HD01NU13: Energipolitik

Näringsutskottets betänkande 2025/26:NU13

 

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om energipo­litik. Yrkandena rör bl.a. energipolitikens inriktning, kärnkraft, vindkraft, bio­bränslen och biodrivmedel, energieffektivisering, energigaser samt värme och kraftvärme. Utskottet hänvisar bl.a. till den förda politiken och pågående ar­be­te.

I betänkandet finns 48 reservationer (S, V, C, MP).

Behandlade förslag

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Energipolitikens inriktning

Utskottets ställningstagande

Kärnkraft

Utskottets ställningstagande

Vindkraft

Utskottets ställningstagande

Vattenkraft

Utskottets ställningstagande

Solenergi

Utskottets ställningstagande

Biobränslen och biodrivmedel

Utskottets ställningstagande

Ladd- och tankinfrastruktur

Utskottets ställningstagande

Energieffektivisering

Utskottets ställningstagande

Energigaser och elektrobränslen

Utskottets ställningstagande

Fossila bränslen

Utskottets ställningstagande

Kraftvärme- och värmefrågor

Utskottets ställningstagande

Energitorv

Utskottets ställningstagande

Energisäkerhet och energiberedskap

Utskottets ställningstagande

Vissa internationella energifrågor

Utskottets ställningstagande

Övriga energipolitiska frågor

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Energipolitikens inriktning, punkt 1 (S)

2. Energipolitikens inriktning, punkt 1 (V)

3. Energipolitikens inriktning, punkt 1 (C)

4. Energipolitikens inriktning, punkt 1 (MP)

5. Allmänt om kärnkraft, punkt 2 (S)

6. Allmänt om kärnkraft, punkt 2 (V, C)

7. Allmänt om kärnkraft, punkt 2 – motiveringen (MP)

8. Fusionskraft, punkt 3 (S, V, C, MP)

9. Vindkraft, punkt 4 (S)

10. Vindkraft, punkt 4 (V, C)

11. Vindkraft, punkt 4 (MP)

12. Vattenkraft, punkt 5 (S, V)

13. Vattenkraft, punkt 5 (C)

14. Vattenkraft, punkt 5 – motiveringen (MP)

15. Solenergi, punkt 6 (S)

16. Solenergi, punkt 6 (V)

17. Solenergi, punkt 6 (C)

18. Solenergi, punkt 6 (MP)

19. Biobränslen och biodrivmedel, punkt 7 (S)

20. Biobränslen och biodrivmedel, punkt 7 (V)

21. Biobränslen och biodrivmedel, punkt 7 (C)

22. Biobränslen och biodrivmedel, punkt 7 (MP)

23. Ladd- och tankinfrastruktur, punkt 8 (V, MP)

24. Energieffektivisering, punkt 9 (S)

25. Energieffektivisering, punkt 9 (V)

26. Energieffektivisering, punkt 9 (C)

27. Energieffektivisering, punkt 9 (MP)

28. Biogas, punkt 10 (V, C)

29. Biogas, punkt 10 (MP)

30. Vätgasstrategi, punkt 11 (S, V, C, MP)

31. Övrigt om vätgas och elektrobränslen, punkt 12 (S)

32. Övrigt om vätgas och elektrobränslen, punkt 12 (V)

33. Övrigt om vätgas och elektrobränslen, punkt 12 (MP)

34. Fossila bränslen, punkt 13 (V, C)

35. Fossila bränslen, punkt 13 (MP)

36. Värme och kraftvärme, punkt 14 (S, V)

37. Värme och kraftvärme, punkt 14 (C)

38. Värme och kraftvärme, punkt 14 (MP)

39. Geotermisk energi, punkt 15 (S, V, C, MP)

40. Energitorv, punkt 16 (V, MP)

41. Energisäkerhet och energiberedskap, punkt 17 (S)

42. Energisäkerhet och energiberedskap, punkt 17 (V)

43. Energisäkerhet och energiberedskap, punkt 17 (C)

44. Energisäkerhet och energiberedskap, punkt 17 (MP)

45. Import av fossil energi, punkt 18 (V, C, MP)

46. Övriga internationella energifrågor, punkt 19 (MP)

47. Övriga energipolitiska frågor, punkt 20 (V, C)

48. Övriga energipolitiska frågor, punkt 20 (MP)

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2025/26

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlar utskottet 197 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2025/26 som rör olika energipolitiska frågor. I bilagan finns en förteckning över de behandlade förslagen.

Utskottets överväganden

Motionerna

I partimotion 2025/26:2797 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 4 framförs att den långsiktiga inriktningen för energisystemet bör innefatta siffersatta del­mål vart femte år, som dessutom följs upp. 12 terawattimmar (TWh) mer el per år och minst 70 TWh till 2030 är motionärernas ingång. För att industrin ska våga satsa på omställningen behöver företagen veta att det finns tillgång till fossilfri el redan 2030.

Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) konstaterar i partimotion 2025/26:3596 att det svenska näringslivet ska vara världsledande i klimatom­ställningen, vil­ket gynnar både klimatet och Sverige. I yrkande 16 föreslås därför ett till­kän­nagivande om att säkerställa att efterfrågan på el tillgodoses enligt den tids­linje efter vilken den gröna industrin byggs ut i Sverige, med målet att Sverige ska bli världs­ledande i klimatomställningen. Samma förslag finns också i kom­mit­té­motion 2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C), yrkan­de 102.

I kommittémotion 2025/26:3594 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) framhålls det att långsiktiga och stabila villkor är viktiga för att tillräckliga investeringar inom energisektorn ska komma på plats. För att skapa långsiktighet i elsyste­mets utveckling behövs det enligt motio­närerna en blocköverskridande bered­ning i form av en energikom­mission. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om be­hovet av lång­siktighet i energi­politiken. Vidare anser motionärerna att Sve­rige behöver ett robust elsystem som på sikt klarar av att producera och le­ve­rera upp till dub­belt så mycket el som i dag. Investeringar i nya industrier och omställning av be­fintliga behöver dessutom mer el i närtid. Därför vill mo­tio­närerna se mål för mer förnybar fossilfri el redan till 2030 och 2035. I yrkan­de 4 begär de ett tillkännagivande med den inriktningen. I yrkande 10 föreslår motionärerna vidare ett tillkännagivande om snabbare och effektivare till­stånds­processer. De pekar bl.a. på att den om­fattande elektrifiering som sam­hället står inför ställer stora krav på effek­tiva och snabba tillstånds­pro­ces­ser inte minst när det gäller de som är för­knip­pade med utbyggnad av elnät och kraft­produktion.

I kommittémotion 2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkan­de 86 efterfrågar motionärerna planeringsmål även för 2030 och 2035 för ny el­pro­duk­tion. De anser inte att det räcker med ett mål för energiproduktion till 2045, efter­som Sverige då redan ska ha ställt om. I yrkande 92 framförs utan när­ma­re motivering att regelverken för samhällskritisk infrastruktur bör upp­da­teras så att även förnybara kraftslags behov inkluderas. Vidare anför motio­nä­rerna att länsstyrelsernas uppdrag bör förtydligas för att inkludera må­let om att bidra till en ökad energiproduktion av samtliga fossilfria kraftslag. I yrkan­de 131 för­ordas därför att regeringen genom en ändring i läns­styrel­sernas in­struk­tion förtydligar att de ska verka för ny fossilfri kraftproduktion, obe­ro­en­de av kraft­slag, och i synnerhet fokusera på att öka elproduktionen i områden med under­skott. I yrkande 132 anförs också att det av instruktionen bör fram­gå att läns­sty­relserna ska verka för att de energipolitiska mål som fastställts av riks­dagen nås och för att möjliggöra etablering av fossilfri kraft­pro­duk­tion och elek­tri­fiering av samhället i samexistens med livsme­dels­produktion och skogs­bruk.

I kommittémotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att det bör införas ett mål om ett 100 procent fos­sil­fritt ener­gi­system till 2035. Motionärerna påpekar att det svenska elsys­te­met redan är så gott som fossilfritt, men sett till hela energisystemet är Sve­rige fast i ett tungt fossilberoende.

Katarina Luhr m.fl. (MP) efterfrågar i kommittémotion 2025/26:3282 yr­kan­de 7 ett tillkännagivande om att stärka incitamenten för att bygga ut för­nybar ener­gi. Motionärerna ser det som viktigt för att säkerställa industrins om­ställ­ning och utveckling.

I kommittémotion 2025/26:3405 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkan­de 36 efterfrågas ett tillkännagivande om att en stor utbyggnad av förnybar energi som vindkraft, solel och solvärme bör genomföras, särskilt i södra Sve­rige.

I kommittémotion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkan­de 38 förordas ett tillkännagivande om ett mål om att tillgängliggöra 100 TWh el redan till 2030 samt ytterligare 50 TWh till 2035. Enligt motionärerna kan detta åstadkommas genom en kombination av ny förnybar elproduktion och energi­effek­tiviser­ing­ar. Vid si­dan av dessa mål ser motionärerna även behov av ett mål för s.k. grön baskraft. I yrkande 39 föreslår de därför ett till­kän­na­givande om ett pla­ne­rings­mål för sådan baskraft.

Elpriserna har varit betydligt högre i södra Sverige än i övriga landet, vilket har skapat oro och kostnader för hushåll och företag. Detta slås fast av Joakim Sandell m.fl. (S) i motion 2025/26:767. I yrkande 1 efterfrågas ett tillkän­na­givande om att säkerställa en långsiktig, grön och trygg energipolitik för hela landet. I yrkande 4 efterfrågas ett tillkän­na­givande om att stimu­lera ut­bygg­naden av förnybar energiproduktion i södra Sverige. Patrik Lundqvist m.fl. (S) har ett liknande förslag om ett tillkänna­givande i motion 2025/26:1442 yrkan­de 4, men där betonas särskilt denna ut­bygg­nads betydelse för att möta in­du­strins behov.

I motion 2025/26:1437 av Markus Selin m.fl. (S) slås det inledningsvis fast att elektrifieringen är ett av de bästa verktygen för att klara klimat­utma­ningen, stärka industrin och skapa nya jobb. I yrkande 1 efterfrågar motio­nä­rerna ett tillkännagivande om att ge regeringen i uppdrag att tillsammans med riksdag­ens partier verka för att finna långsiktiga och breda politiska överens­kom­mel­ser om Sveriges energiproduktion som garanterar en robust, kostnads­effektiv och hållbar energiförsörjning tillsammans med de närmaste grann­länderna.

Ida Karkiainen m.fl. (S) pekar i motion 2025/26:1447 på behovet av ökad elproduktion och efterfrågar i yrkande 7 ett tillkännagivande till regeringen om att se över hur incitament till lokal produktion av förnybar el, som t.ex. vind­kraft, lämp­li­gast kan införas.

En avgörande del för en rättvis och långsiktigt hållbar tillväxt i hela landet är en säker tillgång till hållbar energi. Detta anför Hanna Westerén (S) i mo­tion 2025/26:1481 och efterfrågar ett tillkännagivande med en så­dan innebörd.

Martina Johansson och Mikael Larsson (båda C) anför i motion 2025/26:1179 yrkande 1 att regeringen bör utreda hur en övergripande be­döm­ning kan göras vid utbyggnad av förnybar energi och att kommunernas in­ställ­ning bör komma in tidigare i planeringsprocessen. I yrkan­de 2 anförs vidare att det bör tillsättas en utredning om hur ersättningen till markägare kan ses över vid större infrastrukturprojekt. En utredning bör även till­sät­tas när det gäl­ler frågan om hur den lokala, regionala och nationella nivån kan inkludera varandra i planeringen av infrastruktur. Ett tillkännagivande om det­ta efter­frå­gas i yrkande 3.

Jamal El-Haj (-) efterfrågar i motion 2025/26:625 ett tillkännagivande om att öka investeringarna i fossilfria energislag i södra Sverige.

I motion 2025/26:3789 av Daniel Riazat (-) yrkande 5 efterfrågas ett tillkän­na­givande om att intensifiera utbyggnaden av förnybar elproduktion samt att ställa krav på kommuner att installera solenergi på offentliga byggna­der.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringens proposition om energipolitikens långsiktiga inriktning

Våren 2024 antog riksdagen regeringens proposition Energipolitikens lång­sik­tiga inriktning (prop. 2023/24:105, bet. 2023/24:NU14, rskr. 2023/24:201). I pro­positionen (som i det följande benämns som den ener­gi­po­li­tiska inrikt­nings­propositionen) redovisade regeringen att det över­gri­pande må­let för ener­gi­politiken – som beslutades av riksdagen våren 2018 – är att skapa villkor för en effektiv och håll­bar ener­gian­vänd­ning och en kostnadseffektiv svensk ener­giförsörjning med låg negativ på­verkan på hälsa, miljö och klimat samt att underlätta omställ­ningen till ett eko­lo­giskt hållbart samhälle (prop. 2017/18:228, bet. 2017/18:NU22, rskr. 2017/18:411). Målet bygger på samma tre grundpelare som energi­sam­arbetet i EU och syftar till att förena

–      försörjningstrygghet

–      konkurrenskraft

–      ekologisk hållbarhet.

Vidare uppgavs att målet för energieffektivisering är att 2030 ha 50 procent effektivare energianvändning än 2005, uttryckt i termer av tillförd energi i re­lation till BNP. Målet för elproduktionens sammansättning var fram till vå­ren 2023 att elproduktionen 2040 skulle vara 100 procent förnybar. Efter be­slut av riksdagen efter förslag från regeringen i vårpropositionen våren 2023 ändra­des målformu­ler­ingen till att avse fossilfri el i stället för förnybar (prop. 2022/23:99, bet. 2022/23:FiU21, rskr. 2022/23:254). Regeringen återgav ock­så det då gällande övergripande målet för forskning och innovation på ener­giområdet som var att bidra till att uppfylla uppställda energi- och klimat­mål, den långsiktiga energi- och klimatpolitiken och energirelaterade miljö­politiska mål (prop. 2016/17:66, bet. 2016/17:NU9, rskr. 2016/17:164).

Utöver de nyss nämnda övergripande målen påverkas Sveriges energi­po­li­tik enligt regeringen i hög utsträckning av andra EU-mål och regelverk inom ener­giområdet, bl.a. inom ramen för den s.k. energiunionen (se vidare nedan).

I den energipolitiska inriktningspropositionen konstaterade regeringen att Sveriges konkurrenskraft och välfärd bygger på tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. För att nå klimatmålen och möjliggöra den gröna omställningen behöver ytterligare steg tas i elektrifieringen av industrin och transportsektorn. Med den elektrifiering som samhället står inför väntas elbe­hovet i Sverige öka kraftigt. För att kunna möta samhällets ökade behov av el och samtidigt säkerställa god försörjningstrygghet krävs en omfattande ut­bygg­nad av elproduktionskapacitet, elnät och lagringsmöjligheter samt för­bättrade möjligheter till flexibilitet. Regeringen slog fast att energisystemet be­höver utvecklas samtidigt som det pågår annan viktig samhällsutveckling, exempelvis inom totalförsvaret. Utvecklingen behöver också vara kostnads­effek­tiv för samhället, med hänsyn till bl.a. hushållens ekonomi. I pro­po­sitio­nen tydliggjorde regeringen den långsiktiga inriktningen för energi­politiken och föreslog

–      ett planeringsmål om att planeringen av det svenska elsystemet ska ge för­utsättningar att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering och för att möjliggöra den gröna omställningen

–      ett leveranssäkerhetsmål om att det svenska elsystemet ska ha för­må­gan att leverera el där efterfrågan finns, i rätt tid och i tillräcklig mängd, i den utsträckning det är samhällsekonomiskt effektivt.

Regeringen bedömde vidare att det finns behov av att se över det nu­varande energieffektiviseringsmålet.

Planeringsmålet

I den energipolitiska inriktningspropositionen redovisade regeringen bedöm­ningen att Sverige bör planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh 2045. Det anfördes att behovet av el i olika geografiska områden bör tyd­liggöras för 2030, 2035, 2040 och 2045 och följas upp vid regelbundna kon­­trollstationer, med start 2030. Därför föreslog regeringen ett planeringsmål för energisystemet med innebörden att planeringen av det svenska elsystemet ska ge förutsättningar för att leverera den el som behövs för en ökad elek­tri­fiering och för att möjliggöra den gröna omställningen. Regeringen konsta­te­rade att det behövs en kraftig utbyggnad av elsystemet för att nå kli­mat­målen och möjliggöra den gröna omställningen och att detta kräver beslut och åtgär­der av en rad aktörer i samhället, såsom statliga myndigheter, kommuner, kraft­bolag, nätföretag, kunder, utvecklare och finansiärer. I propositionen fram­hölls även att ett planeringsmål med lång- och kortsiktig kvantifiering tyd­lig­gör energipolitikens ambition när det gäller elsystemets utveckling och under­lättar omställningen genom att minska osäkerheten i samband med in­ve­ste­ringsbeslut.

Leveranssäkerhetsmålet

Regeringen föreslog vidare i den refererade propositionen ett leve­rans­säker­hetsmål som innebär att det svenska elsystemet ska ha förmågan att leverera el där efterfrågan finns, i rätt tid och i tillräcklig mängd, i den utsträckning det är samhällsekonomiskt effektivt. Omotiverade hinder i elsystemet ska undan­rö­jas för att skapa förutsättningar för en effektiv marknad som främjar konkur­rens­kraftiga priser. Vidare bedömde regeringen att Svenska kraftnät bör få ett övergripande ansvar för att göra en regelbunden uppfölj­ning av leve­rans­säker­hetsmålet och för att vidta eller föreslå nöd­vändiga åtgärder för att målet ska upp­nås. En fördjupad uppföljning bör göras vid regelbundna kontroll­stationer med start 2030.

EU:s energipolitik

Övergripande om EU:s energipolitik

Sveriges energipolitik påverkas i hög utsträckning av EU:s mål och regelverk inom den s.k. energiunionen. EU:s energipolitik hänger också nära samman med EU:s klimatpolitik, men även med bl.a. miljö-, närings-, regional-, trans­port- samt utrikes- och säkerhetspolitiken. Till exempel berörs energi­om­rådet av sektorsövergripande EU-regler för kritisk infrastruktur, cybersä­ker­het och annat som kopplar till försörjningstrygghet och säkerhet.

Som en del i kommissionens förslag från 2019 om den s.k. gröna given höj­des ambitionen för EU:s klimatmål. EU antog bindande mål om klimatneu­tralitet i unionen senast 2050 och ett mål om att nettoutsläppen av växthus­gaser 2030 ska ha minskat med minst 55 procent jämfört med 1990 (Europa­parla­mentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet).

För att nå 2030-målet presenterade kommissionen ett stort antal lagförslag i det s.k. 55-procentspaketet, bl.a. förslag om reviderade direktiv om förnybar energi, energieffektivitet och byggnaders energiprestanda samt förslag till re­vi­dering av direktivet och förordningar om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten.

Energimarknaderna påverkades i hög grad av Rysslands fullskaliga inva­sion av Ukraina i februari 2022. För att snabbare bryta EU:s beroende av rysk fossil energi och säkra försörjningstryggheten presenterade kommissionen i maj 2022 REPowerEU-planen med ytterligare lagförslag för att öka ambitio­nen i direktiven om förnybar energi, energieffektivitet och byggnaders ener­gi­prestanda. Ett flertal krisförordningar för att säkra försörjnings­trygg­heten, skyd­da EU mot höga energipriser och snabba på energiomställningen har där­efter förhandlats och antagits. I mars 2023 presenterade kommissionen även ett förslag om en reform av unionens elmarknad som antogs 2024.

Den 13 juni 2024 trädde EU-förordningen om nettonollindustrin i kraft.[1] För­slaget var en del av den gröna givens industriplan för nettonollåldern som kommissionen presen­terade den 1 februari 2023. Förordningen syftar till att främja trygg och hållbar tillgång till nyckeltekniker för den gröna omställ­ning­en, s.k. nettonolltekniker såsom batteritekniker, vätgastekniker och kärn­tek­niker, genom att öka unio­nens tillverkningskapacitet i fråga om dessa tekni­ker och samtidigt bidra till unionens klimatmål.

Ett nytt europeiskt klimatmål för 2040

Den 6 februari 2024 publicerade kommissionen ett meddelande om ett euro­peiskt klimatmål för 2040. Kommissionen har utifrån en konsekvens­analys re­kom­menderat ett mål om 90 procents nettominskning av utsläppen till 2040 jäm­fört med 1990. I meddelandet framhöll kommissionen att alla energi­käl­lor med noll och låga koldioxidutsläpp kommer att behövas för att ställa om ener­gi­systemet till 2040, inklusive förnybar energi, kärn­kraft, ener­gi­effek­tivitet, avskiljning och lagring av koldioxid samt avskilj­ning och an­vänd­ning av kol­di­oxid.

I juli 2025 presenterade kommissionen sedan ett förslag till en reviderad euro­peisk klimatlag med ett nytt klimatmål till 2040 om en 90-procentig minsk­ning av nettoutsläppen till 2040 jämfört med 1990. I december 2025 nåd­de EU en politisk överenskommelse mellan rådet och Europaparlamentet om ett nytt bindande mellanliggande klimatmål enligt förslaget ovan. Den över­enskomna texten ska godkännas formellt av Europaparlamentet och rådet i enlighet med respektive beslutsförfarande. Därefter antas den reviderade kli­matlagen slut­ligt och träder i kraft efter offentliggörandet i EU:s officiella tid­ning.

Kommissionens meddelande Given för en ren industri – en gemensam färdplan för konkurrenskraft och fossilfrihet

I februari 2025 presenterade kommissionen sitt meddelande Given för en ren in­du­stri – en gemensam färdplan för konkurrenskraft och fossilfrihet (COM(2025) 85).

Meddelandet innehöll en övergripande färdplan för att både stärka den eu­ro­peiska industrins konkurrenskraft och påskynda dess gröna omställ­ning. Kom­mis­sio­nen sa sig ha för avsikt att upp­nå målsättningarna i meddelandet bl.a. genom att säker­ställa tillgång till energi till överkomliga priser med fokus på att sän­ka energi­kostnader, främja ren energi och förbättra elnätens effek­tivitet för att stödja europeiska indu­striföretag, särskilt de energiinten­siva.­

Enligt kommissionen ska meddelandet ses som en färdplan för de centrala po­litiska strategier som kommissionen anser är nödvändiga för att uppnå en kon­kur­renskraftig och ren industri i EU. Det uppges även att ett flertal kon­kreta lagstiftnings­förslag och strategier kommer att presenteras inom ramen för meddelandet under de närmaste åren.

I juni 2025 antog kommissionen ett meddelande om en ram för statliga åtgärder till stöd för given för en ren industri (C/2025/3602). Meddelandet anger de villkor under vilka medlemsstaterna kan utforma och genomföra stat­liga stödåtgärder för att stimulera investeringar i bl.a. förnybar energi, utfas­ning av fossila bränslen inom industrin och utbyggnad av tillverknings­kapa­citet för nettonollteknik.

Ett annat initiativ på området är kommissionens förslag om riktlinjer för trans­europeisk energiinfrastruktur (TEN-E) med särskilt fokus på elnäten (COM(2025) 1006). Förslaget lades fram i december 2025 och syftar till att stär­ka planering, utbyggnad och samordning av elnätsinfrastruktur inom unio­nen med inrikt­ning på att möjliggöra elektrifiering, integrering av stora mäng­der förny­bar el samt ökad gränsöverskridande handel med elektricitet.

Kommissionens meddelande om en handlingsplan för överkomliga energipriser

I februari 2025 presenterade kommissionen ett meddelande om en handlings­plan för överkomliga energipriser (COM(2025) 79). Meddelandet syftar till att säkerställa en effektiv och ren energi för alla européer till ett överkomligt pris. I meddelandet framhåller kommissionen att de höga energipriserna är ett hot mot EU:s konkurrenskraft, och i handlingsplanen presenteras åtgärder inom fyra s.k. pelare:

–      sänkta energikostnader

–      fullbordande av energiunionen

–      attrahera investeringar

–      beredskap för energikriser.

Kommissionen identifierar flera orsaker till de höga energikostnaderna, såsom beroendet av importerade fossila bränslen och ineffektivitet i elnäten. För att åtgärda detta föreslås åtgärder som att sänka nätkostnaderna, förbättra lång­sik­tig elförsörjning, effektivisera gasmarknaden och öka energieffek­tiviteten. Vi­da­re föreslås en överenskommelse mellan kommissionen, rådet och Europa­parlamentet om inve­steringar och åtgärder för att säkerställa prissta­bi­litet och beredskap inför energikriser.

I december 2025 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om att påskynda tillståndsförfaranden för energiinfrastruktur, förnybar energi, ener­gi­lagring och laddinfrastruktur (COM(2025) 1007). Förslaget syftar till att mins­ka ledtiderna för tillståndsgivning, som enligt kommissionen utgör ett struk­turellt hinder för utbyggnad av elnät, integrering av förnybar energi och där­med även överkomliga energipriser. Kommissionen föreslår riktade änd­ring­ar i förnybartdirektivet, elmarknadsdirektivet och gasmarknads­direk­ti­vet i syfte att införa kortare och tydligare tidsfrister, stärka de administrativa re­sur­serna hos tillståndsmyndigheter, öka digitaliseringen av tillståndsprocesser samt införa principer om tyst godkännande i vissa delar av förfarandet.

Kommissionens arbetsprogram för 2026

I oktober 2025 presenterade kommissionen sitt arbetsprogram för 2026. Un­der första kvartalet 2026 kommer ett förslag om en elektrifieringsplan att pre­sen­teras som väntas innehålla förslag för elektrifiering inom transport, in­dus­tri och byggnader. Planen kommer även att inkludera en strategi för värme och kyla, med syftet att fasa ut koldioxid från uppvärmnings- och ned­kyl­nings­pro­ces­ser. Ett initiativ för att stärka EU:s energisäkerhet är också pla­nerat till för­sta kvartalet.

Under andra kvartalet ska ett s.k. omnibuspaket för energi presenteras till­sam­mans med flera centrala delar av EU:s energilagstiftning som ska uppda­te­ras. Detta paket förväntas vara inriktat på att möta behovet av förenk­lingar av rap­portering, t.ex. uppdaterade regler för förnybar energi och energi­effek­tivitet.

Kommissionens avsikt är sedan att under det tredje kvartalet presentera ett energiunionspaket för det kommande decenniet. Under slutet av året ska ener­gi­unionen dessutom ses över i sin helhet och det ska presenteras en klimatplan för ut­fasning av subven­tio­ner till fossila bränslen.

Energipolitikens inriktning i budgetpropositionen för 2026

Under rubriken Politikens inriktning i budgetpropositionen för 2026 konsta­te­rar regeringen att energipolitiken har en tydlig långsiktig inriktning: att steg för steg bygga ett robust, kostnadseffektivt och fossilfritt energisystem som möjliggör klimatomställningen, stärker konkurrenskraften och möter fram­ti­dens behov – i vardag, i kris och ytterst i krig (prop. 2025/26:1 utg.omr. 21 Ener­gi).

För att säkerställa en trygg och samhällsekonomiskt effektiv ener­gi­för­sörj­ning och energianvändning anser regeringen att det krävs samlade insatser och goda förut­sätt­ningar för investeringar i fossilfri elproduktion, förstärk­ningar av energi­in­fra­struk­tu­ren, effektivare energianvändning och ett bättre nytt­jande av hela ener­gisy­stemet.

För att uppnå en bättre balans mellan elpro­duktion och elan­vändning i alla delar av Sverige samt en hög och stabil över­förings­för­måga be­höver ut­veck­lingen av elanvändning, elproduktion, flexi­bilitet och elnät gå i takt tids­mäs­sigt och geografiskt. Vidare anser reger­ingen att utbygg­naden av el­sys­te­met och utvecklingen av elmarknaden behö­ver ta sin utgångspunkt i ett sys­tem­per­spektiv och genomföras på ett sam­man­hållet och teknik­neutralt sätt för att upp­nå en samhällsekonomiskt effektiv och trygg elför­sörjning som säk­rar el­sy­stemets leveranssäkerhet. Sve­riges energisystem be­höver enligt reger­ingen ock­så fortsätta att utvecklas för att stärka för­sörjnings­tryggheten såväl i kris­si­tuationer som i händelse av höjd bered­skap och ytterst i krig.

Regeringen anger också att den vidtar åtgärder för att hålla nere energi­kost­naderna, vilket bidrar till att stärka hushållens ekonomi och före­tagens kon­kur­renskraft. Bland annat sänks energiskatten på el, och regeringen pe­kar på vikten av att kundernas nätavgifter är skäliga samtidigt som nät­företagen har för­utsättningar att göra omfattande investeringar i näten. Vidare fö­re­slår reger­ingen att det avsätts medel för att kunna införa ett hög­kost­nads­skydd för hus­hål­len i händelse av en längre period med höga el- och gaspriser.

Regeringen anger också att den ökar takten i energieffektiviseringsarbetet genom att föreslå en förlängd och utvecklad satsning på det nuvarande stödet till energieffektivisering i småhus som även innefattar informations- och kom­pe­tenshöjande insatser.

Regeringen anser att det behöver byggas nya kärnkraftsreaktorer i Sverige för att det ska vara möjligt att nå de klimat- och energi­politiska målen, till­godose framtidens elbehov inklusive anslutningar för industrin, öka leve­rans­säkerheten i elsystemet och överföringsförmågan i trans­missionsnätet, minska prisskillnaderna mellan de svenska elområdena och bidra till konkur­rens­kraftiga elpriser för elkunderna. Därför har regeringen inlett ett kärnkrafts­pro­gram som innehåller ett flertal initiativ och åtgärder för att möjliggöra ny kärn­kraft i Sverige.

Regeringen anser också att elmarknaden behöver utvecklas för att stärka aktörernas in­citament att leverera de nyttor som krävs för ett leverans­säkert och effektivt elsystem. Regeringen anger att det på­går beredning inom Re­ge­r­ingskansliet av förslagen i Elmarknads­utred­ningens be­tän­kande Spänning i tillvaron – hur säkrar vi vår framtida elförsörj­ning? (SOU 2025:47).

Energi­myn­dig­he­ten har fått i uppdrag att tillsammans med Svenska kraftnät beskriva vatten­kraftens nyttor och ta fram ett strategiskt stödmaterial, och re­geringen föreslår att inve­sterings­stödet för att stärka leveranssäkerheten i el­sys­temet, det s.k. Kraftlyftet, utökas.

Regeringen konstaterar att fjärr- och kraftvärmen bidrar till en trygg energi­försörjning och den lokala och regionala elförsörjningen, dels genom att min­ska behovet av el för uppvärmning, dels genom att tillföra lokal och pla­ner­bar produktion av el. För att ytterligare stärka konkurrenskraften för fjärr- och kraftvärmen på kort och lång sikt har regeringen gett Energimyn­digheten i upp­drag att genomföra och föreslå åtgärder för att värna och stärka fjärr- och kraftvärmen.

Regeringen föreslår att Energimyndigheten tillförs ytterligare me­del för ar­betet med cybersäkerhet och att Elsäkerhetsverket tillförs anslagsmedel i syfte att stärka det skadeförebyggande arbetet med elsäkerhet.

Myndighetsgemensam uppföljning av samhällets elektrifiering

I maj 2022 gav regeringen Energimyndigheten, Energimarknadsinspektionen, Svenska kraftnät och Trafikverket i uppdrag att göra en myndighetsgemensam uppföljning under 2022–2024 av samhällets elektrifiering och utvecklingen av elsystemet inklusive elproduktionen.

Uppdraget avrapporterades årligen under perioden 2022–2024. I en upp­följ­ningsrapport som lämnades i mitten av december 2023 (Myn­dig­hets­ge­men­sam uppföljning av samhällets elektrifiering – Rappor­te­ring 2023) fram­förde myndigheterna att all fossilfri elpro­duktion kan och behöver bidra och att det finns en utbygg­nads­poten­tial i Sve­rige för såväl land- som havs­baserad vind­kraft, solel och kärn­kraft.

Uppdraget slutredovisades sedan i december 2024 (ER 2025:03 Myndig­hets­ge­men­sam uppföljning av samhällets elektrifiering – Huvudrapport 2024). En slutsats som dras i rapporten är att tilltron till efterfrågan och ut­bu­det av el i framtiden kommer att vara avgörande för hur både produktionen och använd­ningen faktiskt utvecklas. Vidare framhålls vik­ten av långsiktiga och stabila mål samt en konsekvent och förutsägbar styr­ning. Ytter­ligare något som lyfts fram i rapporten är betydelsen av väl­fun­ge­rande och förutsägbara till­stånds­pro­cesser. Ge­nom lokal och regional sam­pla­ne­ring av olika sam­hälls­in­tres­sen kan ut­bygg­naden av ny elproduktion, över­för­ings­kapa­citet och lag­ring effek­ti­vi­seras och tillståndsprocesserna bli mer för­utsägbara. Samti­digt ger det möj­lighet att ska­pa högre acceptans för om­ställ­ningen samt att hitta kompro­mis­ser och sam­existens mellan olika intres­sen.

Tillståndsprocesser

En mer effektiv miljöprövning

Miljöprövning är ofta en betydande del av de tillståndsprocesser som föregår anläggning av kraftinfrastruktur.

Hösten 2024 behandlade riksdagen regeringens proposition Steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning (prop. 2023/24:152, bet. 2024/25:MJU4, rskr. 2024/25:21). Syftet med förslagen i propositionen var att skapa en mo­dernare och mer effektiv miljöprövning och att förenkla regelverket för miljö­prövning genom större enhetlighet och tydligare kravnivåer.

Miljö- och jordbruksutskottet ställde sig bakom regeringens samtliga för­slag till lagändringar. Utskottet konstaterade bl.a. att det pågår ett antal arbeten i syfte att ytterligare förbättra miljöprövningen. Miljötillstånds­utred­ningen (se vidare nedan) har t.ex. i uppdrag att lämna förslag på hur till­ståndsprövningen enligt miljöbalken kan förenklas och förkortas genom att göra prövningen mer flexibel, effektiv och förutsebar. Utskottet sa sig se positivt på dessa pågåen­de insatser och delade näringsutskottets bedömning i dess yttrande (yttr. 2024/25:NU1y) att det vid den aktuella tidpunkten saknades skäl för riksdagen att rikta tillkännagivanden till regeringen om att återkomma med fler förslag som syftar till att ytterligare förkorta ledtiderna i tillståndsprocesserna.

Riksdagen följde utskottets förslag och de nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 2025.

Miljötillståndsutredningen

I det s.k. Tidöavtalet, som offentliggjordes i mitten av oktober 2022, anförs att det ska tillsättas en utredning för att förenkla och förkorta miljötillstånds­pröv­ningen enligt miljöbalken. Den 8 juni 2023 beslutade regeringen sedermera om direktiv till en särskild utredare (dir. 2023:78) och i slutet av samma månad utsågs huvudsekreteraren och tidigare bygglovschefen Camilla Adolfsson till särskild utredare.

Utredningen antog namnet Utredningen om förenklade och förkortade till ståndsprocesser enligt miljöbalken (Miljötillståndsutredningen) och över­läm­nade ett betänkande till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) den 21 janu­ari 2025 (SOU 2024:98 En ny samordnad miljöbedömnings- och till­ståndspröv­ningsprocess). I betänkandet föreslås bl.a. att det ska inrättas en ny pröv­nings­myn­dighet för miljöprövningsprocessen som ska ansvara för hela miljö­bedömnings- och tillståndsprövningsprocessen. Vidare föreslås en ny sam­­lad regler­ing av miljöprövning – för att underlätta tillämpningen av regel­ver­ket. Därtill föreslår utredningen att det införs en ny samordnad miljö­be­döm­nings- och tillståndsprövningsprocess, som motsvarar EU-rättens krav.

I början av februari 2025 skickade regeringen ut utredningens betänkande på en bred remissrunda med sista svarsdag den 15 juni 2025.

I anslutning till överlämnandet av betänkandet beslutade regeringen om tilläggs­direktiv (dir. 2025:2) för utredningen bl.a. med innebörden att den ska

–      bedöma möjligheterna att i ett tidigt skede lämna besked om det all­män­nas grundläggande syn på lämpligheten av en viss verksamhet på en viss plats

–      utreda hur handläggningstiden i plan- och byggprocessen kan förkortas genom bl.a. tydligare regler om vilket underlag som ska tas fram i plan­ärenden och förändrad instansordning vid överklagande

–      analysera om den totala handläggningstiden för tillståndsprövningen en­ligt miljöbalken kan förkortas.

I juli 2025 presenterade utredningen delbetänkandet Tidigt besked om lämp­lig använd­ning av mark och vatten (SOU 2025:88). Delbe­tänkandet var ute på remiss till den 10 november 2025.

Den 13 januari 2026 överlämnade utredningen ytterligare ett betänkande till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L). I detta tredje betän­kan­de med titeln En kortare instanskedja för mark- och miljöärenden (SOU 2025:122) finns förslag som syftar till att korta den totala handläggningstiden för mål och ärenden enligt miljöbalken och plan- och bygg­lagen. Det handlar bl.a. om att instansordningen ändras och att det införs en avgift för att över­klaga beslut.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2028. Återstående delar av utredningens uppdrag ska slutredovisas senast den 31 mars 2026.

I budget­pro­positionen för 2026 meddelade regeringen att den av­ser att in­rätta en ny miljöprövningsmyndighet under 2027. Den nya myn­digheten kom­mer inledningsvis att ta över de tillståndsprövningar som i dag hanteras av läns­styrelsernas miljöprövningsdelegationer. Längre fram kom­mer även till­stånds­prövningar som mark- och miljödomstolarna i dag prövar som första in­stans att flyttas till den nya myndigheten. Syftet är att göra miljö­prövningen mer samordnad och enhetlig.

I oktober 2025 presenterades en departementspromemoria i vilken de för­fattningsbestämmelser som krävs för att en ny myndighet för miljöpröv­ning ska ta över de ärenden som i dag handläggs av länsstyrelsernas miljöpröv­nings­delegationer. Promemorian var ute på re­miss till den 8 december 2025. För­fattningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2027.

I den propositionsförteckning som regeringen presenterade den 13 januari 2026 anges att en proposition med titeln Ny prövningsmyndighet på miljöom­rådet kommer att lämnas till riksdagen den 17 mars 2026.

Regeringsprövningsutredningen

I början av februari 2024 överlämnade den s.k. Regeringsprövningsutred­ning­en sitt betänkande Rätt frågor på regeringens bord (SOU 2024:11) till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L). Regeringsprövnings­utred­ning­en har över­vägt om regeringens roll ska minska i vissa miljöpröv­nings­ärenden, sam­tidigt som den ska öka i andra avseenden. Utredningen har bl.a. sett över pröv­nings­processen för verksamheter inom Sveriges ekonomiska zon, såsom havs­ba­serad vindkraft. Utredningen har också undersökt under vil­ka om­stän­dig­heter regeringen bör tillstånds- och tillåtlighetspröva vissa verk­sam­heter enligt miljöbalken.

Delar av utredningens förslag var ute på remiss under våren 2024, dock inte de­len om havsbaserad vindkraft, vilken i stället över­lämnades för fortsatta över­väganden till den i betänkandet tidigare omnämnda Utredningen om havs­ba­serad vindkraft, som presenterade sitt betänkande i december 2024 (SOU 2024:89). Mer om denna utredning finns i avsnittet om vindkraft.

Tillståndsprövning enligt förnybartdirektivet

I början av februari 2026 överlämnade regeringen en proposition med titeln Till­ståndsprövning enligt förnybartdirektivet (prop. 2025/26:118) till riks­da­gen. Ändringarna görs i miljöbalken, plan- och bygglagen och ett antal sek­tors­lagar, däribland ellagen.

De föreslagna ändringarna i miljöbalken innebär bl.a. att den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd för förnybar energi bör ge läns­sty­relsen en möjlighet att bedöma samrådsunderlaget innan samråd med övri­ga aktörer inleds. Vidare införs bestämmelser som syftar till att ge läns­sty­relsens bedömning av vilken omfattning en miljökonsekvens­beskriv­ning be­höver ha för att kunna ligga till grund för miljöbedömningen en ökad betydelse i en se­nare tillståndsprocess. Det föreslås också en bestämmelse som syftar till att förenkla bedömningen av om en verksamhet eller en åtgärd som påverkar ett Natura 2000-område kan tillåtas.

Ändringarna i sektorslagarna innebär bl.a. att det inte ska behöva göras en ny specifik miljöbedömning vid en tillståndsprövning i enlighet med någon av dessa lagar, om ärendet avser en verksamhet eller åtgärd för förnybar energi och det har gjorts en specifik miljöbedömning i ett mål eller ärende om till­stånd enligt miljöbalken som omfattar verksamheten eller åtgärden.

Slutligen föreslås att det införs bestämmelser med tidsfrister för handlägg­ningen av vissa ärenden enligt plan- och bygglagen som rör förnybar energi.

I propositionen konstaterar regeringen att Sverige om ingen åtgärd vidtas kom­mer att brista i sitt genomförande av förnybartdirektivet. Regeringen kon­staterar vidare att kommissionen har väckt talan mot Sverige i EU-domstolen om sent genomförande av direktivet.

Riksdagen kommer att behandla förslagen i propositionen senare under vå­ren 2026.   

Utredning om ersättning vid rådighetsinskränkningar

I en av motionerna berörs frågor om ersättning till markägare i samband med markintrång. Därför finns det skäl att nämna att regeringen i juli 2025 tillsatte en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda grundlagsskyddet för rät­ten till ersättning vid inskränkningar i användningen av mark eller byggnader, s.k. rådighetsinskränkningar. Den nya grundlagskommittén, som består av re­presentanter från samtliga riksdagspartier, ska redovisa sitt upp­drag senast den 17 augusti 2026.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med behandlingen av regeringens energipolitiska inriktningspro­po­sition våren 2024 avstyrkte utskottet motionsyrkanden om bl.a. planeringsmål (prop. 2023/24:105, bet. 2023/24:NU14, rskr. 2023/24:201). Även våren 2025 avstyrkte utskottet yrkanden som på olika sätt gällde energipoli­tikens inrikt­ning (bet. 2024/25:NU19). Dessa yrkanden liknade eller var iden­tiska med fle­ra av de yrkanden som är aktuella i detta avsnitt. I sam­band med be­hand­lingen våren 2025 redovisades avvikande uppfattningar i re­ser­vationer från Social­demo­kra­terna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Mil­jö­par­tiet.

Utskottets ställningstagande

Sveriges konkurrenskraft och välfärd bygger på tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser. Enligt utskottets uppfattning är det därför viktigt att energipolitiken har en tydlig långsiktig inriktning: att steg för steg bygga ett robust, kostnadseffektivt och fossilfritt energisystem som möjliggör klimat­omställningen, stärker konkurrenskraften och möter fram­ti­dens behov. Utskot­tet vill hävda att Sverige är och även fortsättningsvis kommer att vara ett av de länder som ligger allra längst fram i klimatomställningsarbetet. Enligt ut­skot­tets uppfattning saknas det därför behov av ett särskilt mål med den inne­bör­den i linje med vad som efterfrågas i en av motionerna.

Liksom utskottet gjorde i anslutning till sin beredning av budgetpro­posi­tionen för 2026 välkomnar det regeringens tydliga ställningstagande att den lång­siktiga inriktningen för energipolitiken ligger fast och att den målmedvetet omsätts i praktisk handling.

För att nå klimatmålen och möjliggöra den gröna omställningen behöver dock ytterligare steg tas i elektrifieringen av industrin och transportsektorn. Sve­ri­ges energisystem be­höver dessutom på ett mer akut sätt än tidigare utvecklas för att stärka för­sörjnings­tryggheten såväl i krissituationer som i hän­delse av höjd bered­skap och ytterst i krig. I ljuset av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har värdet av att åstadkomma ett robust och leve­rans­sä­kert elsystem blivit än mer påtagligt.

Med den elektrifiering som samhället står inför väntas elbe­hovet i Sverige öka kraf­tigt och det behövs bl.a. en omfattande ut­bygg­nad av elpro­duk­tions­kapa­citet, elnät och lagringsmöjligheter. Utvecklingen behöver vara kostnads­effek­tiv för samhäl­let, med hän­syn till bl.a. hushållens ekonomi. Det handlar bl.a. om att utbygg­naden av el­sys­te­met och utvecklingen av elmarknaden byg­g­er på ett sys­tem­perspektiv och genomförs på ett sam­man­hållet och teknik­neu­tralt sätt. Detta kräver i sin tur beslut och åtgärder av en rad aktörer i sam­hället, såsom statliga myndigheter, kommuner, kraft­bo­lag, nätföretag, kun­der, utvecklare och finansiärer. För att investeringar i elproduktion, eldistribution och elanvändning ska gå i takt både geografiskt och tidsmässigt behövs en ut­vecklad energiplanering.

Enligt utskottets bedömning råder det en förhållandevis bred samsyn över blockgränsen när det gäller flera av de mest centrala energipolitiska utma­ning­arna under de kommande decennierna. Alla riksdagens partier tycks t.ex. ha anslutit sig till uppfattningen att en omfattande elektrifiering är den väg som bör vandras och flera av dem visar upp en betydligt öppnare attityd till ny kärnkraft än vad de har gjort tidigare. Samhällets elektrifiering kommer dock att kräva att många olika energikällor tas till vara. Förnybar kraftproduktion som t.ex. sol- och vindkraft kommer att spela roll i det framtida energisystemet och utskottet ser därför positivt på de insatser som görs för att ge goda förut­sättningar för alla fossilfria energislag. Samtidigt vill utskottet påminna om att många förnybara väderberoende pro­duk­tionsslag har begränsade egen­skaper när det exempelvis gäller planer­bar­het och att tillhandahålla system­tjänster. Dessa brister måste alltid beaktas så att de inte missgynnar kraftsys­te­mets över­gripande förmåga att kontinuer­ligt leverera el till stabila och kon­kur­rens­kraftiga priser.

Utskottet kan konstatera att regeringens energipolitiska arbete löper på i ett högt och målinriktat tempo även utan att det vilar på en bred energipolitisk uppgörelse. Intensiteten tycks dessutom bli än högre nu mot slutet av val­pe­rio­den och det förefaller enligt utskottets me­ning mindre meningsfullt att i ett läge med tydlig parlamentarisk majoritet ödsla värdefull tid på att försöka nå någon form av bred energipolitisk upp­gö­relse.

Våren 2024 beslutade riksdagen om ett mål med innebörden att Sverige bör planera för att kunna möta ett elbehov om minst 300 TWh 2045. I den pro­position som låg till grund för förslaget anförde regeringen att behovet av el i olika geografiska områden bör tydliggöras för 2030, 2035, 2040 och 2045 och följas upp vid regelbundna kontrollstationer, med start 2030. Utskottet har inte ändrat sin syn på detta mål och de uppföljningstidpunkter som har omnämnts utan anser fortfarande att detta planeringsmål är väl avvägt för att det svenska elsystemet ska kunna ge förutsättningar för att leverera den el som behövs för en ökad elektrifiering och för att möjliggöra den gröna omställningen. Utform­ningen ger även utrymme att ompröva och precisera den kvantitativa bedöm­ningen av målet för att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig politik i linje med planeringsmålet. Det handlar då bl.a. om att beakta de osäkerheter som finns om vilka större industri- eller kraftproduktionsprojekt som verkligen rea­liseras. Det finns således inga tillräckligt tungt vägande skäl för att utskottet ska för­orda mål på kortare tidshorisonter i linje med vad som föreslås i ett par av mo­tio­nerna.

Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom det förslag om ett mål om grön bas­kraft som finns i en av motionerna. Utskottet ser det visserligen som angeläget att kunna möta de utmaningar som uppkommer till följd av att an­delen väder­beroende el ökar i kraftsystemet, men utskottet menar att befintlig kärn- och vat­tenkraft än så länge kan svara för detta. Med tydligare pris­sätt­ning av sådana stöd­tjänster liksom flexibilitet samt den nya kärn­kraf­ten och ut­veck­ling av olika former av energilagring tillkommer dessutom flera möjlig­heter att parera den volatila kraftproduktionens svängningar och där­igenom sä­kerställa leverans­sä­kerheten i kraftsystemet. Ny kärnkraft borgar också för att människor och före­tag i hela landet kan få en trygg elförsörjning med sta­bila och konkurrens­kraftiga elpriser. Ny kärnkraft styr samtidigt mot det gäl­lande målet om 100 procent fossilfri elproduktion 2040. Utskottet ser således positivt på att reger­ingen genomför ett kärnkraftsprogram som inne­håller flera angelägna initiativ och åtgärder för att göra ny kärnkraft möjlig i Sverige.

Utskottet har vid tidigare tillfällen avfärdat det förslag som finns i en av motionerna om att Sveriges energisystem ska vara helt förnybart till 2035. Ut­skottet anser fortfarande att en sådan målsättning är orea­listisk. Enligt utskot­tets uppfattning förefaller det t.ex. näst intill omöjligt att på så kort tid helt radera ut det fossila inslaget i form av plast i det avfall som förbränns i värme- och kraftvärmeverk. Även i delar av transportsektorn kommer det att vara en betydande utmaning att helt radera ut de fossila bränslena på bara knappt tio år. Höga målsättningar kan fungera som politisk retorik, men rea­listiska ni­våer ger betydligt bättre utfall i praktiken. Utskot­tet anser därför att riksda­gen bör avslå förslaget även denna gång.

Både regeringen och utskottet har vid flera tidigare tillfällen pekat på att en snabb utveckling av kraftsystemet i fråga om såväl tillkommande pro­duk­tion som överföringskapacitet är beroende av att de tillståndsprocesser som krävs fungerar effektivt. Så vitt utskottet kan bedöma finns det därtill numera en bred politisk samsyn om behovet av detta effektiviseringsarbete. Utskottet har ti­di­gare konstaterat att regeringen har vidtagit, utreder eller överväger en mängd olika åtgärder, inte minst när det gäller att snabba på och därmed förkorta de miljöprövningar som oundvikligen hänger samman med nästan alla typer av in­vesteringar i kraftsystemet. Utskottet har tidigare i betänkandet re­do­gjort för det aktuella läget i flera av de processer som syftar till att effek­ti­vi­sera till­stånds­givningen och kan kon­statera att tempot alltjämt är högt i det arbetet.

Det bör även tilläggas att kommissionen så sent som i december 2025 pre­senterade ett förslag till direktiv om att påskynda tillståndsförfaranden för ener­gi­infrastruktur, förnybar energi, ener­gi­lagring och laddinfrastruktur. För­slaget syftar till att mins­ka ledtiderna för tillstånds­givning, som enligt kom­missionen utgör ett struk­turellt hinder för utbyggnad av elnät, integrering av för­nybar energi och där­med även överkomliga energipriser. Fler förslag med inriktning på förenkling är därtill att vänta från kommissionen senare under året.

Sammantaget gör utskottet bedömningen att det saknas tillräckliga skäl för riksdagen att rik­ta några tillkännagivanden till regeringen om effekti­visering av till­stånds­processer.

En effektivare användning av energi liksom en strävan efter att bryta tran­sportsektorns fossilbränsleberoende är andra viktiga energipolitiska om­råden som berörs närmare längre fram i detta betänkande.

När det avslutningsvis gäller det förslag om ersättning till markägare för så­dana intrång i äganderätten som kan vara nödvändiga i sam­band med ut­bygg­nad av kraft­produktion eller andra energirelaterade an­lägg­ningar hän­vi­sar utskottet till att en parlamentarisk kommitté för när­varande ser över grund­lagsskyddet för rätten till ersättning vid dylika rådig­hets­in­skränk­ningar. Kom­mitténs arbete bör avvaktas innan det finns skäl för riksdagen att agera.

Därmed avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Motionerna

Allmänt om kärnkraft

I partimotion 2025/26:3596 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkan­de 34 begärs ett tillkännagivande om att kärnkraften inte ska subven­tio­neras vid vare sig byggande, drift eller avveckling. Motionärerna ser det som grund­läggande att kärnkraften ska stå för sina egna kostnader för säkerhet, av­falls­hantering och olycksförsäkring och enligt dem ska det därför inte före­kom­ma några särskilda subventioner för kärnkraft, i form vare sig av pro­duk­tionsstöd, kreditgarantier eller övertagande av avfalls- eller olyckskost­na­der.

Fredrik Olovsson m.fl. (S) begär i kommittémotion 2025/26:3594 yr­kan­de 17 ett allmänt hållet tillkännagivande om det som anförs i motionen om kärn­kraft. Motionärerna anser bl.a. att andra storskaliga fossilfria kraftslag och lös­ningar än kärnkraft bör få tillgång till subventioner och stöd på lika villkor. De anser vidare att eventuella stödsystem för elproduktion så långt som möj­ligt bör vara teknikneutrala för att åstadkomma en låg systemkostnad och vara sam­hälls­ekonomiskt effektiva. Utöver detta framförs bl.a. synpunkter på loka­li­ser­ingen av nya reaktorer och förutsättningarna för förlängning av drifts­tid för och effekthöjningar i de befintliga reaktorerna. Annat som berörs i mo­tio­nen är ägandet av kärnkraftsreaktorn Oskarshamn 3 och små modulära reak­torer (SMR).

I kommittémotion 2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 138 finns ett förslag om ett tillkännagivande om att utreda lön­sam­hets­potentialen i att livstidsförlänga den befintliga kärnkraften efter 2040 såvida miljö- och säkerhetskrav kan upprätthållas.

Robert Stenkvist (SD) skriver i motion 2025/26:8 att regeringen bör snabb­utreda och eventuellt uppföra en liten modulär reaktor (small modular reactor, SMR) i Bot­kyr­ka.

Josef Fransson (SD) anför i sin tur i motion 2025/26:36 att regeringen i sin planering för ny kärnkraft ska överväga att uppföra s.k. micro modular reac­tors (MMR) i Skaraborg. I motion 2025/26:481 av Jörgen Grubb m.fl. (SD) anförs att ett nytt modernt kärn­kraftverk bör byggas i Bar­sebäck. Det ska ha till­räck­lig effekt för att täcka elbehovet i Skåne de närmaste 50 åren.

Kärn­krafts­ut­bygg­nad i Skåne ta även upp i motion 2025/26:1514 av Peter Ollén (M). Mo­tio­nären efterfrågar ett tillkännagivande om att se över möjlig­heten att åter bygga kärnkraftverk i Barsebäck. Han fram­håller att det redan finns infra­struk­tur där i form av elledningar och att marken är förberedd för verk 3 och 4.

Behovet av kraftproduktion i Skåne nämns även i motion 2025/26:2388 av Ulrika Heindorff m.fl. (M). I yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att re­ger­ingen bör över­väga att etablera SMR som baskraft i Skåne.

Sedan 1985 har ingen större planerbar baskraft tillkommit i Sverige. Där­emot har sex reaktorer stängts på grund av den tidigare förda energipolitiken. Detta slås fast av Lars Engsund (M) i motion 2025/26:2669. I yrkande 2 före­slår mo­tionären ett tillkännagivande till regeringen om att överväga att bil­da ett kärnkraftsbolag med syftet att återstarta det svenska kärnkraftspro­gram­met med kokvatten­reak­torer. För att få ny storskalig kärnkraft på plats i Sve­rige föreslår motio­nären i yrkande 3 ett tillkännagivande om att den första upp­gif­ten för det nya bolaget är att förvärva Sydkraft Nuclear Power AB som helägs av Uniper, som i sin tur ägs av tyska staten. I Sydkraft Nuclear Power AB:s port­följ finns bl.a. drygt hälf­ten av Oskarshamns kärnkraftverk, OKG AB samt hela Barsebäck Kraft AB. Motionären anser att det på båda dessa plat­ser finns förut­sättningar för att bygga nya reaktorer. I yrkande 4 begärs där­för ett till­kän­na­givande till re­geri­ngen om att överväga att bygga nya kärn­krafts­reak­to­rer i Barsebäck och Oskarshamn.

I motion 2025/26:3789 yrkande 1 begär Daniel Riazat (-) ett tillkän­na­gi­van­de om att stoppa utbyggnaden av ny kärnkraft i Sverige, och i yrkande 2 be­gärs ett tillkännagivande om att ta fram en nationell, tidssatt plan för succes­siv avveckling av den be­fintliga kärn­kraften med bibehållen leverans­säkerhet. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att av­skaffa statliga stöd, kredit­garantier och andra sub­ventioner som gynnar ny kärnkrafts­byggnation och i stäl­let styra offentliga medel till förnybart, energi­effek­tivi­se­ring och lagring.

Fusionskraft

Fredrik Olovsson m.fl. (S) efterfrågar i kommittémotion 2025/26:3594 yr­kan­de 23 ett tillkännagivande om att dels utreda hur re­gel­verken som rör fusions­energi och fusionskraftverk kan anpassas för att bätt­re motsvara fu­sions­ener­gins tekniska och riskmässiga förutsättningar, dels upp­rätta en natio­nell fu­sions­strategi.

Även i kommittémotion 2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C) yr­kande 140 begärs ett tillkännagivande om att det behövs en översyn av re­gel­verken som rör fusionsenergi och att det bör tas fram en nationell strategi för fusions­energi. Ett tillkännagivande om en strategi och ett regelverk för fu­sions­kraft efter­frå­gas också i kom­mit­témotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) yr­kan­de 60. I mo­tionen anförs det att forskningen och ut­veck­ling­en av fusions­energi har tagit viktiga steg framåt den senaste tiden, inte minst ge­nom svenska företag.

I motion 2025/26:863 av Magnus Manhammar (S) efterfrågas ett tillkän­na­givande om att se fusionsenergi som en möjlig lösning på energifrågan.

Fusionskraftens potential lyfts även fram i motion 2025/26:1878 av Laila Naraghi (S). Motionären anser att detta är ett område där forskning och ut­veckling tagit stora steg framåt men att det krävs insatser för att Sverige ska behålla sin position på området. Mot bakgrund av detta efterfrågar hon fyra till­kännagivanden om fusionskraft. I yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att se över, uppdatera och anpassa regelverket om fusionsenergi och fu­sions­kraft­verk och i yr­kande 2 föreslås att regeringen ska ta initiativ till en na­tio­nell fu­sions­sam­ver­kan. I yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att re­geringen ska ta fram en nationell fu­sions­strategi. I yrkande 4 föreslås ett tillkännagi­van­de om Simpevarp i Os­kars­hamns kommun som plats för forsk­ning om och ut­veckling av svensk fusions­kraft.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringens syn på kärnkraftens roll i den långsiktiga energipolitiken

I den energipolitiska inriktningspropositionen konstaterade regeringen att kärn­kraften står för ca 30 procent av den totala elproduktionen i Sverige och att den kan leverera stora mängder fossilfri energi samt bidra med stödtjänster som gör hela elsystemet mer robust och leveranssäkert. Kärn­kraf­ten har enligt regeringen en avgörande roll både i att återupprätta en leveranssäker och trygg elförsörjning och i att åstadkomma en effektiv klimatomställning. I proposi­tio­nen bedömde regeringen vidare att ny kärnkraft be­hövs för att tillgodose fram­tidens elbehov och för att öka leveranssäkerheten i elsystemet. Förutsätt­ningarna för marknadens aktörer att investera i ny kärn­kraft bör därmed för­bättras så att fler reaktorer byggs.

Regeringen framförde vidare att ny kärnkraft med en total effekt som mot­svarar minst två storskaliga reaktorer bör finnas på plats senast 2035 och att det till 2045 be­hövs en kraftfull utbyggnad som exempelvis skulle kunna mot­svara minst tio nya storskaliga reaktorer. Den exakta mängden kärnkraft – an­talet stor­skaliga och små modulära reaktorer (SMR) – som kommer att krävas av­görs av utbygg­nadstakten i elsystemet, var ny konsumtion och produktion för­läggs i landet, teknikutvecklingen hos ny kärnkraft samt möjligheten till drifts­tidsförlängning i de befintliga kärnkraftsreaktorerna.

Färdplan för ny kärnkraft

Den 16 november 2023 presenterade regeringsföreträdare och samarbetspar­tiet Sverigedemokraterna det man betecknar en färdplan för ny kärnkraft i Sve­rige. Färdplanen omfattar följande fyra huvudpunkter:

–      En kärnkrafts­samordnare tillsätts.

–      Statens finansiella ansvar tydliggörs genom en riskdelningsmodell.

–      Ny kärnkraft uppförs med total effekt motsvarande minst två storskaliga reak­torer senast 2035.

–      Det görs en massiv utbyggnad av ny kärnkraft till 2045.­

Utredning om ny kärnkraft i Sverige

Regeringen beslutade den 6 november 2023 att en särskild utredare ska se över de nuvarande reglerna för att underlätta för ny kärnkraft (dir. 2023:155).

Utredningen, som antog namnet Kärnkraftsprövningsutredningen, över­läm­nade delbetänkandet Ny kärnkraft i Sverige – effektivare tillstånds­pröv­ning och ändamålsenliga avgifter (SOU 2025:7) till regeringen i januari 2025. Förslaget remitterades under våren 2025 och omarbetades inom Regerings­kans­liet efter synpunkter från remiss­in­stan­serna. Omarbetningen syf­tade till att förtydliga utredningens förslag när det gäller hur prövningen ska gå till och hur den ska förhålla sig till andra regelverk. Det omarbetade förslaget pre­sen­terades i en departe­ments­promemoria i maj 2025. Promemorian var ute på re­miss till den 13 juni 2025.

I oktober 2025 överlämnade Kärnkraftsprövningsutredningen delbetänkan­det Ny kärnkraft – ett samlat system för omhändertagande av radioaktivt avfall (SOU 2025:104) till regeringen. Utredningen föreslår att en nationell avfalls­or­ganisation bildas där reaktorinnehavarna, och staten i form av ett statligt bo­lag, är delägare. Organisationen ska ansvara för att ta fram en ge­men­sam stra­tegi för de åtgärder som ska genomföras. Enligt utredaren innebär förslaget ett aktörsdrivet system som skapar förutsättningar för nya aktörer att bygga ny kärnkraft samt att statens uppföljning och styrning förtydligas liksom ansvars­fördelningen mellan staten och olika aktörer.

Betänkandet var ute på remiss till den 5 december 2025.

Den 8 januari 2026 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till utred­ning­en (dir. 2026:2) som bl.a. innebär att utredaren även ska se över frågor rela­terade till lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyc­kor, innefattande krav på ansvarsförsäkring eller annan ekonomisk säker­het. Vi­da­re förlängdes utredningstiden. Uppdraget skulle enligt de ur­sprung­liga di­rek­tiven redovisas senast den 27 februari 2026. Uppdraget ska nu i stäl­let redo­visas senast den 15 juni 2026.

Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft

I mars 2025 lämnade regeringen propositionen Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft (prop. 2024/25:150) till riksdagen. I proposi­tio­nen föreslog regeringen en ny lag om statligt stöd för investeringar i ny kärn­kraft. Lagen reglerar de grundläggande förutsättningarna och formerna för statligt stöd till företag för sådana investeringar. Stöd får lämnas i form av statliga lån och dubbelriktade differenskontrakt, dvs. ett kontrakt mellan en ope­ratör av en kraftproduktionsanläggning och staten som tillhandahåller både ett minimiersättningsskydd och en gräns för över­kom­pensation. Statliga lån får lämnas för uppförande och provdrift av nya kärn­kraftsreaktorer samt för pro­jektering och andra förberedande åtgärder in­för uppförandet. Dubbel­rik­tade differenskontrakt får ingås för rutinmässig drift av nya kärnkrafts­reak­torer. Stöd ska förenas med villkor som regleras i avtal mellan staten och det företag som får stöd. Stöd får endast lämnas om de nya kärnkraftsreak­to­rerna är lokaliserade på samma plats och har en samman­lagd installerad elek­trisk effekt om minst 300 megawatt (MW). Om det finns särskilda skäl får reger­ingen be­sluta om att lämna stöd även om reaktorerna har en samman­lagd in­stal­lerad elek­trisk effekt som understiger 300 MW.

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag i maj 2025 (bet. 2024/25:NU20, rskr. 2024/25:217) och den nya lagen trädde i kraft den 1 au­gus­ti 2025.

I slutet av december 2025 tog regeringen sedan emot den första ansökan om statligt stöd för att bygga ny kärnkraft i Sverige. Det är Videberg Kraft AB som ansökt om stöd för att bygga nya reaktorer på Väröhalvön vid den be­fint­liga kärnkraftsanläggningen Ringhals. Bakom bolaget står Vattenfall AB och flera stora svenska industribolag samlade inom bolaget Industrikraft i Sverige AB. Projektet väntas ge en total elektrisk effekt på ca 1 500 MW.

Moderniserad kärntekniklag

I april 2024 tillsatte klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) en de­par­tementsintern s.k. bokstavsutredning med uppdrag att uppdatera eller er­sät­ta lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen). Syftet är att ge den befintliga kärnkraften tydli­ga­re förutsättningar och att möjliggöra fram­tida kärnkraft som tekniskt kan skil­ja sig från dagens reaktorer.

Enligt uppgift från utredaren kommer man inom ramen för uppdraget även att redovisa sin syn på om energiproduktion i fusionsanläggningar kan eller bör regleras inom ramen för en uppdaterad kärntekniklag, i strål­skydds­lagen eller i särskild ordning.

Utredningsuppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2026.

En mer ändamålsenlig prövning av kärntekniska anläggningar

I oktober 2025 presenterade regeringen en departementspromemoria med ett förslag till en ny process där regeringen, efter en ansökan, får godkänna en kärn­teknisk anläggning. Ett sådant godkännande skulle i så fall ersätta den tillåt­lighetsprövning som regeringen annars ska göra enligt 17 kap. miljö­bal­ken. En förutsättning för att regeringen ska få godkänna en kärntek­nisk an­lägg­ning är att regeringen har antagit en plan för kärntekniska anläggningar som omfattar det område och de anläggningar som ansökan av­ser. Genom pla­nen prövas om det är förenligt med 3 kap. och 4 kap. 1–8 §§ miljöbalken (dvs. delar av miljöbalkens bestämmelser om hushållning med mark och vatten­om­råden) att upp­föra en viss typ av kärnteknisk anläggning inom det om­råde som planen av­ser.

Det föreslås även ändringar när det gäller prövningen av kärntekniska an­läggningar enligt lagen om kärnteknisk verksamhet. Det införs en möjlighet till en s.k. förberedande dialog och att få ett förhandsbesked. Vidare före­slås ändringar i miljöbalken som innebär att regeringen i en tillåtlig­hets­pröv­ning av en kärnteknisk anläggning ska pröva om fördelarna med anlägg­ningen över­väger de nackdelar som den kan medföra ur ett strålskydds­perspektiv.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Pro­memorian var ute på remiss till den 28 november 2025.

I den propositionsförteckning som regeringen presenterade den 13 januari 2026 anges att en proposition med titeln En mer ändamålsenlig prövning av kärntekniska anläggningar kommer att över­lämnas till riksdagen den 17 mars 2026.

Utredning om ersättning vid avveckling av kärnkraft genom politiska beslut

I oktober 2025 tillsatte regeringen en särskild utredare med uppdrag att se över hur kärnkraft som avvecklas efter politiska beslut kan ges rätt till ersättning (dir. 2025:89). En möjlighet till ersättning ska ge större förutsebarhet till ägare och därmed incitament till nya investeringar i svensk kärnkraft.

Utredningen ska bl.a. föreslå

–      vem som ska vara berättigad att få ersättning

–      vid vilken typ av politiskt beslut det ska finnas rätt till ersättning

–      en modell för beräkning av ersättning.

Uppdraget ska delredovisas senast den 29 juni 2026 och slutredovisas senast den 1 december 2026.

Uppdrag till Business Sweden att kartlägga den svenska värdekedjan för ny kärnkraft

I mars 2025 beslutade regeringen att ge Business Sweden i uppdrag att be­skri­va och främja den svenska värdekedjan för ny kärnkraft. Kartläggningen ska synliggöra de svenska företagens potential att leverera tjänster och produk­ter för byggandet av nya reaktorer i Sverige. I uppdraget ingick bl.a. att identifiera i vilka delar av värdekedjan det finns leve­ran­törer som är eta­blerade i Sverige och i vilken utsträckning leverantörer i när­lig­gande länder kan komplettera den svenska värdekedjan.

Business Sweden redovisade uppdraget i september 2025 i rapporten Swe­den’s nuclear future – mapping the value chain. I rapporten dras följande slut­satser:

–      Sverige har starka positioner inom mark- och anläggningsarbeten, bygg­nation, nätanslutning och industriella system.

–      Enbart mark- och anläggningsarbeten kan skapa tusentals arbetstillfäl­len och långsiktig kapacitet för svenska företag.

–      Internationella partnerskap är avgörande för reaktordesign och specia­li­se­rad tillverkning.

–      Ett samordnat, programbaserat angreppssätt blir kritiskt för att säkra kom­petens och attrahera investeringar.

Regeringen gav därefter i februari 2026 Business Sweden ett uppföljande upp­drag som är inriktat på export- och investeringsfrämjande insatser. I detta upp­drag ingår även att kartlägga internationella pågående och planerade kärn­kraftsprojekt för att hitta synergier med det svenska kärnkrafts­program­met. Business Sweden ska också identifiera leverantörer inom branscher som arbe­tar med mycket stora projekt eller höga kvalitetskrav som kan ha möjlig­het att bredda sin verksamhet och bli en del i värdekedjan för ny kärnkraft.

Uppdraget ska redovisas senast den 12 juni 2026.

Förstärkt kärnkraftsforskning

I regeringens energiforskningsproposition som riksdagen behandlade våren 2025 finns en utförlig redovisning av den kärnkraftsforskning som har be­dri­vits eller pågår i Sverige (prop. 2024/25:72, bet. 2024/25:NU14, rskr. 2024/25:161). Det konstateras inledningsvis att Energimyndighetens insatser inom kärnkraft historiskt har varit kraftigt begränsade men har ökat under se­nare tid. Kärnkraft ingår också i temaområdet elproduktion och elsystem och om­fattar forskning, innovation och affärsutveckling inom kärnkraftens hela livs­cykel. Huvudkomponenterna är kärnbränsleproduktion, elproduktion i kärn­kraft­verk och kärnavfalls­han­te­ring. För en närmare beskrivning av denna forskning hänvisas till den nyss­nämnda propositionen.

Här bör dock nämnas att regeringen gjorde bedömningen att prioriterade vär­dekedjor för elektrifieringen, däribland kärnkraft bör vara ett av de områ­den som får ett ökat fokus för energiforskningen under perioden 2025–2028. Re­geringen konstaterade att för att kärnkraftssektorn ska kunna växa behöver forsk­ning och innovation inom området utökas för att stärka den na­tionella kom­petensen. Bristen på forskningsfinansiering på kärnkrafts­om­rådet har lett till att det endast finns ett fåtal utbildningar och lärosäten med forsk­ning om kärnkraft.

I regleringsbrevet för 2025 tilldelades Energimyndigheten 100 miljoner kro­nor för att finansiera pilot- och demonstrationsprojekt inom kärnkrafts­ut­veckling.

I april 2025 beslutade regeringen om ändringar i förordningen om statligt stöd till forskning och innovation på energiområdet som gör att fler aktörer kan ansöka om medel för forskning om kärnkraftsutveckling. Ändringarna träd­de i kraft den 1 juni 2025.

I oktober 2025 meddelade Energimyndigheten att den har beviljat stöd på totalt ca 178 miljoner kronor till 22 forsknings- och innovationsprojekt för ut­vecklingen av framtidens kärnkraft. Myndigheten anger att projekten bidrar till att främja forskningsinfrastruktur samt test- och experiment­in­fra­struk­tur. Via pilot- och demonstrationsprojekt visas även på olika möjlig­heter inom framtidens kärnkraft. Gemensamt för projekten är att de på sikt ska bidra till Sveriges behov av ökad kunskap och kompetens samt även stärka kon­kur­renskraften inom kärnkraftsområdet. Stödet lämnas inom ramen för forsk­nings­programmet Framtidens elsystem.

Forskning om fusionsenergi

Eftersom fusionsenergi berörs i ett par av motionerna kan det nämnas att reger­ingen i den ovan refererade energiforskningspropositionen, som riksda­gen tog ställning till våren 2025, bl.a. redogjorde för forskning och utveckling inom detta område. Regeringen pekade på de framsteg som görs inom fu­sions­kraft internationellt, med privata investeringar i startup-företag som fo­kuserar på att kommersialisera tekniken. Regeringen framhöll även att Sve­rige deltar i olika internationella forskningssamarbeten, bl.a. genom Euro­fusion där svensk forsk­ning bidrar inom flera olika forskningsfält. Genom EU ingår Sve­rige även i Iter-samarbetet, där Iter står för internationell termo­nu­kleär experi­ment­reaktor. Inom ramen för Internationella energiorganet (IEA) deltar Sve­ri­ge även i det arbete som syftar till att stärka internationellt tek­nik­samarbete som bidrar till att påskynda utveckling och spridning av energi­teknik, bl.a. inom fusion.

Regeringen lyfte även fram att Energimyndigheten finan­si­erar projekt kopp­lade till fusion inom Måste (Multidisciplinära Åta­ganden Sve­riges gen IV-Teknologi och Expertis). Regeringen nämner här pro­jektet Akademi och industri i samarbetet för framtida fusionsenergi vid Upp­sala universitet och projektet Samverkansplattform för förverkligandet av fusionsenergi­reak­torer vid Chalmers tekniska högskola.

Länsstyrelserna samordnar

I regleringsbrevet för 2026 har länsstyrelserna i Halland, Kalmar, Gävleborg, Uppsala, Södermanland, Östergötland, Västra Götaland, Blekinge och Skåne fått i uppdrag att samordna statliga myndigheters, kommuners och vid behov andra aktörers arbete kopplat till initiativ för ny kärnkraft. De ska även stödja kom­munerna i deras roll i tillståndsprocessen inför etableringen av ny kärn­kraft. Inom ramen för uppdraget ska myndigheterna redovisa de insatser som har genomförts för att etablera en regional samordning och samverkan i frågor om ny kärnkraft.

Uppdraget ska i den del som avser förutsättningar för en långsiktig sam­ord­ning och samverkan i länet redovisas till Regeringskansliet senast den 15 april 2026. Övriga delar av uppdraget ska redovisas senast den 1 mars 2027.

Strålsäkerhetsmyndigheten förstärker

I december 2025 slutredovisade Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) ett flerårigt uppdrag från regeringen som har varit inriktat på att utveckla kompetens, be­manning och organisation för att effektivt kunna hantera framtida tillstånds­pröv­ningar om att bygga och driva nya kärnkraftsreaktorer i Sverige.

För att klara sitt utökade uppdrag har SSM dessutom utökat sin personal­styrka från 300 till 400 medarbetare under de senaste två åren. Rekry­teringarna har främst fokuserat på kärnteknisk kompetens.

Riksgäldskontoret bistår Regeringskansliet

I oktober 2025 gav regeringen Riksgäldskontoret i uppdrag att bistå Reger­ings­kansliet i arbetet med statligt stöd till företag för investeringar i ny kärn­kraft. Myndighetens uppdrag omfattar även att vid behov vidta de åtgärder som behövs för att – efter det att regeringen har beslutat om stöd – kunna ställa ut och förvalta lån till de stödberättigade företagen.

Uppdraget gäller t.o.m. den 31 december 2027.

Kärnkraft vid flera kustnära platser

I oktober 2025 presenterade regeringen departementspromemorian Ny kärn­kraft i Sverige – fler möjliga platser vid kusten. I promemorian föreslås änd­ringar i miljöbalken som möjliggör för ny kärnkraft på fler platser vid kus­ten. Förslaget innebär att nuvarande förbud mot att etablera nya kärntekniska an­lägg­ningar i vissa kustområden tas bort, samtidigt som skyddet för natur- och kul­tur­värden upp­rätthålls.

Promemorian var ute på remiss till den 15 december 2025.

I den propositionsförteckning som regeringen presenterade den 13 januari 2026 anges att en proposition med titeln Ny kärnkraft i Sverige – fler möjliga platser vid kusten kommer att överlämnas till riksdagen den 17 mars 2026.

Kärnkraftssamordnarens tredje delrapport

I november 2025 presenterade regeringens nationella kärnkraftssamordnare sin senaste rapport om det pågående arbetet. I rapporten sammanfattas de in­satser som regeringen hittills har gjort för att möjliggöra ny kärnkraft i Sverige. Kärnkraftssamordnaren redogör även för det pågående analysarbetet, som kom­mer att resultera i nya rekommendationer till regeringen i ett senare skede. Kärnkraftssamordnaren gör även en bedömning av aktuell lägesbild i fråga om utvecklingen av ny kärnkraft. Slutligen lyfter kärnkrafts­sam­ordnaren behovet av ytterligare ställningstaganden på politisk nivå, vilket aktualiseras när åtgär­derna enligt Tidöavtalet som rör kärnkraft i stort har initierats eller genom­förts. Sådana övergripande ställningstaganden, samt den fort­satta vägen fram­åt för ny kärnkraft, kan enligt kärnkraftssamordnaren beskrivas i en nationell kärn­krafts­strategi.

Testreaktor i Oskarshamn

I en av motionerna efterfrågas satsningar på kärnkraftsforskning i Oskars­hamn. Det finns därför skäl att nämna att en testreaktor invigdes vid Oskars­hamns kärnkraftverk i Simpevarp i början av februari 2025. Energi­myn­dig­he­ten har tidigare beviljat 99 miljoner kronor i stöd till projektet i syfte att kun­na demonstrera en mindre blykyld reaktor i form av en pilot­anläggning.

Kommissionens industriallians för SMR

Den europeiska industrialliansen för små modulära reaktorer (SMR) är kom­missionens stora samarbetsplattform för att bygga upp en europeisk SMR‑in­du­stri, stärka leveranskedjorna och möjliggöra kommersiell utbygg­nad av SMR i början av 2030‑talet. Alliansen lanserades i februari 2024 och sam­lar industri, forskningsinstitut, medlemsstater, investerare och till­syns­myn­dighe­ter. Syftet med alliansen är bl.a. att stärka Europas strategiska auto­no­mi inom kärnkraft och att stödja utveckling, demonstration och kom­mer­sia­lisering av SMR‑teknik.

I september 2025 antog alliansen sin första strategiska handlingsplan vid sin andra generalförsamling. Planen beskriver arbetet de kommande fem åren för att möjliggöra SMR‑utbyggnad i Europa under tidigt 2030‑tal.

Enligt preliminära uppgifter kommer kommissionen att presentera ett paket för energi i mars 2026 i vilket det väntas ingå ett initiativ på temat framtida ut­veckling och utbyggnad av SMR i Europa.

Kärnenergibyråns systemkostnadsanalys

Sverige är medlem i Kärnenergibyrån (Nuclear Energy Agency, NEA) som är en samarbets­orga­nisation för atomenergifrågor inom Organisationen för eko­no­miskt samarbete och utveckling (OECD). NEA genomför bl.a. projekt till­sam­mans med enskilda medlemsstater, t.ex. om landsaktuella beräkningar av elsystemkostnader. NEA har på initiativ av Energi­myn­digheten utfört en om­fat­tan­de systemkostnadsanalysstudie för utvecklingen av svensk kärnkraft. Stu­dien startade i juli 2024 och pågick till december 2025. En rapport väntas inom kort.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2025 avstyrkte utskottet flera motionsyrkanden om kärnkraft som var iden­tiska med eller snarlika flera av de som är aktuella i detta avsnitt. Dessa hand­lade bl.a. om etablering av kärnanläggningar på olika platser i Sverige, om fu­sionskraft och om etablering av SMR (bet. 2024/25:NU19). Social­demo­kraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljö­par­tiet redovisade andra upp­fatt­ningar än utskottet i en gemensam reser­vation.

Även i samband med att riksdagen behandlade regeringens pro­position Fi­nansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft våren 2025 av­styrk­tes ett antal yrkanden i följdmotioner och i motioner från den allmän­na mo­tions­ti­den 2024 om subventionering eller fi­nan­sier­ing av ny kärn­kraft i Sverige (prop. 2024/25:150, bet. 2024/25:NU20). Av­vikande upp­fatt­ningar än utskot­tets i fråga om de olika förslagen redovi­sades i reserva­tioner från Social­de­mo­kraterna, Vänsterpartiet, Cen­ter­partiet och Mil­jö­partiet.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet redovisar sina ställningstaganden under följande rubriker:

–      Allmänt om kärnkraft

–      Fusionskraft.

Allmänt om kärnkraft

Enligt utskottets uppfattning kommer ny kärnkraft att spela en avgörande roll i att möta Sveriges behov av fossilfri el, samtidigt som den bidrar till eko­no­misk och miljömässig hållbarhet. Kärnkraftens förmåga att leve­rera stabil bas­kraft behövs inte minst för att det ska vara möjligt att ta till vara väder­beroende vind- och solkraft och tillhandahålla klimatvänlig och pålitlig kraft­produktion även när efterfrågan är som störst. Kärnkraften ger förutsätt­ningar för en om­fattande elektrifiering av det svenska samhället och där­igenom också en ytter­ligare minskning av Sveriges beroende av fossila bränslen, samtidigt som möjlig­heterna att nå ambitiösa klimatmål stärks. Ny kärnkraft kan också bidra till att stabilisera el­pri­serna, vilket gynnar både industrin och hushållen. Dess­utom kan statliga in­ves­teringar i kärnkraft skapa jobb inom teknik, forsk­ning och energiindustri, vilket stärker den svenska konkurrenskraften.

Mot den bakgrunden har utskottet ställt sig positivt till de åtgärder som re­ger­ingen hittills har vidtagit eller föreslagit för att underlätta utbyggnaden av ny kärnkraft. Det handlar bl.a. om att ta bort sådan lagstiftning som under lång tid har begränsat hur många kärnreaktorer som får byggas i Sverige och var de får lokaliseras. Därtill har flera utredningar och myndighetsuppdrag genom­förts eller påbörjats för att klargöra förutsättningarna för utbyggnaden av kärn­kraften i linje med den tydliga färdplan som vägleder arbetet. Dessa utred­ning­ar och uppdrag har dels sett över regelverket för att underlätta till­komsten av ny kärnkraft, dels analyserat behovet av ändringar i regelverket för finan­sie­ringen av omhändertagande av kärnavfall när nya kärnkraftsreaktorer har byggts. Det har även gjorts en viktig kartläggning av den svenska vär­dekedjan för ny kärnkraft, och finansieringen av kärnenergiforskning har för­stärkts. Även SSM:s kapacitet att hantera framtida till­ståndsansökningar har utökats. Flera av de utredningar som har redovisats under de senaste åren kommer en­ligt regeringens propositionsförteckning att ut­mynna i ett antal kärn­krafts­relaterade propositioner som riksdagen kommer att få ta ställning till under 2026. Det handlar bl.a. om förslag om att kunna etablera kärnkraft på flera platser utefter den svenska kusten och om förslag som ska säkerställa en mer ändamålsenlig prövning av kärntekniska anlägg­ningar.

Utöver detta pågår flera ytterligare utred­ningar och initiativ – både i Sverige och inom EU – som kom­mer att redo­visas se­nare under 2026. Bland dessa kan nämnas ett energipaket från kom­missionen i vilket det väntas ingå ett initiativ på temat framtida utveckling och utbyggnad av SMR i Europa.

Parallellt med detta pågår ett intensivt arbete hos de aktörer som har visat intresse för att bygga ny kärnkraft i Sverige. Utskottet kan konstatera att reger­ingen i december 2025 tog emot den första ansökan om statligt stöd för en så­dan satsning. Det är Videberg Kraft AB som ansökt om stöd för att bygga nya reaktorer på Väröhalvön vid den be­fint­liga kärn­krafts­anlägg­ningen Ring­hals. Bakom bolaget står Vattenfall AB och flera stora svenska indu­stribolag samlade inom bolaget Industrikraft i Sverige AB. Pro­jektet vän­tas ge en total elektrisk effekt på ca 1 500 MW.

Utskottet ser fram emot att dessa aktörer ska kunna gå vidare med detta pro­jekt så snart regelverk, finansierings­förhandlingar, le­verantörsval, till­stånds­pro­ces­ser och andra nöd­vän­diga förutsättningar har kom­mit på plats.

Sammantaget är utskottets bedömning att det pågår en efterlängtad om­sväng­ning i synen på kärnkraftens roll i det framtida svenska energi­systemet. Utskottet välkomnar det intensiva arbete som pågår på flera olika plan i Sve­rige och anser inte att de förslag som finns i de nu aktuella motionerna bör leda till några åtgärder från riksdagens sida.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Fusionskraft

Utskottet har vid flera tillfällen under de senaste åren behandlat motioner som gäller sådan kärnkraftsproduktion som till skillnad från kärn­klyvning (fis­sion) bygger på att atomkärnor slås samman, dvs. fusion. Även i år har det väckts för­slag med inriktning på fusion.

Utskottet vidhåller den upp­fatt­ning som det har framfört tidigare, dvs. att det tyvärr återstår mycket innan fusionskraft kan betraktas som en lösning på mänsklighetens energiut­ma­ningar. Utskottet välkomnar emellertid den forsk­ning som be­drivs på området och vill sär­skilt understryka vikten av inter­natio­nella forsk­ningssamarbeten när det gäller fusionskraft bl.a. eftersom den nöd­vän­diga forsk­ningsinfrastrukturen van­ligen är mycket kostnadskrävande.

Utskottet anser liksom tidigare att en nationell strategi för fusions­energi kan anses vara aktuell först när forskningsfronten har flyttats längre fram och fu­sions­kraften kan ses som ett realistiskt svar på de energiförsörjnings­ut­ma­ning­ar som världen står inför. Utskottet ser det inte heller som nödvändigt med en översyn av det regelverk som gäller för kärn­energi­pro­duktion med särskilt fo­kus på bestämmelsernas eventuella be­gräns­ningar av fusionskraftens utveck­lings­möjligheter i Sverige. Här är utskottets uppfattning att det finns skäl att avvakta utfallet av den utredning som för närvarande ser över kärnteknik­lagen och som inom ramen för det arbetet även kommer att redovisa sin syn på om och i så fall hur energiproduktion i fusionsanläggningar lämpligen bör regle­ras.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:3594 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkande 14 efterfrågas ett tillkännagivande som innehåller en rad olika förslag som rör vind­kraft. Bland annat framhåller motionärerna att Sverige behöver fullfölja utbyggnaden av den havsbaserade vindkraften. Det handlar bl.a. om att reger­ingen behöver fatta beslut i väntande tillståndsärenden som rör havs­ba­serade vindkrafts­par­ker och presentera ett konkret förslag för den aviserade inrikt­ning­en om ersätt­ning till kommunerna.

Mikael Larsson m.fl. (C) efterfrågar i kommittémotion 2025/26:2822 yr­kan­de 11 ett system av villkorade tillstånd för vindkraften. Syftet är att möj­lig­göra snabbare och enklare tillståndsprocesser och underlätta för samexi­stens mellan vindkraft och försvarets intressen.

Även i kommittémotion 2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C) berörs samma tema. I yrkande 91 före­slås ett tillkännagivande om ett nytt uppdrag för att ta fram villkorade till­stånd för att stärka samexistensen mellan för­sva­rets intressen och övriga sam­hälls­intressen inklu­sive energiförsörj­ningen. I motionen efterfrågas också i yr­kande 123 ett tillkännagivande om en hand­lings­plan för att ersät­ta äldre vind­kraftverk med nya större verk (s.k. repow­e­ring).

I kom­mittémotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 15 be­gär motionärerna ett till­kännagivan­de om att ge närboende till vindkraft rätt till er­sätt­ning från vind­kraftsbolagen, och i yrkande 16 begärs ett tillkänna­gi­van­de om att ge när­boen­de till vindkraft rätt till andelsägande.

Önskemål om till­kän­nagivanden med liknande innebörd om ersättning till närboende samt om att ge närboende rätt till andelsägande av vindkraft finns även i yrkandena 47 och 48 i kom­mittémotion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP). Vi­dare efter­frågar mo­tionärerna i yrkande 42 ett tillkännagivande om att Sverige bör sätta upp mål för att bygga ut den havs­base­rade vindkraften med 150 TWh senast till 2040.

Emma Nohrén m.fl. (MP) föreslår i kom­mitté­motion 2025/26:3428 yrkan­de 42 ett tillkännagivande om att ge när­boende möj­lighet att bli del­äga­re i vindkraftsprojekt och rätt till arrende från bolagen.

Ett tillkännagivande om en översyn av regelverket för havsbaserad vind­kraft för att un­dersöka möj­ligheten att samordna tillståndsförfarandet efter­frå­gas i motion 2025/26:879 av Magnus Manhammar (S) yrkande 3. För att sä­ker­ställa att den havsba­se­rade vindkraften utvecklas på ett väl sam­man­hållet sätt är det en­ligt motionären viktigt att se över regelverket och till­stånds­för­fa­randet.

Tomas Kronståhl (S) föreslår i motion 2025/26:1875 ett tillkännagivande till reger­ingen om att införa ersättning till närboende vid vindkrafts­etable­ringar.

Även Daniel Riazat (-) berör frågan om ersättning till de som berörs av vind­krafts­etableringar. Han föreslår i motion 2025/26:3789 yrkande 6 ett till­kännagivande till reger­ingen om att införa intäktsdelning till kommuner och mark­ägare vid vind­krafts­etableringar för att stärka den lokala nyttan och ac­cep­tansen.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringens syn på vindkraftens roll i den långsiktiga energipolitiken

I den energipolitiska inriktningspropositionen redovisade regeringen be­döm­ningen att vindkraften på kort sikt kan stå för majoriteten av den tillkom­mande el­pro­duktionen. Samtidigt konstaterade regeringen att vindkraftens vä­der­be­ro­en­de och höga andel av elproduktionen gör att den i ökad utsträck­ning också be­höver bidra med förmågor för ett leveranssäkert elsystem. Reger­ingen upp­gav att fler åtgärder bör vidtas för att förbättra förutsätt­ningarna för en effektiv utbyggnad av vindkraft. Regeringen konstaterade vidare att en fort­satt vind­krafts­utbyggnad är särskilt viktig för att inte tappa tempo i elekt­ri­fieringen på kort sikt. Kravet på kommunal tillstyrkan är ofta en anledning till att det inte beviljas tillstånd till ny vindkraft. En lokal acceptans är även framgent en vik­tig för­utsättning för att vindkraften ska kunna byggas ut.

För att stärka kom­mu­ner­nas incitament att medverka till utbyggnaden av vindkraft, i syfte att klara kli­matomställningen och den ökade elektrifieringen av samhället, tillsattes det under 2022 en särskild utredare. Utredarens uppdrag var bl.a. att föreslå system för att kompensera dem vars omgivning påtagligt på­verkas av vindkraftsut­bygg­nad (se vidare nedan).

Regeringen konstaterade också att många olika intressen har anspråk på sam­ma områden som vindkraften, vilket betyder att det kan uppstå intresse­kon­flikter mellan vindkraften och andra samhällsintressen. De senaste åren har ett flertal olika uppdrag som rör samexistens mellan vindkraften och andra sam­hällsintressen därför getts till de berörda myndigheterna, bl.a. Försvars­mak­ten. Vidare har Energimyndigheten haft i uppdrag att tillsammans med andra be­rörda myndigheter peka ut nya områden som är lämpliga för energi­utvinning, t.ex. vindkraft, till havs (M2022/00276). Myndigheterna skulle ver­ka för sam­existens och samver­kans­lösningar mellan energiutvinning och andra sam­hälls­intressen. Uppdraget redovisades i mars 2023. Havs- och vat­ten­myn­dig­heten (HaV) fick utifrån detta underlag i uppgift att lämna förslag till ändrade havs­planer senast i de­cem­ber 2024 (se vidare nedan). Regeringen har även gett berörda läns­styrelser i uppdrag att bereda ansökningar om till­stånd för havsbaserade vind­krafts­parker enligt la­gen (1992:1140) om Sve­riges ekonomiska zon.

Utredning om prövning av havsbaserad vindkraft

I maj 2023 beslutade regeringen om direktiv till en särskild utredare (chefsråd­mannen Magnus Hermansson) att analysera hur regelverket för användning av havsområden vid etablering av vindkraft kan förbättras och hur tillståndspröv­ningen av vindkraft i Sveriges ekonomiska zon kan bli mer effektiv och tydlig (dir. 2023:61). I utredningsdirektivet slogs det bl.a. fast att det krävs anslutning till elnätet för att kunna ta vara på den el som produceras genom havsbaserad vindkraft. Förutsättningarna för elanslutning har följaktligen stor påverkan på vilket projekt som kan etableras inom ett visst område och inom vilken tids­rymd.

Utredningen presenterade sitt resultat i december 2024 i be­tänkandet Vind­kraft i havet – En övergång till ett auktionssystem (SOU 2024:89). I be­tän­kan­det finns bl.a. överväganden med koppling till de kostna­der som en an­slut­ning av havsbaserad vindkraft till stamnätet medför. Be­tän­kandet var ute på remiss under våren 2025. I ett svar på en skriftlig fråga (fr. 2025/26:452) från Birger Lahti (V) daterat den 11 februari 2026 meddelade energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) att förslaget alltjämt bereds inom Regeringskansliet.

Det finns även skäl att nämna att regeringen i regeringsförklaringen hösten 2025 meddelade avsikten att lägga fram ett vindkraftspaket med stärkta inci­tament för kommuner och kompensation för närboende.

Reviderade havsplaner

De nu gällande havsplanerna beslutades av regeringen i februari 2022. Sam­ti­digt gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att tillsammans med andra berörda myndigheter peka ut nya områden som är lämpliga för energiutvinning så att ytterligare 90 TWh årlig elproduktion ska kunna möjliggöras till havs. Dess­utom fick HaV i uppdrag att föreslå de ändringar i havs­planerna som Ener­gimyndighetens underlag ger anledning till. HaV redovisade sina förslag till ändrade planer i januari 2025. I ett frågesvar (fr. 2025/26:300) till Rickard Nordin (C) i de­cem­ber 2025 angav klimat- och miljöminister Romina Pour­mokhtari (L) att för­slagen till ändrade pla­ner alltjämt bereds inom Regerings­kans­liet.

Incitamentsersättning för vindkraft till kommunerna

I budget­pro­positionen för 2025 föreslog regeringen ett stöd till kommunerna baserat på fastighetsskatten för vindkraftsanläggningar (prop. 2024/25:1 utg.omr. 21 Energi). För ändamålet före­slog regeringen att riksdagen skulle avsätta 340 miljoner kronor att fördela till kommuner där det finns vindkraft och att dessa medel skulle betalas ut under 2025.

I ett skriftligt frågesvar till Anne-Li Sjölund (C) daterat den 5 november 2025 (fr. 2025/26:129) fram­för­de energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) att alla kom­muner som har vindkraft kommer att få del av den ersättning som be­slu­ta­des av riksdagen enligt ovan. Vidare an­förde minis­tern att Reger­ings­kansliet be­re­der en förordning med den utbe­tal­nings­mo­dell som behövs för att fördela med­len till kommunerna. Reger­ingen avser att åter­komma i frå­gan i närtid. Den myndighet som ska göra ut­betalningarna kommer sedan att fördela 2025 års ersättning retroaktivt till kommu­ner­na.

Ministern upprepade sedan samma svar i en interpellationsdebatt den 5 de­cem­ber 2025 (ip. 2025/26:144) och framhöll därtill att regeringen arbetar med att ta fram ett vindkraftspaket, som syftar till att förbättra förutsätt­ningarna för en effektiv utbyggnad av vindkraft genom stärkta incitament och ökad accep­tans. Stödet till kommunerna är det första steget i detta paket. Därutöver för­bereder regeringen insatser för att genomföra de tre kompen­sationsförslag som pre­senterades i betänkandet Värdet av vinden (SOU 2023:18). Om de försla­gen genomförs kommer lokalsamhället att kunna få del av intäkterna från en vindkraftspark, de närboende att få rätt till en andel av intäkten och ägare av intilliggande fastigheter att få rätt att inlösa fastig­heten till ett pris som mot­svarar vad den hade varit värd om parken inte hade uppförts.

Den 18 februari 2026 meddelade regeringen att den genom en ändring i Energimyndighetens regleringsbrev har gett myndigheten i uppdrag att betala ut de utlovade medlen till kommuner med vindkraftverk inom sina kommun­gränser. Ut­betal­ningarna ska göras före den sista mars respektive sista april i år.

Regeringen anger att ersättningen är avsedd att vara långsiktig och att det därför bereds en förordning som gör det möjligt att betala ut de medel som be­räknas för kommande budgetår.

Uppdrag att stärka vind- och solkraftens roll i elsystemet

I december 2024 fattade regeringen beslut om två gemensamma uppdrag till Energimyndigheten, Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen. Upp­dra­gen syftade till att stärka den intermittenta kraftproduktionens bidrag till re­surs­tillräckligheten i elsystemet. De tre myndigheterna skulle inom ramen för det ena uppdraget (KN2024/02494) föreslå eller besluta om nya regler för att in­ter­mittent kraftproduktion på ett bättre sätt ska ha förutsättningar att bidra till drifts­säkerhet och effekttillräcklighet. Det uppdraget skulle samordnas av Svens­ka kraftnät. Inom ramen för det andra uppdraget (KN2024/02495) skulle myn­digheterna föreslå incitament för effekt vid rätt tidpunkt. Syftet var att ska­pa in­citament som med utgångspunkt i en helhetssyn på elsys­te­met förbätt­rar den intermittenta kraftproduktionens bidrag till elsys­te­mets drifts­sä­ker­het och re­surs­tillräcklighet.

Uppdragen redovisades i december 2025. I rapporten Incitament för bättre effektbidrag från intermittent kraftproduktion – Redovisning av regerings­upp­drag KN2024/02494 (ER 2025:37) redovisade Energimyndigheten be­döm­ning­en att det inte finns behov av att i nuläget införa nya eller förändrade in­citament för intermittent kraftproduktion eftersom flera reformer nyligen har genomförts eller är under in­förande på elmarknaden.

Kompletterande promemoria till betänkandet Värdet av vinden

I början av november 2025 presenterades departementspromemorian Intäkts­delning från vindkraftsanläggningar – Komplet­terande promemoria till be­tän­kan­det Värdet av vinden (SOU 2023:18). I pro­me­morian föreslås en ny lag om intäktsdelning från vind­kraftsanläggningar som innebär att de som bor nära sådana anläggningar ges rätt till ett belopp mot­svarande en andel av de år­liga intäkterna från en vindkraftsanläggning (vindkraftsersättning). Stor­le­ken på vind­krafts­ersätt­ningen föreslås bero på avståndet till anlägg­ningen.

Förslaget innebär t.ex. att rätten till intäktsdelning ska omfatta närboende inom åtta vindkraftverkshöjder från ett vindkraftverk, till skillnad från det för­slag om tio vindkraftverkshöjder som lämnades i utred­ningsbe­tän­kan­det.

Den nya lagen och lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Det bör nämnas att det i utredningsbetänkandet även föreslogs en möjlighet till inlösen av fastigheter i när­heten av en vindkraftsanläggning samt en ersätt­ning till lokalsamhället i form av ett finansieringsvillkor. Dessa förslag be­hand­las dock inte i den här refererade promemorian.

Promemorian var ute på remiss till den 18 december 2025. I den propo­si­tions­förteckning som regeringen presenterade den 13 januari 2026 anges att en proposition med titeln Vindkraft i kommuner kommer att över­läm­nas till riks­dagen den 17 mars 2026.

Miljötillståndsutredningen om tidiga besked

Här bör även den tidigare i betänkandet refererade Miljötillståndsutredningen nämnas. I tilläggsdirektiv beslutade i februari 2025 (dir. 2025:2) har utred­ning­en bl.a. fått i uppgift att bedöma möjligheterna att i ett tidigt skede lämna be­sked om det all­männas grundläggande syn på lämpligheten av en viss verk­samhet på en viss plats. Det kan t.ex. handla om vindkraftsanläggningar.

I juli 2025 presenterade utredningen delbetänkandet Tidigt besked om lämp­lig använd­ning av mark och vatten (SOU 2025:88), som var ute på remiss till den 10 november 2025.

Energimyndigheten om riksintressen för vindkraft

I mars 2024 gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att se över riks­in­tresseanspråk för fossilfri energiproduktion och energidistribution samt att re­do­visa sin syn på vilka områden som är särskilt lämp­liga för dessa ändamål. Uppdraget ska redo­visas till regeringen se­nast den 25 mars 2026.

Som ett i led i arbetet har Energi­myn­digheten tagit fram nya riks­intres­se­anspråk för bl.a. vindkraft. Dessa förslag var ute på samråd under hösten 2025. I det nya förslaget för vindkraft pekar Energimyndigheten ut 643 områ­den på land och 31 områden till havs. Det är en stor ökning sedan den senaste upp­da­teringen av riksintressena för vindkraft som gjordes 2013. Riksintres­sena för vindkraft fungerar som en vägledning för kommunernas fysiska pla­nering och som ett stöd för tillståndsgivande myndigheter.

Samexistens mellan vindkraft och försvarets intressen

Med anledning av motionsyrkandena som gäller samexistens mellan vindkraft och försvarets intressen bör det nämnas att Försvarsmakten har deltagit i det ovan omnämnda arbetet med att ta fram nya havsplaner och då bl.a. analyserat hur byggande av vindkraft i ett stort antal olika havsområden skulle påverka riksintressen för totalförsvarets militära del och utifrån den analysen identi­fie­rat områden där vindkraft kan byggas utan påtaglig skada för för­svarsin­tres­sen.

Eftersom frågor om villkorade tillstånd berörs i några av motionerna i sam­band med frågor om vindkraft och försvarsintressen kan det nämnas att för­svars­utskottet under förra riksmötet behandlade ett motionsyrkande om villko­rade tillstånd för ny vindkraft från Försvarsmakten och om att Försvarsmakten i dessa bör redogöra för vad som krävs för ett godkännande (bet. 2024/25:FöU5). Försvarsutskottet avstyrkte yrkandet och underströk bl.a. vikten både av fortsatt dia­log och av en fortsatt metodutveckling i fråga om un­derlättad samexi­sten­s mellan totalförsvarsintresset och andra intressen och såg inte behov av att rikta ytterligare tillkännagivanden inom området till re­ger­ingen. Riksdagen beslutade i enlig­het med försvarsut­skot­tets förslag.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2025 tog utskottet ställning till ett antal motionsyrkanden om vindkraft, varav flera var snarlika eller likalydande med de nu aktuella (bet. 2024/25:NU19). Utskottet avstyrkte förslagen med hänvisning bl.a. till på­gå­ende utredningar och till beredning av förslag från redan avslutade utred­ning­ar. Avvikande uppfattningar framfördes i reser­vationer från Socialde­mo­kra­terna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Mil­jö­partiet.

Utskottets ställningstagande

Sverige behöver en kraftfull utbyggnad av ny fossilfri elproduktion, inklusive av vindkraft. Vindkraft kan byggas förhållandevis snabbt och därmed möta en ökad efterfrågan på el på relativt kort sikt. Samtidigt är det ett faktum att vind­kraftsanläggningar påverkar människors och djurs livsmiljöer och innebär ingrepp i landskapsbilden. Den lokala acceptansen för vindkraft är därmed myc­ket betydelsefull, vilket också lyfts fram i flera av de motioner som be­hand­las i detta avsnitt. I motionerna efterfrågas bl.a. tillkännagivanden om att lokalsamhället på olika sätt bör få ersättning när vindkraftsanläggningar eta­bleras. Även utskottet anser att det behövs fler åtgärder för att stärka den lo­ka­la acceptansen för vindkraftsanläggningar. Förutom den ersättning till kom­mu­ner som utgår från den fastighetsskatt som anläggningarna betalar och som re­ger­ingen för närvarande håller på att utforma kan det handla om att se över möj­liga incitament eller kompensationer till kommuner och närboende för de in­grepp i miljön som vindkraften medför eller för den el den genererar.

Utskottet ser därför positivt på att regeringen för närvarande arbetar för att utforma kompensationsförslag med utgångspunkt i de förslag som finns i betänkan­det Värdet av vinden (SOU 2023:18) samt de kompletteringar av det betän­kan­det som pre­senterades i en departementspromemoria i november 2025. Om des­sa förslag ge­nomförs kommer lo­kal­samhällena att kunna få del av intäk­terna från en vind­kraftspark, de när­boende att få rätt till en andel av intäkten och ägare av intilliggande fastigheter att få rätt att inlösa fastigheten till ett pris som motsvarar vad den hade varit värd om parken inte hade upp­förts. En pro­po­sition med titeln Vindkraft i kommuner kommer att över­läm­nas till riks­dagen i mars 2026 och utskottet ser ingen anledning för riks­dagen att föregripa denna genom att rikta några till­kännagivanden till reger­ingen på te­mat vind­kraft och kompensation.

Vidare vill utskottet påminna om att det för närvarande pågår ett arbete med att ta fram nya riksintresseanspråk för bl.a. vindkraft. Riksintressena för vind­kraft kommer att fungera som en vägledning för kommunernas fysiska pla­ne­ring och som ett stöd för de tillståndsgivande myndigheterna. De nya riksin­tres­seanspråken kommer att beslutas av Energimyndigheten under 2026.

När det gäller utbyggnad av havsbaserad vindkraft förordas i några motio­ner tillkännagivanden om ett statligt planeringsmål för utbyggnaden av detta kraftslag. I linje med vad utskottet har anfört tidigare när liknande för­slag har varit aktuella upprepar utskottet uppfattningen att mål som är avgränsade till sär­skilda produktionsformer eller stöd som inte är teknikneu­trala i möjligaste mån bör und­vikas för att inte mindre kostnadseffektiva lösningar ska väljas.

I flera motioner som behandlas i detta avsnitt framhålls vikten av samord­ning mellan myndigheter för att snabba på utbyggnaden av vindkraft. Utskottet kan konstatera att flera olika uppdrag med koppling till frågor om samexistens mellan vindkraften och andra samhällsintressen har getts till berörda myndig­he­ter liksom uppdrag att peka ut områden till havs som är lämpliga för vind­krafts­etableringar. En utredare har dessutom analyserat hur regelverket för an­vänd­ning av havsområden vid etablering av vindkraft i Sveriges ekono­mis­ka zon kan bli mer effektivt och tydligt.

I en av motionerna förordas till­kännagivanden som tar sikte på regeringens prövning av ansökningar om tillstånd för havsbaserade vindkraftsparker. Ut­skot­tet anser på ett allmänt plan och i linje med bestämmelserna i regerings­formen att riksdagen ska avhålla sig från att blanda sig i denna process efter­som det tillhör regeringens exklusiva befogenhet att fatta beslut i dessa till­ståndsärenden. Utskottet utgår dock från att regeringen behandlar sådana an­sök­ningar med nödvändig skyndsamhet och utan att rättssäkerheten eftersätts.

Utskottet kan dessutom konstatera att regeringen för närvarande bereder de förslag om en ordnad prövning för havsbaserad vindkraft som en särskild ut­re­dare lämnade i betänkandet Vindkraft i havet – En övergång till ett auk­tions­system (SOU 2024:89).

Sammanfattningsvis och med hänvisning till det anförda är utskottets upp­fatt­ning att det saknas tillräckliga skäl att föreslå att riksdagen ska bifalla de motionsförslag som är aktuella i detta avsnitt.

Därmed avstyrks samtliga motionsyrkanden.

Motionerna

Vattenkraften är ryggraden i det svenska elsystemet och behöver tas till vara och utvecklas. Det framhåller Fredrik Olovsson m.fl. (S) i kommittémotion 2025/26:3594. I yrkande 12 finns ett allmänt hållet yrkande om ett tillkänna­gi­vande till regeringen om vatten­kraft. Enligt motivtexten önskar motio­nä­rer­na bl.a. effekt­höjningar, möjligheter att utnyttja pumpkraft och att pau­sade miljö­prövningar återupptas. Motionärerna efterfrågar vidare en statlig utred­ning som bl.a. ska kart­lägga alla de större kraftproducerande vatten­dra­gens po­ten­tial.

Rickard Nordin m.fl. (C) begär i kommittémotion 2025/26:3582 yrkan­de 121 ett tillkännagivande om att lyfta fram vattenkraftens avgörande bidrag till det svenska energisystemet genom minskat regelkrångel, respekt för ägan­derätten samt effektiva och proportionerliga miljöåtgärder till rimliga kost­na­der. Motionärerna vill också att det tas fram en nationell strategi för att nyttja vattenkraftens maxkapacitet och för att öka effektuttaget. De ser också ett vär­de i att undersöka om det är möjligt att öka lagringskapaciteten i den sven­ska vattenkraften, både för att kunna öka energiproduktionen och för att bättre kunna hantera extremväder. En begäran om ett tillkännagivande med den inne­börden finns i yrkande 122.

Genom att snabbt anpassa produktionen efter variationer i elanvändningen kan vattenkraftsbolagen säkerställa en jämn och effektiv energiförsörjning, fram­håller Lars Isacsson (S) i motion 2025/26:2302. Han efterfrågar ett till­kän­nagivande om att regeringen bör vidta åtgärder för att öka förutsätt­ningarna för korttidsreglering av vattenkraften.

Josef Fransson (SD) konstaterar i motion 2025/26:64 att vattenkraften i Sverige fungerar som baskraft såväl som reglerkraft och har tjänat Sverige väl. Mo­tionären begär ett tillkännagivande till regeringen om att ge Energi­myn­dig­he­ten i uppdrag att utreda möjligheter och konsekvenser av att utöka magasi­ne­ringskapaciteten för svensk vattenkraft.

I motion 2025/26:2975 förordar Dan Hovskär (KD) ett tillkännagivande om att regeringen bör utreda möjligheten att bygga en turbin från Vänern till Bo­huskusten. En sådan lösning skulle enligt motionären bidra till en stabilare energiförsörjning i västra Sverige.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringens syn på vattenkraftens roll i den långsiktiga energipolitiken

I den energipolitiska inriktningspropositionen, som riksdagen antog våren 2024, anförde regeringen att vattenkraften spelar en central roll för Sveriges fos­sil­fria elförsörjning, både som produktionskälla och som reglerkraft. Vat­ten­kraften producerar under ett normalår 68 TWh, dvs. ca 45 procent av Sve­riges totala elproduktion. I propositionen framhöll regeringen att den befintliga vat­ten­kraf­tens regler- och pro­duk­tions­för­må­gor behöver bevaras och utveck­las­, med hän­syn till natur- och kulturmiljöintressen. Som grund för sin be­döm­ning re­do­visade re­geringen bl.a. att alla vattenkraftstillstånd med villkor som var äldre än 40 år en­ligt gällande lagstiftning skulle omprövas, med start den 1 februari 2022.

I januari 2023 tog regeringen beslut om att den tid när en ansökan om pröv­ning för moderna miljövillkor senast ska ha lämnats in senareläggs med ett år för samtliga prövningsgrupper. Det innebar att den nationella pla­nen för om­pröv­ningen pausades, och regeringen har därefter beslutat om ytterligare för­läng­ning av denna paus. Syftet med pausen är att ge mer tid åt att analysera behovet av ändringar i det nuvarande prövningssystemet och att genomföra de föränd­ringar som analysen kan komma att leda till. En av de delar som är av vikt att analysera under pausen är omprövningens konsekvenser för elsys­te­met.

Regeringen gav därför den 16 februari 2023 Svenska kraftnät i uppdrag att tillsammans med Energimyndigheten och HaV kartlägga de konsekvenser för elsystemet som en omprövning av vattenkraften kan medföra. Uppdraget re­do­visades den 29 september 2023.

I propositionen anförde regeringen vidare att behovet av regler­för­måga kom­mer att öka i takt med ökad produktion av vind- och solkraft. För att möta det behovet analyserar flera företag förutsättningarna för att höja effekten vid befintliga vattenkraftverk.

I ett elsystem med hög andel sol- och vindkraft krävs goda möjligheter att balansera produktion och för­brukning av el. Reger­ingen framförde att utöver bl.a. batteri- och flexibi­litetslösningar kan ytter­ligare pumpkraft bidra till det­ta. Regeringen sa sig därför se ett behov av att ana­ly­sera potentialen hos och förutsättningarna för ytterligare pumpkraft i Sve­rige.

Bättre förutsättningar för vattenkraftens omprövning

Regeringskansliet tog i augusti 2024 fram promemorian Bättre förutsättningar för vattenkraftens omprövning (KN2024/01642). I promemorian föreslås änd­ra­de bestämmelser av betydelse för avvägningen mellan å ena sidan be­hovet av åtgärder som förbättrar vattenmiljön och å andra sidan behovet av en natio­nell effektiv tillgång till vattenkraftsel vid fastställande av moderna mil­jö­vill­kor för vattenkraftverk och dammar. Ändringarna syftar till att säker­ställa att de berörda verksamheterna prövas mot rätt kravnivå och till att det utrym­me EU-rät­ten tillåter när det gäller att säkra en fortsatt na­tionell effek­tiv tillgång till vattenkraftsel i samband med miljöanpassningen av verksamheterna ut­nytt­jas fullt ut.

Promemorian remitterades under hösten 2024. Efter beaktande av remiss­ut­fallet beslutade regeringen i maj och juni 2025 om ett flertal förord­nings­ändringar. Ändringarna syf­tar till att säker­ställa att ompröv­ningarnas påverkan på vattenkraften blir accep­tabel ur ett elsys­tem­perspektiv. Omprövningen av vatten­kraften återupptogs sedan den 1 juli 2025.

Regeringen har även gett i uppdrag åt HaV att, tillsammans med Svenska kraftnät och Energi­myn­digheten, se över de s.k. HARO-värdena[2] samt ut­ar­be­ta en vägledning om hur in­tresset av en nationell effektiv tillgång till vat­ten­kraftsel ska beaktas inom ramen för vattenför­valt­ningen (KN2025/01118). HaV skulle ha redovisat upp­draget senast den 16 ja­nu­ari 2026, men genom be­slut på regeringens sammanträde den 8 januari 2026 för­längdes utrednings­tiden till den 31 mars 2026.

I den propositionsförteckning som regeringen presenterade den 13 januari 2026 anges att en proposition med titeln Undantag från krav enligt art- och ha­bi­tatdirektivet vid vattenkraftens omprövning kommer att lämnas till riks­da­gen den 17 mars 2026.

Vattenkraftens betydelse för elförsörjningen undersöks

I augusti 2025 gav regeringen Energimyndigheten och Svenska kraftnät i upp­drag att tydliggöra vattenkraftens betydelse för elförsörjningen på lokal, regio­nal och nationell nivå. Uppdraget omfattar även mindre vattenkrafts­an­lägg­ningar och ska resultera i ett stödmaterial som hjälper kommuner och regio­ner att stärka sin energi- och beredskapsplanering.

Bland regeringens motiv till uppdraget anges att vattenkraftens förmågor är centrala för elsystemet och beredskapen inom elförsörjningen. Vattenkraft­verk går snabbt att starta och har god reglerbarhet, vilket ofta gör dem lämpliga för s.k. dödnätsstart och ödrift, dvs. förmågan för produktions­an­lägg­ningen att starta även om det yttre nätet är strömlöst, respektive att inom ett be­gränsat om­råde producera och distribuera el utan kopp­ling till över­lig­gande elnät. Andra egenskaper är bidrag till rotations­energi, effekt under höglasttimmar samt ett minskat behov av att överföra el över längre sträckor.

Uppdraget ska redo­visas senast den 30 april 2026.

Energiforsk om hållbar vattenkraft och korttidsreglering

I februari 2025 presenterade Energiforsk rapporten Hållbar vattenkraft i fram­ti­dens energisystem – Slutrapport från Håven-projektet (rapport 2025:1082). I rap­por­ten berörs bl.a. s.k. korttidsreglering – som även tas upp i en av motio­ner­na. Korttidsreglering innebär att vattenkraften balanserar snabba varia­tio­ner i el­pro­duktionen och stabilitet i elnätet. En vanlig definition är för­ändr­ingar i flöden och vattenstånd på tidsskalor kortare än ett dygn. Behovet av regler­ingar inom ett dygn förväntas bli allt större i takt med att både andelen inter­mit­tent elproduktion och effekterna av klimatförändringarna ökar. Kort­tids­re­gler­ing kan förekomma vid både små- och storskalig vattenkraft och påver­kar ned­ströms vattendrag genom snabba och återkommande onaturliga va­ria­tioner i vattenflödet.

Korttidsreglering kan ha negativa effekter på ekosystemen i rin­nande vatten eftersom snabba och kraftiga vattenståndsvariationer är svåra att hantera för många organismer. Korttidsreglering sägs även bidra till ökad ero­sion.

Vattenkraft och flexibilitet

Sedan november 2024 bedriver Luleå tekniska universitet ett forsknings­pro­jekt som ska analysera vattenkraftens roll i det framtida fossilfria energisys­te­met. Projektet syftar till att identifiera hur vattenkraftens flexibilitet kan för­ändras för att balansera den ökade elproduktionen från sol- och vind­kraft. Att öka vattenkraftens flexibilitet ställer dock krav på noggranna avväg­ningar för att inte ekosystemen i och kring älvarna ska skadas.

Projektet löper till slutet av 2027 och målet är att projektets resultat ska kunna användas både för nationell planering och som underlag i miljötill­stånds­pro­ces­ser där energibehovet vägs mot påverkan på naturen.

Uppdrag till Energimyndigheten om pumpkraft

I en av motionerna omnämns pumpkraft. Därför bör det noteras att Ener­gi­myn­digheten i regle­ringsbrevet för 2026 har fått i uppdrag att kartlägga och beskriva förutsättningarna för och utmaningarna med att etablera mer pump­kraft i Sverige. Uppdraget ska redovisas till Regerings­kansliet senast den 30 november 2026.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2025 avstyrkte utskottet ett antal mo­tions­yrkan­den om vattenkraft (bet. 2024/25:NU19). Utskottet framhöll bl.a. att det pågick en analys av behovet av ändringar i det nu­va­rande pröv­nings­sys­temet och att omprövningarnas på­verkan på vattenkraften be­hö­ver bli ac­cep­tabel ur ett elsystemperspektiv.

Olika uppfattningar om vattenkraften framfördes i reservationer från So­cial­demokraterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Mil­jö­partiet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid flera olika tillfällen pekat på vattenkraftens centrala roll i det svenska energisystemet. Detta synsätt tycks dessutom delas brett över riksda­gens partier. Vattenkraften ger inte bara stabil elproduktion utan är också reglerbar på ett sätt som blir alltmer betydelsefullt i ett kraftsystem där den väderberoende produktionens andel ökar. Möjligheterna att säsongslagra vat­ten i stora magasin är också en av vattenkraftens värdefulla egenskaper.

För att det ska vara möjligt att även fortsättningsvis ta till vara vatten­kraf­tens fördelar på ett så effektivt sätt som möjligt är det viktigt att den ompröv­ning av vattenkraftens miljövillkor som pågår genomförs på ett klokt sätt. Det handlar bl.a. om att noggrant analysera omprövningens konsekvenser för el­sys­temet, vilket bl.a. har gjorts av HaV i samr­åd med Energimyn­digheten. Det har även tagits fram en departe­ments­pro­memoria i vilken det föreslogs änd­ra­de bestämmelser för att sä­ker­ställa att berörda verksamheter prövas mot rätt kravnivå och att det ut­rym­me som EU-rät­ten ger vid miljö­anpassning av verk­samheterna att säkra en fort­satt na­tionell effek­tiv tillgång till vattenkraftsel ut­nyttjas fullt ut. Flera förord­nings­ändringar har därefter gjorts och ompröv­nings­arbetet lö­per nu vidare. Paral­lellt med detta genomför HaV för närvaran­de en översyn av de i sam­manhanget viktiga s.k. HARO-värdena, dvs. de rikt­värden för hur myc­ket vat­ten­kraftsproduktion (i TWh per år) som får förloras i ett visst hu­vud­av­rin­nings­område när vattenkraften anpassas till moderna miljö­vill­kor.

I en av motionerna efterfrågas en kartläggning av alla de större kraft­produ­cerande vattendragens potential. Här vill utskottet i första hand hänvisa till Svenska kraftnäts pågående uppdrag att tydliggöra vattenkraftens bety­delse för elförsörjningen på lokal, regio­nal och nationell nivå. När detta upp­drag är slutfört under första halvåret 2026 kan det möjligen finnas skäl att över­väga behovet av ytterligare kartläggningar i linje med förslaget i motionen eller att överväga någon form av nationell strategi för att nyttja vattenkraftens maxka­pacitet samt för att öka effektuttaget så som det föreslås i en annan av mo­tionerna.

I en av motionerna omnämns pumpkraft som en ytterligare möjlighet att utnyttja vattenkraft. Här vill utskottet påminna om att regeringen i den ener­gi­politiska inriktningspropositionen pekade på ett behov av att ytterligare ana­lysera potentialen hos och förutsättningarna för ytterligare pumpkraft i Sve­rige. Ett uppdrag med den inriktningen har därefter lämnats till Energi­myn­dig­heten. Uppdraget kommer att redovisas mot slutet av 2026.

Inte heller förslaget om korttidsreglering bör föranleda någon åtgärd från riksdagen. Visserligen kan behovet av regler­ingar inom ett dygn förväntas bli större i takt med att både andelen inter­mit­tent elproduktion och effekterna av klimatförändringarna ökar, men kort­tidsreglering kan även ha negativa effekter på den biologiska mångfalden och bidra till ökad erosion. Utskottet förutsätter att ett eventuellt behov av kort­tidsreglering beaktas inom ramen för den pågående omprövningen av vat­ten­kraftens miljövillkor. Detsamma gäller frågor om att öka lagrings­kapa­ci­te­ten i vattenmagasinen.

Avslutningsvis avfärdar utskottet också förslaget i en av motionerna om en tur­bin från Vänern till västkusten. Utskottet saknar underlag för att kunna be­döma realismen i detta till synes omfattande infrastrukturprojekt och ser det därför inte som rimligt att ställa sig bakom förslaget om ett tillkännagivande.

Därmed avstyrks samtliga motionsyrkanden.

Motionerna

I partimotion 2025/26:2797 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) slås det fast att Vänsterpartiet vill se en kraftfull utbyggnad av solenergin i Sverige. För att ge branschen och hushållen en tydlig signal om att det är värt att satsa på solenergi vill motionärerna att det inrättas nationella planeringsmål för solel och solvär­me. Ett tillkännagivande med den innebörden efterfrågas i yrkande 16.

Solkraften har förutsättningar att bidra mer till den svenska elproduktionen, anför Fredrik Olovs­son m.fl. (S) i kommittémotion 2025/26:3594. I dag häm­mas dock utvecklingen både av regelverket för att upp­föra storskaliga mark­base­rade anläggningar och av möjligheterna att anslu­ta dem till nätet. I yr­kande 16 anförs därför att regeringen bör ta fram nationella riktlinjer för läns­styrelserna så att prövningen kan gå snabbt och vara likvärdig över landet. Ener­gimarknadsinspektionen bör få i uppdrag att ta fram regel­verk som kortar ledtiderna och säkerställer rimliga kostnader för anslutning till elnätet.

Rickard Nordin m.fl. (C) pekar i kommittémotion 2025/26:3582 på att det finns en stor potential att öka den svenska produktionen av solel i närtid, efter­som det är ett av de kraftslag som går snabbast att bygga ut. Samtidigt fram­håller motionärerna betydelsen av enklare regler för att kunna etablera stor­skaliga solcellsparker. I yrkande 130 förordas ett tillkännagivande om att Ener­gimyndigheten bör få i uppdrag att tillsammans med relevanta myndig­he­ter förenkla och förtydliga regelverken för storskaliga solcells­parker, inte minst vid etablering på jordbruksmark.

Även i kommittémotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) finns ett antal yrkanden som gäller solenergi. Motionärerna anser att det offentliga bör gå före genom att installera solceller på alla lämpliga offentliga byggnader. Ett tillkännagivande med den innebörden föreslås i yrkande 11. Samma för­slag finns även i kommittémotion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yr­kan­de 43.

För att ytterligare underlätta för nya solparker pekar motionärerna i ovan­nämnda kommittémotion 2025/26:3273 (MP) yrkande 20 på be­hovet av att förtydliga länsstyrelsernas roll i tillståndsprocessen. Detta för­slag finns även i kommittémotion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 54.

I tidigare refererade kommittémotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) framhålls också att regelverket bör ses över så att modeller för solcells­parker som ökar den biologiska mångfalden och kombinerar pro­duktion av sol­el och mat premieras samt att ett stöd bör ges för ”naturpositiva” sol­cells­par­ker. I yr­kan­de 21 efterfrågas ett tillkännagivande med den in­ne­bör­den. Vi­dare ser motio­närer­na stor­skalig solvärme som något som kan er­sätta bioenergi och avfallsför­brän­ning i fjärrvärmenäten. För att främja den utveck­lingen be­hövs det enligt mo­tio­nä­rer­na emellertid initialt ett inves­terings­stöd. I yrkan­de 22 begär de där­för ett tillkännagivande till regeringen om att utreda ett inves­te­rings­stöd för storskalig solvärme. Detta förslag finns även i snarlik ly­delse i kom­mitté­motion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yr­kan­de 174. I den sist­nämnda motionen är förslaget emellertid formulerat så att till­kän­na­givandet har innebörden att ett stöd ska införas och inte enbart ut­redas.

Decentraliserad elproduktion i form av bl.a. solel kan, rätt hanterad, bli en myc­ket robust hörnsten i framtidens hållbara samhälle. Detta framhålls i kom­mittémotion 2025/26:3405 av Emma Berginger m.fl. (MP). I yrkande 37 efter­frågas ett tillkännagivande om att underlätta för lokal produktion av för­nybar energi som solel och solvärme. Motionärerna vill även se en nationell stra­tegi för solenergi för pro­duktion av el och värme och begär därför i yr­kan­de 38 ett till­kännagivande med den innebörden.

Katarina Luhr m.fl. (MP) förordar i kommittémotion 2025/26:3422 yr­kan­de 41 ett tillkännagivande till regeringen om att anta ett planeringsmål för 30 TWh sol­energi till 2030. Motionärerna anser att den förnybara energipro­duk­tionen mås­te byggas ut och el som kan ersätta den importerade fossilbräns­lebaserade ener­gin behöver frigöras för att det ska vara möjligt att klara klimat­om­ställ­ningen.

Bakgrund och pågående arbete

Solel i Sverige

I budgetpropositionen för 2026 redovisar regeringen att sol­kraften under 2024 stod för drygt 4 TWh, vilket var en ökning jämfört med 2023 med knappt 34 procent (prop. 2025/26:1 utg.omr. 21 Energi). Vid slu­tet av 2024 fanns det ca 293 000 elnätsanslutna solcells­an­läggningar i Sve­rige, vilket är en ökning med ca 41 000 anläggningar (+18 pro­cent) jämfört med antalet anläggningar året före.

Regeringens syn på solkraftens roll i den långsiktiga energipolitiken

Våren 2024 framhöll regeringen i den energipolitiska inriktningspropositionen att solkraftens roll för Sveriges elförsörjning har potential att växa i form av både små anläggningar och stora solcellsparker. Solkraften behöver dock byg­gas ut på ett säkert sätt och i ökad utsträckning bidra med förmågor för ett le­ve­ranssäkert elsystem.

Regeringen anförde att vissa styrmedel som har varit riktade speci­fikt till sol­kraft har va­rit motiverade för att bygga upp kunskap och kompe­tens i bran­schen men att solkraft på sikt bör byggas på marknadsmässiga grunder. I nästa fas av ut­bygg­naden kan det enligt regeringen finnas behov av att suc­ces­sivt fasa ut stöd som riskerar att påverka marknadens funktion nega­tivt, och reger­ingen an­förde att den av­ser at­t analysera hur denna utfasning kan åstad­kom­mas.

Vidare angavs i propo­sitionen att den senaste utvecklingen inom sol­krafts­området behöver följas upp, utmaningarna behöver belysas och behovet av åt­gär­der för att underlätta en samhällsekonomiskt effektiv utbyggnad av sol­kraft behöver analyseras.

Ändrade skattesubventioner för solceller och mikroproduktion av el

I mars 2025 lämnade regeringen propositionen Förändrade skattesubventioner för solceller och mikroproduktion av el (prop. 2024/25:109) till riksdagen. I pro­positionen föreslog regeringen att subventionsgraden för installation av sol­celler inom ramen för skattereduktionen för grön teknik skulle sänkas från 20 till 15 procent, vilket är den subventionsgrad som gällde före 2023, och att skat­te­reduktionen för mikro­produktion av förnybar el skulle avskaffas.

Propositionen behandlades av riksdagen i maj 2025 (bet. 2024/25:SkU17, rskr. 2024/25:199). Riksdagen ställde sig bakom regeringens förslag och den sänkta subventions­graden för installation av solceller trädde i kraft den 1 juli 2025. Skattereduk­tionen för mikro­produktion av förnybar el som matas ut på nätet avskaffades den 1 januari 2026.

Om solenergi i direktivet om byggnaders energi­prestanda

I maj 2024 trädde EU:s s.k. energiprestandadirektiv i kraft.[3] Direktivet innebär bl.a. att alla nya byggnader ska vara förberedda för att optimera potentialen för solenergi­produktion. För offentliga byggnader och bygg­nader som används för offent­ligt bruk, inklusive lokalbyggnader, finns det ett konkret krav på att de senast den 31 december 2026 ska vara utrustade med solenergi­instal­la­tio­ner, förutsatt att golvytan är större än 250 kvadrat­meter. Denna bestäm­melse gäller både nya byggnader och sådana som ge­nom­går större renove­ringar. När det gäller nya bostads­byggnader är målet att dessa ska vara utrus­tade med sol­energi­in­stalla­tioner senast den 31 decem­ber 2028. Med­lems­länderna har efter att direktivet trädde i kraft två år på sig att införa regelverket i den natio­nella lag­stiftningen.

I juni 2024 gav regeringen Boverket i uppdrag att ta fram vissa underlag för Sveriges genomförande av artikel 10 i energipre­stan­da­direktivet som gäller sol­energi i byggnader. Boverket delredovisade uppdraget i februari 2025 i rap­por­ten Metoder, de­fi­nitioner och krav inom solenergi i direktivet om bygg­na­ders energipres­tanda – Förslag på författningsändringar, delredovis­ning av re­ger­ingsuppdrag (rap­port 2025:3) och slutredovisade därefter uppdraget i juni 2025 i rapporten Meto­der, definitioner och krav på solenergi i direktivet om byggnaders ener­giprestanda – Slutredovisning av regeringsuppdrag (rapport 2025:16).

I rapporterna konstaterar Boverket att det inte finns några krav på sol­ener­giinstallationer på byggnader i nuvarande svensk reglering, men att det räcker med att en bestämmelse införs i plan- och byggförordningen (2011:338) för att tillgodose detta.

Den förstnämnda rapporten var ute på remiss till den 16 juni 2025.

Här bör det även noteras att det i den propositionsförteckning som reger­ingen pre­senterade den 13 januari 2026 anges att en proposition med titeln Nytt mål för effektiv energianvändning och genomförande av det omarbetade direktivet om byggnaders energiprestanda kom­mer att överlämnas till riksda­gen den 3 mars 2026.

Energimyndighetens kartläggning av områden med solenergi­potential

Energimyndigheten har kartlagt Sveriges territorium och ekonomiska zon för att identifiera områden med potential för fossilfri energiproduktion och till­hörande energidistribution (KN2024/00663). Kartläggningen visar att det finns stora möjligheter att möta ett ökat behov av fossilfri el till 2050 och att sol­energi är ett av de energislag som har störst potential.

Samtidigt konstaterar myndigheten att solenergianläggningar i form av sol­fångare och solcellspaneler har olika förutsättningar i Sverige. Elproduk­tion från sol i form av anläggningar med solceller har ökat kraftigt de senaste åren och kommer troligtvis att fortsätta öka. Däremot är solvärme från solfång­are en marknad som till stor del har avstannat i Sverige. En förklaring till utveck­lingen är att investeringsstödet sedan 2011 inriktades på att enbart stödja in­stallation av sol­celler och inte av solfångare.

I rapporten redovisas underlag som kan användas i det fortsatta arbetet för att pe­ka ut s.k. accelerationsområden enligt bestämmelserna i EU:s förnybart­di­rek­tiv. Det anges att det finns många möjliga typer av områden som kan pe­kas ut för sol­energiproduktion. Stora ytor finns t.ex. i kategorierna nedlagda slut­täck­ta de­po­nier, befintliga och nedlagda flygplatser, parkeringsytor, indus­tri­områden och lantbruk. Det finns också stor potential i befintliga takytor för oli­ka typer av byggnader, vilket dock ger mindre och icke sammanhän­gande om­råden, men dessa kan summeras till en stor total yta med potential för för­nybar energi­ut­vinning.

 Uppdrag om intermittent kraftproduktion

I december 2024 gav regeringen Energimyndigheten tillsammans med Energi­marknadsinspektionen och Svenska kraftnät två gemensamma uppdrag som syf­tar till att skapa bättre förutsättningar för intermittent elproduktion som t.ex. sol- och vind­kraft att bidra i elsystemet. Det ena uppdraget handlade om inci­ta­ment för bättre effektbidrag från sådan kraftproduktion, och det andra upp­dra­get handlade om regelverk och metoder för utformning och inte­gre­ring av in­ter­mit­tent elproduktion i elsystemet.

Uppdragen redovisades i december 2025 och utfallet har refererats kort­fat­tat i avsnittet om vindkraft.

Strategi för anslutning av solkraft

I juli 2025 presenterade Svenska kraftnät en samlad strategi för anslutning av solkraft till stamnätet. Strategin innebär bl.a. att Svenska kraftnät har uppda­te­rat sin vägledning för anslutning till stamnätet. Vidare har fokus varit på prin­ciper för en effektiv kapacitetstilldelning snarare än på en separat sol­krafts­stra­tegi.

Arbete har därefter bedrivits vidare i samverkan med regionnäten. De slut­liga principerna förväntas fastställas och publiceras under det första kvartalet 2026.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2025 behandlade och avstyrkte utskottet ett antal motionsyrkanden som gällde solenergi (bet. 2024/25:NU19). Flera av yrkandena var identiska med eller snarlika de som är aktuella i detta betänkande. Utskottet sa sig bl.a. vara tveksamt till att sätta upp mål för enskilda kraftslag och såg inte behov av nå­gon nationell solenergistrategi. Utskottet pekade också på att flera ny­ligen omarbetade EU-direktiv kunde komma att påverka politiken på sol­ener­gi­om­rådet. Andra uppfattningar framfördes i reservationer av Social­demokra­terna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet.

Utskottets ställningstagande

Solkraften har under lång tid varit en förhållandevis marginell företeelse i den svenska energimixen. Under de senaste åren har antalet installerade solceller dock ökat runt om i landet, liksom därmed även produktionen av solel. Utskot­tets grundläggande syn – som i huvudsak sam­manfaller med regeringens – är att solkraftens roll för Sveriges elförsörjning har potential att växa i form av både små anläggningar och stora solcellsparker. Samtidigt är det viktigt att solkraften byggs ut på ett säkert sätt och att den i större utsträckning än tidigare bidrar med förmågor som stärker leverans­säkerheten i el­systemet. Väderbero­ende kraftproduktion kan ha negativa effek­ter på elsys­temets funk­tion, vilket måste beaktas noggrant innan sol­krafts­pro­duktionen tillåts växa i för stor om­fattning. Här vill utskottet påminna om att Energimyndigheten, Svenska kraft­nät och Energi­marknads­in­spektionen har redovisat ett uppdrag om att stär­ka den intermittenta kraftproduktionens bidrag till resurstillräck­lig­heten i el­syste­met. Syftet är bl.a. att väderberoende kraftslag, såsom sol­kraft, på ett bättre sätt ska ha för­utsättningar att bidra till driftssäkerhet och effekttill­räck­lighet.

Utskottet delar också den uppfattning som regeringen tidigare har redovisat att vissa styrmedel riktade till solkraft har varit motiverade för att bygga upp kunskap och kompetens i branschen men att solkraften på sikt bör byggas ut på marknadsmässiga grunder. Regeringen har därefter valt att sänka subven­tionsgraden för installation av solceller inom ramen för skat­te­reduk­tio­nen för grön teknik samt att helt avskaffa skat­te­reduktionen för mikro­produk­tion av förnybar el.

I den energipolitiska inrikt­ningspropositionen anförde regeringen att den senaste utveck­lingen inom solkraftsområdet behöver följas upp, utma­ningarna behöver belysas och behovet av åtgärder för att underlätta en sam­hälls­ekono­miskt effektiv ut­byggnad av solkraft behöver analyseras.

Utskottet kan vidare konstatera att det finns ett ökat fokus på solenergi i EU:s reviderade energiprestandadirektiv. Direktivet innebär bl.a. att alla nya bygg­nader ska vara förberedda för att optimera potentialen för solenergi­pro­duktion. För offentliga byggnader och bygg­nader som används för offentligt bruk, in­klusive lokalbyggnader, finns det ett konkret krav på att de ska vara ut­rustade med solenergi­installationer. Boverket har haft i uppdrag att ta fram vissa un­derlag för Sveriges genomförande av energipre­stan­da­direktivet i de delar som gäller sol­energi i byggnader, och regeringen har meddelat avsik­ten att över­läm­na en proposition till riksdagen med titeln Nytt mål för effektiv energi­an­vändning och genomförande av det omarbetade direktivet om bygg­na­ders ener­gi­prestanda till riksdagen i början av mars 2026.

Med hänvisning till det ovan redovisade pågående arbetet är utskottet inte berett att i dagsläget förorda några nationella målsättningar för solenergins ut­byggnad eller någon typ av statligt stöd för detta ändamål. Vidare anser ut­skottet att det finns skäl att invänta den uppföljning av utveck­lingen inom sol­kraftsområdet som regeringen har aviserat innan det kan anses vara lämpligt att förorda en särskild strategi för detta energislag.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks därmed.

Motionerna

I partimotion 2025/26:2797 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) framhålls att in­vesteringsstöd för utbyggnad av biogas och andra hållbara drivmedel stärker möjligheterna att producera biodrivmedel i Sverige och därmed att uppnå en högre grad av nationell självförsörjning av fossilfria drivmedel. I yr­kan­de 6 efterfrågas ett tillkännagivande om att regeringen bör ta fram ytter­li­gare styr­medel för att öka den inhemska produktionen av biogas och biodriv­medel.

Daniel Helldén m.fl. (MP) efterfrågar i partimotion 2025/26:3548 yr­kan­de 108 i sin tur ett tillkännagivande om ett produk­tionsstöd för avancerade bio­driv­me­del. Sådana drivmedel till­verkas av vätgas och infångad biogen kol­di­oxid och kommer enligt motio­nä­rerna att fylla viktiga funktioner i fram­ti­dens trans­port- respektive energi­sys­tem.

Fredrik Olovsson m.fl. (S) konstaterar i kommittémotion 2025/26:3594 att användningen av fossil energi inom transportsektorn fortfarande är hög och står för en stor del av utsläppen. Motionärerna anser dock att regeringens poli­tik medför att Sverige, trots i grunden goda förutsättningar, tappar in­ves­ter­ing­ar i biodrivmedel. I yrkande 19 efterfrågas ett tillkännagivande om håll­ba­ra fos­sil­fria transporter och i yrkande 20 ett om bio­driv­me­del där det bl.a. på­pe­kas att det är av största vikt att marknadens aktörer får stabila förut­sätt­ningar för produktion av sådana drivmedel i Sverige.

Även i kommittémotion 2025/26:2822 av Mikael Larsson m.fl. (C) yr­kan­de 51 efterfrågas åtgärder för en ökad inhemsk produktion av bio­driv­me­del. Därmed är det möjligt att minska beroendet av rysk olja samtidigt som den na­tionella självförsörjningsgraden stärks.

Produktionen av hållbara drivmedel behöver öka framhåller Rickard Nordin m.fl. (C) i kommittémotion 2025/26:3582. Detta kan för­utom kli­mat­nytta skapa nya jobbtillfällen och ökade resurser till lands­byg­den. I yrkan­de 21 begär motionärerna ett tillkännagivande om att säker­ställa att bio­energi från hållbara källor ses som en viktig lösning i övergången till ett mer hållbart sam­hälle både på kort och på lång sikt. I yrkande 22 begärs ett tillkänna­gi­vande om att reduktionsplikten skyndsamt ska revideras så att bio­energi från håll­bara källor inte trängs ut vid ökad elanvändning utan används som ett komplement för att uppnå större utsläppsminskningar.

I kommittémotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 9 be­gärs ett tillkännagivande till regeringen om att införa ett mål om att Sverige ska vara själv­försörjande på förnybara bränslen 2030, samtidigt som elek­tri­fieringen och ett minskat trafikarbete minskar efter­frågan på bräns­len inom väg­trans­port­området. Motsvarande förslag finns också i kom­mit­témotion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 130. I den sistnämnda mo­tionen yrkande 152 före­slås även ett tillkännagivande om att säkerställa att Sve­rige är själv­försör­jan­de på hållbart producerade biobränslen senast 2030. I motio­nen slås det fast att den största potentialen för stora ut­släpps­minskningar i när­tid finns inom just trans­portsektorn. Det kon­stateras vidare att alternativa och förnybara driv­me­del kommer att behöva stödjas på olika sätt för att det ska vara möjligt att fasa ut fossila drivmedel ur den befintliga for­donsflottan. I yr­kande 135 före­slår mo­tio­nä­rerna därför ett tillkännagivande om att in­föra riktade stöd för pro­duktion av avancerade biodrivmedel och elektro­bräns­len.

Det yrkande 152 som nämns i det föregående stycket finns även i mot­sva­rande lydelse i kommittémotion 2025/26:3428 av Emma Nohrén m.fl. (MP) yr­kan­de 36. I motivtexten konstateras bl.a. att lantbrukets fossilberoende gör när­ing­en sårbar för instabila oljepriser och försvårar klimatomställningen.

Isak From och Monica Haider (båda S) konstaterar inledningsvis i mo­tion 2025/26:531 att Sveriges försörjningsberedskap är starkt beroende av im­por­terade fossila bränslen. Genom att tillvarata restprodukter från skog, jord­bruk och avfall kan Sverige öka sin egen produktion och därmed minska detta im­portberoende. I yrkande 2 begär motionärerna ett tillkännagivande om stöd till in­hemsk pro­duktion av avancerade biodrivmedel och elektrobränslen base­rade på svenska råvaror, för att öka självförsörjningsgraden.

Även Ida Karkiainen m.fl. (S) pekar i motion 2025/26:914 på behovet av en ökad produktion av biodrivmedel i Sverige. Motionärerna menar att detta är nödvändigt för att minska beroendet av externa aktörer och för att EU och Sverige ska kunna uppnå sina mål om nollutsläpp inom transportsektorn senast 2050 och samtidigt skydda sina medborgare från höga bränslepriser. I yr­kan­de 1 efterfrågar motionärerna därför ett tillkännagivande till regeringen om att överväga att främja innovation inom biodrivmedelsproduktion och stödja ut­vecklingen av nya biodrivmedelsanläggningar. Ett tillkännagivande till reger­ingen om att överväga att främ­ja biodrivmedelsanläggningar i hela landet före­slås i yrkande 2. I yrkan­de 3 föreslås ett tillkännagivande till regeringen om att överväga att svenska staten ska bistå med stöd till kommunala renings­verk för att möjliggöra produktion av biodriv­medel och stärka den inhemska pro­duktionen.

Klimatkrisen kräver att transportsektorn snabbt minskar sina utsläpp. Detta slås fast i motion 2025/26:1050 av Jamal El-Haj (-). I yrkande 3 efterfrågas ett tillkännagivande om att stöd bör ges till utveckling av klimatneutrala bräns­len för tunga transporter.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringens syn på bioenergins roll i den långsiktiga energipolitiken

I den energipolitiska inriktningspropositionen från våren 2024 konstaterade re­ger­ingen att bioenergin är av stor betydelse för Sveriges energiför­sörj­ning, både för fossilfrihet och för en hög grad av försörjnings­trygghet. En hållbar, konkurrenskraftig och växande bio­ekonomi där bioenergi i olika former ingår bör fortsätta att utvecklas, an­förde reger­ingen. Potentialen att uppnå negativa koldioxidutsläpp från an­vänd­ning av bio­energi bör tas till vara på ett effektivt sätt. Regeringen framhöll vi­dare att god tillgång till kost­nads­effektiva bio­bränslen och ett väl utvecklat fjärrvär­me­nät är viktiga anledningar till Sveriges låga använd­ning av fossila bränslen, särskilt inom el- och värme­pro­duk­tionen.

Biodrivmedel, kompletterade med fossilfria elektrobränslen, behöver enligt regeringen framöver användas för vissa tyngre fordon, fartyg, flyg och inom delar av industrin. Biobränslen får stort föräd­lingsvärde och bidrar till mins­kade ut­släpp av koldioxid när de ersätter fossila bränslen inom väg-, sjö- och lufttransportsektorerna. Detsamma gäller när biomassan ersätter fossila kol­atomer i pro­dukter som plast. Bioenergi kan också bidra till negativa ut­släpp genom bio-CCS (dvs. avskiljning och lagring av koldioxid från för­brän­ning av för­nybara bränslen), vilket blir särskilt viktigt när Sverige och världen efter 2045 ska nå negativa utsläpp. Bioenergi går dessutom att lagra och bidrar till pla­nerbar el- och vär­meproduktion. Planerbarheten och stor inhemsk brän­sle­produktion gör att bio­energi spelar en viktig roll för för­sörj­nings­tryggheten. Hänsyn behöver sam­ti­digt tas till andra samhälls- och miljö­mål vid fram­ställ­ning och uttag av bio­bränsle. Det kan röra sig om konkurrens om mark för livs­medelsproduktion, om att skogsbruket påverkar den biologiska mång­fal­den och om att växande skogar tar upp koldioxid.

När det gäller flytande drivmedel konstaterade regeringen att utsläppen av växthusgaser från inrikes transporter behöver vara i princip noll senast 2045 för att Sverige ska kunna nå det långsiktiga klimatmålet. Målet borde i huvud­sak uppnås genom en elektrifiering av transportsektorn, men även genom ökad användning av fossilfria drivmedel och ökad transporteffektivitet. Regeringen framförde att det behövs en väl avvägd politik som tar hänsyn till både kli­mat­mål och andra samhällsekonomiska effekter. Regeringen avsåg där­för att arbe­ta för en successiv utfasning av fossil bensin och diesel. På läng­re sikt, och i takt med en ökad elektrifiering och att produktionen av fos­silfria bränslen ökar, sa sig regeringen se större möjligheter att upp­nå en fullständig utfas­ning av fossil bensin och diesel.

I propositionen anfördes vidare att fossilfria drivmedel kommer att spela en viktig roll för de kategorier av fordon, fartyg och flygplan där klimat­om­ställ­ningen ännu inte kommit lika långt och där särskilda svårigheter finns i fråga om elektrifiering. För att möjliggöra en successiv utfasning av fossila bränslen i Sverige be­höver produktionen av fossilfria bränslen öka, slog regeringen fast.

Regeringen ansåg att politiken ska fortsätta att främja utveckling och pro­duktion av nya fossilfria bränslen och meddelade avsikten att analysera denna fråga vidare.

Regeringen konstaterade också att den svenska drivmedelsberedskapen bör vidareutvecklas och även inklu­dera fossil­fria drivmedel. Mer om detta åter­finns i avsnittet Energisäkerhet och energiberedskap längre fram i detta be­tän­kande.

Bioekonomiutredningen

Den 17 juni 2022 beslutade regeringen att tillsätta en utredning (dir. 2022:77) med uppdrag att ta fram förslag till en strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och växande svensk bioekonomi. Det tidigare statsrådet Lena Ek förordnades som särskild utredare fr.o.m. den 15 augusti 2022.

Utredningsdirektivet inne­fat­tade två delar. Den första var att analysera ge­nom­förbarheten och, om utre­daren bedömde det lämpligt, föreslå åtgärder som främjar effektiv pro­duktion av flytande biodrivmedel baserat på inhemska rå­va­ror i Sverige, in­klusive för­slag till långsiktigt produktionsstöd för ökad pro­duktion av flytande hållbara förnybara drivmedel.

I mars 2023 överlämnade utredaren delbe­tänkandet Förnybart i tanken – Ett styrmedelsförslag för en stärkt bio­ekonomi (SOU 2023:15) till regeringen. I betä­nkandet föreslogs bl.a. att ett komplet­terande, flexibelt och långsiktigt styr­medel införs i form av intäkts­garan­tier för tillkommande inhemsk produk­tion av flytande förnybara driv­me­del och mel­lanprodukter. Uppdraget i övrigt redovisades den 1 december 2023 i betänkandet En hållbar bioekonomistrategi – för ett väl­mående fossilfritt samhälle (SOU 2023:84). Båda betänkandena har remiss­behandlats.

I början av januari 2026 besvarade landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) en skriftlig fråga (fr. 2025/26:350) från Åsa Westlund (S) om varför reger­ingen ännu inte har gått vidare med Bioekonomiutredningens förslag och lagt fram en nationell bio­ekonomistrategi.

Ministern konstaterade att regeringen har gått vidare med flera av utred­ningens förslag. Det gäller bl.a. att en s.k. bokstavsutredare har fått i uppdrag att främja tillgången till hållbara, fossilfria och koldioxidsnåla drivmedel för sjöfart och luftfart (se närmare beskrivning av detta uppdrag längre fram i detta be­tänkande). Enligt ministern bereds Bioekonomiutredningens övriga förslag vidare inom Regeringskansliet.

Uppdrag att stärka Sveriges beredskap för flytande drivmedel.

I slutet av oktober 2025 gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att redo­visa myndighetens planering för försörjningstrygghet för flytande driv­medel i en handlingsplan. I handlingsplanen ska åtgärder som Energi­myn­digheten pla­nerar att vidta och förutsättningarna för dessa redo­vi­sas. Särskilt fokus ska vara på bered­skaps­lagring och planering av ranso­nering av flytande drivmedel. Driv­medelslager anges vara viktiga för att säker­ställa nödvändig försörjning av de viktigaste samhällsfunktionerna och där­med möjliggöra det civila för­sva­rets stöd till det militära försvaret.

Åtgärderna ska omfatta såväl fossila som fossilfria flytande drivmedel och eventuella andra olje- eller drivmedelsrelaterade produkter som myndigheten bedömer bör inkluderas. I den mån förslagen avser upprätthållande av produk­tionskapacitet snarare än lager av färdiga produkter ska nödvändiga råvaror och insatsvaror, för både fossila och fossilfria drivmedel, beaktas.

I motiven till regeringens beslut anges bl.a. att drivmedel från fossil olja i allt större utsträck­ning kommer att ersättas av förnybara produkter eller att elek­trifieras, exempelvis genom an­vändning av batterier och bränsleceller. De för­nybara bränslena kan i viss mån vara inhemskt producerade men kan ändå vara beroende av im­por­terade rå­varor. Det noteras vidare att de fossilfria driv­medlen har olika lagrings­egen­skaper beroende på vilken produkt det rör sig om.

Uppdraget ska redovisas senast den 15 januari 2027.

Uppdrag till Energimyndigheten för att påskynda sjö- och luftfartens omställning till fossilfrihet

I januari 2025 gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att analysera be­hovet av stöd för att påskynda omställningen till en fossilfri sjö- och luftfart. Energimyndigheten skulle även föreslå hur utformningen av sådana stöd ska se ut. Regeringen konstaterar att sjö- och luftfarten spelar en avgörande roll i trans­portsystemet, för såväl person- som godstransporter. För att klara Sve­ri­ges klimatmål om nettonollutsläpp senast 2045 behöver inrikes trans­porter nå klimatneutralitet med nettonollutsläpp till dess.

För att påskynda sjöfartens och luftfartens omställning på ett effektivt sätt anser re­ger­ingen att det behövs både ökad elektrifiering och en bredd av olika nya fos­silfria lösningar.

För flyget skulle Energimyndigheten därför också analysera om stöd till luft­fartssektorn bör inkludera luftfartyg med vätgasdrift. Myndigheten skulle även analysera hur forskning och innovation om fossilfritt flyg kan stödjas. För sjö­farten breddades uppdraget till att inkludera inte bara eldrift, utan också be­ho­vet av stöd till andra fossilfria lösningar.

Uppdraget redovisades den 2 februari 2026 i två separata rapporter: Styr­me­del för en fossilfri sjöfart – Åtgärder och stöd för sjöfartens omställning (ER 2026:03) och Framtidens fossilfria luftfart – Åtgärder och stöd för luft­far­tens omställning (ER 2026:04).

Forskning och utveckling om bioenergi

I den energiforskningsproposition som riksdagen behandlade våren 2025 (prop. 2024/25:72. bet, 2024/25:NU14, rskr. 2024/25:161) slog regeringen fast att bioenergi är ett viktigt verktyg för att nå klimatmålen. Tillgången till håll­bara biodrivmedel är enligt regeringen avgörande för omställningen av vägtra­fiken, sjöfarten och flyget. Inom temaområdet bioenergi finns forsknings- och innovations­pro­gram­met Bio plus, flera kompetenscentrum, det strategiska inno­vationspro­gram­met Bioinnovation som drivs tillsammans med Vinnova och Formas, liksom pilot- och demonstrationsaktiviteter.

I maj 2025 beslutade Energimyndigheten att förlänga forskningspro­gram­met Bio plus till 2030 för att möta de växan­de utmaningarna i omställningen av ener­gisystemet. Bio plus spelar en viktig roll i att utveckla hållbara och flexibla ener­gi­lösningar. Målet är att bioenergi ska bidra till trygg energi­för­sörjning, stärka svensk konkurrenskraft och minska beroendet av importe­rad energi. Pro­gram­met ska ge underlag för att hantera komplexa målkon­flikter och sä­kerställa att bioenergi används där den gör mest nytta.

Genom beslutet sköt Energimyndigheten till ytterligare 195 miljoner kro­nor till Bio plus för perioden 2026–2030. Det innebär att programmet totalt om­fattar 706 miljoner kronor mellan 2021 och 2030.

Tidigare riksdagsbehandling

Förslag i motioner om biobränslen och biodrivmedel behandlades av utskottet våren 2025 (bet. 2024/25:NU19). Av dessa har flera upprepats i identisk eller snarlik form även under innevarande riksmötes allmänna motionstid. Utskottet avstyrkte motionsyrkandena och konstaterade bl.a. att det ligger i Sveriges in­tresse att ställa om till fossilfrihet och minska sitt beroende av exportörer av fossila bränslen. Vidare framhöll utskottet att en ökad nationell självför­sörj­ning av biobränslen minskar beroendet av såväl fossila motsvarigheter som han­del med länder som kan medföra olika säkerhets­mässiga konsekvenser.

I reservationer från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet framfördes olika motiveringar till att de aktuella motions­yrkan­dena skulle tillstyrkas.

Utskottets ställningstagande

Sverige har goda förutsättningar att tillföra biobränslen till ener­gisystemet. Precis som regeringen har framhållit är bioenergin av stor betydelse för Sve­riges energi­för­sörjning, både för fossilfrihet och för en hög grad av för­sörj­nings­trygghet. Utskottet delar också regeringens uppfattning att en håll­bar, kon­kurrenskraftig och växande bioekonomi där bioenergi i olika former ingår bör fortsätta att utvecklas. Att biobränslen dessutom ger möjligheter att på sikt uppnå negativa koldioxidutsläpp gör denna energikälla än mer attrak­tiv, inte minst inom kraft- och värmeproduktionen.

Klimatskälen för att fasa ut fossila bränslen är övertygande, och med ett osäkert omvärldsläge blir det allt tydligare att det även är högst moti­verat att öka den svenska självförsörjningsgraden av sådana förnybara bräns­len som kan ersätta de fossila. Därigenom kan Sverige även bryta eller åtmin­stone be­gränsa handelsförbindelserna med sådana fossilbränsleexpor­terande län­der i vilka det finns en hel del övrigt att önska när det bl.a. gäller synen på demo­krati och mänskliga rättigheter.

Med hänvisning till det anförda vill utskottet hävda att det i huvudsak delar de grundtankar som genomsyrar flera av motionerna, dvs. att Sverige ska ta vara på sina goda förutsättningar att producera biobränslen och bio­driv­me­del till gagn för strävan bort från ett osunt fossilbränsleberoende. Det är därför också utskottets uppfattning att politiken ska fortsätta att främja ut­veckling och produktion av fossilfria bränslen. Utskottet ser således positivt på att även regeringen har denna inställning och att den har meddelat sin avsikt att analy­sera frågan vidare.

Även om det är angeläget att minska beroendet av fossila bränslen är det nödvändigt att beakta de negativa konsekvenser som en hastig och dåligt ge­nomtänkt omställning kan få för enskilda individer, företagens konkur­rens­kraft eller de grundläggande levnadsbetingelserna i de delar av landet där av­stånden är långa mellan hem och arbetsplatser samt till både offentlig och kommersiell service. Utskottet väl­komnar det förhållningssätt som regeringen har haft till dessa frågor, bl.a. i samband med den justering av reduktions­plik­ten som gjordes efter att brän­slepriserna sköt i höjden.

I anslutning till detta vill utskottet nämna att en särskild utredare för när­va­rande har i uppgift att analysera om styrmedel kan utformas för att fasa ut fos­sila bränslen ur de sektorer som omfattas av EU:s s.k. ansvarsför­del­nings­förordning, dvs. inrikes transporter (ex­klu­sive flyg), vägtrafik, jordbruk, små­ska­lig industri och avfall, och vilka styrmedel det i så fall bör vara. Syftet med utred­ningen är att säkerställa dels att åtagandena nås utan att hus­håll och näringsliv drabbas av orimligt höga kostnader, dels att fossila bräns­len fasas ut på ett sä­kert och acceptabelt sätt som gör att Sveriges och nä­ringslivets kon­kurrens­kraft kan bibehållas och stärkas och som inte leder till hämmande regelverk eller får skadliga effekter för delar av landet eller sam­häl­let. Utre­daren ska bl.a. föreslå hur reduktionsplikten ska utvecklas samt ana­lysera vilka andra styrmedel som tillsammans med andra åt­gärder på ett kostnads­effek­tivt och samhälls­eko­no­miskt effektivt sätt säker­ställer att Sveriges klimatåta­gan­den i EU nås och som bidrar till en utfas­ning av fossila bränslen senast 2045. Utskottet förutsätter att en ökad tillgång och användning av förnybara alter­nativ är ett av huvud­spåren inom kategorin andra åt­gär­der. Upp­dra­get ska redo­visas senare i vår.

Utskottet vill även påminna om att den s.k. Bio­eko­nomi­utredningen hade i uppdrag att föreslå åtgärder som främjar en effek­tiv produktion av flytande biodrivmedel baserat på inhemska råvaror i Sverige, in­klusive förslag till lång­siktigt produktionsstöd för ökad produktion av fly­tande hållbara förnybara driv­medel. Utskottet kan konstatera att regeringen har gått vidare med flera av utred­ningens förslag. Bland annat har det tillsatts en utredare med uppgift att främja tillgången till hållbara, fossilfria och kol­di­oxid­snåla drivmedel för sjö­fart och luftfart. Övriga förslag från Bio­ekono­mi­utredningen bereds alltjämt inom Regeringskansliet.

Utskottet vill även nämna att Energimyndigheten för närvarande har i upp­drag att redovisa sin planering för försörjningstrygghet i fråga om fly­tande drivmedel i en handlingsplan.

Det är vidare viktigt att komma ihåg att bestämmelser om biobränslen till stor del regleras på EU-nivå. I det uppdaterade förnybart­direktivet (RED III) finns det bl.a. krav på användning av avancerade bio­bränslen eller förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung. Dessutom ska medlems­sta­terna enligt direktivet sträva efter att höja andelen förnybart inom industrin. Den uppda­terade versionen av förnybartdirektivet trädde i kraft hösten 2023 och många av de nya kraven började gälla den 1 juli 2025, men vissa växthusgasrelaterade krav trädde i kraft den 1 januari 2026.

Avslutningsvis vill utskottet understryka vikten av att nya biobaserade bräns­len utvecklas, och utskottet ser därför positivt på det arbete som bedrivs inom bl.a. forskningsprogrammet Bio plus och det strategiska innovations­pro­gram­met Bioinnovation.

Sammantaget anser utskottet att det arbete som har utförts eller som pågår för att på olika sätt stärka utvecklingen, produktionen och användningen av biobränslen och biodrivmedel i Sverige kan ligga till grund för att utskottet ska föreslå att riksdagen avslår förslagen i motionerna.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks därmed.

Motionerna

I partimotion 2025/26:2789 refererar Nooshi Dadgostar m.fl. (V) till Na­tur­vårdsverket som har redovisat att utsläppen från arbetsmaskiner ökar och numera är lika omfattande som utsläppen från tunga lastbilar. Myndig­he­ten kon­staterar vidare att en fungerande ladd- och tankinfrastruktur för arbets­ma­ski­ner är en viktig komponent i arbetet med att ställa om till fossilfria alter­nativ. I yrkande 3 begär motionärerna ett tillkännagivande om att regeringen bör åter­kom­ma med förslag på utformning och finansiering av ett riktat inves­terings­stöd för finansiering av laddinfrastruktur och energilager för arbets­ma­skiner.

Jordbruket står för en betydande del av Sveriges utsläpp men har också stor potential att bli en motor i klimatomställningen. Detta framhålls i kommitté­motion 2025/26:3428 av Emma Nohrén m.fl. (MP). För att ta vara på denna potential föreslår motionärerna bl.a. att det utvecklas riktade stöd för ladd- och tankinfrastruktur samt för hantering av batterier till arbetsmaskiner. Ett till­kän­nagivande med den innebörden föreslås i yrkande 38.

Bakgrund och pågående arbete

Stöd till ladd- och tankinfrastruktur

För att underlätta elektrifieringen av fordonsflottan stöder Energimyn­dig­he­ten utbyggnaden av ladd- och tankinfrastruktur för tunga for­don. Stödet finan­sie­ras genom anslaget 1:8 Laddinfrastruktur i statsbudge­ten, inom utgiftsom­råde 21 Energi.

­Elektrifiering av arbetsmaskiner

Utredningen om elektrifierade transporter överlämnade sitt slutbetänkande Mot en effektiv elektrifiering av transportsystemet (SOU 2024:97) i januari 2025.

När det gäller elektrifiering av arbetsmaskiner som tas upp i motionerna noterade utredningen att merparten av de arbetsfordon och anläggnings­maski­ner som används inom entreprenad är dieseldrivna. Vidare konstaterade utred­ningen att utvecklingen till eldrift inom entreprenad­området inte har kommit lika långt som för personbilar. Mindre arbetsmaskiner är i högre grad elek­tri­fie­rade än större och mer specialiserade arbetsmaskiner. Flera leverantörer er­bju­der också möjlighet att konvertera befintliga dieseldrivna maskiner till el­drift. Även tillverkare av sådana fordon sägs kunna tillhandahålla lös­ning­ar för sådan konvertering. De elektrifierade arbetsmaski­ner som finns att tillgå i dag använder sig främst av tekniker som kabeldrift, ström­avtagare eller bat­teridrift för att förse maskinen med den nödvändiga ener­gin. Därmed är det platsen där maskinen används som blir av­görande för om ett elek­triskt fordon kan användas eller inte.

Betänkandet remit­terades under våren 2025 med sista svars­datum den 14 maj.

Utredning om åtgärder för att minska klimatutsläppen från arbets­maskiner

I regeringens klimathandlingsplan (skr. 2023/24:59) slogs det fast att en fun­gerande ladd- och tankinfrastruktur för arbetsmaskiner är en viktig kompo­nent i omställningen till arbetsmaskiner med låga utsläpp eller nollut­släpp. Höga bat­terivikter och svårigheter att ansluta till stationära laddpunkter i elnätet är sär­skilda hinder för elektrifiering av arbetsmaskiner som har stora kraftbehov och som används över större geografiska områden. Det bidrar till mindre kom­mer­siell efterfrågan på tunga elektriska maskiner. Vidare konstaterade re­ger­ingen att arbetsmaskiner förutom laddstationer även kan behöva stöd för sys­tem för batteribyte och transport av batterier samt infrastruktur i form av el för direktdrift, vilket är en skillnad jämfört med laddinfrastruktur för fordon inom vägtra­fi­ken. En annan skillnad är att laddinfrastrukturen kan vara tillfäl­lig t.ex. vid ett väg- eller tunnelbygge.

Under 2023 stod arbetsmaskiner för drygt 6 procent av Sveriges totala ut­släpp av växthusgaser. Tunga maskiner såsom traktorer, hjullastare, band­grä­va­re och skördare står för en stor andel av utsläppen.

Naturvårdsverket fick i april 2024 i uppdrag av regeringen att analysera och vid behov föreslå åtgärder för att främja ladd- och tankinfrastruktur för ar­bets­maskiner samt underlätta förutsättningarna för byte och transport av bat­terier till arbetsmaskiner. Uppdraget redovisades i februari 2025 i skri­vel­sen Förslag på åtgärder för att främja ladd- och tankinfrastruktur för arbets­ma­ski­ner – Re­do­vis­ning av ett regeringsuppdrag. Myndig­heten föreslår ett antal åt­gärder för att minska utsläppen från arbets­maski­ner. Förslagen syftar till att minska in­vesteringsriskerna, påskynda teknikut­veck­ling­en, öka efterfrågan och skapa bättre incitament för företag att ställa om. Det handlar bl.a. om ett riktat inve­steringsstöd, forskning och innovation samt tydligare regelverk och snabbare elanslutningar.

Uppdrag till Energimyndigheten att utveckla stödet till vissa arbets­maskiner

I slutet av december 2025 gav regeringen sedan Energimyndigheten i uppdrag att ut­veckla stödet för elektriska och fossilfria arbetsmaskiner så att använd­ningen ökar snabbare. Regeringen konstaterar att stödsystemen för arbets­ma­skiner och tillhörande ladd- och energiförsörjningslösningar är upp­de­lade på flera myndigheter och stödförordningar, vilket leder till en osäker och krånglig an­sökningsprocess som bedöms bromsa omställnings­takten i sektorn.

Energimyndigheten ska utveckla stödet för elektriska och fossilfria arbets­maskiner för att öka konkurrenskraften och snabba på marknadsintro­duk­tio­nen av sådana maskiner. Uppdraget ska redovisas senast den 15 juni 2026.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att arbetsmaskiner – ofta dieseldrivna – är en inte obetydlig källa till klimatutsläpp och att det innebär särskilda utmaningar att elektrifiera detta segment av den svenska fordonsflottan.

Därför välkomnar utskottet det arbete som har genomförts eller som pågår med inriktning på att komma till rätta med just dessa utma­ningar. Utredningen om elektrifierade transporter och Naturvårdsverket har bidragit med värdefull kunskap, och Energi­myn­dig­heten fick så sent som i december 2025 i uppdrag att bl.a. utveckla stödet för elektriska och fossilfria arbetsmaskiner så att an­vänd­ningen ökar snab­bare. Uppdraget ska redovisas i juni 2026.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet inte att det är påkallat för riks­dagen att vidta några åtgärder med anledning av förslagen i de aktuella mo­tionerna.

Därmed avstyrks dessa i de berörda delarna.

Motionerna

Det är både möjligt och nödvändigt att ställa om till en mer effektiv ener­gi­användning. Genom ny teknik och energibesparingar kan Sverige göra be­ty­dan­de energieffektiviseringar. Detta framhålls i partimotion 2025/26:2797 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V). I yrkande 19 begärs ett tillkännagivande om att reger­ingen bör ta fram en nationell plan för energi­besparing och energi­effek­ti­visering.

Fredrik Olovsson m.fl. (S) begär i kommittémotion 2025/26:3594 yrka­nde 18 ett tillkännagivande med referens till det som framförs i motionen om energieffektivisering. Bland annat framhålls att det finns behov av ytterli­gare insatser för att nå det riksdagsbundna målet om 50 procent effektivare energi­användning 2030 och att Energimyndigheten även fortsättningsvis bör arbeta med att stötta energieffektivisering inom småhus, flerbostadshus och indu­strin. Motionärerna vill också att arbetet med att ta fram ett för­slag om ett kvot­pliktssystem på energieffekti­vi­serings­om­rå­det återupp­tas.

I kommittémotion 2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkan­de 87 efterfrågas ett tillkännagivande om att det nya mål för energi­effek­tivi­sering som ska tas fram bör ta fasta på den enorma potential för lön­sam ener­gi­effek­tivisering som Energimyndigheten har framhållit. Målet ska också kop­p­las till relevanta och effektiva styrmedel för effektivare nyttjande av både ener­gi och effekt. Motionärerna anser även enligt yrkande 88 att EU bör anta ett energi­effektiviseringsmål om 50 procent effektivare energian­vänd­ning till 2030.

Energieffektiviseringar är det snabbaste, billigaste och mest miljövänliga sät­tet att minska kostnaderna för och miljöpåverkan av energi. Denna upp-fatt­ning framförs i kommittémotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP). För att öka graden av effektiviseringar förordar motionärerna flera till­känna­givanden. I yrkande 24 föreslås ett tillkännagivande om att det bör tas fram ett lång­siktigt system för omfattande energieffektiviseringar. Det kan enligt mo­tio­närerna vara en kvotplikt, ett auktionssystem eller liknande. I yrkan­de 25 före­slås ett tillkännagivande om ett långsiktigt statligt stöd för energi­effek­tivi­se­ring med 60 procent av kostnaderna för åtgärder som effek­tiviserar energian­vänd­ningen för hushåll och fastighets­ägare. I yrkande 26 efter­frågas ett till­kän­nagivande om ett stöd till näringslivets energieffekti­viseringar. Här nämns ett åter­införande av det s.k. Energisteget som ett alterna­tiv. Motionärer­na anser också att fas­tig­hetsägare ska ges rätt att ta del av för­bruk­ningsstatistik för all energi som leve­reras till fastigheten, inklusive hyres­gästers förbrukning av upp­värm­nings­energi, kom­fort­kyla samt hushålls- och verksamhetsel på ag­gre­gerad nivå, med hänsyn till den personliga inte­griteten. I yrkande 32 före­slås ett tillkännagivande med den innebörden.

Yrkande 35 i kommittémotion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) överensstämmer med det yrkande 24 som refereras i det föregående stycket. Yrkande 36 är likalydande med det i samma stycke refererade yrkan­de 26 och yrkande 170 har samma lydelse som yrkande 25 i den ovan refererade motion 2025/26:3273 (MP).

Den mest miljövänliga kilowattimmen är den som inte produceras, fram­hålls det i kommittémotion 2025/26:3546 av Amanda Palmstierna m.fl. (MP). Motionärerna menar att potentialen att minska och effektivisera energi­an­vänd­ningen är stor inom alla samhällssektorer och de föreslår där­för i yr­kan­de 5 att riksdagen ska rikta ett till­kän­na­gi­vande till regeringen om att öka energi­effek­tiviteten.

Amanda Palmstierna m.fl. (MP) föreslår även ett antal tillkännagivanden på temat energieffektiviseringar i kommittémotion 2025/26:3547. I yrkan­de 3 an­förs att energiförvaltningen i flerbostadshus bör förenklas genom både in­for­mationsinsatser och enklare tillgång till stöd för driftsoptimering. I likhet med vad som föreslås i den ovan refererade kommittémotion 2025/26:3273 (MP) föreslår motionärerna i yrkande 4 att fastig­hetsägare bör ges rätt att ta del av förbrukningsstatistik för all energi som levereras till fastigheten, in­klu­sive hyresgästers förbrukning av uppvärm­nings­energi, komfortkyla samt hus­hålls- och verksamhetsel på aggre­gerad ni­vå. Det behövs vidare, enligt yr­kan­de 5, ett nytt statligt energieffektiviseringsstöd som löper över en flerårs­period, och reger­ingen bör se till att alla typer av byggnader ska omfattas av ett statligt stöd för energieffektivisering. Det sistnämnda framgår av yr­kan­de 6. Motio­närerna menar också att regeringen bör utreda och införa ett lång­siktigt system för omfattande energieffektiviseringar. Ett tillkännagivande med den­na inne­börd efterfrågas i yrkande 7. Vidare anser motionärerna att stat­liga bygg­nader bör energieffektiviseras. I yrkande 12 efterfrågas ett tillkän­na­gi­van­de med den inriktningen. Som ett led i att effektivisera statliga byggna­der anser motio­närerna att det bör tas fram ett belysningspro­gram för statliga bygg­nader. Pro­grammet ska enligt yrkande 13 fokusera på att spara energi med rätt be­lys­ning vid rätt tillfälle, ökad trygghet och mins­kade ljus­för­ore­ningar. En annan åtgärd som motionärerna förordar är att ställa krav på s.k. gröna hyresavtal inom offentlig förvaltning som innebär att hyresvärden och den som hyr delar på energi­kost­naderna. Ett tillkännagivande med denna in­rikt­ning före­slås i yrkan­de 14. Utöver detta föreslår motionärerna i yrkande 16 ett till­känna­givande till regeringen om att genomföra en samlad planering för fler smarta byggnader, lokaler och parkeringar som kan bidra till effekt­styrning av elan­vändningen för att energin ska användas där – och när – den behövs.

I motion 2025/26:1437 av Markus Selin m.fl. (S) yrkande 2 föreslås ett till­kännagivande om att ge regeringen i uppdrag att verka för breda energi­effek­tiviseringar i syfte att frigöra el och kapacitet till nya industrier och sam­tidigt sänka elkost­na­derna för både hushållen och företagen.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringens syn på energieffektiviseringens roll i den långsiktiga ener­gi­po­litiken

I den energipolitiska inriktningspropositionen våren 2024 anförde regeringen att resurseffektivitet bidrar till konkurrenskraft och ett hållbart samhälle. Det uppgavs i propositionen även gälla för energianvändningen, som är grundläg­gan­de för samhällets funktion och utveckling. En effektiv energianvändning kan enligt regeringen bidra till alla delar av det övergripande målet för energi­politiken som syf­tar till att förena försörjningstrygghet, konkurrenskraft och ekologisk hållbar­het.

Riksdagen godkände 2018 ett energieffektiviseringsmål om att Sverige ska ha 50 procent effektivare energianvändning 2030 än 2005. Målet uttrycks i ter­mer av tillförd energi i relation till BNP. Enligt regeringens bedömning i den energipolitiska inriktningspro­positionen bör detta mål ses över i syfte att tydligare främja en samhälls­ekonomiskt effektiv användning av energi och ett effektivt nyttjande av ener­gi­systemet som bidrar till den gröna omställningen.

Regeringen ansåg att målet inte är anpassat för industrins gröna omställning genom elektrifiering eller till målet om 100 procent fossilfri elproduktion 2040. Vidare anförde regeringen att den nationella politiken för energieffek­ti­vi­sering behöver anpassas till EU-direktiv som har omarbetats eller där om­arbetning pågår. Regeringen konstaterade också att målet riske­rar att stå i kon­flikt med Sveriges klimatmål om nettonollutsläpp senast 2045, och att det inte är anpassat vare sig till elektrifieringen som förväntas bli omfattande eller till det nya energipolitiska målet om 100 procent fossilfri elproduktion till 2040.

Regeringen meddelade avsikten att återkomma till riksdagen om en revi­de­r­ing av energieffektiviseringsmålet (se vidare nedan).

EU:s energieffektiviseringsdirektiv

EU:s energieffektiviseringsdirektiv trädde i kraft 2012 men har omar­betats på senare år. Direktivet fastställer en gemensam ram för att främja ener­gi­effek­tivitet inom EU och innehåller bl.a. EU-mål för minskad energi­använd­ning samt bestämmelser som syftar till att undanröja hinder och mark­nads­misslyc­kanden som hindrar effektivitet i tillförsel och användning av energi. Det finns krav på energieffektivitet och åtgärder inom samtliga delar av ener­gisystemet, från energiomvandling via transmission och distribution till slutlig användning i alla sektorer. Det omarbetade direktivet syftar till att höja med­lemsländernas insatser för att minska den slutliga energianvändningen, spara energi och minska sårbarheten vid höga energipriser. Detta görs t.ex. genom höj­da årliga nationella energisparkrav och skarpare krav för att minska energi­använd­ningen. Det reviderade energieffektiviseringsdirektivet antogs i juli 2023 och trädde i kraft den 10 oktober 2023. Bestämmelserna i direktivet skul­le vara in­förlivade i den svenska lagstiftningen senast den 11 oktober 2025, men arbetet pågår alltjämt. Den 21 november 2025 beslutade kommissionen om att inleda ett formellt överträdelseärende mot bl.a. Sverige för bristande anmälan av fullständigt införlivande av direktivet.

I den propositionsförteckning som regeringen presenterade den 13 januari 2026 anges att en proposition med titeln Genomförande av delar av det omar­be­tade energieffektivitetsdirektivet kommer att lämnas till riksdagen i maj 2026.

Direktivet om byggnaders energiprestanda

Den 28 maj 2024 trädde Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1275 av den 24 april 2024 om byggnaders energiprestanda, energi­pre­standadirektivet, i kraft. Direktivet är en del av 55-procents­paketet, som syftar till att EU senast 2050 ska nå klimatneutralitet.

I energiprestandadirektivet fastställs bl.a. ett mål till 2050 att hela bygg­nads­beståndet ska uppnå de s.k. nollutsläppsbyggnadskriterierna. Det fastslås också krav på medlemsländerna att säkerställa en viss renovering av befintliga lokal- och bostadsbyggnader till 2030 och framåt. Utöver krav på renoveringar av byggnader innehåller direktivet särskilda bestämmelser om solenergi, ladd­in­fra­struktur, energiklassning, energideklarationer, gemensamma kontakt­punk­ter, renoveringspass, smarthetsindikatorer för byggnader, finansiering och kom­petens­försörjning.

I den propositionsförteckning som regeringen presenterade den 13 januari 2026 anges att en proposition med titeln Nytt mål för effektiv energian­vänd­ning och genomförande av det omarbetade direktivet om byggnaders energi­pres­tanda kommer att överlämnas till riksdagen den 3 mars 2026.

Om energieffektivisering i budgetpropositionen för 2026

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 21 Energi) redovisar regeringen att Bo­ver­ket och läns­styrelserna har fördelat ett bidrag för energi­effektivisering riktat till småhus som värms med direktverkande el eller gas. Syftet med detta var att minska sår­barheten hos hushåll bl.a. till följd av höga energipriser. Energimyndig­he­ten har dessutom genomfört informations- och kompe­tens­höj­ande främ­jan­de­insatser riktade till relevanta aktörer inom sam­häl­lets samt­liga sek­torer. Des­sa insatser har finansierats med anslaget 1:2 In­sat­ser för ener­gi­effekti­vi­sering inom utgiftsområde 21 Energi. Det gäller sär­skilt inom områ­den som energi­effektiv drift och energirenovering av bygg­na­der. Kom­muner kan dess­utom ansö­ka om me­del från Energimyndigheten för att bedriva kom­munal energi- och klimat­råd­givning till hushåll, organisationer och mindre före­tag (finansieras av an­slaget 1:5 Energiplanering). Regeringen an­ger att råd­giv­ning­en bidrar till att öka kun­skapen hos hus­håll och företag bl.a. om ener­gi­be­sparande åtgärder. För att främ­ja förbätt­rad energi­effek­tivitet i stora företag ska dessa genomföra ener­gi­kart­lägg­ningar minst vart fjärde år.

Regeringen gör dock den sammantagna bedömningen att de vidtagna åt­gär­derna inte är tillräckliga för att med befintliga styrmedel uppnå det na­tio­nella energieffektiviseringsmålet till 2030. Regeringen anser på nytt att målet be­höver an­passas till den pågående energi- och klimatomställningen (se vidare nedan).

Under rubriken Politikens inriktning konstaterar regeringen att arbetet med att främja en samhällsekonomiskt effektiv användning av energi och ett effek­tivt nyttjande av energisystemet behöver öka i omfattning för att hålla nere kost­naderna för hushåll och företag samt för att bidra till ett robust ener­gi­system med låg påverkan på hälsa, miljö och klimat. Regeringen föreslog där­för en förlängd och utvecklad satsning på det tidigare omnämnda stödet till energieffek­tivi­sering i småhus som även innefattar informationsinsatser och kom­petens­höjande insatser. Bidraget har funnits sedan 2023 och utökas med 300 miljoner kro­nor per år fram till slutet av 2030.

I oktober 2025 angav regeringen att den analyserar hur bidraget kan utveck­las för att fler småhusägare ska kunna ansöka om bidrag.

Förslag om ett nytt mål för energieffektivisering

I november 2025 presenterades departementspromemorian Ett energipolitiskt mål för en effektiv energianvändning. I promemorian föreslås att det nya målet för energieffektivisering ska vara att energianvändningen i Sverige ska vara effektiv och bidra till stärkt mot­ståndskraft, konkurrenskraftiga energipriser, ett resurseffektivt energisys­tem och samhällets elektrifiering. En effektiv ener­gianvändning ska innebära god hus­hållning med energiresurser, utjämning av effekttoppar samt ökad för­måga till efterfrågeflexibilitet och energilagring.

Förslaget vilar på bedömningen att effektiv energianvändning känne­teck­nas av att den ger stor nytta i relation till de resurser som används. Det innebär att bränslen, anläggningar, installationer och infrastruktur används på ett så ef­fek­tivt sätt som möjligt, för att ge nytta till både användaren och energi­sys­te­met som helhet. Vägledande för den politiska inriktningen bör vara att identi­fiera och åtgärda hinder och marknadsmisslyckanden för att på så sätt bidra till att uppfylla de energi- och klimatpolitiska målen.

Promemorian har varit ute på remiss med sista svarsdatum den 23 december 2025.

Som har nämnts ovan avser regeringen att överlämna en proposition till riks­dagen den 3 mars 2026 med titeln Nytt mål för effektiv energian­vänd­ning och genomförande av det omar­be­tade direktivet om byggnaders energi­pres­tanda.

Uppdrag till Energimyndigheten om energieffektivisering

I Energimyndighetens regleringsbrev för 2025 fick myndigheten i uppdrag att genomföra insatser för ökad energieffektivitet i enlighet med direktiven om energi­effektivitet och byggnaders energiprestanda. Arbetet skulle fokusera på ut­veckling av insatser såsom nätverksaktiviteter samt informations- och kom­petenshöjande insatser om energieffektivitet i syfte att använda resurser på ett effektivt sätt, öka den privata finansieringen till energieffektiviseringsåtgärder samt bidra till ett hållbart samhälle och konkurrenskraft. Myndigheten fick sedan ett liknande uppdrag i regleringsbrevet för 2026. Det uppdraget ska re­do­visas till Reger­ings­kansliet senast den 1 novem­ber 2026.

Styrmedel för energieffektivisering inom industrin

I en analys av industrins nuläge och förutsättningar för omställning som Ener­gi­myndigheten presenterade i slutet av december 2025 lyfts en effektiv ener­gianvändning fram som ett viktigt övergripande huvudspår i arbetet med att nå en hållbar utveckling för klimatet, stärka industrins konkurrenskraft och skapa utrymme för samhällets omställning och elektrifiering. Det refereras också till en utredning av Energimyndigheten från 2024 där det konstaterades att det om den stora omställning som väntas inom industrin förvaltas väl finns möjlig­he­ter till effektiviseringar i samband med de nyinvesteringar i produk­tions­ka­pa­citet och teknikuppgraderingar som behöver göras. Nyeta­bleringar kan ock­så skapa förutsättningar för industriella samarbeten kring energiflöden.

I den förstnämnda rapporten slås det fast att det i dagsläget inte finns några ekonomiska stöd att söka för att vidta energieffektiviserande åtgärder i indus­trin. De styrmedel som direkt syftar till att uppnå en mer effektiv ener­gi­an­vänd­ning i företag är lagen (2014:266) om energikartläggning i stora företag och la­gen (2014:268) om vissa kostnads-nyttoanalyser på energiområdet. Bå­da lagarna genomför EU:s energieffektiviserings­direktiv i svensk rätt, och de står nu inför en revidering som en följd av att direktivet har omarbetats.

Gröna hyresavtal

I en av motionerna nämns s.k. gröna hyresavtal, ett verk­tyg som kan användas när varken hyresgäst eller fastighetsägare ensam har f­ull rådighet över fastig­hetens totala miljöpåverkan och när samverkan om des­sa frågor är nyc­keln. Branschorganisationen Fastighetsägarna Sverige har tillsammans med fastig­hets­företag, myndigheter och organisationer inom fas­tig­hetsbran­schen tagit fram en s.k. grön bilaga för bl.a. kontors- och handels­lo­ka­ler. Ett grönt hyres­avtal skapas när en grön bilaga bifogas till Fastighets­ägarnas lokal­hy­resavtal.

Belysning i statliga byggnader

I en av motionerna efterfrågas ett belysningsprogram för statliga byggnader. I anslutning till detta bör det nämnas att offentliga byggnader i Sverige omfattas av både EU‑krav och nationella riktlinjer som styr energianvändning, reno­ve­ringstakt och upphandling. EU:s reviderade energieffektiviserings­direk­tiv krä­ver bl.a. att medlemsstaterna säkerställer en årlig energi­besparing på 1,9 procent i verksamheter som administreras av offentliga myndigheter och som finansieras till minst hälften av dessa. Kravet gäller statliga, regionala och kommunala verksamheter och innebär bl.a. att dessa aktörer behöver kart­lägga sin energianvändning, genomföra kostnadseffektiva åtgärder och rap­por­tera re­sultatet till nationella myndigheter.

I sammanhanget kan det även noteras att belysning i bostäder och lokaler står för en relativt liten andel – ungefär 1,5–3 procent av Sveriges årliga totala slutliga energianvändning. I lokaler (t.ex. kontor, butiker och skolor) kan be­lys­ning stå för en större andel av elförbrukningen än i bostäder, ofta i stor­leks­ord­ningen 10–20 procent av lokalernas el beroende på verksamhet och drifts­tider.

För att kunna sammanställa mer detaljerad statistik över energianvändning för olika an­vänd­nings­områden och ändamål i lokaler genomför Energi­myn­dig­heten inventeringar och mätningar över hela Sverige under perioden 2023–2030. Myndigheten vill därigenom kunna ge en tydligare bild av hur an­vänd­ningen av värme, kyla, fas­tighetsel och verksamhetsel ser ut i hela landet. I rap­porten Detaljerad energistatistik för kontor – En del av den tredje under­sök­ningen av statistik i lokaler (STIL3) från november 2025 konstaterar myn­dig­he­ten att elan­vänd­ningen för belysning har minskat signifikant under de se­nas­te decen­nierna tack vare nya ljuskällor, närvarogivare, ljusstyrning och moder­na styr­system.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2025 behandlade och avstyrkte utskottet ett flertal motionsyrkanden om energieffektivisering (bet. 2024/25:NU19). Många av dessa yrkanden var snar­lika eller identiska med de som behandlas i detta avsnitt. Utskottet hän­vi­sade bl.a. till att regeringen avser att se över de nuvarande målen för energi­effektivisering i syfte att tydligare främja en samhällsekonomiskt effekt­iv an­vändning av energi och ett effektivt nyttjande av energisystemet som bidrar till den gröna omställningen. Vidare redovisade utskottet att den natio­nella po­litiken för energieffektivisering behöver anpassas till de EU-direktiv som då ny­li­gen hade omarbetats eller där omarbetning alltjämt pågick.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet fram­höll andra uppfattningar i reservationer.

Utskottets ställningstagande

Resurseffektivitet bidrar till konkurrenskraft och ett hållbart samhälle. Detta gäl­ler även för energianvändningen, som är grundläg­gan­de för samhällets funk­tion och utveckling. Utskottet delar här regeringens uppfattning att en effek­tiv energianvändning kan bidra till alla delar av det övergripande målet för energi­politiken som syf­tar till att förena försörjningstrygghet, konkur­rens­kraft och ekologisk hållbar­het. Utskottet noterar också att även oppositions­partierna tycks instämma i att den el som produceras ska användas på ett ef­fektivt sätt. Att regeringen ökar takten i arbetet med att stimulera åtgärder som bidrar till detta bör därför kunna anses ha ett brett stöd. Exempel på sådana åt­gärder är en utvecklad energiplanering, stöd till klimatrådgivning och en för­längd och utvecklad satsning på det nuvarande stödet till energi­effek­tivi­se­ring i småhus som även innefattar informations- och kompe­tens­höjan­de insat­ser.

Att effektivisera användningen av energi, effekt och resurser eller att flytta användningen i tid är förhållandevis snabba sätt att minska och optimera ener­gi­användningen. Om användningen av el kan effektiviseras blir behovet av att bygga ut elproduktionen och elnätet mindre liksom resursanvändningen och de negativa miljöeffekterna. Att minska effekt­toppar genom en effektivare energianvändning kan också bidra till att underlätta en snabb elektrifiering. Kartläggningar visar att det finns en energieffektiviseringspotential inom alla samhällssektorer.

I likhet med regeringen anser utskottet att det finns skäl att se över det nationella mål från 2018 som gäller energieffektivisering. Målet uttrycks i ter­mer av tillförd energi i relation till BNP, vilket inte på ett tillräckligt tydligt sätt främjar en samhälls­ekonomiskt effektiv användning av energi och ett effek­tivt nyttjande av ener­gi­systemet som bidrar till den gröna omställningen. Utskottet ser det således som positivt att regeringen har utlovat att en pro­position med titeln Nytt mål för effektiv energian­vänd­ning och genom­fö­rande av det omarbetade direktivet om byggnaders energi­pres­tanda kommer att över­lämnas till riksdagen i mars 2026.

I anslutning till detta kan det finnas skäl att nämna att utöver förslag som gäller genomförandet av det nyssnämnda direktivet om byggnaders energi­pre­standa kommer riksdagen under våren 2026 även att få ta ställning till en pro­position om genomförandet av EU:s reviderade energieffektivi­se­rings­direktiv. Direktivet innehåller bl.a. ett höjt energieffektiviseringsmål på EU-nivå och nya regler för medlemsländernas indikativa bidrag liksom höjda år­liga energi­sparkrav på medlemsstatsnivå.

Här finns också skäl att påminna om att Energimyndigheten har i uppdrag att genomföra insatser för ökad energieffektivitet i enlighet med direktiven om energi­effektivitet och byggnaders energiprestanda. Arbetet ska fokusera på ut­veckling av insatser så som nätverksaktiviteter samt informationsinsatser och kom­pe­tenshöjande insatser om energieffektivitet i syfte att använda resurser på ett effektivt sätt, öka den privata finansieringen av energieffek­tiviserings­åtgärder samt bidra till ett hållbart samhälle och konkur­renskraft.

I flera av motionerna finns förslag som rör såväl systemnivå som konkreta åtgärder för att spara eller effektivisera användningen av energi. Det handlar t.ex. om att införa stöd till energieffektiviseringsåtgärder inom industrin, kvot­pliktssystem, belysningsprogram i statliga byggnader eller ökad använd­ning av s.k. gröna hyresavtal. Utskottet ser det inte som motiverat att riks­da­gen ska vidta några åt­gärder med anledning av dessa förslag innan den har haft möj­lighet att ta ställ­ning till regeringens bedömningar och förslag i de två nyss nämnda pro­po­sitionerna. Det är onekligen så att den nationella politi­ken för energieffektivi­sering måste förhålla sig till dessa EU-bestämmelser, vilka har omarbetats i relativt stor utsträckning.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Motionerna

Biogas

Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) konstaterar i partimotion 2025/26:3596 att biogasen spelar en särskild roll för jordbruket, eftersom den kan vara en naturlig restprodukt av gödselhantering, och har stor potential att driva trans­porter, traktorer och andra jordbruksmaskiner. I yrkande 38 efter­frå­gar motio­närerna ett tillkännagivande om att regeringen i förhandlingar med kom­mis­sionen bör verka för att biogas garanteras långsiktig skattefrihet samtidigt som stödet till biogasproduktion byggs ut kraftigt.

Sverige har stor potential att öka produktionen av biogas samtidigt som efter­frågan på biogas – både som drivmedel och från industrin – är stor. Detta fram­hålls i partimotion 2025/26:3548 av Daniel Helldén m.fl. (MP). För en star­kare politisk styrning och en långsiktighet för biogasproducenter vill mo­tio­närerna se ett nationellt mål för biogasproduktionen om 10 TWh till 2030 och att ett ytterligare mål sätts för 2040. I yrkande 109 föreslås ett tillkänna­gi­vande med den inne­börden.

Rickard Nordin m.fl. (C) pekar i kommittémotion 2025/26:3582 på för­del­ar­na med biogas. De menar att tillverk­ning och användning av biogas spelar en betydande roll i omställningen till ett fossil­fritt samhälle och bidrar till ökad resurseffektivitet eftersom till­verk­nings­pro­cessen i huvudsak nyttjar restpro­duk­ter. Motionärerna anser att bio­gasen kan och bör användas i fler tillämp­nings­områden; därför vill de riva hinder för och stödja ökad produktion såväl som användning av biogas genom att utveckla gröngasprincipen. I yrkan­de 112 föreslås därför ett tillkänna­gi­van­de om att se över möjligheten att ut­veckla gröngasprincipen i syfte att öka andelen biogas i de befintliga gas­nä­ten och i yrkande 113 ett tillkän­na­givande om att ta fram en handlingsplan för hur bio­gas kan vi­da­re­ut­veck­las till fler användnings­om­rå­den. Ett tillkänna­givande om att anta ett pro­duk­tions­mål för biogas i syfte att möjliggöra mer långsiktiga förutsätt­ningar för bran­schen efterfrågas i yrkan­de 114. Motio­nä­rerna anser också att Sverige bör vara drivande för att ändra stats­stöds­reglerna på EU-nivå så att an­lägg­ningar oberoende av storlek kan få stöd till biogas­produktion i Sverige och EU. Ett tillkänna­givande med den inriktningen efter­frå­gas i yrkan­de 115.

Utan närmare motivering föreslår Ulrika Heie m.fl. (C) i kommittémotion 2025/26:3728 yrkande 94 ett tillkännagivande till regeringen om att överväga att skyndsamt genomföra Biogasmarknadsutredningens (SOU 2019:63) andra stödpaket.

Utan närmare motivering föreslår Emma Nohrén m.fl. (MP) i kommitté­motion 2024/25:3071 yrkande 44 ett tillkännagivande om att in­föra kompen­sa­tion för gödselgasens högre produktionskostnad jämfört med fossila alterna­tiv.

I kommittémotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) refereras utta­lan­den i regeringens energipolitiska inriktningsproposition om en tydlig ambi­tion att ersätta fossilgas med nationellt producerad biogas. Motionärerna me­nar dock att det saknas ett mål och åtgärder för att öka produktionen. Där­för före­slår de i yrkande 10 ett tillkännagivande till regeringen om att föreslå ett pla­ne­ringsmål om 10 TWh biogasproduktion per år senast 2030.

Per-Arne Håkansson m.fl. (S) lyfter i motion 2025/26:1314 fram bio­ga­sens fördelar och det begärs ett tillkännagivande om behovet av en översyn av bio­gasens potential för att stärka den cirkulära ekonomin.

Anders Karlsson (C) skriver i motion 2025/26:1145 att möjligheterna till mer biogasproduktion måste förbättras och begär ett tillkänna­gi­vande med den innebörden. Motionären framhåller bl.a. komplexa besluts­pro­cesser och av­sak­nad av politiska beslut som skäl till att inte fler producerar biogas.

Vätgasstrategi

Vätgas kommer att få en ökad betydelse inte minst som en förutsättning för industrins omställning. Det framhåller Fredrik Olovsson m.fl. (S) i kommit­té­motion 2025/26:3594. För att underlätta och samordna detta arbete anser motionärerna att Sverige behöver en nationell strategi och plan för vätgas­ut­bygg­nad och vätgasinfrastruktur, som behöver samplaneras med infra­struk­tu­ren för el. I yrkande 21 föreslås ett tillkännagivande om att det bör tas fram en nationell strategi för vätgas.

I kommittémotion 2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C) efter­frågas en vätgasstrategi. Motionärerna framhåller att vätgas gör det möjligt att inte­gre­ra stora mängder förnybar elproduktion på ett kost­nads­effek­tivt sätt genom ener­gilagring och systembalansering liksom att minska kapa­citetsutmaning­ar­na och sårbarheten i elsystemet. I yrkande 82 begärs ett tillkännagivande om att påskynda ge­nom­förandet av den vätgasstrategi som regeringen har gett Ener­gi­myndig­he­ten i uppdrag att ta fram för att därigenom säkerställa vät­ga­sens po­ten­tial att bidra till sam­hällsekonomiska fördelar såsom utsläpps­minsk­ning­ar såväl som för att möj­liggöra ett fossilfritt energisystem.

I kommittémotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 36 efterfrågas ett tillkännagivande till re­geringen om att ta fram en vätgasstrategi och att ge Svenska kraftnät ett upp­drag att pla­nera för vätgasinfrastruktur. Mo­tionärerna anser att det behövs ett proaktivt arbete på detta område efter­som elbehoven till industrins utfasning av fossilt kol i stor utsträckning kom­mer att gå till produktion av vätgas. I takt med att in­dustrin elek­tri­fieras kan vätgas­la­ger bidra till ytterligare flexibilitet och energilagring.

Ett tillkännagivande om att fastställa en nationell vätgasstrategi med tydliga och am­bi­tiösa mål för produktion och användning av grön vätgas efterfrågas i motion 2025/26:2681 av Patrik Lundqvist m.fl. (S) yrkande 2. Motio­närer­na anser att grön vätgas har stor potential att användas som ett komple­ment till el i många industriprocesser och för att balansera elsystemet.

Övrigt om vätgas och elektrobränslen

I partimotion 2025/26:2797 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) anförs det att vät­gasen har en nyckelroll för att Sverige ska uppnå EU-mål och na­tionella mål på klimat- och energiområdena till 2030 och att vätgas har en rad olika an­vänd­ningsområden. I yrkande 10 efterfrågas ett tillkännagivande om att re­ger­ingen bör återkomma med förslag på hur vätgasproduktion, energilagring i vät­gas och distribution av vätgas kan organiseras för bästa möjliga samhälls- och kli­mat­nyt­ta i hela landet.

Vidare anser motionärerna att regeringen bör återkomma med ett förslag på långsiktig finansiering av forskning och innovation om vätgas och dess an­vänd­ning i olika samhällssektorer. Ett tillkännagivande med den innebörden före­slås i yr­kande 11.

I yrkande 12 förordas ett tillkännagivande om att regeringen bör åter­kom­ma med förslag på hur staten kan ge stöd till eller finansiera vät­gas­in­ves­te­ring­ar i hela landet. I yrkande 13 framhålls att regeringen bör verka för att vät­gas­pro­duktionen inom EU ska vara förnybar och att EU-stöd endast ska gå till för­nybar produktion. Motionärerna anser även att regeringen bör ge Vat­ten­fall i uppdrag att utveckla energilagring i vätgas i samband med inves­te­ringar i för­nybar energi, vilket framgår av yrkande 14.

Fredrik Olovsson m.fl. (S) framhåller i kommit­témotion 2025/26:3594 att vätgas kommer att få en ökad betydelse inte minst som en förutsättning för industrins omställning. I yrkande 22 föreslås ett tillkännagivande om att en stat­lig vätgas­in­fra­struktur ska ingå i en nationell strategi för vätgas. I yrkande 25 anförs också att Svenska kraft­nät bör utses till systemoperatör för vätgas (en s.k. TSO).

Ett förslag om ett tillkännagivande om grön vätgas och elektrobränslen finns i kom­mitté­mo­tion 2025/26:3653 av Aylin Nouri m.fl. (S) yrkande 98. Motio­närerna an­ser att det behövs både tankställen och ökad inhemsk klimat­vänlig pro­duk­tion av dessa drivmedel.

I kommittémotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 10 före­slås ett tillkännagivande till regeringen om ett produktionsmål om 33 TWh fossil­fri vätgas till 2030. Vidare konstaterar motionärerna att Sverige har goda för­ut­sätt­ningar för att producera elektro­bränslen. För att snabba på utveck­ling­en vill de se ett intro­duk­tionsstöd samt snabbt möjliggöra för elektro­bräns­len att, som en över­gångs­lösning, inräknas i re­duk­tions­plikten i väntan på full elek­­trifie­ring av for­dons­parken. I yrkan­de 35 föreslås ett tillkännagivande med den inne­börden.

Katarina Luhr m.fl. (MP) pekar i kommittémotion 2025/26:3422 på att den största potentialen för stora utsläpps­minsk­ningar i närtid finns inom trans­portsektorn. För att ta vara på denna potential föreslås i yrkande 137 ett till­kän­nagivande om att införa ett in­troduktionsstöd för elektrobränslen och att snabbt göra det möjligt för elektro­bränslen att ingå i reduktionsplikten.

I motion 2025/26:653 framhåller Peder Björk m.fl. (S) att elektro­bräns­len – framställda av förnybar vätgas och infångad koldioxid – är särskilt läm­pa­de för sektorer som är svåra att elektrifiera, såsom flyg, sjöfart och tung in­du­stri. Motionärerna efterfrågar ett tillkännagivande om en översyn av beho­vet av intro­duk­tionsstöd för produktion av elektrobränslen.

För att minska behovet av nya elledningar planeras vätgasledningar som är mer yteffektiva än elledningar. Detta slås fast i motion 2025/26:1447 av Ida Kar­kiainen m.fl. (S). Samtidigt konstaterar motionärerna att det eftersom Sve­rige har begränsat med gasledningar i offentliga miljöer saknas moderna regel­verk om var dessa ledningar får förläggas. I yrkande 8 föreslås därför ett till­kän­na­givande om att det bör tas fram en standard på nationell nivå för en fram­tida ­infrastruktur för lagring och rörledningar för vätgas tillsammans med en plan för utbyggnaden.

Vätgaslagring kan jämna ut skillnader mellan hög och låg produktion av el, och vätgasen kan användas i industrin och transportsektorn och för att lagra energi över tid. Detta betonas i motion 2025/26:767 av Joakim Sandell m.fl. (S). I yrkande 5 begärs därför ett tillkännagivande om att främja utvecklingen och användningen av energilagring samt grön vätgas.

I motion 2025/26:2093 av Sten Bergheden (M) framförs att vätgas kan vara en särskilt viktig del av lösningen för att minska EU:s koldioxidutsläpp med minst 55 procent till 2030. Motionären anför i yrkande 1 att möjligheten att ge Energimarknadsinspektionen i uppdrag att utforma en tydlig vätgas­re­gle­r­ing bör övervägas. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att Ener­gi­myndig­heten bör få i uppdrag att ta fram en handlingsplan för att säkerställa att det finns till­räck­ligt med el för vätgasproduktion.

Bakgrund och pågående arbete

Regeringen om energigasers roll i den långsiktiga energipolitiken

Biogas

I den energipolitiska inriktningspropositionen redovisade regeringen bedöm­ningen att metangas kommer att fortsätta att spela en viktig roll i Sveriges energi­för­sörjning. Enligt regeringen bör biogas användas för att ersätta fossil­gas (även kallad naturgas) i syfte att uppnå en fossilfri energigasför­sörjning i linje med klimatmålen och för att stärka den nationella försörj­ningstryggheten. Använd­ning och produktion av biogas bör därför främjas, anförde regeringen. Reger­ingen konstaterade vidare att utbyggnaden av storskalig biogaspro­duk­tion för nätanslutning eller förvätskning i Sverige är i ett tidigt skede. En för­utsättning för att utbyggnaden ska komma till stånd är att marknaden kan få stabila förutsättningar för de stödsystem som gäller för biogasen.

Vätgas

När det gäller vätgas bedömde regeringen i den energipolitiska inriktnings­pro­positionen att fossilfri vätgas kommer att vara en viktig del av Sveriges fram­tida energisystem, är en förutsättning för utfasning av fossila bränslen i in­du­strin och kommer att vara viktig för att minska utsläppen från bl.a. tunga transporter. Svensk produktion av fossilfri vätgas förutsätter en stor utbyggnad av fossilfri elproduktion. Regelverk finns redan för att pröva vätgasledningar i Sverige, men andra regelverk och styrmedel behöver ses över och utvecklas i takt med att användningen av vätgas ökar i samhället.

Industrins vätgassatsningar kan öka Sve­riges elbehov med 22–100 TWh till 2050 enligt Energimyndighetens sce­narier (ER 2023:07). Både EU:s vätgas­stra­tegi och Energimyndighetens för­slag till nationell vätgasstrategi (ER 2021:34) lyfter därför fram att vätgas främst bör stödjas och användas där det sak­nas energi- och kostnadseffektiva lös­ningar såsom direkt elektrifiering för att minska koldioxidutsläppen.

Vidare konstaterade regeringen att det svenska regelverket för rörledningar inte är ett hinder mot att bygga vätgasinfrastruktur, och regeringen be­dö­mer därför att det i nuläget inte finns behov av att ändra regelverket men att det är viktigt att fortsätta att följa utvecklingen för att säkerställa att infra­strukturen för vätgas kan byggas ut på ett effektivt sätt.

Regeringen anförde vidare att nedanstående principer ska styra utveck­ling­en på vätgas­om­rådet:

–      Användningen av fossilfri vätgas ska bidra till omställningen till fossil­fria energisystem och industriprocesser.

–      Vätgasanvändningen ska fokusera på samhällsekonomiskt nyttiga tillämp­ningar där mer resurs- och kostnadseffektiva alternativ saknas.

–      Vätgasproduktionen ska integreras effektivt med el- och värmesystem och bidra till en trygg energiförsörjning i Sverige.

–      Vätgasinfrastruktur ska byggas ut på ett sätt som underlättar klimat­om­ställ­ningen och värnar Sveriges konkurrenskraftiga energipriser.

Det an­ges också att dessa principer bör följas upp löpande så att de kan justeras ut­ifrån förändrade förutsättningar och behov.

Uppdrag om översyn av försörjningstryggheten på gasmarknaderna

I januari 2024 gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att beskriva vilka skyldigheter och rättigheter olika aktörer på gasmarknaderna omfattas av och vid behov föreslå nya eller ändrade författningar eller anslag för att stärka för­sörjningstryggheten på gasmarknaderna. Beskrivningarna och förslagen skul­le avse aktörer längs det västsvenska naturgassystemet, på Stock­holms gasnät och på marknaderna för flytande naturgas och vätgas.

Uppdraget slutredovisades i september 2025 i rapporten Försörjnings­trygg­het på gasmarknaderna i Sverige – Slutrapportering av uppdrag om översyn av försörjningstryggheten på gasmarknaderna (ER 2025:11).

Uppdrag om vätgas och vätgasinfrastruktur i det svenska energi­systemet

I mars 2024 presenterade Energimyndigheten rapporten Vätgas och vätgas­in­frastruktur i det svenska energisystemet (ER 2024:07). Rapporten var en del­redovisning av ett uppdrag att samordna arbetet med vätgas i Sverige som re­geringen gav myn­digheten i mars 2023. Uppdraget innebar att Energi­myn­dig­heten skulle samordna Sveriges arbete med vätgas, genom att verka för en nära och koordinerad samverkan, dialog och kunskapsspridning mellan stat­li­ga myn­digheter och företag, branschorganisationer och andra offentliga ak­tö­rer in­klusive regionerna och akademin. I rapporten konsta­te­ra­des bl.a. att det sak­nas ett grundläggande regelverk för vätgasmarknaden och att det är ange­lä­get att så snart som möjligt få ett uppdaterat, utvecklat och sam­man­hängande re­gel­verk på plats. Det minskar osäkerheten för aktörer och inves­terare.

I december 2024 slutredovisade Energimyn­digheten uppdraget i rapporten Vätgas för energi- och klimatomställning (ER 2024:25). I rapporten lämnade myndigheten en rad olika åtgärdsförslag och framhöll bl.a. att det är av­görande att återstående hinder för tillståndsprocesser och lagstiftning löses ut för att en vätgasmarknad ska kunna växa fram.

Uppdrag för utbyggd vätgasinfrastruktur

I budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1 utg.omr. 21) anförde reger­ingen att den hade beslutat om en samlad strategi för nyindustrialiseringen och samhällsomvandlingen i Norrbottens och Västerbottens län. Ett av strategins mål­områden är säkrad energiförsörjning och regeringen bedömde att fossilfri vätgas kommer att vara en viktig del av Sveriges framtida energisystem. Re­geringen angav också att den hade gett Svenska kraftnät i uppdrag att föreslå hur el- och vätgasinfrastruktur kan samplaneras och att redovisa en plan för ut­byggnad av el- och vätgasinfrastruktur på transmis­sionsnivå under perioden 2024–2033 (KN2024/01431).

Uppdraget redovisades i augusti 2025 i rapporten Förslag till hur el- och

vät­gasinfrastruktur kan samplaneras i Norrbottens och Västerbottens län – Rap­por­tering av regeringsuppdrag. I rapporten föreslår Svenska kraftnät en fullt integrerad samplanering som utgår från att en aktör ensamt ansvarar för planering och har beslutsansvaret för både el- och vätgasin­fra­struk­tur på trans­mis­sionsnivå. Svenska kraftnät menar att man genom att integrera el- och vät­gassystemet i en och samma planeringsprocess möjliggör en mer effektiv och hållbar energiomställning.

Svenska kraftnät föreslår även en plan för utbyggnaden av el- och vät­gas­ledningar under perioden 2026–2035 i Norrbottens och Västerbottens län. Pla­nen innehåller bl.a. två vätgasledningar, en från Skellefteå till Luleå och en från Porjus till Gällivare.

­Gröngasprincipen

Den s.k. gröngasprincipen omnämns i en av motionerna. Denna skatteför­del­ningsprincip syftar, enkelt uttryckt, på möjligheten att samdistribuera fossilgas och biogas i rörledning på ett rationellt sätt utan att skatt betalas för den fysiskt levererade gassammansättningen. Gröngasprincipen gör det möj­ligt för en bio­gasproducent att sluta avtal om leverans med en förbrukare om 100 procent biogas – inklusive de skatterättsliga fördelar detta tidigare gav – även om för­bru­karen i praktiken får en blandning av bio- och naturgas. Biogas som om­fat­tas av gröngasprincipen klassas dessutom som hållbar enligt lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och biobränslen, förutsatt att biogasen uppfyller hållbarhetskriterierna.

Stöd till biogasproduktion och biogasanvändning

Förordningen (2022:225) om statligt stöd till produktion av viss biogas medger tre olika stöd för biogas. För det första för produktion av biogas som upp­gra­de­ras till biometan, för det andra för biogas som uppgraderas och sedan om­vandlas till vätskeform och för det tredje för produktion av biogas som pro­du­ceras av stallgödsel. De två första stöden betalas ut för processer som innebär en för­ädling av rågas, så att den kan användas exempelvis i fordon eller få så­dan kvalitet att den kan matas in på gasnätet. Det tredje stödet avser endast biogas som härrör från stallgödsel och motiveras av merkostnaden av att pro­ducera så­dan biogas, samtidigt som produktionen har flera nyttor, främst att den min­skar metangasutsläppen från gödsel och bidrar till produktionen av för­nybart bränsle som kan ersätta fossila bränslen i exempelvis ett fordon. Även bio­gas som produceras genom förgasning, och inte genom rötning, är stöd­be­rättigad. Stöden finansieras genom anslaget 1:9 Bio­gas­stöd inom stats­budge­tens ut­gifts­om­råde 21 Energi.

Biogas åtnjuter även skattebefrielse i lagen (1994:1776) om skatt på energi. När biogas förbrukas som bränsle för uppvärmning medges, under vis­sa vill­kor, befrielse från energiskatt med 100 procent och från koldioxid­skatt med 100 procent. För biogas som en skattskyldig har förbrukat eller sålt som mo­torbränsle får, under vissa villkor, avdrag göras för energi­skatt med 100 pro­cent och för koldioxidskatt med 100 procent.

I februari 2025 presenterades departementspromemorian Moderniserad be­skatt­ning av gaser. I promemorian föreslogs en ändrad energiskattemässig de­fi­nition av biogas, skattebefrielse för biogas som blandas in i andra bränslen i vissa fall och beskattning av gasformiga bränslen utifrån energiinnehåll.

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 finansplanen) föreslog re­ger­ingen sedan en ny bredare de­fi­nition av biogas i lagen om skatt på energi. Riksdagen hade inga invänd­ningar mot detta förslag och lagändringen träder i kraft den 1 juli 2026 (bet. 2025/26:FiU1).

I december 2025 beslutade regeringen även om en särskild satsning i Natur­vårds­verkets regleringsbrev som innebär att det återigen blir möjligt att under 2026 bevilja stöd från det s.k. Klimatklivet till sådan gårdsbaserad biogas som an­vänds för att producera el eller värme.

Genomförandet av EU:s gasmarknadspaket

I december 2023 gav regeringen Energimarknadsinspektionen i uppdrag att läm­na förslag till genomförande av EU:s gasmarknadspaket, som bl.a. in­ne­håller ett marknadsregelverk för vätgas.

Uppdraget avrapporterades i juni 2025 i rapporten Vätgas i systemet – en gas­marknad i omställning. Genomförande av EU:s gasmarknadspaket (Ei R2025:10). Bestämmelserna i gasmarknadspaketet syftar till att underlätta en ökad användning av förnybara och koldioxidsnåla gaser i energisystemet, möjliggöra en övergång från naturgas till förnybar gas och göra det möjligt för dessa nya gaser att spela sin nödvändiga roll så att EU:s mål om klimat­neu­tralitet 2050 uppnås.

I rapporten föreslår Energimarknadsinspektionen bl.a. att en ny gasmark­nads­lag och gasmarknadsförordning ersätter naturgaslagen och naturgas­för­ord­ning­en. Lagen och förordningen föreslås träda i kraft den 1 augusti 2026. Den nya lagen föreslås omfatta naturgas, biogas och vätgas.

I slutet av oktober 2025 skickade regeringen ut rapporten på remiss med sista svarsdatum den 26 februari 2026.

Ökat fokus på forskning om fossilfri vätgas

I regeringens energiforskningsproposition som riksdagen behandlade våren 2025 listas ett antal områden som regeringen anser bör få ett ökat fokus under perioden 2025–2028. Bland dessa märks området prioriterade värdekedjor för elektrifieringen inom vilket bl.a. vätgas lyfts fram.

Regeringen konstaterar att fossilfri vätgas kommer att vara en viktig del av Sveriges framtida energisystem och är en förutsättning för att kunna fasa ut fos­sila bränslen i industrin. Fossilfri vätgas kommer att vara viktig för att min­ska utsläppen från bl.a. tunga transporter. Som komponent i fossilfria syn­te­tis­ka brän­slen är den viktig för utfasningen av de fossila bränslena. Den be­hövs ock­så som insatsråvara, inte minst inom kemiindustrin och för till­verk­ning av konst­gödsel. Vätgas som energibärare kan också bidra med flexi­bilitet och ro­bust­het i energisystemet.

Regeringen framhåller att det behövs forskning och innovation för att vi­da­re­utveckla metoder för framställning, distribution och lagring. Det kan gälla tek­niska komponenter som t.ex. elektrolysörer och bränsleceller, eko­nomiska frå­gor samt hur vätgasen kan integreras i energisystemet ur både ett tekniskt och ett regel­mässigt perspektiv.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2025 avstyrkte utskottet motionsyrkanden om såväl biogas som vätgas och elektrobränslen (bet. 2024/25:NU19). Utskottet hänvisade bl.a. till att det pågår många viktiga aktiviteter på vätgasområdet och till sin allmänt positiva inställning till en fortsatt och om möjligt även ökad produktion och an­vänd­ning av biogas i Sverige.

Reservationer framfördes av Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Vän­s­terpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet redovisar sina ställningstaganden under följande rubriker:

–      Biogas

–      Vätgasstrategi

–      Övrigt om vätgas och elektrobränslen.

Biogas

Utskottet delar den syn på biogasens roll i det svenska energisystemet som redovisades i den energipolitiska inriktningspropositionen. Ut­skottet anser där­med att biogas bör användas för att ersätta fossil­gas (även kal­lad naturgas) i syfte att uppnå en fossilfri energigasför­sörjning i linje med klimatmålen och för att stärka den nationella försörj­ningstryggheten. Vidare är det utskottets uppfattning att använd­ning och produktion av biogas därför bör främjas. Det är således positivt att biogasproduktion kan få stöd, och användning av biogas är i de flesta fall helt skattebefriad. Här bör också nämnas att en ny bredare skattemässig definition av biogas kommer att träda i kraft den 1 juli 2026, vil­ken kommer att gynna fler biogasproducenter. Därtill kommer det under 2026 återigen att vara möjligt för Naturvårds­ver­ket att bevilja stöd från det s.k. Klimatklivet till sådan gårdsbaserad biogas som används för att producera el eller värme.

Eftersom det tycks råda en förhållandevis bred politisk enighet om bio­ga­sens förtjänster förutsätter utskottet att regeringen agerar med pregnans på EU-nivå för att denna viktiga förnybara energibärares produktions- och marknads­för­ut­sätt­ningar ska bli så gynnsamma som möjligt. Det handlar då bl.a. om att verka för att EU:s statsstödsregelverk inte ska sätta käppar i hjulen för de stöd­former som Sverige vill använda, t.ex. produktionsstöd eller skattebefrielse i an­vän­dar­le­det. Utskottet ser det inte som nödvändigt att riksdagen riktar en upp­maning till regeringen om detta.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen avstyrkt förslag om att den s.k. Bio­gas­marknadsutredningens andra stödpaket ska införas. Utskottet har då bl.a. pekat på att utredningens förslag i dessa delar endast är översiktligt be­skrivna och behöver utredas ytterligare. Med hänvisning till detta ser ut­skottet det som mindre lämpligt att riksdagen uttalar stöd för ett ge­nom­förande av dessa för­slag. Det bör även tilläggas att det har gått mer än sex år sedan utred­ningen slutfördes och att mycket har hänt därefter både på bio­gasområdet och på ett mer allmänt plan som gör att det vore oklokt av utskottet att rekom­mendera riksdagen att bifalla förslaget i motionen. Utskottet är inte heller be­rett att bi­träda förslaget om ett specifikt mål för biogasproduktionen i Sve­rige.

Utskottet har vid flera tillfällen även tagit ställning till förslag liknande de nu aktuella om att stimulera biogasproduktionen genom att utveckla använd­ningen av den s.k. gröngasprincipen. Gröngasprincipen är en skatte­mässig kon­struktion som på ett administrativt sätt underlättar samdistribution i rör­led­ning av skattepliktig naturgas och skattebefriad biogas. Utskottet har tidi­gare påpekat att det inte framgår av motionerna på vilket sätt denna princip ska ut­vecklas för att gynna biogasen och inte heller denna gång går det att få någon närmare klarhet i detta genom att läsa motionens motivtext. Förslaget bör där­för återigen lämnas utan vidare åtgärd av riksdagen.

Sammantaget innebär detta att utskottet avstyrker samtliga yrkanden som behandlas i detta avsnitt.

Vätgasstrategi

Fossilfri vätgas har potential att bli en viktig del av Sveriges fram­tida energi­system och är sannolikt en förutsättning för utfasning av fossila bränslen i in­du­strin. Vätgas framställd på ett hållbart sätt kan också komma att bli bety­del­sefull för att minska utsläppen från bl.a. tunga transporter.

Utskottet kan konstatera att regeringen i den energipolitiska inriktnings­pro­positionen slog fast att en svensk produktion av hållbar vätgas förutsätter en stor utbyggnad av fossilfri elproduktion samt att det finns behov av att se över och utveckla regelverk och styrmedel i takt med att användningen av vätgas ökar i samhället.

Regeringen har bl.a. med utgångspunkt i den vätgasstrategi som Energi­myn­dig­heten har föreslagit listat ett antal principer för utvecklingen på vätgas­om­rådet. Regeringen anger också att dessa principer bör följas upp löpande så att de kan justeras ut­ifrån förändrade förutsättningar och behov. Sådana för­ändrade förutsättningar kan t.ex. handla om att större vätgas­be­ro­ende indu­strisatsningar tillkommer, omprövas eller uteblir.

Utöver detta har Energimyndigheten sett över frågor om vät­gas och vätgas­infrastruktur i det svenska energisystemet. Därtill bör det näm­nas att Svenska kraftnät har utrett hur el- och vätgasinfrastruktur kan sam­planeras i Norrbot­tens och Västerbottens län, dvs. i de län där det planeras eller byggs större in­du­strisatsningar där avsikten är att vätgas ska spela en viktig roll. Utskottet vill också påminna om att Energimyndigheten har lämnat för­slag på hur EU:s gasmarknadspaket ska införas i den svenska lagstiftningen och föreslagit att en ny gasmarknads­lag och gasmarknadsförordning ska ersät­ta naturgaslagen och naturgasförord­ning­en. Den nya lagen föreslås omfatta naturgas, biogas och vätgas.

Med hänvisning till att det har slagits fast övergripande principer för vät­ga­sens roll i det svenska energisystemet och har genomförts eller initierats flera olika åtgärder som på olika sätt gäller vätgas i Sverige anser utskottet att det i dagsläget inte finns skäl för riksdagen att ställa sig bakom de motionsförslag i vilka det efter­frågas en nationell vätgasstrategi.

Därmed avstyrks yrkandena.

Övrigt om vätgas och elektrobränslen

Utskottet har i det föregående redovisat en positiv grundsyn på vätgasens roll i det framtida svenska energisystemet. Vidare har utskottet redogjort för att det har genomförts eller pågår ett antal processer med koppling både till vätgas­produktion och till utbyggnad av den infrastruktur som behövs för att vätgas ska komma till användning på ett effektivt sätt. Det pågår också ett arbete med att samla regleringar på gasområdet i ett nytt gemensamt regelverk.

Mot bakgrund av detta anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att göra några allmänt hållna uttalanden om vätgasproduktion eller om hur vät­gas bör distribueras eller regleras i linje med vad som föreslås i flera av de här aktuella motionerna. Utskottet anser inte heller att det finns skäl att införa ett särskilt mål för produktionen av vätgas i Sverige eller ge i uppdrag åt Vatten­fall att utveckla energilagring i vätgas i samband med inves­te­ringar i för­nybar ener­gi. Beträffande det sistnämnda förutsätter utskottet att regeringen styr Vat­tenfall i enlighet med de principer som gäller för styrningen av de statligt ägda bolagen. Det är därmed bolaget och dess ledning, och inte riks­dagen, som ska ta beslut om forskning och utveckling på området energi­lag­ring i vätgas som på sikt kan möta de krav på affärsmässighet som gäller för aktiebolag i all­män­het och därmed även för de statliga bolagen.

När det gäller forskning om vätgas vill utskottet även påminna om att ett av de områden som lyftes fram i den energiforskningsproposition som riksdagen be­handlade våren 2025 betecknades prioriterade värdekedjor för elektrifie­ring­en, inklusive den roll som vätgas kan spela i det sammanhanget. Reger­ingen pekade på att det behövs forskning och innovation kring vätgas för att vidare­utveckla me­toder för bl.a. framställning, distribution och lagring. Med hän­visning till detta anser utskottet inte att det är nödvändigt för riksdagen att rikta ett tillkän­na­givande till regeringen om vätgasforskning.

I en av motionerna förordas ett produktionsstöd för elektrobränslen och att elektrobränslen ska kunna ingå i reduktionsplikten. Här anser utskottet att det finns skäl att avvakta resultatet av den pågående utredningen om styrmedel för att bidra till en utfasning av fossila bränslen och nå Sveriges klimatåtaganden i EU. Utredningen kommer att avrapportera sitt uppdrag i maj 2026.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Motionerna

I partimotion 2025/26:3596 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) talas det om utfasning av fossila bränslen. Motionärerna anser att de lägst häng­ande frukterna är att helt fasa ut fossila bränslen i energisektorn. I yrkan­de 50 före­slås ett tillkännagivande om att regeringen i förhandlingar ska säker­ställa ut­fas­ningen av samtliga fossila bränslen och införa ett förbud mot all an­vänd­ning av fossila bränslen för energiproduktion från 2035 samt öka takten i ut­fas­ningen av fossila material. Ett näst intill likalydande förslag om ett till­kän­na­givande finns också i kommittémotion 2025/26:3582 av Rickard Nor­din m.fl. (C) yrkan­de 10. I den sistnämnda motionen förordar motio­närerna i yrkan­de 83 att för­ny­bart­di­rek­tivet bör ju­steras så att det även inklu­derar ak­törer som till­han­da­håller fossila bräns­len. Därigenom ställs likvärdiga krav på de som till­­han­dahåller fos­sila respek­tive för­nybara bränslen.

I kommittémotion 2025/26:3273 framhåller Linus Lakso m.fl. (MP) att det behövs en nationell plan för utfasning av fossil energi, inklusive ett slut­datum för användning. I yrkande 2 efterfrågas ett tillkännagivande med den in­rikt­ning­en. Mo­tionärerna anser också att planen behöver vara inriktad på att alla fossila sub­ventioner ska fasas ut. Ett tillkännagivande med denna innebörd efter­frågas i yrkande 4.

De två yrkandena i den nyssnämnda motionen finns även i kommitté­mo­tion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 24 respektive yrkande 81.

Bakgrund och pågående arbete

Fossila bränslen i Sverige

Fossila bränslen har i stor utsträckning fasats ut i värmeförsörjningen. Sverige importerar dock stora mängder fossila bränslen i form av både råolja och fär­diga drivmedel. Den råolja som importeras används som råvara i svenska raffi­naderier för att tillverka bl.a. bensin och diesel. Av de fossila drivmedel som tillverkas i Sverige exporteras den största delen, men mycket används också i Sverige där fossila bränslen fortfarande är dominerande i trans­port­sektorn. Fos­sila bränslen används också i industrin, bl.a. för järn- och stålpro­duktion, i raffinaderierna och i cement- och mineralindustrin.

Regeringens syn på fossila bränslens roll i den långsiktiga energi­politiken

I regeringens energipolitiska inriktningsproposition från våren 2024 anfördes att en förutsättning för att klimatarbetet ska lyckas är att kol, olja och gas fasas ut som bränslen såväl som råvara. Det innebär en stor förändring av energisys­te­men. Sveriges el- och värmeförsörjning är i huvudsak fossilfri, men driv­med­len är fortfarande till stor del baserade på olja. Vidare angav regeringen att en långtgående elektri­fiering av industrin och transportsektorn är nöd­vän­dig för att fasa ut kolet, oljan och fossilgasen. Regeringen konstaterade också att en god tillgång till kostnadseffektiva biobränslen och ett väl utvecklat fjärr­vär­menät är viktiga anledningar till Sveriges låga användning av fossila bräns­len, särskilt i el- och värmeproduktionen.

Regeringen sa sig se starka synergier mellan ökad materialåtervin­ning och minskade utsläpp i energisektorn. Regeringen angav också att ut­släp­pen av växthusgaser från inrikes transporter behöver vara i princip noll senast 2045 för att Sverige ska kunna nå det långsiktiga klimatmålet. Det bör i huvud­sak ske genom en elektrifiering av transportsektorn, men även genom ökad an­vändning av fossilfria drivmedel och ökad transporteffektivitet. Mot bak­grund av detta avsåg reger­ingen att arbeta för en successiv utfasning av fos­sil bensin och diesel. Samtidigt angav regeringen att det är viktigt att poli­ti­ken för in­blandning av hållbara fossilfria bränslen utgår från det tuffa eko­nomiska läge som hushållen och företagen står inför.

Utredning om styrmedel för att bidra till en utfasning av fossila bränslen och nå Sveriges klimatåtaganden i EU

I oktober 2024 beslutade regeringen att en särskild utredare (dir. 2024:98) ska analysera om och i så fall vilka styrmedel som kan utformas för att fasa ut fos­sila bränslen ur de sektorer som omfattas av EU:s ansvarsfördel­nings­för­ordning. Det som avses är de utsläppssektorer som inte omfattas av EU:s han­del med utsläppsrätter (EU-ETS), dvs. inrikes transporter (ex­klusive flyg), väg­trafik, jordbruk, småskalig industri och avfall.

Syftet med utredningen är att säkerställa dels att åtagandena nås utan att hus­håll och näringsliv drabbas av orimligt höga kostnader, dels att fossila bräns­len fasas ut på ett säkert och acceptabelt sätt som gör att Sveriges och nä­ringslivets konkurrenskraft kan bibehållas och stärkas och som inte leder till hämmande regelverk eller får skadliga effekter för delar av landet eller sam­häl­let. Utredaren ska bl.a.

–      föreslå hur reduktionsplikten ska utvecklas

–      analysera om och i så fall vilka andra styrmedel som på ett kostnads­effek­tivt och samhällsekonomiskt effektivt sätt tillsammans med andra åt­gärder säkerställer att Sveriges klimatåtaganden i EU nås och som bidrar till en utfasning av fossila bränslen senast 2045

–      övergripande kartlägga hur jämförbara EU-medlemsstater planerar att gå till väga för att minska användningen av bränslen och drivmedel

–      föreslå hur fossila bränslen till 2045 ska kunna fasas ut på ett acceptabelt sätt som inte får skadliga effekter för delar av landet eller samhället.

Uppdraget ska redovisas senast den 4 maj 2026.

Uppdrag till Energimyndigheten för att påskynda sjö- och luftfartens omställning till fossilfrihet

Som har redovisats tidigare i detta betänkande fick Energimyndigheten i janu­ari 2025 i uppdrag av regeringen att analysera be­hovet av stöd för att på­skyn­da omställningen till en fossilfri sjö- och luftfart. Uppdraget redovisades den 2 fe­bru­ari 2026 i två separata rapporter: Styr­me­del för en fossilfri sjöfart Åtgär­der och stöd för sjöfartens omställning (ER 2026:03) och Framtidens fossilfria luft­fart Åtgärder och stöd för luft­far­tens omställning (ER 2026:04).

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2025 behandlade och avstyrkte utskottet motionsyrkanden om fossila bränslen (bet. 2024/25:NU19). Flera av dessa yrkanden var likalydande med de som behandlas i detta betänkande. Utskottet hänvisade bl.a. till den ovan nämnda utredning som bl.a. ska föreslå hur reduktionsplikten ska ut­veck­las samt till pågående arbete på EU-nivå om ett stopp för import av rysk energi. Reservationer framfördes av företrädare i utskottet för Vänsterpartiet, Cen­ter­partiet och Mil­jö­partiet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis slå fast att det delar motionärernas grundläggande inställning att fossila bränslen ska fasas ut i så stor utsträckning som bara är möj­ligt inom alla samhällssektorer där sådana bränslen används. Detta är nöd­vändigt av klimatskäl, men också för att Sverige ska stå fritt från osunda be­roendeförhållanden till länder som bedriver invasionskrig eller som har ett all­mänt tvek­samt förhållningssätt till grundläggande demokratiska värder­ingar.

Samtidigt vill utskottet betona att utfasningen av fossila bränslen kommer att innebära en del utmaningar av flera olika skäl. Vissa industriella processer använder t.ex. naturgas som uppvärmningsbränsle, vilket kan vara svårt att er­sätta om utbudet av biogas är otillräckligt. En effektiv utsortering av fossil plast ur det avfall som förbränns i fjärr- eller kraftvärmeproduktionen är en an­nan nöt att knäcka. Därtill är det enligt utskottets uppfattning viktigt att ut­fasningen inte genomförs på ett sådant sätt att vissa grupper av konsumenter får göra oproportionerligt stora uppoffringar. Utskottet anser exempelvis inte att utfasningen bör forceras fram på ett sådant sätt att det blir ekonomiskt omöj­ligt att leva, bo och verka på landsbygden till följd av att bränslet till bilen eller jord­bruksmaskinen blir orimligt dyrt.

Mot denna bakgrund ser utskottet positivt på att en särskild utredare för när­varande har i uppgift att analysera om och i så fall hur styrmedel kan utfor­mas för att fasa ut fossila bränslen ur de sektorer som omfattas av EU:s an­svars­fördelnings­för­ordning, dvs. de utsläppssektorer som inte omfat­tas av EU-ETS. Det handlar om inrikes trans­porter (ex­klusive flyg), vägtrafik, jord­bruk, småskalig industri och avfall. Syf­tet med utredningen är att säker­stäl­la dels att åtagandena nås utan att hus­håll och näringsliv drabbas av orimligt höga kost­na­der, dels att fossila bräns­len fasas ut på ett säkert och accep­tabelt sätt som gör att Sveriges och nä­ringslivets konkurrenskraft kan bibehållas och stärkas och som inte leder till hämmande regelverk eller får skadliga effekter för delar av landet eller sam­häl­let. Utöver detta vill utskottet nämna att Energi­myndig­heten nyligen har avrapporterat ett uppdrag om att analysera be­hovet av stöd för att på­skyn­da omställningen till en fossilfri sjö- och luftfart.

Avslutningsvis vill utskottet nämna det arbete som pågår på EU-nivå med att fasa ut unionens beroende av att importera fossil energi från Ryssland. Ut­skottet återkommer emellertid till denna fråga i ett särskilt avsnitt längre fram i be­tänkandet.

Med hänvisning till det som har anförts ovan är utskottets sammantagna be­dömning att riksdagen bör avslå de motionsyrkanden som är aktuella i detta avsnitt.

Således avstyrks samtliga dessa yrkanden.

Motionerna

I partimotion 2025/26:3596 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkan­de 13 begär motionärerna ett tillkännagivande om att se över möjlig­heten att sätta upp ett mål om att inga permanenthus ska värmas upp enbart med direkt­ver­kan­de el eller olja efter 2026. Energimyndigheten bör få i upp­drag att sam­ordna och följa arbetet med att nå detta mål samt att föreslå eventuella ytter­li­gare åtgärder som behöver genomföras för att nå det.

I kommittémotion 2025/26:3594 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) framförs att fjärrvärmen har en avgörande betydelse i det svenska energisystemet. Mo­tio­närerna framhåller bl.a. att Svenska kraftnät bör ges i uppdrag att säker­ställa att fler investeringar kan göras i anläggningar som är viktiga för ett mer robust elsystem. Den fjärrvärme- och kraftvärmestrategi som den tidigare reger­ingen gav Energimyndigheten i uppdrag att ta fram behöver tas vidare till beslut. Ett till­kännagivande med denna inriktning efterfrågas i yrkande 15.

Motionärerna konstaterar också att EU nyligen har beslutat om att utveckla en strategi för geotermisk energi och uppmanat medlemsstaterna att öka in­vesteringar, förenkla tillstånd och bygga kompetens på detta område. Därför an­ser motionärer att det behöver initieras ett arbete med mål, pilotan­lägg­ningar, kartläggning av leverantörskedjor och kompetensbehov samt behov och ut­formning av regelverk, tillståndsprocesser och incitament. Såväl Sve­ri­ges geologiska undersökning (SGU) som Energimyndigheten behöver få upp­drag med målsättningen att få fram under­lag för en strategi på området. I yrkan­de 24 föreslås ett tillkännagivande om in­riktning av arbetet med geoter­misk energi.

Kraftvärmen beskrivs i kommittémotion 2025/26:3582 av Rickard Nor­din m.fl. (C) som en fantastisk tillgång i Sveriges energisystem. Motio­nä­rerna an­för att kraftvärmen är ett stabilt och reglerbart kraftslag som komp­letterar den variabla sol- och vindenergin och avlastar elsystemet genom att nyttja an­nan energi för uppvärmning. I yrkande 107 efterfrågar motionärerna därför ett till­känna­givande till regeringen om att ta fram förslag på en sammanhållen stra­te­gi för att stärka konkurrenskraften för kraftvärmen, som syftar till att fasa ut den sista fossila andelen. Motionärerna vill också att regeringen skyndsamt ska ge­nom­föra förslagen i Energimyndighetens fjärrvärme- och kraftvär­me­stra­tegi i syfte att öka effektuttaget. I yrkande 108 föreslås därför ett tillkänna­givande med den inne­börden.

Linus Lakso m.fl. (MP) anför i kommittémotion 2025/26:3273 att det finns en betydande potential att utnyttja spillvärme mer effektivt, men då be­hövs planering, samordning och incitament. Ett förslag till tillkännagivande om att utnyttja spillvärme mer effektivt finns i yrkande 31. Ett identiskt för­slag fram­förs av Katarina Luhr m.fl. (MP) i kommittémotion 2025/26:3422 yrkan­de 173.

I motion 2025/26:679 av Sanne Lennström (S) hävdas det att kraft­pro­duk­tion inom industrin i form av s.k. industriellt mottryck sällan om­nämns i ener­gidebatten. Motionären föreslår därför ett tillkännagivande till regeringen om att över­väga att kartlägga möjligheten till elproduktion inom fjärrvärme som indu­stri­ellt mottryck.

Att vara beroende av el för att klara uppvärmning är känsligt, anser Sten Berg­heden (M) i motion 2025/26:2248. Motionären efterfrågar därför en över­syn av hur det ska vara möjligt att uppmuntra att fler installerar ved­pan­nor, ved­spisar eller vedkaminer i sina hus för att bli mindre känsliga för ström­av­brott. I motionen föreslås ett tillkännagivande om att se över möjligheten att införa stöd och subventioner för vedeldning.

Bakgrund och pågående arbete

Allmänt om uppvärmning i Sverige

Fjärrvärme är det dominerande uppvärmningssättet i flerfamiljshus och står för mer än hälften av energin för uppvärmning och varmvatten i bostäder och lokaler. Det följs av elvärme (inklusive värmepumpar) med 27 procent och bio­bränsle med 12 procent. Resterande är låga andelar olja och gas med om­kring 1 procent vardera.

Regeringens syn på kraftvärmens roll i den långsiktiga energi­politiken

I den energipolitiska inriktningspropositionen konstaterade regeringen att Ener­gimyndighetens förslag till fjärrvärme- och kraftvärmestrategi (I2022/01373) in­nehåller ett antal förslag för att bl.a. bättre ersätta kraftvärmen för dess bi­drag till energisystemet. Vidare angav regeringen att rapporten vid den ak­tu­ella tidpunkten våren 2024 bereddes inom Regeringskansliet samt att reger­ing­en skulle fortsätta att verka för en hållbar utveckling av fjärrvärme­sektorn som gynnar elektrifieringen och en trygg energiförsörjning. Reger­ingen redo­visade också att kraft­vär­me­pro­du­centers intresse av att delta på stöd­tjänst­marknaderna ökar enligt Svenska kraftnät.

För att minska utsläppen av växthusgaser från fjärr­värme­produktionen bör dock utsorteringen av plastavfall från restavfall öka så att den fossila delen i avfallsförbränningen kan minska. Fossila utsläpp från energiåtervinning här­rör till ca 90 procent från förbränning av plast.

Åtgärder för att stärka fjärr- och kraftvärmen

I augusti 2025 gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att genomföra och föreslå åtgärder för att stärka fjärr- och kraftvärmen (KN2025/01566). Upp­draget syftar bl.a. till att ta vidare förslag från Energimyndighetens fjärr­värme- och kraftvärmestrategi (ER 2023:27).

Inom ramen för uppdraget ska Energimyndigheten bl.a. analysera konse­kven­serna av en kraftig minskning av fjärrvärme­leve­ran­serna till 2050 samt kvan­tifiera och kommunicera nyttan av fjärr­vär­men för el­systemet. Myndig­he­ten har också i uppdrag att främja en transparent och ända­målsenlig redovis­ning av utsläpp från avfallsför­brän­ning samt under­lätta jämförbarhet mellan olika uppvärmnings­alternativ.

Uppdraget ska redovisas senast den 15 augusti 2026.

Tillvaratagande av spillvärme

Energimyndighetens ovannämnda förslag till fjärrvärme- och kraftvär­me­stra­tegi (ER 2023:27), som presenterades i december 2023, berör även frågor om spillvärme och dess roll i ett framtida energisystem. Energimyndigheten fram­håller bl.a. att det i och med industrins omställning kan uppstå stora mängder spillvärme som kan nyttjas för uppvärmning.

Mot bakgrund av den roll som vätgasen kan få som energibärare i fram­tidens ener­gisystem ägnas särskilt fokus i rapporten åt vätgasens möjlighet att stärka fjärrvärmen. Ener­gimyn­dighetens redovisning utmynnar bl.a. i ett för­slag om en upp­da­tering av lagen (2014:268) om vissa kostnads-nyttoanalyser på energi­området, där det anges att fjärrvärme- och industriaktörer ska göra en kost­nads-­nyttoanalys för att ta reda på om det är lönsamt att ta vara på spill­värme i ett fjärrvärmenät när de planerar för en ny anläggning eller ett nytt nät. Lagen kommer att behöva re­videras i enlighet med de ovannämnda nya kraven i det reviderade ener­gi­effektiviseringsdirektivet till att omfatta fler ak­törer samt lägre trösklar. I samband med denna revidering anser Energi­myn­digheten att lagen bör kompletteras med en lokaliseringsaspekt för att aktörer även ska behöva ta hänsyn till om de kan lokalisera sig på en ”bättre” geo­gra­fisk plats för att maximera avsättningen för eller inköp av spillvärme.

Vidare framför myndig­he­ten att en förutsättning för att kunna tillvarata så mycket spillvärme som möjligt är tidig samverkan mellan energibolag och industrier samt andra aktörer som kan nyttja spillvärmen. I de fall samverkan kan ske redan på eta­bleringsstadiet, eller vid ombyggnad, kan det öka den öm­sesidiga förståel­sen för respektive process och eventuella anpassningar göras för att kunna ta till vara spillvärmen.

Förstärkt kundskydd på fjärrvärmemarknaden och mer om spillvärme

I mars 2024 gav regeringen Energimarknadsinspektionen i uppdrag att ana­lysera behovet av ett förstärkt kundskydd på fjärrvärmemarknaden och att fö­re­slå och göra insatser för att stärka fjärrvärmekundernas ställning (KN2024/00724). I uppdraget ingick även att utifrån EU:s energieffek­tivise­ringsdirektiv utreda hur det reglerade tillträdet för tredje part till fjärr­vär­me­näten fungerar, i syfte att förbättra potentialen för nyttjande av spill­värme.

Uppdraget om spillvärme redovisades i en delrapport i februari 2025 (In­formationsåtgärder för kundskydd och analys av tredjepartstillträde på fjärr­värmemarknaden – En delredovisning av regeringsuppdrag (KN2024/00724) att analysera behovet av ett förstärkt kundskydd på fjärrvär­me­marknaden (Ei R2025:05). I rapporten redovisas att det är vanligt att ta emot spillvärme på den svenska fjärrvärmemarknaden. De huvudsakliga spillvärmeleveran­tö­rer­na är tillverkande företag, men även avloppsrenings­verk, detaljhandels­före­tag och forskningsanläggningar. Under 2023 var den totala användningen av spill­värme ca 4,5 TWh och motsvarande siffra för den totala energianvänd­ningen för värme och varmvatten var under samma period ca 45,8 TWh. Ener­gimyndigheten uppskattar den framtida potentialen för spill­värme till 90–140 TWh.

Energimarknadsinspek­tio­nen gjorde bedömningen att tredjepartstillträde och de faktiska samarbetena mellan fjärrvärmeföretag och spill­vär­me­leve­ran­törer fungerar väl. Det är främst fjärr­värmeföretagen som är drivande i sam­ar­beten om spillvärme. De hinder som framförs för att öka utnyttjande av spill­vär­me är dess låga temperatur, poten­tiella spillvärme­leverantörers ointres­se och höga transaktionskostnader. De möjliga lösningar som Energimark­nads­in­spektionen ser på detta är kom­mu­na­la värmeplaner och ett ökat sam­ar­bete mellan olika aktörer.

Energimarknadsinspektionen ansåg inte att det fanns behov av någon ytter­ligare reglering av spillvärme i fjärrvärmelagen utöver de krav som följer av energieffektiviseringsdirektivet. Bedömningen överensstämmer med det som framförts av fjärrvärmeföretag och spillvärmeleverantörer. Parterna framhål­ler att båda parter kan förhandla på lika villkor, att tredjepartstillträdet bygger på samarbete och att mer reglering inte skulle förbättra förutsätt­ningarna för ökad spillvärmeanvändning.

I december 2025 slutredovisade Energimarknadsinspektionen uppdraget i rapporten Förstärkt kundskydd på fjärrvärmemarknaden (Ei R2025:16). Av rapporten framgår att kundskyddet behöver stärkas på fjärrvärmemarknaden. I rapporten föreslår myndigheten ett åtgärdspaket i form av en ny funktion för tvistlösning, en plattform för ökad insyn i fjärrvärmeverksamheten samt ett ut­ökat informationsansvar för fjärrvärmeföretagen. Vidare vill myndigheten för­stärka tillsynen av fjärrvärmemarknaden genom en avgift för fjärrvärme­verk­samhet.

Stärkt leveranssäkerhet inom fjärrvärme- och kraftvärmesektorn

Energimyndigheten fick i regleringsbrevet för 2025 i uppdrag att analysera för­ut­sättningarna för och lämna förslag på åtgärder som staten kan vidta för att stärka leveranssäkerheten inom fjärrvärme- och kraftvärmesektorn. Åtgär­derna ska stärka det civila försvaret och därmed bidra till en högre samlad för­måga inom totalförsvaret. Uppdraget ska inkludera förutsätt­ningarna för en kostnadseffektiv och uthållig bränsle- och spillvärme­för­sörjning, utvecklad bräns­le­beredskap, inklusive fysiskt skydd, och en ökad branschsamverkan. Även kraftvärmens bidrag till planerbarhet och trygg energiförsörjning ska beak­tas. Uppdraget omfattar hela hotskalan inklusive fredstida normalläge, fredstida krissituationer och höjd beredskap samt att identifiera situationer när föreslagna åtgärder är tillämpliga. För dimensioneringen av åtgärder ska total­försvarets behov vara styrande. Analysen ska bygga vidare på myndig­hetens re­dovisning av regeringsuppdraget om energiförsörjning för total­försvaret (KN2024/00038) samt myndighetens fjärrvärme- och kraft­vär­mestrategi (ER 2023:27) och ska beakta sektorskopplingar inom ener­gi­sek­torn. Uppdra­get ska slutredovisas senast den 28 maj 2026.

Geoenergi och geotermi

Geoenergi är samlingsnamnet för tekniker där värme och kyla från markens översta 400 meter tas till vara. Det finns ett flertal sådana tekniker som ge­ne­rerar bergvärme, grundvattenvärme och jordvärme. Geotermi är en annan tek­nik där värme från radioaktivt sönderfall i jordskorpan och värmeledning från jordens inre tas till vara på ett stort djup (vanligtvis mer än 800 meter).

Vissa projekt inom geotermi har beviljats stöd av Energimyndigheten. En­ligt Ener­gi­myndigheten har dessa resulterat i en mängd lärdomar och bidra­git till att höja kunskapsnivån i Sverige om de nyckelfaktorer som är nöd­vändiga för att utveckla relevant teknik på området. Ett projekt i Göteborg utmynnade emellertid i slutsatsen att det under nuvarande förutsättningar inte verkar fin­nas någon rimlig möjlighet att använda EGS-teknik (engineered geo­ther­mal system) i Göteborg. Även 2022 beviljades stöd för ett projekt för djupgeo­termi. Projektet ska kombinera kända väl fungerande tekniker till en innovativ systemlösning för prospektering och borrning efter samt utvinning av djupgeo­ter­misk energi. I juli 2023 genomfördes en seismisk undersökning som ett första steg inför byggandet av en geotermisk anläggning.

Skriftlig från om geotermisk energi

I oktober 2025 besvarade energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) en skriftlig fråga (fr. 2025/26:44) från Rickard Nordin (C) om hur hon och reger­ingen av­ser att agera för att säkerställa att den geotermiska energins möjlig­heter och behov inkluderas i Energi­myn­dighetens arbete.

I sitt svar konstaterade ministern att det i det ovan nämnda uppdraget till Energimyndigheten att genomföra och föreslå åtgärder för att stärka fjärr- och kraftvärmen inte finns något som utesluter att geotermisk energi kan ingå i den analys som ska göras. Vidare konstaterade ministern att finansiering av geo­ter­mi­projekt inom värme och kyla kan fås inom ramen för Energi­myn­dig­he­tens forsknings- och innova­tions­program Termo. Utöver detta nämnde mi­nis­tern att medel har beta­lats ut till provborrningar i exempelvis Göteborg och Malmö samt att det pågår pro­jekt som bl.a. gäller geotermiska lösningar för låg­temperaturnät samt drift och styrning av geotermisk energi. Geoter­mis­ka energilösningar kan även ingå i de värme- och kylaplaner som större kom­mu­ner behöver ta fram i enlighet med energieffektiviseringsdirektivet och i den energiplanering som utformas lokalt och regionalt och som regeringen stöder genom statsbudgeten.

Spillvärme från kärnkraft

Under rubriken Mål och återrapporteringskrav i Energimyndighetens reg­ler­ingsbrev för 2026 anges att myndigheten ska redovisa vilka åtgärder den har genomfört för att bidra till regeringens plan för ny kärn­kraft i Sve­rige. Redo­visningen ska bl.a. innehålla en beskrivning av hur förutsätt­ningarna ser ut för att nyttja spillvärme från kärnkraft.

Tillvaratagande av spillvärme som en del av genomförande av delar av det omarbetade energieffektivitetsdirektivet

I juli 2025 presenterades departementspromemorian Genomförande av delar av det omarbetade energieffektivitetsdirektivet. I promemorian lämnas förslag som huvudsakligen syftar till att genomföra delar av EU:s omarbetade ener­gieffektivitetsdirektiv. Det föreslås bl.a. en skyldighet för nya och om­bygg­da datacenter att utnyttja spillvärme eller vidta åtgärder för att säkerställa åter­vin­ning av spillvärme, om det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart. Ändring­arna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Promemorian var ute på remiss till den 4 november 2025.

Som har redovisats tidigare i betänkandet anger regeringen i den proposi­tionsförteckning som presenterades den 13 januari 2026 att en proposition med titeln Genomförande av delar av det omar­be­tade energi­effek­tivitetsdirektivet kommer att lämnas till riksdagen i maj 2026.

Kartläggning av restvärme

Våren 2025 presenterade konsultföretaget Profu en kartläggning av restvärme­flöden på uppdrag av Fossilfritt Sverige. I rapporten slås det fast att omkring 6,5 TWh restvärme används i den svenska fjärrvärmeproduktionen – mer­par­ten från industriella processer – vilket motsvarar ca 8 procent av den till­för­da energin i fjärrvärmenäten. Kartläggningen visar att det finns ytterli­gare 16 TWh restvärme att tillgå. Hälften av den värmen utgörs av högtempe­rerad rest­värme (över 90 grader). Denna restvärme kan oftast an­vän­das direkt i fjärr­vär­me­nät och kommer från exempelvis stålverk, massa- och pappersbruk och petro­kemisk industri.

Att restvärmen inte tas till vara i större utsträckning anges ha flera olika orsaker. Det kan t.ex. bero på att en del av den högtempererade rest­värmen finns tillgänglig på sommarhalvåret, när inte värmebehovet är så stort, eller att många restvärmekällor ligger på platser där vär­me­behovet inte är så stort. Det kan också handla om att av­ståndet till närmaste fjärrvärme­sys­tem är för långt.

I rapporten anges att stärkt finansiering för att underlätta investeringar i infrastruktur kan göra investeringar i restvärme lönsamma och därmed möj­liga.

Uppvärmning med direktverkande el eller olja

I en av motionerna efterfrågas ett tillkännagivande om att se över möjligheten att sätta upp ett mål om att inga permanenthus ska värmas upp enbart med direktverkande el eller olja efter 2025. När motsvarande motion behandlades av riksdagen våren 2024 (bet. 2023/24:NU14) redovisade utskottet bl.a. följan­de:

Energimyndighetens statistik visar att olja under 2022 svarade för ca 1 pro­cent av energianvändningen för uppvärmning och varmvatten­pro­duk­tion i små­hus med permanentboende. Motsvarande andel för fler­bostads­hus var ca 0,1 procent. Direktverkande el kan användas både i kom­bination med andra uppvärmningskällor och som den enda uppvärm­ningskällan. I de fall enbart direktverkande el används motsvarar det ca 7,5 procent av den totala energianvändningen i småhus med perma­nent­boende. ­Myndig­heten har inga uppgifter om uppvärmning med direkt­ver­kan­de el i fler­bo­stads­hus.

Om industriellt mottryck

I en av motionerna omnämns industriellt mottryck. Industriellt mottryck an­vänds i Sverige för att producera el som en biprodukt av ångdrivna industri­pro­cesser, bl.a. i massa- och pappersbruk. Denna kraft används ofta internt och bidrar därmed till att sänka energi­kostnaden för industrin. Enligt Statistiska centralbyråns pre­liminära uppgifter svarade industriellt mot­tryck för ca 5 300 gigawattimmar under 2025, vilket motsvarar ungefär 3,9 procent av den totala elproduktionen.

Tidigare riksdagsbehandling

Motionsyrkanden om värme och kraftvärme behandlades av utskottet våren 2025 (bet. 2024/25:NU19). Identiska och liknande yrkanden har väckts även detta riksmöte. Vid behandlingen våren 2025 avstyrkte utskottet yrkandena och redovisade bl.a. uppfattningen att fjärr- och kraftvärme är mycket viktiga delar i det svenska energisystemet som kan bidra till att underlätta övergången till en mer kostnadseffektiv och hållbar energi­för­sör­j­ning i Sverige. Utskottet hänvisade även till den då pågående beredningen av Ener­gi­myndighetens för­slag till fjärrvärme- och kraftvärmestrategi.

Reservationer begärdes av företrädarna i utskottet för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet redovisar sina ställningstaganden under följande rubriker:

–      Värme och kraftvärme

–      Geotermisk energi.

Värme och kraftvärme

Utskottet kan inledningsvis konstatera att det så sent som våren 2025 behand­lade flera motionsyrkanden om värme och kraftvärme som är identiska med eller liknar de som behandlas nu. Med det sagt är det utskottets uppfatt­ning att fjärr- och kraftvärme är mycket viktiga delar i det svenska energi­systemet samt värdefulla tillgångar som kan bidra till att underlätta över­gången till en mer kostnadseffektiv och hållbar energiförsörjning i Sve­rige.

Mot bakgrund av denna positiva hållning till fjärr- och kraftvärme välkom­nar utskottet att Energimyndigheten har fått i uppdrag att genomföra och före­slå åtgärder för att stärka denna produktion. Uppdraget ska bl.a. ta vidare för­slag från Energimyndighetens tidigare presenterade fjärrvärme- och kraft­vär­me­strategi och kommer att redovisas i augusti 2026. Utskottet anser att det med hänvisning till det pågående arbetet saknas skäl för riksdagen att bifalla förslag i motioner som gäller att stärka kraft- och fjärrvärmen (inklusive för­slaget om att använda mottrycksteknik inom fjärrvärmeområdet) eller som gäl­ler genomförandet av Energimyndighetens fjärrvärme- och kraftvärme­stra­tegi.

När det gäller förslag om att ta vara på s.k. spill- eller rest­värme hänvisar utskottet – liksom det gjorde våren 2025 – till att både Energimyndigheten och Energimarknadsinspektionen har tittat närmare på detta. Utskottet anser därför att yrkandet kan lämnas utan åtgärd. Det gäller även yrkandet i en mo­tion om ett särskilt mål för avveckling av direktverkande el och olja för upp­värmning av permanentbostadshus. Även detta yrkande har behandlats vid flera tidigare tillfällen av utskottet. Förslaget motiverar utskottet att återigen påminna om att dessa uppvärmningsalternativ blir alltmer marginella företeel­ser i Sverige som en följd av ett allt större fokus på effektiv energianvändning och förnybara energikällor, och detta trots att det inte finns något särskilt mål för avveck­lingen av dylika alternativ för uppvärmning.

Eftersom kundskyddet på fjärrvärmemarknaden berörs i en av motionerna vill utskottet avslutningsvis påminna om Energimarknadsinspektionen så sent som i december 2025 slutredovisade ett regeringsuppdrag att se över just den­na fråga. Utskottet anser att det saknas skäl för riksdagen att vidta några åtgär­der innan regeringen har haft möjlighet att bereda myndighetens förslag.

Sammanfattningsvis anser utskottet att det saknas skäl för riksdagen att vid­ta några åtgärder i linje med motionsyrkandena. Därmed avstyrker utskottet mo­tionsyrkandena.

Geotermisk energi

I en av motionerna efterfrågas satsningar på geotermisk energi. Här vill ut­skottet först klargöra det faktum att Sverige är framgångsrikt när det gäller geoenergi, dvs. tekniker där värme och kyla från markens översta 400 meter tas till vara. Geotermi är en annan tek­nik där värme från radioaktivt sönderfall i jordskorpan och värmeledning från jordens inre tas till vara på ett stort djup (vanligtvis mer än 800 meter), och här har man ännu inte kommit lika långt.

Däremot finns det såvitt utskottet kan bedöma inget som hindrar att Ener­gimyndigheten inom ramen för sitt uppdrag att stärka fjärr- och kraftvärmen även berör den geotermiska energins roll i ett framtida upp­värm­ningssystem. Geoter­mis­ka energilösningar kan även ingå i de värme- och kyla­planer som större kom­mu­ner behöver ta fram i enlighet med energi­effek­tivi­serings­direk­tivet och i den energiplanering som utformas lokalt och regio­nalt. Stöd till forsk­ning och utveckling av geotermiska lösningar går även att få från de forsk­ningsanslag som Energimyndigheten fördelar, bl.a. inom ramen för forsk­nings­programmet Ter­mo. Utskottet ser positivt på att det pågår geoter­miska pilotprojekt och forsk­ning på området för att utreda potentialen och för att övervinna ekonomiska och tekniska hinder. För att geotermin ska bli mer attraktiv krävs det bl.a. lägre borrkostnader och att andra tekniska utmaningar kan bemästras. Svårare att göra något åt är det faktum att Sveriges geologi tyvärr inte är optimal för utvin­ning av geotermisk energi eftersom den s.k. geo­termiska gradienten är låg på många platser.

Utskottet ser inget behov av att riksdagen i dagsläget uppmanar reger­ingen att vidta några särskilda åtgärder på temat geotermi. Det motionsyrkande i vilket detta föreslås bör därför avslås av riksdagen.

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) framförs att upp­värmningssektorn behöver bli helt fossilfri för att nå miljömålet om be­grän­sad klimatpåverkan, och då måste även torven fasas ut helt. I yrkande 5 begär mo­tio­närerna därför ett tillkännagivande om att klassa torv som ett fos­silt bräns­le och avveckla brytning och användning av torv för energi­pro­duk­tion. Ett lika­lydande förslag till tillkännagivande finns i kommit­té­motion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 169.

Bakgrund och pågående arbete

Energitorv i Sverige 2024

Omkring 15 procent av Sverige är täckt av torvmark. Denna mark används i be­gränsad omfattning för att utvinna energitorv, som under vissa perioder har spelat en viktig roll i energiförsörjningen. Mest energitorv producerades under slutet av 1980-talet och under 1990-talet, med en topp 1994.

I juli 2025 publicerade Sveriges geologiska undersökning (SGU) de senaste upp­gifterna om energitorv i Sverige. Där framgår att produktionen av ener­gi­torv i Sverige under 2024 uppgick till ca 172 000 kubikmeter, vilket mot­svarar ca 8 procent av all torv som bröts i landet under året. Uttaget av energitorv minskade med ca 78 000 kubikmeter jämfört med 2023. Detta innebär att tren­den mot ett mins­kat uttag av torv för energiändamål fortsätter. Samtidigt har uttaget av od­lings­torv ökat, vilket har resulterat i att det totala uttaget av torv har varit relativt oförändrat i Sverige sedan slutet av 1980-talet, dock med en ten­dens mot mins­kade uttag under de senaste 20 åren. Energiinnehållet i den energitorv som pro­ducerades under 2024 motsvarar ca 0,18 TWh, vilket i sin tur är cirka en halv promille av Sveriges totala årliga energi­användning.

Den övervägande delen torv som bryts numera är s.k. odlingstorv, dvs. så­dan torv som bl.a. används som bas i planteringsjord, för förkultivering av plan­tor och i yrkesmässig växthusodling.

I Energi­myn­dig­hetens förslag till fjärrvärme- och kraftvärmestrategi som pre­senterades i december 2023 angavs det att det 2002 fanns 35 anläggningar som helt eller delvis var konstruerade och typgodkända för torvförbränning. Vid tidpunkten för rapporten var en­dast 12 av dessa kvar och i samtliga dessa brändes torven till­sammans med andra biobränslen. Torven anses ha vissa egen­skaper som gynnar förbränningsprocessen och som till viss del förklarar att den alltjämt används i kraft- och värmeproduktionen.

I Energi­myndig­hetens förslag till fjärrvärme- och kraft­vär­me­strategi berör­des även frågor om torvens roll som beredskapsbränsle. Myndig­heten kon­sta­terar att bränsleberedskapen bör bestå av en kombination av ökad pro­duktions­förmåga av inhemska bränslen och av beredskapslager av inhemska bränslen som är tillgängliga med mycket kort varsel. Energimyn­dig­heten be­dömer pri­märt att rundved och torv är de två bränslen som i första hand är lämpliga för beredskapslagring.

Bestämmelser om torvutvinning

Sedan den 1 januari 2017 gäller samma regelverk för utvinning av energitorv som för utvinning av odlingstorv enligt miljöbalken. Tidigare särregler för ener­gitorv, som definierades i den s.k. torvlagen, upphörde vid denna tidpunkt. Numera krävs tillstånd för torvutvinning enligt enhetliga kriterier, där det läggs särskild vikt vid miljöbedömningar och skydd av områden med höga na­tur­värden.

Regeringens syn på torvens roll i den långsiktiga energipolitiken

I den energipolitiska inriktningspropositionen från våren 2024 konstaterade re­ger­ingen att användningen av torv för ener­gi­än­da­mål har minskat kraftigt på senare år. Enligt regeringen beror minsk­ningen bl.a. på ökade priser på ut­släpps­rätter och minskade intäk­ter från el­cer­tifi­kats­systemet när torv används för elproduktion. I pro­posi­tio­nen kon­sta­terade regeringen att torv kan bidra till försörjnings­trygg­het även om an­vänd­ningen i dag är låg.

Miljömålsberedningen om begränsningar av torvtäkt

I februari 2025 redovisade den parlamentariskt sammansatta Miljömåls­bered­ningen sitt förslag om en strategi för hur Sverige ska leva upp till EU:s åta­gan­den inom biologisk mångfald respektive nettoupptag av växthusgaser från mark­användnings­sektorn (SOU 2025:21). Beredningen föreslår bl.a. att möj­lig­heten att söka nytt eller förlängt tillstånd till torvtäkt fr.o.m. den 1 janu­ari 2026 ska be­gränsas till de fall då det bedöms nödvändigt för total­försvarets be­hov av ener­gi­torv som beredskapsbränsle. Utredningens förslag var ute på re­miss till den 7 juni 2025.

I ett svar på en skriftlig fråga (fr. 2025/26:395) från Rebecca Le Moine (MP) daterat den 21 januari 2026 konstaterade klimat- och miljöminister Ro­mina Pourmokhtari (L) att förslagen bereds inom Regeringskansliet.

Utredning om åtgärder för att begränsa klimateffekterna av odlingstorv

Regeringen beslutade i mars 2025 att en särskild utredare ska utreda ändamåls­enliga åtgärder för att begränsa klimateffekterna av odlingstorv (dir. 2025:29). Syftet är att identifiera sådana åtgärder och att ta fram underlag för att kunna införa åtgärderna.

Efter beslut om tilläggsdirektiv i december 2025 förlängdes utredningstiden till den 12 mars 2026 (dir. 2025:107).

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2025 behandlade och avstyrkte utskottet motionsyrkanden om torv (bet. 2024/25:NU19). Utskottet hänvisade bl.a. till torvens mycket begränsade bety­delse i den svenska energimixen, men noterade samtidigt att torvens potential som beredskapsbränsle har fått ökad uppmärksamhet i ljuset av den ryska full­skaliga invasionen av Ukraina och den senaste tidens geopolitiska ut­veck­ling.

Företrädarna i utskottet för Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Miljö­partiet framförde andra uppfattningar än utskottet i reservationer.

Utskottets ställningstagande

Sverige är ett torvrikt land. I likhet med vad utskottet anförde när det senast be­handlade förslag om be­gränsade möjligheter att bryta torv för energi­ut­vinningsändamål, vill ut­skottet dock på nytt påpeka att denna utvin­ning är begränsad och därtill på ned­åtgående i Sverige. Samtidigt kan ut­skot­tet konsta­tera att ett instabilt om­världs­läge kastar ett nytt ljus över ener­gitorvens roll som ett inhemskt bränsle som kan få ökad betydelse under höjd beredskap, kris och ytterst krig. Det sistnämnda understryks också av att Miljö­måls­bered­ningen – som föreslår begränsade möjligheter att få till­stånd för torvtäkt – an­ser att det även framgent bör vara möjligt att få sådana tillstånd i de fall då det bedöms nödvändigt för totalförsvarets behov av energitorv som be­red­skaps­bränsle. Miljömålsberedningens förslag bereds inom Regerings­kan­s­liet.

Utskottet noterar också att det pågår en utredning om utvinning av s.k. od­lingstorv – den helt dominerande torvutvinningen – som kommer att presen­te­ra sina förslag senare i vår.

Med hänvisning till pågående beredning av förslag om energitorvutvinning och utredning av andra torvutvinningsfrågor anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att vidta några åtgärder med anledning av förslagen i mo­tio­nerna. Därmed avstyrks dessa.

Motionerna

Klimatomställningen kräver utfasning av fossil olja och gas, och det minskar även Sveriges beroende av import från diktaturer. Detta slås fast i partimotion 2025/26:2368 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V). I yrkande 5 efterfrågas ett till­kännagivande om att Sverige ska fasa ut sitt beroende av fossil olja och gas i syfte att stärka Sveriges säkerhet.

I partimotion 2025/26:3596 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) an­förs det att självförsörjningen av svenskt biodrivmedel bör gynnas. I yrkande 9 be­gärs därför ett tillkännagivande om att detta bör ske genom att så konkur­rens­kraftigt som möj­ligt upphandla en omfattande beredskaps­produk­tion av in­hemskt bio­bräns­le som skapar en inhemsk produktionsbas, och där det finns incita­ment och krav på att sälja denna upphandlade produktion billigt i Sve­rige. Vidare slås det fast att Sverige står inför ett nytt säkerhetspolitiskt läge. I yrkande 15 be­gär motionärerna ett tillkännagivande om att säkerställa att el­produktionen byggs ut för­en­ligt med Sveriges energipolitiska mål i syfte att också stärka Sveriges mot­ståndskraft i ett nytt säkerhetsläge.

Peter Hultqvist m.fl. (S) begär i kommittémotion 2025/26:3556 yrkan­de 69 ett tillkännagivande om ökad beredskap i energisektorn. Motionärerna menar att den allmänna säkerhetspolitiska utvecklingen visar att energipro­duk­tions­anlägg­ningar kan vara aktiva mål för en antagonist. Utan tillförlit­liga ener­gi­källor blir störningar i samhällets funktionalitet dessutom snabbt myc­ket om­fat­tande, anför motionärerna.

Mikael Larsson m.fl. (C) anför i kommittémotion 2025/26:2822 att det kan finnas ett behov av att inkludera etanol, biogas och andra förnybara bräns­len i beredskapslagringen av drivmedel. I yrkande 14 förordas ett till­kän­na­gi­vande om att ansvarig myndighet bör få i uppdrag att beakta ett sådant be­hov. Vidare konstaterar motionärerna att energisektorn i EU och Sverige har attac­kerats digitalt i närtid och att det finns en stor och befogad oro inom sek­torn både för hotbilden och för avsaknaden av förmågor att stå emot hoten. Mo­tionärerna begär i yrkande 54 att tillsynsverksamheten i energisektorn skärps för att säkra kontinuitet vid attacker.

I takt med att andelen etanol, biodrivmedel och andra förnybara bränslen ökar finns det skäl att beredskapslagra dessa drivmedel, med krav på lagring för minst 90 dagars behov. Denna uppfattning redovisas i kommittémotion 2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C). I yrkande 84 föreslås ett tillkän­na­givande med den innebörden i syfte att stärka den svenska motståndskraften. Vidare an­ser motionärerna att motståndskraften på elsidan bör stärkas så att det blir möjligt att i ett nytt säkerhetsläge tillgodose en ökad efterfrågan på el. I yr­kan­de 101 begärs därför ett tillkännagivande om att säkerställa att elpro­duk­tionen byggs ut i enlighet med Sveriges energipolitiska mål i syfte att stär­ka Sveriges mot­ståndskraft i ett nytt säkerhetsläge. Motionärerna pekar också på att Sve­riges elproduktion i dag är sårbar och att vattenkraften, såväl den stor­skaliga som den småskaliga, är en viktig resurs. Vattenkraftverk kan startas snabbt och vid behov kan vatten sparas i dammar och användas när behovet är som störst, t.ex. vid en kris eller under kalla vintrar. Vatten­kraft­verken är dess­utom bygg­da för att fungera även under extrema förhållan­den. I yrkande 119 begär mo­tio­närerna ett tillkännagivande om att Svenska kraft­näts uppdrag kring vattenkraften i elbe­redskapen bör ändras så att även den småskaliga vat­ten­kraf­ten inkluderas, vilket stär­ker elberedskapen i större geo­gra­fiska områ­den, och att detta även bör vä­gas in innan det tas beslut om utrivningar.

Kriget i Ukraina har gjort det tydligt att elförsörjningen är ett troligt första­handsmål för en angripare. Detta framhålls i kommittémotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP). För att säkra både klimat­omställ­ningen och indu­strins kon­kurrenskraft samt för att anpassa energi­systemet till ett nytt säker­hets­politiskt läge föreslår motionärerna i yrkande 8 att riksdagen ska rikta ett tillkännagivande till regeringen om ett mål för energi­säkerhet. Vidare under­stryker motio­närerna att transportsektorns energiför­sörj­ning måste planeras på ett sådant vis att inhemskt producerad förnybar energi och in­hemskt pro­du­cerat förnybart bränsle kan användas i kris och krig. Ett tillkännagivande med den inne­börden föreslås i yr­kande 51. Samma förslag med liknande motive­ring som de två senast om­nämnda finns även i kommittémotion 2025/26:3405 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkandena 35 respektive 43.

Energiförsörjning och transporter är några av de mest kritiska delarna av den svenska totalförsvars- och krisberedskapen. Detta synsätt framhålls i mo­tion 2025/26:531 av Isak From och Monica Haider (båda S). Sveriges för­sörj­ningsberedskap är dock starkt beroende av import av fossila bränslen, och för att minska sårbarheten anser motionärerna att Sverige måste bygga upp en mång­fald av inhemskt producerade och hållbara energialternativ. I yrkan­de 1 efterfrågar de ett tillkännagivande om biodrivmedel som en del av landets be­red­skaps­stra­tegi och att HVO och andra flytande förnybara drivmedel ska ingå i bered­skapslagren.

Även i motion 2025/26:546 av Isak From m.fl. (S) framhålls behovet av att ur beredskapssynpunkt säkerställa att det produceras stora volymer hållbara biodrivmedel från jord, skog och avfall. Ett förslag om ett tillkännagivande med den inne­bör­den finns i yrkande 5.

Bakgrund och pågående arbete

Om energiberedskap i den energipolitiska inriktningspropositionen

Allmänt

I den energipolitiska inriktningsproposition som riksdagen tog ställning till våren 2024 redovisade regeringen bedömningen att Sveriges energisystem bör fortsätta att utvecklas för att möta ambitionshöjningen inom totalför­svars­om­rådet. Ett välfungerande elsystem är en av regeringens priori­teringar, men ener­gi­systemet omfattar förutom el också drivmedel, värme och kyla samt gas. Regeringens ambition att utveckla och trygga energiförsörjningen avser samt­liga dessa områden, inklusive kopplingar mellan dem.

Regeringen konstaterade vidare att ett Natomedlemskap också kommer att ställa krav på energiförsörjningen. I propositionen angav regeringen att den där­för höjer ambitionsnivån för energi- och elberedskap till följd av det för­ändrade säkerhetspolitiska läget och den återupptagna totalför­svars­planer­ing­en.

Elberedskap

När det gäller elberedskap slog regeringen fast att det i ett alltmer elektrifierat sam­hälle och med ökande beroende av el är av stor vikt att säkerställa en robust elförsörjning som kan tillgodose samhällets behov av el. Även vid freds­tida kriser och höjd beredskap ska samhällets viktigaste funktioner kunna förses med el.

Vidare redovisade regeringen bl.a. uppfattningen att elsystemets försörj­nings­trygghet även bör omfatta tillräcklig regional förmåga till ödrift samt ka­pacitet att snabbt återställa systemet efter störning. Regeringen refere­ra­de ock­så till att Försvarsberedningen i rapporten Kraftsamling från decem­ber 2023 understrukit att det är av stor vikt att upprätthålla planerbar energi­pro­duktion, inklusive kärnkraft, även vid höjd beredskap. Rättsliga och tek­niska för­ut­sätt­ningar för att driva svensk kärnkraft under höjd beredskap be­höver skapas eller klargöras.

Värmeberedskap

I propositionen redovisade regeringen bedömningen att fjärrvärmens förmåga att upprätt­hålla värme­för­sörjningen även under höjd beredskap är bety­delse­full för samhällets motståndskraft. Detta beror bl.a. på att fjärrvärme är det do­minerande uppvärmningssättet i flerfamiljshus och står för mer än hälften av energin för uppvärmning och varmvatten i bostäder och lokaler.

Regeringen konstaterade vidare att Energimyndigheten i sitt förslag till fjärr­värme- och kraftvärmestrategi (ER 2023:27) har lyft fram fjärrvärmens roll för beredskapen i Sverige. Ur ett totalförsvarsperspektiv är det viktigt att vär­me- och kraftvärmeverk har en förmåga att upprätthålla en värme­för­sörj­ning, även under höjd beredskap.

Drivmedelsberedskap

I den energipolitiska inriktningspropositionen (prop. 2023/24:105) redovisade regeringen bedömningen att en trygg drivmedelsberedskap behövs även när fordonsflottan i allt högre grad elektrifieras. Den svenska drivmedelsbered­skapen bör därför vidareutvecklas och även inkludera fossilfria drivmedel. Sär­skilt bör möjligheten till inhemsk produktion av fossilfria bränslen tas till vara. Här nämnde regeringen särskilt att fossilfria e-bränslen och biobränslen som tillverkas genom inhemsk produktion har en positiv inverkan på den na­tionella drivmedelsberedskapen, samtidigt som de möjliggör en utfasning av fossilbränslen. Energi­myndig­heten har det samordnande ansvaret för den över­gripande försörj­nings­tryggheten inom energiområdet i händelse av brist­situationer, bl.a. inom drivmedelsförsörjningen.

Åtgärder för stärkt beredskap

I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1 utg.omr. 21) konstate­rar re­ger­ingen att energisystemet be­hö­ver kunna leverera energi till samhället under samtliga förhållanden, dvs. ett fredstida normalläge, fredstida krissitua­tioner och höjd beredskap. Reger­ingen redovisar bl.a. att Energimyndigheten har på­börjat en kartläggning av be­hovet av drivmedel för samhällsviktig verk­samhet på nationell nivå och att lokal kraftvärme kan bidra till att möjlig­göra ödrift i elsystemet, vilket är av stor vikt för leveranssäkerheten och för bered­skapen i energisystemet. Reger­ingen nämner också att den har gett Energi­myndigheten i uppdrag att analysera förutsättningarna för och lämna förslag på åtgärder som staten kan vidta för att stärka leveranssäkerheten inom fjärr­värme- och kraft­vär­me­sektorn.

I budgetpropositionen redovisar regeringen också att Energimyndigheten ge­nom pilotprojektet Robust kommun har fördelat 25 miljoner kronor till tio kommuner för att finansiera åtgärder som syftar till att trygga energi­för­sörj­ningen i kommunal samhällsviktig verksamhet (anslaget 1:10 Energi­bered­skap).

Av Energimyndighetens regleringsbrev för 2025 framgår det att myn­dig­heten har i uppdrag att analysera och föreslå lämpliga åtgärder för att ranso­nera el för att stärka det civila försvaret. Uppdraget ska redovisas senast den 1 sep­tember 2026.

Under 2024 beslutade Svenska kraftnät om en strategi för elberedskap som innehåller mål för arbetet inom elberedskap till 2030 inom områdena ro­bust­het, reparationsberedskap och ödrift. Svenska kraftnät strävar efter att skapa uthållighet för minst tre månaders elförsörjning under höjd beredskap under vintertid.

Regeringen konstaterar att samhällets elektrifiering och beroende av energi, i kombination med allvarliga hot mot Sveriges säkerhet och klimat­för­änd­ringarnas effekter, innebär att stör­ningar i energiförsörjningen kan få om­fat­tande konsekvenser för stora delar av samhället. Behovet av att stärka sam­häl­lets förmåga att hantera stör­ningar i energiförsörjningen har därmed ökat. Sve­riges energisystem behö­ver där­för fortsätta att utvecklas för att stärka försörj­ningstryggheten såväl i kris­situationer som i händelse av höjd beredskap och då ytterst krig.

Uppdrag att stärka Sveriges beredskap för flytande drivmedel

Energimyndigheten har det samordnande ansvaret för den övergripande för­sörj­ningstryggheten inom olje- och drivmedelsförsörjningen. I det arbetet in­går det att ta fram strategier och åtgärdspaket för att hantera driv­me­dels­stör­ningar. Det handlar även om att se över systemet för beredskapslagring samt verk­tyg för prioritering av drivmedel.

Under perioden 2020–2025 drev Energi­myndigheten programmet Ut­veck­ling av Sveriges drivmedelsberedskap, med syftet att ta ett samlat grepp om de arbeten som sedan flera år genomförs vid myndigheten för att utveckla driv­me­delsberedskapen. Avsikten var att möta näringslivets och den offentliga sek­torns efterfrågan på inriktningar och styrningar på detta område. I arbetet ingick att beakta den pågående omställningen av drivmedel till fossilfria alter­na­tiv.

I slutet av oktober 2025 gav regeringen Energimyndigheten i uppdrag att redo­visa myndighetens planering för försörjningstrygghet för flytande driv­medel i en handlingsplan. I handlingsplanen ska Energi­myn­digheten redovisa de åt­gär­der som pla­neras och förutsättningarna för att genomföra dessa. Det ska ske genom att myndigheten tar fram och redovisar en handlingsplan för prio­ri­te­rade åt­gär­der. Särskilt fokus ska vara på bered­skaps­lagring och plane­ring av ran­so­nering av flytande drivmedel. Driv­medelslager anges vara viktiga för att säker­ställa nödvändig försörjning av de viktigaste samhälls­funktionerna och där­med möjliggöra det civila försvarets stöd till det militära försvaret.

Åtgärderna ska omfatta såväl fossila som fossilfria flytande drivmedel och eventuella andra olje- eller drivmedelsrelaterade produkter som myndigheten bedömer bör inkluderas. I den mån förslagen avser upprätthållande av produk­tionskapacitet snarare än lager av färdiga produkter ska nödvändiga råvaror och insatsvaror beaktas, för både fossila och fossilfria drivmedel.

I motiven till regeringens beslut anges bl.a. att utvecklingen går mot att där det i dag används drivmedel från fossil olja kommer det i allt större utsträck­ning att användas förnybara produkter eller el, exempelvis batterier och bräns­leceller. De förnybara bränslena kan i viss mån vara inhemskt produ­ce­rade men kan ändå vara beroende av im­por­terade rå­varor. Det noteras vidare att de fossilfria drivmedlen har olika lagrings­egen­ska­per beroende på vilken produkt det rör sig om.

Uppdraget ska redovisas senast den 15 januari 2027.

Förutsättningarna för drift av kärnkraftverk under höjd beredskap

I slutet av april 2025 gav regeringen Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) och Svenska kraft­nät i uppdrag att utreda förutsättningarna för drift av kärnkraft­verk under höjd be­red­skap. Regeringen menar att det förändrade omvärlds­lä­get gör att de rätts­li­ga förutsättningarna för att kunna driva kärnkraftsreak­torer behöver utredas så att reaktorerna kan fortsätta att producera el även under höjd beredskap. Uppdraget är en del av regeringens arbete med att bygga upp totalförsvaret.

SSM delredovisade uppdraget den 15 februari 2026, och kommer att slut­re­do­visa det den 30 november 2026.

Nationell strategi för cybersäkerhet 2025–2029

I mars 2025 lämnade regeringen skrivelsen Nationell strategi för cyber­säker­het 2025–2029 (skr. 2024/25:121) till riksdagen. Skrivelsen innehöll en ny na­tionell strategi för cybersäkerhet som beskriver regeringens inriktning för ar­be­tet med frågor av betydelse för Sveriges cybersäkerhet.

Strategin utgår från nationella behov och från EU:s s.k. NIS 2-direktiv (2022/2555) som sätter minimiregler för cybersäkerhet inom unionen och för samarbete mellan medlemsländerna. Verksamheter som ska följa NIS 2 finns inom 18 olika sektorer, däribland energisektorn. Den omfattar i sin tur del­sek­to­rerna elektricitet, fjärrvärme eller fjärrkyla, olja, gas och vätgas, och i stra­tegin uppges att Energimyndigheten kommer att ha tillsynsansvaret för ener­gi­sektorn. Riksdagen behandlade skrivelsen i juni 2025 (bet. 2024/25:FöU8).

Under rubriken Mål och återrapporteringskrav i Energimyndighetens regle­r­ings­brev för 2026 anges att myndigheten ska redovisa hur den har utvecklat sitt arbete inom cybersäkerhet för att säkerställa ett effektivt och rättssäkert ar­bete för en hög cybersäkerhet inom energisektorn.

Något om Energimyndighetens uppdrag på området energiberedskap

Energimyndigheten har det samordnande ansvaret för den övergripande för­sörjningstryggheten inom energiområdet i händelse av bristsituationer. Sedan den 1 oktober 2022 är Energimyndigheten dessutom sektorsansvarig myndig­het för be­red­skapssektorn energiförsörjning. Myndighetens uppgift är att stär­ka sam­ord­ningen mellan ett antal myndigheter, säkerställa de viktigaste sam­hälls­funktionerna och stärka samhällets motståndskraft. I beredskaps­sektorn ener­giförsörjning ingår också Energimarknadsinspektionen, Svenska kraftnät och SSM.

Beredskapsmyndigheterna inom sektorn energiförsörjning ska kontinu­er­ligt analysera hot, sårbarheter och risker inom sitt ansvarsområde. Myndighe­ter­na har sammanställt den gemensamma hot- och riskbilden inom sektorn och ett gemensamt inriktningsdokument som tillsammans syftar till att skapa förut­sätt­ningar för att förebygga, motstå och hantera stör­ningar och avbrott i ener­giförsörjningen på ett strukturerat sätt.

Det svenska Natomedlemskapet påverkar också Energimyndighetens ar­be­te och ansvar som sektorsansvarig myndighet. Nato lyfter fram energiför­sörj­ningen som ett av flera prioriterade områden för att stärka det civila för­sva­ret.

Sedan januari 2020 är Energimyndigheten även behörig myndighet enligt EU:s riskberedskapsförordning för elsektorn (2019/941). Den syftar till en bätt­re samordning inom EU kring elkriser.

Uppdrag till Energimyndigheten om civilt försvar

I regleringsbrevet för 2026 har Energimyndigheten fått i uppdrag av reger­ingen att vidta åtgärder för att stärka samhällets förmåga att upprätthålla och om nödvändigt anpassa energiförsörjningen under höjd beredskap och ytterst krig. Åtgärderna ska syfta till att utveckla och stärka det civila försvaret och där­med bidra till en högre samlad förmåga inom totalförsvaret. De ska även syfta till att stärka samhällets förmåga att tillhandahålla en trygg energi­för­sörj­ning och användares förmåga att hantera störningar i energi­försörj­ningen samt utveckla och stärka det civila försvaret i hela hotskalan, där höjd bered­skap och ytterst krig är dimensionerande. Myndig­heten ska redovisa vil­ka åt­gär­der som vidtagits inom el, gas, flytande drivmedel respektive värme och kyla samt hur åtgärder och resultat förhåller sig till relevanta krisnivåer inom ener­gi­sektorn och höjd bered­skap. Myndigheten ska också redovisa hur den arbetat med att inkludera pers­pektiven försörjningstrygghet och totalför­svar i verk­samheten i stort.

Uppdraget ska redovisas senast den 22 februari 2027.

EU:s ministerråd diskuterar sambandet mellan energi och säkerhet

Vid energiministerrådets möte den 15 december 2025 fördes en diskussion om sambandet mellan energi och säkerhet. Bak­grunden var att kommissionen vän­tas presentera ett förslag till revidering av för­ordning (EU) 2017/1938 om åt­gär­der för att säkerställa försörjnings­trygg­heten för gas och förordning (EU) 2019/941 om riskberedskap inom elsektorn under första kvartalet 2026.

Enligt återrapporten från mötet välkomnade medlemsstaterna generellt ett ökat fokus på säkerhetsaspekter i energifrågorna och ett utökat utbyte med Nato om detta.

Forskning om ett resilient och robust energisystem

I den energiforskningsproposition som riksdagen behandlade våren 2025 slogs det fast att ett av de områden som bör få ett ökat fokus under perioden 2025–2028 är ett resilient och robust energisystem (prop. 2024/25:72, bet. 2024/25:NU14, rskr. 2024/25:161).

Regeringen konstaterade att under de senaste åren har även det osäkra världs­läget, tydligt illustrerat av Rysslands invasion av Ukraina, visat på vik­ten av att EU och Sverige så snabbt som möjligt fasar ut beroendet av import av fossil energi, särskilt från Ryssland, men även på vikten av ökad ener­gi­be­redskap. Även Nato­-medlemskapet ställer ökade krav på en högre grund­läg­gan­de förmåga inom energiförsörjning. Regeringen konstaterar att det där­för finns ett mycket stort behov av riktade insatser för att säkerställa energi­sys­temets robusthet och resiliens. Detta medför också ett ökat behov av forsk­ning och innovation för att identifiera, förstå och hantera risker och hot­bilder för energiförsörjningen i såväl krig som fred.

Viktiga områden för forskning och innovation kan handla om teknik och sys­tem för att öka beredskapen i elsystemet, diversifiering av energitillförsel samt ro­busthet och resiliens i energisystemet. Regeringen konstaterar också att ener­gi­system är potentiella måltavlor för antagonistiska handlingar, och en väx­an­de andel av energimarknadernas aktörer utsätts för oönskad påverkan av främ­mande makt. Här identifierar regeringen ett behov av riktade forsknings­insatser i samverkan med dessa aktörer. Eftersom flera relaterade utmaningar inom energiområdet är delvis nya och ökar snabbt bedömde regeringen att forskningsinsatserna inom området behöver förstärkas.

Utskottets ställningstagande

Sedan den ryska fullskaliga invasionen av Ukraina i februari 2022 har sä­ker­hetsläget förvärrats och det har blivit alltmer angeläget att ur ett brett per­spektiv överväga frågor om försörjningstrygghet, krisberedskap och ett för­stärkt försvar av anläggningar som av olika skäl måste fungera i hän­del­se av kris eller i värsta fall krig. Inom energisektorn är dessa frågor i allra högsta grad mycket kritiska och kräver inte bara väl genomtänkta ställ­nings­ta­ganden utan även konkret handling i närtid. I ett alltmer elektrifierat sam­hälle är det av stor vikt att säkerställa en robust elförsörjning som kan till­godose sam­häl­lets behov av el inte bara under fred utan också under freds­tida kriser och ytterst under krig. Otillförlitliga kraftleveranser kan få mycket stora kon­se­kven­ser för viktig basindustri och andra elberoende företag och hota män­niskors välbefinnande, hälsa och i värsta fall liv. Även drivmedels­för­sörj­ning­en och kapaciteten att tillhandahålla värme under ansträngda förhållanden är viktiga frågor.

I flera av motionerna berörs dessa utmaningar, och utskottet har i grunden ingen annan syn än motionärerna på betydelsen av att situationen tas på allvar. Utskottet kan också konstatera att ett välfungerande elsystem är en av reger­ingens priori­teringar, och regeringen har därför meddelat att den höjer ambi­tions­nivån för energi- och elberedskap till följd av det för­ändrade säkerhets­politiska läget och den återupptagna totalför­svars­planer­ing­en. Det svenska Natomedlemskapet ställer dessutom särskilda krav på energiförsörjningen. Nato lyfter bl.a. fram energiför­sörj­ningen som ett av flera prioriterade om­rå­den för att stärka det civila för­sva­ret.

Energimyndigheten är sektorsansvarig myndighet för beredskapssektorn energiförsörjning. Myndighetens uppgift är att stärka samordningen mellan olika myndigheter, att säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och att stärka samhällets motståndskraft. Energimyndigheten har dessutom i uppdrag att analysera och föreslå lämpliga åtgärder för att ranso­nera el för att stärka det civila försvaret, och myndigheten har också lyft fram att värme- och kraft­vär­meverk har en förmåga att upprätthålla en värmeförsörjning, även un­der höjd bered­skap, vilket är mycket betydelsefullt ur ett totalför­svars­pers­pektiv. Ener­gi­myndig­he­ten har dessutom under en femårs­period drivit ett pro­gram för att utveckla Sveriges drivmedelsberedskap, och myndig­heten fick i oktober 2025 i uppdrag av regeringen att redo­visa en hand­lingsplan för flytan­de driv­medel. Särskilt fokus ska vara på bered­skaps­lagring och planering av ran­so­nering av flytande drivmedel. Åtgärderna ska omfatta så­väl fossila som fos­silfria flytan­de driv­medel.

Det finns också skäl att nämna att Energimyndigheten har i uppdrag att vidta åtgärder för att stärka samhällets förmåga att upprätthålla och om nöd­vän­digt anpassa energiförsörjningen under höjd beredskap och ytterst krig. Åt­gär­derna ska syfta till att utveckla och stärka det civila försvaret och där­med bidra till en högre samlad förmåga inom totalförsvaret.

Utskottet välkomnar också att regeringen i den energiforskningsproposition som riksdagen behandlade våren 2025 slog fast att ett resilient och robust ener­gisystem är ett av de områden som bör få ett ökat fokus under perioden 2025–2028.

Utöver detta vill utskottet även påminna om att Sveriges energipolitik be­rörs av sektorsövergripande EU-regler som bl.a. rör försörjningstrygghet och säkerhet, bl.a. kritisk infrastruktur och cybersäkerhet. Så sent som i december 2025 välkom­nan­de ministerrådet för energi ett ökat fokus på säkerhetsaspekter i energifrågorna och ett utökat utbyte med Nato om detta.

Cybersäkerhetsfrå­gor­na är en förhållandevis ny företeelse som måste tas på stort allvar. När tek­niken inom energisektorn blir alltmer digital ökar också ris­ken för att den ut­sätts för digitala hot. Energimyndigheten ska för övrigt re­do­visa hur den har utvecklat sitt arbete för att säkerställa ett effektivt och rätts­säkert ar­bete för en hög cybersäkerhet inom energisektorn. Myndigheten har även fått extra tillskott av medel för detta arbete.

Utskottets sammantagna bedömning är att det finns en bred samsyn över hela den politiska skalan om vikten av att energisäkerhetsfrågorna ges hög prio­ritet. Enligt utskottets bedömning ger det omfattande arbete som pågår på detta område vid handen att så också är fallet. Därför anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att vidta några åtgärder med anledning av de mo­tionsförslag som är aktuella i detta avsnitt.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Motionerna

Import av fossil energi

I kommittémotion 2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C) konstateras det att stora mängder fossil kol, olja och gas importeras från Ryssland till EU, vil­ket bekostar Rysslands krig i Ukraina. I yrkande 11 begärs ett tillkänna­gi­van­de om att Sverige ome­del­bart ska stoppa all import av fossila bränslen från Ryssland och andra dik­taturer, och i yrkande 12 begärs ett tillkännagivande om att re­ger­ingen ska verka för ett skynd­samt totalstopp för import av fossila bräns­len från Ryssland i hela EU.

Liknande tankegångar förs fram i kommittémotion 2025/26:3410 av Emma Berginger m.fl. (MP). Europeiska kommissionens plan är att importen av rysk naturgas ska vara avslutad i slutet av 2027, vilket motionärerna anser vara alldeles för sent. I yrkande 4 begär de därför ett tillkännagivande om att Sve­rige ska verka för att EU snarast ska upphöra med att importera rysk energi.

Övriga internationella energifrågor

I kommittémotion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yr­kan­de 71 före­slås ett tillkännagivande till regeringen om att verka in­ter­na­tionellt och inom EU för att stoppa utvinningen av fossila bränslen. Mo­tio­nä­rer­na under­stry­ker att det blir alltmer akut att stoppa denna utvinning. I mo­tionen be­rörs även det s.k. energi­stad­gefördraget, som motionärerna menar häm­mar kli­mat­om­ställ­ningen. Motionärerna anser att Sverige som enskild part snarast ska dra sig ur ener­gistadgefördraget efter EU:s beslut våren 2024 om från­träde. Ett förslag med den innebörden finns i yrkande 78.

Bakgrund och pågående arbete

Tillkännagivande om import av rysk energi

Våren 2022 tillkännagav riksdagen för regeringen det som utskottet anförde om Sveriges energiförsörjning och import av rysk energi (bet. 2021/22:NU27, rskr. 2021/22:311). Utskottet framförde bl.a. att regeringen tydligt och med kraft ska fortsätta att driva linjen i EU att det europeiska beroendet av rysk energi, inte minst fossil energi, snarast praktiskt möjligt ska upphöra och att det behöver vidtas åtgärder så att Sverige upphör med import av rysk energi, inte minst fossila bränslen som naturgas och olja.

I budgetpropositionen för 2024 angav regeringen att den ansåg att tillkänna­givandet var slutbehandlat med hänvisning bl.a. till att regeringen i för­hand­lingar inom EU har drivit och fortsättningsvis kommer att driva de frågor som omfattas av tillkännagivandet och som berör frågeställningar som han­te­ras inom EU (prop. 2023/24:1 utg.omr. 21). Det handlar bl.a. om att reger­ingen kom­mer att verka för att ta fram gemensamma åtgärder som kom­mer att stärka försörj­ningstryggheten, sänka importen av fossil energi från Ryssland och sän­ka energipriserna. Vidare konstaterade regeringen att be­roendet av rysk gas i EU, och därmed även Sverige, har minskat kraftigt sedan den ryska in­va­sionen av Ukraina.

I ett yttrande till konstitutionsutskottet delade näringsutskottet regeringens be­döm­ning att tillkännagivandet var slutbehandlat (yttr. 2023/24:NU3y) och kon­stitutionsutskottet gjorde ingen annan bedömning (bet. 2023/24:KU21).

EU:s arbete för att stoppa importen av rysk energi

EU har efter ett förslag från kommissionen antagit en plan, REPowerEU. Pla­nen syftar till att minska EU:s beroende av ryska fossila bränslen och på­skynda den gröna omställningen genom att spara energi, investera i för­nybara energi­källor och diversifiera energiförsörjningen.

EU-kommissionen presenterade därefter i maj 2025 en färdplan för ut­fas­ningen av rysk energi. Planen innehåller nio åtgärder och EU:s medlemslän­der förväntas bl.a. förbereda nationella planer för ändamålet under 2025.

Vid mötet med rådet för transport, telekommunikation och energi den 16 juni 2025 meddelade kommissionen avsikten att lägga fram lagförslag i linje med färdplanens målsättningar, dvs. att eta­ble­ra ett ramverk för stärkt övervak­ning och transparens av energiimport, na­tio­nella planer för utfasning av rysk energi samt förbud mot import av rysk gas, både flytande naturgas (LNG) och genom rörledning.

Som ett led i arbetet med att snabbt omsätta färdplanen i konkreta åtgärder pre­sen­terade EU-kommissionen sedan i juni 2025 ett förslag till en förordning om utfasning av import av rysk naturgas. Förslaget innebär ett förbud mot im­port av rörbunden naturgas och LNG från Ryssland från den 1 januari 2026, med förslag till vissa undantag som rör senare datum för ikraftträdande av för­bud. Förslaget inne­håller även nya mekanismer för att öka transparensen, över­vak­ningen och spår­barheten för rysk gas på EU:s markna­der. Enligt färdplanen ska medlemsstaterna, utöver att fasa ut gas­im­porten, även ta fram nationella diversifieringsplaner för gas och olja senast den 1 mars 2026. Kom­missionen ska därefter bedöma planerna och vid behov ut­färda re­kom­menda­tioner för att säkerställa en samordnad och effektiv utfas­ning.

Förordningen beslutades sedan den 3 december 2025 genom en överens­kom­melse mellan ministerrådet och Europaparlamentet. Europaparla­mentet god­kände därefter överenskommelsen den 17 december 2025. Förord­ningen an­togs sedan formellt i slutet av januari 2026.

I samband med den politiska överenskommelsen framhöll kommissionen, via ett pressmeddelande, att förordningen om utfasning av rysk naturgas är en del av ett bredare åtagande att permanent upphöra med unionens import av rysk energi. Kommissionen meddelar att den har för avsikt att återkomma med ett se­pa­rat lagstiftningsförslag om förbud mot import av rysk olja, i syfte att säkerställa ett fullständigt upphörande av återstående oljeimport senast vid ut­gången av 2027. I färd­planen anges vidare att beroenden inom kärnenergi­sek­torn, inklusive kärnbränsle, anrikningstjänster och andra kärnrelaterade pro­duk­ter, kräver särskilda åtgärder och att eventuella initiativ på detta område behöver hanteras fristående från gasförordningen.

Energistadgefördraget

Energistadgefördraget (Energy Charter Treaty, ECT) är ett internationellt avtal från 1990‑talet som skyddar investeringar i energisektorn – särskilt fossila bräns­len – och ger utländska investerare rätt att stämma stater i internationella skiljeförfaranden. Europeiska unionens råd beslutade emellertid den 30 maj 2024 att EU och Euratom ska lämna ECT eftersom fördraget anses vara oför­en­ligt med dagens klimatmål. Samtidigt slogs det fast att de EU-medlems­län­der – inklusive Sverige – som vill förbli fördragsslutande parter efter EU:s och Eur­atoms utträde kan rösta för de förändringar av fördraget som EU har varit med och förhandlat fram. Vid fördragskonferensen den 3 december 2024 an­togs sedan dessa förändringar.

EU:s och Euratoms frånträde ur fördraget notifierades formellt den 27 juni 2024 och enligt fördraget träder frånträdet i kraft ett år efter att depositarien mot­tagit notifieringen. EU och Euratom lämnade således fördraget formellt den 28 juni 2025.

Utöver moderniseringen av fördraget som alltså beslutades i december 2024 slöt EU:s med­lems­stater i september 2025 en in­tern överenskommelse om att ECT ska tolkas som att det inte kan uppkomma några tvister mellan EU:s in­vesterare och unionens med­lems­sta­ter.

Totalt är 17 av EU:s medlemsstater alltjämt anslutna till ECT, däribland Sve­rige.

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2025 behandlade utskottet motionsyrkanden om vissa internationella ener­gi­frågor, däribland ett om det s.k. energistadgefördraget (bet. 2024/25:NU19). Utskottet avstyrkte yrkandena och hänvisade bl.a. till att EU och Euratom har beslutat sig för att lämna detta fördrag.

Reservationer begär­des av företrädare i utskottet för Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet redovisar sina ställningstaganden under följande rubriker:

–      Import av fossil energi

–      Övriga internationella energifrågor.

Import av fossil energi

Utskottet vill inledningsvis upprepa sin tidigare redovisade uppfattning att Sve­rige måste frigöra sig från ett osunt beroende av fossila bränslen. Skälen till detta är flera, men ett av dem är en tydlig strävan efter att bryta eller åtmin­stone begränsa han­dels­relationer med länder som inte lever upp till grund­läg­gande demokra­tiska värderingar eller som är rena diktaturer. Om länder med demokratiunderskott dess­utom väljer att invadera sina fredliga grannländer blir det än mer angeläget att Sverige agerar kraftfullt för att tillsammans med likasinnade stater i så stor utsträck­ning som möjligt bryta relationerna med des­sa länder. Det handlar både om att där­igenom stärka den egna nationella säkerheten, eftersom energi på ett alltmer påtagligt sätt har börjat användas som ett påtryckningsmedel i konflikt­situa­tioner, och om att energi­im­port in­direkt finansierar ett helt orättfärdigt invasionskrig.

Utskottet vill också påminna om att riksdagen redan för ett antal år sedan och på initiativ från utskottet riktade ett enhälligt tillkännagivande till reger­ingen om att den tydligt och med kraft ska fortsätta att driva linjen i EU att det europeiska beroendet av rysk energi, inte minst fossil sådan, snarast praktiskt möjligt ska upphöra och att det be­höver vidtas åtgärder så att Sverige upphör med import av rysk energi, inte minst fossila bränslen som naturgas och olja. Regeringen har därefter i för­hand­lingar inom EU drivit och kommer fort­sätt­ningsvis att driva de frågor som omfattas av tillkännagivandet. Det hand­lar bl.a. om att reger­ingen kommer att verka för att ta fram gemensamma åtgärder som stärker försörj­ningstryggheten, minskar importen av fossil ener­gi från Ryss­land och sänker energipriserna.

Utskottet vill här särskilt understryka vikten av ett koordinerat agerande från EU för att åtgärderna ska få nödvändig effekt. Därför ser utskottet positivt på att kommissionen har presenterat en färdplan för ut­fas­ningen av rysk energi. Kommissionen föreslog även under 2025 en förordning om utfasning av im­port av rysk naturgas som innebär ett förbud mot im­port av rörbunden na­tur­gas och LNG från Ryssland från den 1 januari 2026. En­ligt färdplanen ska med­lems­staterna, utöver att fasa ut gas­im­porten, även ta fram nationella di­ver­si­fie­ringsplaner för gas och olja senast den 1 mars 2026. Förordningen om utfas­ning av rysk naturgas är en del av ett bredare åta­gan­de att permanent upp­höra med unionens import av rysk energi. Kom­mis­sionens avsikt är att åter­komma med ett se­pa­rat lagstiftningsförslag om förbud mot import av rysk olja, i syfte att säkerställa ett fullständigt upp­hö­rande av åter­stående oljeimport se­nast vid utgången av 2027.

Enligt utskottets uppfattning pågår ett intensivt arbete både i Sverige och på EU-nivå med att begränsa och på sikt helt stoppa importen av fossila bräns­len från Ryssland. Glädjande nog har be­roendet av rysk gas i EU, och därmed även Sverige, minskat kraftigt sedan den fullskaliga ryska in­vasionen av Ukraina. Sam­tidigt är utskottet medvetet om att Sveriges import av ryska fos­sila bränslen har varit förhållandevis begränsad jämfört med många länder i Kontinen­tal­europa. I dessa länder innebär omställningen betydligt större ut­ma­ningar än i Sverige, vilket är en delförklaring till att det är svårt för EU att gå ännu fortare fram. Det är viktigt att Sverige har förståelse för detta och att man gör vad man kan för att underlätta dessa länders frigörelse från den tvångs­tröja som ett be­roende av energiimport från Ryssland innebär.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att det inte finns skäl för riks­dagen att vidta några åtgärder med anledning av förslagen i motionerna. Där­för avstyrks dessa förslag.

Övriga internationella energifrågor

Utskottet har redan vid flera tidigare tillfällen i detta betänkande ställt sig bakom ambitionen att fasa ut fossila bränslen ur den svenska energimixen. Ef­tersom klimathotet är globalt anser utskottet att det faller sig naturligt att Sve­rige i olika internationella sammanhang verkar för att användningen – och där­med även utvinningen – av så­dana bränslen begränsas och på sikt även upp­hör helt. Utskottet ser emellertid ingen poäng i att riksdagen riktar ett till­kän­na­gi­vande till regeringen med den innebörden i linje med vad som föreslås i motio­nen.

När det gäller det s.k. energistadgefördraget anser utskottet att den moder­ni­sering som gjordes under 2025 tillsammans med den över­enskommelse som har slutits mellan EU:s medlemsstater om att det inte kan upp­komma några tvister mellan EU:s in­vesterare och unionens med­lems­sta­ter, talar för att Sve­rige bör kvarstå som avtalspart.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Motionerna

Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) konstaterar i partimotion 2025/26:3596 att det när allt fler konsumenter och industrier ser hur mycket koldioxid deras inköp resulterar i skapas en möjlighet att bättre matcha utbud och efterfrågan av förnybar produktion, vilket motionärerna i sin tur anser kom­mer att kraftigt kunna stimulera utbyggnaden av förnybar energiproduk­tion. I yrkande 51 be­gär de därför ett tillkännagivande om att se över möjlig­he­ten att stärka kund­kraften och koldioxidtransparensen, exempelvis genom att jus­tera systemet med ursprungsgarantier så att de redovisas året om, timme för timme. Samma förslag finns också i kommittémotion 2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C) yrkande 89.

I kommittémotion 2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) pekas på be­hovet av fler kommunala energirådgivare. Motionärerna anser att alla som vill ska kunna få rådgivning, och för att säkerställa det vill motionärerna kraf­tigt öka an­ta­let kommunala energirådgivare. Ett tillkännagivande med den in­rikt­ningen efterfrågas i yr­kan­de 27.

Fler energirådgivare efterfrågas även i kommittémotion 2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP). I yrkande 37 efterfrågas ett tillkännagivande om att antalet energirådgivare ska fördubblas och i kommittémotion 2025/26:3547 av Amanda Palmstierna m.fl. (MP) yrkande 2 föreslås ett till­kännagivande om att stärka Ener­gimyndighetens arbete med energi- och kli­mat­rådgivare.

Emma Nohrén m.fl. (MP) anför i kommittémotion 2025/26:3428 att det är viktigt att stödja svensk växtförädling, utvecklingen av växtpro­tein­för­äd­ling, etableringen av bioraffinaderier och satsningar på forskning och inno­va­tion. I yrkande 33 föreslås ett tillkännagivande om att stödja etableringen av bioraffi­na­de­rier för lokal produktion och förädling.

Klimatförändringarna leder till allt fler extrema väderhändelser och ställer högre krav på ett robust och hållbart elnät. Enligt vad som anförs i motion 2025/26:1845 av Robert Olesen (S) kan trästolpar spela en viktig roll i an­slut­ning till detta. Motionären konstaterar att trä är ett klimatsmart material som bidrar till minskade koldioxidutsläpp jämfört med traditionella stolpar i betong eller stål. I motionen begärs därför ett tillkännagivande om att öka an­vänd­ningen av elnäts­stolpar i trä, som ett led i att stärka Sve­riges robusthet och göra den mer hållbar och motståndskraftig mot framtida utmaningar.

Bakgrund och pågående arbete

Kommunal energi- och klimatrådgivning

Kommuner kan ansöka om medel från Energimyndigheten för att bedriva kom­munal energi- och klimatrådgivning till hushåll, organisationer och min­dre företag (utgiftsområde 21 Energi, anslaget 1:5 Energiplanering). Stöd­giv­ningen regleras i för­ord­ningen (2016:385) om bidrag till kommunal energi- och klimatrådgivning. Bi­drag kan ges till en kommun eller flera kom­muner i sam­arbete för energi- och kli­mat­rådgivning och till regionala energi­kon­tor för samordning och utveck­ling av kommunal energi- och klimat­råd­giv­ning.

Rådgivningen syftar till att öka kunskapen hos hushåll och företag om ener­gi­besparande åtgärder och energi­använd­ningens klimatpåverkan. Under 2024 handlade unge­fär hälf­ten av alla rådgivningar om solceller, elbils­ladd­ning, ener­gilagring, effektbalansering och närliggande frågor.

Med tre omarbetade EU-direktiv som utgångspunkt fick Energimyn­dig­he­ten i uppdrag av regeringen att se över den kommunala energi- och kli­mat­råd­givningen, och i september 2024 lämnades ett förslag på utveckling av den­sam­ma. Energimyndigheten föreslog bl.a. att den nuvarande rådgivningen om­ar­betas och delas upp i en nationell rådgivning som hanterar inkommande frå­gor och en kommunal rådgivning som arbetar mer strategiskt uppsökande. Ener­gimyndigheten bedömde att förslaget är ett kostnads­effek­tivt sätt att både uppnå de omarbetade direktivens krav och öka rådgivningens bi­drag till ener­gi­effektivisering.

Förändringar i regelverket om ursprungsgarantier

I det omarbetade förnybartdirektivet finns regler om s.k. ursprungsgarantier för energi från förnybara energikällor. Syftet med ursprungsgarantier är att ga­rantera elens ursprung för slutkunderna. Det är en europeisk standard som fast­ställer tekniska krav och bidrar till att underlätta standardiseringsprocessen för ursprungsgarantier. Standarden har hittills varit frivillig för medlems­sta­ter­na i EU att följa, men genom omarbetningen av förnybartdirektivet blir stan­dar­dens innehåll tvingande.

I maj 2025 trädde det reviderade förnybartdirektivet (RED III) i kraft. Som en följd av detta har regeringen föreslagit ändringar i regelverket för ur­sprungs­garantier. Lagen (2010:601) om ursprungsgarantier för energi trädde i kraft den 1 januari 2026 och ersatte då lagen om ursprungsgarantier för el. La­gen möjlig­gör utfärdande av ursprungsgarantier för el, gas, värme och kyla.

Under våren 2025 remitterades även en ny förordning om ursprungs­garan­tier liksom föreskrifter från Energimyndigheten. Förordningen (2025:1258) trädde i kraft den 1 januari 2026 och Energimyndighetens föreskrifter om ur­sprungs­garantier för energi trädde i kraft den 1 februari 2026. Änd­ringarna i regel­verket syftar till att svenska ursprungsgarantier ska följa de krav som finns i RED III och den ovannämnda standarden som RED III hänvisar till.

Bioraffinaderier

Bioraffinaderier nämns i en av motionerna. Ett bioraffinaderi är en anläggning för produktion av produkter (kemikalier, material, bränsle och energi) från en biobaserad råvara. Många olika biomaterial kan användas som råvara i ett bio­raffinaderi och bioraffinaderisystemen kan klassificeras utifrån råvaror, typ av teknik eller typ av mellanprodukt.

Här kan nämnas att regeringens särskilda utredare, det tidigare statsrådet Lena Ek, inom ramen för Bio­ekonomiutredningens uppdrag bl.a. skulle se över frågor om förbättrade förutsättningar för en konkurrenskraftig och resurs­effektiv produktion och vi­dare­förädling av biobaserade produkter och bioener­gi i hela landet (dir. 2022:77). I utredningsdirektivet konstaterade regeringen att s.k. bio­raf­fina­derier kan producera olika biobaserade produkter och bio­ener­gi vid en och sam­ma enhet.

I december 2023 överlämnade Bioeko­no­miut­red­ningen sitt slutbetänkande En hållbar bioekonomistrategi – för ett väl­måen­de fossilfritt samhälle (SOU 2023:84) till regeringen. I betänkandet anfördes bl.a. att en ut­veckling av be­fintliga, eller skapandet av nya, bioraffinaderier är ett sätt att åstadkomma en effektivare användning av bioråvaran och på så sätt öka till­gången. Moder­na bioraffinaderier kan producera drivmedel, kemi­ka­lier, ener­gi m.m., ofta med en hög effektivitet och ett högt resurs­utnyttjande av råvaran. Vidare no­te­rades att det har byggts fler bioraffi­na­derier och det har bildats fler ini­tiativ som tillämpar någon form av indus­triell symbios, där företag effek­ti­vi­serar resurs­an­vändningen av biomassa genom att nyttja va­rand­ras rest­ström­mar och ener­gi­överskott.

Som har redogjorts för tidigare i betänkandet har landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i ett svar på en skriftlig fråga (fr. 2025/26:350) i början av 2026 med­delat att delar av utredningen fortfarande bereds inom Regeringskansliet.

Forsknings- och innovationsprogram om bioekonomi

I den forsknings- och innovationspolitiska proposition som regeringen pre­senterade i december 2024 (prop. 2024/25:60, bet. 2024/25:UbU15, rskr. 2024/25:219) före­slogs bl.a. ett nytt forsk­nings- och inno­vationsprogram med fokus på cir­kulär bio­eko­nomi i hela landet. Pro­grammet ska bidra till grön om­ställning och bered­skap samt stärka den svenska industrins konkurrens­kraft. I anslut­ning till för­sla­get slog regeringen fast att den gröna cirkulära bio­ekonomin är essentiell för Sveriges för­sörj­nings­för­må­ga och export. Vidare noterades att rest­ström­mar från jord­bruket och livs­medels­industrin är en viktig råvara och att dessa kan används som råvara i bioraffi­naderier.

Rise arbete med bioraffinaderier

Research Institutes of Sweden (Rise) är ett statligt helägt forskningsinstitut som under 2021 och 2022 fick 350 miljoner kronor från det s.k. Industriklivet för att stär­ka arbetet med bioraffinaderier. Rise har bl.a. med hjälp av detta stöd byggt upp en av Sveriges starkaste forsknings- och innovationsmiljöer för bio­raffi­naderier – med allt från avancerade testbäd­dar och pilothallar till forsk­ning om nya biobaserade produkter och värde­kedjor.

I oktober 2024 invigde Rise en ny pilothall för ett bioraffinaderi i Örn­skölds­vik som tillsammans med moderniserade anläggningar på andra orter kan an­vändas av företag som vill utveckla bioekonomiska innovationer.

Skriftlig fråga om beredskapslagring av elstolpar

Den 5 mars 2025 besvarade energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) en skrift­lig fråga från Tobias Andersson (SD) om huruvida ministern hade för avsikt att vidta några åtgärder för att säkerställa ett framtida beredskapslager av el­stolpar i trä (fr. 2024/25:832). Ministern angav bl.a. att elsystemet måste kunna leverera el till samhället i fredstida normalläge, i fredstida kris­situa­tio­ner, under höjd be­red­skap och ytterst i krig. Vidare redogjorde ministern för an­svars­principen och anförde att det i ansvaret ingår att vidta de åtgärder som krävs för att kunna förebygga, motstå, hantera, återställa och lära från olyckor och kriser och däri­genom skapa både robusthet och krishan­terings­förmåga, vilket då även inklu­derar lagring. Ministern påminde även om att riksdagen på regeringens förslag i budgetpropositionen för 2025 avsatte ca 8,5 miljarder kro­nor under 2025 för det civila försvaret. Genom budgetpropositionen för 2025 och total­för­svars­pro­positionen har regeringen dessutom angett att bered­skaps­sektorn energi­för­sörjning är ett särskilt prioriterat område för det civila för­svaret (prop. 2024/25:1 utg.omr. 21 och prop. 2024/25:34).

Tidigare riksdagsbehandling

Våren 2025 avstyrkte utskottet motionsyrkanden som i flera fall överens­stäm­de med de som är aktuella i detta avsnitt. Det gäller bl.a. förslag om den kom­munala energirådgivningen, om ursprungsgarantier och om el­stolpar i trä (bet. 2024/25:NU19). De motionsyrkanden som då var aktuella gav upp­hov till reser­va­tioner från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Center­par­tiet och Mil­jö­par­tiet.

Utskottets ställningstagande

I en av motionerna framförs förslag om förändringar i regelverket för ur­sprungs­garantier för energi från förnybara energikällor. Här vill utskottet på­minna om att det omarbetade förnybartdirektivet (RED III) trädde i kraft i maj 2025 och att det svenska regelverket för ursprungsgarantier därefter har revi­derats. En ny lag om ursprungsgarantier samt en förordning trädde i kraft så sent som den 1 januari 2026 och föreskrifter den 1 februari. Änd­ringarna i re­gel­verket syf­tar till att svenska ursprungsgarantier ska följa de krav som finns i RED III och den standard för ursprungs­ga­rantier som direk­ti­vet hän­vi­sar till. Med tanke på att regelverket alldeles ny­ligen har förändrats ser ut­skot­tet det som mindre ändamålsenligt att redan nu förorda ytterligare revideringar i linje med vad som föreslås i en av motionerna.

När det gäller förslag om att förstärka stödet till den kommunala klimat- och energirådgivningen kan utskottet konstatera att rådgivningen har setts över av Energimyndigheten och att myndigheten har föreslagit en del förändringar av den. Innan regeringen har tagit ställning till Energimyndighetens för­slag anser utskottet inte att riksdagen bör ställa sig bakom ett uttalande om att den nuvarande formen ska förstärkas t.ex. i form av ett utökat antal råd­gi­vare. Det är enligt utskottets uppfattning inte givet att just en sådan förstärkning är den mest kostnadseffektiva.

Beträffande förslaget i en av motionerna om satsningar på bioraffi­na­derier instämmer utskottet med regeringen i att den gröna cirkulära bioekonomin är essentiell för Sveriges för­sörj­nings­för­må­ga och export. Den s.k. Bioeko­no­mi­ut­red­ningen har dessutom pekat på att moder­na bioraffinaderier kan pro­ducera drivmedel, kemi­ka­lier, ener­gi m.m., ofta med en hög effektivitet och ett högt resurs­utnyttjande av råvaran. Utredningen menar att en ut­veckling av be­fint­liga, eller skapandet av nya, bioraffinaderier är ett sätt att åstadkomma en effek­tivare användning av bioråvaran och på så sätt öka till­gången. Delar av utredningen bereds fortfarande inom Regerings­kansliet. Det kan även tilläggas att det statliga forskningsinstitutet Rise har fått ett antal hundra mil­jo­ner kronor i stöd från det s.k. Indu­stri­kli­vet för att stärka arbetet med bio­raffi­na­derier. Sammantaget ser utskot­tet ingen anledning för riksdagen att göra ett ut­talande till förmån för bioraffi­naderier i linje med vad som förordas i en av motionerna.

Avslutningsvis anser utskottet att det inte finns skäl för riksdagen att ställa sig bakom förslaget om elstolpar i trä. Utskottet vill hävda att trästolpar är van­liga på lägre spänningsnivåer av elnätet och att förutsättningarna för att an­vända stol­par av detta material på de högre nivåerna är begränsade. Om för­sörjningen av elstolpar i trä händelsevis är att betrakta som ett problem ur be­redskaps­per­spek­tiv förutsätter utskottet att detta tas om hand inom ramen för det inten­si­fie­rade arbetet inom den prioriterade beredskapssektorn ener­gi­för­sörjning.

Därmed avstyrks motionsyrkandena.

Reservationer

Ställningstagande

Energisystemet lägger grunden för det moderna samhället och är centralt för ett lands utveckling. Sverige har påbörjat ett skifte – en ytterligare elek­tri­fie­ring – där transporter, industriella processer och andra verksamheter byter fos­si­la råvaror mot el. En framgångsrik elektrifiering är avgörande för att öka till­växten, skapa välstånd och samtidigt nå de nationella klimatmålen om net­tonollutsläpp 2045.

Billig el kommer att vara en central konkurrensfördel för svenska företag fram­över, och för att ekonomin ska fungera för vanligt folk krävs till­gång till el som inte gräver djupa hål i hushållsekonomin. För att möta denna utveckling behövs det mer el från många olika källor: vatten-, vind-, sol- och kärnkraft samt biobränslebaserad kraftvärme.

Sverige behöver kunna använda alla konkurrenskraftiga fossilfria möjlig­heter som står till buds och öka utbyggnadstakten för den fossilfria elproduk­tio­nen redan i närtid. Det svenska elnätet behöver byggas ut snabbare men kostnadseffektivt. Säkerhetsläget i Sverige och Europa har försämrats drastiskt under de senaste åren, vilket också har synliggjort hur central en robust energi­försörjning är för hela samhället. Självförsörjningen i hela Europa behöver stär­kas och beroendet av fossila energikällor minska snabbare. Sverige är net­to­exportör av el och ska fortsätta att spela en viktig roll genom export av fos­silfri el till våra grannländer.

Under dessa förutsättningar är vi övertygade om att det finns mycket att vinna på att etablera en solid politisk grund för energipolitiken som kan garan­tera den långsiktighet som be­hövs och som inte minst näringslivet efterfrågar. Energipolitiska beslut som ris­kerar att rivas upp efter varje val ger inte den stabi­litet som behövs för långsiktiga in­vesteringar i kostnadskrävande produk­tionsan­lägg­ningar eller i nödvändig in­frastruktur. Vi anser därför att reger­ingen bör agera för att uppnå dessa för­utsättningar genom att skapa en block­överskri­dan­de beredning i form av en energikommission.

För att ytterligare understryka vikten av att tempot och riktningen blir de rätta i det arbete som behövs vill vi se en mer precis energipolitisk mål­struk­tur. Eftersom investeringar i nya industrier och omställningen av de befintliga kräver mer el i närtid anser vi att det behövs mål för mer förnybar fossilfri el re­dan under det kommande decenniet. Enligt vår uppfattning bör det tillkom­ma ytterligare minst 60 TWh fossilfri kraft till 2030, och det bör även pre­ciseras ett mål till 2035. Även här ser vi ett stort värde i om dessa mål kan få en bred politisk förankring.

Ytterligare något som bör ses över för att den omfattande elektrifieringen ska bli verklighet så snabbt som det är nödvändigt är de tillståndsprocesser som omgärdar alla typer av mer omfattande investeringar i större produk­tions­anläggningar eller i elnätsutbyggnad. Det handlar bl.a. om fysisk planering och olika typer av miljöprövningar. En reformering av ramverken i form av lag­stiftning och andra regelverk samt en översyn av hur regelverken tillämpas är en viktig del för att Sverige ska få bättre fungerande tillstånds­pro­ces­ser. Detta skulle påtagligt underlätta nyindustrialisering och att för­verk­liga den så nöd­vän­diga klimat­omställningen.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Klimatkrisen är akut och det behövs ett systemskifte för att snabbt ställa om Sverige och minska utsläppen. För att åstadkomma detta måste betydande de­lar av samhället elektrifieras. Sverige behöver en stabil och förutsägbar el­mark­nad, energiproduktion och eldistribution för att klara klimatom­ställ­ning­en och elektrifieringen av industrin och transportsektorn. Sannolikt innebär den­na process den största utbyggnaden av produktion och distribution av el i mo­dern tid i Sverige.

För att detta ska vara möjligt behövs det långsiktiga och välgrundade ener­gi­politiska beslut som ger stabila förutsättningar för de investeringar som krävs. Ett led i detta är enligt min uppfattning en ambitiös målbild som inte enbart tar sikte på önskvärda förhållanden i en avlägsen framtid, där ny kärn­kraft tycks vara regeringens lösning på allt. Regeringens fixering vid 2045 som målår gör att investeringar skjuts på framtiden och nödvän­digheten i åt­gärder här och nu förbleknar. Till skillnad från regeringen anser jag att det behövs tydliga delmål för hur mycket el som måste tillkomma. Jag anser därför att det behövs tydliga, siffersatta delmål: 12 TWh per år och med täta uppfölj­ningar – gärna oftare än vart femte år – och minst 70 TWh till 2030.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Klimatomställningen är vår tids kanske största globala utmaning. Beroendet av fossil energi måste därför brytas en gång för alla. Utöver denna nödvän­dig­het för att skona klimatet gör det nya ansträngda säkerhetsläget i Europa det än mer angeläget att minska beroendet och importen av fossil energi från rena dikta­turer och regimer med tvivelaktigt rykte.

Enligt min uppfattning måste hoten mot klimatet mötas med en snabb elek­tri­fiering som bygger på gröna och hållbara energilösningar. Här har Sverige goda förutsättningar. Den svenska energi­pro­duk­tionen måste dock byggas ut i en helt annan takt än vad som tidigare har förutsetts. Det handlar bl.a. om att säkerställa att efterfrågan på el till­godo­ses enligt den tids­linje efter vilken den gröna industrin byggs ut i Sverige, med målet att Sverige ska bli världs­ledande i klimatomställningen. Vidare mås­te tillståndsprocesser effektiviseras och eko­no­mi­ska styrmedel tillkomma och det måste skapas förut­sättningar för en cirku­lär ekonomi, där material och produkter återvinns. Fler måste också få bättre möjligheter att vara en del i produktionen av energi, lagra och inte minst spara eller effektivisera konsumtionen av el och andra energiformer.

Utöver detta behöver regelverken för samhällskritisk in­fra­struktur uppdate­ras så att de även omfattar förnybara kraftslags behov. Det handlar bl.a. om att förbättra förutsättningarna för samexistens mellan olika an­gelägna samhälls­intressen, t.ex. mellan försvarets intressen och olika former av förnybar kraft­produktion.

Jag anser att energipolitiken behöver ses över för att öka den fossilfria ener­gipro­duktionen, förbättra överföringen inom Sverige och till Europa, ener­gi­effek­tivisera och satsa på energilagring samt smart och flexibel använd­ning. Det räcker inte att som regeringen föreslå mål för energiproduktion till 2045, eftersom Sverige vid den tidpunkten redan ska och måste ha ställt om. För att under­stryka behovet av mer kraftproduktion på kortare sikt behövs det plane­rings­mål för ny elproduktion även till 2030 och 2035, dvs. under den period då el­an­vänd­ningen väntas öka som mest.

Avslutningsvis anser jag att det finns skäl att förstärka statens regionala engagemang genom att förtydliga länsstyrelsernas in­struktion så att det tydligt fram­går att dessa ska verka för ny fossilfri kraft­pro­duktion, oberoende av kraft­slag, och i synnerhet fokusera på att öka elpro­duk­tionen i områden med under­skott. Den nyssnämnda instruktionen bör även kompletteras med en be­stäm­melse om att länsstyrelserna ska verka för att nå de ener­gi­poli­tiska mål som riksdagen har fastställt och möjliggöra etablering av fossilfri kraftpro­duk­tion och elek­trifiering av samhället i samexistens med livsmedels­pro­duk­tion och skogsbruk.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Min grundläggande syn på samhället är att det måste vara resurseffektivt och bygga på ett ansvarsfullt tillvaratagande av jordens tillgångar. Resurseffek­ti­vi­tet kan tillämpas i allt från hur samhället utformar bebyggelse till livsmedels­system, transporter och energisystem. Cirkulär ekonomi är ett verktyg för att uppnå en mer resurseffektiv ekonomi och för att på sikt kunna nå både miljö­mål och de 20 globala hållbarhetsmålen.

Att bränna fossila energitillgångar går definitivt inte ihop med detta tanke­sätt. För att bli av med beroendet av fossila bränslen behövs det stora sats­ningar på produktion av förnybar energi och på elektrifiering av betydande de­lar av det svenska sam­hället. Sverige behöver kraftfulla investeringar i för­nybar och bil­lig energiproduktion och det be­hövs strategier och konkreta mål för ökad pro­duk­tion av vind- och solkraft. Ener­gin behöver också an­vändas mer effek­tivt.

Mer vind- och solkraft skapar dessutom en mer decentraliserad el­pro­duk­tion som, rätt hanterad, kan bli en mycket robust hörnsten i framtidens håll­bara samhälle. I Sveriges fall innebär det bl.a. att vindkraft, solel och solvärme be­höver byggas ut i södra Sverige, samtidigt som elnätet förstärks och auto­ma­tiseras.

Det är också viktigt att industrins energiförsörjning säkerställs, eftersom en osäkerhet om pris och tillgång till effekt, el och andra energislag, både i närtid och på längre sikt, kan fördröja, eller i värsta fall sätta stopp för, omställning och utveckling. Det är således ytterligare ett viktigt skäl för politiken att vidta åtgärder för att påskynda investeringar både i det befintliga elnätet och i ut­bygg­naden av mer förnybar energi. Samtidigt är det angeläget att understryka att ökad elproduktion inte i sig leder till minskade utsläpp av väx­thusgaser. För att bidra till klimatomställning måste den ökade elproduktionen ersätta fos­sil energianvändning och inte bara bli ett tillskott.

I Sverige finns de fossila bränslena företrädesvis inom industrin, transport­sek­torn och värmeproduktionen där plast är ett inslag i det avfall som bränns. Sve­rige har däremot sedan länge ett elsystem med en väldigt låg andel fossil energi. Över 98 procent av den el som produceras i Sverige är fossilfri. Re­ger­ingens mål om ett fossilfritt elsystem till 2040 kan därför nästan ses som löje­väc­kan­de. För Sveriges del vore det betydligt mer rele­vant med ett mål om att hela ener­gisystemet ska bli fossilfritt. Om Sverige ska klara klimatom­ställ­ningen be­hö­ver detta hända redan till 2035. Jag anser därför att det behöver be­slu­tas om ett mål om ett hundra procent fossilfritt energisystem till senast 2035. Vi­dare förordar jag att det beslutas om ett planeringsmål för 100 nya TWh till 2030 och ytterligare 50 TWh till 2035 genom en kombination av ener­gi­effek­tivisering och ny förnybar elproduktion. Det som behövs är grön bas­kraft i form av energilagring, gasturbiner med förnybart bränsle, höjd effekt i vat­ten­kraften, mer flexibilitet och effekt från kraftvärmen samt smart styr­ning av vär­mepumpar och laddinfrastruktur.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

Ställningstagande

Energisystemet lägger grunden för det moderna samhället och är centralt för ett lands utveckling. I Sverige är kraftsystemet den viktigaste delen av energi­systemet, och en fortsatt framgångsrik elektrifiering av fler sam­hälls­sek­torer kom­mer att vara avgörande för att öka tillväxten, skapa välstånd och samtidigt nå de nationella klimatmålen om nettonollutsläpp 2045. El till låg kostnad kom­mer att vara en central konkurrensfördel för svenska företag framöver, men att det finns tillgång till billig el är också nödvändigt för att många hushåll ska få ihop sin ekonomi.

För att bibehålla och om möjligt även förbättra denna situation krävs åtgär­der i syfte att kunna möta den kraftigt ökade elanvändning som förutspås under de kommande decennierna. Enkelt uttryckt behövs det mer el från en mängd olika källor, såväl fossilfria som förnybara. Det handlar inte minst om vatten‑, vind-, sol- och kärnkraft liksom om biobränslebaserad kraft.

När det gäller den svenska kärnkraften är vår uppfattning att den under lång tid framöver kommer att vara en viktig del av elsystemet. Tillsammans med vattenkraften ger den goda möjligheter till balansering och stabilitet i en elför­sörjning som i allt större utsträckning baseras på väderberoende förnybara ener­gislag som vind- och sol­kraft.

Vi är öppna för att det byggs ny kärnkraft i Sverige men har avvisat reger­ingens modell för hur ny kärnkraft ska finansieras. Vi anser bl.a. att den typ av kraftfulla statliga subventioner som regeringen har förordat även ska kunna gå till annan fossilfri kraftproduktion. Utöver detta har vi också vänt oss mot att nya kärn­energi­anläggningar ska få tillkomma på andra platser än de där de svenska kärnkraftverken finns i dag. Vi ser det som betydligt mer effektivt att använda den infrastruktur, inklusive kraftnätsanslutningar, som redan finns på plats, kompetent personal samt – inte minst – en redan välförankrad acceptans för den här typen av anläggningar i det omgivande lokalsamhället. Staten be­höver ha kontroll och ett ansvar för säkerheten, för att elbehoven möts och för att kärnkraft byggs där det är mest effektivt, vilket enligt vår uppfattning är på de platser där det redan produceras kärnkraft.

Om nya kärnkraftsreaktorer ska byggas i Sverige kommer de inte att kunna le­ve­rera någon el än på många år. Eftersom det behövs mer el långt dess­för­in­nan anser vi att mer kraft ska läggas på att ta till vara de möjligheter som finns i de redan befintliga kärnanläggningarna. Det handlar bl.a. om effekthöjningar och om åtgärder som möjliggör förlängningar av driftstiden.

Vi anser vidare att det finns skäl för staten att ta ett större ansvar för ägandet av de svenska kärnkraftverken. Vattenfall har redan i dag en stor ägarandel i kärn­anläggningarna i Ringhals och Forsmark, men staten bör även verka för att ta över ägandet av kärnkraftverket i Oskarshamn där Sveriges största och nyaste reaktor finns. I dagsläget ägs denna anläggning ytterst av den tyska sta­ten genom hundraprocentigt ägande av ett kraftbolag. Tyska staten har åtagit sig att avveckla sin kärnkraft och är även skyldig att avyttra sin del i detta bo­lag. Detta kan sammantaget ses som en risk för att man inte vid­tar de åt­gär­der som be­hövs för att säkerställa en långsiktig drift av anläggningen i Oskars­hamn el­ler att anläggningen säljs till någon – ur den svenska statens perspektiv – mindre lämplig aktör.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Kärnkraften har spelat en viktig roll i det svenska kraftsystemet under det se­naste halvseklet och kommer att ha betydelse under många år till. Vi är inte på ett principiellt plan emot att det byggs ny kärnkraft i Sverige, men är däremot mycket kritiska till de omfattande statliga subventioner som regeringen an­ser behövs för att deras drömmar om ny kärnkraft ska förverkligas. Vi menar att det är oansvarigt att genom dessa subventioner riktade till ett enda dyrt kraft­produktionsslag öka Sveriges statsskuld med hundratals miljarder kro­nor när det i stället hade varit fullt möjligt att stärka Sveriges energiför­sörj­ning till en fjärdedel av priset och dessutom på betydligt kortare sikt. För oss är det uppen­bart att de ensidigt kärnkraftsfokuserade subventionerna innebär att andra kraft­slag missgynnas kraftigt. Vi anser att kärnkraften inte ska sub­ven­tio­neras vid vare sig byggande, drift eller avveckling och ser det som grund­läg­gande att kärnkraften står för sina egna kostnader för säkerhet, av­falls­han­tering och olycksförsäkring. Det ska inte heller före­komma några sär­skil­da subventioner för kärnkraft, vare sig i form av pro­duk­tionsstöd, kredit­garantier eller överta­gande av avfalls- eller olyckskost­na­der.

Enligt vår uppfattning bör mer kraft läggas på att öka effekten i de befint­liga kärnreaktorerna och på att säkerställa möjligheterna att förlänga drifts­tiden i dessa. Effekthöjningar och livstidsförlängningar bör vara lönsamma i ljuset av elprisutvecklingen, till skillnad från ny kärnkraft som är olönsam un­der de rå­dande marknadsförutsättningarna. Det finns således goda skäl att ut­re­da lön­sam­hets­potentialen i att livstidsförlänga den befintliga kärnkraften ef­ter 2040 under förutsättning att miljö- och säkerhetskrav kan upprätthållas. Samtidigt vill vi peka på den påtagliga risken att de kraftfulla subventionerna till ny kärn­kraft även även­tyrar dessa livstidsförlängningar, trots att de senare är betydligt mer kost­nads­effektiva än nya reaktorer.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Jag och det parti jag representerar är de enda i riksdagen som i grunden ifråga­sätter regeringens och dess stödpartis envisa påstående att det be­hövs ny kärnkraft för att möta hotet mot klimatet.

Jag menar att detta kan betraktas som en ren bluff och hävdar att en kraftfull utbyggnad av för­nybar elpro­duktion i kombination med energilagring och flexi­bilitets­tjäns­ter – grön baskraft – ger mycket goda förutsättningar att möta de ökade elbe­hoven med förnybar energi och därmed även klimathotet. Jag beklagar att regeringens enögda kärn­kraftspolitik och kärn­kraftsretorik bidrar till att försena den nödvändiga omställningen. Den långa tid det tar att få ny kärnkraft på plats betyder att Sverige ska fortsätta att förbränna fossila bräns­len i minst 20 år till. Regeringens po­litik tränger undan inves­te­ringar i för­nybar el­pro­duktion, som går be­tyd­ligt snabbare att få på plats, vilket leder till att elek­trifieringen av samhället försenas. Med gigantiska subven­tio­ner till ny kärn­kraft blir det dess­utom svårare för förnybar kraft att kon­kur­rera och avse­värt mycket dyrare för skattebetalarna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker jag samtliga yrkanden.

 

 

Ställningstagande

Forskningen om och utvecklingen av fusionsenergi och fusionskraft går fram­åt. Även i Sverige finns forskare och företag som kommit långt i ett inter­na­tionellt perspektiv. Samtidigt finns det tecken på att det nuvarande regel­verket inte är utformat på ett sådant sätt att det möter de särskilda utmaningar som är för­knip­pade med utvecklingen och en framtida användning av fusionskraft.

Vi anser därför att det finns skäl att utreda hur regelverket för fusionsenergi och fusionskraftverk kan uppdateras och anpassas för att bättre motsvara fu­sionsenergins tekniska och riskmässiga förutsättningar. Dagens re­gelverk är anpassat för traditionell kärnkraft – alltså fissionsbaserad – sam­tidigt som drif­ten av ett fusionskraftverk kommer att medföra helt andra för­utsätt­ningar när det gäller risker och säkerhetsutmaningar. Vi instämmer i Strålsäkerhetsmyn­dig­he­tens (SSM) uppfatt­ning att det är angeläget att utreda hur regelverket för fu­sions­energi och fu­sions­kraftverk kan uppdateras och anpassas för att bättre mot­sva­ra fusions­energins särskilda förutsättningar.

Utöver en sådan utredning ser vi även ett behov av att det tas fram en na­tio­nell fusionsstrategi där staten ger en tydlig politisk signal om ett enga­ge­mang för fusions­kraftens potential som en framtida fossilfri kraftkälla i Sve­rige. Inom ra­men för stra­te­gin bör bl.a. infrastrukturfrågor, kompe­tens­för­sörj­ning, inves­te­ringar och sam­arbeten på både nationell och internationell nivå beröras. Stra­te­gin bör inte utesluta stöd för forskning, utveckling och kom­mer­sia­li­sering av fusionskraft i syfte att göra Sverige till en ledande nation på om­rå­det.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Den omfattande elektrifieringen av det svenska samhället kräver att många olika kraftslag bidrar. För att nå mål på nivåer som skapar förutsättningar för elektrifiering, omställning och nyindustrialisering till 2030 och 2035 krävs stora satsningar på förnybar energi, främst vindkraft. Vindkraften kan byg­gas ut förhållandevis snabbt och därmed säker­ställa tillgången till el inom ett be­tyd­ligt kortare tidsperspektiv än vad t.ex. ny kärn­kraft kan.

En betydande potential finns i den havsbaserade vindkraften. Detta kraft­slag är särskilt intressant eftersom det på relativt kort tid skulle kunna bidra med ett angeläget krafttillskott i södra Sverige, dvs. i den del av landet där det emellanåt råder underskott i elproduktionen. Vi beklagar att regeringen för­hindrar den havsbaserade vindkraftens tillväxt genom att inte längre låta Sven­ska kraftnät svara för kostnaderna för anslutning av havsbaserad vind­kraft. Ur vårt per­spektiv vore det dessutom högst rimligt att även den havsbaserade vindkraften får ta del av en sådan finansierings- och riskdelningsmodell som man har beslutat om för ny kärnkraft. Vidare anser vi det vara nödvändigt att sam­ver­kan mellan Försvarsmakten och andra relevanta myndigheter stärks för att under­lätta eta­bleringen av havsvindparker.

Det är även vår uppfattning att det kommunala vetot mot vindkrafts­etabler­ingar måste reformeras. De förslag med denna inriktning som regeringen har valt att inte gå vidare med anser vi bör genomföras. Det är mycket angeläget att kommunala ställningstaganden om vindkraft slås fast tidigt i processen och vi anser också att det behövs lokala incitament som kan bidra till att öka ac­ceptansen för nya vindkraftsanläggningar, både på land och till havs. Här vill vi särskilt peka på betydelsen av att regeringen förverkligar löftet om ett kon­kret regelverk för den sedan tidigare aviserade inriktningen om ersättning till kommunerna motsvarande fastighetsskatten. Denna process har varit mer än lovligt segdragen och de berörda kommunerna har väntat länge nog på de me­del som har utlovats.

Avslutningsvis anser vi att det är viktigt att uppmuntra tidigare negativt inställda kommuner att om­pröva sin syn på nya vindkraftsanläggningar. Där­för bör riksdagen genom ett tillkännagivande uppmana regeringen att förorda en särskild bonus till de kommuner som ändrar ett tidigare veto till ett nytt po­sitivt beslut under 2026.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Sverige behöver öka sin elproduktion, och det snabbt. Här kan vindkraften onek­ligen svara för ett värdefullt bidrag. Vindkraft är det energislag som till­sammans med solel går snabbast att bygga ut och som dessutom kan producera el till låga priser. Innan spaden kan sättas i marken för en ny vindkrafts­eta­blering krävs det dock ett antal olika tillstånd som inte sällan sinkar tillkomsten på ett i många fall svårbegripligt och onödigt sätt. Därför ser vi det som an­ge­läget att alla relevanta myndigheter och intressenter ser över all relevant lag­stiftning, regelgivning samt genomförandet av EU-regler, för att möjlig­göra snabbare och enklare tillståndsprocesser. Det här är ett arbete som vi an­ser skulle kunna kombineras med ett nödvändigt arbete med villkorade till­stånd. Möjligheterna att använda sådana tillstånd bör utredas inte minst för att under­lätta samexistensen mellan försvarets intressen och övriga sam­hälls­in­tres­sen inklu­sive energiförsörjningen i allmänhet och kanske särskilt den havs­base­ra­de vindkraften. De svårigheter som har visat sig när det gäller att förena vind­kraftsbolagens och för­svarets intressen talar enligt vår uppfattning för att det kan vara motiverat att inrätta en nationell arbetsgrupp för samexi­stens mel­lan vindkraft och Försvarsmaktens intressen men också för att titta närmare på möjligheten till villkorade tillstånd och vissa tekniska lös­ningar.

Avslutningsvis vill vi även framhålla betydelsen av innovativt tänkande när det gäl­ler synen på äldre vindkraftverk. Sådana platser som redan har tagits i anspråk för vindkraftsproduktion bör kunna ”återanvändas” på ett en­kla­re sätt nu när den snabba tekniska utvecklingen gör det attraktivt att investera i nya, mer effek­tiva verk. Vi ser således positivt på det som brukar kallas repowe­ring, dvs. att mindre vindkraftverk med sämre effektivitet ersätts av större verk med modern teknik. Enligt vår uppfattning finns det starka skäl som talar för att det bör tas fram en handlingsplan för att ersätta äldre vindkraftverk med nya större verk och att det in­förs ett snabbspår i till­ståndsprocesserna för den här typen av uppgraderings­ansök­ningar.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

För att Sverige ska bli kvitt beroendet av fossila bränslen behövs massiva sats­ningar på grön omställning och på att elektrifiera stora delar av samhället ge­nom att öka produktionen från hållbara källor.

Här har vindkraften enligt min uppfattning en självklar roll att spela efter­som vindkraft på land i dag är den billigaste energikällan och bedöms om inte redan så i alla fall snart kunna bidra med mer energi än den kärnkraft som produceras i Sverige.

För att tydliggöra vindkraftens betydelse anser jag att Sverige bör sätta upp ett mål om att bygga ut den havs­base­rade vindkraften med 150 TWh senast till 2040. För att vindkraften ska kunna bidra än mer i framtiden behöver reger­ingen dessutom snabba på sin beredning av tillståndsansökningar – detta är sär­skilt angeläget när det gäller redan väl utredda stora satsningar på havs­vindparker – och det kommunala vetot behöver reformeras.

Det är också viktigt att stärka den lokala acceptansen för vindkrafts­an­lägg­ningar, bl.a. genom att ge de som bor nära sådana anläggningar rätt till nå­gon form av er­sätt­ning (t.ex. arrende eller någon variant av vinstbaserad återföring) från vind­kraftsbolagen alternativt rätt att äga an­delar i dessa bolag. Enligt min uppfattning är det rimligt att de som får sin närmiljö påverkad på ett nega­tivt sätt av vindkraftverk också ska kunna få direkt del av den nytta som vind­kraften skapar.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vattenkraften är ryggraden i det svenska elsystemet. Dess tillförlitlighet, lag­ringskapacitet och reglerbarhet är en särskilt viktig del i energisystemet som kan väntas bli än mer betydelsefull i takt med att den väderberoende förnybara kraft­pro­duk­tio­nen byggs ut. Mot bakgrund av vattenkraftens cen­trala roll i det svenska kraftsystemet beklagar vi att regeringens agerande har ska­pat en bety­dande osä­kerhet kring arbetet med att ompröva vatten­kraf­tens miljö­villkor. Här måste processtempot öka för att vattenkraftsbolagen ska få besked om vad som gäller för den framtida produktionen.

Vi ser goda möjligheter att ytterligare utveckla vattenkraften. För att bidra med ytterligare effekt skulle vattenkraftens regler­barhet be­höva öka. Det kan åstadkommas genom att nya vattenkraftverk eller dam­mar anläggs i redan ut­byggda vattensystem, men framför allt genom att utöka pro­duktionen och re­gler­förmågan i de befintliga anläggningarna. Regler­bar­he­ten kan också öka genom att nätkapaciteten förstärks så att sådan reglerförmåga som i dag är ”inlåst” inom vissa områden kan tas till vara. Reglerkapaciteten kan också ökas genom att större volymer tillåts i vattenmagasinen eller genom att vatten maga­si­ne­ras på nya platser. Befintliga kraftverk kan även kompletteras med pump­kraft­anläggningar. Vidare ser vi det som angeläget att regeringen vidtar åtgär­der för att optimera driften i de vattensystem där kraftstationerna har olika äga­re. Det kan t.ex. handla om att stimulera eller ställa tydliga krav på samver­kansåtgärder som leder till största möjliga nytta av nya investeringar för både samhället och de berörda kraftproducenterna.

Avslutningsvis anser vi att det bör tas ett samlat grepp om de större kraft­pro­ducerande vattendragens potential. Vi efterfrågar en statlig utredning med denna inriktning som ska utmynna i förslag som undanröjer hinder och driver på processen för att ta till vara vattenkraftens möjligheter.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Vattenkraften står för nästan hälften av Sveriges elproduktion. Den spelar såle­des en central roll i Sveriges energisystem och gör det möjligt att introdu­cera stora mängder väderberoende förnybar kraft. Genom lagstiftning som före­trädare för mitt parti har varit med och förhandlat fram har det skapats enklare regler och rimliga krav som förenar miljöåtgärder med långsiktig lön­sam­het för vat­ten­kraften och därmed också ökade möjligheter till större pro­duk­tion av vind- och sol­kraft.

Mot denna bakgrund ser jag det som bekymmersamt att det inte har gjorts några större investeringar i den svenska vattenkraften på över 30 år. Vind- och solkraft har byggts ut kraftigt, samtidigt som vattenkraftens kapacitet har varit i stort sett oförändrad sedan 1990 trots att studier visar på en stor potential till ef­fekt­ökningar i vattenkraften och dessutom till en bråkdel av vad ny kärnkraft kan väntas kosta. Jag anser att det behövs en nationell strategi för att nyttja vat­ten­kraftens maxkapacitet samt för att öka effektuttaget och lagrings­kapa­ci­teten.

Tyvärr hämmas utvecklingen av den betydande osäkerhet som omgärdar den pågående översynen av vattenkraftens miljövillkor. Jag ser i grun­den posi­tivt på att regeringen pausade denna process för att klargöra en del grund­läg­gande förutsättningar och välkomnar dessutom flera av de förslag som hit­tills har kommit ut. Däremot anser jag att det behövs fler förslag som gynnar vat­tenkraften. För min del är det mycket angeläget att man i det fort­satta arbe­tet med att refor­mera vattenlag­stiftningen och vattenförvalt­ningen lyfter fram vat­ten­kraf­tens av­gö­ran­de bidrag till det svenska energisystemet genom min­skat regel­krång­el, respekt för äganderätt samt effektiva och propor­tio­nerliga mil­jö­åt­gär­der till rimliga kostnader.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage före regeringen.

 

Ställningstagande

Vattenkraften är en central del av Sveriges elsystem. Eftersom den är reglerbar bidrar den med viktiga egenskaper som bl.a. gör det möjligt att ansluta mer väderberoende förnybar elproduktion till kraftsystemet. En annan av vat­ten­kraftens fördelar är möjligheten att lagra stora mängder energi i vatten­ma­gasin över en längre tid.

Jag står bakom det förslag om grön baskraft som företrädare för Miljö­par­tiet har presenterat. I be­greppet grön baskraft inryms alla kraft­källor och tek­niker där det är möjligt att reglera effektuttaget snabbt och att lagra energi. Det handlar bl.a. om höjd effekt i vatten­kraften och s.k. pumpkraft. I Sverige finns bara några få pumpkraftverk i drift i dagsläget, men i ett system som tillförs mer billig variabel energi kan sådan kraftproduktion bli en viktig komponent, dels genom möj­lig­heterna att lagra energi, dels för att jämna ut energipriser.

Jag anser att det finns goda möjligheter att med nödvändig miljöhänsyn yt­terligare öka reglerförmågan i den svenska vattenkraften genom att höja effek­ten. Detta kan göras genom att modernisera befintliga anläggningar men fram­för allt genom att bygga fler turbiner i befintliga vattenkraftverk. Enligt min uppfattning finns det utmärkta förut­sätt­ning­ar att miljöanpassa vattenkraf­ten och därmed öka den biologiska mång­fal­den, ge möjlighet till fiske, turism och landsbygds­utveckling samtidigt som vatten­kraftens bidrag i form av reglerbar effekt till energisystemet tas till vara.

Därmed avstyrks samtliga motionsyrkanden.

 

Ställningstagande

Solkraf­ten har goda förutsättningar att bidra mer till den svenska elpro­duk­tionen. Den tekniska utvecklingen går snabbt och det finns ett stort intresse för solkraft hos hushållen, som ett sätt att balansera höga elkostnader och minska beroendet av andra, inte minst fossila, kraftslag. För att ta vara på denna po­tential behöver solkraften dock en ökad tydlighet och ett mer ända­målsenligt regelverk. Särskilt storskalig solkraftsproduktion i större mark­ba­serade an­lägg­ningar hämmas både av regelverket för uppförande av anlägg­ning­arna och av möjligheterna att ansluta dem till nätet. Därför anser vi att reger­ingen ska ta fram nationella riktlinjer för hur de berörda länssty­rel­serna ska tolka lagstift­ningen så att prövningen kan gå snabbt och bli likvärdig över landet. Utöver detta bör Energimarknadsinspektionen få i upp­drag att ta fram regelverk som förkortar ledtiderna, tydliggör var det finns tillgänglig an­slut­nings­kapacitet och gör att kostnaderna för att ansluta till elnätet blir rim­liga.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Omställningen av samhället i hållbar riktning kommer att kräva en ansenlig ökning av den svenska elproduktionen. I stället för att som regeringen låsa sig vid den flerdimensionellt pro­blem­fyllda och ofantligt kostsamma idén om att bygga ny kärnkraft bör mer göras för att ta vara på alla de förnybara energi­re­surser som går att utvinna i Sverige. Enligt min uppfattning finns det en be­ty­dande risk för att det ensidiga fokuset på kärnkraft hotar viljan att in­vestera i förnybara kraftslag som t.ex. vind- och solkraft.

Sverige har tämligen bra förutsättningar för att producera solel eftersom solcellerna mår bra av ett lite kyligare klimat och soltimmarna är jämförbara med förhållandena i t.ex. Tyskland. Solkraftens effektivitet har dessutom ökat markant på kort tid. Jag ser stora möjligheter till en kraftfull utbyggnad av sol­el i Sverige, men det behövs ökad tydlighet när det gäller statens syn på sol­kraftens roll i det svenska energisystemet. Det krävs politisk vilja och hand­lingskraft för att öka produktionen av solenergi.

Jag vill se en kraftfull utbyggnad av solenergin i Sverige. Som ledstjärna för detta anser jag att det behövs tydliga mål. Därför bör regeringen ta fram ett planeringsmål för solel och solvärme. Med ett sådant mål får branschen och hushållen en tydlig signal om att det är värt att satsa på solenergi.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Det finns en stor potential att öka den svenska produktionen av solel i närtid, eftersom det är ett av de kraftslag som går snabbast att bygga ut. Solkraften kan på kort sikt pressa de höga elpriser som drabbar både företag och hushåll och bidra med ökad elproduktion, inte minst i södra Sverige. Mer elproduktion i dessa delar av landet möjliggör också fortsatt elexport till kontinenten, vilket i sin tur minskar Europas beroende av fossila bränslen i allmänhet och av rysk olja och gas i synnerhet.

Tyvärr finns det besvärande svagheter i regelverket som bromsar den­na utveckling. Det gäller inte minst för den som vill etablera en solcells­park på jordbruksmark. Det behövs onekligen mer ändamålsenliga regler som ökar så­väl tillväxten av solkraft som möjligheterna att effektivt integrera solener­gi­produktion med jordbruksproduktion. Aktören måste t.ex. bevisa att inte vind­kraft är ett bättre alternativ på den aktuella marken. Detta skapar en olyck­lig hierarki mellan de förnybara kraftslagen som missgynnar utveck­lingen. En annan hämmande fö­re­teelse är att klassningen av den aktu­ella mar­ken som jord­bruksmark måste ändras till att den tas varaktigt ur bruk när den tas i an­språk för solkrafts­produktion. Detta anser jag är helt onödigt efter­som det ofta går att kombinera solkraftsanläggningar med att marken brukas för vall­pro­duktion, bete eller annan odling. Det går dessutom enkelt att plocka bort sol­cellerna och därefter åter bedriva ett mer skötselintensivt jordbruk på den aktu­ella marken.

I linje med det anförda anser jag att regeringen bör ge Energimyndigheten

i uppdrag att till­sam­mans med relevanta myndigheter förenkla och förtydliga regelverken för stor­skaliga solkraftsanläggningar, särskilt när det gäller etable­ring på jord­bruks­mark.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Samhället står inför en omfattande elektrifiering, vilket sannolikt innebär att elanvändningen kommer att fördubblas till 2045. Det kräver inte bara en större energiproduktion utan även en effektivare energianvändning och ett elnät som kan hantera både en kraftigt ökad elanvändning och mer volatila flöden.

Jag vill se en storsatsning på förnybar och billig energiproduktion. Vind­kraft på land är i dag den billigaste energikällan, men det finns även en bety­dande potential i solkraften. Solceller på villatak och flerfamiljshus samt större markbaserade solparker kan producera mycket el.

Enligt min uppfattning finns det tungt vägande skäl för att ta ett samlat grepp om solenergins fortsatta utveckling i Sverige. Detta skulle kunna inklu­dera en nationell stra­tegi för pro­duktion av solel och solvärme. Strategin bör i sin tur vägledas av ett planeringsmål med innebörden att det ska pro­du­ceras 30 TWh sol­energi till 2030.

För att snabba på utvecklingen ytterligare och för att visa på solenergins möjligheter anser jag att offentliga aktörer bör gå före genom att installera sol­energianläggningar (för solel- eller solvärmeproduktion) på alla lämp­liga of­fent­liga byggnader. Med storskalig solvärme är det möjligt att ersätta bio­ener­gi och den förbränning av avfall som förekommer i värmeproduk­tionen. För att främja denna utveckling kan det initialt behövas ett inves­terings­stöd, och jag anser därför att regeringen bör utreda frågan om ett sådant stöd för stor­skalig sol­värme.

Ett sätt att stimulera framväxten av storskalig solkraftsproduktion vore där­till att förtydliga länsstyrelsernas roll i tillståndsprocessen så att modeller för eta­ble­ring som ökar den biologiska mångfalden premieras eller där sol­krafts­pro­duk­tionen kan kombineras med livsmedelsproduktion på jord­bruks­mark.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Sverige har påbörjat ett nödvändigt skifte med inriktning på en omfattande elektrifiering – där transporter, industriella processer och andra verksamheter byter fossila bränslen mot el.

Denna omställning är en särskild utmaning för stora delar av transport­sek­torn eftersom fossilbränsleberoendet där alltjämt är betydande. För att bryta detta beroende behövs det flera åtgärder inklusive en övergång till hållbara för­nybara drivmedel. Dagens fossildrivna fordon kommer att fortsätta att rulla un­der många år, och även i framtiden kommer sannolikt förbränningsmotorer att förekomma, om än då drivna av förnybara bränslen som t.ex. biogas, grön vät­gas, bioetanol, biodiesel eller något elektrobränsle.

Regeringens tvivelaktiga hantering av reduktionsplikten har skapat en bety­dande osäkerhet bland de som tillverkar eller saluför biodrivmedel som riske­rar att hämma utvecklingen på området. Vi ser en klar risk för att Sverige för­lorar investeringar i biodrivmedelsanläggningar, trots att de grundläggande förut­sätt­ningarna för sådan produktion är goda i vårt land. Detta är ett problem i klimatom­ställ­nings­arbetet och negativt för det svenska näringslivets möjlig­heter att konkurrera på detta område. Vi anser därför att det är av största vikt att marknadens ak­törer får mer stabila förutsättningar för svensk pro­duk­tion av biodrivmedel.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Klimatkrisen är akut och det behövs ett systemskifte för att minska utsläppen av växthusgaser och öka försörjningstryggheten. För att lyckas med det­ta inom transportsektorn anser jag att självförsörjningen av fossilfria driv­me­del måste öka i Sverige. Enligt min uppfattning behövs det ett stöd för in­ves­teringar i anläggningar för produktion av biogas och andra hållbara driv­medel. Ett så­dant stöd skulle förbättra möjligheterna att producera biodriv­me­del i Sve­rige och där­med bidra till att uppnå en högre grad av nationell själv­för­sörjning av fossil­fria drivmedel till gagn för klimatomställningen och för att Sverige ska kunna frikoppla sig från osunda beroendeförhållanden till olje­exporterande länder med tvivelaktigt rykte. Jag vill dock påpeka att bio­driv­medel måste pro­duceras på ett sätt som inte minskar naturliga kol­sän­kor eller äventyrar den biologiska mångfalden. I linje med detta anser jag att reger­ingen bör återkom­ma till riksdagen med förslag på ytterligare styr­me­del för att öka den inhemska produktionen av biogas och biodrivmedel.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

För att lyckas med omställningen till ett hållbart samhälle krävs det en be­tydande energiproduktion som inte hotar klimatet. Därför måste den svenska fossilfria elproduktionen öka. Detta räcker dock inte. Biodrivmedel och bio­bränslen som kan ersätta fossila bränslen som kol, olja och fossilgas kommer också att vara viktiga byggstenar i omställningsarbetet. För att gynna produk­tio­nen av biobaserade alternativ måste skatteregler ses över, samtidigt som oli­ka former av subventioner till smutsiga fossilbränslen måste tas bort. Håll­bara biobränslen behövs också för att det ska vara möjligt att snabbt fasa ut be­roen­det av rysk energi och fossilbränsleimport från andra länder med aukto­ritära regimer.

När allt fler länder ställer om sin fordonsflotta kommer den internationella efter­frågan på biodrivmedel att öka. Detta ger Sverige en gyllene möjlighet, eftersom Sverige i sina gröna näringar har en enorm potential att producera håll­bar bioenergi. Förutom klimatnytta och ökad självför­sörj­nings­grad kan detta skapa värdefulla jobbtillfällen och ökade resurser till lands­bygden.

För att understryka vikten av åtgärder för att ta vara på bioenergins potential anser jag att riksdagen bör uppmana regeringen att säkerställa att bioenergi från hållbara källor ses som en viktig lösning i övergången till ett mer hållbart samhälle både på kort och på lång sikt. Vidare anser jag att reduk­tions­plikten skyndsamt ska revideras så att bioenergi från hållbara källor inte trängs ut vid ökad elanvändning utan används kompletterande för att uppnå större utsläpps­minskningar.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Ett energisystem baserat på förnybara energikällor, kompletterat med energi­lagring och smarta elnät, är inte bara bra för klimatet utan är dessutom en säker­hetspolitisk nödvändighet. Sverige är i dagsläget kraftigt beroende av im­port av energi, företrädesvis fossila bränslen som används inom industrin och transportsektorn. Detta är en allvarlig sårbarhet för Sverige. Därför an­ser jag att den inhemska produktionen av biobränslen och biodrivmedel måste öka. För att tydliggöra ambitionerna på detta område anser jag att det bör be­slutas om ett mål om att Sverige ska vara självförsörjande inom hållbart pro­ducerade förnybara bränslen till 2030, samtidigt som uttaget ur den svenska skogen mås­te vara hållbart.

Den största potentialen till utsläppsminskningar på kort sikt finns inom trans­portsektorn. Utvecklingen av mer avancerade biodriv­medel eller andra för­ny­bara drivmedel behöver dock stimuleras för att det ska vara möjligt att fasa ut fossila drivmedel ur den befintliga for­donsflottan. Jag efterfrågar därför ett riktat stöd för pro­duktion av avan­cerade biodrivmedel och elektro­bräns­len.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Sverige måste ställa om i hållbar riktning, och då är det nödvändigt att rikta lju­set mot den alltjämt fossilbränsleberoende transportsektorn. Inrikes trans­por­ter är en betydande källa till de svenska utsläppen av klimat­skadliga gaser. Arbetsmaskiner svarade under 2023 för mer än 6 procent av detta, med de tunga maskinerna som den största boven.

Tyvärr saknas det en fungerande ladd- och tankinfrastruktur för arbets­maski­ner, och utvecklingen av eldrivna arbetsmaskiner bromsas av höga kostnader, bristande efterfrågan och krångliga regelverk. Eftersom vi anser att om­ställ­ningen till fossilfria arbetsmaskiner bör prioriteras bör regeringen åter­komma med förslag på hur man kan utforma och finansiera ett riktat inve­ste­rings­stöd för finansiering av laddinfrastruktur och energilager för ar­bets­maski­ner.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Sverige ska ha mycket och billig energi, samtidigt som det är nödvändigt att den används mer effektivt. En mer effektiv energianvändning kan bidra till att stärka Sveriges konkurrenskraft, minska klimat- och miljöpåverkan samt stär­ka försörjningstryggheten på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. Enligt vår uppfattning finns det behov av ytterligare insatser för att nå det riksdags­bund­na målet om 50 procent effektivare energianvändning 2030. Vi menar också att det behövs ett effektiviseringsmål för att bättre kunna ta ställning till det nu beslutade planeringsmålet för elanvändningen 2045 på 300 TWh.

Vi anser att Energimyndigheten ska fortsätta arbetet med energieffek­tivi­se­ring och stötta energieffektiviseringsåtgärder i både småhus och fler­bostads­hus liksom inom industrin. Vi vill att rotavdraget ska möjliggöra en 50-pro­cen­tig subventionsgrad som riktas till energieffek­tivi­sering och vi anser att det finns skäl att ifrågasätta regeringens val att utesluta flerbostadshus från möj­lig­heterna att få stöd för energieffektiviserings­åtgär­der.

Det är också vår uppfattning att det är viktigt att hörsamma Energimyndig­he­tens slutsats om betydelsen av någon form av kvotpliktssystem för att Sve­rige kostnadseffek­tivt ska kunna uppnå EU:s krav på energieffek­tivi­serings­om­rådet. Vi beklagar att regeringen på oklara grunder avbröt det arbete som en utre­dare hade på­börjat med att analysera ett kvotpliktssystem för ener­gi­effek­tivisering (s.k. vita certifikat). Ett sådant marknadsbaserat och kost­nads­effek­tivt styrmedel hade kun­nat öka takten i energieffektivi­serings­arbetet, bi­dra till att de energi- och klimatpolitiska målen nås samt underlätta en snabb, smart och samhälls­eko­no­miskt effektiv elektrifiering av samhället. Vi anser där­för att arbetet med att ut­arbeta ett förslag om ett styrmedel med denna in­riktning bör återupptas.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Det svenska samhället är i betydande utsträckning beroende av el. Omställ­ning­en från fossila bränslen till förnybar energi och övergången till att i möj­ligaste mån elektrifiera industrin och transportsektorn kommer att öka el­be­hovet. Därför är det nödvändigt att elen produceras på ett hållbart sätt. Hur omfattande utbyggnaden av förnybara energikällor behöver vara beror i sin tur till stor del på hur mycket energi som kan sparas eller i vilken utsträckning den energi som produceras används på ett effektivt sätt.

Även om Sverige i dag har ett elöverskott är det viktigt att energieffek­tivi­seringen sker i en så pass hög takt att behovet av el i nya sektorer kan tillgodo­ses. Jag anser att det därför behövs genomgripande åtgärder för att få samhället att använda energi på ett effektivare sätt. Utöver de betydande budget­sats­ning­ar på energieffektiviseringsåtgärder som Vänsterpartiet har föreslagit inom bo­stadssektorn – som jag står bakom – anser jag att regeringen bör åter­kom­ma med en nationell plan för energibesparing och energieffekti­visering.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Energipolitiken behöver ses över, och i en sådan översyn är det viktigt att frågor om en effektivare energianvändning uppmärksammas. Energisektorn står för en betydande del av utsläppen internationellt, även om den svenska el­energi­pro­duktionen har låga utsläpp. En effektivare energianvändning med­för tyd­liga fördelar för både samhällsekonomin och klimatet och bör därför vara en av ledstjärnorna för omställningsarbetet. Inte mindre än var sjätte kilo­wattimme kan ef­fektiviseras bort och det nya mål för energieffektivi­sering som regeringen har aviserat bör därför ta fasta på den stora potential som finns i lönsam ener­gi­effektivisering. Målet bör också kopplas till relevanta och effek­tiva styr­medel för effektivare nyttjande av både energi och effekt. Effek­ti­viserings­åt­gärder behövs inom flera samhällssektorer, inte minst inom indus­trin och i den byggda miljön. Jag anser också att det är viktigt att reger­ingen är drivande för att EU:s energieffektiviseringsmål ska vara 50 procent effekti­vare energian­vänd­ning inom unionen till 2030.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Den mest miljövänliga kilowattimmen är den som inte produceras. Att an­vän­da energi effektivt är det snabbaste och billigaste sättet att minska energi­pro­duktionens miljöpåverkan. Energieffektiviseringsåtgärder är också ett bra sätt för hushållen och företagen att minska sina energikostnader. Tyvärr har denna potential inte alltid fått den uppmärksamhet den förtjänar, och jag anser att det därför finns skäl att belysa en del möjligheter.

För det första anser jag att det bör tas fram ett långsiktigt system för om­fattande energieffektiviseringar. Det kan exempelvis handla om en kvotplikts­ba­serad modell, ett auktionssystem eller liknande. Dessutom bör det genom­föras en samlad planering för fler smarta byggnader, lokaler och parkeringar som kan bidra till effektstyrning av elan­vändningen för att energin ska använ­das där – och när – den behövs.

Jag anser också att staten ska ta en mer aktiv roll när det gäller att stötta hushållen i arbetet med att ta vara på energieffektiviseringens potential. Där­för vill jag se ett stöd där staten under en inledande period tar 60 procent av kost­naden för alla åtgärder som effektiviserar energianvändningen för hus­håll och fastighetsägare. Därigenom blir de energieffektiviserande åtgär­der­na snabbare lönsamma. Stödet bör löpa över en flerårsperiod och alla typer av bygg­na­der ska omfattas.

Jag anser vidare att energiförvaltningen i flerbostadshus bör förenklas ge­nom både informationsinsatser och enklare tillgång till stöd för driftsopti­me­ring. Det kan t.ex. handla om att fastighetsägare får rätt att ta del av för­bruk­ningsstatistik för all energi som levereras till fastigheten, inklusive hyres­gäs­ters förbrukning av uppvärmningsenergi, komfortkyla samt hushålls- och verk­samhetsel på aggregerad nivå – självklart dock med vederbörlig hän­syn till integritets­aspekter.

Utöver detta ser jag stor potential i att effektivisera energianvändningen inom industrin. För att stimulera detta arbete anser jag att det finns goda skäl att införa någon form av stöd, t.ex. något som liknar det stöd som tidigare gavs inom ramen för det s.k. Energisteget.

Staten har goda möjligheter att gå före i energieffektiviseringsarbetet ge­nom att vidta energieffektiviseringsåtgärder i det statliga fastighetsbeståndet. Som ett led i det arbetet anser jag att det bör utarbetas ett belysningspro­gram med inriktning på att spara energi genom användning av rätt be­lys­ning vid rätt tillfälle. Staten kan också bidra genom att ställa krav på gröna hyresavtal inom den offentliga förvaltningen, vilket innebär att hyresvärden och den som hyr delar på energi­kost­naderna.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Produktion och användning av biogas bidrar med många viktiga samhälls­nyttor och kan därför spela en betydande roll i omställningen till ett fossilfritt samhälle. Eftersom biogas produceras från restprodukter som matavfall, av­loppsrester och gödsel bidrar den dessutom till ökad resurseffektivitet genom att kretslopp sluts och ett mer cirkulärt förhållningssätt växer fram.

Särskilt påtagligt är detta inom de delar av jordbruket där stall­göd­sel­han­tering ger upphov till betydande klimatskadliga utsläpp av metan. Både ur ett klimatperspektiv och för den enskilda lantbrukarens ekonomi är det bätt­re att för­bränna denna resurs för att skapa el och värme eller för att använda den som drivmedel. Om biogasen dessutom ersätter fossila bränslen blir effek­ten dub­belt positiv.

Omställningen av transportsektorn är en betydande utmaning. Elektrifie­ring är en viktig pusselbit, men förbränningsmotorer kommer att vara ett bety­dan­de inslag i transportsystemet under lång tid. Därför är det viktigt att flytan­de eller gasformiga biodrivmedel har gynnsamma villkor. Alla förnybara brän­slen kommer att behövas för att klara klimatmålen, och vi ser ett tydligt behov av att biogasens förutsättningar bevakas i det sammanhanget. Det hand­lar bl.a. om att – inte minst på EU-nivå – värna möjligheterna att även fort­sätt­ningsvis skattebefria biogasen eftersom den är bra för både lands­byg­den, jord­bruket, självförsörjningen av energi och klimatet. Enligt vår uppfatt­ning bör Sverige driva på för att ändra statsstödsreglerna på EU-nivå så att an­lägg­ningar kan få stöd till biogasproduktion i Sverige och EU oberoende av storlek.

För att ytterligare stimulera en ökad produktion och användning av biogas anser vi att regeringen bör ta fram en handlingsplan för hur biogas kan komma till användning inom fler områden. Denna handlingsplan bör vägledas av ett pro­duktionsmål för biogas om minst 10 TWh till 2030. Ett mål och en hand­lingsplan skapar nödvändig trygghet för kommande bio­gasinvesteringar. Ut­över detta anser vi att reger­ingen bör överväga att skynd­samt genomföra Bio­gasmarknads­utred­ningens (SOU 2019:63) andra stöd­pa­ket. Ytterligare ett sätt att göra det lättare för biogasen är att utveckla an­vänd­ningen av den s.k. grön­gasprincipen för att därigenom kunna göra det lät­tare att distribuera bio­gas via rörledningar. Sammantaget bör dessa åtgärder kunna resultera i att det produ­ceras och används mer biogas i Sverige till gagn för kli­matet, natur­resurserna, före­tagen och samhällsekonomin.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Jag vill se ett energisystem som bygger på förnybara energikällor, komplet­terat med energilagring och smarta elnät. Ett sådant system är inte bara bra för klimatet utan är dessutom en säkerhetspolitisk nödvändighet. En viktig del i detta är en väl utbyggd inhemsk produktion av icke fossila bränslen och att fos­silgas ersätts med nationellt producerad biogas. Sverige har stor potential att öka produktionen av biogas, samtidigt som efter­frågan på biogas är stor, både som drivmedel och från industrin. Tyvärr saknas det en tyd­lig styrning från regeringens sida för att en sådan utveckling ska komma till stånd. Detta är ju särskilt märkligt i ljuset av att regeringen i sin energipolitiska inrikt­nings­pro­position uttalar en tydlig ambi­tion att ersätta fossilgas med na­tionellt pro­du­cerad biogas. För att omsätta ord i handling och för att visa på en tydlig in­rikt­ning anser jag att det bör beslutas om ett nationellt pla­neringsmål om att 10 TWh biogas ska produceras årligen senast 2030.

Jag anser också att de stöd som i dagsläget riktas till biogasproduktion ska ses över så att svenska bönder kompenseras för gödselgasens högre pro­duk­tionskostnad jämfört med fossila alternativ. Detta skulle främja lant­bru­karnas självförsörjningsförmåga, vilket är något som blir allt viktigare under instabila omvärldsförhållanden.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Sverige står inför en omfattande klimatomställning, där elektrifieringen av bå­de industrin och transportsektorn är avgörande för att nå klimatmålen. Vätgas är också en viktig del av framtidens energisystem. Grön vätgas har stor po­ten­tial som insatsråvara, reduktionsmedel och uppvärmningsbränsle i indu­stri­ella pro­cesser där fossila bränslen som olja, kol, och naturgas används i dag. Vät­gas fun­gerar dessutom som lag­rings­medium för förnybar väderbe­roende el, vil­ket ökar flexibiliteten i kraftsystemet. Vätgas kommer således att få en ökad betydelse inte minst för delar av den tunga basindustrins omställ­ning. Sam­tidigt är vätgas ett utmärkt drivmedel som kan komplettera den långt­gå­ende elek­trifiering som är huvudspåret i omställningen av väg­tran­sport­sek­torn.

För att det ska bli fart på vätgasproduktionen i Sverige behövs det enligt vår uppfattning en nationell vätgasstrategi som bl.a. tydligt visar på hur stats­mak­terna ser på när, var och hur vätgas ska produceras i Sverige och vilken in­frastruktur som behövs för att distribuera gasen. Här kan ett alternativ vara att regeringen påskyndar genomförandet av den vätgasstrategi som regeringen sedan tidigare har gett Energimyndigheten i uppdrag att ta fram.

Vem eller vilka som bör ansvara för eller äga den nya vätgasinfrastrukturen behöver också klargöras. Här anser vi att regeringen inledningsvis bör ge Svens­ka kraftnät i uppdrag att samplanera vätgasinfrastruktur och elnät i hela landet, men det behövs alltså också en målsatt strategi för vätgasutbyggnaden liksom en ny reglering.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Omställningen av den svenska basindustrin är en nyckel till framgång i kam­pen mot klimatförändringarna. Nära sammankopplat med de stora inves­tering­arna i en grön industriell revolution är en ökad användning av vät­gas för olika ändamål. Samtidigt har vätgas också andra tillämp­nings­om­rå­den, exem­pelvis inom transportsektorn och som medium för att lagra förnybar el.

För att en större satsning på produktion av grön vätgas ska bli framgångsrik behövs det även en välfungerande infrastruktur för distribution av gasen. Vis­ser­ligen kommer säkert en betydande volym vätgas att produceras i anlägg­ning­ar som är integrerade med annan industriell produktion, men för att det ska vara möjligt att få ut vätgasens maximala nytta behövs även förutsättningar att överföra gasen på ett effektivt sätt mellan producenter och konsumenter som befinner sig på längre avstånd från varandra.

Vi menar att det behövs ett ökat arbete med att bygga ut infrastrukturen för vätgas och att det arbetet behöver hållas samman av en stamnätsansvarig aktör, på ett sätt som motsvarar det ansvar som Svenska kraftnät har för stamnätet för el. På gassidan vilar detta ansvar på ett privat företag, vilket vi inte anser är en lämplig ordning när vätgasen nu väntas få en betydligt mer central roll än tidigare. Ansvaret för en så viktig infrastruktur måste, enligt vår upp­fatt­ning, vila på det offentliga och därmed också fullt ut kunna drivas under of­fent­lig kontroll. Regeringen bör som ett första steg ge Svenska kraftnät i upp­drag att samplanera vätgasinfra­struk­tur och elnät i hela landet.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Den samhällsomställning som krävs för att det ska vara möjligt att bromsa den negativa klimatutvecklingen kommer att vara omfattande. Elbehovet väntas öka kraftigt när olika samhällssektorer, t.ex. industrier och transporter, elek­tri­fieras och det som behövs är förnybar el. Eftersom denna produktion i många fall är väderberoende kommer det att finnas stora behov av energi­lagring för att uppnå en sådan flexibilitet som kan bidra till en bra effektbalans. Vätgas kan t.ex. produceras när det blåser mycket, elproduktionen är större än behovet och elpriset är lågt. Energin kan sedan lagras i vätgas och användas i bränsle­cel­ler som förvandlar den till el när det blåser mindre, elproduktionen är lägre än behovet och elpriset är högt. Eftersom vätgas har visat sig effektiv för ener­gi­lag­ring anser jag att Vattenfall bör få i uppdrag att utveckla energi­lag­ring i vät­gas i samband med sina investeringar i förnybar energi, i synnerhet i sam­band med att bolaget bygger ut sin vindkraft.

Vätgas är inte bara ett utmärkt lagringsmedium för förnybar el utan har även många andra användningsområden. Den används i dag storskaligt inom kemiindustrin och kan också användas för att framställa förnybara elektro­bräns­len och fossilfri mineralgödsel. Vätgas som ersätter fossilt kol i ståltill­verk­ning kan bidra till att radikalt minska utsläppen från den typen av indu­striprocesser, men fossilfritt stål kan även bli en viktig exportvara för Sve­rige i framtiden. Det finns även en potential att använda vätgas som drivmedel, antingen direkt eller genom att använda bränsleceller.

Det pågår ett intensivt strategi- och utvecklingsarbete kring vätgas, vilket jag ser positivt på. Jag vill dock understryka vikten av att vätgasproduktionen byggs ut på ett sätt som är bra för hela samhället och att det offentliga tar ansvar för systemperspektivet. Ansvarsfördelningen kring vätgas mellan olika myndigheter bör förtydligas och det är välkommet med forskning på området som tydliggör vad som ger störst samhälls- och klimatnytta. Jag anser att re­geringen bör återkomma med förslag på hur vätgasproduktion, energilagring i vätgas och distribution av vätgas kan organiseras för bästa möjliga samhälls- och kli­matnytta i hela landet. Vidare bör regeringen återkomma med förslag på lång­siktig finansiering av forskning och innovation om vätgas och dess an­vändning i olika samhällssektorer liksom med förslag på hur staten kan ge stöd till eller finansiera vätgasinvesteringar i hela landet.

Eftersom vätgas kan framställas med hjälp av både fossil och förnybar energi är det viktigt att statliga stöd och EU-stöd endast riktas till vätgas som framställs med förnybar energi. Därför är det angeläget att reger­ingen verkar för att vätgasproduktionen inom EU ska vara förnybar och att EU-stöd endast ska gå till förnybar vätgasproduktion.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Omställningen av den tunga industrin kommer att kräva mycket el som bl.a. kommer att användas för att producera den vätgas som behövs för att kunna fasa ut fossilbränslebaserad energi. Fossilfri vätgas har en viktig roll att spela både när det gäller försörjningstrygghet och för att det ska vara möjligt att nå klimatmålen. Därför anser jag att riksdagen ska besluta om ett produktionsmål om 33 TWh fossilfri vätgas till 2030. Vätgas och andra s.k. elektrobränslen kan dessutom fungera som viktiga pus­sel­bitar i strävan efter att bryta trans­port­sektorns fossilbränsleberoende. Jag anser därför att det bör införas ett in­tro­duk­tions­stöd för elektrobränslen och att det snabbt bör göras möjligt för elek­tro­bräns­len att omfattas av reduktionsplikten som en övergångslösning i väntan på en full elektrifiering av fordonsparken.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Klimathotet måste tas på största möjliga allvar. Sverige har stora möj­lig­heter att leda arbetet med att vända denna utveckling och vara det föredöme som världens stora ekonomier kan inspireras av. Dessutom ställs nya krav på Sve­rige med det nya svåra säkerhetsläget i Europa att bli mindre beroende av fossil energi från diktaturer och regimer som hotar demokratin. Politiken mås­te ta sitt ansvar genom att styra om den fossilbaserade ekonomin så att det mest klimatsmarta valet också blir det som är mest ekonomiskt lönsamt, både för pri­vatpersoner och för företag.

En av de lägst hängande frukterna är att helt fasa ut fossila bränslen i energi­sektorn och i produktionen av el och värme. Det handlar om att sätta stopp för installation av nya anläggningar som drivs av fossil energi, att fasa ut fossila subventioner, att prissätta fossila råvaror som används i produkter samt att för­bjuda alla typer av marknadsföring av fossil energi. Därför anser vi att re­ger­ingen i förhand­ling­ar ska säkerställa utfasningen av samtliga fossila brän­slen och införa ett förbud mot all användning av fossila bränslen för energipro­duk­tion från 2035 samt dessutom öka takten i utfasningen av fossila mate­rial.

Vi ser det också som rimligt att det ställs samma spårbarhetskrav i för­ny­bartdirektivet på fossila bränslen som på fossilfria. Annars är inte kraven lik­värdiga, vilket missgynnar de fossilfria alternativens konkurrenskraft i för­hål­lande till de fossila. Det är inte hållbart när strävan är att helt fasa ut de fos­sila bränslena.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för riksdagen.

 

Ställningstagande

För att befria Sverige och resten av världen från sitt beroende av fossila bräns­len behövs massiva satsningar på den gröna omställningen och på hållbara ener­gikällor. Vidare behöver stora delar av samhället elektrifieras. För var dag som går blir det mer akut att stoppa utvinningen och användningen av fossila bränslen, och det är därför centralt för Sverige att verka både internationellt och inom EU för att detta ska bli verklighet.

Övergången från ett fossilbränsleberoende till förnybar energi måste gå snabbt för att det ska vara möjligt att klara de uppsatta klimatmålen. Därför an­ser jag att det behövs en tydlig nationell plan. En sådan plan måste beskriva hur den fossila energin ska fasas ut och innehålla ett slutdatum för användning av fossila bränslen.

Med tanke på det akuta klimathotet är det enligt min uppfattning dessutom orimligt att fossilanvändning i dag subventioneras genom skattenedsättningar, avdrag och särskilda undantag. Det är således min mening att subventioner och andra stödformer för fossila investeringar ska tas bort och klimatskadliga verksamheter behöver bära hela sin verkliga kostnad.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Genom användningen av förnybara bränslen och effektiv värmedistribution spe­lar fjärrvärmen en viktig roll i det svenska energisystemet. När el pro­du­ce­ras samtidigt med värmen i en kraftvärmeanläggning kan det ge ytter­ligare vär­defulla nyttor.

Vi ser det dock som bekymmersamt att fjärrvärmepriserna har ökat så pass mycket på senare år att det finns en risk för att andra mer klimatskadliga eller mindre effektiva uppvärmningsalternativ väljs. Fjärrvärmekundernas ställning bör stärkas och vi anser att det finns skäl att förbereda en övergång till en skar­pare prisreglering snarare än den misslyckade dialogmodell som Energi­myndigheten hittills har använt.

Åtgärder bör också vidtas för att ytterligare minska det fossila inslaget i fjärr­värme- och kraftvärmeproduktionen. Det handlar då inte minst om åtgär­der som minskar plastinslaget i det avfall som förbränns.

För att bättre ta vara på fjärr- och kraftvärmens potential anser vi att den fjärrvärme- och kraftvärmestrategi som Energimyndigheten har utarbetat på upp­drag av den förra regeringen behöver tas vidare till beslut. Vidare bör Svens­ka kraftnät underlätta kraft- och fjärrvärmens deltagande på stödmark­nader.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Kraftvärmen är, och kommer även fortsättningsvis att vara, en viktig tillgång i Sveriges energisystem. Det är ett stabilt och reglerbart kraftslag som kom­pletterar den variabla sol- och vindenergin. Fjärrvärmen står för en stor del av den svenska uppvärmningen och avlastar elsystemet genom att företag och hus­håll inte behöver välja egna elbaserade uppvärm­nings­lös­ning­ar. Kraftvär­men har ökat successivt, men trenden har ty­värr stannat av un­der de senaste åren samtidigt som Energimyndigheten har visat på att det finns en lönsam ut­byggnadspotential på detta område. Jag vill därför att regeringen tar fram en sammanhållen strategi för att stärka kraftvärmens kon­kurrenskraft. En sådan strategi bör fokusera på att fasa ut det sista fossila bränslet i produk­tionen. Jag anser också att förslagen i Energimyndighetens se­dan tidi­ga­re utar­be­tade fjärr­värme- och kraftvärmestrategi bör genomföras, och el­skat­ten vid produk­tion av fjärrvärme bör sänkas.

Vidare anser jag att regeringen bör sätta upp ett mål om att inga per­ma­nent­hus ska värmas upp enbart med direktverkande el eller fossila bränslen efter 2026. Regeringen bör således ge Energimyndigheten i uppdrag att sam­ord­na och följa upp arbetet med att nå detta mål samt föreslå eventuella ytterligare åt­gärder som behöver vidtas för att nå det. På sikt bör även fritidshus få inci­tament att fasa ut uppvärmning med direktverkande el.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Energieffektiviseringar är det snabbaste, billigaste och mest miljövänliga sät­tet att minska hushållens och företagens energiförbrukning. Det finns många åt­gärder som kan minska slöseriet med energi. Jag vill i detta sammanhang lyf­ta fram en resurs som bör kunna tas till vara på ett betydligt bättre sätt. Det handlar om den överskottsvärme som bl.a. upp­kommer i en del industriella pro­cesser, i serverhallar och vid viss kraft­pro­duk­tion. Inte sällan vädras denna resurs bort eller släpps ut i något vattendrag. Jag anser att regeringen bör sti­mu­lera den planering och sam­ord­ning som behövs samt tillhandahålla inci­ta­ment som gör det mer attraktivt att ta hand om denna restvärme.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

EU har nyligen beslutat om att utveckla en europeisk strategi för geotermisk ener­gi och uppmanat medlemsstaterna att öka investeringar, förenkla till­stånds­pro­cesser samt bygga upp sin kompetens på detta område. Med en väl­utvecklad bergvärmesektor och utbyggd fjärrvärme har Sverige myc­ket goda förutsättningar att bli framgångsrikt på detta område. Vad som saknas är enligt vår uppfattning emellertid en tydlig nationell färdplan för djupare geo­termi. Här behövs det ett arbete med att ta fram mål, etablera pilotan­lägg­ningar samt kartlägga leverantörskedjor och kompetensbehov. Även regel­verk, till­stånds­processer och incitament bör ses över för att under­lätta geo­termisk energi­ut­vin­ning.

Vi anser att Sveriges geologiska undersökning (SGU) och Energimyndig­heten bör få i uppdrag att ta fram under­lag som kan ligga till grund för en stra­tegi på området. En sådan strategi ska möjliggöra storskaliga lösningar som stärker energiförsörjningen, minskar ut­släp­pen och gör Sverige till en le­dan­de europeisk aktör på detta område.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Förbränning av fossila bränslen är den huvudsakliga anledningen till att den glo­bala medeltemperaturen stiger snabbare än någonsin. Denna utveckling mås­te hejdas. Sverige har varit förhållandevis framgångsrikt när det gäller att fasa ut användningen av fossila bränslen inom flera samhällssektorer, men fort­farande finns det en hel del att göra på detta område.

Vi vill i anslutning till detta vara tydlig med att vi betraktar torv som ett fossilt bräns­le. Torv bildas under långa tidsperioder och det behöver således gå myc­ket tid innan den torv som förbränns har återbildats och därmed också åter har bundit de växthusgaser som har frigjorts. Våtmarker är viktiga för den biologiska mångfalden, och torrlagda torvmarker – dvs. platser där torv bryts – läcker dessutom ansenliga mängder växthusgaser.

I Sverige används torv i viss kraftvärme- och fjärrvärmeproduktion. Även om torv­brytning för energiutvinningsändamål numera är en förhållandevis mar­ginell före­teelse i Sverige anser vi att uppvärmningssektorn behöver bli helt fossilfri. Allt annat är enligt vår uppfattning orimligt. Därför bör det upp­rättas en nationell plan för utfasning av fossil energi som även inklu­derar torv. För att tydliggöra torvens karaktärsdrag bör den dessutom klas­sas som ett fos­silt bränsle.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Sverige befinner sig i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världs­kriget. I en sådan situation är det en självklarhet för oss att Sverige måste ha ett väl­fungerande totalförsvar. Hela samhället måste engageras i kris­be­red­skap och förbereda sig för att landet hamnar i en kris, bered­skapen höjs eller i värsta fall att Sverige hamnar i krig.

Som en del i detta behövs en väl genomtänkt beredskaps­planering där sam­hällets försörjning av nödvändigheter är säkerställd. Därför vill vi bl.a. se en ökad beredskap inom energisektorn. Rysslands fullskaliga invasion av Ukrai­na visar att in­frastruktur och energiförsörjning kan utgöra aktiva mål för en antagonist. Främ­mande stater har tyvärr resurser att skada samhällsviktiga funk­tioner som t.ex. elförsörjningen med långvariga samhällsstörningar som följd. Utan tillförlitliga energikällor blir störningar i samhällets funk­tiona­litet snabbt myc­ket omfattande. Därför anser vi att det är nödvändigt med en ökad beredskap inom energisektorn.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Klimatkrisen har konsekvenser på flera olika hotskalor. Utöver alla de nega­ti­va följder som ett förändrat klimat kan få finns det även tydliga säker­hets­po­li­tiska dimensioner kopplade till klimatfrågan. Att kämpa för att bromsa kli­mat­krisen innebär även att man arbetar för en fredligare värld.

Dessvärre har regeringen genomgående visat ett stort ointresse för att lösa de omfattande klimatproblemen och för att Sverige ska uppnå målen i Paris­avtalet, vilket alltså indirekt bidrar till att göra Sverige otryggare.

Klimatomställningen kräver en snabb utfasning av fossil olja och gas. Ge­nom att minska sitt fossilbränsleberoende kan Sve­rige också minska beroendet av import från diktaturer, som inte sällan lever av och finan­sierar orättfärdiga krig med inkomster från fossilbränsleexport. En stor del av den ryska eko­no­min, och därmed finansieringen av Rysslands fullskaliga invasion av Ukrai­na, består t.ex. av inkomster från fossila bränslen som olja och gas. Energi­om­ställningen blir därför ett angelä­get sätt att stärka säkerheten i Sveriges närom­råde. Den ryska skugg­flotta som fraktar olja över Östersjön består dess­utom ofta av fartyg i dåligt skick, vilket innebär betydande risker för allvarliga olje­utsläpp som kan drab­ba Sveriges känsliga skärgårdar och kuster. För min del är det således själv­klart av flera skäl att Sverige ska fasa ut sitt beroende av fossil olja och gas i syfte att stärka Sveriges säkerhet.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

 

Ställningstagande

Säkerhetsläget i Sverige och Europa är kanske det allvarligaste sedan andra världskriget. Det är mot den bakgrunden hög tid att agera kraftfullt för att säkra Sveriges energiförsörjning om situationen skulle bli ännu mer spänd. Ökad själv­försörjning, bättre beredskap och ett förstärkt skydd av produktions­an­lägg­ningar och energiinfrastruktur blir alltmer angeläget. Omställningen mås­te dess­utom gå snabbt – betydligt snabbare än vad ett fjärran kärnkrafts­pro­gram kan leverera.

Jag anser att den fossilfria elproduktionen måste byggas ut kraftigt och på kort tid för att elräkningarna ska bli lägre, för att tempot i klimatom­ställ­nings­arbetet ska öka, för att Sverige ska kunna fortsätta växa och nya gröna jobb skapas i hela landet och – sist men inte minst – för Sveriges säkerhet.

Elsystemet ska vara robust och motståndskraftigt. Enligt min uppfattning hand­lar det om att säkerställa att den elproduktion som tillkommer är förenlig med Sveriges energipolitiska mål, men också om att stärka Sveriges mot­stånds­kraft i ett nytt säkerhetsläge.

Den instabila omvärldssituationen gör också att det blir än mer angeläget att snabbt försöka minska Sveriges beroende av att importera fossila bränslen som finansierar skurkstater och i stället bygga upp en grundläggande själv­för­sörj­ning av drivmedel. Jag ser det därför som prioriterat att stimulera driv­medels­pro­duktion från nya råvaror, som t.ex. restprodukter från skogen. Här finns en enorm po­tentiell marknad för Sverige och de svenska gröna näring­arna. För­utom klimatnytta kan denna produktion skapa nya arbetstillfäl­len och ökade resurser till lands­byg­den. I takt med att andelen etanol, biodriv­medel och andra förnybara bränslen ökar anser jag att dessa drivmedel ska omfattas av krav på lagring för att täcka minst 90 dagars behov. Regeringen bör ge lämp­lig myndighet i uppdrag att beakta ett sådant be­hov.

Jag anser också att den svenska självförsörjningen av biodrivmedel bör gynnas genom att staten upphandlar en omfattande beredskapsproduktion i Sve­rige av bio­bränsle baserad på inhemska råvaror som sedan kan säljas billigt i Sve­rige.

Enligt Totalförsvarets forskningsinstitut är Sveriges elproduktion sårbar. I en sådan situation är vattenkraften, både den storskaliga och den små­skaliga, viktiga resurser. Vattenkraftverk kan startas snabbt, vat­ten kan sparas i dam­mar och användas när behovet är som störst, t.ex. vid en kris eller under kalla vintrar. Vattenkraftverken är dessutom byggda för att fun­gera även under extrema förhållanden. Jag anser att Svenska kraft­näts upp­drag som rör vatten­kraf­ten i elbe­redskapen ska ändras så att även den små­skaliga vat­ten­kraf­ten in­kluderas. Detta skulle stär­ka elberedskapen i större geo­gra­fiska områden, vil­ket för övrigt är något som jag anser bör vä­gas in innan beslut fattas om att riva ut dammar eller annan vattenkraftsrelaterad infrastruk­tur.

Avslutningsvis vill jag även lyfta fram ett annat hot mot Sveriges ener­gi­försörjning. Det är ett faktum att energi­sek­torn i EU och Sverige har attack­erats digitalt i närtid och att det finns en stor och befogad oro inom sek­torn för både hotbilden och avsaknaden av förmågor att stå emot cyberrela­tera­de hot. Därför anser jag att tillsynen av energisektorn behö­ver skärpas för att säkra kontinuiteten vid attacker av detta slag.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har gjort det tydligt att elförsörj­ning­en är ett troligt första­hands­mål för en angripare. Eftersom elsystemets cen­trala betydelse dessutom kommer att öka ytterligare i fram­tiden genom ut­byggd elektrifiering av tran­sporter, industri och uppvärmning blir det än mer angeläget att säkerhets­aspek­ter beaktas i större utsträckning än tidigare i den fortsatta utvecklingen av det svenska ener­gi­systemet.

Jag har en hel del invändningar mot de gällande energipolitiska målen och den energipolitik som regeringen driver med stöd av Sverigedemokraterna. Där­emot tycker jag att det borde vara förhållandevis enkelt att nå en bred poli­tisk samsyn om energisäkerhetsfrågorna. I det nya säkerhetspolitiska läget vore det en styrka att kunna samlas bakom ett tydligt energisäkerhetsmål.

Fungerande transporter är också mycket viktigt i olika typer av kris­situa­tioner, under höjd beredskap och i krig. Vägtransportsektorns fossilbräns­le­be­roende måste fasas ut så snart som möjligt av klimatskäl, men detta bero­ende vilar dessutom på ett importberoende som gör centrala delar av Sve­riges transport­system sårbara under omvärldsförhållanden när ordinarie han­dels­flöden av olika skäl är begränsade eller helt avskurna.

Jag anser att transportsektorns energiförsörjning måste planeras så att in­hemskt producerad förnybar energi och inhemskt producerat förnybart bränsle kan användas i kris och krig.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Det hot mot klimatet som mänsklighetens fossilbränsleanvändning utgör mås­te undanröjas och de klimatmål som beslutas måste tas på stort allvar. Att mis­sa dessa mål bryter mot svensk lag och mot internationella överenskom­mel­ser, men det är konsekvenserna av klimatförändringarna som är det mest allvarliga.

Arbetet med att minska utsläppen såväl nationellt som internationellt är en prioriterad fråga för oss. En del bra saker har åstadkommits, men mer måste gö­ras. Fossilberoendet måste brytas inte minst i ljuset av att energiförsörj­ningen nu också har fått en tydlig säkerhetspolitisk dimension. Stora mängder fossil kol, olja och gas importeras fortfarande från Ryssland till EU, vilket är en han­del som bl.a. bekostar Rysslands avskyvärda invasionskrig i Ukraina.

Vi anser att Sverige omedelbart ska stoppa all import av fossila bräns­len från Ryssland och andra diktaturer och att regeringen ska verka för ett skynd­samt totalstopp för import av fossila bränslen från Ryssland i hela EU. Euro­peiska kommissionen har visserligen föreslagit en plan för att fasa ut im­porten av rysk naturgas och att denna import ska vara avslutad i slutet av 2027. Det tycker vi dock är för sent. Denna import måste upphöra omedelbart.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Eftersom klimatkrisen är global är det internationella samarbetet centralt för att nå Parisavtalets mål och därigenom öka möjligheterna att undvika de all­var­ligaste konsekvenserna av klimatförändringarna.

För mig är det således en självklarhet att Sverige måste vara en tydlig röst internationellt för ett offensivt klimatarbete. Jag anser därför att Sverige ska verka aktivt internationellt i multilaterala och bilaterala samman­hang i syfte att stärka klimatarbetet i linje med Parisavtalet inom såväl utrikespolitiken som handelspolitiken och biståndspolitiken.

Att verka för ett stopp mot utvinning och användning av fossila bränslen ser jag som en mycket viktig del i detta arbete. EU har en betydelsefull roll för att det ska vara möjligt att nå framgång på detta område, och Sverige bör därför agera både internationellt och inom EU för att stoppa utvinningen av fossila bränslen.

En del i detta arbete anser jag bör vara att Sverige verkar för att komma bort från föråldrade regleringar som hämmar klimatomställningen. Här ser jag det som positivt att EU har beslutat om ett EU-gemensamt utträde ur det s.k. ener­gi­stadgefördraget (Energy Charter Treaty). Detta fördrag anser jag för­säm­rar förutsättningarna att agera kraft­fullt till förmån för klimatet, och det begränsar därmed även möjlig­heterna att klara åtagandena i Parisavtalet. En­ligt min uppfattning bör Sverige även lämna detta fördrag som enskild part.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

Välinformerade kunder som gör kloka val ser vi som en viktig hävstång för att få rejäl fart på klimatomställningen. I dagsläget är det svårt för elkonsu­men­ter att veta hur elen har producerats eller klimatpåverkan av denna pro­duktion. Där­för anser vi att all el som produceras eller säljs i EU ska redovisas med ur­sprungsgarantier och koldioxidavtryck i realtid. Till att börja med bör koldi­oxid­transparensen öka genom att systemet med ur­sprungs­garan­tier justeras så att dessa garantier redovisas året om, timme för timme. Därmed blir det enk­lare för elkonsumenterna att välja sådan kraft­pro­duktion som inte har en nega­tiv inverkan på klimatet och att välja bort fos­sil­bränslebaserad pro­duktion. Sve­rige bör även driva på för att EU ska införa nya standarder för ur­sprungs­redovisning för drivmedel och vätgas.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

Ställningstagande

I konsumentmakt ser jag en oförlöst potential som kan gagna framväxten av mer förnybar energiproduktion och leda till att klimatskadliga alternativ väljs bort. Vidare bör man kunna förvänta sig att välinformerade konsumenter hellre väl­jer kostnadseffektiva lösningar än de som gräver hål i hus­hålls­kassan eller med­för onödiga kostnader för företag.

Mot denna bakgrund ser jag ett stort värde i att det läggs resurser på att stärka konsumentsidan på energiområdet genom att stimulera tillkomsten av fler klimat- och energirådgivare i kommunerna. Jag kan konstatera att ef­ter­frå­gan på de kommunala energirådgivarna har ökat i kölvattnet av att ener­gi­priserna har skenat vid ett par tillfällen under de senaste åren. Vidare an­ser jag att Energimyndighetens arbete med energi- och klimatrådgivare be­höver stär­kas för att stötta fastighetsägare i deras arbete med att minska ener­giför­bruk­ningen.

Jag anser också att det behövs fler åtgärder för att stödja klimatanpass­ningen av det svenska jordbruket. Här handlar det bl.a. om att ta till vara mer av det som produceras och att öka förädlingsvärdet. Därmed ökar lönsamheten i verksamheten och det blir lättare rent ekonomiskt för svenska lantbrukare att göra nödvändiga anpassningar både för att minska sitt klimatavtryck och för att öka beredskapen för de negativa effekterna av ett förändrat klimat. Ett sätt att uppnå detta är att satsa på fler förädlingsanläggningar. Jag anser därför att regeringen ska införa ett stöd som gör att fler bioraffinaderier kan etableras i Sverige. Därigenom skulle den lokala produktionen kunna tas till vara och för­ädlas på ett bättre sätt än i dag.

Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2025/26

2025/26:8 av Robert Stenkvist (SD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snabbutreda och eventuellt bygga en ”small modular reactor” (SMR) i Botkyrka och till­kän­nager detta för regeringen.

2025/26:36 av Josef Fransson (SD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i sin planering för ny kärnkraft ska överväga Skaraborg för uppförande av Micro Modular Reactors (MMR) och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:64 av Josef Fransson (SD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Energimyn­dig­heten i uppdrag att utreda möjligheter och konsekvenser av att utöka maga­si­ne­ringskapaciteten för svensk vattenkraft och tillkännager detta för reger­ingen.

2025/26:326 av Gudrun Brunegård (KD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en stimu­lans av produktion och distribution av biogasbränsle och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:481 av Jörgen Grubb m.fl. (SD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bygga ett nytt kärnkraftverk i Barsebäck av modernaste slag, med tillräcklig effekt för att täcka elbehovet i Skåne de närmaste 50 åren, och tillkännager detta för reger­ingen.

2025/26:531 av Isak From och Monica Haider (båda S):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om biodriv­me­del som en del av landets beredskapsstrategi och att HVO samt andra flytande förnybara drivmedel ska ingå i beredskapslagren och till­kännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stöd till in­hemsk produktion av avancerade biodrivmedel och elektrobränslen, baserade på svenska råvaror, för att öka självförsörjningsgraden och till­kännager detta för regeringen.

2025/26:546 av Isak From m.fl. (S):

5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säker­ställa att i beredskapssynpunkt producera stora volymer hållbara bio­driv­medel från jord, skog och avfall och tillkännager detta för reger­ingen.

2025/26:625 av Jamal El-Haj (-):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka inve­steringarna i fossilfria energislag i södra Sverige och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:653 av Peder Björk m.fl. (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av behovet av introduktionsstöd för produktion av elektrobränslen och tillkänna­ger detta för regeringen.

2025/26:679 av Sanne Lennström (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att kartlägga möjligheten till elproduktion inom fjärrvärme som industriellt mot­tryck och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:767 av Joakim Sandell m.fl. (S):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säker­ställa en långsiktig, grön och trygg energipolitik för hela landet och till­kännager detta för regeringen.

4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stimulera utbyggnaden av förnybar produktion i södra Sverige och tillkännager detta för regeringen.

5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja utveckling och användning av energilagring samt grön vätgas och till­kännager detta för regeringen.

2025/26:863 av Magnus Manhammar (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se fusionsenergi som möjlig lösning på energifrågan och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:879 av Magnus Manhammar (S):

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att verka för att det genomförs en översyn av regelverket gällande havsbaserad vindkraft för att undersöka möjligheten att samordna till­ståndsförfarandet och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:914 av Ida Karkiainen m.fl. (S):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att främja innovation inom biodrivmedelsproduktion och stödja ut­veck­lingen av nya biodrivmedelsanläggningar och tillkännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att främja biodrivmedelsanläggningar i hela landet och tillkännager detta för regeringen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att svenska staten ska bistå med stöd till kommunala reningsverk för att möjliggöra produktion av biodrivmedel och stärka den inhemska pro­duktionen och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:1050 av Jamal El-Haj (-):

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stöd bör ges till utveckling av klimatneutrala bränslen för tunga transporter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2025/26:1145 av Anders Karlsson (C):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra möjlig­heten till mer biogasproduktion i Sverige och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:1179 av Martina Johansson och Mikael Larsson (båda C):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur en övergripande bedömning kan ske vid utbyggnad av förnybar ener­gi och att kommunernas inställning bör komma in i ett tidigare skede i planeringsprocessen och tillkännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning av hur ersättningen kan ses över för markägare vid större infrastrukturprojekt så att de kan ersättas för både nuvarande och fram­tida ekonomiska förluster och tillkännager detta för regeringen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om hur lokal, regional och nationell planering av infra­struktur kan inkluderas i varandras planering och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:1314 av Per-Arne Håkansson m.fl. (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en över­syn av biogasens potential för att stärka den cirkulära ekonomin och till­kän­nager detta för regeringen.

2025/26:1437 av Markus Selin m.fl. (S):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge regeringen i uppdrag att tillsammans med riksdagens partier verka för att finna långsiktiga och breda politiska överenskommelser om Sve­riges energiproduktion som garanterar en robust, kostnadseffektiv och hållbar energiförsörjning tillsammans med våra närmaste grannländer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge regeringen i uppdrag att verka för breda energieffektiviseringar i syfte att frigöra el och kapacitet till nya industrier och samtidigt sänka el­kost­naden för hushåll och företag och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:1442 av Patrik Lundqvist m.fl. (S):

4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den fos­silfria elproduktionen, särskilt i södra Sverige, bör byggas ut så snabbt som möjligt för att möta industrins behov och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:1447 av Ida Karkiainen m.fl. (S):

7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur incitament till lokal produktion av förnybar el, som t.ex. vindkraft, lämpligast kan införas och tillkännager detta för regeringen.

8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en stan­dard, tillsammans med planering av utbyggnad, för en framtida vätgas­infrastruktur för lagring och pipelines för vätgas bör tas fram på natio­nell nivå och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:1481 av Hanna Westerén (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om långsiktigt hållbar energiförsörjning i hela landet och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:1514 av Peter Ollén (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjlig­heten att åter bygga kärnkraftverk i Barsebäck och tillkännager detta för reger­ingen.

2025/26:1845 av Robert Olesen (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om öka användningen av elnätsstolpar i trä, som ett led i att stärka Sveriges robusthet och göra den mer hållbar och motståndskraftig mot framtida utmaningar, och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:1867 av Ulrika Heindorff m.fl. (M):

6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att etablera små modulära reaktorer i Skåne som baskraft och tillkän­na­ger detta för regeringen.

2025/26:1875 av Tomas Kronståhl (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ersättning till närboende vid vindkraftsetableringar och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:1878 av Laila Naraghi (S):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över, uppdatera och anpassa regelverket om fusionsenergi och fusionskraft­verk och tillkännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen ska ta initiativ till en nationell fusionssamverkan och tillkänna­ger detta för regeringen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen ska ta fram en nationell fusionsstrategi och tillkännager detta för regeringen.

4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Simpevarp som plats för forskning och utveckling av svensk fusionskraft och till­kännager detta för regeringen.

2025/26:2093 av Sten Bergheden (M):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att ge ett uppdrag till Energimarknadsinspektionen att ut­for­ma en tydlig vätgasreglering och tillkännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att om möjligt ge Energimyndigheten i uppdrag att ta fram en handlingsplan för att säkra upp att det finns tillräckligt med el för vätgasproduktion och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:2248 av Sten Bergheden (M):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjlig­he­ten att införa stöd och subventioner för vedeldning och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:2302 av Lars Isacsson (S):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om korttidsreglering och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:2368 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V):

5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska fasa ut sitt beroende av fossil olja och gas i syfte att stärka Sveriges säkerhet och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:2669 av Lars Engsund (M):

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att bilda ett kärnkraftsbolag med syftet att återstarta det svenska kärn­kraftsprogrammet med kokvattenreaktorer och tillkännager detta för reger­ingen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga ett statligt övertagande av samtliga aktier i Sydkraft Nuclear Power AB och tillkännager detta för regeringen.

4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att bygga nya kärnkraftsreaktorer i Barsebäck och Oskarshamn och till­kännager detta för regeringen.

2025/26:2681 av Patrik Lundqvist m.fl. (S):

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fastställa en nationell vätgasstrategi med tydliga och ambitiösa mål för produk­tion och användning av grön vätgas och tillkännager detta för reger­ingen.

2025/26:2789 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V):

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör återkomma med förslag på utformning och finansiering av ett riktat investeringsstöd för finansiering av laddinfrastruktur och ener­gi­lager för arbetsmaskiner och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:2797 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V):

4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör återkomma med siffersatta delmål med dithörande uppfölj­ningar och tillkännager detta för regeringen.

6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör återkomma med ytterligare styrmedel för att öka den in­hem­ska produktionen av biogas och biodrivmedel och tillkännager detta för regeringen.

10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör återkomma med förslag på hur vätgasproduktion, energi­lagring i vätgas och distribution av vätgas kan organiseras för bästa möj­liga samhälls- och klimatnytta i hela landet och tillkännager detta för regeringen.

11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör återkomma med ett förslag på långsiktig finansiering av forskning och innovation om vätgas och dess användning i olika sam­hällssektorer och tillkännager detta för regeringen.

12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör återkomma med förslag på hur staten kan ge stöd till eller finansiera vätgasinvesteringar i hela landet och tillkännager detta för regeringen.

13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör verka för att vätgasproduktionen inom EU ska vara förnybar och att EU-stöd endast ska gå till förnybar produktion och tillkännager detta för regeringen.

14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör ge Vattenfall i uppdrag att utveckla energilagring i vätgas i samband med investeringar i förnybar energi och tillkännager detta för regeringen.

16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör inrätta nationella planeringsmål för solel och solvärme och till­kännager detta för regeringen.

19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen bör återkomma med en nationell plan för energibesparing och energieffektivisering och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:2822 av Mikael Larsson m.fl. (C):

11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett system av villkorade tillstånd vad gäller vindkraften och tillkännager detta för regeringen.

14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ansvarig myndighet bör ges i uppdrag att beakta inkludering av etanol, biogas och andra förnybara bränslen i beredskapslagringen och tillkännager detta för regeringen.

51. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ökad inhemsk produktion av biodrivmedel och tillkännager detta för reger­ingen.

54. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsyns­verksamheten i energisektorn behöver skärpas för att säkra kontinuitet vid attacker och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:2975 av Dan Hovskär (KD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjlig­heten att bygga en turbin från Vänern till Bohuskusten för att få en stabil ener­giförsörjning och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett mål om ett 100 procent fossilfritt energisystem till 2035 och tillkännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att upprätta och genomföra en nationell plan för utfasning av fossil energi, inklu­si­ve ett slutdatum för användning, och tillkännager detta för reger­ingen.

4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avveckla alla fossila subventioner och tillkännager detta för regeringen.

5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klassa torv som ett fossilt bränsle och fasa ut brytning och användning av torv för energiproduktion och tillkännager detta för regeringen.

8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett energi­säkerhetsmål och tillkännager detta för regeringen.

9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett mål om att Sverige ska vara självförsörjande på förnybara bränslen år 2030, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett mål om att Sverige ska producera 10 TWh biogas och 33 TWh fos­silfri vätgas per år till 2030 och tillkännager detta för regeringen.

11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bygga solceller på alla lämpliga offentliga byggnader och tillkännager detta för regeringen.

15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge när­boende till vindkraft rätt till ersättning från vindkraftsbolagen och till­kännager detta för regeringen.

16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge närboende till vindkraft rätt till andelsägande och tillkännager detta för regeringen.

20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att under­lätta för nya solparker genom att förtydliga länsstyrelsernas roll i till­ståndsprocessen och tillkännager detta för regeringen.

21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regel­ver­ket bör ses över så att modeller för solcellsparker som ökar den bio­logiska mångfalden och kombinerar produktion av solel och mat pre­mie­ras samt att ett stöd för ”naturpositiva” solcellsparker bör ges, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda ett investeringsstöd för storskalig solvärme och tillkännager detta för regeringen.

24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett långsiktigt system för omfattande energieffektiviseringar och till­kän­nager detta för regeringen.

25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett lång­sik­tigt statligt stöd för energieffektivisering med 60 procent av kostna­der­na för åtgärder som effektiviserar energianvändningen för hushåll och fastighetsägare, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett stöd till näringslivets energieffektiviseringar och tillkännager detta för regeringen.

27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ambition att öka antalet energirådgivare i hela landet och tillkännager detta för regeringen.

31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utnyttja spillvärme mer effektivt och tillkännager detta för regeringen.

32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fastig­hets­ägare bör ges rätt att ta del av förbrukningsstatistik för all energi som levereras till fastigheten, inklusive hyresgästers förbrukning av upp­värmningsenergi, komfortkyla samt hushålls- och verksamhetsel på aggregerad nivå med hänsyn till individens integritet, och till­kän­nager detta för regeringen.

35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett introduktionsstöd för elektrobränslen samt att snabbt möjliggöra för elektrobränslen att delta i reduktionsplikten och tillkännager detta för regeringen.

36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en vätgasstrategi och ge Svenska kraftnät ett uppdrag att planera för vätgasinfrastruktur och tillkännager detta för regeringen.

51. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att planera energiförsörjningen av transportsektorn så att inhemskt producerad förnybar energi och inhemskt producerat förnybart bränsle kan använ­das i kris och krig, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

60. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en strategi och regelverk för fusionskraft och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:3282 av Katarina Luhr m.fl. (MP):

7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka incitament för utbyggnad av förnybar energi och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:3405 av Emma Berginger m.fl. (MP):

35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett energi­säkerhetsmål och tillkännager detta för regeringen.

36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genom­föra en stor utbyggnad av förnybar energi som vindkraft, solel och sol­värme, särskilt i södra Sverige, och tillkännager detta för regeringen.

37. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att under­lätta för lokal produktion av förnybar energi som solel och sol­vär­me och tillkännager detta för regeringen.

38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för solenergi för produktion av el och värme och tillkännager detta för regeringen.

43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att planera energiförsörjningen av transportsektorn så att inhemskt producerad förnybar energi och inhemskt producerat förnybart bränsle kan använ­das i kris och krig och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:3410 av Emma Berginger m.fl. (MP):

4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att EU snarast ska upphöra med import av rysk energi och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP):

24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avveckla alla fossila subventioner och tillkännager detta för regeringen.

35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett långsiktigt system för omfattande energieffektiviseringar och till­kän­nager detta för regeringen.

36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett stöd till näringslivets energieffektiviseringar och tillkännager detta för regeringen.

37. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fördubb­la antalet energirådgivare i hela landet och tillkännager detta för reger­ingen.

38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta ett planeringsmål för 100 nya TWh till 2030 och ytterligare 50 TWh till 2035 genom en kombination av energieffektivisering och ny förnybar elproduktion och tillkännager detta för regeringen.

39. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta ett planeringsmål för grön baskraft och tillkännager detta för regeringen.

41. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta ett planeringsmål för 30 TWh solenergi till 2030 och tillkännager detta för regeringen.

42. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta ett planeringsmål för 150 TWh havsbaserad vindkraft till 2040 och till­kän­nager detta för regeringen.

43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bygga solceller på alla lämpliga offentliga byggnader och tillkännager detta för regeringen.

47. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge dem som bor nära vindkraftverk rätt till ersättning från vindkraftsbolagen och tillkännager detta för regeringen.

48. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge när­boende möjlighet att bli delägare och rätt till arrende från vind­krafts­bolagen där det byggs vindkraftverk och tillkännager detta för reger­ingen.

54. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att under­lätta för nya solparker genom att förtydliga länsstyrelsernas roll i till­ståndsprocesser och tillkännager detta för regeringen.

71. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka internationellt och inom EU för att stoppa utvinningen av fossila brän­slen och tillkännager detta för regeringen.

78. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska lämna energistadgefördraget i enlighet med beslut om EU-gemen­sam exit, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

81. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att upprätta och genomföra en nationell plan för utfasning av fossil energi och till­kännager detta för regeringen.

130. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett mål om att Sverige ska vara självförsörjande på hållbart produ­ce­rade biobränslen senast 2030, och detta tillkännager riksdagen för reger­ingen.

135. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa riktade stöd för produktion av avancerade biodrivmedel och elektro­bränslen och tillkännager detta för regeringen.

137. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett introduktionsstöd för elektrobränslen och att snabbt möjliggöra för elektrobränslen att ingå i reduktionsplikten och tillkännager detta för reger­ingen.

152. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säker­ställa att Sverige är självförsörjande på hållbart producerade biobrän­slen senast år 2030 och tillkännager detta för regeringen.

169. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klassa torv som ett fossilt bränsle och avveckla brytning och användning av torv för energiproduktion och tillkännager detta för regeringen.

170. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett långsiktigt statligt stöd för energieffektivisering med 60 procent av kostnaderna för åtgärder som effektiviserar energianvändningen för hus­håll och fastighetsägare, och detta tillkännager riksdagen för reger­ingen.

173. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utnyttja spillvärme mer effektivt och tillkännager detta för regeringen.

174. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett investeringsstöd för storskalig solvärme och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:3428 av Emma Nohrén m.fl. (MP):

33. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stödja etableringen av bioraffinaderier för lokal produktion och förädling och tillkännager detta för regeringen.

36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säker­ställa att Sverige är självförsörjande på hållbart producerade biobrän­slen senast år 2030, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla riktade stöd för ladd- och tankinfrastruktur samt för hantering av batte­rier till arbetsmaskiner och tillkännager detta för regeringen.

42. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge när­boende möjlighet att bli delägare i vindkraftsprojekt och rätt till arren­de från bolagen och tillkännager detta för regeringen.

44. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa kompensation för gödselgasens högre produktionskostnad jämfört med fossila alternativ och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:3546 av Amanda Palmstierna m.fl. (MP):

5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka ener­gi­effektiviteten och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:3547 av Amanda Palmstierna m.fl. (MP):

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka Energimyndighetens arbete med energi- och klimatrådgivare och till­kän­nager detta för regeringen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förenkla energiförvaltningen i flerbostadshus genom både informationsinsatser och enklare tillgång till stöd för driftsoptimering och tillkännager detta för regeringen.

4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fastig­hetsägare bör ges rätt att ta del av förbrukningsstatistik för all energi som levereras till fastigheten, inklusive hyresgästers förbrukning av upp­värmningsenergi, komfortkyla samt hushålls- och verksamhetsel på aggregerad nivå, och tillkännager detta för regeringen.

5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett nytt statligt energieffektiviseringsstöd som löper över en flerårs­period, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillse att alla typer av byggnader ska omfattas av ett statligt stöd för energi­effek­tivisering och tillkännager detta för regeringen.

7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda och införa ett långsiktigt system för omfattande energieffektiviseringar och tillkännager detta för regeringen.

12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att energi­effektivisera statliga byggnader och tillkännager detta för regeringen.

13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram ett belysningsprogram för statliga byggnader där sparad energi, rätt be­lysning vid rätt tillfälle, trygghet och minskade ljusföroreningar ska stå i fokus och tillkännager detta för regeringen.

14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ställa krav på gröna hyresavtal inom offentlig förvaltning där hyresvärd och den som hyr delar på energikostnaderna och tillkännager detta för re­ger­ingen.

16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genom­föra en samlad planering för fler smarta byggnader, lokaler och parke­ringar som kan bidra till effektstyrning av elanvändningen för att ener­gin ska användas där – och när – den behövs, och detta tillkännager riks­dagen för regeringen.

2025/26:3548 av Daniel Helldén m.fl. (MP):

108. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett produk­tionsstöd för avancerade biodrivmedel och tillkännager detta för reger­ingen.

109. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa produktionsmål för biogasproduktion till 2030 och 2040 och tillkänna­ger detta för regeringen.

2025/26:3556 av Peter Hultqvist m.fl. (S):

69. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökad bered­skap i energisektorn och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:3582 av Rickard Nordin m.fl. (C):

10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen i förhandlingar ska säkerställa utfasningen av samtliga fossila brän­slen och införa ett förbud för all användning av fossila bränslen för energiproduktion från 2035 samt öka takten på utfasningen av fos­sila material, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige omedelbart ska stoppa all import av fossila bränslen från Ryssland och andra diktaturer och tillkännager detta för regeringen.

12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen ska verka för ett skyndsamt totalstopp av import av fossila brän­slen från Ryssland i hela EU och tillkännager detta för regeringen.

21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säker­ställa att bioenergi från hållbara källor ses som en viktig lösning i över­gången till ett mer hållbart samhälle på både kort och lång sikt och till­kännager detta för regeringen.

22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reduk­tionsplikten skyndsamt ska revideras så att bioenergi från hållbara käl­lor inte trängs ut vid ökad elanvändning utan används komplet­terande för att uppnå större utsläppsminskningar, och detta tillkännager riksda­gen för regeringen.

82. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att påskyn­da genomförandet av den vätgasstrategi som regeringen gett Energi­myn­digheten i uppdrag att ta fram för att säkerställa vätgasens potential att bidra till samhällsekonomiska fördelar såsom utsläppsminskningar såväl som att möjliggöra ett fossilfritt energisystem och tillkännager detta för regeringen.

83. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att för­ny­bartdirektivet bör justeras så att spårbarhetskravet även inkluderar aktörer som tillhandahåller fossila bränslen så att det ställs likvärdiga krav på de som tillhandahåller såväl fossilt som förnybart bränsle, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

84. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bered­skaps­lagring av fossilfria drivmedel under 90 dagar bör tas fram för att komplettera drivmedelslagring av fossila drivmedel för att stärka mot­ståndskraften och tillkännager detta för regeringen.

86. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa planeringsmål även för 2030 och 2035 för ny elproduktion och tillkän­nager detta för regeringen.

87. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det nya mål för energieffektivisering som ska tas fram bör ta fasta på den enor­ma potential för lönsam energieffektivisering som Energimyndigheten visat på, och målet ska också kopplas till relevanta och effektiva styrmedel för effektivare nyttjande av både energi och effekt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

88. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU bör anta ett energieffektiviseringsmål om 50 procent effektivare energian­vänd­ning till 2030 och tillkännager detta för regeringen.

89. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att stärka kundkraften och koldioxidtransparensen, exem­pel­vis genom att justera systemet med ursprungsgarantierna så att de redovisas året om, timme för timme, och tillkännager detta för reger­ingen.

91. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett nytt uppdrag för att ta fram villkorade tillstånd bör tas fram för att stärka samexistensen mellan försvarets intressen och övriga samhälls­intres­sen inklusive energiförsörjningen och tillkännager detta för reger­ingen.

92. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppda­tera regelverken kring samhällskritisk infrastruktur till att inkludera även förnybara kraftslags behov och tillkännager detta för regeringen.

101. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säker­ställa att elproduktionen byggs ut förenligt med Sveriges energipoli­tiska mål i syfte att också stärka Sveriges motståndskraft i ett nytt sä­ker­hetsläge och tillkännager detta för regeringen.

102. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säker­ställa att efterfrågan på el tillgodoses enligt den tidslinje som den gröna industrin byggs ut i Sverige med målet att Sverige ska bli världsledande i klimatomställningen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

107. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram förslag på en sammanhållen strategi för att stärka konkurrenskraften för kraftvärmen och som syftar till att fasa ut den sista fossila andelen och tillkännager detta för regeringen.

108. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skynd­samt genomföra förslagen i energimyndighetens fjärrvärme- och kraft­vär­mestrategi med syfte att öka effektuttaget och tillkännager detta för regeringen.

112. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att utveckla gröngasprincipen i syfte att öka andelen bio­gas i de befintliga gasnäten och tillkännager detta för regeringen.

113. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en handlingsplan för hur biogasanvändningen kan vidareutvecklas till fler användningsområden och tillkännager detta för regeringen.

114. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anta ett produktionsmål för biogas i syfte att möjliggöra mer långsiktiga förut­sättningar för branschen och tillkännager detta för regeringen.

115. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör vara drivande för att ändra statsstödsreglerna på EU-nivå så att an­läggningar oberoende av storlek kan få stöd till biogasproduktion i Sverige och EU, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

119. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Svenska kraftnäts uppdrag kring vattenkraften i elberedskapen ändras så att även den småskaliga vattenkraften inkluderas, vilket stärker elbered­skapen i större geografiska områden, och bör vägas in innan beslut om utrivning fattas och tillkännager detta för regeringen.

121. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lyfta fram vattenkraftens avgörande bidrag till det svenska energisystemet genom minskat regelkrångel, respekt för äganderätt samt effektiva och proportionerliga miljöåtgärder till rimliga kostnader och tillkännager detta för regeringen.

122. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell strategi för att nyttja vattenkraftens maxkapacitet samt öka effektuttaget och lagringskapaciteten och tillkännager detta för reger­ingen.

123. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en handlingsplan för att ersätta äldre vindkraftverk med nya större verk (s.k. repowering) och tillkännager detta för regeringen.

130. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Ener­gi­myndigheten i uppdrag att tillsammans med relevanta myndig­heter förenkla och förtydliga regelverken för storskaliga solcellsparker, inte minst vid etablering på jordbruksmark, och tillkännager detta för reger­ingen.

131. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ändra i instruktionen till länsstyrelserna, förordningen (2007:825) med läns­sty­rel­se­instruktion, och förtydliga att de ska verka för ny fossilfri kraft­produktion, oberoende kraftslag och i synnerhet fokusera på att öka el­pro­duktionen i områden med underskott, och detta tillkännager riks­da­gen för regeringen.

132. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att föreslå en tionde punkt i 5 § förordningen (2007:825) med länsstyrel­se­in­struk­tion: ”Länsstyrelsen ska vidare verka för att de av riksdagen fast­ställ­da energipolitiska målen nås och möjliggöra etablering av fossilfri kraft­pro­duktion och elektrifiering av samhället i samexistens med livs­me­delsproduktion och skogsbruk”, och detta tillkännager riksda­gen för reger­ingen.

138. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda lönsamhetspotentialen att livstidsförlänga befintlig kärnkraft efter år 2040 givet att miljö- och säkerhetskrav kan upprätthållas och tillkänna­ger detta för regeringen.

140. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av regelverken kring fusionsenergi och införandet av en nationell stra­tegi för fusionsenergi och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:3594 av Fredrik Olovsson m.fl. (S):

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av långsiktighet i energipolitiken och tillkännager detta för regeringen.

4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av mål för mer fossilfri el till 2030 och 2035 och tillkännager detta för regeringen.

10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om snabbare och effektivare tillståndsprocesser och tillkännager detta för reger­ing­en.

12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vatten­kraften och tillkännager detta för regeringen.

14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vindkraft och tillkännager detta för regeringen.

15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fjärr- och kraftvärmens villkor och tillkännager detta för regeringen.

16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om solel och tillkännager detta för regeringen.

17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kärnkraft och tillkännager detta för regeringen.

18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utform­ning­en av politiken för energieffektivisering och tillkännager detta för re­ger­ingen.

19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om hållbara fossilfria transporter och tillkännager detta för regeringen.

20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om biodriv­medel och tillkännager detta för regeringen.

21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell strategi för vätgas och tillkännager detta för regeringen.

22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om statlig vät­gasinfrastruktur och tillkännager detta för regeringen.

23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en strategi och regelverk för fusionskraft och tillkännager detta för regeringen.

24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om inriktning av arbetet med geotermisk energi och tillkännager detta för regeringen.

25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utse Svenska kraftnät till systemoperatör för vätgas, en s.k. TSO, och till­kän­nager detta för regeringen.

2025/26:3596 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C):

9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att självförsörjningen av biodrivmedel ska gynnas genom att så konkur­rens­kraftigt som möjligt upphandla en omfattande bered­skaps­pro­duk­tion av inhemskt biobränsle som skapar en inhemsk produk­tions­bas, och där det finns incitament och krav på att denna upphand­lade pro­duktion säljs billigt i Sverige, och tillkännager detta för reger­ingen.

13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett mål om att inga permanenthus värms upp med enbart direktver­kan­de el eller olja efter år 2026 och tillkännager detta för regeringen.

15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säker­ställa att elproduktionen byggs ut förenligt med Sveriges energi­po­li­tiska mål i syfte att också stärka Sveriges motståndskraft i ett nytt säker­hetsläge och tillkännager detta för regeringen.

16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säker­ställa att efterfrågan på el tillgodoses enligt den tidslinje efter vilken den gröna industrin byggs ut i Sverige, med målet att Sverige ska bli världsledande i klimatomställningen, och tillkännager detta för reger­ingen.

34. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kärn­kraften inte ska subventioneras vid vare sig byggnation, drift eller avveckling och tillkännager detta för regeringen.

38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen i förhandlingar med kommissionen bör verka för att biogas ga­ran­teras långsiktig skattefrihet samtidigt som stödet till biogas­pro­duk­tion byggs ut kraftigt och tillkännager detta för regeringen.

50. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reger­ingen i förhandlingar ska säkerställa utfasningen av samtliga fossila bränslen och införa ett förbud mot all användning av fossila bränslen för energiproduktion från 2035 samt öka takten på utfasningen av fossila material och tillkännager detta för regeringen.

51. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att stärka kundkraften och koldioxidtransparensen, exem­pel­vis genom att justera systemet med ursprungsgarantier så att de re­do­visas året om, timme för timme, och tillkännager detta för reger­ingen.

2025/26:3653 av Aylin Nouri m.fl. (S):

98. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om grön vätgas och elektrobränslen och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:3728 av Ulrika Heie m.fl. (C):

94. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att skyndsamt genomföra Biogasmarknadsutredningens andra stöd­pa­ket (SOU 2019:63) och tillkännager detta för regeringen.

2025/26:3789 av Daniel Riazat (-):

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stoppa utbyggnaden av ny kärnkraft i Sverige och tillkännager detta för reger­ingen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta fram en nationell, tidssatt plan för successiv avveckling av befintlig kärn­kraft med bibehållen leveranssäkerhet och tillkännager detta för reger­ingen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa statliga stöd, kreditgarantier och andra subventioner som gynnar ny kärn­kraftsbyggnation och i stället styra offentliga medel till förnybart, energieffektivisering och lagring och tillkännager detta för regeringen.

5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inten­si­fiera utbyggnaden av förnybar elproduktion samt ställa krav på kom­muner att installera solenergi på offentliga byggnader och tillkännager detta för regeringen.

6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa intäktsdelning till kommuner och markägare vid vindkraftsetableringar för att stärka lokal nytta och acceptans och tillkännager detta för reger­ingen.