens ansvar att denna orätt­visa elprisklyfta som nu finns mellan landets norra och södra delar raderas ut.

Nätutbyggnad under monopolliknande förhållanden får dock inte resultera i att nätföretagen skor sig på nätkunderna bekostnad. Vi vill därför se en skar­pare nätreglering som kan bidra till att sänka kostnaden för både hushållen och företagen. Mo­del­len behöver ta hänsyn till både användarnas behov av låga totala kostna­der och elnätsföretagens förmåga till fortsatta investeringar.

När det gäller höga elpriser beklagar vi regeringens ovilja att utarbeta ett hög­kostnadsskydd som finansieras genom de s.k. flaskhalstäkter som Svenska kraft­nät nu samlar på hög. Det skydd regeringen har presenterat i budgetpro­po­sitionen är utformat på ett sådant sätt att alldeles för få – om än några – kan komma att omfattas av det. Enligt vår uppfattning ger förslaget mer in­tryck av att vara illa förklätt valfläsk än ett ärligt försök att stötta trängda hushålls­kun­der.

Vi kan tyvärr konstatera att säkerhetsläget i Sverige och i övriga Europa har försämrats drastiskt under de senaste åren, vilket också har synliggjort hur cen­tral en robust energiförsörjning är för hela samhället. Därför anser vi att själv­försörjningen behöver stärkas i hela Europa och att beroendet av fossila ener­gi­källor måste minska i en högre takt. Robustheten inom elförsörjningen behö­ver vara hög, och enligt vår uppfattning behöver det vidtas åtgärder för att sä­ker­ställa en tillfredsställande beredskapsnivå. Det är nödvändigt med för­må­ga att hantera och stå emot väpnade angrepp, cyberattacker och antago­nis­tiska hand­lingar samt extrema väderhändelser såsom stormar, bränder och över­sväm­ningar.

Vi nämnde tidigare betydelsen av att den el som produceras också tas till vara på ett klokt sätt. En effektiv användning av energi kan bidra till att stärka Sveriges konkurrenskraft och minska klimat- och miljöpåverkan samt bidra till försörjningstryggheten på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. Enligt vår uppfattning ska Energimyndigheten fortsätta arbetet med att stötta olika in­satser för en effektivare energianvändning av både småhus och flerbo­stads­hus liksom inom industrin. Här har vi flera konkreta förslag i vår utgiftsom­rå­des­motion, varav flera kommer att behandlas av riksdagen senare detta riks­möte. Det hand­lar bl.a. om förslag med koppling till utformningen av rotavdra­get samt om ett system med s.k. vita certifikat.

Nära kopplat till de stora investeringarna för en grön industriell revolution är ökad användning av grön vätgas som bränsle, insatsråvara och som lagrings­medium för energi. Vätgas kommer därför att få en ökad betydelse inte minst som en förutsättning för industrins omställning. Vi vill därför att det satsas på svensk produktion av vätgas. För att underlätta och samordna detta arbete be­höver Sverige en natio­nell strategi och plan för vätgasutbyggnad och vätgasin­fra­struktur.

Fjärr- och kraftvärmens potential att bidra med effektiv uppvärmning och el – helst biobränslebaserad sådan – måste tas till vara på ett bättre sätt. Vi anser att Svenska kraftnät bör ges i uppdrag att säkerställa att fler investeringar kan göras i anläggningar som är viktiga för ett mer robust elsystem. Kraft­vär­mens möjlig­heter att delta på stödmarknader bör underlättas, och den fjärr- och kraft­värmestrategi som den tidigare regeringen gav Energimyn­digheten i upp­drag att ta fram anser vi behöver tas vidare till beslut. Vi vill ock­så upp­märk­samma att Sverige har en välutvecklad berg­värmesektor och utbyggd fjärr­vär­me, men det saknas en tydlig nationell färdplan för djupare geotermi. Såväl Sveriges geologiska undersökning (SGU) som Energimyndigheten be­hö­ver få i uppdrag att ta fram underlag som kan ligga till grund för en strategi även på detta område.

För att bryta transportsektorns fossilberoende är det nödvändigt med en fortsatt elektrifiering och en övergång till hållbara förnybara drivmedel. Ladd­in­frastrukturen bör byg­gas ut i en sådan takt att den inte blir ett hinder för elek­trifieringen av trans­portsektorn. Därför bör det tas fram ett nationellt hand­lingsprogram för en snabb, samordnad och samhällsekonomiskt effektiv ut­bygg­nad av såväl en ändamåls­en­lig laddinfrastruktur som en tankinfrastruktur för gas. Det är även av stor betydelse att marknadens aktörer får stabila förut­sättningar för svensk produktion av bio­drivmedel. Ökad produktion av bio­gas ger t.ex. ökade möj­lig­heter till håll­bara lösningar inom transport­sek­torn, men det är även viktigt för industrins möjlig­heter att ersätta fossilgas med biogas.

När det gäller anslagen inom utgiftsområdet för 2026 överensstämmer det budgetalternativ vi hade velat se i sina huvuddrag med regeringens förslag. Vi hade dock gärna sett ett nytt anslag om 100 miljoner kronor för att kunna fi­nansiera en bonus till kommuner som under 2026 omprövar ett tidigare av­slags­beslut och i stället ger tillstånd till vindkraft.

Sammantaget innebär detta att vi hade velat anvisa 100 miljoner kronor mer än regeringen inom utgiftsområde 21 för 2026.

 

Riksdagen har genom sitt beslut den 26 november 2025 fastställt att de sam­lade utgifterna för utgiftsområde 21 Energi inte får överstiga 7 940 miljoner kro­nor under 2026 (bet. 2025/26:FiU1, rskr. 2025/26:64–65). Vänsterpartiets för­slag till anslag inom utgiftsområdet ligger under den nivån, men jag har valt att inte reservera mig till förmån för detta förslag. Det budgetalternativ jag står bakom bör nämligen ses som en helhet, och jag väljer därför att avstå från ställ­nings­tagande under denna del av budgetberedningen. I stället redovisar jag min upp­fattning i detta särskilda yttrande som sammanfaller med Vän­ster­partiets poli­tik inom utgiftsområde 21 Energi så som den presenteras i parti­motion 2025/26:3174. Vänsterpartiets förslag när det gäller statens budget finns i parti­motion 2025/26:2792. Motionen behandlas i betänkande 2025/26:FiU1, och partiets samlade förslag framgår av reservation 6 i det be­tänkandet.

Den politik jag står bakom bygger på insikten att klimatkrisen är akut och att det krävs en rapp omställning bl.a. av energipolitiken för att Sverige ska kun­na minska utsläppen av växthusgaser. För att åstadkomma en tillräckligt snabb och om­fattande klimatomställning behöver stora delar av samhället elek­trifieras. När fordonsflottan ska ställas om från fossilberoende till i huvud­sak el, sam­tidigt som tåginfrastrukturen byggs ut och industrins tillverknings­pro­cesser skiftar till fossilfritt, kommer tillgången till el att behöva öka betydligt; i vissa sce­narier förutspås användningen öka mång­dubbelt gentemot i dag. Att foku­sera de energipolitiska satsningarna på fossil­fria alternativ låter försåtligt lockande, men översätts snabbt i regeringspartiernas retorik och politik i kärn­kraft, kärn­kraft och åter kärnkraft. Denna kärnkraftsvurm tycks helt bortse från det fak­tum att kärnkraften är farlig, ofantligt dyr och tids­ödande att få på plats. Utöver detta får det aldrig förglömmas att kärn­kraften lämnar giftiga avfalls­produkter efter sig till en näst intill oändlig räcka av fram­tida genera­tioner som mest troligt inte kommer att se med blida ögon på att tvingas hantera problem av detta slag.

Vad som behövs är i stället att ett mål om 100 procent förnybar energi­för­sörj­ning senast 2040 blir vägledande för omställningsarbetet. Till detta bör även ett planeringsmål fogas som inkluderar siffersatta delmål: 12 tera­wattimmar (TWh) till­kom­mande elproduktion per år och minst 70 TWh till 2030. Regeringens fokus på 2045 som målår ris­kerar att medföra att viktiga invester­ingar och elnäts­in­satser som behövs redan nu skjuts på framti­den. För att industrin ska våga satsa på om­ställ­ningen måste företagen veta att det finns tillgång till fossilfri och billig el redan 2030.

Detta kräver onekligen bl.a. en snabb utbygg­nad av den förnybara svenska elproduktionen framför regeringens ore­so­nligt dyra och flerdimensionellt risk­fyllda kärnkraftsfokus. Genom att satsa på energi­effektivisering och förny­bar energi som vindenergi, solenergi, bioenergi och geoenergi är det möjligt att ska­pa ett eko­logiskt hållbart samhälle. I motsats till regeringen förordar jag his­to­riska satsningar på såväl förnybar energiproduktion som investeringar i elnätet och energi­effek­tivisering. Jag står bakom Vänster­partiets betydande sats­ningar på lokal för­nybar energiproduktion som omfattar hela 50 miljarder kronor till inves­ter­ingar under tio år. Dessa medel inklu­derar även satsningar på stam­näten för att undvika att hushåll och företag får bära kostnaden via höjda nätav­gifter och el­priser.

Vattenkraften är Sveriges största förnybara energikälla och mycket viktig för elproduktionen. Den kan fungera som reservkraft för andra mindre regler­bara elproduktionsslag som sol och vind och blir allt viktigare för effekt­ba­lansen i takt med att dessa väderberoende kraftslag byggs ut. Jag vill dock un­der­stryka att vattenkraftens ofrånkomliga miljökonsekvenser inte får glöm­mas bort i hyllandet av denna kraftproduktionsresurs, och jag beklagar att re­geringen motarbetar ambitionen att ge vattenkraften nya moderna miljö­vill­kor.

Jag vill också uppmärksamma det faktum att vattenkraften genererar enor­ma intäkter, av vilka endast en bråkdel kommer kommunerna och regio­nerna till del. Enligt min uppfattning bör en större del av kraftbolagens vinster åter­föras till de kommuner där vattenkraften produceras.

Det förnybara energislag som har störst möjlighet till snabb utbyggnad, och det med genomgående goda ekonomiska kalkyler är vindkraften. Såväl havs­ba­serad som landbaserad vindkraft har goda förutsättningar att bidra till kli­mat­om­ställ­ningen. Förutom de uppenbara kli­mat­vinsterna ger den havs­base­rade vindkraften även värdefulla arbetstillfällen i Sverige, eftersom myc­ket ar­bete måste utföras på plats. En utbyggd havsbaserad vind­kraft i södra Sve­rige skul­le dessutom minska belastningen på överförings­kapaciteten från de norra till de södra de­lar­na av landet. Trots en stor potential för havsbaserad vindkraft i Sve­rige har ut­bygg­na­den ännu inte tagit fart. Det behövs enligt min uppfatt­ning en ny modell för en effek­tiv sub­ventionering av den havsbaserade vind­kraften. Energimyn­dig­heten bör få i uppdrag att peka ut lämpliga områden för utbyggnad och sedan arrangera auk­tioner, där den aktör som begär den lägsta subven­tionen vinner kontraktet. Jag anser också att det behövs bättre in­ci­ta­ment för både vindkraft på land och till havs. Jag förordar här möjligheter att gynna de kommuner där vindkraft byggs lik­som även de närboende. Det går inte att förneka att vind­kraften – liksom många andra större energi- eller indus­tri­an­läggningar – väc­ker en hel del reaktioner, och det är enligt min upp­fatt­ning därför fullt rimligt att införa en produk­tions­baserad ersättning där vind­krafts­före­ta­gen återför en del av vinsten till de männi­skor vars livsmiljöer påverkas av dessa anläggningar. För att ytterligare underlätta en offen­siv vind­krafts­utbyggnad vill jag förändra kommunernas vetorätt på om­rå­det. Kravet på kom­munal tillstyrkan bör tas bort samtidigt som det är vik­tigt att de berörda kom­munerna involveras på ett tidigt stadium i processen kring en vind­krafts­eta­blering. Ytterligare något jag står bakom – till skillnad mot regeringen och stöd­partiet Sverigedemokraterna – som kan gynna fram­växten av havsbaserad vindkraft är att anslutnings­avgifterna till stamnätet avskaf­fas. Jag vill också pe­ka på de utmaningar som finns när det gäller den havs­baserade vindkraftens samexistens med försvarets intressen. Enligt min upp­fatt­ning måste det vara möjligt att bygga ut den havsbaserade vind­kraften där förhållandena är som mest gynnsamma samtidigt som Försvarsmakten har rimliga för­utsätt­ningar för sin verk­sam­het. I de fall dessa intressen är svåra att förena mås­te regeringen ta ansvar för att hitta en framåtsyftande lösning.

En kraftigt utbyggd havsbaserad vindkraft tillsam­mans med en väsentligt mer utvecklad vätgasproduktion och vätgas­lagrings­kapacitet är en förutsätt­ning för att klara elförsörjningen framöver. Denna kombination gör det möjligt att jämna ut toppar och dalar i elförsörjningen under året. Utöver att fungera som ett lagringsmedium har vätgas flera andra användnings­om­råden. Den an­vänds i dag storskaligt bl.a. inom kemiindustrin, men också för t.ex. tillverk­ning av för­ny­bara elektrobränslen och fossilfri mineralgödsel. Det mest omta­lade an­vänd­ningsområdet i dag är tillverkningen av fossilfritt stål som kan bli en vik­tig svensk exportvara i framtiden. Tyvärr återstår flera hinder för att för­nybar vätgas ska kunna produceras, lagras, transporteras, distribueras och an­vän­das i den omfattning som krävs för att omställningen ska bli av. Dessa hin­der be­höver undanröjas. Regeringen bör återkomma med förslag på hur vät­gas­pro­duktion, energilagring i vätgas och distribution av vätgas kan organi­se­ras för bästa möjliga samhälls- och klimatnytta i hela landet.

Solen är en aldrig sinande energikälla, och utvinningen av solenergi har under kort tid blivit allt effektivare. Jag ser stora möjligheter att kunna ta vara på denna resurs genom en kraftfull utbyggnad av solel i Sverige. Den största po­tentialen finns i att anlägga solelsanläggningar exempelvis på tak till offent­liga byggnader, industrilokaler, lager och privatbostäder. Det inves­te­rings­stöd för solenergi som tidigare gick till privat­per­soner har ersatts med en skatte­re­duktion, som dessutom har sänkts. Jag an­ser att det hade varit bättre att behålla inves­teringsstödet och den ursprung­liga nivån. Vidare ser jag ett behov av att det tas fram ett planeringsmål för en kraftfull utbyggnad av sol­energin i Sve­rige.

I takt med att den förnybara kraft­produktionen byggs ut är det även nöd­vän­digt att kraftöverförings­kapaciteten stärks och att el­mark­na­den refor­meras. När det gäller elnätet anser jag att det är väsentligt att det ägs av samhället genom exempelvis staten eller kommunerna. Jag ser det också som angeläget att över­föringskapaciteten mellan norra och södra Sverige ökar för att bl.a. minska de problem med flaskhalsar som begränsar överföringskapaciteten från norr till söder. Dessa begränsningar leder i sin tur till orimliga elprisskill­nader mellan olika delar av landet. Därtill behöver stora delar av det existeran­de nätet förny­as och tillståndsprocesserna för stamnätskoncessioner snabbas på.

Utöver en ökad produktion av förnybar el är det enligt min uppfattning en självklarhet att den el som väl produceras inte förslösas. Sveriges relativt sett låga elpriser har tyvärr bidragit till att elanvändningen inte alltid har varit åter­hållsam. Jag menar att det bl.a. med hjälp av ny teknik är både möjligt och nöd­vändigt att ställa om till en mer effektiv energianvändning. Jag anser att regeringen inte agerar tillräckligt offensivt på detta område och hänvisar till de förslag som har väckts av Vänsterpartiet och som bl.a. innefattar be­ty­dande sats­ningar på energieffektivisering av bostäder inom utgiftsområde 18. Jag an­ser också att regeringen bör återkomma med en nationell plan för ener­gi­besparing och energieffektivisering.

När det gäller en reformerad elmarknad har jag och andra i Vänsterpartiet under lång tid påtalat ris­kerna med den prissättningsmodell som låter konti­nen­tala priser på el smitta den svenska marknaden. Här förordar jag i stället en modell – Sverigepriser – där den inhemska marknaden separeras från export­mark­na­den, vilket leder till en nor­malisering av elpriserna i Sverige samtidigt som det är möjligt att soli­dariskt göra el tillgänglig för export till våra grann­länder. I kärva ekonomiska tider ser jag det som särskilt angeläget att skydda trängda svenska elkon­su­menter från höga elpriser genom att för­ändra den dys­funk­tio­nella prissätt­ningsmodellen.

Inom transportsektorn finns ett stort investeringsbehov i fossilfria lösningar för att det ska finnas förutsättningar att nå transportsektorns klimatmål till 2030. Genom investeringsstöd för utbyggnad av biogas och andra hållbara driv­medel är det möjligt att stärka Sveriges möjligheter att bidra till produk­tionen av bio­driv­me­del av inhemska råvaror och därmed att uppnå en högre grad av na­tio­nell självförsörjning av fossilfria drivmedel. Jag anser där­för att regeringen bör åter­komma med ytterligare styrmedel för att öka den inhemska produktionen av biogas och biodrivmedel baserat på inhemska råvaror.

I ett kärvt säkerhetspolitiskt läge diskuteras ägarskapet av samhällsviktig verksamhet, inklusive av elproduktionsanläggningar, mer än tidigare, liksom före­tag i andra länders inteckning i framtida svensk elproduktion. Här an­ser jag att regeringen bör tillsätta en elkriskommission i syfte att utreda osä­ker­heten i elförsörjningen med anledning av hur utländska investerares inteck­ningar i den svenska elproduktionen påverkar det svenska elsystemet och arbe­tet med att ställa om systemet i hållbar riktning.

När det gäller anslagen inom utgiftsområdet för 2026 innebär det förslag jag hade velat se en avsevärt snävare ram än vad regeringen har föreslagit. Hu­vudskälet till detta är att det förstnämnda förslaget inte innehåller några vidlyftiga subventioner eller andra anslag med koppling till regeringens arbete med att bereda vägen för ny kärnkraft. I linje med detta avvisar jag också de omfattande bemyn­digan­den som regeringen efterfrågar och som gäller reger­ingens kärn­krafts­satsning. Utöver detta avvisar jag regeringens för­slag om ett tillfälligt skydd mot höga elpriser och hade i stället velat se ett el­pristak för hushåll på 75 öre per kWh, som finansieras genom en obligatorisk elpris­för­säkringsavgift som ska bäras av elbranschen och inte av skatte­be­ta­larna. Jag hade också velat se ett nytt an­slag om 30 miljoner kronor under 2026 som gör det möjligt för företag att söka under­skotts­täckning för drift av ladd­stationer. Vidare anser jag att det be­hövs bättre in­ci­tament för utbyggnad av vindkraft på land och till havs ge­nom att gynna kom­muner och närboende.

Avslutningsvis står jag bakom Vänsterpartiets utfästelser om att i kom­man­de energisamtal driva frågan om att det ska avsättas 1 miljard kronor till inves­teringar i lokal förnybar elproduktion och att 1 miljard kronor ska gå till att eta­blera ett statligt bolag för havsbaserad vind­kraft.

Sammantaget hade jag velat anvisa 1 041 000 000 kronor mindre än re­ger­ingen inom utgiftsområde 21 för 2026.

 

Eftersom riksdagsmajoriteten i det första steget av budgetprocessen har gett budgetpolitiken en annan inriktning än den Centerpartiet önskar avstår jag från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 21. Centerpartiets budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket där inte nå­gon eller några delar kan brytas ut och behandlas isolerat. Centerpartiets samlade förslag när det gäller statens budget finns i partimotion 2025/26:3811. Motionen behandlas i betänkande 2025/26:FiU1, och partiets samlade förslag framgår av reservation 7 i det betänkandet. I den nyssnämnda motionen finns också det förslag till ram för utgiftsområde 21 Energi som jag står bakom. För­slaget till statens budget för 2026 inom utgiftsområde 21 läggs fram i kom­mittémotion 2025/26:3745 (C).

Centerpartiets budgetalter­na­tiv för 2026 när det gäller utgiftsområde 21 Ener­gi inne­bär att knappt 583 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslår hade anvisats. Även om jag alltså har valt att avstå från att delta i beslutet un­der detta andra steg av budget­beredningen vill jag här redovisa min upp­fattning om anslags­för­delningen inom utgiftsområdet som ligger i linje med vad som före­slås i Centerpartiets kommittémotion 2025/26:3745.

Jag vill inledningsvis understryka att Sverige behöver en långsiktig och am­bitiös energipolitik som gör att välfärden kan utvecklas i takt med att det blir möjligt att ställa om till ett hållbart samhälle. Enligt min uppfattning har Sve­rige dessutom en viktig roll som ett föredöme genom att visa för världens stora länder att det går att få till den så angelägna klimatomställningen, samtidigt som det skapas nya jobb och tillväxt. Det som krävs för att uppnå detta är en politik som säkrar framtidens robusta och effektiva energisystem i takt med att andelen fossilfri energi ökar. Fossila subventioner måste fasas ut och importen av rysk energi måste stoppas. Den inhemska energiproduktionen måste öka bå­de i ter­mer av nybyggnad och genom effektivisering av befintliga anlägg­ningar. Även sammankopplingen av elnäten behöver bli bättre eftersom efter­frågan på el väntas öka kraftigt. För att möjliggöra detta krävs insatser i form av exem­pelvis snabbare till­ståndsprocesser, ekonomiska styrmedel som ökar accep­tan­sen för land­baserad vindkraftsproduktion, ändringar i regelverk som gör det enkla­re att bygga storskalig solelsproduktion samt statligt finansierade sats­ningar på att inrätta anslutningspunkter för den havsbaserade vindkraf­ten. Incita­ment som ökar acceptansen hos markägare, närboende och kom­muner för ny vindkraft på land bör också införas.

Jag är också övertygad om att det finns ett stort värde i breda energipolitiska överenskommelser. Sådana överenskommelser skapar stabila villkor över tid, minskar den politiska risken och stärker även investeringsviljan. Långsiktighet får dock inte innebära att behoven i närtid glöms bort. Det är en klen tröst att ha ett fungerande fossilfritt energisystem om 20 år om det sam­tidigt innebär att vi i Sverige ska tvingas leva och verka under mycket osäkra förhål­landen under de kommande två decennierna, till men för både hushållen och närings­livet.

Det är onekligen så att efterfrågan på el väntas öka kraftigt, inte minst under de kommande tio åren. Därför är det nödvändigt att planera för och inrikta in­satser på en ökad efterfrågan i närtid. Som vägledning för detta hade jag gär­na sett preciserade produktionsmål för såväl 2030 som 2035. Dessa mål skulle sedan ligga till grund för en omfattande teknikneutral utbyggnad av den fos­silfria elproduktionen. Denna utbyggnad bör ha fokus på de förmågor som systemet behöver. De volymer som krävs innebär att alla fossilfria kraftslag kom­mer att behövas, men eftersom behovet kommer att vara stort redan inom bara några år är det rimligt att koncentrera insatserna på att bygga ut de kraft­slag som är billigast och som går att bygga snabbast, dvs. vind- och solkraft. Jag anser att det finns mycket att göra från statens sida för att stimulera vind- och solkraftens fortsatta utveckling.

När det gäller vindkraften hade jag gärna sett att intäkterna från fastig­hets­skatten tillfaller de berörda kommunerna och att det införs ett system med lo­kal ersättning för vindkraft för att öka den lokala acceptansen för sådana an­läggningar. Det behövs även en ersättning till närboende som påverkas av vind­kraftsetableringar. Denna ersättning ska vara kopplad till anlägg­ning­arnas produktion.

Jag anser också att stödet för den havsbaserade vind­kraftens anslutnings­avgifter bör återinföras. Detta stöd bör kunna finansieras av de stora överskott som Svenska kraftnät har genererat genom de s.k. flask­hals­intäkterna. Subven­tioner till kostnader för att ansluta till stamnätet anser jag för övrigt ska kunna gå till all storskalig, fossilfri elproduktion, och jag vill i allmänhet se att elnätet i högre grad ska vara en statlig angelägenhet likt annan samhällsviktig infra­struk­tur.

Även solkraften har en viktig roll att spela i ett fossilfritt kraftsystem. Sol­parker byggs i dagsläget rekordsnabbt och utan subventioner, och dessutom i de delar av landet som har störst behov av ny elproduktion. Ägare av solceller för mikroproduktion kan få en skattereduktion för såld solel, men den vill reger­ingen avskaffa. Om denna skattereduktion försvinner minskar lön­sam­he­ten för solceller drastiskt, och utbyggnadstakten kan väntas sjunka betydligt i ett läge när och där mer decentraliserad kraft behövs som mest. En utbredd mikroproduktion av detta slag minskar belastningen på transmis­sionsnätet och bidrar till ett mer robust och decentraliserat energi­system.

Vattenkraften står för nästan hälften av Sveriges elproduktion och är både planerbar och reglerbar, vilket är särskilt värdefullt när en betydande mängd sol- och vindkraft kommer att inkluderas i kraftsystemet. Någon storskalig ut­byggnad av vattenkraften ser jag inte som aktuellt, men det finns en bety­dan­de potential till effekthöjningar i de befintliga anläggningarna och då till bara en fjärdedel av priset jämfört med regeringens kärnkraftssatsningar.

Kraftvärmen är en annan viktig energiproduktionsresurs som bör kunna tas till vara på ett bättre sätt. Som ett led i att stärka kraftvärmens lönsamhet och öka effekten i de befintliga anläggningarna hade jag velat se en särskild skatte­nedsättning för detta kraftslag.

Kärnkraften har en viktig roll i dagens energisystem och kan komma att ha det under lång tid framöver. På längre sikt kan det även vara rimligt att det byggs nya kärnreaktorer i Sverige. Jag ser det dock som helt grundläggande att kärnkraften då står för sina egna kostnader. Liksom jag och andra center­partister har framhållit under lång tid bör den som vill bygga kärnkraft­verk på mark­nadsmässiga villkor vara fri att göra det. Det innebär att dessa aktörer själ­va ska bära kostnaderna för säkerhet, avfallshantering och olycks­försäk­ring samt – inte minst – stå för de stora kapitalkostnader som tynger etable­ringen av nya kärnanläggningar. Detta förhåll­ningssätt till even­tuell ny kärn­kraft innebär att jag inte står bakom den typ av mycket omfattande stat­ligt stöd till ny kärnkraft som regeringen verkar för och vars finansiering kom­mer till uttryck i budgetpropositionen i form av anslagsförslag och förslag om stora beställ­ningsbemyn­diganden som binder upp anslagsutrymme över långa tids­perio­der.

Jag är dock öppen för effekthöjningar och livstidsförlängningar i den be­fint­liga kärn­kraften om det bedöms vara lönsamt utan statligt stöd och om så­dana satsningar inte kon­kurreras ut av vidlyftiga subventioner till ny kärnkraft.

Ett ökat elbehov bör dock inte enbart mötas med en ökad elproduktion. Jag anser att det finns viktiga åtgärder som redan i dag kan bidra till en klok ener­gi­hushållning, ge snabba kostnadsminskningar och minska kostnaderna för hela systemet. Ge­nom olika energieffektiviseringsinsatser minskar behovet av att bygga ut såväl elproduktion som elnät, resursanvändningen begränsas och belastningen på miljön blir mindre.

Utöver att öka produktionen i de ovan omnämnda fossilfria kraftslagen och att använda den el som produceras på ett klokt sätt vill jag se riktade satsningar på tekniker som stärker energisystemet, som exempelvis batte­rier, vätgas, över­föringskapacitet, lagring och digitalisering. Det är tekniker som bi­drar till ökad effektivitet och som möjliggör en mer flexibel använd­ning, smarta elnät och energilagring och som underlättar balanseringen av nätet.

Transportsektorns beroende av fossila bränslen måste brytas. Här ser jag en potential i att den offentliga sektorn upphandlar biodrivmedel för att stimulera pro­duk­tionen och för att sänka priserna vid pump, samtidigt som klimat­ut­släppen minskar.

När det gäller anslagen inom utgiftsområdet för 2026 innebär det förslag jag har förespråkat en förstärkning av anslaget 1:1 Statens energimyndighet med 5 miljoner kronor 2026 för att finansiera en satsning på att halvera till­ståndsprocesserna i viktiga miljö- och energifrågor. I stället för en anslags­finan­sierad satsning på energieffektivisering i småhus har jag förordat ett grönt skatte­avdrag som ger verkliga effekter på energieffektiviseringen. Reger­ing­ens för­slag om att 327 miljoner kronor ska avsättas till anslaget 1:2 Insatser för ener­gi­effektivisering under 2026 borde därför avvisas. Eftersom jag anser att fastighetsskatten på vindkraftsanläggningar fullt ut och permanent ska gå di­rekt till kommunerna, medför detta minskade skatte­intäkter för staten och jag hade därför sett det som naturligt att mot­sva­rande belopp – 370 mil­jo­ner kro­nor under 2026 – dras av från anslaget 1:5 Energi­pla­nering. Inte heller de 50 mil­joner kronor som regeringen föreslår ska gå till insatser för ny kärn­kraft under det nyssnämnda anslaget för 2026 finns med i det budget­för­slag jag har förordat. Eftersom jag avvisar alla subventioner till ny kärn­kraft inne­hål­ler det bud­getförslag jag har förespråkat inga ökningar av de befintliga an­sla­­gen eller nya anslag med inriktning på just detta. Det innebär att anslaget 1:5 Energi­pla­ne­ring borde vara 50 miljoner kronor mindre än reger­ingens förslag och att inga medel borde anvisas till de nya anslagen 1:13 och 1:14.

I stället för omfattande satsningar på ny kärnkraft innebär det förslag jag hade velat se att betydande resurser avsätts för satsningar på ett teknikneutralt stöd till anslutning av förnybar elproduktion samt på inhemsk biodrivmedels­produktion. För 2026 hade jag velat se ett nytt anslag om 900 miljoner kronor för anslutning av förnybar elproduktion och 500 miljoner kronor för bio­driv­medelsproduktion.

Sammantaget hade jag alltså velat anvisa 582 600 000 kronor mer än reger­ingen inom utgiftsområde 21 för 2026.

 

Riksdagen har genom sitt beslut den 26 november 2025 fastställt att de sam­lade utgifterna för utgiftsområde 21 Energi inte får överstiga 7 940 miljoner kro­nor 2026 (bet. 2025/26:FiU1, rskr. 2025/26:64–65). Detta anser jag vara djupt beklagligt när det råder ett akut globalt klimatnödläge. Vad som i stället be­hövs är en kraftfull klimatpolitik för att Sverige och världen ska klara den omställning som är helt nödvändig. En politik med den inriktningen – inklu­si­ve viktiga insatser på det energipolitiska området – finns i Miljöpartiets parti­motion 2025/26:3770. Jag står ba­kom det som anförs i den motionen, men an­ser sam­tidigt att de förslag som pre­senteras där bör ses som ett samlat paket. Med hänvisning till att riksdagen har beslutat om andra utgiftsramar och be­räk­ningar av inkomsterna än de jag står bakom, avstår jag från ställnings­ta­gande när det gäller anslags­fördel­ning­en inom utgiftsområde 21 Energi. Jag väljer i stället att redovisa min syn på ener­gipolitiken i detta särskilda yttrande. Den inriktning jag stöder framgår även av kommittémotionerna 2025/26:3422 (MP) och 2025/26:3507 (MP).

Min utgångspunkt är att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärds­land och vara pådrivande i den globala klimatomställningen. Sverige ska bli en världsutställning för innovationer, för ny teknik och för hur hållbara sam­hällen kan planeras och se ut.

För att nå denna vision krävs det stora insatser inte minst på energiområdet. Det handlar bl.a. om att helt fasa ut kol, olja och fossilgas som bygger på en tydlig plan och ett slutdatum för användning av fossilbränslebaserad energi. För att möjliggöra en snabb utfasning av fossil energi behöver den förnybara energiproduktionen byggas ut och el frigöras som kan ersätta den fossila ener­gi som Sverige i dag importerar. I Sverige kan klimatomställningen kom­ma att kräva en kraftig ökning av elanvändningen. För att möta detta behov krävs stora insatser för bl.a. energieffektivisering och ökad förnybar elpro­duk­tion som kan komma på plats snabbt.

Vindkraften är här en viktig nyckel till framgång, bl.a. för att den i dag är den billigaste energikällan. En central åtgärd för att öka utbyggnaden av vind­kraft på land är att kommuner ersätts för den nytta som vindkrafts­produktionen inom kommunen skapar. Här vill jag särskil­t påminna om Miljöpartiets förslag om ersätt­ning till kommu­nerna för både befintlig och tillkommande vind­krafts­pro­duk­tion.

Även solenergin har en stor potential i Sverige. Genom solceller på villatak och lägenhetshus kan hushållen sänka sina elräk­ningar. Här vill jag nämna att Miljöpartiet har presenterat flera förslag i motioner som kommer att be­handlas senare under riksmötet och som kan gynna en sådan utveckling ytterligare. Vi­dare ser jag det som ange­läget att det offentliga går före genom att instal­lera solenergi på alla offentliga byggnader.

För att den positiva utvecklingen när det gäller utvecklingen av förnybar energi ska hålla i sig behövs det tydliga och ambitiösa mål för de olika kraft­slagen samt offensiva åtgärder som styr mot dessa mål. Jag anser exem­pelvis att det behövs ett mål om att tillgängliggöra mer el till 2030 och 2035.

För att det ska vara möjligt att nå dessa mål krävs det även att tillstånds­processerna effektiviseras genom att alla prövningar samlas hos en och samma myndighet. Dessutom bör acceptansen för vind- och solkraftsanläggningar stär­kas genom att det införs en lokal elbonus som ger kommunerna betalt för den för­ny­bara el som de producerar samtidigt som närboende till vindkraftverk ges rätt till delägande och ersättning från vindkraftsbolagen. Jag vill att Sve­rige ska bli ett land där alla som vill får delta i bygget av en hållbar framtida kraftpro­duk­tion.

En omfattande utbyggnad av den förnybara kraftproduktionen ställer ock­så nya krav på infrastrukturen. Jag anser att elnätet måste byggas ut och upp­gra­deras för att hela landet ska kunna få ett smart, flexibelt och robust elnät som klarar mer förnybar el. Med bättre samordning och utan onödiga hinder skulle hela processen för att bygga elnät kunna gå snabbare. Genom att till­stånds­processen effektiviseras och moderniseras kommer ledtiderna för stam­nät att kunna kortas med cirka två år och halveras för de regionala och lokala nä­ten.

Utöver utbyggnad av den förnybara energiproduktionen och den därtill kopp­lade kraftöverföringsinfrastrukturen behövs det kraftiga satsningar på ener­gieffek­ti­vi­sering. På kort sikt är detta det mest effektiva sättet att minska hushållens och företagens energikostnader. Möjligheterna på detta område är många. Det handlar om alltifrån att använda ny smart teknik för att optimera energi­användningen i affärslokaler till att tilläggs­iso­lera bostäder. Jag hade gärna sett en rejäl satsning på att återinföra en breddad variant av det s.k. Ener­gi­steget, dvs. ett stöd till energieffektivisering av industriföretag och fler­bo­stads­hus. En mer effektiv energianvändning skulle sannolikt också bli resul­tatet om antalet kommunala energi­rådgivare fördubblas.

Jag vill också lyfta fram behovet av att elmarknaden anpassas för att kunna möta de nya utmaningar som den omfattande elektrifieringen inne­bär. Det hand­lar bl.a. om att få till bättre incitament än i dag för energilagring och flexi­bilitet. Detta är särskilt angeläget när det framtida kraftsystemet i allt högre grad kommer att omfatta väderberoende kraftkällor. För att stimulera utveck­lingen av olika sorters lagring av energi behövs det, enligt min upp­fattning, både stöd och en nationell strategi. Elnätet behöver också balanseras lo­kalt. Där­för behöver elmarknaden utvecklas och kompletteras med lokala och regio­nala flexibilitetsmarknader för att bättre anpassas till ett elsystem med mer variabel energi. Ytterligare en åtgärd som jag tror på när det gäller el­marknaden är mer dynamiska nättariffer som bidrar till att styra elanvänd­ningen till tim­mar då kapaciteten i elnäten är god. Här är det dock nödvändigt med en harmoniserad och tydligare styrning av hur dessa tariffer får utfor­mas för att de ska bli ändamåls­en­liga.

I anslutning till detta vill jag även framhålla betydelsen av den förnybara vät­gasens mångsidiga användningsområde. Den fungerar bl.a. som drivmedel där batterielektrisk teknik inte är lämplig, lagrings­medium och som industriell insatsråvara. I takt med att industrin elektrifieras kan t.ex. vätgaslager bidra till ytterligare flexibilitet och energilagring.

Eftersom den tillkommande elproduktionen främst förväntas komma från förnybara väderberoende energikällor ser jag ett behov av att Sverige inför ett tyd­ligt mål för effekt och ett investeringsstöd för att nå detta mål. Jag står där­för bakom den omfattande satsning – grön baskraft – som föreslås i motion 2025/26:3507 (MP) och som är inriktad på att främja alla de kraft­källor och tekniker som kan lagra energi och snabbt reglera effekten. I målet om 10 GW grön baskraft till 2030 ingår höjd effekt i vattenkraften, mer flexibilitet i och effekt från kraftvärmen och gasturbiner drivna av förnybara bränslen. Även ener­gilagring i form av vätgas, pumpkraft och värmelagring in­går liksom flexi­bilitet exempelvis i form av smart styrning av elbilsladdning, tvåvägs­ladd­ning och smart styrning av värmepumpar.

Jag vill också se kraftfulla åtgärder för att minska utsläppen från den be­fint­liga fordonsflottan och samtidigt underlätta elektrifieringen. Avancerade bio­driv­medel och elektrobränslen kommer att fylla viktiga funktioner i fram­tidens trans­portsystem och energisystem. Utöver detta ser jag positivt på sats­ningar på ladd­in­frastruktur. Här står jag bakom Miljöpartiets förslag om natio­nella planer för utbyggnad av laddinfrastruktur. Detsamma gäller det för­slag om förbättrad tillgång till laddinfrastruktur längs med de större vägarna och i bostadsområden så att boende i både villor, bostadsrätter och hyresrätter kan ladda hemma. Förbättrade möjligheter att överföra biogas och vätgas via rör­ledningar samt tankinfrastruktur för sådana bränslen är annat som skulle kunna bidra till att bryta transportsektorns fossilbränsleberoende.

Som har framgått av det jag hittills har anfört ser jag framför mig ett hållbart framtida energisystem. Jag vän­der mig således mot regeringens omfattande och kostsamma subventioner till ny kärnkraft. Regeringen vill ha möjlighet att ingå ekonomiska åtaganden om ofantliga summor för att kunna finansiera till­komsten av 2 500 megawatt (MW) ny kärn­kraft. Utöver att kärnkraft, uran­ut­vinning och kärnavfallsförvaring är miljö­vi­drigt är detta en satsning som är både extremt kostsam och ineffek­tiv. Mot­svarande el och effekt från förnybar ener­gi och grön baskraft kan byg­gas till en bråkdel av kostnaden. Erfarenheter vi­sar dess­utom att nya reaktorer ofta blir kraftigt för­senade, och de kommer med stor san­nolikhet inte ens att kunna bidra till Sveriges klimatmål. Tvärtom visar stu­dier att en för­senad elektri­fiering leder till högre totala utsläpp. Det stat­liga kärn­krafts­stödet ökar därmed risken för elbrist i närtid och bromsar elektri­fieringen. Jag hade därför önskat att riksdagen hade avvisat reger­ingens be­myn­di­gande­ramar för statliga lån och prissäk­rings­avtal samt de anslag som före­slås för subventioner till nya reakto­rer och tillstånds­processer.

Det budgetförslag inom utgiftsområde 21 Energi som jag förordar är sam­man­taget avsevärt mycket offen­sivare än den budget regeringen föreslår, vil­ket tydligt framgår av Miljöpartiets förslag till anslag inom utgiftsområdet för 2026. Det förslaget innefattar bl.a. ett omfattande anslag för finan­siering av stöd till investeringar med inriktning på kraftkällor eller tekniker som kan bidra till att reglera effekt snabbt och lagra energi. Jag anser att 6 mil­jarder kro­nor borde ha anvisats 2026 till ett nytt anslag för investeringar i grön bas­kraft. Samtidigt borde regeringens satsning på kärnkraft under an­slaget 1:5 Ener­gi­planering i stället ha överförts till det nya an­slaget för grön bas­kraft.

Vidare borde riksdagen ha ställt sig bakom omfattande satsningar på att realisera potentialen i en ökad energieffektivisering genom att återinföra och bredda Ener­gisteget och att 3 miljarder kronor skulle ha anvisats till ett nytt anslag för detta ända­mål.

Att bryta transportsektorns fossilbränsleberoende ser jag som mycket ange­läget. Riksdagen borde därför ha ställt sig bakom Miljöpartiets förslag om ett om­fattande stöd – 3 miljarder kronor under 2026 – till produktionen av elek­tro­bränslen och avancerade biodrivmedel. Jag anser också att regeringen är all­deles för snål med stödet till utbyggnaden av ladd­infrastruktur samt för tank­infrastruktur för biogas och vätgas. Av det skälet hade jag velat se en för­stärkning av anslaget 1:8 Ladd­infra­struktur med 400 miljoner kronor 2026.

För att stimulera kommunernas vilja att välkomna den förnybara kraftpro­duktionen inom sina gränser förordar jag ett förslag där kommuner får 1 öre per kWh för den befintliga vindkraftspro­duk­tionen och 3 öre per kWh för till­kommande produktion under de kommande tio åren. På motsvarande sätt bor­de regionerna få 1 öre per kWh för den befintliga vatten­kraft som pro­du­ce­ras inom deras respektive geografiska områden. För det ända­målet vill jag se två nya anslag om 400 respektive 700 miljoner kro­nor 2026.

Sammantaget innebär detta att jag hade velat anvisa 12 574 000 000 kronor mer än vad regeringen föreslår inom utgiftsområde 21 för 2026.

 

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2025/26:1 Budgetpropositionen för 2026 utgiftsområde 21:

1. Riksdagen fastställer avgiftsuttaget under 2026 för elberedskaps­avgif­ten till högst 800 000 000 kronor (avsnitt 2.9.11).

2. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2026 och 2027 besluta om lån i Riksgäldskontoret enligt lagen (2025:587) om statligt stöd för in­vesteringar i ny kärnkraft för förväntade investeringskostnader som upp­går till högst 220 000 000 000 kronor i 2026 års prisnivå 2026–2045 (avsnitt 2.9.13).

3. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2026 och 2027 besluta om en riskreserv för ytterligare lån i Riksgäldskontoret vid oväntade för­dyringar till företag som fått lån enligt lagen (2025:587) om statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft som uppgår till högst 220 000 000 000 kronor i 2026 års prisnivå 2026–2045 (avsnitt 2.9.13).

4. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2026 och 2027 för anslaget 1:14 Ersättning för dubbelriktade differenskontrakt för nya kärn­kraftsreaktorer ingå ekonomiska åtaganden enligt lagen (2025:587) om statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft i form av dubbelriktade differenskontrakt som medför behov av framtida anslag på högst 400 000 000 000 kronor i 2026 års prisnivå 2035–2085 (av­snitt 2.9.14).

5. Riksdagen godkänner investeringsplanen för elförsörjning för 2026–2028 som en riktlinje för Affärsverket svenska kraftnäts investeringar (avsnitt 2.10.3).

6. Riskdagen bemyndigar regeringen att för 2026 låta Affärsverket svenska kraftnät placera likvida medel i och utanför Riksgäldskontoret (avsnitt 2.10.3).

7. Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2026 besluta om delägarlån eller borgen om högst 500 000 000 kronor till förmån för bolag i vilka Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens aktier (avsnitt 2.10.3).

8. Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2026 bevilja lån till företag som bedriver nätverksamhet enligt ellagen som uppgår till högst 700 000 000 kronor (avsnitt 2.10.3).

9. Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2026 besluta om förvärv och bildande av bolag som ska verka inom Affärsverket svenska kraftnäts verksamhetsområde intill ett belopp om 20 000 000 kronor samt av­yttra aktier intill ett belopp om 20 000 000 kronor (avsnitt 2.10.3).

10. Riksdagen anvisar anslagen för budgetåret 2026 inom utgiftsområde 21 Energi enligt tabell 1.1.

11. Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2026 ingå ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför behov av framtida anslag på högst de belopp och inom de tidsperioder som anges i tabell 1.2.

Motioner från allmänna motionstiden 2025/26

2025/26:3174 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V):

1. Riksdagen anvisar anslagen för 2026 inom utgiftsområde 21 Energi enligt förslaget i tabell 1 i motionen.

2. Riksdagen avslår förslaget om att bemyndiga regeringen att under 2026 och 2027 besluta om lån i Riksgäldskontoret enligt lagen (2025:587) om statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft för för­vän­tade investeringskostnader som uppgår till högst 220 000 000 000 kro­nor i 2026 års prisnivå 2026–2045.

3. Riksdagen avslår förslaget om att bemyndiga regeringen att under 2026 och 2027 besluta om en riskreserv för ytterligare lån i Riksgälds­kontoret vid oväntade fördyringar till företag som fått lån enligt lagen (2025:587) om statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft som uppgår till högst 220 000 000 000 kronor i 2026 års prisnivå 2026–2045.

4. Riksdagen avslår förslaget om att bemyndiga regeringen att under 2026 och 2027 för anslaget 1:14 Ersättning för dubbelriktade differens­kontrakt för nya kärnkraftsreaktorer ingå ekonomiska åtaganden enligt lagen (2025:587) om statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft i form av dubbelriktade differenskontrakt som medför behov av framtida an­slag på högst 400 000 000 000 kronor i 2026 års prisnivå 2035–2085.

2025/26:3507 av Linus Lakso m.fl. (MP):

1. Riksdagen anvisar anslagen för 2026 inom utgiftsområde 21 Energi enligt förslaget i tabellen i motionen.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag om att regeringen bemyndigas att under 2026 och 2027 besluta om lån i Riksgäldskontoret enligt lagen (2025:587) om statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft för förvän­tade investeringskostnader som uppgår till högst 220 000 000 000 kro­nor i 2026 års prisnivå 2026–2045.

3. Riksdagen avslår regeringens förslag om att regeringen bemyndigas att under 2026 och 2027 besluta om en riskreserv för ytterligare lån i Riks­gälds­kontoret vid oväntade fördyringar till företag som fått lån enligt lagen (2025:587) om statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft som uppgår till högst 220 000 000 000 kronor i 2026 års prisnivå 2026–2045.

4. Riksdagen avslår regeringens förslag om att regeringen bemyndigas att under 2026 och 2027 för anslaget 1:14 Ersättning för dubbelriktade dif­ferenskontrakt för nya kärnkraftsreaktorer ingå ekonomiska åtagan­den enligt lagen (2025:587) om statligt stöd för investeringar i ny kärn­kraft i form av dubbelriktade differenskontrakt som medför behov av framtida anslag på högst 400 000 000 000 kronor i 2026 års prisnivå 2035–2085.

2025/26:3594 av Fredrik Olovsson m.fl. (S):

1. Riksdagen anvisar anslagen för 2026 inom utgiftsområde 21 Energi enligt förslaget i tabell 1 i motionen.

2. Riksdagen beslutar att bemyndiga regeringen att under 2026 och 2027 besluta om lån om statligt stöd för investeringar i ny fossilfri elpro­duk­tion för förväntade investeringskostnader som uppgår till högst 220 000 000 000 kronor i 2026 års prisnivå 2026–2045.

7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anpassa det föreslagna högkostnadsskyddet för höga elpriser till de prisnivåer och hushåll som anges i motionen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2025/26:3745 av Rickard Nordin m.fl. (C):

1. Riksdagen anvisar anslagen för 2026 inom utgiftsområde 21 Energi enligt förslaget i tabellen i motionen.

2. Riksdagen avslår förslaget om att bemyndiga regeringen att under 2026 och 2027 besluta om lån i Riksgäldskontoret enligt lagen (2025:587) om statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft för förvän­tade investeringskostnader som uppgår till högst 220 000 000 000 kro­nor i 2026 års prisnivå 2026–2045 (avsnitt 2.9.13).

3. Riksdagen avslår förslaget om att bemyndiga regeringen att under 2026 och 2027 besluta om en riskreserv för ytterligare lån i Riksgälds­kontoret vid oväntade fördyringar till företag som fått lån enligt lagen (2025:587) om statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft som uppgår till högst 220 000 000 000 kronor i 2026 års prisnivå 2026–2045 (av­snitt 2.9.13).

4. Riksdagen avslår förslaget om att bemyndiga regeringen att under 2026 och 2027 för anslaget 1:14 Ersättning för dubbelriktade differens­kontrakt för nya kärnkraftsreaktorer ingå ekonomiska åtaganden enligt lagen (2025:587) om statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft i form av dubbelriktade differenskontrakt som medför behov av framtida an­slag på högst 400 000 000 000 kronor i 2026 års prisnivå 2035–2085 (avsnitt 2.9.14).

 

 

Bilaga 2

Regeringens och motionärernas anslagsförslag

Anslag för 2026 inom utgiftsområde 21 Energi

Tusental kronor

Anslag		Regeringens förslag	Avvikelse från regeringen
			S	V	C	MP
1:1	Statens energimyn­dighet	602 028	±0	−20 000	−17 900	±0
1:2	Insatser för energi­effek­ti­vi­sering	327 000	±0	±0	−327 000	±0
1:3	Energiforskning	1 527 723	±0	±0	±0	±0
1:4	Energimarknadsinspek­tionen	234 451	±0	±0	−1 100	±0
1:5	Energiplanering	1 195 000	±0	±0	−420 000	−875 000
1:6	Avgifter till interna­tionella organisationer	33 328	±0	±0	±0	±0
1:7	Elsäkerhetsverket	89 285	±0	±0	−400	±0
1:8	Laddinfrastruktur	605 000	±0	±0	±0	400 000
1:9	Biogasstöd	1 035 000	±0	±0	±0	±0
1:10	Energiberedskap	398 000	±0	±0	±0	±0
1:11	Elberedskap	705 000	±0	±0	±0	±0
1:12	Energistöd	1 137 000	±0	−1 000 000	±0	±0
1:13	Subvention av för­vän­tade kostnader för lån till nya kärnkrafts­reak­torer	50 000	±0	−50 000	−50 000	−50 000
1:14	Ersättning för dubbel­riktade differenskon­trakt för nya kärnkrafts­reaktorer	1 000	±0	−1 000	−1 000	−1 000
Förslag till anslag utöver reger­ingens förslag
99:1	Snabbhetsbonus vind­kraft	±0	100 000	±0	±0	±0
99:2	Stöd till drift av ladd­infra­struktur	±0	±0	30 000	±0	±0
99:3	Teknikneutral ersätt­ning för anslut­ning av ny elpro­duk­tion	±0	±0	±0	900 000	±0
99:4	Inhemsk biodriv­me­dels­pro­duktion för fossil­frihet	±0	±0	±0	500 000	±0
99:5	Ersättning till kommu­ner för vind och sol	±0	±0	±0	±0	400 000
99:6	Ersättning till regioner för vattenkraft	±0	±0	±0	±0	700 000
99:7	Återinför Energisteget för företagens energi­effek­tivi­sering	±0	±0	±0	±0	3 000 000
99:8	Produktionsstöd för elek­tro­bränslen och avancerade bio­driv­medel	±0	±0	±0	±0	3 000 000
99:9	Investeringsstöd grön bas­kraft	±0	±0	±0	±0	6 000 000
Summa anslag inom utgifts­området		7 939 815	100 000	−1 041 000	582 600	12 574 000

 

Bilaga 3

Regeringens förslag till beställningsbemyndiganden

Det har inte väckts några motioner med anledning av regeringens förslag till de beställningsbemyndiganden som listas nedan.

Beställningsbemyndiganden för 2026 inom utgiftsområde 21 Energi

Tusental kronor

Anslag		Regeringens förslag	Tidsperiod
1:2	Insatser för energieffektivisering	1 000 000	2027–2030
1:3	Energiforskning	4 100 000	2027–2031
1:5	Energiplanering	5 260 000	2027–2035
1:8	Laddinfrastruktur	2 000 000	2027–2030
1:10	Energiberedskap	1 050 000	2027–2029
1:11	Elberedskap	2 000 000	2027–2041
Summa beställningsbemyndiganden inom utgifts­området		15 410 000