HD01NU18: Tillståndsprövning enligt förnybartdirektivet

Näringsutskottets betänkande 2025/26:NU18

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag. I propositionen föreslås dels en ny lag om verksamheter och åtgärder för förnybar energi, dels de övriga lagändringar som krävs för att genomföra be­­stäm­mel­serna om till­stånds­förfaranden i EU:s direktiv om förnybar energi. Ändringarna görs i mil­jö­balken, i plan- och bygglagen och i ett antal sektors­lagar, däribland ellagen.

Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Utskottet avstyrker de motionsyrkanden som har väckts i anslutning till pro­positionen.

I betänkandet finns sex reservationer (S, V, C, MP).

Behandlade förslag

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Utskottets ställningstagande

Övriga frågor om tillståndsprövning och förnybar energi

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Tidsplan och samordning, punkt 2 (S, C)

2. Tidsplan och samordning, punkt 2 (V, MP)

3. Kortast möjliga tidsfrister, punkt 3 (S, V, C)

4. Ändringstillstånd, punkt 4 (S, V, MP)

5. Det kommunala vetot och vindkraft, punkt 5 (S, V, MP)

6. Övriga frågor om vindkraft, punkt 6 (S, V)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlar utskottet proposition 2025/26:118 Tillstånds­pröv­ning enligt förnybartdirektivet samt elva yrkanden i motioner som har väckts i anslutning till propositionen.

En förteckning över de behandlade förslagen finns i bilaga 1. Regeringens lag­för­slag finns i bilaga 2. I propositionen finns en redogörelse för ärendets bered­ning fram till regeringens beslut om propositionen.

Ett mindre förbiseende i regeringens förslag till ändring av 7 kap. 29 c § mil­jöbalken föranleder utskottet att föreslå en språklig korrigering i den be­stäm­melsen.

Utskottets överväganden

Bakgrund

Genom EU:s reviderade förnybartdirektiv, vanligen kallat RED III (direktiv (EU) 2023/2413), ändrades förnybartdirektivet (direktiv (EU) 2018/2001, RED II) i syfte att öka an­vänd­ningen av förnybar energi inom EU. Målet är att därigenom öka energi­obe­ro­en­det, särskilt sedan Ryssland startat ett anfallskrig mot Ukra­ina, sänka ener­gi­priserna och fasa ut fos­sila bränslen inom ener­gisektorn. 

RED III (Renewable Energy Directive, tredje reviderade upplagan) trädde i kraft i november 2023, och huvuddelen av bestämmelserna skulle ha in­för­livats i den nationella lagstiftningen senast den 21 maj 2025. Vissa av bestäm­melserna om tillståndsförfaranden för projekt för förnybar energi skulle dock ha införlivats redan den 1 juli 2024. Dessa bestämmelser omfattar åtgär­der för att förenkla och påskynda tillståndsförfarandena både för projekt för för­nybar energi och för infrastrukturprojekt som är nödvändiga för att kunna inte­gre­ra den ytterligare kapaciteten i elsystemet. Bestämmelserna inbe­griper bl.a. tyd­liga tids­fris­ter för tillståndsförfaranden som är inriktade på viss teknik eller sär­skil­da ty­per av projekt.

Sverige skulle alltså senast den 1 juli 2024 ha införlivat ett första antal be­stäm­mel­ser från direktivet i den nationella lagstiftningen för att förenkla och för­korta tillståndsför­faran­dena för pro­jekt för förnybar energi. Eftersom Sve­rige inte hade anmält några inför­li­van­de­åtgärder skickade kommissionen en for­mell underrät­telse till Sverige i september 2024 och ett motiverat yttrande i februari 2025.

I oktober 2025 beslutade kommissionen att väcka talan mot Sverige vid EU-domstolen för utebliven notifiering av genom­förande­åtgärder. Kommis­sio­nen begärde även att det skulle riktas ekonomiska sanktioner mot Sverige för detta.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen de lagändringar som krävs för att ge­nom­föra bestämmel­serna om tillståndsförfaranden i RED III. Ändring­ar föreslås i miljö­balken, plan- och bygglagen (2010:900), förkortad PBL, och ett antal sek­torslagar, där­ibland i el­lagen (1987:857).

De föreslagna ändringarna i miljöbalken innebär bl.a. att den som av­ser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd för förnybar energi bör ge läns­sty­relsen en möjlighet att bedöma samrådsunderlaget innan ett samråd inleds med övri­ga aktörer. Vidare införs bestämmelser som syftar till att ge läns­styrelsens bedömning av vilken omfattning en miljökonsekvensbeskriv­ning be­höver ha för att kunna ligga till grund för miljöbedömningen en ökad be­tydelse i en se­nare tillståndsprocess.

Det föreslås också en bestäm­melse som syftar till att förenkla bedömningen av om en verksamhet eller en åtgärd som påverkar ett Natura 2000-område kan tillåtas.

Ändringarna i sek­tors­lagarna innebär bl.a. att det inte ska behöva göras en ny specifik miljö­bedömning vid en tillståndsprövning i enlighet med någon av dessa lagar, om ärendet avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och det har gjorts en specifik miljöbedömning i ett mål eller ärende om till­stånd enligt miljö­balken som om­fattar verksamheten eller åtgärden.

Slutligen föreslås att installation av solenergiutrustning helt undantas från PBL:s bestämmelser om bygglov för fasadändring om den installerade effek­ten är högst elva kilowatt och att det in­förs bestäm­melser med tidsfrister för handlägg­ningen av vissa PBL-ärenden som rör förnybar energi.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen bör anta re­geringens lagförslag, dock med den mindre språkliga korrigeringen av för­sla­get till 7 kap. 29 c § miljöbalken som framgår av förslagspunkt 1 i utskottets förslag till riksdags­be­slut.

Med denna ändring tillstyrks propositionen.

Motionerna

Tidsplan och samordning

I kommittémotion 2025/26:3908 av Rickard Nordin m.fl. (C) framhåller mo­tionärerna att det råder osäkerhet kring när förnybartdirektivets bestämmel­ser kommer att vara fullt ut införda i svensk rätt. Enligt motionärerna skapar detta i sin tur osäkerhet för marknadens aktörer och riskerar att försämra den sven­ska kon­kur­rens­kraf­ten. I yrkande 1 begär de ett tillkännagivande om be­ho­vet av ökad tyd­lig­het i tids­planen för genomförandet av EU-direktivet. Mo­tio­nä­rerna anser ock­så att det på en över­gripande nivå finns betydande brister i sam­ordningen av ge­nom­fö­randet av olika regelverk som påverkar tillstånds­pro­ces­serna. Av­sak­na­den av en tyd­lig hel­hetssyn riskerar enligt mo­tio­närerna att leda till frag­men­te­rade och kort­siktiga regel­änd­ringar. I yrkande 2 efter­frågas därför ett till­kän­na­gi­vande om behovet av bättre sam­ord­ning mel­lan genom­förandet av EU-lag­stift­ningen och pågående natio­nel­la reformer av till­stånds­processerna.

Linus Lakso m.fl. (MP) konstaterar i kommittémotion 2025/26:3913 att ge­nomförandet av förnybartdirektivet är försenat och att det fortfarande är oklart när direktivets bestämmelser kommer att vara fullt genomförda. Därför före­slår motionärerna i yrkande 1 ett tillkännagivande om att regeringen sna­rast bör säker­ställa ett fullständigt genomförande av EU-direktivet. Vidare kon­sta­terar mo­tio­närerna att flera större förändringar i regelverk som rör till­stånds­pro­cesser för närvarande bereds eller utreds. De ser en överhäng­an­de risk för att bristen på helhetssyn leder till kortsiktiga förändringar och otyd­liga re­gel­verk, vilket i sin tur riskerar att skapa stor osäkerhet och längre till­stånds­prövningar. I yrkande 4 efterfrågas ett tillkännagivande om behovet av bättre samordning när regelverk som påverkar tillstånds­pro­cesser genomförs samt beho­vet av att bi­behålla och värna ett starkt miljöskydd.

Kortast möjliga tidsfrister

I kommittémotion 2025/26:3912 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) framhålls det att korta och effektiva tidsfrister skulle kunna ge verklig effekt för utbygg­naden av förnybar energi. Motionärerna säger sig inte se något i förny­bart­di­rektivet som hind­rar att Sverige inför kortare och mer effektiva tidsfrister än de som föreslås i pro­positionen även för vindkraft och storskalig solkraft. I yr­kande 1 efterfrå­gar de ett tillkännagivande om att använda kortast möjliga tids­frister.

Ändringstillstånd

Fredrik Olovsson m.fl. (S) framhåller i kommittémotion 2025/26:3912 be­ty­delsen av att införa Miljöprövningsut­redningens förslag om ändringstillstånd som hu­vudregel, så att fler verksamheter kan ändra sina tillstånd på ett enkla­re sätt. I yrkande 2 efterfrågar de ett tillkännagivande om ändrings­till­stånd med den inriktningen.

Linus Lakso m.fl. (MP) tar i kommittémotion 2025/26:3913 också upp änd­ringstillstånd. Motionärerna konstaterar att regeringen vid upprepade till­fäl­len har angett att den prioriterar att effektivisera och korta tillstånds­pro­ces­ser, men att den ändå inte har gått vidare med Miljöprövningsutredningens förslag om att in­föra ändringstillstånd som huvudregel, för att förenkla för verksamheter att ändra sina tillstånd. I yrkande 3 efterfrågar motionärerna därför ett tillkän­na­gi­vande om att Miljöprövningsutredningens förslag om ändrings­tillstånd ska genom­föras.

Det kommunala vetot och vindkraft

För att förbättra tillståndsprocessen för vindkraft bör ett kommunalt veto an­vän­das på det sätt som föreslogs i proposition 2021/22:210 och som innebär ett tidigare kommunalt ställningstagande till vindkraft. Detta an­förs i kommit­té­motion 2025/26:3912 av Fredrik Olovsson m.fl. (S). Mo­tio­närerna anser att förslag med den inriktningen behöver införas skynd­samt, och i yrkande 4 efter­frågas därför ett tillkännagivande om reglerna för använd­ning av kom­mu­nalt veto.

Linus Lakso m.fl. (MP) är i kommittémotion 2025/26:3913 inne på sam­ma tankegångar som motionärerna i den föregående motionen när det gäller kom­munalt veto och ett tidigt kommunalt ställningstagande till vindkraft. Motio­närerna kon­sta­te­rar att det kommunala vetot har stoppat en mycket stor andel till­stånds­an­sök­ningar om vindkraft, och de anser därför att det är centralt att refor­mera denna vetomöjlighet. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande till re­ger­ingen om att ge­nom­föra förslagen i proposition 2021/22:210 om tidigt kom­mu­nalt ställ­nings­tagande till vindkraft.

Övriga frågor om vindkraft

Fredrik Olovsson m.fl. (S) anser i kommittémotion 2025/26:3912 att det bör införas en ny modell för prövning av havsbaserad vind­kraft i linje med vad som redan har utretts. Därmed kommer prövningen att bygga på att lämpliga om­rå­den, också med hänsyn till försvarsintressen, pekas ut och att ett auk­tions­för­farande sedan tillämpas. I yrkande 5 begärs ett till­kän­nagivande om nya reg­ler för etablering av vindkraft till havs.

I yrkande 3 efterfrågar motionärerna ett tillkännagivande om uppgradering av vind­kraft­verk. De anser att det är av stor betydelse att en generationsväxling om­fattas av be­greppet uppgradering och följaktligen även av förenklade till­stånds­för­faranden med kortare tidsfrister.

Bakgrund och pågående arbete

Det fortsatta arbetet med att införa förnybartdirektivet

Enligt uppgift från Klimat- och näringslivsdepartementet är huvuddelen av för­nybartdirektivet genomfört i Sverige. Vissa artiklar återstår dock, bl.a. så­dana som gäller mål om innovativ teknik, gemensamma projekt med andra med­lemsstater och certifiering av installatörer av förnybar energiteknik. Delar av dessa bestämmelser behöver införas på lägre före­skrifts­nivåer än i lag och förordning.

Regeringskansliet arbetar för att hela RED III ska vara ge­nom­fört senast vid ut­gången av 2026.

Kortast möjliga tidsfrister

I en av motionerna efterfrågas ett tillkännagivande om att använda kortast möj­liga tidsfrister i förnybartdirektivet. Motionärerna säger sig inte se nå­got i för­nybartdirektivet som hindrar att Sverige inför kortare och mer effektiva tids­fris­ter även för vindkraft och storskalig sol­kraft än de som föreslås i propo­si­tionen.

Enligt uppgift från Klimat- och näringslivsdepartementet är det visserligen möjligt att föreskriva om kortare tidsfrister, men att sådana tidsfrister inte har framstått som realistiska med tanke på behovet av att kunna utreda ärendena i tillräck­lig utsträckning och de resurser som myn­dig­heterna har för ändamålet. Det gäller inte minst i de fall som kommuner be­rörs av tidsfristerna.

Kommunal tillstyrkan och vindkraftspaket

För att få tillstånd att uppföra vindkraftverk krävs enligt 16 kap. 4 § miljö­bal­ken att den kommun i vilken kraftverken ska uppföras tillstyrker etableringen. Denna bestämmelse brukar ofta refereras till som det kom­mu­nala vetot mot vind­kraftsanläggningar.

I april 2022 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag som stärker kommunernas incitament att medverka till utbyggnad av vind­kraft (dir. 2022:27). Utredaren skulle även föreslå ett system för att kom­pensera dem vars omgivning påtagligt påverkas av vindkrafts­utbyggnad och redo­visa möjliga insatser, utöver stärkta incitament, som stärker kommu­ner­nas förmåga att stödja utbyggnad av vindkraften.

I juni 2022 avslog riksdagen proposition 2021/22:210 Tidigt kommunalt ställ­ningstagande till vindkraft (bet. 2021/22:MJU28, rskr. 2021/22:421). En­ligt förslaget i propositionen skulle kommunen på begäran ta ställning till om en viss plats kan tas i anspråk för vindkraft eller inte. Kommunens ställ­nings­tagande skulle motiveras, lämnas inom nio månader från det att en begä­ran kom­mit in och utgöra en processförutsättning. Miljö- och jordbruksut­skot­tet an­såg dock att lagförslaget inte skulle bidra till att säkra Sveriges växande el­be­hov och göra tillståndsprocesserna för vindkraftsetableringar effektivare och mer förutsäg­bara. Utskottet menade att eftersom kommunerna enligt för­sla­get skulle ta ställning till etablering av vindkraft utifrån ett alltför begränsat under­lag, skulle de san­no­likt i hög utsträckning komma att neka vind­krafts­etableringar för att inte riskera att projekt godkänns som i ett senare ske­de visar sig ha om­fattande ne­gativ inverkan på kommuninvånarnas när­miljö. Utskottet hänvi­sa­de vidare till att det vid den aktuella tidpunkten pågick en utredning om kompensation och incitament och menade att vill­koren för lo­kal kompen­sa­tion måste klar­göras först om acceptansen för vind­kraft ska öka. Ut­skottet an­förde att reger­ingen skulle återkomma till riks­dagen i frågan när des­sa vill­kor var klargjorda.

Den 24 november 2022 be­slu­tade regeringen om tilläggsdirektiv till den ovan nämnda ut­re­da­re som tillsattes i april, vilka in­nebar att det tidigare upp­draget att bedö­ma om förslagen ska fi­nan­sieras ge­nom statens budget eller av verksam­hets­ut­övarna togs bort. Ut­re­daren skulle i stället bedöma hur verksam­hets­ut­övar­na ska finansiera de för­slag som lämnas i syfte att stärka kommu­nernas incita­ment att bygga ut vind­kraften (dir. 2022:135).

Utredningens betänkande Värdet av vinden (SOU 2023:18) presenterades sedan i slutet av april 2023. Utredningen föreslog bl.a. att

–      närboende kompenseras genom ett årligt belopp som har att göra med av­ståndet till vindkraftsparken

–      ägare som bor i intilliggande fastigheter ska ha rätt till inlösen som baseras på det marknadsvärde som finns innan vindkraftsparken byggs

–      en kommun får rätt att förena ett ja till en vindkraftspark med kravet att få finansiering för det lokala samhällets utveckling.

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 20) anförde re­ger­ingen att den arbetar med att ta fram ett vindkraftspaket som ska förbättra för­­utsätt­ningarna att bygga ut landbaserad och kustnära vindkraft. Det första ste­get var att inrätta ett stöd till kommunerna baserat på fastighetsskatten för vind­krafts­anläggningar. Vidare angavs att regeringen arbetar med flera förslag för att kom­pen­sera närbo­ende och närsamhälle för att stärka den lokala nyt­tan av och accep­tansen för ny vindkraft. Regeringen framhöll även att den arbetar med att förbättra förut­sätt­ningarna för att bygga ut den havsbaserade vind­kraften (se vidare nedan).

I början av november 2025 presenterades departementspromemorian In­täkts­delning från vindkraftsanläggningar – Kompletterande promemoria till be­tän­kandet Värdet av vinden (SOU 2023:18). I promemorian föreslås bl.a. en ny lag om intäktsdelning från vindkraftsanläggningar. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2026. Promemorian var ute på remiss till den 18 decem­ber 2025.

I den propositionsförteckning som regeringen presenterade den 13 januari 2026 angavs att en proposition med titeln Vindkraft i kommuner skulle över­läm­nas till riksdagen den 17 mars 2026. Den dagen med­de­lade reger­ingen i stället att den hade beslutat om en lagrådsremiss med ett för­slag till ny lag om intäktsdelning från vindkraftsanläggningar. Lagförslaget – som be­räk­nas kun­na träda i kraft den 1 juli 2026 – innebär att närboende ska få del av in­täkterna från nya vindkraftsparker, s.k. vindkrafts­ersätt­ning. Syftet är att öka kommu­nernas incitament att säga ja till mer vindkraft. Vid samma tid­punkt med­delade regeringen att den i närtid kommer att tillsätta en utred­ning med upp­gift att föreslå hur regler för inlösen av fastigheter intill en ny vind­krafts­an­läggning ska införas.

Havsplaner och vindkraft

Enligt 4 kap. 10 § miljöbalken ska det för vart och ett av havsområdena Bott­niska viken, Östersjön och Västerhavet finnas en havsplan. Havsplanerna ger vägledning om vad som är den bästa användningen av havet och hur olika in­tressen kan samexistera, och de bi­drar därmed till en långsiktigt hållbar utveck­ling.

Den 15 februari 2022 presenterade regeringen Sveriges första havsplaner ut­ifrån Havs- och vattenmyndighetens (HaV) underlag. Havsplanerna pekar bl.a. ut områden för kraftöverföring och energiutvin­ning. Samma månad gav re­ger­ingen Energi­myndig­heten, HaV m.fl. i uppdrag att med utgångspunkt i havs­planerna peka ut nya områden som är lämpliga för energiutvinning eller identifiera behov av ändringar i redan utsedda områden så att energiutvinning med ytterligare 90 TWh årlig elproduktion ska kunna möjliggöras till havs. Upp­draget redovisades i mars 2023.

Den 20 januari 2025 lämnade HaV förslag till regeringen om ändrade havs­planer för Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet (dnr 00764 2022). I för­slaget anförs att målsättningen att möjliggöra havsbaserad vindkraft har varit en viktig utgångspunkt för de ändrade havsplanerna.

Förslag om ändrad prövning av havsbaserad vindkraft

I maj 2023 beslutade regeringen om kommittédirektiv för utredningen En ord­nad prövning av havsbaserad vindkraft (dir. 2023:61). En särskild utredare fick i uppgift att analysera hur regelverket för användning av havsområden vid eta­blering av vindkraft kan förbättras och hur tillståndsprövningen av vind­kraft i Sveriges ekonomiska zon kan bli mer effektiv och tydlig. Syftet var att åstad­komma en prövningsordning som ger förutsättningar för en ökad utbygg­nad av havsbaserad vindkraft, samtidigt som andra samhällsintressen beaktas.

I ett tilläggsdirektiv (dir. 2024:33) till utredningen som beslutades av reger­ingen i mars 2024 fick den särskilda utredaren även i uppdrag ta ställning till om Sverige på sikt bör övergå till en ordning där tillstånd till havsbaserad vind­kraft enbart ges genom ett an­vis­nings­sy­stem.

I december 2024 lämnade utredningen betänkandet Vindkraft i havet – En övergång till ett auktionssystem (SOU 2024:89). Utredningen föreslog att Sve­rige ska ­gå över till ett auktionssystem för vindkraft till havs, likt de flesta av Sveriges grannländer i norra Europa. Utredningen föreslog också regel­för­enk­lingar som ska gälla för befintliga projekt, men som även är av re­levans i auk­tions­systemet.

I ett svar på en skriftlig fråga (fr. 2025/26:452) från Birger Lahti (V) daterat den 11 februari 2026 meddelade energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) att förslaget alltjämt bereds inom Regeringskansliet.

Tidigare riksdagsbehandling av motioner om vindkraft

I januari 2026 behandlade miljö- och jordbruksutskottet motionsyrkanden som bl.a. gällde det kommunala vetot och en förändrad prövning av havs­ba­se­rad vindkraft (bet. 2025/26:MJU7). ­Utskottet konstaterade att en utred­ning har läm­nat flera förslag om hur kommuners förmåga att medverka till ut­byggd vind­kraft kan stärkas och hur de som påtagligt påverkas av vindkrafts­ut­bygg­nad kan kompenseras, och att dessa förslag bereds inom Re­ge­rings­kansliet.

Vidare noterade miljö- och jordbruksutskottet att regeringen i budget­pro­po­sitionen för 2026 an­ger att den arbetar med att ta fram ett vindkraftspaket som ska förbättra för­ut­sätt­ningarna för att bygga ut land­baserad och kustnära vindkraft. Med hän­vis­ning till det arbete som då pågick avstyrkte utskottet de mo­tionsyrkanden som gällde dessa frågor.

Beträffande havsbaserad vindkraft framhöll miljö- och jordbruksutskottet vikten av att den byggs ut på ett hållbart sätt som säkerställer olika sam­hälls­in­tressen. Vidare no­terade utskottet att Utredningen om havsbaserad vindkraft har redovisat sitt regeringsuppdrag. Med hänvisning till den pågående bered­ningen av det betänkandet avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om havs­ba­se­rad vindkraft.

Riksdagen har även så sent som i början av mars 2026 avslagit mo­tioner om vindkraft. Näringsutskottet avstyrkte dessa med hänvisning till att riksda­gen inte bör föregripa pågående arbete och den proposition med titeln Vind­kraft i kommuner som regeringen har för avsikt att överlämna till riksdagen se­nare i vår (bet. 2025/26:NU13).

Förenklad och förkortad miljötillståndsprövning

I det samarbetsavtal mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna som offentliggjordes i mitten av oktober 2022 (det s.k. Tidöavtalet), slogs det fast att det ska tillsättas en utredning för att förenkla och förkorta miljötill­stånds­pröv­ningen enligt miljöbalken. I juni 2023 beslutade regeringen sedan om di­rek­tiv till en särskild utredare (dir. 2023:78), och i slutet av samma månad ut­sågs huvudsekreteraren och tidigare bygglovschefen Camilla Adolfsson till sär­skild utredare.

Utredningen antog namnet Utredningen om förenklade och förkortade till ståndsprocesser enligt miljöbalken (Miljötillståndsutredningen) och den över­läm­nade ett betänkande till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) i janu­ari 2025, En ny samordnad miljöbedömnings- och till­ståndspröv­ningsprocess (SOU 2024:98). I betänkandet föreslog utredningen bl.a. att det ska inrättas en ny ­myn­dighet för miljöprövningsprocessen som ska ansvara för hela miljö­be­döm­nings- och tillståndsprövningsprocessen. Vidare föreslogs en ny sam­lad regler­ing av miljöprövningar – för att underlätta tillämpningen av re­gel­ver­ket. Därtill föreslog utredningen att det införs en ny samordnad miljö­be­döm­nings- och tillståndsprövningsprocess som motsvarar EU-rättens krav.

I början av februari 2025 skickade regeringen ut utredningens första betän­kande på en bred remissrunda med sista svarsdag den 15 juni 2025.

I anslutning till att betänkandet överlämnandes beslutade regeringen om tilläggs­direktiv (dir. 2025:2) för utredningen bl.a. med innebörden att den ska

–      bedöma möjligheterna att i ett tidigt skede lämna besked om det all­män­nas grundläggande syn på lämpligheten av en viss verksamhet på en viss plats

–      analysera om den totala handläggningstiden för tillståndsprövningen en­ligt miljöbalken kan förkortas.

I juli 2025 presenterade utredningen delbetänkandet Tidigt besked om lämp­lig använd­ning av mark och vatten (SOU 2025:88). Delbe­tänkandet var ute på re­miss till den 10 november 2025.

Den 13 januari 2026 överlämnade utredningen ytterligare ett betänkande till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L). I detta tredje betän­kan­de med titeln En kortare instanskedja för mark- och miljöärenden (SOU 2025:122) finns förslag som syftar till att förkorta den totala handläggnings­tiden för mål och ärenden enligt miljöbalken och PBL. Det handlar bl.a. om att in­stans­ordningen ändras och att det införs en avgift för att över­klaga beslut. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2028. Be­tän­kandet skickades ut på remiss den 20 februari 2026 med sista svarsdatum den 19 maj samma år. Åter­stående delar av utredningens uppdrag ska slutredovisas senast den 15 de­cember 2026.

Här bör det även nämnas att regeringen i budget­pro­positionen för 2026 med­delade att den av­ser att in­rätta en ny miljöprövningsmyndighet under 2027. Den nya myn­digheten kom­mer inledningsvis att ta över de tillstånds­pröv­ning­ar som i dag hanteras av läns­styrelsernas miljöprövningsdelegationer. Läng­re fram kom­mer även till­stånds­prövningar som mark- och miljödom­sto­lar­na i dag prövar som första in­stans att flyttas till den nya myndigheten. Syftet är att göra miljö­prövningen mer samordnad och enhetlig.

I oktober 2025 presenterades en departementspromemoria med de för­fatt­nings­bestämmelser som krävs för att en ny myndighet för miljöpröv­ning ska kunna ta över de ärenden som i dag handläggs av länsstyrelsernas miljöpröv­nings­dele­gationer. Promemorian var ute på re­miss till den 8 december 2025. För­fatt­ningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2027.

I början av mars 2026 beslutade regeringen också om direktiv till en orga­ni­sationskommitté med uppgift att bilda den nya miljöprövningsmyndigheten (dir. 2026:13). Uppdraget ges med förbehåll för riksdagens beslut i nödvän­di­ga de­lar och ska slut­redovisas senast den 30 juni 2027.

I den propositionsförteckning som regeringen presenterade den 13 januari 2026 angavs att en proposition med titeln Ny prövningsmyndighet på miljö­om­rådet skulle ha lämnats till riksdagen den 17 mars 2026. Vid den tidpunkten beslutades dock endast om en lagrådsremiss, vilket innebär att en proposition kan väntas först senare i vår.

Miljötillståndsutredningen om tidiga besked och kommunal tillstyrkan

I det ovan nämnda delbetänkande som Miljötillståndsutredningen presen­te­ra­de i juli 2025 (SOU 2025:88) konstaterade utredningen att vissa verk­sam­hets­utövare (exempelvis sådana som behöver be­ar­betningskoncession enligt mineral­lagen för att bedriva sin verksamhet) kan få ett tidigt – och från till­stånds­prövning separat – besked i frågan om det med hän­syn tagen till olika all­männa intressen är lämpligt att uppföra en anlägg­ning, bedriva en verk­sam­het eller vidta en åtgärd på en viss plats. För flertalet verksamheter finns dock inte någon sådan möjlighet.

Utredningens samlade bedömning var att det finns ett behov av tidiga be­sked från det allmänna om lämplig användning av mark- och vatten­om­råden in­för plan­läggning och tillståndsprövning. Beskedet bör in­kludera av­väg­ning­ar mellan motstående allmänna intressen som rör hus­hållning med mark- och vattenområden. Enligt utredningen bör det dock inte innehålla ett av­görande i så­dana miljöfrågor som behöver prövas samlat och slutligt vid ett tillfälle. Be­skedet bör lämnas av regeringen i samband med en nationell plan­lägg­ning, i na­tionella föreskrifter eller i ett särskilt beslut.

Här bör det även nämnas att utredningen föreslår att dagens tillåt­lighets­pröv­ning av regeringen enligt 17 kap. miljöbalken ska er­sättas av ett om­rådes­an­vändningsbesked. Av detta följer att även det nuvarande undan­taget i 16 kap. 4 § andra stycket miljöbalken slopas. Det undantaget innebär nämligen att ett kommu­nalt tillstyrk­ande inte behövs för att tillstånd ska kunna ges för en anläggning för vindkraft om regeringen har tillåtit verksamheten enligt 17 kap. miljö­bal­ken. Kom­munens tillstyrkan innan tillstånd kan ges för en vind­kraftsanlägg­ning kom­mer således alltid att krävas oavsett om det är reger­ingen eller någon annan myn­dig­het eller domstol som prövar tillstånds­frågan.

Som har nämnts tidigare var delbetänkandet ute på remiss till den 10 no­vem­ber 2025.

Om ändringstillstånd

I augusti 2020 tillsatte regeringen en särskild utredare med uppdrag att se över systemet för miljöprövning (dir. 2020:86). Utredningen som antog namnet Mil­jöprövningsutredningen överlämnade sitt betänkande till den dåvarande kli­mat- och miljöministern Annika Strandhäll (S) i juni 2022, Om prövning och omprövning – en del av den gröna omställningen (SOU 2022:33). I betän­kan­det fanns bl.a. förslag om ändringstillstånd och om obligatorisk ompröv­ning av miljötillstånd.

Hösten 2024 behandlade riksdagen regeringens proposition Steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning (prop. 2023/24:152, bet. 2024/25:MJU4, rskr. 2024/25:21). I propositionen föreslog regeringen enklare regler för änd­ringstillstånd. För­sla­get innebar att vid ändring av en miljöfarlig verksam­het ska tillståndet be­gränsas till att enbart avse ändringen (ändringstillstånd). Ett ändringstill­stånd får enligt förslaget dock inte meddelas om ansökan avser till­stånd för hela verksamheten eller om det är olämpligt att tillståndet begrän­sas till att en­bart avse ändringen av verksamheten. Förslaget avvek från den ovan om­nämnda Miljö­pröv­nings­utred­ningens förslag som innebar att tillstån­det all­tid ska begränsas till att enbart avse ändringen om inte ansökan avser tillstånd för hela verksam­heten, dvs. att det inte ska göras någon bedömning av om det är olämpligt att tillståndet begränsas till att enbart avse ändring en av verksam­heten. Samtidigt konsta­te­rade regeringen att utredningens förslag till utökad möj­lighet till änd­rings­till­stånd förutsätter att det även införs ett sys­tem med obli­gatorisk om­pröv­ning. Utredningens förslag om obligatorisk om­pröv­ning be­handlades dock inte i det aktuella lagstiftningsärendet, och reger­ingen ansåg därför att det vid den då ak­tuella tid­punkten fanns hinder mot att gå vidare med förslaget om änd­rings­till­stånd. Regeringen hän­visade dock till att den hade till­satt Miljö­till­stånds­utred­ningen (dir. 2023:78) och att det av utred­nings­di­rek­tiven fram­går att den utred­ning­en ska överväga om det finns behov att in­fö­ra lättna­der för att det ska vara enklare att ändra en verksamhet.

I anslutning till propositionen väcktes förslag i en kommittémotion (S) – lik­nan­de de som är aktuella i detta ärende – om att det är centralt att Miljöpröv­ningsutredningens förslag om att ändringstill­stånd ska vara huvud­regel införs fullt ut.

I sitt ställningstagande hösten 2024 anförde miljö- och jordbruksutskottet bl.a. följan­de:

Som redovisas i propositionen infördes möjligheten till ändringstillstånd för att förenkla tillståndsprövningen så att angelägna och brådskande änd­ringar av miljöfarliga verksamheter inte skulle försvåras. I likhet med re­ger­ingen anser utskottet att det finns behov av att förändra reglerna om ändringstillstånd för att förenkla processen så att investeringsviljan inte häm­mas och infasningen av ny teknik och utfasningen av gammal teknik inte fördröjs. Miljöprövningsutredningen har föreslagit att ett ändrings­till­stånd alltid ska begränsas till att enbart avse ändringen om inte ansökan avser tillstånd för hela verksamheten. Enligt utredningens förslag ska pröv­ningsmyndigheten alltså inte ta ställning till vare sig om det är lämp­ligt eller olämpligt att tillståndet begränsas till att enbart avse änd­ringen av verk­samheten. Utredningens förslag i detta hänseende hänger dock sam­man med ett annat förslag, nämligen det om att införa ett system med obli­gatorisk omprövning av miljövillkor senast en viss tid efter det att tillstån­det för den miljöfarliga verksamheten meddelades. Det sistnämnda för­sla­get omfattas inte av detta lagstiftningsärende, och i likhet med reger­ingen anser utskottet att det därför finns hinder mot att i nuläget genomföra Mil­jöprövningsutredningens förslag om ändringstillstånd fullt ut. […] Utskot­tet instämmer i re­ger­ingens bedömning att de ändringar som be­skrivs i många fall torde med­föra effektivitetsvinster i prövnings­pro­ces­sen, och det­ta kommer en­ligt ut­skottet att bidra till att främja den gröna omställ­ning­en.

Miljö- och jordbruksutskottet avstyrkte det ovan refererade motionsför­slaget (S) om att ändrings­till­stånd ska vara hu­vud­regel, och riksdagen beslutade i en­lighet med utskot­tets förslag. I en reservation (S) till­styrktes förslaget i mo­tionen.

Miljötillståndsutredningen om ändringstillstånd

Den tidigare omnämnda Miljötillståndsutredningen hade alltså även i uppdrag att utreda om det finns behov av att införa lätt­nader som gör det enklare att ändra en verksamhet. I sitt första delbetänkande från januari 2025, En ny sam­ord­nad miljöbedömnings- och till­ståndspröv­ningsprocess (SOU 2024:98), de­la­de utred­ningen den tidi­gare Mil­jö­pröv­nings­utred­ning­ens bedöm­ning att tillämp­ning­en av 16 kap. 2 a § miljö­bal­ken har blivit för restriktiv på grund av äldre för­arbets­uttalanden och att till­ståndsprövningen av ändringar används som ett sätt att om­pröva och upp­datera bestämmelser och tillstånds­villkor i stäl­let för att om­pröv­ningar han­te­ras separat. Utredningen anförde bl.a. föl­jan­de (s. 140):

Verksamhetsutövare upplever det som oförutsebart om det går att få ige­nom en ansökan om ändringstillstånd eller om det krävs en hel pröv­ning. Beslutet i denna fråga kommer dessutom ofta sent i processen. Det är flera som har framfört att många verksamhetsutövare avstår från att vidta mil­jö­förbättrande ändringar för att de inte vågar ta risken med en osäker pro­cess. Detta verkar hämmande för investeringsviljan och bromsar in­fas­ning av ny teknik och utfasning av gammal teknik […] Reglerna om änd­rings­till­stånd bör därför ändras. Vi ansluter oss till Miljöpröv­nings­ut­red­ningens förslag att ändringstillstånd bör vara huvudregeln vid ansö­kan om ändring. Vi bedömer att det är angeläget att få till en förändring i den­na frå­ga.

Mot denna bakgrund föreslog utredningen att efter ansökan från en verksam­hets­utövare får tillståndsmyndigheten besluta om ändringar av ett beslut om miljö­tillstånd eller igångsättningsbesked. Vid en ansökan om ändring av en verk­samhet ska prövningsmyndigheten pröva de delar av verksamheten som på­verkas av ändringen samt den omgivningspåverkan som ändringen i sig eller till­sammans med verksamheten i övrigt kan orsaka. Om en ansökan om änd­ring inte avser hela verksamheten ska myndigheten begränsa beslutet till att en­bart avse ändringen (ändringstillstånd eller ändringsbesked).

Utredningens betänkande var ute på en omfattande remissrunda till den 15 juni 2025, och enligt uppgift från Klimat- och näringslivsdepartementet i slutet av fe­bru­ari 2026 pågår alltjämt beredning av förslagen i denna del inom Reger­ings­kansliet.

Uppgradering och generationsväxling

I en av motionerna efterfrågas ett tillkännagivande om uppgradering av vind­kraft­verk där motionärerna betonar vikten av att generationsväxling omfattas av be­greppet uppgradering och därmed av förenklade till­stånds­för­faranden med kortare tidsfrister.

Här bör det noteras att definitionen av uppgradering finns i 3 § i den nya la­gen om verksamheter och åtgärder för förnybar energi som föreslås i pro­po­si­tio­nen. Där anges att med uppgradering avses helt eller delvis utbyte av en an­lägg­ning för produk­tion av förnybar el eller helt eller delvis utbyte av drifts­system eller drifts­ut­rust­ning i en sådan anläggning i syfte att

1. bibehålla eller ändra anläggningens kapacitet eller
2. öka anläggningens effektivitet.

I författningskommentaren till den nyss refererade bestämmelsen anger reger­ingen följan­de:

Ordet uppgradering avser helt eller delvis utbyte av en anläggning för pro­duktion av förnybar el om utbytet sker i syfte att bibehålla eller ändra an­lägg­ningens kapacitet, dvs. dess installerade effekt, eller öka anlägg­ning­ens effektivitet. Även helt eller delvis utbyte av driftssystem eller drifts­ut­rustning i en anläggning för produktion av förnybar el är att anse som upp­gra­dering. Om en anläggning byts ut i sin helhet behöver den nya an­lägg­ningen, för att det ska vara fråga om en uppgradering, vara av samma typ som den äldre anläggningen och ha samma eller en lägre på­verkan på om­giv­ningen som denna. Den nya anläggningen behöver också vara place­rad på samma plats som den äldre anläggningen. Generations­växling, s.k. re­powering, av en vindkraftpark är ett exempel på en upp­gradering i direk­tivets mening.

Det finns även skäl att notera att uttrycket uppgradering hade en snävare inne­börd i den promemoria som låg till grund för regeringens förslag. I den an­gavs att begreppet uppgradering ska syfta till att säkerställa fortsatt drift av en an­läggning och att rivning och uppförande av en helt ny anläggning därmed inte är att anse som en uppgradering. I propositionen gör regeringen dock be­döm­ningen att denna definition är för snäv och att det finns skäl att ge be­grep­pet upp­gradering en innebörd som är mer direktivnära. Regeringen anser där­för att uppgradering bör avse helt eller delvis utbyte av anlägg­ningar i syf­te att er­sätta eller öka kapa­citeten eller öka anläggningens effek­ti­vi­tet.

Vidare anför regeringen att uttrycket uppgradering bör omfatta verksam­he­ter som består i att en äldre anläggning ersätts av en ny anläggning av samma typ, på samma plats och med samma eller lägre påverkan på omgivningen i om­rådet. Det innebär att en s.k. generationsväxling av kraftverk bör anses som upp­gradering. Att ersätta äldre anläggningar med en låg elproduktion med nya effektivare anläggningar är ändamålsenligt för att öka elproduktionen.

Översyn av riksintressen för förnybar energi

I mars 2024 gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att dels kartlägga om­råd­en som har potential för fossilfri energiproduktion och distribution, dels se över sina utpekade riksintressen för fossilfri energi.

Uppdraget följde av att det reviderade förnybartdirektivet kräver att EU:s med­lemsländer ska kartlägga områden som har potential för tillräcklig förny­bar energiproduktion och energidistribution för att landet ska nå sin andel av EU:s gemensamma mål för förnybar energi till 2030. Enligt uppdraget till myn­digheten ska redovisningen av områden med potential för utbyggnad av för­nybar energi göras på en nivå som möjliggör ett framtida utpekande av så­da­na s.k. accelerationsområden för förnybar energi som föreskrivs i artikel 15 c i för­nybartdirektivet. Med accelerationsområden avses om­rå­den där för­ny­bar ener­gi får förenklade och snabbare tillståndsprocesser i enlighet med be­stäm­melserna i direktivets artikel 16 a. Enligt uppgift från Klimat- och nä­rings­livs­departementet pågår ett arbete inom Regeringskansliet med att ta fram en för­ordning för accelerationsområden.

Den del av uppdraget som gällde att Energimyndigheten skulle se över si­na riksintresseanspråk för energiproduktion och energidistribution enligt 3 kap. 8 § miljöbalken fick förlängd tid och redovisades den 20 mars 2026. Över­sy­nen syftade till att göra de utpekade områdena relevanta och an­vänd­bara för pla­ne­rande och tillståndsprövande myndigheter samt för energi­ak­törer.

Under hösten 2025 tog Energimyndigheten in synpunkter på underlagen för land- och havsbaserad vindkraft. Enligt Energimyndigheten var många av de synpunkter som kom in relevanta, och myndigheten kommer därför att justera både kriterierna och analysmetoden för vindkraft. Myndigheten planerar sedan att ge­nom­föra ett nytt samråd under hösten 2026.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet redovisar sitt ställningstagande under följande rubriker:

–      Tidsplan och samordning

–      Kortast möjliga tidsfrister

–      Ändringstillstånd

–      Det kommunala vetot och vindkraft

–      Övriga frågor om vindkraft.

Tidsplan och samordning

Under den förra valperioden inledde regeringen ett arbete med att reformera mil­jöprövningsprocessen i syfte att uppnå en modern och mer effektiv pröv­ning. Den omfattande Miljöprövningsutredningen presenterade sedan sitt be­tänkande Om prövning och omprövning – en del av den gröna omställ­ningen (SOU 2022:33) i juni 2022. Detta betänkande lade en värdefull grund för det ar­bete som sedan togs vidare av den nya regering som tillträdde efter valet hös­ten 2022. Miljötillståndsutredningen tillsattes i juni 2023 och har därefter presenterat ett antal betänkanden med förslag som på olika sätt syf­tar till att förenkla och förkorta till­stånds­pröv­ningen enligt miljö­bal­ken. Förslagen har re­mitterats och bereds inom Regeringskansliet. Utred­ning­en pågår alltjämt och väntas bli klar med sina återstående uppgifter senare i år. Utöver detta pågår det även andra processer som syftar till att förenkla för tillkomsten av förnybar energiproduktion. Det gäller t.ex. den pågående beredningen av ett förslag om en ny modell för att fördela tillstånd för havsbaserad vindkraft och om att ta fram bestämmelser om s.k. accelerationsområden.

Även på EU-nivå har det pågått ett arbete med att förändra olika pröv­nings­processer som är kopplade till utbyggnaden av förnybar energi med ett lik­nan­de syfte, dvs. att förenkla och förkorta dessa processer. Det handlar bl.a. om förändringar av det s.k. förnybartdirektivet som har tillkommit förhållan­de­vis snabbt, bl.a. som en följd av en allt angelägnare strävan efter att minska be­ro­endet av fossila bränslen i ljuset av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Därmed kan utskottet konstatera att det har bedrivits viktiga och om­fat­tande föränd­rings­processer parallellt på olika nivåer, vilket kan innebära vis­sa ut­ma­ningar när det bl.a. gäller samordningen. EU ställer krav på att vissa be­stäm­melser ska vara införda vid en viss tidpunkt samtidigt som Sverige hål­ler på att stöpa om sitt miljöprövnings­sys­tem. Att dessa förändringsprocesser inte är möjliga att samordna fullt ut anser utskottet vara ett oundvikligt faktum, även om det i möjligaste mån bör eftersträvas. Utskottet ser emellertid inte ett sek­ventiellt genomförande som ett gångbart al­ternativ, dvs. att Sverige skulle in­vänta processen på EU-nivå innan man går vidare med att reformera det na­tionella miljöprövningssystemet.

När det gäller de synpunkter som framförs i motionerna om en tidsplan för det fortsatta arbetet med att genomföra återstoden av bestämmelserna i det re­vi­derade förnybartdirektivet, hänvisar utskottet till den uppgift som har häm­tats in från Regeringskansliet och som gör gällande att de begränsade delar av di­rektivet som ännu inte har införts ska finnas på plats före utgången av 2026. Delar av detta kommer enligt uppgift sannolikt att införas på lägre nivå än i lag eller förordning. Utskottet finner det vara mindre meningsfullt att genom ett till­kän­nagivande uppmana regeringen att närmare redogöra för de berörda myn­dig­heternas tidsplanering för detta föreskriftsarbete.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Kortast möjliga tidsfrister

I en av motionerna efterfrågas ett tillkännagivande om att använda kortast möj­liga tidsfrister för tillståndsprövningarna i linje med vad som är möjligt enligt det reviderade för­ny­bart­direk­tivet.

Här förutsätter utskottet att regeringen har gjort en rimlig avvägning mellan behovet av att förkorta och effektivisera tillståndsprocesser och höga krav på rättssäkerhet och rimliga möjligheter för de berörda myndigheterna att göra en gedigen prövning till gagn för samhällets bästa. Något uttalande från riksdagen i linje med vad som föreslås i motionen anser utskottet därmed inte vara nöd­vän­digt.

Därmed avstyrker utskottet yrkandet.

Ändringstillstånd

I två av motionerna efterfrågas en modell med s.k. ändringstillstånd som över­ens­stämmer med den tidigare Miljöpröv­nings­utred­ningens förslag. Sedan en ny regering tillträdde hösten 2022 tillsattes en ny utredning (Miljötillstånds­utredningen) som bl.a. hade i uppgift att utreda om det finns behov av att in­föra lätt­nader som gör det enklare att ändra en verksamhet.

I sitt första delbetänkande delade Miljötillståndsutredningen Mil­jö­pröv­nings­utred­ning­ens förslag om att ändringstillstånd bör vara huvudregel vid an­sö­kan om ändring, och Miljötillståndsutredningen underströk också att det är angeläget att få till en förändring i den­na frå­ga.

Miljötillståndsutredningens betänkande var ute på en bred remiss­runda till den 15 juni 2025, och enligt uppgift från Klimat- och närings­livs­de­partementet i slutet av fe­bru­ari 2026 pågår alltjämt beredning av förslagen i denna del inom Reger­ings­kansliet.

Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att föregripa det på­gå­ende beredningsarbetet.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Det kommunala vetot och vindkraft

Utskottet kan konstatera att riksdagen så sent som i januari 2026 avslog mo­tionsyrkanden som gällde kravet på kommunal tillstyrkan innan tillstånd kan läm­nas för utbyggnad av vindkraft, dvs. det som brukar kallas den kom­mu­nala vetorätten mot vindkraft. Som redogjorts för i det föregående avstyrktes mo­tio­­nerna av miljö- och jord­bruks­ut­skottet bl.a. med hänvisning till att en utred­ning har läm­nat flera för­slag om hur kommuners förmåga att medverka till ut­byggd vind­kraft kan stär­kas och till att regeringen har utlovat ett vind­kraftspaket som ska förbättra för­ut­sätt­ningarna för att bygga ut land­base­rad och kustnära vindkraft. Utöver det­ta hän­visade miljö- och jord­bruks­ut­skottet till att det pågår beredning av förslag från en ut­redning om havs­ba­se­rad vind­kraft. I början av mars 2026 avstyrkte även nä­ringsutskot­tet förslag om vind­kraft med motsvarande motivering.

När det gäller kommuners besked om vindkraftsanläggningar vill utskottet också påminna om att Miljötillståndsutredningen har pekat på att det finns ett be­hov av tidiga be­sked från det allmänna om lämplig användning av mark- och vatten­om­råden inför plan­läggning och tillståndsprövning. Utredningen har även berört frågor om regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. mil­jö­balken och om kom­munens tillstyrkan innan tillstånd ges för en anlägg­ning för vindkraft. Utredningens förslag har remissbehandlats, och utskottet förut­sät­ter att förslagen bereds vidare inom ramen för det på­gående arbetet med att reformera miljötillståndsprocesserna.

Utskottet anser inte att några nya uppgifter har tillkommit som föranleder något nytt ställningstagande från riksdagen när det gäller motioner om det kom­mu­nala vetot mot vindkraft. Det finns således alltjämt skäl för riksdagen att inte föregripa den pågående beredningen och de förslag som kan tänkas kom­ma i det vind­krafts­paket som regeringen har aviserat.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Övriga frågor om vindkraft

I en av motionerna efterfrågas en ny modell för prövning av vindkrafts­an­lägg­ningar till havs. Liksom det anförs i motionen kan utskottet konstatera att en sådan modell har utretts på uppdrag av regeringen. Utredningen har remit­te­rats, och förslagen bereds inom Regeringskansliet. Till detta vill ut­skot­tet även foga att regeringen har utlovat en proposition med titeln Vindkraft i kommuner till se­nare i vår.

Utskottet anser inte att det finns skäl för riks­dagen att föregripa den på­gå­ende beredningen av utredningsförslaget eller de för­slag eller bedöm­ningar med koppling till havsbaserad vindkraft som reger­ingen kan komma att redo­visa i den nyssnämnda propositionen.

I samma motion efterfrågas även ett uttalande från riksdagen om att genera­tions­växling av vindkraftverk ska omfattas av begreppet uppgradering och där­med även av den förenklade prövningsprocess som gäller för uppgradering. Detta förslag ställer sig utskottet frågande inför eftersom det tydligt fram­går av propositionen att det som efterfrågas är den ordning som ska gälla. Därför anser utskottet att riksdagen kan lämna förslaget utan vidare åtgärd.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.  

Reservationer

XX

Ställningstagande

Vi instämmer i regeringens upp­fattning att ett effektivt och ändamålsenligt ge­nomförande av EU-rätten är avgörande för Sveriges konkurrenskraft, kli­mat­om­ställning och rättssäkerhet. Därför är vi skeptiska till hur regeringen har ta­git sig an arbetet med att inarbeta den här aktuella EU-rättsakten i det svens­ka miljöprövningssystemet. Bara det faktum att kommissionen har valt att stäm­ma Sverige för saktfärdigt och ofullständigt införande av förny­bart­direk­tivets bestämmelser väcker frågetecken. Oklarheterna om när och hur re­ger­ingen har för avsikt att svara upp mot kommissionens krav är fortfarande bety­dande. Detta skapar i sin tur osäkerhet för marknadens aktörer och riskerar att hämma den svenska konkurrenskraften.

Till detta kommer också att regeringen parallellt med att införa EU-rättsliga bestämmelser bedriver ett omfattande arbete med att reformera de svenska mil­jö­pröv­nings­processerna. Det handlar bl.a. om att realisera vittgående för­slag från Miljö­tillståndsutredningen och andra utredningar som i grunden på­ver­kar samma prövningsprocesser. Enligt vår uppfattning saknas såväl en hel­hetssyn på och en nödvändig samordning av dessa olika delar av föränd­rings­arbetet. Detta riske­rar i sin tur att leda till fragmenterade och kortsiktiga regel­ändringar som ska­par en än­nu större osäkerhet, administrativ belastning och i värsta fall ytter­li­gare för­seningar i prövningen av projekt som kan bidra till att upp­nå an­ge­lägna energi- och klimatpolitiska målsättningar. Enligt vår upp­fatt­ning är ett samlat och långsiktigt angreppssätt nödvändigt för att stärka bå­de rätts­sä­ker­heten och Sveriges förmåga att genomföra den så viktiga gröna om­ställ­ning­en.

Med hänvisning till detta anser vi att regeringen bör återkomma till riks­da­gen med en tyd­ligare redovisning av hur genomförandet av det re­vi­de­ra­de för­nybart­direk­ti­vet tidsmässigt ska slutföras. Regeringen bör också sä­ker­ställa att ge­nom­förandet av EU-regler och nationella reformer av tillståndspro­ces­serna sam­ord­nas bättre.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vi vill inledningsvis beklaga det anmärkningsvärda faktum att regeringen har dragit genomförandet av EU:s förnybartdirektiv i en sådan långbänk att kom­mis­sionen har valt att stämma Sverige för att genomförandet av direktivet i vissa delar är försenat med flera år. Att regeringen dessutom fortfarande inte är tydlig med när direktivets bestämmelser kommer att vara fullt genomförda gör saken än mer uppseendeväckande.

Vi anser att regeringen omgående bör säkerställa ett fullständigt ge­nom­fö­rande av det aktuella direktivet. Samtidigt kan vi konstatera att flera om­fat­tan­de förändringar av de regelverk som rör tillståndsprocesser utreds eller är un­der beredning. Enligt vår uppfattning finns det en betydande risk att bristen på samordning och helhetssyn le­der till kortsiktiga förändringar och otydliga re­gel­verk, vilket i sin tur riskerar att skapa stor osäkerhet och längre tillstånds­pröv­ningar. Detta skulle således paradoxalt nog kunna motverka strävan efter att för­kor­ta ledtider och åstadkomma mer effek­tiva pröv­nings­processer. Vi vill i detta sammanhang även understryka att de åtgärder som vid­tas för att åstad­kom­ma snab­bare tillståndsprocesser inte får med­föra att mil­jöskyddet för­säm­ras.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

Ställningstagande

Vi anser att Sverige även fortsättningsvis ska ha EU:s lägsta elpriser. Det krä­ver att alla konkurrenskraftiga fossilfria kraftslag släpps loss och att de till­stånds­processer som är förknippade med energiproduktion är snabba och än­da­målsenliga eftersom utdragna och oförutsebara tillståndsprocesser är ett av de största hindren för en effektiv utbyggnad av ett fossilfritt energisystem. Vi ser därför positivt på att EU agerar för att snabba på dessa tillstånds­pro­cesser, bl.a. genom att sätta upp tidsfrister för hur länge en miljöprövning får pågå.

Mot denna bakgrund beklagar vi att regeringen – trots ett allt högre tonläge från kommissionen – inte har lyckats införa de bestämmelser i EU:s reviderade förnybart­direktiv som gäller tillståndsprocesser, inklusive de delar som gäller maximala tidsfrister för olika prövningar.

De tidsfrister som föreslås i propositionen är väsentligt längre än de tids­fris­ter som föreslogs av Miljöprövningsutredningen, och vi an­ser därför att det behövs en grundlig analys av vilka tidsfrister för olika delar av prövningen som skulle resultera i en effektivare prövningsprocess utan att det leder till fler avvisningar och avslag.

Vi ser inget i direktivet som hindrar Sverige från att införa kortare och mer effektiva tidsfrister än de som föreslås i propositionen även för vindkraft och storskalig solkraft, oavsett om s.k. accelerationsområden pekas ut eller inte. Sam­mantaget finns det därför skäl för riksdagen att uppmana regeringen att an­vända de kortast möjliga tidsfristerna i det reviderade förnybartdi­rektivet.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Regeringen har vid upprepade tillfällen hävdat att den prioriterar att effek­ti­vi­sera och förkorta tillståndsprocesser. Steget mellan ord och handling har dock ofta varit svårbegripligt långt. Vi konstaterar exempelvis att regeringen fort­fa­rande inte har gått vidare med Miljöprövningsutredningens förslag om att in­föra ändringstillstånd som huvudregel, i syfte att göra det lättare för verk­sam­he­ter att ändra sina tillstånd. Vi menar att den gällande lagregleringen vid­makt­håller en situation där myndigheternas bedömningar förblir styrande för när det är olämpligt att tillståndet begränsas till att enbart avse ändring av verk­sam­heten. Denna lämplighetsbedömning är inte bara vansklig att göra, utan den sin­kar också prövningen och kan resultera i att myndigheter väljer att göra en mer omfattande prövning än vad som egentligen behövs i stället för att välja en sådan mer be­gränsad prövning som gäller för ändringstillstånd. Vi anser att Miljöprövnings­utredningens förslag om änd­ringstillstånd ska genomföras.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Kravet på kommunal tillstyrkan av vindkraftsanläggningar – vanligen refere­rat till som det kommunala vetot – har på senare år stoppat en betydande andel av de ansökningar om tillstånd som behövs för att bygga ut vindkraften i Sve­rige. Det­ta ser vi som mycket bekymmersamt i en tid när mer fossilfri kraftpro­duktion behövs för att det ska vara möjligt att nå angelägna klimatmål och långt innan eventuell ny kärnkraft kan tas i drift.

För att åter få fart på utbyggnaden anser vi därför att det är nödvändigt att re­formera det kommunala vetot, och då helst i kombination med att få en mo­dell för ersättning till kommuner och närboende på plats. Ett redan färdig­berett förslag om tidigt kommunalt ställningstagande till vindkraft finns i proposition 2021/22:210 som dessvärre avslogs av riksdagen i juni 2022 (bet. 2021/22:MJU28). Vi anser att dessa förslag bör genomföras och att riksdagen där­för bör uppmana regeringen att på nytt lägga förslag med denna inriktning på riksdagens bord.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Långa och svåröverskådliga tillståndsprocesser är ett av de största hindren för en effektiv utbyggnad av ett fossilfritt energisystem. En snabbare och mer för­ut­sägbar tillståndsprocess för förnybar energi är viktig för klimatet, den sven­ska kon­kurrenskraften och välfärden samt för säkerhet och beredskap.

Sverige har en lång kustlinje och goda förutsättningar för produktion av havs­baserad vindkraft. Denna resurs är emellertid sällsynt illa omhändertagen av regeringen. Därför vill vi se en ny modell för den tillståndsprocess som fö­re­går eta­ble­ringen av en havsvindpark i linje med vad som redan har utretts. Inriktningen bör vara en modell som mer liknar den som an­vänds i många andra länder, där lämpliga områden först pekas ut varefter tillstånd fördelas ge­nom ett auktions­förfarande.

Vidare vill vi underlätta för s.k. generationsväxling av vindkraftverk, dvs. när äldre verk byts ut mot nyare. Vi anser att en sådan generationsväxling bör om­fattas av begreppet uppgradering i den nya lag som föreslås och därmed även av förenklade till­ståndsförfaranden med kortare tidsfrister.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2025/26:118 Tillståndsprövning enligt förnybartdirektivet:

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om verksamheter och åt­gär­der för förnybar energi.

2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken.

3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.

4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar.

5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon.

6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857).

7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403).

8. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i plan- och bygg­lagen (2010:900).

9. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (2021:755) med bemyndiganden att meddela föreskrifter om tidsfrister och kontaktpunkt för vissa ärenden som gäller tillförsel av förnybar ener­gi.

Följdmotionerna

2025/26:3908 av Rickard Nordin m.fl. (C):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av ökad tydlighet i tidsplanen för genomförandet av EU-direktivet och till­kännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av bättre samordning mellan genomförandet av EU-lagstiftning och på­gå­ende nationella reformer av tillståndsprocesserna och tillkännager det­ta för regeringen.

2025/26:3912 av Fredrik Olovsson m.fl. (S):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om användning av kortast möjliga tidsfrister och tillkännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ändrings­tillstånd och tillkännager detta för regeringen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om uppgrade­ring av vindkraftverk och tillkännager detta för regeringen.

4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om reglerna för användning av kommunalt veto och tillkännager detta för regeringen.

5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nya regler för etablering av havsvindkraft och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:3913 av Linus Lakso m.fl. (MP):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen snarast bör säkerställa ett fullständigt genomförande av EU-di­rek­tivet och tillkännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genom­föra förslagen om tidigt kommunalt ställningstagande till vindkraft i proposition 2021/22:210 och tillkännager detta för regeringen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genom­föra Miljöprövningsutredningens förslag om ändringstillstånd och till­kännager detta för regeringen.

4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av bättre samordning i genomförandet av regelverk som påverkar till­stånds­processer samt behovet av att värna ett bibehållet starkt miljö­skydd och tillkännager detta för regeringen.

 

 

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag